Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Simon Gustafsson, som nyligen genomförde projektet Sverigetrampet där han cyklade 230 mil genom hela Sverige – från Treriksröset till Smygehuk – på 15 dagar helt utan att äta någon mat. Samtalet inleds med en genomgång av Simons idrottsliga bakgrund, från fotboll och långdistanslöpning med milen under 35 minuter till studier i biomedicin i Halmstad, där han även testade på styrkelyft och bodybuilding.

Simon berättar om hur utbildningen i biomedicin förändrade hans syn på träning och kost. Som ung löpare strävade han alltid efter en extremt låg kroppsvikt och körde hårda pass med hög volym och för lite energi, vilket ofta resulterade i skador och slitenhet. Genom studierna och vänner inom styrkelyft lärde han sig värdet av styrketräning, kostens betydelse för återhämtning samt att undvika att ständigt träna till failure eller fastna i så kallad mellanmjölksträning.

Idén till Sverigetrampet föddes ur diskussioner om periodisk fasta och äldre studier på långvarig svält under kontrollerade former. För att klara av att cykla genom hela landet utan energiintag behövde Simon först lägga på sig en ordentlig energireserv. Under cirka 45 dagar genomförde han en kraftig viktuppgång där han gick från 75 till 92 kilo genom att dricka energitäta shakes på 4 000 kalorier om dagen – bestående av grädde, jordnötssmör, glass, bananer och mjölk – och totalt få i sig 7 000 kalorier dagligen samtidigt som han minimerade sin vardagsrörelse.

Under själva cykelturen på 230 mil intog Simon endast vatten samt noga uträknade doser av elektrolyter och mineraler, såsom bikarbonat, natrium, magnesium, kalium och fosfat, i samråd med Ola Wallengren på Sahlgrenska. De första dagarna i norra Sverige bjöd på extrem kyla, storm och regn kring nollstrecket, vilket var en stor utmaning eftersom nedkylning och för hög puls snabbt ledde till yrsel och illamående när blodsockret sjönk ner mot 2,1–2,8 mmol/l.

För att klara dagsetapperna på 13 till 16 mil var Simon tvungen att hålla en mycket låg intensitet med en snittpuls kring 100 slag per minut, vilket motsvarade ungefär 50–55 procent av hans maxpuls. Efter några dagar anpassade sig kroppen, hungerkänslorna avtog och vilopulsen sjönk markant, även om den muskulära tröttheten i benen och belastningen på händer och säte blev allt mer påtaglig ju längre söderut han kom.

Inför och efter projektet genomfördes DEXA-mätningar för att följa hur kroppssammansättningen påverkades. Förvånande nog visade mätningarna att Simon tappade runt fyra kilo fettfri massa redan under själva bulken när han var inaktiv, medan han under de 15 dygnen av fastande cykling främst förbrukade kroppsfett – från 24 till 14 procent kroppsfett – och endast förlorade cirka två kilo muskelmassa, med en beräknad energiförbrukning på omkring 5 500 kalorier per dag.

Avslutningsvis diskuterar de hur kroppen och blodsockerregleringen återhämtade sig förvånansvärt snabbt så fort Simon började äta igen efter målgången, hur långvarig bulk och deff påverkar hungerkänslor och trivselvikt på sikt, samt vilka lärdomar kring polariserad träning och energiintag som motionärer och konditionsidrottare kan ta med sig till mer normala idrottsmål.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och gäst Simon Gustafsson
• (00:04:01) Simons idrottsbakgrund från löpning till styrkelyft och bodybuilding
• (00:08:01) Studier i biomedicin och lärdomar om träning och kost
• (00:13:30) Idén bakom Sverigetrampet: 230 mil på cykel utan mat
• (00:18:02) Upplägg för vätska, bikarbonat och mineraler under fastan
• (00:22:34) Förberedelser och extrem viktuppgång på 7 000 kalorier om dagen
• (00:27:52) Lågt blodsocker, kyla och fysiska utmaningar längs vägen
• (00:33:36) Puls, intensitet och anpassning av cykeln
• (00:39:53) Resultat från DEXA-mätningar före och efter cyklingen
• (00:47:31) Mentala utmaningar och teamet i husvagnen
• (00:52:32) Lärdomar för vanliga motionärer om intensitet och energiintag
• (00:56:26) Hungerkänslor, trivselvikt och första måltiden efter målgång

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och gäst Simon Gustafsson

00:00:22 – Wille: Hallå, hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:29 – Jacob: God eftermiddag Wille, eller vad ska jag säga? God eftermiddag, hur är läget? Jodå, jodå, det är väl ganska bra. Vi började träningarna igår igen efter ett längre uppehåll så jag har väl en lite träningsvärk, får man väl säga. Men annars är det fint. Jag har haft sovmorgon tre dagar idag, det är också bra för kroppen.

00:00:47 – Wille: Är det bra att tajma det där med semester och börja med träningen igen? Behöver man inte lite mer rutin och koll på sömn och hit och dit?

00:00:53 – Jacob: Alltså, jag har ju aldrig den där rutinen på det sättet, så för mig blir det inte någon större skillnad. Jag tycker det funkar bra att börja träna nu. Vi har inte så långt uppehåll. När man är gammal så sliter det som fan när man ska starta igen. Så det är ganska skönt att det bara blev drygt två veckor nu. Så då var jag ändå lite redo. Går det tre, fyra veckor så tar det lång tid att komma tillbaka, tycker jag.

00:01:16 – Wille: Det märks. Jag var och kollade på Hammarby när de spelade i söndags mot Falkenberg. Hängde inte de gamla med? Ingen hängde med. Det var en spelare på plan som hade spelat under EM som hade lite matchtempo där, men annars var det ju katastrof. Det blev ju som det blev också. De tappade en ledning där, va? Nej, tvärtom. De hämtade upp 0-3.

00:01:37 – Jacob: Det var de som hämtade upp dig.

00:01:39 – Wille: Ja, det var ett fruktansvärt spektakel den där matchen. Det var inte alls roligt. Men vi är inte ensamma idag, utan vi har en gäst med oss. En person som enigmatiskt nog både har cyklat från norra till södra Sverige och som jag förstår det har den sämsta tiden i Lidingöloppets historia. Simon Gustafsson, välkommen. Tack så mycket.

00:02:03 – Simon: Hur hittar ni Lidingöloppshistoria? Du har en hemsida där det står. Det är Wille som gör research.

00:02:07 – Jacob: Han är bra på det.

00:02:09 – Simon: Bra jobbat. Jajamän. Jag tror 5 timmar och 46 minuter nånting. Det var ingenting kvar förutom en låda gurkor och en liten låda bröd. Det fanns inte ens en målbåge kvar. De snisslade av banan. Då får du uppdatera din hemsida, för där har du skrivit 6 timmar. Sex timmar kanske? Nej, förlåt.

00:02:28 – Wille: Strax under sex timmar står det där. Då var det korrekt. Det är lika bra att avrunda uppåt.

00:02:32 – Jacob: Det är lika dåligt vilket som.

00:02:36 – Simon: Jag kan inte skryta med det egentligen, men det var en häftig prestation. Jag drog runt min brorsa som är fullkomligt tokig. Vi har kört Vättern runt och det är mitt absolut roligaste minne nånsin. Vi har kört Lidingöloppet två gånger. Han är styrkelyftare, men tänkte att en klassiker kan han vara kul. Så vi började faktiskt med Vättern runt. Så sa jag, ska vi cykla runt Vättern? Ja, det blir kul. Hur långt är det? Ja, det är 30 mil.

00:03:04 – Jacob: Det tar tid att köra bil 30 mil. Ja, men det ska la gå.

00:03:09 – Simon: Så vi köpte en begagnad biljett och helt enkelt åkte upp. Han hade fem träningsmil. Det tog 19 timmar, tror jag.

00:03:15 – Wille: Åh, fy fan! Han var sjukskriven en vecka.

00:03:20 – Simon: Lidingöloppet var ingen skillnad. Så jag startade i 1B. Han startade i sista. Så jag väntade helt enkelt där. Min första passertid, om ni kollar på den här, är på två timmar nånting. När han väl kom ikapp mig så sprang vi ihop hela Lidingöloppet. Det är fruktansvärt trevligt när man är längre bak.

00:03:39 – Wille: Det är folkfesten.

00:03:40 – Simon: Fram är det bara hetsigt. Man är bara ”håll höger, håll höger”. Där bak är det ”vart har du hållit?”. Så ja, jag låg i sämsta tiden där och sen är jag lite martyr kanske. Eller jag är inte död än, men jag gillar häftiga utmaningar.

00:03:55 – Wille: Ja, vi ska återkomma till det. Jag tyckte det var lite intressant. Det var kul att få en förklaring på det där, för jag tänkte att här är det någonting som är fel.

Simons idrottsbakgrund från löpning till styrkelyft och bodybuilding

00:04:01 – Wille: Men en annan grej som man kan läsa på din hemsida är att du har haft lite varierande träningsbakgrund. Så om du berättar lite var du kommer ifrån rent idrottsligt till att börja med.

00:04:12 – Simon: Jag kommer från en väldigt stor familj. Jag började som fotbollsspelare, som i stort sett alla grabbar gör. Men jag har två brutna vänsterfötter. Jag var toppspelare hela tiden, även under min fotbollskarriär mellan 7 och 15 års ålder. Jag spelade med Jocke Sjöhag under många år. Jag var nästan alltid jag och han uppe på toppen, men jag hade ett syfte. Det var att stressa backlinjen. Jag hade väldigt bra kondition och jag skapade en massa oro helt enkelt. Jag gav en massa utrymme till de andra gubbarna. Ganska kort därefter fastnade jag för friidrotten. 100 meter och explosiva grenar var inget som funkade för mig. Jag fick inte ut min kapacitet. Jag var ranglig, väldigt okoordinerad och presterade riktigt dåligt.

Jag lyckades nästla mig in bland de gamla gubbarna. Du fastnade ändå? Jag fastnade för långdistansen. Det fanns de här ungdomsgrupperna i friidrotten som höll på med kast och alla de här explosiva grenarna. Så fanns det gubbarna som var 35 plus som höll på med konditionsidrotten. Där nästlade jag mig in som 16-åring och fastnade egentligen där. Parallellt kör jag lite brottning, men när jag väl skadade mig kraftigt som 15 eller 16-åring så var det löpning för hela slanten. Så höll jag på med den. Så blev jag hyfsat duktig. Hade möjligheten att åka till Kenya och springa en liten sväng. Milen under 35 har jag gjort, 34.22, men det är ingenting att skryta med i större sammanhang. Men hyfsat snabb. Efter lite jorda-runt-resor, efter plugget i gymnasiet, då kom jag ner till biomedicin.

Där träffade jag två goda vänner till mig även idag, Marek och Tommy. Jag tänkte att jag hade långa skadebekymmer som konditionsidrottare. Väldigt klassisk konditionsidrotter, skulle jag säga. Jag skydde allt vad styrketräning hette. Vi körde aldrig nån löpskolning. Det var bara att springa, helt enkelt. Veckovolym var det enda som räknades. Jag drogs alltid med lite gamla goda skador. Det var alltid nån hälsena som bråkade, alltid nåt knä som var tråkigt. Så jag bara, nej, nu kör jag en stund i gymmet och testar på lite styrkelyft. 2012 ställde jag mig på Ahlströmer-trofén och kom sist. Men jag var rippad. Jag har alltid varit smal, alltid haft låg kroppsfettsprocent, så det var väldigt enkelt för mig under deffen.

Kilona rasade av mig när jag väl satte mig på en kontrollerad diet.

00:07:03 – Wille: Hur kändes det efter att ha gått upp all den här muskelmassan och tänka att milen under 35, det lär ju inte hända igen?

00:07:11 – Simon: Nej, det gör det nog faktiskt inte, tyvärr. Jag repar mig mycket långsammare nu som 30-åring. Jag hörde det du sa, Goodie, om lilla semestergrejen. Efter Sverigetrampet tänkte jag att jag måste komma igång med intervallerna. Jag har inte varit tjock länge och bara cyklat. Nu är jag tillbaka i löpningen. Så jag sprang till kontoret med ryggsäck och hela packningen med datorn och hela kittet. intervallerna kring lunchen och sen sprang jag hem. Det är ungefär två mil, inklusive intervallerna, och jag är fortfarande skadad. Jag hade aldrig gjort så här mot en klient.

00:07:50 – Wille: Nej, så är det ju.

00:07:52 – Simon: Men löpare i grund och botten, helt klart. Men sen har jag lite andra upptåg som jag testar lite då och då.

00:07:58 – Wille: Ja, du nämnde biomedicin. Det är,

Studier i biomedicin och lärdomar om träning och kost

00:08:01 – Wille: om jag förstår dig rätt, din akademiska bakgrund. Hur kom du in där och vad hände där?

00:08:07 – Simon: Jag kom väl in på det. Det var faktiskt en väldigt bra kursbeskrivning. Det var faktiskt det jag fastnade för. Jag hade inte så mycket längre planer än att… Det stod typ ”Tycker du om träning och hälsa? Vill du hjälpa andra människor att prestera?” Det fastnade jag för. Jag hade precis gått två månader på lärarutbildningen i Borås i januari och insåg att just nu skaffar jag ett jobb bara för ett jobb. Bara för att min filosofi med läraryrket var att jag kunde träna väldigt mycket på sommaren. Det var världens sämsta anledning. Så jag tänkte helt enkelt att det här verkar coolt. Jag sökte in till biomedicin. Jag sökte in uppe i Umeå med så mycket idrottsrelaterade utbildningar.

00:08:53 – Jacob: Umeå, vad är det de har där uppe som är idrotts…

00:08:57 – Simon: Vad heter den nu? Jag kommer inte ihåg, men det var de som hade en kursbeskrivning som var mot idrott. Ja, mot sport liksom. Jag var inte så sharepicking. Jag plockade även som typ femma, sexa och tänkte att jag tar lite sjukgymnast också. Det kan nog vara kul. Det var faktiskt ingen jättelång beslutsprocess. Men det har varit riktigt häftigt faktiskt. Den är väldigt bred, så man får skapa sin egen väg efteråt. Men biomedicin har varit det absolut viktigaste valet, helt klart.

00:09:26 – Wille: Men för de som inte vet vad det är, vad är det man läser och blir bra på?

00:09:30 – Simon: Biomedicin är ganska allmän om både idrottsfysiologi, lite skador, en del kost. Sen är det när du vill läsa vidare mot magister som du får mot prestation. Men det var inte mest… Biomedicin är träning och hälsa. Biomedicin med inriktning kring fysisk träning. Vi läser kring fysiologi och träning för prestation och lite viktnedgång och sådär. Men ganska allmänt egentligen kring idrott och hälsa.

00:10:05 – Wille: Fick du några grejer som du hade gjort tidigare efter att du läst utbildningen som du tänkte, vad fan höll jag på med? Oh ja, ganska många gånger.

00:10:16 – Simon: Som löpare är det alltid viktigt att hålla väldigt låg vikt. Det tog jag fasta på. Jag hade min målvikt som jag aldrig skulle gå över, det var 69 kg. Punkt slut. Jag skulle väga 69 kg för det var det man gör som löpare. Hur lång är du då? 1,84. Oj. Det är smart. Jag var anorektisk nästan. Framför allt fanns det ingen kraft i kroppen. Jag hade ganska bra veckovolym när jag pluggade i gymnasiet. Jag cyklade till skolan, eller så sprang jag till skolan ungefär 1,5 mil. Sen tog jag mig till intervallerna och körde åtta tusingar. Kort vila, för att vila är farligt. Det ska vara intensivt och jobbigt. Sen tog man en banan för resterande energitillskott är korkat och sen cyklade jag hem. Jag hade en hög volym, men jag var väldigt sliten ofta.

Mycket mellanmjölk i det hela? Ja, det var bara mellanmjölk egentligen. Jag är väldigt… Jag har inte bra pannben. Jag är bara bra på att koppla bort min hjärna, tror jag. När jag springer så springer jag nästan alltid i samma slinga. Jag ser det som mental avkoppling, så jag blir lite lobotomerad. Jag har en slinga och den springer jag nästan alltid på tid. Så efter 12 kilometer springer jag runt, runt, runt. 45 minuter var bäst. Jag sprang den alltid i ett slitet tillstånd. Samma långpass, alltid samma långpass. Farthöjningarna kom på olika ställen bara. Jag lärde mig egentligen att… Alltså styrketräningens roll i det hela, definitivt. Löpskolningens roll förstår jag bäst nu, när jag hjälper andra. Och framför allt kostens roll.

Att individualisera nutritionen, men skådeprestera, se till att du inte är efter en 24-timmars fasta. Jobbigt är inte samma sak som träningseffekt. Det var nånting som var en väldigt viktig lärdom från utbildningen. I plugget var det samma sak. Inte i plugget, men i gymmet. Där är det lite mer… Eller i den kretsen som jag tacksamt anslöt mig till med Marek, Tommy och många andra från Biomedicin som tävlar ganska högt upp i styrkelyft, att teknisk failure. Du ska inte gå till failure på alla pass. Faktum är att har du en hög volym i träningen och kan träna mycket så kanske du inte ska gå till failure alls. Framförallt inte ifall du är ganska mycket… Du blir starkare, för det tog så lång tid att repa sig mellan träningspassen.

Så det var mycket lärdom i plugget och mycket lärdom utanför att se träningen lite mer utifrån. RPT har jag testat, GWT har jag testat alla möjliga olika program.

00:13:08 – Jacob: Klart du gjorde GWT också.

00:13:10 – Simon: GWT, ja det klarade jag aldrig. German volume training kan vi säga för lyssnarna som inte vet.

00:13:16 – Jacob: Det är för många sätt.

00:13:18 – Simon: Ja, det går inte. Jag repar, det funkar inte för mig. Jag hade för mycket träningsvärk. Jag kunde inte hantera volymen faktiskt.

00:13:24 – Jacob: Nej, men du var ändå sadistisk nog på att vilja prova det. Ja, ja. Absolut.

00:13:29 – Wille: Apropå

Idén bakom Sverigetrampet: 230 mil på cykel utan mat

00:13:30 – Wille: att vara sadistisk nog för att vilja prova olika saker. Du har ju haft ett projekt ganska nyligen som heter Sverigetrampet. Japp. Jag tänker att du ska få berätta om det, för jag kan inte riktigt sätta ord på vad det innebär.

00:13:43 – Simon: Sverigetrampet. Idén kom väl 2012, i slutet på sista året. Där diskuterade vi lite grann. Det var väldigt inne där med… Inne och inne. Vi diskuterade väldigt hårt det här med periodisk fasta. Det var inte det att det var hårt att periodisk fasta är bra. Det var mer att det var kul diskussioner för att det var så farligt att skippa frukosten. Det var mest det som var det roligaste. Då började man leta. Det finns den här studien på han som fastade i 382 dagar. Den från 70-talet. Vi hittade massa roliga studier på ganska lång tid. Jag har skrivit om den till och med. Du vet vilken det är. Då kom idén om att det här är en kontrollerad svält jag ska utsätta mig själv för. Så länge jag inte blir sjuk eller skadad borde detta gå ganska bra.

Det jobbigaste kommer att vara psyket och psyket är ganska bra. Jag är ganska lobotomerad när jag väl ska ta mig från A till B. Så det var i mångt och mycket en personlig utmaning. Vi visste också att det här kommer att skapa väldigt mycket irritation. Och mycket bubbel egentligen. Så vi tänkte göra det 2014 och sen skjuta på det till 2015. Sen hösten 2015 sa vi att nu gör vi det 2016 oavsett vad livet säger. För livet kommer alltid komma i vägen. Det innebar i alla fall att jag behövde käka upp mig en del från min löparform för att kunna klara det. Ja, vad ska jag säga? Även rent matematiskt, för jag käkade ingenting under hela resan. Jag drack bara vatten och konsumerade mineraler. Hur långt är det? 230 mil tror jag det blev ungefär.

230 mil, ja. Den vägen jag tog. Ganska bra sträcka med andra ord.

00:15:34 – Jacob: Nästan åtta vet man runt. Det händer ingenting förrän efter sju dagar ungefär.

00:15:45 – Simon: Första dagen åkte vi… Jag kan nästan börja. För att summera väldigt snabbt. När man kommer till Östersund har man kommit halvvägs upp i Sverige. Det är högt upp. Det var det högsta jag varit tidigare. När vi fortsatte upp till Umeå insåg jag att nu börjar de prata lurigt. Vi passerade upp Gällivare, Jokkmokk. Eller vi kom aldrig in till Gällivare, utan vi höll oss vid Jokkmokk. Sen åker vi över finska gränsen vid Karesuvanto. Och så ytterligare 11-12 mil hela vägen upp till själva sjön där vi var tvungna att hoppa på en liten båt för att komma ut till stenröset. Så när det var Stockholm Marathon och riktigt varmt så hade vi där uppe två grader och hagel. Han sa bara att nu har ni tur. Isen har precis släppt. Det var svinkallt, verkligen.

Det var riktigt, riktigt kallt. Det var en utmaning. Jag hade nog inte löst det om jag hade cyklat åt andra hållet. I början hade jag ändå… De första dagarna var jag i ganska bra skick. Men efter fyra dagar var det den tuffaste dagen när jag kom till Polcirkeln i Jokkmokk. För där var det stormvarning, två grader och så var det riktigt kallt regn. Jag blev så nedkyld. Jag kunde inte hålla uppe pulsen. För höll jag uppe pulsen blev jag yr och illamående. Jag var tvungen att hålla min lugna och fina intensitet. Gjorde jag det, med lite kontroller och pauser, så var det inga konstigheter. Målet var att cykla ner på ungefär två veckor. Jag ville köra söndag till söndag, två veckor bort. Det skulle bli 15 dagar. Det var hela tiden målet.

Det var det ultimata målet. Hade jag löst det hade det gått ganska fort igenom. Det finns nåt som heter Sverigetempot och då är man nere på tio dagar, tror jag. Så kan jag göra det på 15 dagar så får jag ändå gräva lite i prestationen också. Så det var ändå målet. Det gick ganska bra. Så jag höll ungefär mellan 13 och 15 mil per dag. Och många regelbundna pauser. Utan att äta? Yes, utan att äta.

00:18:01 – Jacob: Hur gjorde ni det med

Upplägg för vätska, bikarbonat och mineraler under fastan

00:18:02 – Jacob: saltbalans och sådana här saker? Vätska och… Var det sportdrycker du körde?

00:18:08 – Simon: Nej, vi snackade med Ola på Sahlgrenska som hade hand om däcksanmätningen och hade honom som bollplank när det kommer till hur vi skulle kunna lägga upp det. Så 10 gram bikarbonat per dag, vilket smakar räv. Det smakar verkligen skit. Jag har 5 gram bikarbonat på morgonen. Jag hade som tur var kapslat dem, men de smakade fortfarande äckligt. 5 gram bikarbonat på morgonen, 5 gram på lunchen. Sen stötte jag till med såna här med mineraltillskott som jag hade köpt på MM, som heter XLNT. Som innehåller magnesium, zink, kalcium och kalium. Sen hade vi lite bakpulver på kvällarna för att få i sig lite extra fosfat. Det var väldigt mycket hängslen och livrem. Jag fick i mig ungefär 10 gram natrium per dag men jag drack för lite, så jag fick definitivt mineraler i överskott.

Jag fick inte i mig mycket vätska. Jag fick i mig 2-3 liter per dag. Det gick inte mer, för jag mådde illa när jag drack mer. Det var skönt att inte dricka. Hypotesen var att jag spädde ut plasmavolymen och sänkte blodsockret. Det tog ungefär 5-6 dagar innan vi… Jag trodde kroppen skulle repa sig eller vara duktigare på att höja det högre. Men när jag kom ner mot 2,1-2,2 då mådde jag riktigt illa faktiskt. Jag var yr och hade ganska mycket yrsel. Men över två och fem var jag en ny människa och tre kändes det riktigt bra.

00:19:56 – Wille: Hade du testat det här innan? Gjort några dagar eller överhuvudtaget provat det här?

00:20:02 – Simon: Absolut. Det längsta jag gjorde inför var att cykla mellan Göteborg och Nybro, nästan bort till Kalmar, och så sov jag hos lite kompisar. Då körde jag Resorb, som inte är helt kalorifritt, men det får verkligen räknas dit. Men problemet var att då spydde jag ganska mycket, tyvärr. Vi diskuterade lite med Ola efteråt vad detta kan vara. Jag kommer inte riktigt fram till varför, men jag kanske tog i lite för mycket. Men att jag spydde så mycket, mellan två och fem gånger per dag, tyvärr Så jag mådde ganska dåligt under den cykelturen. Då tog vi beslutet att skala upp mineralerna lite extra ifall jag skulle spy under resan. Men jag spydde inte en gång. Jag mådde ganska bra genom Sverigetrampet. Jag tror att jag kräktes för att Resorb, i den mängden jag drack, var så fruktansvärt äckligt.

Jag var hela tiden illamående för den smaken. Det var ganska gott, för nu drack jag bara vatten. Det var ingen smak förutom när jag fick bakpulver eller bikarbonat.

00:21:10 – Wille: Men saknade du inte nån typ av smak eller det man får av fett som är nån god känsla i munnen? Jag hade blivit tokig om jag hade cyklat förbi en Statoil där. Ja, det måste ha varit bra i början.

00:21:24 – Jacob: Nu slipper du se.

00:21:25 – Simon: I början var det verkligen ingen fara. Utav två anledningar. Det var kallt. Inget som lockade. Nej, precis. Det var kallt där uppe. Det fanns ingen som var utomhus. Det är bara renar och långa vägar. Det var egentligen när vi kom ner till Mariestad. Då började det bli restauranger som var täta och när det var 20 grader ute fanns det mycket serveringar. När vi åkte genom städerna kunde det kännas dofter och cykla även igen vid lunch. Mitt Grillin funkar alldeles utmärkt. Då kunde jag känna att hungern kunde göra sig påmind. Men samtidigt vet jag att det tar en halvtimme, sen släpper det. Jag var mindre hungrig än jag är över de regelbundna måltiderna normalt. Definitivt. Så hungern är ingenting som var speciellt jobbigt egentligen.

Jag var hungrig vid de regelbundna måltiderna de första tre dagarna. Sen släppte hungern och så kom det lite mer oregelbundet. Det triggades mer av smak och tidpunkter. Ifall de sammanföll var det lite tokigt. Men det var absolut ingen fara med hungern.

00:22:31 – Wille: Men du sa att du hade förstås räknat

Förberedelser och extrem viktuppgång på 7 000 kalorier om dagen

00:22:34 – Wille: lite på det här innan du drog. Det var inte bara att ge sig iväg. Då hade du gjort nån bulk innan det. Hur gjorde du det?

00:22:43 – Simon: Jag gjorde faktiskt en kul grej där. Precis innan den sommaren, eller förra sommaren, så gick jag ner till 69 kilo. Bara för att se hur lågt jag kan komma i fettprocent faktiskt. Som en kul liten start. Jag vägde 69. Min normalvikt är 74-75 när jag håller mig i form för att prestera. Viktnedgången startar kanske vid 75 och sen slutar jag vid 94. Där är krokarna. Den var inte helt enkel faktiskt. När jag gick upp i vikt som styrkelyftare så kostade det inte lika mycket energi att vara i gymmet. Du kanske inte är på gymmet, eller vi var på gymmet i ganska många timmar, men under träningen inför detta så finns det två saker som var en utmaning. Det ena var De här långa passen skapar ganska stora underskott för dagar med lite kaloriintag plus att det kostar mycket energi att cykla 15 mil utan käk.

Så jag gick upp väldigt långsamt när jag väl startade viktuppgången. Så jag var tvungen att bli mycket mer strategisk. Jag drog ner på all träning. Jag körde bara intervallträning under en och en halv månad. Ända fram till att mitt viktmål var löst. Så gjorde vi kalipermätningar längs med perioden. Så såg jag till att istället för att bara käka efter mättnad och försöka trycka så mycket som möjligt, så satte jag ett mål. Jag ska ha 7000 kalorier per dag, punkt slut.

00:24:13 – Wille: Åh helvete.

00:24:14 – Simon: Så jag hade en shaker som jag i stort sett åt varje dag som bestod av fyra deciliter grädde, en halv burk Skippy jordnötssmör, så ungefär 200 gram. Två bananer, en liter glass och så helt enkelt körde jag den i en stor jäkla shaker och spädde ut den med mjölk för att det skulle bli hyfsat flytande. Så drog jag den i ungefär två timmars tid. Då visste jag att har jag den sänkt varje dag så får jag i mig i runda slängar 4 000 kalorier. Utöver det drack jag flytande kalorier och försökte hålla mig stillasittande. Så jag körde intervaller bara för att hålla uppe konditionen så bra som möjligt. För när jag väl var uppe i vikt så kunde jag köra mina test och det var lättare att vara viktstabil än att försöka gå upp i vikt. Mitt mål var att i februari gick jag upp i vikt och i början på april var jag klar med viktuppgången.

De sista två månaderna kunde jag ägna åt långa fastighetscyklingar och utvärdera vad som händer, hur jag mår efter ett par dagars fasta.

00:25:16 – Jacob: Hur mycket vikt var det du gick upp då? Vad tog det i tid?

00:25:19 – Simon: Ungefär 45 dagar. Så gick du upp? Så gick jag upp från 75 till 92 var själva däcksamätningspunkten. Då har jag gjort det innan. Jag har vägt 100 kilo innan en gång. Det var faktiskt ganska enkelt när jag väl var seditativ. Första gången jag gick upp från löpare och upp till… Då var det mycket jobbigare. Den här gången var det nästan lite skrämmande enkelt. Det är inte bra. Då får du inte sluta träna och börja bli bekväm sen.

00:25:50 – Jacob: Då vet du att nu har du riggat upp det.

00:25:54 – Simon: Ja, nu alltså. Jag väger fortfarande 81 kilo. Har ni sett GCN-show?

00:26:01 – Wille: Nej.

00:26:02 – Simon: En väldigt stor YouTube-kanal för cyklister. Det är tre stycken gamla proffscyklister som driver den kanalen. Det är 700-1 000 subscribers. Det är en häftig kanal. De plockar upp detta. De har fått tipset. Vi skickade lite information till dem och de sa så här… This crazy Swedish going the ride through Sweden och så drog de hela bakgrundsinfon. Sen när jag väl löste det så kom ett nytt reportage bara “He survived, but unfortunately he has to go on a diet.” Men vad vägde du när du kom i mål? Jag vägde 77,5 kg. Så du tappade 15-16 kg på vägen ner då eller? Ja. Men det var väl ungefär sex kilo, för jag studsade upp till 83 på Dexamätningen. Jag sket ju ingenting från nationaldagen till den 21. Ja, precis. Så jag band väldigt mycket vätska och mycket tarminnehåll efter det där.

00:27:00 – Wille: Jag läste på utsidan.se, när vi satt och googlade den här cykelturen, så var det en ganska rolig tråd. Jag vet inte om du har läst den, men då var det liksom före och efter som folk hade gjort inlägg där. Och till en början var det liksom såhär, alla var såhär, han kommer dö. Alltså, han kommer få kaliumbrist och allt möjligt. Och det var ju för mycket för att de inte visste hur de hade lagt upp det då. Men det var väldigt kul, alla satt och killgissade på alla olika sätt som du skulle dö på. Och sen så var det någon snubbe som kom in och bara, ja men kolla, han verkar ha klarat det. Och så blev det rätt tyst i den där tråden efter det.

00:27:30 – Simon: Happy MTB, det var ju hundratals. Det var jätteroligt. Det var bara motivation. Jag visste att det var möjligt. Pratade jag med Ola eller skulle jag snacka med dig, Goodie? Det är ingen rocket science jag gjorde egentligen.

Lågt blodsocker, kyla och fysiska utmaningar längs vägen

00:27:52 – Jacob: Nej, jag vete fan tiden du fixade på om jag hade trott det. Det vet jag inte.

00:27:56 – Wille: Vad sa du?

00:27:57 – Jacob: Jag vet inte om du hade fixat det så snabbt. Men du fick stanna upp några gånger va? För att du blev vimmelkantig. Ja. Blodsockret låg lågt. Ja, ner till Mora så var det riktigt kämpigt med ånger.

00:28:08 – Simon: Mellan fyra och sju dagar tror jag. De dagarna där. Då var jag riktigt nere i gasen. Då kunde jag vakna på morgonen med 2,8 i blodsocker. Jag mår riktigt illa verkligen. Jag kunde inte förstå, men efter en stund… Jag får bara vila och så kollar vi blodsockret igen och så var det 3,2 och så mådde jag bättre. Eller rättare sagt, när jag mådde bättre så kollade vi det. Vi satte upp lite riktlinjer. Jag får inte frysa, punkt slut. Var det kallt och jäkligt klimat så höll de sig inom en mil till mig. För det var när vi var i Jokkmokk och det var den riktigt hemska dagen. så blir jag riktigt nedkyld och jag låg under täcket i två timmar innan jag slutade skaka. Oj. Blir jag inte sjuk nu så vete fasen. Jag hade två riktlinjer. Blir jag sjuk så kan det äventyra hälsan.

Då bryter vi givetvis. Blir jag skadad såtillvida att jag kan få bestående men så bryter jag också. Men är jag bara lite sliten, hängig och har ont i röven så biter jag ihop. Jag var lite rädd att bli sjuk när jag var så nedkyld. Jag måste fixa det samtidigt som vi satte en gräns att efter lunchpausen sticker jag inte iväg om inte blodsockret har kommit upp till tre. Det taktar ju på hela tiden uppåt.

00:29:33 – Jacob: Gjorde du någonting inför det här med kosten så att du skulle vara lite förberedd? Jag tänker man skulle kunna köra en strikt ketogen kost där kanske tio dagarna inför eller två veckor inför. Eller du körde liksom pizza dagen innan. All in. Den här pizzan med hamburgare i liksom och sånt där.

00:29:51 – Simon: Tanken var att göra en ketogen satsning inför. Men vi skrotade den idén. Jag var rädd för att bli sjuk för att jag ändrade så pass mycket med kosten. När jag körde till exempel mellan Göteborg och Nybro… Efter den tredje dagen… Jag mådde lite halvkasst efter en dag. Sömnen var riktigt dålig mellan dag ett och två. Sen var den dålig mellan två och tre. Den var ganska dålig hela resan. Så det hände inte så mycket. Min erfarenhet från mina tester var att jag vet ungefär hur jag kommer må under cyklingen. Jag vågar inte köra en ketogen satsning, för jag har inte testat det. Men jag visste ungefär hur jag skulle må efter tre dagar. Min teori var i alla fall att det inte blir värre. Det blev inte så mycket värre. Det höll sig där.

00:30:50 – Jacob: Jag skulle gissa på att det skulle vara värst de första veckorna. Kanske fyra, fem första dagarna ännu mer. Att det sen skulle lätta lite. Men det kanske inte gjorde det heller.

00:31:00 – Simon: Nej, jag vet inte. Jag tror att det var tuffare och tuffare i slutet. Men jag tror att det var ackumulerat av att jag var tröttare och tröttare muskulärt. Volymen jag blev utsatt för var ganska stor, så jag fick backa ut och in i husvagnen. Jag litade inte på benmuskulaturen. Ja, fy fan. Usch. Jag kunde inte riktigt ta emot mig. Jag hade inte kunnat springa eller gå igenom. Jag hade jättesvårt att resa på mig, helt enkelt.

00:31:27 – Jacob: Du hade ju inte så många mil i dig, alltså träningsmässigt, på en cykel då innan heller. För det finns ju de här, det fanns ju någon som sprang från Paris till Peking. Ett maraton varje dag. Så uppenbarligen så fixar ju en tränad människokropp även löpningsbelastningen. Ja, absolut. Jag tror, precis som du säger här, att har man inte väldigt mycket mil i sig så ska man nog inte ge sig på att jogga den här sträckan. För då är man nog körd. Cykel är väldigt skosamt på det sättet.

00:31:55 – Simon: Det enda jag testade… Jag sprang ju… Den träning jag hade inför detta var ju faktiskt mest löpning. Sen satt jag, för det var så jäkla tråkigt att cykla trainer inomhus på vintern.

00:32:07 – Jacob: Jag hade många löppass där jag sprang tre mil och sen satt jag på trainern ett par timmar bara.

00:32:13 – Simon: Så gjorde jag det efter 24 timmars fasta. Alltså, göra det hyfsat plågsamt. Jag satt inomhus sex timmar ett par gånger och trampade på trainern. Det är själsdödande, faktiskt.

00:32:26 – Jacob: Du får ju sätta en padda på styret. Det hjälper inte.

00:32:30 – Wille: Antingen kan man inte koncentrera sig på cyklingen eller så kan man inte koncentrera sig på det man tittar på. Det är hopplöst, det där. Du får ju ha nåt riktigt hjärndött.

00:32:37 – Jacob: Du kan inte ha nåt man bara funderar kring. Det får ju vara en komediserie som man redan har sett.

00:32:44 – Wille: Ja, motiverande att sitta och titta på det liksom. En man i sina bästa år. Jag brukar prata om den serien sen.

00:32:51 – Jacob: Det gjorde jag i och för sig.

00:32:53 – Simon: Jag brukar ha ett sånt här pass där jag springer åt ena hållet och så springer jag utan kommunikationshjälpmedel. Jag springer utan telefon och jag springer utan kreditkort. Jag har bara med mig nycklar. Sen så ska jag ta mig hem. Det brukar vara bra träning. Då har jag alltid ett väldigt definierat mål och så lite milstolpar på vägen hem där. Har jag löst det så kunde jag sen hoppa upp på trainern och cykla lite extra. Men att bara sätta sig på trainern, jag löser inte det faktiskt. Inte mer än intervaller eller typ två timmar. Jag har i och för sig aldrig provat så många timmar. Testa, testa. Framförallt när du har en pulsklocka, jag ska hålla pulsen kring 120. Du kommer bli tokig på det.

00:33:31 – Jacob: Jag hade det som en fråga. Du nämnde att du inte kunde höja intensiteten

Puls, intensitet och anpassning av cykeln

00:33:36 – Jacob: när du cyklade. Vad var det du låg på i procent av din maxpuls när du trampade runt där? När du inte hade ätit några dagar.

00:33:43 – Simon: I början hade jag en mätpunkt på… Jag tog det från när jag cyklade mellan Göteborg och Nybro. Då höll jag i snitt 110 i puls om dagarna. Jag tänkte att 110, det är nog det jag klarar. Vad motsvarar det för dig, ungefär i procent? 55, kanske. Jag har en maxpuls på 195 i krokarna. Men då hade jag alltid riktigt tuffa eftermiddagar. Det gick alltid bra fram till lunch, men sen mådde jag riktigt dåligt. Jag tryckte ner blodsockret, om det nu är det, väldigt snabbt. Efter fyra, fem dagar bestämde jag mig för att ha ett snitt på 100 ungefär. Vissa gånger gick jag bara på känsla rakt upp och ner och tog bort pulskollen på klockan och bara stirrade på hur långt jag hade kommit och bara körde på känsla. Då la sig det nästan alltid kring 98-102 i krokarna.

Även det berodde så mycket på. Var det varmt kunde pulsen klättra upp lite grann. Var det kallt så kunde den klättra ner lite i pulsen. Något som var intressant var att efter ungefär någon vecka så sjönk vilopulsen väldigt mycket och pulsen i backarna när jag körde utförskörningar. De första dagarna hade jag en väldigt hög vilopuls. När jag skulle sova var den kanske på 80, mellan 75 och 85. Vilket är väldigt högt för mig. Jag har en vilopuls på 40 ungefär. Men när jag väl hade cyklat ett tag, så i varenda utförskörning kom pulsen ner kring 50. 52 och 51. Det var lite häftigt.

00:35:28 – Wille: Det är rätt skumt egentligen. Det är ganska ansträngande att köra nerför. Man måste hålla i sig, annars trillar man.

00:35:34 – Simon: Såg du inte min underbara byggställning?

00:35:37 – Wille: Jo, jag såg den. Jag tänkte faktiskt fråga lite om din cykel också. För att kunna hålla en snittpuls på omkring 100, din kassett måste ju ha varit enormus.

00:35:47 – Simon: Nja, förhållandevis. Konditionstränad är jag nog ändå. När jag cyklade med mina kompisar hade de 130 medan jag hade 95. Det var en förutsättning. Jag ville hålla mig så vältränad som möjligt inför detta. Så att jag hade så bra power output som möjligt. Min upplevda ansträngning, helt enkelt. Jag hade ändå snitt i 20 km i timmen. Det är inte dåligt egentligen. Men jag brukar kunna ligga på mina pass nu, utan problem, kring 30 när jag bara ligger och fiskör. Det är nog en förutsättning för att jag skulle gå så pass fort som det gjorde, tror jag.

00:36:27 – Wille: Du nämnde att du hade modifierat styret lite. Men i övrigt reagerade jag på att du hade en ganska vanlig racercykel. Jag skulle tro att du skulle ha en lite mer långdistans, grand tour-cykel på det sättet.

00:36:43 – Simon: Jag hade två cyklar med mig. En med mycket lättare utväxling, som jag inte hade tänkt cykla på alls. Det var min reservcykel. Men Hallandsåsen är en liten pytteknöl. Uppåt Gällivare så har vi varenda backe heter någonting med hmhm berg. Det var enorma klättringar hela tiden och det var tufft. Jag kunde inte hålla 110 i puls. Utan vissa backar var det 125-130. Var det det över tid så blev jag riktigt vimmelkantig och yr efter en bra stund. Det var nästan indikationen. Är jag yr så fick jag ta paus. Tog jag inte tillräckligt lång paus så blev jag yr väldigt snabbt igen innan vi hittade nån mätpunkt på det. Det är en helt vanlig cykel, men jag märkte när jag körde mina riktigt långa pass att jag lägger inte så mycket tryck i varken pedalerna…

Allting kommer egentligen på rumpan och händerna. Det händer inte när man trampar i den vanliga träningen. Då lägger man så pass mycket kraft i pedalerna att du avlastar nävarna. Jag måste vara proaktiv. När jag bytte cykel till reservcykeln hade jag inte den här byggställningen. Så jag har fortfarande domningar i ett ringfinger. Jag la så mycket belastning mitt på handloven. Så det var helt enkelt för att kunna avlasta händerna. Så det var samma dynamiska position. Visst, jag hade kanske en annan cykel men det var lite svårt att hitta sponsorer. Det var ingen som trodde det var möjligt.

00:38:35 – Wille: Du frågade runt lite bland cykelföretagen.

00:38:38 – Simon: Absolut. Jag fick en cykel från Team Treberg-Bianchi som jag fick låna. Det är en jättefin linjecykel, men det är för deras tempocykel. De är extrema och den positionen skulle jag aldrig orka sitta i. Det går inte. Det fick bli en vanlig cykel som jag fick bygga om för de kan sitta ganska bekvämt på. Samtidigt som de väger lite och är bra konstruerade.

00:39:07 – Wille: Du sa att du hade domningar i ett lillfinger. Det kan man få och det kan vara övergående. Tror du att du har fått några bestående men av det här?

00:39:16 – Simon: Jag har fortfarande inåtväxande hår i rumpan.

00:39:21 – Wille: Och tjock.

00:39:22 – Simon: Ja, precis. Jag tänker det. Något sånt. Nej, det har jag inte. Jag hade ju inte… Efter ett par dagar var jag ju sliten muskulärt i två veckor ungefär. Eller väldigt, väldigt trött. Jag har sovit mycket. Men annars, nej. Ingenting. Absolut inte.

00:39:38 – Wille: Ingen “metabolic damage”.

00:39:40 – Simon: Nej, det tror jag inte. Inte det minsta. Men det var coolt.

Resultat från DEXA-mätningar före och efter cyklingen

00:39:53 – Jacob: Jag tänkte här, du har sagt Ola här ett par gånger. Jag kan ju nämna att det är faktiskt Ola Wallengren som vi har haft som gäst här några gånger. Jag tror en hel del lyssnare känner igen namnet då. Han gillar ju att experimentera på sig själv sedan tidigare så det är lite kul att han tog sig an dig nu. Han kanske känner att konditionsbitarna pallar han inte att experimentera med själv.

00:40:12 – Simon: Han var riktigt hängiven. När jag väl kom tillbaka för sista mätpunkten så sa han nästan att jag löste det. En väldigt ödmjuk människa. Som tyckte det var väldigt kul att hänga med i detta. Men ni gjorde lite däcksamätningar där?

00:40:33 – Jacob: Både innan din oansvariga bulk med grädde och glass. Var det innan du skulle iväg och cykla eller var det precis efter bulken var färdig? Det var precis innan jag skulle iväg och cykla.

00:40:50 – Simon: Och sen hade du igen efter kycklingarna? Ja, precis. Tre dagar efter. Hur såg det ut där? Vad hände? Det var nånting som… Tyvärr kan vi bara se lean mass och fat mass. Mellan första mätningen och när bulken var klar hade jag tappat fyra kilo lean mass. Det fick vi gräva oss i skallen på. Hur tusan kunde det här gå till? Hur kan jag gå ner fyra kilo leanmass? Framförallt med min bakgrund som styrkelyftare. Jag borde ha ganska lätt att lägga på en muskelmassa. Det var vår teori, Olas med, att jag borde nog lägga på mig en hel del. Men jag var väldigt lågintensiv, så jag gjorde ingenting förutom att köra intervaller och käka. Du trodde alltså att du var bra på att göra fel? Jag var bra på att vara ohälsosam. Inför andra testet, när bulken var klar precis innan vi skulle sticka upp.

Det var inte så att jag var tomma tarmar och dehydrerad. Jag var fortfarande inne i semibulken. Jag var tvungen att hålla mig tjock. Jag käkade fortfarande 4 000 kalorier per dag utan problem. Det var lite intressant, så jag tappade lin med. Jag gick från 10% kroppsfett när jag startade första indexmätningen. Vid 92 hade jag 24% kroppsfett. När jag väl kom i mål hade jag teoretiskt sett kunnat vända och sticka uppåt igen. Det gick åt mindre energi än vad vi trodde, men tittar man på kostnaden för resan och basmetabolismen så går matematiken ihop. Jag var jättebra på att inte göra något annat än att cykla och sitta. Jag gjorde verkligen inget annat. Jag hoppade av cykeln och satt och vilade. Visst, jag snackade med lite reportrar, men det fanns ingen annan aktivitet än att ta mig till Smygehuk.

Så ungefär 5 500 kalorier per dag kostar det att föra min kropp per dagsetapp. Det är ingen jättestor kostnad.

00:42:56 – Jacob: Vad sa du nu? Jag tror jag tappade bort. Du hade 24% kroppsfett efter bulken. Vad låg det på när du kom tillbaka? När ni mätte tredje gången?

00:43:05 – Simon: Då hade jag nog 14% tror jag. Jag hade tappat väldigt lite lean mass även då. Det var inte bara något kilo. Lean Mass. Men det kan ha att göra med att jag var 2 kg muskelmassa. Så inte jättemycket, men däremot hade jag bundit en hel del vätska. Jag kontrollerade kosten, så det var standardiserad kost vid bägge mätningarna. Så var det fortfarande… Jag drack så enormt mycket vätska. Jag tror att det påverkade en del.

00:43:38 – Jacob: Men såhär, däcksamätning, ni fick igen statistik då på olika, alltså man brukar ju få för höger och vänster ben och höger och vänster arm och… Var försvann de här musklerna liksom? Var det liksom överkroppen som hade tappat det då? För du var ju ändå ute och gjorde några intervaller. Eller liksom, var det jämnt fördelat? Du menar, ah, eh… Mellan, mellan liksom från starten till bulken var klar. När du tappade dina… När du liksom hade tappat lean mass. Jag vågar faktiskt inte säga det. Jag vågar faktiskt inte säga vart jag tappade muskelmassan.

00:44:08 – Simon: Eller vart jag tappade lean mass. Nej, jag vågar inte säga det.

00:44:13 – Jacob: Nej, det hade också varit intressant att veta annars tycker jag.

00:44:16 – Wille: Det är en ganska bra diet annars, om du bara tappade något kilo muskler där och ändå lyckas gå ner 10-15 kilo på två veckor. Har du funderat på att prata med Expressen om det här?

00:44:27 – Jacob: Det var i princip Biggest Loser du gjorde ju.

00:44:31 – Simon: Vi fick ju faktiskt de flesta tidningar med på detta. Jag såg ju till att skaka lite grann med LCHF. Jag hade en lite kul låt faktiskt. Det har jag sett. Ja, och det är lite elakt. Men ju tröttare jag var och ju grinigare jag var, ju hårdare var jag faktiskt. Det var ganska kul. Men jag luktade faktiskt ingen ammoniak förrän jag kom till Hallandsåsen, för då körde jag riktigt hårt upp där, för det var lite kul. Då fick jag sota först, och då bara stänkte de det resten av dagen. Men det var så pass lågintensivt. Så fort det gick undan mådde jag dåligt. Jag tror inte det blev så mycket muskelnedbrytning för kroppen behövde inte. Tittar man på det, vad har man? 150 gram pedal som kroppen kan bryta ner utan muskelmassa om den är riktigt…

För att uppreglera blodsockret. Eller är det något sådant?

00:45:34 – Jacob: Glykoneogenesen, ja. Det är väl om man börjar svält direkt. Så de första dagarna kan kroppen köra upp det till 150. Sen är det möjligt att det skulle kunna dra upp det ännu längre om man kör träning samtidigt. Det tror jag ingen har provat.

00:45:52 – Simon: Nej. Eller? Nej, exakt. Ingen har provat och mätt det samtidigt. Ja, och tittar man på det så är två kilo ganska rimligt egentligen. Ingen jätteförlust där. Inga jättekonstiga siffror, men det gick att genomföra i alla fall. Som tur var blev jag inte sjuk, vilket jag var rädd för. Men när det var två dagar kvar visste jag att då löser jag det. Definitivt.

00:46:19 – Jacob: Hur blev det när du kom hem sen då? Höll du dig frisk? Du sa att du var seg i två veckor, men inget annat har slagit på efter heller?

00:46:27 – Simon: Nej, men man kan ju säga att tarmarna var inte helt med i matchen.

00:46:31 – Jacob: Nej, det är ju därför man faktiskt slutar med riktig fasta som sådana här extrema dieter som vi pratade om här innan. De här gamla studierna. Det var ju folk som… Det gick jättebra när de fastade i ett halvår och sen så dog de när de skulle börja äta. Det var inte så lyckat. De ska ju kunna börja äta sen igen annars kan man inte alltid hålla dem borta från maten.

00:46:52 – Simon: Jag tog det lugnt. Jag käkade inte efter mättnad. Jag höll mig kring 2 500 kalorier första måndagen. Sen gick jag in på det jag käkade, den köttfärssås-spagettin jag käkade vid första mätningen och lasagnen som jag käkade vid första mätningen. Men det var inte nåt frosseri de dagarna. Jag var ganska rädd för hur eventuellt ont det skulle göra att göra nummer två. För jag visste inte, det har jag inte gjort på ganska länge. Men det gick ju ganska bra. Lite öm kanske.

00:47:26 – Wille: Det var där du tappade alla musklerna. Jobbigt. Men jag tänker,

Mentala utmaningar och teamet i husvagnen

00:47:31 – Wille: hur mådde psyket under den här perioden? Du sa att du är väldigt bra på att slå av de här känslorna. Men om man lyssnar på folk som har cyklat tvärs över Amerika i de här loppen så får de ju psykoser mer eller mindre på cykeln. Men det var ingenting som du upplevde under den här färden.

00:47:49 – Simon: Nej, men det var… När jag var väldigt nedkyld och lite yr blev jag väldigt rädd. Då var det svårt att… När jag väl blev yr hade jag svårt att cykla rakt. Cyklade jag rakt mådde jag mycket sämre psykiskt när bilarna låg väldigt nära. Det gick ganska bra ner till Mora, för då är det inte många som har bråttom. Men sen blir trafiken tätare, och när den är tätare blir det dummare omkörningar. Blir det dummare omkörningar så blir eftermiddagarna lite mer utmanande. Det var en utmaning, definitivt. Min approach där var bara att hela tiden hålla mig… Jag var i ganska bra skick. Efter en vecka ungefär var jag i hyfsat bra skick. Jag såg till att inte må dåligt. Det blev mindre och mindre backar, men jag tog i mindre och mindre hela tiden.

Det var en riktigt fysisk ansträngning första veckan. Det var enorma klättringar och kyla. Bitvis ingen asfalt. Det var riktigt dåligt underlag många gånger. Vi körde 7 km på makadam.

00:48:59 – Wille: Åh jävlar.

00:49:03 – Simon: efter 13 mil den dagen och då var jag inte glad. Men så länge som jag inte frös eller så länge som jag tog mina regelbundna vilor så gick det ganska så bra. Det var inga större konstigheter. Men visst fasen var det jobbigt. Du får fråga gubbarna i teamet hur jag var. Men jag tyckte ändå att jag höll ihop det ganska så bra. Jag såg det mer som en psykisk utmaning än som en fysisk utmaning. Jag visste att det var möjligt fysiskt.

00:49:33 – Jacob: Ni hade ett team. Hur många var ni som hjälpte? Hur många hade du med dig? Det var en bil eller var det två bilar?

00:49:39 – Simon: En bil. En bil och en husvagn. Tanken var en husbil, men jag fick ingen spons på det. Fick du spons på husvagnen då? Ja, det var en gammal goding. Den gjorde egentligen bara att projektet blev ännu bättre. Det var ingen lyxmästare på något sätt. Det var hardcore. Den var riktigt häftig. Teamet fick göra sina behov i skogen. Nej, det var en bil och två gubbar och en kvinna som rådde ihop alltihopa. Så turades de åt att hänga med när jag cyklade. När man är sliten så är man inte jätteglad när man får köra fel och köra tillbaka. Jag såg till mig helt enkelt att… Ha fan koll på vart vi ska. Jag har inga problem att köra två kilometer extra. Jag vill inte köra tillbaka. Har jag bara sett banprofilen så jag vet vad jag ska ställa mig in på, då är det ingen fara att det är backigt.

Bara jag har kollat mina förutsättningar så kan jag ställa mig in på dem och då kan jag hantera det. Var det regn nån dag så såg jag till att ta på mig mer kläder som var regnavstötande. Men jag visste inte riktigt. Jag skulle guida mig igenom Vansbro och så körde jag fel och så blir det ganska mycket omvägar. Sånt var lite mentalt dränerande, det får jag ändå säga. Man kör uppåt istället för neråt en stund. Då är man inte jättetaggad. Nej, det förstår jag.

00:51:08 – Jacob: Men ni fyra delade på den här husvagnen då? Eller de fick sova på dagarna medan du cyklade några av dem? Hur fördelade ni det? För det får man ju inte plats fyra personer i en vanlig husvagn.

00:51:17 – Simon: Jo, det fick vi. Det var inga konstigheter. Jag hade en liten skön slav där uppe så jag hade en hel våning för mig själv. En gammal goding. Jag tror den var från 89. Smålandia 545 GL. Tips till alla lyssnare. Jag har läst den baktexten hur många gånger som helst. Det gjorde att det blev häftigt. Jag befann mig uppåt, ovanför Mora, när det kunde vara riktigt kalla morgnar och eftermiddagar. Då värmde jag mig i bilen. Vi kanske misslyckades med en och annan tumgångskörningsregel. För det var skönt att kunna få upp ett tropiskt klimat i bilen ganska så fort. För så fort jag kände mig varm så hoppade jag på sadelcykeln igen. Jag visste att om jag plockar mina 15 mil per dag i sadeln så är jag ju nere på två veckor. Och kändes det bra någon dag så plockade jag ju 16 mil.

Så jag visste att jag hade hela tiden målet i sikte. Och många små delmål. Så jag planerade dagen dagen innan och hade stenkoll på vart jag skulle. Och när jag väl hade koll på vart jag skulle så var det bara att hålla koll på kroppens symtom.

00:52:28 – Wille: Du jobbar ju med coaching, och det här är

Lärdomar för vanliga motionärer om intensitet och energiintag

00:52:32 – Wille: kanske ingenting som de flesta ber om att få göra. Men har du dragit några lärdomar av det här som kan hjälpa dig med lite mer vanliga mål, om man vill springa maraton eller om man vill göra något sådant?

00:52:44 – Simon: Jo, men absolut. När jag tränade inför detta så körde jag långa fastepass precis intill, definitivt. Men de andra passen såg jag till att jag hade… Jag hade bra med energi även på mina långpass, bara för att kunna köra lite extra länge och inte vara så sliten kommande dagar. Det är väl en lärdom som jag har märkt. När jag kör riktigt tömmande pass, eller när man gör det, så blir du väldigt sliten över lång tid. Risken att skada sig blir högre för att du kränger mer när du springer. Du sitter konstigare när du cyklar. Så jag såg till att hålla kontinuiteten i träningen och det är en viktig bit. Hålla kontinuiteten och vill du gå upp i vikt, kör styrketräning och inte konditionsträning kanske.

00:53:38 – Wille: Låter bra det.

00:53:39 – Simon: Drick inte shakes med glass och grädde och jordnötssmör. Nej, men verkligen. Det är många som gör det lite jobbigare än vad det egentligen behöver vara, tror jag. De kör mycket mellanmjölksträning. Ska man ut och cykla tre timmar i 120… Alltså för mig 60 procent av maxpuls. Det är som en snabb promenad. Det ger väldigt mycket om jag håller uppe kontinuiteten. Det ger det för de flesta människor, men de tror inte att det ger nånting om de inte tar i lite. Det är väl en stor lärdom, det visste jag sedan tidigare. Har jag intervall inplanerade så försöker jag att fylla ut med lugn och fin distansträning.

00:54:17 – Jacob: Ja, det är den svåra balansen kontra hur mycket tid man har att träna. Vill man träna många timmar så måste man träna en hel del av det på en låg intensitet för att det ska funka.

00:54:32 – Simon: Det är väldigt många semiproffs som har svårt med det här. Alltså elitmotionärer, framför allt nu inom triathlon. Tar man en halvdistans-triathlon där proffsen går i mål på fyra timmar, det är ett vasalopp egentligen när det kommer till total ansträngning för det kardiovaskulära systemet. Där har de tre idrotter och alla idrotter måste ha sina intervaller. Men så är det inte, utan det är många som kanske lägger sitt fokus på intervallerna på cyklingen och sen kör de mer teknik och distanskörning och cirkulationspass på löpningen. Att man försöker se kroppen som en organism istället för att man ska vara proffs på alla tre. Men har man inte tid så är ju intervaller det som ger effekt. Så är det oftast, tyvärr.

00:55:23 – Wille: Fan, jag hade hoppats på något annat. Jag försöker träna inför midnattsloppet nu och jag kör bara mellanmjölkspass.

00:55:30 – Simon: Vad är målet då?

00:55:32 – Wille: Det behöver vi inte avslöja nu, så går det inte åt helvete. Jo! Kom igen Wille! Jag ska ta mig under 40 är tanken då. Det är bra! Nej, det är inte bra, men det är adekvat. Vad har du gjort med bilen på då? Ja, du. Jag har säkert gjort det på 40 någon gång, men inte som finns registrerat om man googlar. Så du är i ditt livs bästa form nu då, skulle du säga? Nej. 30 års craze. Exakt. Nej, det här är anledningen till varför vi inte pratar om mig för övrigt, för då får jag avslöja mina ambitioner. Det är ingen bra idé.

00:56:07 – Jacob: Kommer åt mig från Wille sen. Du, klipp bort den här. Exakt. Vi gör så, vi gör så.

00:56:11 – Simon: Nej, men nu ska jag inte ha några dumheter planerade faktiskt, utan nu ska jag bara hålla en hälsosam kropp har jag sagt. Jag har lovat min sambo det. För det här tog lång tid. Jag tog väldigt mycket satsning.

00:56:22 – Jacob: Men hur tror du det är nu med hungern och det här? Vi har

Hungerkänslor, trivselvikt och första måltiden efter målgång

00:56:26 – Jacob: ju spekulerat lite fram och tillbaka i några tidigare avsnitt kring just det här. Alltså när man gör de här riktiga deffarna och när man kör den här lite längre bulken där man egentligen skiter i hungerkänslorna så här. Tror du fortfarande att din sån trivselvikt kommer att bli vid 75 eller?

00:56:43 – Simon: Nej, det var den inte efter förra bulken. Så var det definitivt. Det tog lång tid. Jag har alltid varit smal. Jag menar alltid när jag var löpare. När jag väl gick ner och ställde mig på scenen och käkade efter mättnad igen så studsade jag upp och lade mig på 12-13% kroppsfett och tyckte att det här var ju gott. Den är långt ifrån… Just nu räknar jag kalorier. Jag vill komma ner framför allt kring 10 % i kroppsfett. Det var det jag höll när jag presterade bra och mådde bra. Sen kommer jag försöka hålla det över en längre tid för till slut kommer det stabilisera sig. Eller rättare sagt, jag gjorde det förra gången. Så innan jag började med den här uppgången låg jag kring 75. Då gjorde jag egentligen milen igen vid 37 förra sommaren.

Det var skönt. Men det tog tid. Det tog säkert två år från den senaste bulken till att jag inte räknade kalorier eller bara käkade efter mättnad och sprang helt och hållet utan att tänka på det. Så just nu har jag lite koll på det. Jag har ju högre hungerkänslor nu, men jag håller mig kring 2 500 kalorier och försöker träna bra. Beroende på vilken träning jag gör, kör jag långpass, så ser jag till att käka lite mer givetvis. Men jag håller ett hyfsat underskott på kanske 500 kalorier här i krokarna. Så jag taktar nedåt. Jag har gått ner två kilo sen jag kom hem. Alltså i morgonvikten.

00:58:13 – Wille: Men låt säga nu att man skulle göra något liknande, alltså någon väldigt kraftig ansträngning över en lång period, om man vill undvika den här effekten. Om man tänker att man ändå kanske måste gå upp lite i vikt innan man gör den här ansträngningen, skulle man kunna undvika den på något sätt då?

00:58:27 – Simon: Vilken tänker du på? Alltså du menar… Att det här med att vikten stabiliserar sig på en högre punkt?

00:58:32 – Wille: Ingen aning faktiskt.

00:58:33 – Simon: Jag vet inte ens om forskningen är så speciellt stabil på den här. på den här nivån. Nej. Så det är bara egna erfarenheter. Till slut kommer det nog ner, men jag tror att det mer har att göra med livsstilen som jag kommer in i. Jag äter ju bra råvaror. Klassisk husmanskost. Mycket rotfrukter. Kör jag det samtidigt som jag kommer in i min löpning och min styrketräning så brukar det landa kring mellan 8 och 10 procent kroppsfett. Eller 9-10 kanske. Så jag tror nog mer att det har att göra med att du ska vara aktiv och käka bra mat som kommer att komma där. Men det är ju inte bra att jojobanta alltså. Så är det ju. Sabba, vad var det? Vad hette det jag läste i boken? Du förklarar väldigt bra i boken på PE-ratio, nej?

00:59:21 – Jacob: Ja, PE-ratio.

00:59:22 – Simon: Ja, precis. Det kan jag tänka mig. Jag gick ju ner i lean mass under viktuppgången så det handlar om att det inte bara är kaloriöverskott som skapar potentiell muskelmassatillväxt utan du måste även träna.

00:59:34 – Wille: Även om man dricker grädde, glass och mjölk och allt vad fan det var i en shake.

00:59:38 – Simon: Gå inte ner i vikt på LCHF ifall det är på kaloriöverskott. Ja, det är lysande. Jag mådde dåligt under viktuppgången, det var korkat. Men det var kul. Jag hade riktigt sköna reportrar på vägen ner. Det var helt underbara människor. Riktigt många människor. Alla frågade mig vad jag skulle äta. Jag hade inte ens tänkt på det. Under bulken. Har ni bulkat nån gång?

01:00:10 – Jacob: Inte sån hardcore. Vi snackar 3-4 kilo på mig. Sen var jag nöjd.

01:00:17 – Simon: När du inte har hungerkänslor i stort sett alls, för att du äter hela tiden. Du äter för ofta. Det kanske är hungerkänslor nån gång på morgonen. Om man har tagit sovmorgon, då är man jätteglad. Så tänker man inte på mat. Inte det minsta. Så under min bulk uppför detta, eller ens när jag var viktstabil, när jag körde de här långa fastecyklingarna, även bara enskilda dagar, så var jag inte speciellt hungrig när jag var klar efter cyklingen. Jag hade lite sug efter mat. Ganska snabbt var jag mätt och belåten. Även om jag hade kaloriunderskott de här dagarna. När jag väl cyklade ställde alla frågor. Vad ska du äta när du kommer i mål? Jag har inte tänkt på mat på fyra månader. Jag vet faktiskt inte. Men när man kommer igenom stad på stad, för övrigt så är alla byar Årets by nåt år.

Det står alltid det. Det är helt underbart. Då såg jag många pizzerior och jag kunde känna lite lukt och tänkte att jag måste ha ett svar på detta. För här kommer ju varenda media och vill veta vad jag ska käka när jag kommer i mål. Då säger jag att jag ska ha en kebabpizza. Åh, vad klassiskt. Jo, det är klassiskt. Så jag kunde inte bry mig mindre egentligen. Det roliga var att när jag kom i mål så fick jag ingen pizza. För pizzeriastället som vi hade tittat på var faktiskt stängt. Den var kul ändå. Det tog ungefär två timmar från att vi bestämde att vi skulle käka till att vi faktiskt fick mat. Jag mådde skitbra. Jag var helt hög när jag kom fram. Jag var lyrisk. Jag hade löst det. Det var det minsta bekymret.

01:01:47 – Jacob: Jag hade ju börjat med nån energidryck, dricka kalorierna när jag kommer i mål. Men du tog fast direkt?

01:01:54 – Simon: Ja, det gjorde jag faktiskt. Jag tog en bar, i marknadsföringssyfte. Men annars var det faktiskt pizza. Jag hade fortfarande ingen direkt… Jag blev direkt hungrig. Inte förrän jag började smådricka lite på kolan eller småtugga lite på salladen. Då började jag tänka att det var gott. Det var häftigt. Det var en upplevelse som var lite cool. Du kände så många olika smaker. Ungefär halva pizzan var helt fantastisk. Sen smakade det mat, som vanligt. Förvånansvärt snabbt så… Eller referenspunkten hur, när jag tyckte att tre kändes bra i blodsocker. När jag väl hade käkat så var jag ju i ett helt annat land. Jag var ju riktigt, riktigt välmående. Mätte ni blodsockret där direkt efter? Ja, det kom upp till 7,4 och sen så ett par timmar senare så stabiliserades vi 5,4 så det var fruktansvärt tråkigt.

01:02:57 – Jacob: Ja, det var det. Det var inget roligt alls faktiskt. Man hade ju tänkt kanske att det skulle gå upp högt i början för att systemet inte är igång.

01:03:08 – Simon: Men vi plockade liksom så här, men nu borde det, direkt efter maten var klar, så bara nu måste kroppen undra vad fan håller på att hända.

01:03:17 – Jacob: Svintråkigt, så bara nej, det är nästan inom standardavvikelsen här.

01:03:22 – Simon: Kroppen är galet bra på att balansera det. Sedan testade vi repetitiva dagar efteråt. Morgonblusåket var perfekt. Mellan 4,8 och 5,5 typ. Det var ingen rocket science, det var ingen spänning där på något sätt. Inget spännande där heller. Nej, tyvärr. Då vet vi att kroppen funkar bra. Nej, den är grym faktiskt. Den är grym faktiskt. Det skapade en hel del irritation helt klart. Det var kul som tusan.

01:03:48 – Wille: Hade du tänkt att du skulle hitta någon fysiologisk Higgspartikel? Att hitta någon anomali som ingen hade tänkt på innan? Eller tänkte du att det kommer förmodligen bli såhär, att den anpassar sig och så kommer det lösa sig?

01:04:00 – Simon: Ja, jag visste det ganska noga. Och såvida jag inte blev sjuk så visste jag att det här blir nog utfallet om pannbenet håller. Det enda som var utmaningen var vilken intensitet jag kunde ligga på. Hur hårt kan jag ta i och fortfarande må okej? Första dagarna väggade jag ganska ordentligt ett par gånger. Jag försökte forcera backarna lite snabbare än jag kanske skulle gjort för det kändes ju bra. Till slut väggade jag inte alls, utan jag var ett konstant litet grått moln. Men det flyttade lite perspektivet kring vad som var normaliserande. Men de väggningarna som jag har gjort inför detta eller i den vanliga träningen. Även om det har varit att nu är min avsikt att vägga och sen ta mig hem. De var mycket mer plågsamma. Det var smygningar ner i att nu mår jag lite dåligt och har yrsel.

Sen ska du ha den känslan över fem timmar till, för dagen är lång. Då ser du till att anpassa intensiteten. Men de som mår riktigt illa efter ett maraton, efter 35 kilometer, de mår ju värre. Men de vet att det är en kort tid, så jag ser till att alla kommer dit.

01:05:20 – Jacob: De anpassar oftast inte intensiteten. De ska komma i mål på sin tid. Precis. Det är oftast tidsgränserna som sätter tiden. Det är därför folk kollapsar varje gång det är för varmt när de ska tävla. Midnattsloppet nu när Wille ska köra. Är det varmt en dag så har du folk som kollapsar. Jag sprang ju milen på 42 minuter för tre veckor sedan. Det är klart att jag ska göra det nu. Så skiter de i att det är jobbigare den dagen och så faller de ner.

01:05:43 – Simon: Ja, det är bara barnprofil som stör. Det finns inga andra faktorer som kan komma kallast. Sömn och sånt är bara överskattat.

01:05:53 – Jacob: Ja, vi får se hur det går där i år. Vi hoppas du klarar dig, Wille, att du anpassar. Nu har du ditt 40-minutersmål, men skit i det om det är varmt.

01:06:03 – Wille: Nja, fast grejen är så här att jag räknar med att det ska vara tvärtom, för jag tränar egentligen bara på dagen när det är varmt nu, och jag tänker att det kommer vara kyligare då på kvällen, så jag kommer kunna göra det på 39 bara för det. Ja, ja, vi kan hoppas. Och det är därför som jag kommer kollapsa, för att jag tror det. Det är midnattsloppet, är det november?

01:06:20 – Simon: Nej, vad säger jag, det är väl i…

01:06:21 – Wille: Det är augusti, mitten av augusti. Ja, just det.

01:06:25 – Simon: Lycka till, mannen. Lycka till.

01:06:26 – Wille: Ja, tack, tack.

01:06:29 – Simon: Teoretiskt sett skulle jag kunna komma tvärs över USA. Det var det de sa på mål, mina gubbar som var med i teamet. Du borde kunna klara hela vägen över USA. Race across America. Har du funderat på det? Nej, det har jag inte gjort. Det kan man inte göra. Jag såg det som en jättestor vinst när jag kom ner till civilisationen. Ner till Mariestad. Vad heter staden för Vänern? Skitsamma. Då såg jag det som en jättestor vinst. Har jag kommit så långt, över 100 mil så är det ingen som… Jag har bevisat för mig själv att det var möjligt i alla fall. Så det var väldigt skönt att komma över hälften, för då visste jag… Eller då hade jag redan vunnit egentligen, på ett sätt. Så hade jag blivit sjuk där så hade jag fortfarande sett det som en liten framgång, helt klart.

Men jag behöver inte köra dubbla sträckor bara för att. Jag har löst det.

01:07:22 – Wille: Ja, det är bra. Proof of principle, liksom.

01:07:25 – Simon: Ja, lite så. Sen ska det göras också. Det var som jag sa med Ironman-rekordet. Det spelar ingen roll att barnen är cool. 7.35 på en Ironman är magiskt. Men alla andra förutsättningar ska vara perfekta också, men det ska också göras.

01:07:40 – Jacob: Det sa du till mig på messagern på Facebook. Ja, det var det första jag sa.

01:07:44 – Simon: Vill du vara med i podden? Absolut! Du! Nytt världsrekord! Jag var helt uppe i varv. Riktigt häftigt. Vem avslutar ett maraton på 2,39 efter den intensiva simningen och intensiva cyklingen? Det är en häftig prestation.

01:08:02 – Jacob: Det finns många sjuka grejer när det gäller kondition.

01:08:07 – Simon: 40 minuter snabbare än svenska rekord. 30 minuter snabbare, ish. 33.

01:08:12 – Wille: Ja, men det är Hawaii, så det är varmt och skönt där i alla fall.

01:08:15 – Simon: Ja, eller hur? Men det är age group-arnas lilla dröm. Våta dröm, Hawaii. Den kanske man kommer när man har en medelålderskris. Jag vill åka till Hawaii, jag med, och köra age group-VM. Vad vet jag? Inte än i alla fall. Nej, jag tror jag håller mig. Ja, men jag tror vi får nöja oss där.

01:08:33 – Wille: Det har varit sjukt intressant att få den här bakgrunden till hur du har tänkt. För det känns lite som att… Första frågan man ställer sig innan man får höra om det här är ju självklart lite hur och så, men varför? Det känns som att man har fått ett bra svar på det nu.

01:08:51 – Simon: Det är kul.

01:08:53 – Wille: Tack! Då får ni ha det gött!

01:08:54 – Jacob: Ha det bra grabbar! Tja!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *