Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av läkaren, psykiatrikern och författaren Anders Hansen, aktuell med boken Hjärnstark. Innan samtalet med Anders drar igång berättar Jacob kort om sitt nya arbete som teoretisk resurs och lärare för idrottselever på gymnasiet. Därefter tar Anders vid och berättar om sin bakgrund som medicinsk skribent och hur arbetet med den tidigare boken Hälsa på recept ledde honom till att djupdyka i den snabbt växande forskningen kring hur fysisk aktivitet formar och stärker vår hjärna.

Samtalet inleds med hur barns och ungdomars hjärnor påverkas av rörelse under skoldagen. Anders och Jacob diskuterar hur debatten om skolidrott ofta fastnar i formella idrottstimmar med ombyte och betyg, när forskningen snarare visar att korta avbrott med pulshöjande lek eller rörelse på bara tolv minuter direkt förbättrar mellanstadiebarns läsförståelse och koncentration. Anders lyfter fram att fysisk aktivitet i skolan inte handlar om att bli bra på sport, utan om att ge hjärnan rätt biologiska förutsättningar för att lära sig ämnen som matematik och svenska.

När det gäller vilken typ av träning och vilken dos som ger bäst utdelning för hjärnan är forskningen tydlig med att konditionsträning har störst övergripande effekt. Varje steg räknas, men för att få nästintill maximal effekt på hjärnan rekommenderar Anders pulshöjande konditionsträning i 30 till 45 minuter tre gånger i veckan. Att träna extremt hårt eller tävla i långlopp ger inga ytterligare kognitiva fördelar, och på kort sikt kan total utmattning till och med försämra prestationen på tankemässiga tester timmarna direkt efter passet.

En central del av avsnittet kretsar kring psykisk ohälsa och hur konditionsträning fungerar som behandling vid depression och ångest. Anders förklarar att regelbunden löpning eller annan pulshöjande träning i fem till sex veckor i studier har visat sig vara lika effektivt som antidepressiva läkemedel vid lindrig till måttlig depression, och ännu mer effektivt för att motverka återfall. Trots den tunga vetenskapliga evidensen hamnar livsstilsåtgärder ofta i skymundan inom vården till förmån för läkemedel, dels på grund av okunskap och dels för att det saknas kommersiella intressen bakom att förespråka vanlig motion.

Utifrån ett evolutionärt perspektiv blir kopplingen mellan rörelse och skärpta sinnen logisk. Under nästan hela mänsklighetens historia rörde vi på oss för att jaga, undkomma rovdjur och utforska nya miljöer, vilket krävde skarp koncentration och ett välfungerande minne. Även i dag reagerar hjärnan på fysisk aktivitet genom att öka blodflödet med omkring 20 procent redan vid en rask promenad, vilket akut förbättrar minnesinlagring, fokus och kreativitet under de efterföljande timmarna. Anders och Jacob diskuterar även praktiska sätt att få in rörelse under kontorsdagen, såsom lunchpromenader och ståbord, och hur arbetsplatsnormer kring hälsa förändras över tid.

På längre sikt leder regelbunden träning till djupgående strukturella förändringar i hjärnan. I hjärnans minnescentrum, hippocampus, ökar nybildningen av hjärnceller så pass mycket att området faktiskt växer i volym istället för att krympa med åldern. Dessutom visar modern hjärnavbildning och stora svenska registerstudier på över en miljon mönstrande män – inklusive analyser av enäggstvillingar – ett tydligt samband mellan god kondition, bättre kopplingsmönster mellan hjärnans delar och högre resultat på intelligenstester.

Avslutningsvis diskuteras styrketräningens unika bidrag, såsom förbättrat associativt minne och musklernas förmåga att rensa blodet från stressämnet kynurensyra. Anders berättar också om roliga experiment vid Stanford som visat att det är själva rörelsen i sig – och inte en vacker omgivning – som sätter fart på kreativiteten, även om en stimulerande miljö hjälper nybildade hjärnceller att överleva. Slutligen konstaterar trion att träningens komplexa kaskadreaktion i kroppen motsvarar hundratals samverkande mediciner, vilket gör det helt orealistiskt att någonsin kunna ersätta motionsrundan med ett piller.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och Jacobs nya jobb som gymnasielärare
• (00:02:07) Gäst: Anders Hansen om sin bakgrund och boken Hjärnstark
• (00:05:36) Fysisk aktivitet i skolan och hur rörelse påverkar barns inlärning
• (00:08:22) Vilken ålder är viktigast och hur ser forskningsläget ut?
• (00:12:29) Konditionsträning kontra styrketräning – vilken dos och intensitet ger bäst effekt?
• (00:18:02) Träning som behandling och förebyggande skydd mot depression
• (00:25:38) Varför skriver inte fler läkare ut fysisk aktivitet på recept?
• (00:27:56) Ett evolutionärt perspektiv på rörelse, kalorier och kognitiv skärpa
• (00:32:36) Akuta effekter av rörelse på blodflöde, minne och fokus
• (00:35:20) Minsta effektiva dos och hur man bryter stillasittandet på kontoret
• (00:39:07) Kroniska effekter: nybildning av hjärnceller i hippocampus och hjärnans kopplingsmönster
• (00:44:56) Är idrottare smartare? Mönstringsstudier och tvillingdata om kondition och IQ
• (00:52:43) Styrketräningens specifika effekter på minne och stresstålighet
• (00:55:52) Spelar träningsmiljön någon roll för kreativiteten och överlevnaden av nya hjärnceller?
• (00:59:26) Kan träningens effekter någonsin ersättas med ett piller?

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och Jacobs nya jobb som gymnasielärare

00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:29 – Jacob: Hallå Wille!

00:00:30 – Wille: Hallå! Hur är läget?

00:00:32 – Jacob: Det är bra. Jag var typ tidigt idag. Jag har börjat mitt nya jobb.

00:00:36 – Wille: Det var på det här gymnasiet eller? Ja precis.

00:00:39 – Jacob: Lärare alltså? Lärare är jag nu ja. Hur känns det då? Bara teoretisk lärare dessutom. Jag var ju där innan men då var jag mer fotbollstränare. Nu är jag liksom någon form av resurs för alla idrottseleverna. Eller egentligen för lärarna till idrottseleverna. Men det känns väldigt bra. Det ska bli skönt att liksom ha lite regelbundet någonting man gör varje vecka på fasta tider. Det är väldigt många duktiga tränare här också. Man får liksom ett väldigt bra kontaktnät. Och liksom egentligen all elitidrott runt omkring här, Novesskån, är ju inblandad på något sätt med skolan. Så man får ju träffa mycket kunnigt folk och sådär. Så det ska bli skoj.

00:01:17 – Wille: Hur är du som lärare? Behöver eleverna sitta stilla?

00:01:24 – Jacob: Jag är inne i helt rätt ålder här på gymnasiet. Jag behöver nästan bara visa hur många följare jag har på Instagram så är jag klar. Och det är fullt allvar alltså.

00:01:35 – Wille: Säger du åt dem att ta av sig kepsarna och sånt där?

00:01:37 – Jacob: Nej, sånt bryr jag mig inte om. Men de lyssnar ju på vad jag har att säga. Och det är ju idrottselever, jag pratar ju liksom om deras grej. Det gick bra senast i alla fall. Man vet ju aldrig, det kan ju vara någon årskull som ändå är åt helvete. Det är alltid så. Men jag har förhoppningar på att det ska bli ganska duktigt. Att jag ska vara ganska duktig.

00:01:57 – Wille: Grymt. Du kommer få dem att ställa sig på bänkarna och ropa ”Oh, captain, my captain” i slutet av terminen. Nej, det tror jag inte. Nej, vi får hoppas.

00:02:04 – Jacob: Nej.

Gäst: Anders Hansen om sin bakgrund och boken Hjärnstark

00:02:07 – Wille: Ja, vi har med oss en gäst idag. Jacob, du är inte den enda tvåfaldiga författaren som är med i podden idag, utan vi har med oss Anders Hansen. Välkommen. Tack. Hur är läget med dig?

00:02:18 – Anders: Det är bara bra.

00:02:21 – Wille: Du sitter i Stockholm, om jag har missförstått saken rätt här.

00:02:24 – Anders: Ja, precis. Jag sitter i Stockholm. Jag är på Sophiahemmet i Stockholm, där jag jobbar som psykiatriker.

00:02:31 – Wille: Just det. Precis. Och jag sa ju att du var tvåfaldig författare. Jag tänker att du ska få, för de som inte har läst dina böcker eller känner till dig sedan tidigare, ska du få berätta din bakgrund, var du kommer ifrån.

00:02:41 – Anders: Jag är uppväxt i Stockholm och är läkare och psykiatriker och har Jag började skriva om medicinsk forskning för drygt 15 år sedan. Jag har skrivit om det för Läkartidningen bland annat. Och även för Dagens Industri och Svenska Dagbladet. Och en engelsk variant av Läkartidningen som heter British Medical Journal. Och så småningom så halkade jag in på… Och så skulle jag ha följt med medicinsk forskning väldigt nära på grund av det. Och i mitt jobb som läkare. Och så skrev jag och en kollega och kompis som heter Carl-Johan Sundberg. Som är professor på KI. I fysiologi. Han och jag skrev en bok som kom ut för två år sedan som heter Hälsa på recept. Och den handlar om vetenskapen bakom fysisk aktivitet. Vi såg båda två hur det kom en otrolig massa forskning som visar hur vansinnigt viktigt det var att röra på sig.

Och det var liksom… Det var mycket viktigare än vad människor trodde. Det påverkade åldrande, det påverkade hjärnan. Det påverkade ens gener till och med och vi tyckte att den här tunga, seriösa forskningen kring fysisk aktivitet fick för lite utrymme. Det var mest hälsofloskler och sådär som skrevs om medialt. Så vi hade en idé om att vi ville försöka popularisera den och förklara den för människor vad den betydde. Och då så presenterade vi den idén för Bonnier där för tre år sedan var det och så sa de att absolut skriv en bok om det så gjorde vi det. Och den hette Hälsa på recept och kom ut då för två år sedan. Och blev väldigt uppskattad och sålde mycket mer än vad vi hade kunnat drömma om och såldes till nio länder och sådär.

Ett område i den boken, ett kapitel, det var hur träning och fysisk aktivitet påverkar hjärnan. Och det var kanske det som jag personligen tyckte var mest intressant i mitt jobb som psykiatriker. Och då märkte vi när vi skrev att det fanns utrymme att skriva både en och två böcker om det som bara handlade om hjärnan. Och det har jag ägnat de senaste dryga året till att göra och den nya boken då, den heter hjärnstark och kom precis ut Och handlar om hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan och hur det gör oss mer koncentrerade, hur det gör oss mer kreativa, hur det gör att vi mår bättre och minns bättre Och hur det faktiskt till och med verkar påverka vår intelligens Jag tror nästan alla människor i samhället känner till idag att man mår bättre av att träna men jag tror inte att de flesta känner till hur oerhört viktigt det är för ens tankemässiga förmågor.

Just de jag sa, kreativitet, minne, koncentration, stresstolerans. Och det här är liksom visat de sista åren. Inte bara att det ligger till så utan man har förstått varför det är så här. Man förstår vad som händer i huvudet när man rör på sig. Att vissa delar av hjärnan faktiskt växer till

Fysisk aktivitet i skolan och hur rörelse påverkar barns inlärning

00:05:36 – Anders: till och med. När man är fysiskt aktiv och det här känner människor inte till och apropå det du sa om att vara skolidrott Så är det kopplat till det här att barn lär sig Barns hjärna påverkas ofantligt mycket av fysisk aktivitet precis som vuxnas Men det är ett perspektiv som inte har kommit fram tillräckligt tycker jag i skolidrotts diskussionen. Utan där har det mer handlat om att… Mer idrottstimmar?

00:06:05 – Jacob: Ja, exakt.

00:06:06 – Anders: Och att idrottstimmar skulle ta tid från annat.

00:06:09 – Jacob: Jag skrev till och med en debattartikel om det i Expressen faktiskt. Att det behövs inte riktigt mer gympatimmar utan de behöver på något sätt baka in det med det andra. Det behöver liksom inte vara idrott där de ska få ett idrottsbetyg. Utan det är mer att de får sina skolpauser och att de gör någonting under pauserna.

00:06:25 – Anders: Exakt, precis. Det tycker jag är helt… Det är helt klockrent och det är visat att barns hjärna behöver verkligen fysisk aktivitet för att fungera ordentligt. Och då som sagt så har man sett sista åren att mellanstadiebarn presterar bättre på läsförståelsetester om de är fysiskt aktiva 12 minuter innan. Och fysiskt aktiva kan ju inte vara att de spelar fotboll eller springer, utan det kan ju vara vilken lek som helst, bara att man rör på sig. Och skolgymnastik eller skolidrott handlar inte om att du är bra på sport, utan det handlar om att förbättra förutsättningarna att bli bra på matte och svenska.

00:07:04 – Jacob: Det blir lite fel där också om man ska på något sätt in i omklädningsrummet, byta om, ut och springa en halvtimme och sen liksom in och duscha. Helt plötsligt försvinner det en timme. Det är liksom inte gångbart på det viset heller tycker jag. Vissa skolor har väl börjat med att de ska ha på morgonen alltid någon form av lättare grej. Men just det här behöver inte vara att man kommer upp och blir svettig.

00:07:27 – Anders: Nej, precis. Men att man ändå liksom… Någonting behöver barn göra för att hela tiden röra på sig. Det är ju naturligtvis en stor utmaning idag men i dagens digitala samhälle när läsplattor och telefoner är så oerhört lockande. Det är ju inte bara för barn såklart men barn sitter ner allt mer och det kommer påverka hjärnan och jag tycker att I diskussionen om PISA-resultat har man tagit för lite hänsyn till den här blytunga forskningen.

00:07:55 – Jacob: Hur är det med dosförhållanden? Vi hoppar direkt in på ämnet. Jag tänkte precis säga det att det är lite ovanligt att man har en gäst som är så himla artikulerad.

00:08:05 – Wille: Det låter som att du vet vad du ska säga. Så du kom direkt in på kärnfrågan. Ingen genomgång om varför du blev läkare. Det är inte lika intressant att prata om ämnet. Nej, vi kör, vi kör.

00:08:18 – Jacob: Alltså om vi säger, man mäter ju oftast de här sakerna liksom.

Vilken ålder är viktigast och hur ser forskningsläget ut?

00:08:22 – Jacob: Om vi säger om man ska mäta hjärnförändringar så mäter man procentuella förändringar upp och ner. Oftast är det ju samma sak i resultat. Är det liksom, är det någon skillnad i hur stor effekten blir för en person 35-40 år gammal och en person som är 15? Verkar det vara som mycket annat att det är viktigare att det sker, att man någonsin bygger upp sig när man är ung och att det liksom sen blir en liten, ett sparkapital tills när man blir äldre?

00:08:47 – Anders: Det korta svaret på det, det går inte att säga det, det är för att man har inte systematiskt jämfört det. Det är viktigt för hjärnan i alla åldrar att man rör på sig. Det är kanske ännu viktigare för barn, och bland barn så är det någonstans i mellanstadieåldern. Om man ska välja ut något som verkar vara allra viktigaste perioden, då verkar det vara mellanstadieåldern. Men exakt hur mycket de ska röra på sig, hur många minuter, Och vilken form och så, det har man inte jämfört systematiskt. Så det går inte att säga det liksom. Mycket av det här handlar om, det kommer ut en hjärnforskning, en studie om hjärnan eller om psykiatri var fjärde minut året om. Så det är liksom en enorm kunskapsutveckling som sker. Samtidigt så är all forskning som görs inte bra.

Man kan inte jämföra försök på tre möss med ett försök där man har följt 10 000 människor under decennium. Det säger sig självt. Så mycket av när man ska skriva en sån här bok, det handlar ju om att plocka ut vad är liksom riktigt solid vetenskap. Vad kan vi säga idag utifrån vetenskapen om hur hjärnan påverkas. Så jobbet är liksom att selektera fram vad är trovärdiga solida fynd som verkligen, så här ligger det till. Så att man inte bara tar massa spekulation då och sånt som inte har bekräftats gång på gång.

00:10:10 – Wille: Jag upplever att inom de flesta forskningsfälten som jag kommer i kontakt med, så finns det oftast kanske ett par starka åsikter om varje enskild fråga. Men tycker du att det är väldigt spretigt inom det fältet du håller på med, eller är det att det finns en modell som många jobbar kring?

00:10:27 – Anders: Om man tittar på synen på hjärnan och fysisk aktivitet, då skulle jag säga att då är det få forskare, jag skulle säga att det är nog ingen som inte står bakom att det är enormt viktigt. Jag brukar åka runt på ganska mycket neurokonferenser och psykiatrikonferenser över världen och då är det här ett stort ämne där man verkligen förvånas över hur vansinnigt viktigt det är. Att det var viktigt, det har man vetat länge, men att det är så här otroligt viktigt, det påverkar våra tankemässiga processer. på den nivån som det faktiskt gör, och att det har de effekterna som man kunnat mäta i huvudet, som nybildning av hjärnceller och så, det är liksom något som forskare världen över är ett, överens om, det är inte någon diskussion kring det, och två, är förvånade över skulle jag säga också.

Så det är inte en stor debatt där halva forskar-communityt säger att det har ingen påverkan på huvudet att man rör sig. Så är det inte. Utan det står det utom allt tvivel i.

00:11:26 – Jacob: Vi brukar vara inne ganska ofta i podden just på när man har olika typer av studier. Att man vill att alla ska peka på samma håll. På detta området är det ju också så att epidemiologin har varit tydlig i många år och djurstudier har också funnits. Men det är väl egentligen på senare år man har fått alla interventionsstudierna. Alltså när man verkligen har fått folk till att börja träna och sen har man sett positiva förändringar.

00:11:48 – Anders: Precis så, exakt så är det. Sedan har man dessutom då kunnat visa vad som händer genom att i magnetkameran titta på områden i hjärnan. Hur aktiveras olika områden i hjärnan? av att man rör på sig, hur påverkas aktiviteten i hjärnan under lång tid, hur växer delar av hjärnan till om man är regelbundet fysiskt aktiv. Det är liksom alla de här pusselbitarna, när man slår ihop dem, då pekar det åt precis samma håll. Men därmed inte sagt att man ännu kan säga det är bättre att springa 30 minuter än att springa 25, det vet man inte. Så specifika råd kan man ännu inte ge, därför att det är inte jämfört och systematiskt.

Konditionsträning kontra styrketräning – vilken dos och intensitet ger bäst effekt?

00:12:29 – Wille: Finns det några av de variablerna kring träning som man vet är mer viktiga än andra? Du sa att den exakta tiden kanske man inte riktigt vet, men intensitet, modalitet.

00:12:39 – Anders: Konditionsträning vinner alltid. Konditionsträning är det som har bäst effekt ur ett hjärnperspektiv. Styrketräning har effekter som är… förmodligen är unika för hjärnan som konditionsträning inte har. Men om man ska välja en av dem så är konditionsträning mer effektivt. Det man kan säga då är att allt räknas, varje steg man tar räknas men för full effekt på hjärnan ska man springa till 30-45 minuter tre gånger i veckan. Eller vara fysiskt aktiv på annat sätt i samma intensitet. Så om man liksom cyklar eller simmar, eller springer, spelar fotboll. Det spelar ingen roll, utan det är hur intensivt. Och det gäller naturligtvis även crossfit till exempel, eller styrketräning som har den här rejäla pulshöjande effekten.

Då får man det också. Men att bara den som styrketränar mycket bör ur ett hjärnperspektiv komplettera med konditionsträning då och då. Styrketräning är bra, men för att få full effekt på huvudet så räcker inte det. Sen så, hur hårt ska man ta ut sig? Ska man ta ut sig fullständigt då? kort sikt så ska man inte det för man presterar faktiskt sämre på kognitiva, alltså tankemässiga tester för koncentration och minne och kreativitet om man gör testerna efter att ha tagit ut sig fullständigt. Så på lång sikt så är det nyttigt för hjärnan och framförallt då för produktionen av ett protein som heter BDNF som vi kanske kommer in på mer sen att ta ut sig totalt. Intervallträning är bra för hjärnan på sikt men det är inte bra för hjärnan på kort sikt.

Så vill man liksom Om man ska ha en viktig presentation på jobbet eller en skri, tenta eller någonting sådant. Då lönar det sig att promenera eller springa precis innan den. Men man ska inte ta ut sig fullständigt för då är risken att man funkar lite sämre tankemässigt.

00:14:32 – Jacob: Det tror jag alla som har idrottat på något sätt är bekanta med. Man är aldrig bra i slutet på matchen. Det är sunt förnuft. Men samtidigt så talar det också lite emot att man skulle ha en riktig idrottsgympalektion i början på dagen i skolan. För vissa elever kanske det blir väldigt jobbigt att köra. Säg att du ska springa två kilometer på tid. Det kanske man har i skolan fortfarande. Eller spela kilderboll eller någonting som man kan springa runt och höja.

00:15:00 – Anders: Precis, man kanske inte ska ta ut sig fullständigt precis innan ett viktigt… På gympalektionen om man har ett viktigt matteprov efteråt. Men i grund och botten så är fördelarna så stora av att röra på sig. Så jag tror inte man ska fästa så stor vikt vid exakt hur intensivt det är. Att barn inte rör på sig ställer till mycket mer problem än att de rör på sig lite för mycket ibland.

00:15:23 – Jacob: Ja, ja, ja, givetvis. Det var mer om man skulle liksom, om man i skolan vill att folk ska börja röra på sig så är det kanske lättare att börja lägre och det kanske också är lite bättre.

00:15:32 – Anders: Ja, det tror jag. Det tror jag faktiskt också.

00:15:35 – Wille: Men du sa att tre gånger i veckan däromkring är någon typ av dos man bör komma upp till, men hur… Alltså, man tänker fysisk aktivitet för hälsan, så säger man ju att de som har väldigt lite fysisk aktivitet har naturligtvis störst respons när de börjar öka sin fysiska aktivitet, och sen att det finns någon typ av dosrespons som avtar ju mer du ökar din aktivitet. Är det samma med den här effekten, så att säga?

00:15:57 – Anders: Ja, det verkar vara det. Om man pratar om de här rena hälsoeffekterna, alltså inte bara på hjärnan, då verkar det ju räcka med att promenera en halvtimme om dagen, förvånande nog. Då får man faktiskt de flesta hälsoeffekterna. Man får naturligtvis inte särskilt bra kondis av det, eller blir stark av det. Men skydd mot sjukdomar och så, så räcker det med att promenera. För hjärnan så måste man komma upp i puls lite. Och det går inte exakt att säga var effekten klingar av Men utifrån den forskning som har gjorts Så tycks det ändå som att om man springer 30-45 minuter tre gånger i veckan Då får man huvuddelen av effekten på hjärnan Och det betyder… Jag menar om man tränar mer än så så är naturligtvis inte det skadligt Men en slutsats som jag tycker man kan dra Är att den som håller på med extremt hård träning Som till Ironman och långlopp och så Det behöver man absolut inte göra för ur ett hjärnperspektiv.

Det behövs inte. Det kommer inte ge någon ytterligare effekt.

00:16:52 – Wille: Bra, då kan folk sluta med det.

00:16:55 – Jacob: Det är ju inte bra för familj och vänner och sånt heller.

00:16:58 – Anders: Jag vill inte avråda någon till seriösa satsningar. Absolut inte. Men om man tittar på det ur ett rent hjärnperspektiv så behövs det inte så mycket. Era lyssnare är Skulle jag gissa iallafall för personer som tränar väldigt mycket och som är fokuserade Det kanske är lite att predika för kören för dem För de har redan känt det att de mår bra och funkar bättre liksom om de tränar Men ibland när jag föreläser om det här Och då är det folk som lyssnar som absolut inte rör på sig De tycker liksom att hela den här megahälsotrenden De vill inte vara en del av den De känner att det här är inte för dem Och när de personerna får höra att Det handlar inte om att vara sportig utan det handlar om att ditt huvud ska funka så bra som möjligt. Då trillar polletten ner för en del av dem och då börjar de röra på sig.

Då känner de naturligtvis rätt snabbt att det här var ju riktigt bra för mig. Jag mår ju bättre av det. Jag funkar bättre på alla tänkbara sätt. Så det är ett viktigt argument för människor som kanske inte är så sportig eller rör på sig så mycket normalt. Att det inte behövs mer än 30-45 minuter.

00:18:01 – Jacob: Men det funkar

Träning som behandling och förebyggande skydd mot depression

00:18:02 – Jacob: också. Vi har alltid undrat över det. Eller alltid. Men jag har funderat kring det ganska många gånger. Just det här med… Alltså, är det här bara mer information? Som du säger, man predikar för kören. Jag tänker alltid… Till exempel, vi vet att träning kan hjälpa. Det minskar risken för depression om man tränar. Men samtidigt så kommer du inte få en person att gå med på eller acceptera. Personligen kan jag tänka mig att det är väldigt svårt att få dem att lyssna. Om du säger till dem att de sitter där och är deprimerade så säger man till dem att försöka träna. För då säger de på något sätt att jag är inte deprimerad för att jag inte har tränat. Jag är deprimerad på grund av det här och det här i min vardag eller det här och det här i mitt liv.

Men träningen, det den gör är ju på något sätt att den bygger upp en sköld som man kan hantera mer av allt annat i livet. Men kommer det här budskapet fram till gemene man? För det känns som att när man väl är dåligt deprimerad så kopplar ju man aldrig det till att det här är på grund av dålig träning. Och det är ju inte på grund av det, men hade träningen varit där så kanske du inte blivit deprimerad.

00:19:07 – Anders: Precis, men jag håller inte med riktigt. Jag träffar mycket patienter som söker psykiatrisk hjälp och den vanligaste anledningen till det är depression och även ångest. Då frågar många vad finns det för alternativ? I praktiken blir det ofta att de erbjuds antidepressiv medicin. Då frågar många, okej, jag vill inte ta mediciner av någon anledning. Det kan vara att de har haft biverkningar själva, de kan ha anhöriga som har haft mediciner. Eller det kan vara att de bara på något sätt inte vill ta tabletter. Och då frågar man mig, vad finns det jag kan göra istället? Vad har vetenskapligt belagd effekt? Och då finns det två saker. Det finns psykoterapi, framförallt KBT, kognitiv beteendeterapi. Det vet de flesta om att det funkar.

Och sen så finns det konditionsträning. Och det vet de flesta inte om. Och när man säger det till folk så säger de, herregud, hur kan det funka? Och det är visat i stora studier att konditionsträning är lika effektivt som antidepressiv medicinering. Men det kräver att man springer tre gånger i veckan, 45 minuter per gång, i 5-6 veckor. Och det är naturligtvis ett träningsprogram som ofta är helt orealistiskt för någon som är deprimerad.

00:20:18 – Jacob: Mm, det är det.

00:20:20 – Anders: Och då får man säga det att du får börja långsamt. Börja promenera och sen så trappa upp det lite grann. Och det är naturligtvis också så att det inte är antingen eller medicinering eller träning. Utan den bästa kombinationen av dem är ju båda två. Men det finns faktiskt amerikanska psykiatriker som har föreslagit att förstahandsbehandlingen vid depression bör vara fysisk aktivitet. Och det här måste man ju då se, vad är det för typ av depression? En depression är ju ett oändligt antal steg i allvarlighetsgrad. Allt från nattsvart mörker där man har självmordstankar till Till liksom lättare nedstämdhet. Det finns ju ett stort spektra här. Så naturligtvis kan man inte vid de här absolut allvarligaste tillstånden – rekommendera någon att konditionsträna.

Det går inte. Men liksom för många i mitten åt det här lite lättare hållet. Så är det rätt klokt tänkt. Att man ska inte börja med att… Utgångsläget ska inte vara okej det här ska lösas med en tablett. Utan det kanske ska vara något i livsstilen. Och då är det här en viktig del av livsstilen. Att man är fysiskt aktiv. Och det som har slagit mig också är att folk säger Det här har jag aldrig hört talas om. De vet om att det finns mediciner som funkar vid depression. De vet om att det finns psykoterapi som funkar vid depression. Men de vet inte att konditionsträning har tung medicinsk evidens, alltså bevis för att det funkar vid depression. Och den enda anledningen tror jag att människor inte känner till, det är pengar. Så enkelt är det.

Det finns inga, har inte funnits något kommersiellt tryck bakom att föra ut det budskapet. Det är ingen som tjänar stålar på det. Nej, precis. Men det, man tänker, för idag så finns det väl, antar jag då, det är inte förstaledsbehandling.

00:21:59 – Wille: Det är inte någonting som alla ska få rekommenderat om man kommer in med en lindrig depression, om jag förstår det rätt då.

00:22:04 – Anders: Nej, i praktiken så blir det inte så i alla fall. De flesta får ett råd om att det är viktigt att du rör på dig och lite sådär hej och hå. Men det är inte något. En del kollegor skriver faktiskt ut fysiska klipp på recept. Det kan man göra. Man får ett recept att gå och lämna till ett gym och vara med på ett pass på Friskis och Svettis eller vad det nu kan vara. Och det är ju fantastiskt. Så en del börjar anamma det här. Men i alltför hög utsträckning så tycker jag att det är att liksom… Default-läget eller ryggmärgsreflexen är depression, medicin, per automatik. Att man direkt tänker så.

00:22:42 – Jacob: Hur är effekten här? För jag känner, som du säger, det är liksom fem, sex veckor innan man får en mätbar effekt. Känner de här personerna av det då? Det känns också som en svår sak med just det här att det är liksom något man bygger upp på lång tid. Det är inte liksom du gör ett pass och så pang så mår du bra. Då hade folk kanske fått ta in det lättare. Märker de av det när de väl har börjat och fått rutin på det att det här funkar för mig?

00:23:07 – Anders: Ja. Fysisk aktivitetsträning har ju omedelbara effekter på hjärnan även efter första gången man är ute och springer. Och det märker de flesta. Men den här riktigt starka antidepressiva effekten den tar 5-6 veckor på sig och det här är något som sker successivt. Och det här är något man får tjata på patienten och säga att ge det lite tid. Du har viss effekt nu men fortsätt för det riktigt fina kommer om du fortsätter i ett par tre veckor till. Det intressanta i det här sammanhanget är att även antidepressiv medicin tar ett par veckor på sig att ge effekt. Minst tre veckor brukar man säga, tre-fyra veckor. Och träning tar lika länge eller till och med lite längre. Men man får inte omedelbar effekt av antidepressiv medicin.

Då har man börjat fråga sig. Antidepressiv medicin då, det ökar då till bland annat nivåerna av ett ämne som heter serotonin men även dopamin och norradrenalin. Och de här ämnena då, dopamin och norradrenalin och serotonin, de reglerar eller bidrar till hur vi mår. Och när man ökar nivåerna av dem i de här läkemedlen så mår man då bättre. Det paradoxala är att serotoninnivåerna ökar efter första tabletten man tar. Men man mår inte bättre förrän efter 3-4 veckor. Så förmodligen så är den här ökningen i serotonin och dopamin och norra adrenalin. Det är liksom första steget i någonting som händer i hjärnan. Som vi inte vet säkert vad det är. För om det bara skulle bero på serotoninet då skulle man må bättre direkt. Och det gör man inte av första tabletten.

Samma sak gäller träning. Varför tar det flera veckor innan man börjar må riktigt mycket bättre? Förmodligen så sker någonting som tar tid, som tar veckor på sig. Och det kanske är samma mekanismer. som man aktiverar genom träning, som man aktiverar genom tabletten. Det stämmer väldigt bra med tidssambandet.

00:24:56 – Jacob: Men effekten om man tar både tabletter och tränar, den blir större än om man bara gör det ena eller det andra? Så det är ändå någonting att det liksom adderas ihop?

00:25:06 – Anders: Så är det. Och man vet också att träning är minst lika viktigt som medicin, förmodligen ännu viktigare, när det gäller att förhindra för återinsjukna i nya depressioner. Så om man har varit i en depression, återhämtat sig från den, då är det oerhört viktigt att man fortsätter röra på sig för att förebygga nya episoder. Och där slår träning med medicinsk behandling, alltså tablettbehandling faktiskt.

00:25:34 – Wille: Tror du att dina kollegor, eller vad man ska säga, är på

Varför skriver inte fler läkare ut fysisk aktivitet på recept?

00:25:38 – Wille: något sätt rädda för att rekommendera träning eller fysisk aktivitet? För att läkemedel har ju biverkningar, men det har ju träning också. Jag tänker, ifall jag skulle försöka ge mig ut och springa 3 x 45 minuter i veckan, då skulle jag få ont. på olika ställen. Så jag tror att det finns den här känslan av att det är ett ansvar när man skriver ut ett far. Att det kan vara något sånt som gör att man dras lite för det.

00:25:57 – Anders: Inte utifrån ett skadeperspektiv rent ortopediskt. Jag tror inte folk är rädda för att den här personen kommer att stuka sig. Utan jag tror att folk inte skriver ut det för att de inte känner till hur Hur kraftfulla effekterna är. Jag tror det finns en utbredd okunskap bland många doktorer inom det här fältet fortfarande faktiskt. Långt ifrån alla men det finns de som inte känner till det här ännu. Det tror jag måste säga är huvudsakliga anledningen. Och sen så lever vi i en psykiatriserad tid. Jag tycker verkligen det att vi lever i en tid då alla psykiska besvär ska få en psykiatrisk diagnos. Och stämplas som ADHD eller depression eller ångest eller autism eller vad det nu är Och helst så ska alla de här diagnoserna lösas med en tablett.

Vi har liksom glömt bort hur viktig livsstilen är för vårt mående och det är kanske inte så konstigt att vi har gjort det i ett historiskt perspektiv med tanke på hur mycket medicinsk innovation vi har sett och vilka framsteg man har gjort inom innovationen. Vi har fått otroligt mycket Redskap inom medicinen som på 200 år som man tidigare i historien bara kunnat drömma om. Och det här har gjort att den här urgamla kunskapen om vår livsstil och hur det påverkar oss. Den har hamnat lite i skymundan faktiskt. Då framförallt hur viktig rörelse är för oss. Det är något som vi nu har känt till och mänskligheten har känt till. Men som sakta börjar, som vi har glömt bort i modern tid. Framförallt därför att vi inte behöver röra på oss så mycket längre.

Vi behöver inte röra på oss för att samla in mat. Vi beställer bara hem den på internet numera. Man behöver inte röra på sig någonting för att överleva längre.

00:27:38 – Jacob: Det är genomgående även när det gäller kosten, tycker jag. Det är också lätt att de som förespråkar kost ignorerar träningsdelen och tvärt vice versa. Det blir ingen helhet på livsstil många gånger.

00:27:52 – Anders: Nej, precis. Mycket tror jag

Ett evolutionärt perspektiv på rörelse, kalorier och kognitiv skärpa

00:27:56 – Anders: handlar i grund och botten om att vi människor har levt på ett visst sätt under nästan hela vår utveckling. Under 99,9% har vi varit jägare och samlare och gått runt på savannen. Och varit hela tiden fysiskt aktiva för att överleva, för att hitta mat. Mat har varit, kalorier har varit dyrbara. Och vi har varit tvungna att röra på oss för att skaffa in dem. Och det gör att kaloririk, naturen har byggt in det i oss. Att kaloririk mat ska smaka gott. Mat med mycket socker och fett ska smaka gott. Därför att det innehåller mycket kalorier. Därför att när våra förfäder sprang på sådan mat på savannen eller vad det nu var. Då ska hjärnan få signalen vräk i dig allt. Ät allt det här för imorgon vet vi inte om det finns någon mat. Imorgon kanske du inte hittar någon och därför är det bra att ha lite extra runt midjan.

Om man flyttar den mekanismen in i dagens samhälle där vi översvämmas av billiga kalorier. Det är klart att det får konsekvenser i termer av övervikt så att säga. Vi är inte byggda för att ha stora godishyllor framför oss. Vi kan inte riktigt hantera det. Och det är det perspektivet jag också tror man ska se fysisk aktivitet. oerhört viktigt, avgörande för att människor ska överleva under nästan hela vår historia och nu så behöver vi inte röra på oss alls och det kommer få konsekvenser för hur vi fungerar tankemässigt. Fysisk inaktivitet får inte bara konsekvenser för hur mycket överviktsproblem vi har och hur mycket diabetes vi har utan det får också konsekvenser för hur vi fungerar tankemässigt. Precis.

00:29:25 – Wille: Det finns en… Jacob, vill du tipsa om någon bok när det gäller det här med det moderna samhället och hur vi är byggda för att äta? Jag vet att du har något tips där i bakfickan, va?

00:29:36 – Jacob: Ja, skitmat är en ganska bra bok. Fick du det sagt? Du känner kanske inte till den Anders, men det är själva temat i den. Just kaloritäkt. Tillsatt socker, fett, raffinerade kolhydrater. Tillsammans med tillgängligheten. Att det finns överallt på något sätt. Energität. Exakt.

00:29:54 – Anders: Att det sätter igång belöningscentrat.

00:29:57 – Jacob: En annan aspekt som du kanske nuddar vidare. Det är också att det lär oss att vi inte bara äter mycket för stunden. Utan vi lär oss att detta vill jag hitta igen. Alltså att det vill jag komma tillbaka till.

00:30:08 – Anders: Exakt.

00:30:08 – Jacob: Bara kolla Hasta där som jag vet du också är lite förtjusta i. När de väl kan få honung så vräker de i sig det. Det kan vara helt enormt. Jag tror 80% av kalorierna på vissa dagar när de är ute och samlar in. För då har de all honung framför sig. Det är inget stopp hos dem. Men naturen stoppar dem från att få det alltid. Medan för oss är det inget som stoppar oss längre.

00:30:30 – Anders: Exakt så. Tittar man på i det perspektivet så förstår man plötsligt varför det är så bra då. för våra tankemässiga processer att röra på sig. När våra förfäder var ute och var fysiskt aktiva så var inte det för att springa långlopp eller eller prestera några tider utan det var ju för att fånga byten och fånga mat och överleva. Och när man smyger upp på ett lejon eller är ute och jagar, springer ifrån ett lejon ska jag säga, eller smyger upp på ett byte, då är det viktigt att vara koncentrerad. Då är det en överlevnadsfördel. Den som är mest koncentrerad då kommer vara den som fångar bytet och som överlever och för sina gener vidare. Så det är därför vi blir mer koncentrerade av att röra på oss än idag. När vi rör på oss då historiskt sett så har man sett nya miljöer och som man inte har valt.

Man upplever nya platser där man inte har varit tidigare. Och då finns det en poäng med att minnet blir bättre. Hjärnan uppfattar det som att nu ser du nya saker. Det här måste jag komma ihåg. Och då lägger hjärnan i en ökad minnesväxel. Så man förstår liksom i det perspektivet varför det har varit viktigt att stärka sina tankemässiga processer. När man rör på sig och i och med att hjärnan ser likadan ut idag som för tiotusen år sedan Så är det precis det som händer nu också När vi är ute och springer så tror hjärnan att nu gör du någonting som ökar överlevnaden Ökar dina chanser att överleva Nu springer du bokstavligt talat för livet Det är därför vi mår bättre av det Det är därför vi blir mer koncentrerade Det är därför vi minns bättre och så vidare De här mekanismerna blir väldigt logiska i det perspektivet

00:32:03 – Jacob: Ja, precis. Men sen är det ju lite farligt med evolutionen. Man kan oftast hitta på sin historia i efterhand. Men i detta fallet så är det ju faktiskt inte så att vi bara har historien. Det är ju hårda data på det, som vi varit inne på nu. Men jag tänkte att vi kanske kan hoppa tillbaka lite till det. Det finns ju studier både på akut och kronisk påverkan. Vi kanske börjar titta på liksom akut, hur påverkar det? Vi har redan varit inne här på att man kan förbättra minnet genom att bara röra sig lite innan. Det kom någon studie nyligen som visade att Även motionen

Akuta effekter av rörelse på blodflöde, minne och fokus

00:32:36 – Jacob: fyra timmar efter förbättrade inlärningen tills nästa testtillfälle. Hur stor är effekten? Vad vet man om den och vilka saker är det som påverkas akut kontra kroniskt?

00:32:51 – Anders: Mekanismen i huvudet som gör att man funkar bättre akut efter att ha rört på sig samtidigt som man rör sig, det är förmodligen, det tror man i alla fall, att hjärnan får mer blod. Om man tittar på att blodflödet i hjärnan hos någon som promenerar jämfört med någon som sitter, då har det ökat med 20% hos den som promenerar. Så om jag reser mig upp nu och börjar gå runt här på Sophiehemmet, då ökar blodflödet i min hjärna med 20%. Och det är förmodligen då anledningen till många av de här akuta effekterna på våra tankemässiga förmågor. Om man tar minnet så vet man att människor som får lyssna på ord, bluesor, och så frågar man hur många de kommer ihåg dagen efteråt. Då minns man 20% fler ord om man hör orden strax efter att man har varit fysiskt aktiv eller samtidigt som man är fysiskt aktiv.

Och den här studien som du refererar till, jag har inte hört talas om den, men det låter rimligt att det liksom är timmarna före eller efter spiller över så att säga. Så minnet förstärks på kort sikt av fysisk aktivitet. 20% är ganska mycket om man tänker sig ett skolperspektiv. Det är ju en skoldag kort och gott. Man kan inte i praktiken se till att alla ska röra på sig under lektionerna. Det är inte realistiskt. Men man måste lite mer ta hänsyn till de här rönen. Så akut så minns man bättre då som jag sa. Man blir mer koncentrerad akut. Det sitter i några timmar. Man blir mer kreativ akut. Det sitter i någon timme. Inte mer än så. Och man mår naturligtvis bättre timmarna efteråt. Och dopamin och norradrenalin och serotonin. De här ämnena som reglerar hur vi mår.

De tycks öka faktiskt framförallt efter att man har tränat klart. Inte under träningen normalt då. Sen exakt Hur lång tid det sitter i? En timme eller två? Uppträder det precis… Alltså du vet… Att försöka dissekera fram precis när de här mekanismerna sker, det vet man inte. Och sån forskning har inte gjorts. Så det här är liksom i grova drag vad vi känner till om det idag. Och det förmodligen skiljer de här effekterna sig lite grann från person till person. Så det jag vill ha sagt med det är liksom att det går inte att specificera om du ska springa 20 eller 25 eller 30 minuter exakt. Allt verkar bra, hur mycket bättre är det med 30 än 20? Ja, det vet man inte.

00:35:19 – Jacob: Hur långt ner har

Minsta effektiva dos och hur man bryter stillasittandet på kontoret

00:35:20 – Jacob: man visat att det funkar då? Vad är minsta effektiva dos? Ja, man har visat att förmågan för tioåringar att bortse från distraktioner ökar efter fyra minuters rörelse.

00:35:34 – Anders: Det har man visat, det tror jag är bland det kortaste i alla fall.

00:35:38 – Wille: Det är fortfarande för mycket för att man inte ska bli en kuf om man jobbar på kontor eller vad man ska säga. Det går inte att gå in på toaletten och vara fysiskt aktiv i fyra minuter. Eller det går ju, men det… Ja, då är man en udda fågel.

00:35:50 – Anders: Men det här måste ju passa in i dagens samhälle. Men jag menar, säg att man har ett stillasittande jobb. Ta 20 minuters promenad på lunchen då. Det är liksom prioriterat istället för… Och dricka ytterligare en kopp kaffe. Det tycker jag är ett vettigt konkret råd man ändå kan ge. Man kan ju inte springa runt kvart, tjugo minuter varje timme. Det går ju inte liksom. Men att man åtminstone någon gång under dagen försöker tänka på det. Ha ståbord. är faktiskt inte fel. Det har man visat på barn att barn som har ståbord en del av skoldagen, de presterar bättre på tankemässiga tester när testerna görs på lunchen. Alltså inte i samband med att de står, utan att de har stått en stund på förmiddagen, då presterar de bättre på tankemässiga tester för minne och koncentration på lunchen.

Så vi verkar faktiskt tänka lite bättre i stående. Betyder det att man ska stå hela arbetsdagen? Nej, det betyder det inte. Det går ju inte i praktiken. Eller för de flesta. Men man kan lägga in lite grann av det i alla fall.

00:36:45 – Jacob: Sen tycker jag också lite det här med så att man Du vill inte vara en kuf på jobbet. Det är väl kanske en norm man måste börja jobba med att förändra lite där också. Jag vet, jag har skrivit någonting om det i svenskan. Bilden idag är ju på något sätt att om du skulle sköta din hälsa bra enligt det vi kan, alltså verkligen äta bra och sköta de här rekommendationerna för fysisk aktivitet och undvika för mycket stillasittande och så. Helt plötsligt så sticker du ut. Då är du redan en liten kuf på sätt och vis. Du tackar nej till bullen på fikat varje måndag och varje tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Man kanske behöver någonting också. Det kanske ska bli accepterat att man börjar hänga sig i dörrkarmen och göra fyra chins.

00:37:29 – Wille: Det var en kollega när jag började på mitt nya jobb som visade mig vad man kunde göra chins. Då var det bland annat i dörröppningarna. Man kunde göra det bara det knakar och grejer.

00:37:38 – Anders: Jag tycker att vissa företag har ett väldigt utvecklat tänk kring det här. Jag var på Spotifys kontor i Stockholm nyligen och de hade promenadmötesrum där man kunde stå och jobba vid en dator med ett löpband. Man kunde ha ett mötesrum där det fanns löpband och man kunde gå och promenera och diskutera saker och sådär. Så det finns ändå de som har tänkt på det här och allt det här är ju… Det här är sånt som utvecklas. Man var säkert en kuf om man tackade nej till att röka på ett kontor för 40 år sedan. Det här tar tid innan sånt här sjunker in. Amerikanska Surgent General kom med en rapport i början på 60-talet där man sa att det är farligt att röka, det orsakar lungcancer. Och det här trumpetades ut i hela USA. Och det var ju inte så att folk slutade röka omedelbart.

Det tog ju decennier innan det här sjönk in i allmänheten. Det är alltid några som börjar, som är early adopters. Och de är förmodligen, de flesta av era lyssnare hör till dem. Men innan det sprids i allmänheten, den här kunskapen, då tar det tid. Det tar flera år. Och jag tror, om man ser 10-20 år framåt, så tror jag faktiskt att det kommer vara allmän kunskap. Att det är oerhört viktigt för hjärnan att man rör på sig. Att det främsta argumentet för träning för människor kanske är till och med att de mår bra, funkar bättre tankemässigt, snarare än att gå ner i vikt.

00:38:56 – Wille: Förstår du vad jag menar? Så det här är liksom sådant som kan… På sikt så tror jag att man kanske ses som lite kufig idag, men förhoppningsvis är det på väg bort från det.

00:39:04 – Jacob: Precis.

00:39:05 – Wille: Men det var ju lite som de akuta

Kroniska effekter: nybildning av hjärnceller i hippocampus och hjärnans kopplingsmönster

00:39:07 – Wille: effekterna. Alltså att det kan vara bra att införa att man ska göra någonting kognitivt krävande, att man är aktiv eller till och med då att man är aktiv efter att man har gjort något kognitivt krävande för att man ska komma ihåg det bättre eller vad det nu är. Men om man tänker lite mera kroniskt, för där måste det väl ske någon typ av omstrukturering eller att hjärnan börjar funka annorlunda med regelbunden träning?

00:39:26 – Anders: Ja, så är det. På mellanlång sikt, och med mellanlång sikt så menar jag veckor, då vet man att då ökar bildningstakten av nya hjärnceller i hjärnans minnescentrum. Hela livet så bildas det nya hjärnceller i hjärnans minnescentrum som heter hippocampus. Och den ökningstakten snabbas på hos den som är fysiskt aktiv. Så man får fler nya hjärnceller kort och gott. Och det är stora effekter. Man tycks öka den här takten substantiellt. Och det visar sig inte bara i att hippocampus växer till, för det har man kunnat se. Utan också att människor minns bättre, alltså minnet förbättras på lång sikt. Efter flera veckor så ser man Bättre resultat i minnestester. Den här studien gjordes en undersökning där man då lät människor promenera tre gånger i veckan.

Jag tror det var en halvtimme per gång. Och sen så mätte man hur stor hippocampus var.

00:40:23 – Wille: Det här var medelålders personer.

00:40:24 – Anders: Och sen så jämförde man det med personer som fick stretcha och ha lugna yogaövningar i lika lång tid. Och sen mätte man hippocampus efter ett års tid. Och då visade det sig att hippocampus hade krympt med 1,4% hos de som hade stretchat och gjort lugna övningar under året som gått. En krympning med 1,4% är ungefär vad som sker hela livet. Hippocampus krymper hela livet. Men hos de som hade promenerat så hade den växt till 2%. Så istället för att åldras med ett år hade den blivit två år yngre storleksmässigt. Det visar vilken otrolig effekt det har för just hippocampus och för hjärnan i allmänhet att man rör på sig. Så nybildning av hjärnceller är en effekt som man ser Men sen på riktigt lång sikt över flera års tid Så tycks hela hjärnans arbetssätt förändras lite hos människor som är regelbundet fysiskt aktiva Och det vet man då man har tittat på hjärnans kopplingsmönster För hjärnans olika delar kan vara mer eller mindre bra kopplade till varandra Det kan låta konstigt men Men det är precis så det är.

Det har man sett de senaste åren och det är en ny medicinsk teknik som har möjliggjort den forskningen. Man har kunnat se att hjärnans kopplingsmönster förbättras på lång sikt och på lång sikt då är minst ett år eller längre hos människor som är regelbundet fysiskt aktiva.

00:41:46 – Wille: Hur undersöker man det?

00:41:48 – Anders: Det finns ett stort forskningsprogram som heter Human Conic Tone Programme som bland annat använder sig av magnetkamera och som har tittat på och det är ett jättelikt projekt som har mång, nästan en miljard i budget och där man har följt hundratals personer och tittat i detalj studerat hur olika delar av hjärnan är kopplade till varandra. Det här är oerhört avancerad forskning Och det man har sett då är faktiskt att Man har låtit de här personerna man undersökte Svara på massor med frågor Om deras liv, hur de lever, om de röker, vad de jobbar med, hur mycket de tränar De får göra minnestester, de får göra en massa andra tester Och då har man sett ett och samma drag Eller ett och samma avtryck ska jag säga I hjärnan hos människor som har Till exempel bra minne, bra koncentrationsförmåga Och som är försiktiga med alkohol Och det är att hjärnans olika delar tycks vara bra kopplade till varandra.

Så ser man motsatt mönster hos människor som missbrukar alkohol eller som har problem med aggressivitet eller röker. Och där är hjärnans olika områden sämre kopplade till varandra. Och det man också då har kunnat visa påverkar det här kopplingsmönstret, det är bra kondition.

00:42:59 – Wille: Men var det här en longitudinell studie eller var det liksom att man såg att de som hade det här kopplingsmönstret hade också de här dåliga vanorna eller vad man ska säga?

00:43:09 – Anders: Ja, man har sett det vid en undersökning där man har testat kondis och en massa tankemässiga förmågor. Och låtit folk svara på frågor om hur de lever. Och sen har man gjort en enskild undersökning och sett. Det intressanta är att olika egenskaper då som liksom rökning. Om man säger positiva egenskaper inom situationen som bra minne och koncentration och försiktighet med alkohol och så. Och bra kondition. De ger samma avtryck i hjärnan. Där är hjärnans olika delar bra kopplade till varandra. Negativa egenskaper inom citationstecken som missbruk, aggressivitet och så vidare. De ger motsatt mönster. Där är genast olika delar sämre kopplade till varandra. Och det här då kan man ju tycka är Väldigt elitistiskt såklart.

De här forskarna tycker att man faktiskt i grova drag kan se hur en människa lever sitt liv genom att studera hjärnans kopplingsmönster. I grova drag se hur någon lever sitt liv. Och det kan låta läskigt såklart. Och det kan låta elitistiskt och så. Men man ska inte tolka den här forskningen på det sättet. Utan det man ska tolka det som är att vi genom vår livsföring i mycket, mycket, mycket högre utsträckning än vi tidigare trott. kan förändra hjärnans arbetssätt. Vi kan göra det på en mer grundläggande nivå än vad vi tidigare har trott så att säga. Det är vårt liv som påverkar hur vår hjärna fungerar i högsta grad. Det är inte tvärtom. Det är vi som styr hjärnan och inte tvärtom om man får uttrycka sig så. I det sammanhanget så är det viktigt att inse att kondition då var väldigt nära kopplat till ett starkt till ett starkt kopplingsmönster igen.

Så konditionsträning är viktigt i det här perspektivet. Det är inte det enda som är viktigt såklart, men det är viktigare än de flesta tror.

Är idrottare smartare? Mönstringsstudier och tvillingdata om kondition och IQ

00:44:56 – Jacob: Jag tycker det är ganska roligt att säga annars, lite kopplat till det här, att folk ofta har uppfattningen av att idrottare eller elitidrottare överlag är dumma eller korkade. Det är antagligen mycket fotbollsspelarnas fel. Hockey tänker jag också. Ja, hockey också kanske. Men man vet ju faktiskt överlag när man gör IQ-tester så här så brukar ju faktiskt idrottare och överlag folk som är fysiskt aktiva. Exakt. Även om man bara skulle dela in det i idrottare, andra människor, så brukar faktiskt idrottarna ligga högre.

00:45:26 – Anders: Så är det. Och det kan ju också mycket väl vara en effekt där. Ja, och det där är jättekonstigt. De flesta har ju växt upp med någon slags klyschbild av sportfånar som är dumma. Och sen så finns det plugghästar då liksom som är någon slags antagonist till det där. Som är duktiga i plugget och dåliga på idrott. Och som gärna är överviktiga och sådär. Och den där bilden är helt fel. Det stämmer inte. Utan när man har undersökt skolbarn. Och då pratar jag tusentals skolbarn. Då ser man väldigt tydligt medans till. De som har bra kondis överlag. Bättre på teoretiska ämnen. Som matematik. Än de som har dålig kondis. Så den här bilden av sportintresserade barn. som dåliga i teoretiska ämnen och barn som är överviktiga eller kanske inte fullt lika Att de skulle vara bättre i teoretiska ämnen.

Det stämmer inte alls.

00:46:19 – Jacob: Jag tror nästan det skulle… Alltså inbilla mig en sån hobbyanalys utan att veta riktigt. Men jag skulle gissa på att det kan mycket bero på att barn som inte är duktiga på sport, som inte är duktiga i skolan heller, de tar liksom ingen plats. Medan de barnen som fortfarande är dåliga i skolan men som är duktiga på idrott, de tar fortfarande plats och utmärker sig. Och då blir det att man reagerar på att… Ja, de stökar barnen i klassen kanske. Det är mer att det är idrottarna som inte är så smarta. Men det finns ju oftast idrottare som sköter allting fantastiskt bra.

00:46:52 – Anders: Ja, det kan det säkert ligga något i. Man undersökte ju det bästa beviset då på att fysisk aktivitet faktiskt verkar kunna göra oss smartare och att det är kopplat till intelligens. Det är ju när man tittade på mönstrande män i Sverige. Mönstring var ju obligatoriskt fram till för tio år sedan och då samlade man för ett par år sedan in uppgifter från Och för de som har mönstrat så kommer du säkert ihåg att det var ett IQ-test och det var ett konditionstest och det var ett styrketest. Och det var psykologbedömning och sådär under en och samma dag som man gjorde det. Och när man då nyligen tittade på resultaten från 1,3 miljoner män, för det var ju mest män som Då såg man ett linjärt samband, jättetydligt samband. Ju bättre de hade på konditionstestet, desto bättre på IQ-testet.

00:47:44 – Wille: Får jag bara slänga in en liten disclaimer där? Om man vill misslyckas på mönstringen så klickar man sig igenom det där IQ-testet. Jag kan ju…

00:47:53 – Anders: Precis, och det fanns ju naturligtvis folk som presterade medvetet dåligt på de här…

00:47:58 – Jacob: Men då cyklar man ju internet lite. Exakt.

00:48:01 – Anders: Hade det här varit en undersökning på 20 personer då kan man naturligtvis säga att det säger inget för det kanske var två personer som bara ville bort från lumpen som var där och deras resultat grumlar allting. Men när man har data från mer än en miljon människor då kommer man att se de här mönstren.

00:48:19 – Jacob: Ja, mönstret borde ju vara att man kan ha systematisk bias åt något håll. Ja, det kan det vara, precis.

00:48:24 – Anders: Men det kommer inte att förändra slutresultatet om det är så många som… Som har gjort testet. Men då kan man ju ändå fråga sig… Blir de här personerna… Att människor som hade bra kondis var smartare… Berodde det på att de blev smarta av träningen? Eller var det så att personer som var smarta från början… Valde att träna mer och fick bra kondis därför? Det kan ju vara både och. Och därför tittar man då på enäggstvillingar. Och då fanns det 1400, tror jag det var, par enäggstvillingar. Och enäggstvillingar har… ju i princip identiska gener och de har oftast växt upp tillsammans. När man låter enäggstvillingar göra IQ-tester då har de nästan alltid i princip identisk IQ. De ligger väldigt nära varandra. Men bland de här 1400 enäggstvillingarna så fanns det ett antal tvillingpar där en tvillingbrorsa hade bra kondis.

En tvillingbrorsa hade dålig kondis. Och även bland dem såg man samma mönster. Tvillingbrorsan med bra kondis hade högre IQ än sin tvillingbror med dålig kondis. Och det är så, skulle jag säga, så nära ett bevis man kan komma på att man faktiskt blir mer intelligent av att röra på sig regelbundet.

00:49:36 – Jacob: Tills de gör en lång RCT. Vad menar du då? Alltså en lång interventionsstudie. Då kanske man skulle kunna se det också ju. Alltså om du har folk som tränar i fem år. En grupp och en annan grupp som inte… Ja, sån forskning kanske görs.

00:49:51 – Anders: Men det som också är intressant att se är att det här var inte bara… Man följde de här människorna, de här 1,3 miljoner mönstrande genom medicinska register. Och så tittade man på hur gick det för de här personerna. Och då kunde man se att de som hade bra kondis när de var 18, de hade mer välbetalda jobb när de var 40. Och det var ovanligare att de som hade bra kondis när de var 18 hade försökt ta livet av sig när de var 40 år eller behandlats för självmordstankar. Det är naturligtvis inte så att bra kondition vid 18 års ålder spiller över 20 år senare, utan de som har bra kondis när de är 18 har förmodligen också bra kondis när de är 40.

00:50:37 – Jacob: Ja, de har gjort fler studier på de där mönstrande männen. Och där har de också visat att de lever längre. De som hade bättre kollision. Att de har lägre mortalitet.

00:50:48 – Anders: Ja, precis.

00:50:49 – Jacob: Så allting blir bättre för dem. Allting blir bättre.

00:50:52 – Anders: Exakt.

00:50:53 – Jacob: Med hjälp av ett konditionstest på något sätt. Eller med hjälp av. Man kan förutsäga det med hjälp av.

00:50:58 – Anders: Och det där är ju strålande forskning för att då har man ju, när man har så stora material som 1,1 miljon människor då kan man ju börja se de här mönstren som kan vara svåra att se i mindre material då för att det räcker med att några har försökt smita undan medvetet eller vad det nu kan vara. Det kommer ju grumla hela bilden. Men om man tittar på så här många så kommer man se effekterna. Då kommer inte det att störas av sådana här enskilda.

00:51:26 – Jacob: Nej, precis. Och så har vi också de här. Det finns ju ändå interventionsstudier som pekar åt samma håll. Allting pekar åt det här hållet och då kan man ha den här epidemiologin. Långsiktig epidemiologi kan man använda för att få ett hum om hur stor är effekten på långsiktigt. Alltså hur blir det praktiskt. Jag brukar prata samma sak när man pratar läsk. Allt det vi har pratat om nu, vi vänder på det så har vi läsk. Ungefär. Men där har man också det mesta kortsiktiga. Ett halvår. Möjligen ett år. Men alltid där är det negativt. Sedan har man studier där man följer folk i 20 år där man ser att det ökar risk för diabetes. Då är det fullt rimligt att tro att det är en verklig effekt trots att det fortfarande är epidemiologi. För vi har det kortsiktiga som visar samma sak.

00:52:07 – Anders: Exakt. Man får lägga ihop de här pusselbitarna. Att bara ta och titta på en av de här studierna för sig. Det ger inte så mycket utan man måste slå ihop allt och ta den sammantagna bilden. Och då med den sammantagna bilden så menar man liksom allt från djurförsök med möss i labbet som har sprungit på ett hjul i buren fram till epidemiologiska studier där man följer miljoner människor under decennier. När allt det här pekar tydligt åt samma håll då vet man att det här är liksom Så här är det faktiskt. Det är inte bara tyckande, utan det ligger till så här.

00:52:39 – Wille: Du nämnde innan att för den här studien på de mönstrande,

Styrketräningens specifika effekter på minne och stresstålighet

00:52:43 – Wille: då var det just konditionstestet. Då använde man inte det här styrketestet som man gör.

00:52:46 – Anders: Man tittade på styrketestet, men man såg ingen korrelation.

00:52:48 – Wille: Man såg ingen korrelation. Nej, precis. För det var det jag tänkte komma in på. Just det här med styrketräningens effekter på hjärnan, helt enkelt. Du sa att det var unika effekter, men inte alls samma som konditionsträningen.

00:52:59 – Anders: Precis, man vet inte så mycket om styrketräningens effekter på hjärnan ännu. Det finns några mindre studier som har gjorts på det. Man har till exempel sett att associativt minne verkar stärkas av styrketräning framförallt. Associativt minne, det är när man ska para ihop namn med ett ansikte. Och sen så vet man också att det bildas ett ämne under stress som heter Kynurensyra. Och som det sker mycket forskning i. Och det kan neutraliseras av muskulatur. Så musklerna verkar kunna fungera lite som levern gör. Rensa blodet från ett skadligt ämne. Och man vet också att möss då som har genetisk mutation. Som gör att de föds med stora muskler. De tycks stress… De tycks vara mer tåliga mot stress då. Så det är också intressanta saker som pekar åt att styrketräning har viktiga effekter för hjärnan, så är det tveklöst.

Och man kommer upptäcka nya sådana effekter kommande år, det sker mycket spännande forskning kring det. Men om man ska slå ihop allt det här, om man ska välja en av dem så är konditionsträning bättre. Effekten av konditionsträning är större på hjärnan än av styrketräning. Och slutsatsen, tycker jag, av det är att den som styrketränar mycket lägg in konditionsträning ur ett hjärnperspektiv. Det slutar naturligtvis inte med styrketräningen om man tycker det är kul.

00:54:27 – Jacob: Det är väl lite som, jag skulle säga, om vi går tillbaka till allt annat runtomkring så är det samma där. Tar vi hälsoeffekterna, alltså mortalitet, leva länge, så verkar också styrketräning bra men konditionsträning bättre.

00:54:39 – Anders: Så är det, precis så är det där också.

00:54:41 – Jacob: Djurstudierna visar väl, djurstudier och styrketräning är alltid lite tveksamt. De tvingar dem att gå uppför trappan. Ja, man undrar lite hur mycket styrketräning. Det är mer att bryta ner dem excentriskt. Crossfit, ja. Ja, precis. Men i alla fall, det är samma sak. Det mesta pekar faktiskt mot att det är rörelse och flås. Alltså få igång hjärtat som kanske har de stora effekterna på det mesta som har med hälsa att göra. Jag brukar alltid förespråka styrketräning ur perspektivet livskvalitet. Att man orkar med saker, framförallt när man blir äldre. Att man klarar att hantera saker. Mindre skaderisk när man sysslar med annat och sådana saker.

00:55:22 – Anders: Ja, styrketräning är jätteviktigt ur många perspektiv. Det är viktigt ur ett diabetesperspektiv. Det är viktigt framförallt för äldre för att behålla funktion högt upp i åldrarna. Och då är det mer funktionell styrketräning som att göra rörelser som gör att man kan resa sig mot motstånd eller sådana grejer. Så styrketräning är tveklöst viktigt. Men ur ett järnperspektiv så ska man inte glömma konditionen. Så är det. Det kommer man inte runt.

00:55:50 – Wille: Hur mycket tror du att det

Spelar träningsmiljön någon roll för kreativiteten och överlevnaden av nya hjärnceller?

00:55:52 – Wille: … Jag höll på att komma in på det här med tanke på styrketräning där det är så tråkiga miljöer där man tränar. Hur mycket tror du att miljön vid träning eller fysisk aktivitet påverkar effekterna på hjärnan?

00:56:02 – Anders: Inte så mycket. Det är spekulation, men jag tror inte det spelar så stor roll. Man har till exempel … Man tittade på det på Stanford där man lät folk göra kreativitetstester. promenera innan testerna och då visade det sig att de som hade gjort det, de presterade uppemot 60% bättre på kreativitetstester. Och framförallt så var det då förmågan att brainstorma som förstärktes hos de som gjorde testerna efter att ha promenerat. Så man blir mer kreativ av fysisk aktivitet. Då sa man det att okej, de här personerna som promenerade, de gick runt på Stanford Campusområdet där och det är väldigt, och det är vackert och fint där och det kanske var något i miljön och fick stimulans liksom av att gå där. Så då lät man folk gå och stirra in i en vägg och på ett löpband.

Och de hade då… De satt inte ens en TV framför. Nej, de fick bara se på en grå vägg. Och de hade också bättre på kreativitetstesterna. Och sen då för att vara riktigt säker, och nu kommer det absurda, så rullade man runt människor i rullstol på Campusområdet. Det är vetenskap. Ja, det är vetenskap, precis. De fick se samma miljö som de som hade promenerat, men de satt passivt i rullstolen. Och de hade inte lika bra på kreativitetstesterna. Så det är någonting i det faktum att man faktiskt rör på sig som då förbättrar kreativiteten. För gäller det alla tankemässiga processer? Jag kan tänka mig att det är faktiskt rörelsen i sig. som är det viktigaste. Men det är spekulation.

00:57:30 – Wille: Jag tänkte på det där du sa, att om man har en evolutionär förklaring till varför de här effekterna sker så kanske det är för att när man rör på sig så är man kanske ute i nya miljöer och man behöver ta in hur de ser ut och lära sig för att undvika att man blir vaskad av någon tiger eller liknande. Jag tänkte att om det kunde vara något sådant, att exponering för nya miljöer skulle ge någonting kanske, eller något liknande.

00:57:49 – Anders: Det där är intressant. Om man tittar på när nya hjärnceller bildas, när de föds, då vet man att nybildningstakten, den ökar av fysisk aktivitet. Men alla nybildade hjärnceller överlever inte, utan de har en kritisk period i början, de första veckorna, då många celler dukar under och dör. Och det man har kunnat visa är att en mer stimulerande miljö, det påverkar överlevnaden av cellerna. Så det gör inte att fler föds men det gör att fler av dem överlever. Och det här har man kunnat se på möss då som lever i laboratoriemöss som normalt sitter i tråkiga sterila burar. Om de stoppas in i en miljö som är mycket mer stimulerande med en massa gångar de kan springa i och andra möss att leka med och hjul de kan springa på i buren. Då har man sett att den här stimulerande miljön där det finns en massa leksaker och andra djur och så.

Det påverkar överlevnaden av de nybildade hjärncellerna. Så det går på något sätt hand i hand det här. Fysisk aktivitet sätter hjärnan i någon slags beredskap. Nu kommer det ny information. Nu händer det något nytt. Och den gör den beredd att ta in det. Och sen så bidrar naturligtvis det som sänder ny informationen. Alltså stimulansen bidrar också. Naturligtvis är det viktigt för ens tankemässiga processer med att man håller sig aktiv intellektuellt och upplever nya saker och sådär. Det spelar ju också en roll. Men fysisk aktivitet sätter på något sätt hjärnan i en slags Grundläge. Nu kommer en ny viktig info. Det här ska du

Kan träningens effekter någonsin ersättas med ett piller?

00:59:26 – Anders: ta in.

00:59:27 – Wille: Jag tänkte på en annan sak. Med tanke på att du är psykiatriker och jobbar en del med läkemedel och sådär, gissar jag, då så tänker jag på att när man tränar eller är fysiskt aktiv så aktiverar man ju ett hundratals eller tusentals gener. Det blir väldigt stora effekter i kroppen. Vi har naturligtvis inte kartlagt allt som händer, men vi vet att det är väldigt mycket som händer. och även i hjärnan då. Jag tänker hur nära är man att man ska kunna återskapa det här i någon typ av läkemedel eller i alla fall delar av den här effekten i läkemedel för att man ska kunna hjälpa de som inte kan komma igång och träna eller som… Ja, man är enormt långt ifrån det och i grund och botten så är det precis på grund av det du säger.

01:00:07 – Anders: Fysisk aktivitet skapar liksom en fullkomlig kaskadreaktion. Fysisk aktivitet är inte en medicin för kroppen och hjärnan utan det är 50 eller 100. Det sker enormt mycket. Och att ersätta alla de processerna med ett tablett det är helt orealistiskt inom de närmaste 50 åren skulle jag säga. Det bygger dessutom på att man känner till de här processerna i detalj. Det gör man inte på långa vägar. Innan man kan ersätta träningsrundan med en tablett. Det kommer inte hända under vår livstid. Det är jag helt övertygad om.

01:00:40 – Jacob: Sen ska man ju på något sätt dosera ut det på rätt platser i kroppen också. Det är inte det lättaste. Det mesta går ju inte genom magsäcken ens. Då får man ta en spruta och så kanske man får ta den in genom hjärnan när man ska komma in där. Och så får man en hjärninflammation.

01:00:54 – Anders: Det är inte realistiskt. Det kommer inte att ske. Det har gjorts några sådana försök där man har upptäckt ämnen som regleras upp när man är fysiskt aktiv. De har ibland lyfts fram i media som att det här är nyckeln bakom. Det är det här som händer i kroppen när man rör på sig och det här kan vi ersätta med en tablett. Men så är det inte. Det är inte en sak som händer. Det är hundra saker som händer. Och att ersätta allt med en tablett? Nej, tyvärr. Jag hade varit glad om jag kunnat säga ja till det. Men det kommer inte att hända.

01:01:23 – Jacob: Det är väl kanske mer intressant ifall man har någon udda sjukdom där man har brist på ett av ämnena. Ja, exakt. Så kurar man ut varför det kan göra nytta att injicera. Kanske som insulin eller leptin eller något sådant. Vissa människor har nytta av det.

01:01:37 – Anders: Exakt. Men det viktiga att komma ihåg är att fysisk aktivitet, både för kroppen och hjärnan, inte är en medicin, utan det är fem till hundra eller kanske till och med tusen mediciner.

01:01:46 – Wille: Ja, vi får väl ta och avrunda där. Det har varit sjukt intressant där och en bra grej här är att jag ser nu att jag har 45 minuter på mig innan jag ska tillbaka och jobba. Så jag hinner ut och springa, så har jag bara två gånger kvar den här veckan för att sköta min hjärnhälsa. Men Anders, det har varit jättekul att ha dig med. Verkligen. Tack för att du ville ta dig tid.

01:02:06 – Anders: Ja, tack för att jag fick vara med!

01:02:07 – Jacob: Tack så mycket! Hej! Ha det bra, hej!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *