Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack dyker Wille och Jacob ner i begreppet risk och hur vi egentligen bör förhålla oss till alla de hälsolarm som ständigt sköljer över oss i media och sociala kanaler. Innan huvudämnet tar vid hinner de dock avhandla Jacobs semester, efterspelet kring Cristiano Ronaldos knäskada i EM-finalen, betydelsen av återhämtningsdagar mellan matcher i stora fotbollsturneringar samt läget i pågående Tour de France.

När samtalet går in på veckans huvudtema inleder de med att reda ut hur sannolikheter fungerar i praktiken. Många har svårt att acceptera att hälsorisker nästan alltid handlar om att höja eller sänka oddsen för ett visst utfall snarare än om absoluta garantier. Man kan sköta sin hälsa exemplariskt och ändå drabbas av sjukdom, precis som att en storrökare kan ha turen på sin sida och klara sig. Därför håller aldrig enskilda anekdoter som argument mot gedigna vetenskapliga studier på gruppnivå.

Ett stort problem i dagens informationsflöde är att medier rapporterar om risker helt utan kontext. För att kunna avgöra om en rubrik är värd att bry sig om måste man skilja på relativ och absolut risk, samt känna till hur stor grundrisken var från början. Om en ovanlig åkomma drabbar en person på miljonen och en viss faktor fördubblar risken, är den absoluta risken fortfarande försvinnande liten. Jacob liknar det vid skillnaden mellan att korsa en öde cykelbana mitt i natten jämfört med att springa rakt ut på en tungt trafikerad motorväg som rökning motsvarar.

Vidare diskuteras hur vi ofta glömmer bort vad alternativet blir när vi slutar äta eller göra något av rädsla för en specifik risk. Ämnen som bisfenol A i konservburkar eller tungmetaller i vissa fisksorter är visserligen sådant vi vill minska i miljön, men om rädslan gör att man byter ut bönor på burk eller näringsrik fisk mot sämre helfabrikat har man i praktiken höjt sin totala hälsorisk istället för att sänka den. Istället för att detaljstyra och oroa sig för småsaker som tillsatser i glass eller gluten utan medicinsk orsak, bör fokus ligga på de stora, välbelagda faktorerna: att undvika rökning och sockersötad dryck, hålla en hälsosam vikt, motionera regelbundet, äta frukt och grönsaker samt sova ordentligt.

Avsnittet berör även källkritik, bekräftelsejäv och hur olika aktörer tjänar pengar på att skrämma upp allmänheten eller sälja böcker som bara bekräftar vad läsarna redan vill tro. Som exempel lyfts Kevin Halls färska metaboliska avdelningsstudie på ketogen kost, finansierad av lågkolhydratförespråkaren Gary Taubes stiftelse NuSI. Trots att studien endast visade en praktiskt obetydlig ökning av energiförbrukningen på runt 60 kalorier per dag och ingen snabbare fettförlust, försöker vissa förespråkare ändå vinkla den statistiskt signifikanta detaljen som en seger för sin egen tes.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och Jacobs semester
• (00:01:55) Cristiano Ronaldos knäskada och vilodagar i fotbolls-EM
• (00:07:20) Tour de France och bergsetapperna
• (00:08:50) Skillnaden mellan risk och chans samt hur odds fungerar
• (00:12:15) Mediernas kontextlösa larm om kaffe och cancer
• (00:16:36) Bisfenol A, tungmetaller i fisk och att väga risker mot varandra
• (00:23:36) De stora livsstilsfaktorerna som faktiskt spelar roll
• (00:27:31) Skrämselpropaganda kring tillsatser, gluten och källkritik
• (00:35:54) Bekräftelsejäv, ekokammare och att följa olika perspektiv
• (00:41:11) Kevin Halls studie på ketogen kost och energiförbrukning
• (00:44:29) Sponsrad forskning, Gary Taubes och intressekonflikter
• (00:49:42) Sannolikhetsbedömning, statistisk signifikans och absolut kontra relativ risk

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och Jacobs semester

00:00:22 – Wille: Hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. Godmorgon Wille.

00:00:32 – Jacob: Godmorgon. Ja. Kvart i elva. Jag har haft semester nu i två veckor.

00:00:35 – Wille: Ja, idag har jag precis ätit frukost här också så jag fattar det. Så jodå. Hur är läget då?

00:00:42 – Jacob: Det är fint. Jag ska inte klaga. Jag har haft två väldigt bra veckor här. Jag har varit dels i Mallorca. eller på Mallorca, beroende på hur man vill säga det, i Palma. Och sen har jag faktiskt varit i London och Norwich, av alla ställen. I Norwich?

00:00:57 – Wille: Har du kollat på någon fotbollsakademi där?

00:01:01 – Jacob: Nej, min bror har gift sig. Han har hittat en brittiska som ursprungligen kommer från Norwich. I och med att allting är utspritt överallt, så de tog det i hennes hemstad. Det är ingen som bor där nu för tiden, men de tog det där ändå.

00:01:15 – Wille: Överhuvudtaget i Norwich, eller? Nej, hundras föräldrar brukar vara där, men det var typ dem.

00:01:19 – Jacob: Jag tror det var tre gäster av hundra som kom därifrån.

00:01:24 – Wille: Ja, det är väl lite som att flytta från den där typen av städer, tänker jag.

00:01:29 – Jacob: Så fördomsfullt har det varit där. Det är ju större än Helsingborg.

00:01:34 – Wille: Ja, men det… Okej, vi lämnar det osagt. Har du kollat någon typ av fotboll då?

00:01:41 – Jacob: Jag kollade väl på allt, skulle jag nästan vilja säga, men nej, så bra var det inte. Men jag tittade nog på det mesta där.

00:01:48 – Wille: Det var ett ganska risigt mästerskap överlag, måste jag säga.

00:01:52 – Jacob: Det var det. Väldigt lite mål.

00:01:54 – Wille: Ja, verkligen.

Cristiano Ronaldos knäskada och vilodagar i fotbolls-EM

00:01:55 – Wille: Och den stora incidenten var ju Ronaldos knäskada ändå, på något sätt. Jag menar, var det inte det, eller? Nja, jo, kanske det.

00:02:04 – Jacob: Det och Island, tänker jag, var de stora… Island var grejer. Ja.

00:02:08 – Wille: Jag vet att vår tidigare gäst Marcus Walldén twittrade precis efter att Ronaldo hade gjort illa sig där att det kanske vore intressant ifall TV4 kunde ha en eller två experter som kunde kommentera vad det kunde vara för typ av knäskada istället för att de bara sitter och säger ja men vi tror att det är en knäskada. Man bara ja de har ju liksom sprayat honom i kylspray och dragit på honom någon jävla knästrumpa. Det är nog en knäskada skulle jag tippa på. Jag hörde att på norsk tv hade de kallat det lågkaka. Alltså det var nog det också. Men det kanske inte var det som var det viktigaste. Det var nog inte därför han gick av. Jo, det hade väl kunnat vara en bra idé.

00:02:42 – Jacob: Sådär i efterhand och ha någon, i alla fall som de har med domarna.

00:02:47 – Wille: Ja, men precis. Som man kan kolla upp lite senare.

00:02:49 – Jacob: Men ja, det var väl det som jag tyckte var intressant, eller som blev intressant, det var ju att de bara fick två nätters vila där.

00:02:57 – Wille: Ja, jag funderade på det där. Frankrike fick ju en dags mindre vila än Portugal inför finalen. Men samtidigt har Portugal ändå spelat betydligt mer övertid än Frankrike. Jag vet inte om Frankrike spelar övertid alls egentligen.

00:03:12 – Jacob: Nej, så är det ju. Men jag vet inte hur mycket de extra 30 minuterna gör. 30 minuter när du ändå får dina tre dagar. Det är mer att det behövs någon form. Du är slut när matchen är slut, oavsett på något sätt. Jag tror inte man blir så mycket extra slut på längre tid när det blivit förlängning. Man blir givetvis tröttare, men jag vet inte om det är så stor inverkan.

00:03:38 – Wille: Men visst på något sätt så kan man ju säga att det var jämnt idag.

00:03:41 – Jacob: Men bara att de lägger ut programmet så från början. Det visste ju inte de som planerade EM att det skulle vara så att Portugal fick tre förlängningar. Nej. Utan man ska ju planera det för minst tre nätter och det är ju självklarhet tycker jag.

00:03:54 – Wille: Ja, precis. Du måste ju ändå inte göra så att de spelar sin semifinal på samma dag, för om du har mer än tre nätter så spelar det ju ingen roll. Om du vet att du spelar finalen efter fyra, alltså på fjärde dagen så att säga, så har ju alla fått minst tre nätter och sen kanske den extra dagen inte gör så jävla stor skillnad. Det gör ju inte lika stor skillnad.

00:04:12 – Jacob: Det är mycket större skillnad mellan en och två dagars vila och två och tre dagars vila än vad det är mellan tre och fyra och fyra och fem. För då är det ju nästan helt tillbaka. Fast Magnus Hägglund kom in där också och berättade att det finns faktiskt ny statistik på det där som visar att det är ökad skaderisk även fjärde och femte dagen efter match. För fotbollsspelare på Europanivå. Och det är ju ingenting man kommer runt på sätt och vis.

00:04:38 – Wille: Nej, det blir ju för jävla dyrt för dem att ha massa extra dagar där det inte händer någonting. Där ingen springer matcherna precis.

00:04:43 – Jacob: Uefa hade inte gillat det. Nej, inte klubblagen heller. Men tre dagar är ju genomförbart. Det har man ju sett. Det är många klubbar som har flyttat sina matcher. Det är väl bara Premier League där de fortfarande inte gör det och det går ju inte så bra för dem som sagt. Men i spanska och italienska ligan så flyttar de ju faktiskt ligamatcherna för att lagen ska få gott om vila till tisdagsmatcherna i Champions League. Först så kunde de ju spela på söndagkvällar. Nu spelar de ju tidig lördag istället. För att spela sen tisdag sen.

00:05:12 – Wille: Jag gillar den typen av ansatser ändå. Det är kul att man faktiskt tar till sig den här typen av data och gör någonting, så man kan ju tycka att Uefa borde tänka i liknande banor.

00:05:21 – Jacob: Ja, precis. Det är ju faktiskt de som sponsrar studierna till CPC.

00:05:28 – Wille: Det verkar vara en medial kollateral ligamentskada, som jag förstår det, på Ronaldo, så han borde ju vara tillbaka inte alltför länge.

00:05:33 – Jacob: Inre ledbandet säger vi att vi hade på denna.

00:05:37 – Okänd talare: Ja, ja.

00:05:37 – Wille: Man får båda så får man jämföra vad man tycker är bäst. En cool grej med det där var att min kompis Henrik frågade mig efteråt om jag trodde att det skulle vara bättre att Vad som bäst skulle kunna förutsäga vad skadan var, om det är en klinisk undersökning där man får klämma på Ronaldo och känna, eller om det är en analys av videobilderna. Direkt efter började alla posta bilder på sekvensen när han blev sparkad. Man jämför med bilder från studier, där man har visat att det här är skademekanismen för en korsbandsskada. Jag tänker såhär, det skulle nog inte nödvändigtvis vara så jävla stor skillnad egentligen mellan de två sätten att ta reda på.

00:06:17 – Jacob: Nej, men då behöver de ju tillgång till det här videoklippet. För live tyckte inte jag det såg ut som någonting.

00:06:22 – Wille: Nej, alltså omedelbart nej. Då satt jag och suckade och tänkte, nu ligger den andre ner och kvider igen som vanligt. Men det är ju fördomen mot honom också, tänker jag.

00:06:29 – Jacob: Ja, det är det kanske. Men jag tyckte inte alls det såg ut som någonting direkt. Sen när man såg reprisen så såg man ju att det kan ha varit något. Ja. Så, ja. Men visst, de kan ju köra ut det på storbildsskärmen. Men det får man ju inte för det är kontroversiella bilder. Det visar de inte på det innan. Jag vet inte om det är så i EM. Men det var ju så i allsvenskan. Där fick de ju aldrig visa frisparkar eller sådana här saker. För då kanske publiken blev sur på domaren.

00:06:56 – Wille: Ja, överlag ett ganska ljummet mästerskap måste jag säga och på något sätt var det väl ändå rättvist att Portugal vann även fast det var en jävla skitfinal. Ja, men du gillar ju inte Ronaldo.

00:07:08 – Jacob: Jag gillar inte Portugal heller. Man gillar ju inte Pepi heller. Det är ju ingen i Portugal som man gillar.

00:07:13 – Wille: Ja, det är ju Sanchez. Det var ju jävla intressant att titta på. Ja, men det här gillar man ju inte i förväg.

Tour de France och bergsetapperna

00:07:21 – Wille: Nej, det är sant. Det har varit lite andra idrottsgrejer. Vi har Tour de France som pågår just nu. Det borde väl även pågå när folk hör det här. Vi hade med Mattias Reck inför Tour de France. Hans stall, hans lag lyckades faktiskt ta hem en etapp där i en av de första bergsetapperna. Det var jävla spännande. Lite oväntat kan man väl säga. Det var inte deras ledare, den lille fransosen som Mattias kallade honom, som borde ha vunnit, som faktiskt gjorde det. Det var en av deras bakgrundsfigurer som tog hem det.

00:08:01 – Jacob: Hur ligger han till då, den lille fransmannen?

00:08:05 – Wille: Han siktar ju på att landa topp 15 som jag förstår det. Och det finns nog en chans att han lyckas göra det. Men man såg ganska tidigt på den första bergsetappen att han inte riktigt hade pulver i benen för att hänga med. Så det kan nog gå lite hur som helst. Det beror nog lite på vad som händer idag när de kör upp för Montvantoux. Om de inte kör av. Jag sa det innan här. Det blåser ju något djävulskt uppe på det där berget. De har redan kortat ner den etappen för att det är för blåsigt där uppe. Så vi får se om de överlever dagens etapp. Det är sjukt.

00:08:42 – Jacob: Det blir bra tä. Det blir det.

00:08:45 – Wille: När man sitter hemma i soffan. Precis. Yes, vi hade ju lite annat att snacka om idag. Vi ska

Skillnaden mellan risk och chans samt hur odds fungerar

00:08:50 – Wille: ju prata om risk, är det tänkt. Då är det inte brädspelet med världsdominans vi pratar om, utan fenomenet risk, eller vad man ska säga.

00:08:58 – Jacob: Jag skrev nästan såhär, risk och chans. Många har svårt att säga skillnaden på de två. Jag tror de flesta förstår skillnaden, men det är många som säger risk när de menar chans och tvärtom.

00:09:12 – Wille: Riskerar vi på något sätt en exponering för fara eller något sådant? Ja, att något negativt ska hända.

00:09:18 – Jacob: Hur stor är chansen att något negativt ska hända? Chans, hur stora är möjligheterna att något positivt ska hända?

00:09:28 – Wille: Är det någon betydande distinktion? Ja, men det låter ju fel.

00:09:35 – Jacob: Det är väl inte jätteviktigt. Man förstår ju vad folk menar. Det låter som att de är rädda för något som är bra. Är det stor risk att det ska hända? Det hade ju varit bra.

00:09:44 – Wille: Varför kallar du det risk? Bra, då har vi konstaterat det. Hade vi något mer visdomsord att komma med?

00:09:50 – Jacob: Ordmärkeri. Senast och sist irriterar jag mig på. Vi ska ta sådana saker. Det har inget alls med detta att göra. Folk säger oftast att de… Ja, sist jag spelade skulle jag aldrig spela igen. Är du en sådan ordmärkare? Nej, det är egentligen det här med chans och risk. Det är mer min mamma som har tjatat i mig det. Men senast och sist har jag alltid irriterat mig på.

00:10:13 – Wille: Jag stör mig på situationstecken. Okej. Man situerar inte någon, man citerar någon. Bra, nu har vi fått det i världen. Nu har vi tappat typ hälften av alla våra lyssnare där, känns det som. Nej, men vad fan, vi hade någonting vettigt att säga här, tänker jag.

00:10:30 – Jacob: Ja. Det här med att ta risk och chans då, det är ju något som folk har svårt för överlag. Men det är ju nästan alltid det det handlar om. Man höjer och minskar risken för att någonting ska hända. Även om du missköter allting så innebär det oftast inte att du kommer få någonting. Rökning ökar risken för cancer. Du kan ju bolma av 90 cigaretter om dagen utan att få cancer. Det du gör när du röker är att du höjer risken för det. Även om du sköter allting perfekt så finns det ändå en risk att du ska få cancer. Folk har jättesvårt för det där. De kan bli sura och ledsna och tycker jag har gjort allting perfekt och ändå fick jag… Det är tråkigt att du får det men det är en del av livet. Man kastar tärning hela tiden. Man kan väl se det som att Om du missköter allting så förlorar du på en trea till en sexa.

Om du sköter allting så förlorar du kanske bara på en sexa. Men det kan ju fortfarande bli en sexa. Du upplever att folk har jättesvårt att förstå. De ska motbevisa studier med att ge exempel. Nej men titta, jag tror inte på det för jag har rökt hela livet och jag mår bra ändå. Jaha, det är bara att du inte kan matte eller något sådant.

00:11:55 – Wille: Ja, den klassiska en är lika med ett-studien. När man tar en anekdot kan det ha blivit en tvåa, även fast de hade risken mellan tre till sex. De lyckades klara sig trots att oddsen var mer emot dem. En del av det stora problemet

Mediernas kontextlösa larm om kaffe och cancer

00:12:15 – Wille: här är att det blir kontextlöst med alla det här. Att man slänger sig med risker hit och dit hela tiden. Jag gjorde ett litet experiment inför det här avsnittet. Jag gick in och googlade på Aftonbladet Cancer Kafferisk. Det är ganska lågt hängande frukt, jag vet, att googla på just Aftonbladet i det här fallet, men de första fem träffarna var i princip så här att tre visade att kaffe ökar risken för, jag tror det var bröstcancer i det här fallet, och två av dem visade att kaffe minskar risken för bröstcancer. Det beror ju inte på vilken dag du faktiskt går in och läser Aftonbladet huruvida du kommer få cancer om du dricker kaffe eller inte. Det är ju inte någon jävla kvantmekanisk effekt som funkar på det sättet. Utan det är bara en kontextlös rapportering av den här risken.

För det kan ju till och med vara så att Aftonbladet faktiskt har tolkat de här individuella studierna rätt. De kan ju ha hittat någon studie som visar att Kaffe eller något ämne i kaffe kanske ökar risken för en viss typ av cancer i en viss population under en viss tid i en viss exponering eller vad det nu är för någonting. Och sen så nästa dag hittar de tvärtemot för att det kanske är en annan population, det kanske är en annan ämne i kaffet, det kanske är någonting helt annat liksom. Och har man då inte hela kontexten i att liksom vad är det de faktiskt har undersökt och vad är det de faktiskt rapporterar, då kan man gå och bli rädd för saker helt i onödan liksom.

00:13:36 – Jacob: Ja, och det är ju mera saker till det. Om vi hoppar tillbaka till att de säger att det ökar risken. Då ska man ju alltid säga, hur stor var risken från början? Exakt. Om vi har någonting som drabbar en person på en miljon människor normalt sett. Vi säger att någon konstig typ av cancer, ovanlig typ av cancer drabbar en person på en miljon varje år. Även om du skulle få tre gånger så hög risk av att göra någonting där så är det fortfarande bara liksom risken är tre på en miljon. Alltså det är liksom promille, inte en sten nästan, risk att du ska få det. Så du behöver inte oroa dig ändå. Man kan jämföra det med att korsa vägen. Om vi tar rökning då. Röka två pack om dagen och du börjar när du är ung. Då ska man faktiskt oroa sig. Då är risken ganska hög att man ska få cancer.

Det är inte säkert. Kanske jämföra det med att du skulle försöka korsa autobahn när det är trafik. Alltså mitt på dagen. Det är ganska svårt att komma över och lyckas. Men hade hundra personer försökt så hade säkert tio, tjugo lyckats. Om vi jämför med att göra något annat som folk säger ska orsaka cancer där risken fortfarande är låg. Då kanske man jämför det med att du ena dagen ska korsa en cykelbana mitt i natten. Det kan komma en cykel men det är väldigt, väldigt liten risk. Det är ännu mindre risk att du ska bli påkörd av den. Så du kan i princip ignorera den. Men om vi haft en miljon människor som försökt göra det så kanske en hade krockat med en cykel. Om du då höjer risken så blir det kanske att du korsar den här cykelbanan på morgonen när det kommer lite mer cyklister.

Det är fortfarande ganska safe. Du kommer antagligen komma över utan problem. Det är så man måste se på alla de här sakerna. Vissa risker är inte värda det. Det är inte värt det att försöka springa över autobahn om det finns en tunnel 20 meter bort. Det är att inte röka eller snusa? Ja, snusa till exempel. Det är mycket lägre risk med det än att röka. Om du verkligen känner att du behöver din tobak och nikotin så kör snusningen. Då har du verkligen sänkt den risk som var värd att bry sig om. Medans det här att man säger att, ja, vi tar kaffe igen. Det finns inte så mycket belägg för någonting åt något håll. I vissa studier verkar det till och med vara positivt för hälsan. Det är som jag säger, det beror på vilken dag du går in på Aftonbladet och läser.

Och då är det uppenbarligen inte en stor risk. För hade det varit så stor risk som… Alltså hade det varit risken folk korsar autobahn så hade man sett väldigt fort att oj, folk som dricker kaffe dör mycket snabbare än de andra. Då syns det tydligt även i epidemiologin. Alltså de här stora riskerna syns ändå. Men de här småsakerna syns inte så tydligt och när de inte syns så tydligt så måste man alltid fundera sig, men ska jag bry mig om det då? I många situationer kan man ju bry sig om det ändå, tycker jag.

Bisfenol A, tungmetaller i fisk och att väga risker mot varandra

00:16:36 – Jacob: Vi tar exemplet här med… Det finns ju mycket kring gifter i miljön. Vi tar bisfenol. Det är inget gift så kan man inte kalla det. Men bisfenol A är ett ämne som används mycket i plast. Det används i de här bläcken på kvittona vi får och sådana här saker. Det är ett ämne som man vet kan efterlikna östrogen lite. Alltså vara lite hormonstörande. Och vi vet också att liksom… djur och sådär som exponeras mycket för det. De kan få lite påverkan från det. Inga stora saker men negativa påverkningar. Vi vet att epidemiologiskt så kan man säga att folk som utsätts lite mer för det också är lite högre risk för kanske ökad övervikt eller något sånt här. Så där är ju en sån sak som liksom, det här är ju ingen stor sak. Alltså jag är inte rädd för att äta någonting i en konservburk på grund av det.

Men samtidigt så är det ju uppenbart, eller uppenbart är det inte. Det finns inga experimentella studier på människor av förklarliga skäl. Men vi har djurstudier som pekar åt ett håll. Vi har epidemiologi som pekar åt samma håll. Och så har vi liksom då biokemin. Alltså det borde göra det här i kroppen. Alltså det finns en förklaring rent fysiologiskt varför det skulle kunna vara så här. Och det är liksom så bra det kan bli på många av de här sakerna. Men det är ju fortfarande så att jag äter ju konservburkar och saker och konservburkar. Jag är inte rädd för kvitto även om jag inte liksom tuggar det och håller det i fingrarna jävligt länge och sådär. Min dotter får äta saker och konservburkar. Det är inget man kan hänga upp sig på.

De här småsakerna tycker jag.

00:18:03 – Wille: Det är alltid någonting som man måste komma in på då.

00:18:07 – Jacob: Du byter alltid ut risken mot någonting annat nästan. Om jag väljer att inte äta liksom Vad brukar vi äta mycket i konservbrukarna för att tänka?

00:18:17 – Wille: Burktomat kanske?

00:18:18 – Jacob: Ja, burktomat och bönor är väl väldigt mycket också från burkar. I och för sig finns de i Tetra Pak numera, men det äter jag fortfarande. Om jag inte äter det för att jag är rädd för att de ligger i konservbruk, vad väljer jag istället? Blir det pulvermos då? Ja, men då har du ökat risken istället för att sänka den.

00:18:38 – Wille: Värdena är ju givetvis mycket bättre mat än pulvermosen.

00:18:42 – Jacob: Så visst, jag kanske minskar min risk när det kommer till bisfenol A, men så kanske jag höjer risken när det kommer andra hälsoaspekter för att jag äter mer pulvermos istället för bönor. Och det är alltid sånt som folk inte funderar kring heller, utan de blir rädda som fan för någonting. För att de har läst om risken här eller risken där, och så väljer de någonting annat istället. Så funderar de inte på, ja men vad kommer med detta jämfört med det andra. Fisk är väl ett annat bra exempel där.

00:19:08 – Wille: Man blir rädd för tungmetaller och sådana grejer.

00:19:11 – Jacob: Ja, men både det här med bisfenol A och tungmetaller, vi vill ju inte ha det där. Jag är jätteglad att man forskar på och försöker hitta bättre saker än bisfenol A. Det mesta pekar på att det inte är positivt, att det har en lite negativ inverkan. Kan man då ta bort det är det bra, men det innebär ju inte att jag är rädd för det under tiden. Tungmetallerna i fisk är ju självklart att vi vill bli av med det. Vi vill inte ha kvar det. Men där måste man också börja fundera kring, ja men vad händer om jag inte äter fisk? Vad kan jag äta istället? Du kan säkert hitta bra alternativ där men samtidigt så är det ändå solklart att folk som äter mer fisk lever längre, inte kortare. Sen är de ju större risk för vissa saker de äter. Framförallt om de äter Östersjöfisk och sånt där det är ännu mer Sugmetaller då ökar risken för att de ska få vissa negativa saker med hälsan.

Men de kanske sänker risken för andra saker för att fisken då har andra bra egenskaper. Så man vill ju äta den bästa fisken som finns där och man vill att det ska försvinna och man vill att miljöarbetet ska gå framåt och så vidare. Men man kan ju inte springa runt och vara livrädd för fisken. Sen just tungmetallerna, där tror jag nog man ska följa Livsmedelsverkets råd. Östersjöfisk ska man ju inte käka.

00:20:20 – Wille: Nej, men det är väldigt få som faktiskt gör det. Då ska man ju dra upp den själv.

00:20:23 – Jacob: Det är säkert de som fiskar som tycker att nu är det naturlig fångst.

00:20:29 – Wille: Men jag tänker att om man ska göra den här totala kalkylen, alltså att ha rätt kontext hela tiden så att man kan värdera. För om man pratar om cancer hela tiden, att saker ökar risken för cancer, så måste man hela tiden tänka på att cancer är inte en sjukdom. Det är precis som du säger, att en cancerform kanske är väldigt vanlig. Och då är en relativ ökning av riskerna, om man ska få det, kan vara ganska värd att bry sig om. Och det är ju till exempel Den relativa riskökningen att få lungcancer av rökning, den bör man bry sig om. Sen kan man diskutera hur mycket man ska bry sig om den relativa riskökningen för att få tjocktarmscancer av rött kött. Hur rädd ska man bli för det?

00:21:11 – Jacob: Tjocktarmscancer också, en väldigt vanlig cancerform. Det är väl det och prostatacancer, bröstcancer. Det är väl de som är de stora.

00:21:19 – Wille: Så är det. Och det gör ju att man faktiskt kanske behöver bry sig om det. Man måste hela tiden ta hänsyn till det. Men kort sagt, det finns en jävla massa saker som man faktiskt måste veta om man ska kunna göra något sorts vettigt val. Hur ska man göra då? Tidningarna borde ju berätta det här när de skriver de jävla nyheterna.

00:21:40 – Jacob: De sätter ju aldrig det i kontext. Eller ibland så gör de det. Alltså först skriver de om själva nyheten. Sen en dag senare så skriver de, därför ska du inte lyssna. Metro gjorde ju det, det här med köttlarmet. De hade ju en artikel om köttlarmet. Sen två dagar senare skulle de vara duktiga och berätta varför köttlarmet var trams. Några av deras journalister har suttit på Twitter och märkt att oj, det var inte så bra nyhet den här. Då gör vi en nyhet till av det så får vi klicka en gång till. Det är väl vissa tidningar som gör det. DN hade ju något bra här nu. Det var ju något sånt här om sötningsmedel bara igår. Jag tror det var DNs första artikel kring den här sötningsmedel-grejen där de tonade ner det ganska rejält. Men överlag så är det tyvärr inte så att tidningarna sätter aldrig saker i kontext.

De tittar aldrig på det. Vad vet vi sedan tidigare? Hur stor är risken från början? Vi höjer risken med 50 procent. Utan det blir. Det blir skräckpropaganda och det är jättesvårt att veta som privatperson eller som en person som inte arbetar inom området vad innebär det här verkligen. Men oftast är det ganska lätt att söka upp informationen i efterhand. Det är ju det som är bra med internet, på nåt sätt. Så är det.

00:22:53 – Wille: Men min poäng är lite att det faktiskt inte går att göra det. Du kan inte ha 100% rätt hela tiden. Låt säga att du har matat ditt barn med nånting som sen visar sig öka risken för nånting. Att då gå och klandra dig själv och bli jävla nojig över det, det går ju inte. Man kan ju inte ställa de kraven på sig själv på något sätt. Man kan ju hålla sig hyfsat uppdaterad och kolla Livsmedelsverket och andra större organ som ändå samlar den här informationen. Men att hålla koll på cutting edge-forskningen, det är ju helt omöjligt. Det är svårt att göra det inom ett fält, och att göra det inom alla fält är ju omöjligt.

00:23:34 – Jacob: Och sen alltså, ni kommer dö

De stora livsstilsfaktorerna som faktiskt spelar roll

00:23:36 – Jacob: gott folk. Man kan ju inte hålla på så heller tycker jag många gånger. Man får ju njuta av livet. Men tycker man att man… Framförallt om man känner att det drabbar en för stunden med saker och ting. Och där är det ju mycket, tycker jag, att man blir liksom fysiskt inaktiv. Så en större övervikt hämmar ju väldigt många när det kommer till livskvalitet och sådana saker. Det är oftast därför jag lägger väldigt mycket fokus på det när jag skriver saker. Det är mycket kring vikten. Det är också en av de största riskfaktorerna, eller två av de största riskfaktorerna för cancer, det är fysisk inaktivitet och övervikt. För att få någon typ av cancer överhuvudtaget så bara du motverkar de två så har du sänkt risken mycket mer än om du springer runt det och undviker plastburkar.

För att du tror att det är kemikalier eller vad som helst. Det är liksom så, man får se de stora sakerna. Jag tycker man ska titta mycket på vad som kommer påverka mig nu eller vad kanske kan påverka mig tidigt när jag blir äldre. Om vi tar artros och sådana här saker tror jag inte heller man vill ha på det viset. Nu är det svårare att undvika kanske.

00:24:45 – Wille: Ja, det går ju inte. Du kan ju försöka undvika att som Ronaldo få en massa knäskador. Ja, man kan undvika lite det.

00:24:52 – Jacob: Man kan ju sköta sin rehab när man har det. Alltså när man har skadandet, när man har artros. Man kan framförallt, även där är övervikten stor riskfaktor. Man kan hålla ordning på det. Man vet också att väldigt inaktiva personer är lite högre risken. Måttligt aktiva och sådana här saker. Sen ska man inte hålla på med extremsporterna och så, men där är också en… Chansen att jag kommer ha mycket roligare i mitt liv är ju större om jag håller på med träningen som är lite farligt tycker jag. Så då värderar jag ju det högre än den lilla ökade risken att jag ska få ont någonstans senare i livet. Det är alltid så man får hålla på, men vissa saker är ju bara dumma att göra. De ger dig nästan ingenting för stunden och de höjer risken för mycket annat i slutändan.

Då får man ju fundera kring hur man ska förändra det beteendet på något sätt.

00:25:45 – Wille: Rökning är ett ganska bra exempel. Det är svårt att motivera. När man pratar med rökare så säger de att det är gött att ta en cigg efter maten. Men det är ju inte så bra kan det ju inte vara ändå. Nej, det vet man inte.

00:25:59 – Jacob: Men de har antagligen inte tyckt det när de började. Det är ju det som är så klödigt. Den första ciggen är ju sällan spännande för folk.

00:26:07 – Wille: Nej, så är det.

00:26:08 – Jacob: Och det är ju det som är så sjukt på något sätt. Att folk liksom trycker sig igenom början. Tills de får upp det här beroendet och känner kicken. Att de inte bara, det här smakar skit och det är dåligt för mig. Men folk börjar när de är unga. Och sen ligger det väl där. Men visst, rökning är ett jättetydligt exempel. Folk har sina grejer för sig. Man får alltid värdera det. Många människor som kommer hem och alltid ska ha en öl efter jobbet. Det är inte världens bästa det heller.

00:26:37 – Wille: Nej, så är det.

00:26:38 – Jacob: Liknande kalorier med lite alkohol.

00:26:42 – Wille: Där börjar man direkt komma in på någonting som är lite mer känsligt att prata om.

00:26:46 – Jacob: Det är mer accepterat fortfarande.

00:26:49 – Wille: Exakt, där är inte alla överens om det. Det går att argumentera för njutningen i ett glas vin mer än kanske njutningen i en cigarett. Tycker jag då från min hörna här.

00:26:59 – Jacob: Ja, precis. Du som dricker konjak på vardagsförmiddagarna ibland. Nej, jag skojar. Men vad fan.

00:27:12 – Wille: Ja, som jag säger, jag tycker att det är alltid när jag tänker på det här så tänker jag att det är alldeles för mycket för en person att hålla koll på allting. Framförallt att man kan inte klandra sig själv och man kan inte klandra andra om man inte håller koll på alla de här olika riskerna som man kan råka ut för.

Skrämselpropaganda kring tillsatser, gluten och källkritik

00:27:31 – Wille: Nej, så är det ju.

00:27:32 – Jacob: Framförallt, något som är närbesläktat där är det ju det här med Att skrämma upp folk och tjäna pengar på det. Tidningarna gör ju det, de får ju klick. Men det är också jättemycket framförallt dietboksförfattare eller kostrådgivare. De ljuger bara ihop saker och sen är det liksom på något sätt så lägger de över på de som är kritiska. Ja men motbevisa mig att jag har fel. Och det är inte så det ska fungera utan om det är du som ska påstå saker så får ju du bevisa det. Du vet Metro delade en artikel om GB-glass för ett tag sedan.

00:28:09 – Wille: Vad de innehåller? Vad innehåller de? Glass primärt?

00:28:15 – Jacob: Det var ju inte glass längre. Det var ju e-ämnen och det var ju chulahita. Och hela artikeln har intervjuat någon från Äkta Vara. Och hela artikeln går ut i princip på att De säger ju aldrig att det är någonting fel med det som man har lagt i. Men hela tonläget i artikeln blir ju att folk som läser det överlag bara ”Oj, oj, det är inte riktig glass, oj”. Glass växer inte på träd, gott folk. Det är ju också någonting vi har tillverkat. Det enda man har gjort nu är att man har lagt i lite andra ingredienser än det man lade i från början. Det betyder inte att det blir bättre eller sämre eller vad som helst. Det blir absurt. Folk blir rädda för saker utan att någon på något vis har visat att det är farligt och dåligt. Är du rädd? Du borde inte äta glass överhuvudtaget om du ska springa runt och vara rädd för saker.

Det är inte bra det heller. Det är ju inte därför man äter en glass heller, för att man tror att det ska vara bra för en.

00:29:16 – Wille: Men det här nyttjas ju extremt mycket.

00:29:18 – Jacob: Gluten är ju också ett jättebra exempel. Studierna kommer nu och så började man skrämma upp folk för fem år sedan. Studierna som kommer nu ger inte direkt mycket orsak till oro. Men det är ju som med barfotalöpningen. Först blir det en jättetrend och sen kommer studierna. För att då får man pengar till att studera det. För det var ingen som tänkte på det innan. Det är ingen som gick och var rädd för gluten för tio år sedan. Och därför tänkte man, varför ska vi lägga extra pengar på att studera bara gluten? Det finns ju tusen grejer i maten vi äter. Men helt plötsligt så var det storsäljande böcker om att gluten dödar alla människor. Och då fick vi helt plötsligt pengar till att studera det. Och så kommer forskningen igen. Det är jättesvårt.

Dels ska man bedöma risken och dels ska man veta om det verkligen är risk eller om det är någon som bara sitter och ljuger ihop saker och ting.

00:30:08 – Wille: Finns det någon algoritm för hur man ska hantera det där? Jag tänker så här, Aftonbladet, står det bara där, då kan man ju skita i det. Då är det helt ointressant.

00:30:18 – Jacob: Aftonbladet är ju bättre än… Det finns ju tusen grejer nu som bara står på bloggar. Eller som bara delas av en kostrådgivare i deras status på Facebook. Sanna Edin skrev att hon fick plast under huden av GMO. Folk delar det, folk tror på det. Det är uppenbart att hon har rökt på. Det är helt uppåt väggarna.

00:30:43 – Wille: Men det är en regel om det står på ett ställe och man inte kan bekräfta det någon annanstans. kan man ju automatiskt avfärda det. Sen tänker jag att det kan ju naturligtvis vara så att det står på två ställen och det stämmer ändå inte. Det behöver ju inte vara sant bara för det. Vissa grejer får ju, söker du på gluten nu så finns det på miljoner ställen.

00:31:03 – Jacob: Du har ju fått ett grepp. Överlag så är det väl en bra idé. Alltså om du inte kan läsa om det på någon seriösare källa ska man väl säga. Alltså antingen att de kan på något sätt ge referenser till vetenskapliga artiklar om ämnet. Eller att det står på livsmedelsverkets hemsida sådana här saker så är det oftast inte någonting att Eller i alla fall personen får motivera det väl med bra data med ett ordentligt stråk. Det görs ju oftast inte heller utan det blir en berättelse om det här funkade för mig på grund av det här och sen har det bara ljugit ihop det här. Nej, det är jättesvårt. När man försöker framställa pseudovetenskap är att man försöker framställa något som är ovetenskapligt som vetenskap. Det är jättemånga som bara slänger in referenser.

Folk läser inte referenser. Du kan ljuga om vad som helst som står där.

00:31:59 – Wille: Nej, jag tänker att det är ingen direkt kvalitetsmarkör att ha referenser. Egentligen är det ju så att det är väldigt få som faktiskt kan granska dem. Det är ju ännu färre som faktiskt gör det och meddelar folk om att det som kanske står där är felaktigt. Sen tycker jag att det är jätte-eloge att ha med referenserna, för det gör det i alla fall möjligt för

00:32:20 – Jacob: Om det du skriver är rätt så ger det möjlighet för de som läser att läsa vidare. Och framförallt så ger det möjlighet för de som inte tror dig att kontrollera det du säger och visa att det är skit. Det har drabbat lite Gary Taube, om vi tar som exempel. Om vi tar de flesta LCHF, de bara ljuger ihop saker ju. De ger inga referenser, de ger liksom inga hänvisningar, ingenting. Utan de bara skriver såhär är det. Och så säger du nej så är det inte. Och då är det liksom helt plötsligt, ja men bevisa mig att jag har fel då. Och då ska du sitta och på något sätt skriva ihop någonting ordentligt. Alltså då ska du börja leta, behöva leta. För att motbevisa någonting så de påstår, det är inte ditt jobb, det är de som ska bevisa saker. Men de som i alla fall ger referenser som Gary Tows försökte sig på.

Då gav han ju i alla fall möjlighet till folk att läsa hans referenser så såg de att nej, men du, du ljög. Men det har ju funkat för de allra flesta som har läst hans bok, de har ju trott på det som står där i. Men när man granskar det så är det uppenbart att han återger dem inte på ett rättvist vis.

00:33:32 – Wille: Du tog exemplet Born to Run, och jag läste den boken och blev imponerad till att börja med. Det var först sedan jag gick in och läste referenserna som man inser att de flesta av de här finns inte ens, de har bara hittat på dem. Den typen av grejer. Då är det lite såhär, ja, kanske inte allt stämmer i den här boken. Sen går man vidare och gör egen research, så kan man komma fram till sin egen åsikt om det. Men det tar ju sjukt mycket tid och energi att göra det och jag tänker att liksom Ska du göra det med alla kostråd som kommer så kommer man bli en Jacob Gudiol liksom. Till slutändan.

00:34:07 – Jacob: Jag brukar säga att man får leta upp sina källor liksom och så Kolla upp de påståenden som kommer där, vilket liksom de tycker kanske är lite mer anmärkningsvärda. Och sen när de har liksom uppenbart trampat i klaveret ett par gånger så får man ju sluta följa dem. Matfusket, Kostdoktorn, Sanadin och alla de där. Alltså det är bara koko-grejer blandat med. Visst, där kommer det ut bra saker också men de bra sakerna hittar du på andra ställen. Du kan liksom inte lita på det utan att kontrollera det varenda gång. Och då blir det liksom till sist, varför är du där? Då kan du lika bra kontrollera allting själv från början på något sätt. Jag är inne och läser på alla de här ställena då och då, men det är mest för att då kollar jag ju alltid det.

Men det är det jag gör. Jag skulle inte göra det på ett område där jag inte är lika intresserad.

00:34:56 – Wille: Nej, jag tänker det. Det krävs att man har ett intresse för det.

00:35:00 – Jacob: Det finns ju mängder med folk där ute som håller sig mycket mer vettigt. Det är bättre att följa dem.

00:35:08 – Wille: Det är svårt att skilja på de där, skulle jag kunna tänka mig.

00:35:12 – Jacob: Jag vet inte alls vad man ska göra.

00:35:14 – Wille: Ge upp.

00:35:16 – Jacob: Det är enklast. Nej, men hitta folk som oftast håller sig väldigt bra. Sen har ju alla sina biases och sina sätt. återberätta en studie så som man kanske inte alltid håller med om. Men så länge de inte rakt ut ljuger om vad där står så tycker jag absolut att man får liksom, då får man leta upp dem. Är det de man följer? Även där när man tycker att det kommer något konstigt så kan man kolla upp det. Men det kommer hända mycket mer sällan. Du kommer inte behöva sitta och oroa dig så mycket för att det stämmer det här eller är det

Bekräftelsejäv, ekokammare och att följa olika perspektiv

00:35:54 – Jacob: här korrekt. Men det är ju oftast inte så folk fungerar, utan de vill ju istället bekräfta det de redan tror. Det är ju därför Kostdoktorn kan ha en medlemssida. Vad tror folk att de ska lära sig där?

00:36:04 – Wille: Seriöst, vad förväntar de sig ska komma ut av det medlemskapet?

00:36:10 – Jacob: Alltså det dyker ju upp mycket nya grejer. Kollar du att det var dåligt, fasta lite då och då, fine. Det är din lösning.

00:36:18 – Wille: Recept är väl det.

00:36:20 – Jacob: Ja, jo det är klart. Det kanske är sådana saker också. Men jag har alltid blivit fascinerad av det här när man köper tio dietburkar inom samma genre. Ja, det är sant. När du köper tio paleoböcker. Men liksom, ja, det kommer inte komma något nytt.

00:36:36 – Wille: Men de vill bara läsa om hur rätt de gör. Jag kan relatera till det på sätt och vis. I perioder av mitt liv så blir jag besatt av olika saker och så börjar jag kanske kolla på väldigt mycket dokumentärer. Till exempel som en period var jag väldigt besatt av Lance Armstrong, Tiden i cykling. Och så kollade jag på 10-15 olika dokumentärer om den perioden. Och det är ju samma jävla människor som figurerar i det här. De säger ju exakt samma saker och jag vet ju exakt vad som händer. Men det är fortfarande fascinerande att se den där femtonde dokumentären om det när man redan har sett fjorton. Så jag vet inte, det är osunt, det är det definitivt, men jag kan relatera till det.

00:37:18 – Jacob: Men om du nu lyssnar på det här och känner att du kanske har snöat in dig så börja följa de andra också. Men jag följer ju många, vad heter det, MacDougal och Ornish. Det är motsvarigheten till Kostdoktorn fast veganer. Där litar inte jag på någonting överhuvudtaget som de lägger upp. Men det är ju intressant och ibland så anger de några studier som kan vara kul att titta på. Jag tror inte på deras återgivning men man får liksom andra perspektiv på saker och ting. Och det är även därför jag fortfarande inne och läser en hel del på, eller följer lite lågkvalitetsförespråkare och sådana saker. Det är inte för att jag någonsin tror att de kommer övertyga mig. Det skeppet har liksom lämnat på sätt och vis. Men man vet ju aldrig.

00:38:04 – Wille: Men det är mer för att de lyfter upp andra studier än vad de som har sitt spår, andra spår, brukar göra.

00:38:12 – Jacob: Man får mer en bild, men då blir det mer jobb igen. Är man bara intresserad av att hitta den där bilden så är det inte de personerna man ska följa för de ger inte en rättvis återgivning av det.

00:38:24 – Wille: Nej, precis. Vill man bara ha något praktiskt råd, då kanske inte det där är sättet att göra det på. Men om man är intresserad så är det alltid roligare att se hela spektrat av vad folk påstår. Det är som nu när Kevin Hall kom med sin nya studie, så är det väldigt roligt att se hur de olika personerna skriver om det. Och så får man på något sätt en bild från det ena spektrat till det andra, och kanske någonstans i mitten var det landar. Nej, sällan i mitten alltså.

00:38:47 – Jacob: Nej i och för sig, det kanske jag håller med om. Det är det folk tror, det tycker jag också är svårt. Om vi tar Kevin Halls studie där. Där upplever jag mer att det är Kevin Hall och några andra vetenskapsjournalister och tidningsartiklar som har skrivit den här. De har ju gett en ganska rättvis bild av studien. Och sen har du väldigt mycket lågkurageförespråkare som givetvis måste förkasta den här studien för annars blir deras värld fel. De lägger sig väldigt mycket borta från extremen och försöker pusha folk ditåt. Så du har mer folk som kanske ligger, om vi säger att det skulle finnas en rätt återgivning då, som ligger ganska nära den åt olika håll. Vissa är liksom mer bias mot och vissa är mer bias för men ändå håller sig kring Man säger sanningens stig eller vad vi ska ha.

Men så har du den här andra klicken som hamnar långt off. Som bara försöker paja stigen på sätt och vis. Då blir det inte rätt bara för att du försöker läsa båda två och sen lägger dig själv lite mitt emellan. För då kanske du fortfarande är helt off vägen. Det tycker jag också är ganska lurigt. Det är ju väldigt vanligt, särskilt inom kost, att det blir sådär att man liksom Vissa säger att det är farligt, vissa säger att det inte är någon fara. Alla säger att du gör lite av det. Det behöver du inte göra, för de som säger att det är farligt har ingen grund till det.

00:40:13 – Wille: Nej, men det jag tänkte på var mer att mitt ibland allt skit som man producerar så kan man komma med lite vettig kritik. Till exempel med hans studier så är de ganska korta. Att visa viktnedgång över ett par veckor är inte så imponerande i det stora hela. Nu är inte det poängen med de studierna, det vet ju alla. Men den kritiken kan ändå vara lite intressant att se. Vad kan komma härnäst? Man får på något sätt ett perspektiv av vad kan en kritiker tycka om den här studien. Det är alltid intressant. Sen är det precis som du säger, man behöver inte landa någonstans i mitten bara för att det finns två sidor. Det är som med klimatförändringsförnekare, det behöver inte vara så att vi har övervägande majoriteten av jordens forskare som säger att vi är på väg åt helvete, vi måste göra någonting åt det här.

Sen har vi några foliehattar som säger att det är lugnt, bränn oljan. Du behöver inte landa någonstans i mitten bara för att det finns två sidor. Det vore rätt korkat.

00:41:09 – Jacob: Men ja,

Kevin Halls studie på ketogen kost och energiförbrukning

00:41:11 – Jacob: det är ganska roligt det här med Kevin Halls studie. För er som inte hänger med lite vad vi menar. De har släppt en till sån här Metabolic Ward-studie där folk har bott på avdelning. Där man verkligen haft koll på exakt deras energiförbrukning, exakt vad de äter. Så har man jämfört energiförbrukningen på en riktig ketogen diet kontra en vanlig diet med ganska mycket socker i och sådana här saker. Man fann i princip inga betydelsefulla skillnader. Det som har påståtts då är att på ketogen dieten, när man äter mycket mer fett och har lägre insulin, att man ska få en klart förhöjd energiförbrukning och man ska tappa fett snabbare. Det gjorde man inte. Det man såg var att de inte tappade fett snabbare alls och att energiförbrukningen höjdes med 60 kalorier om dagen och sånt där i vila efter den fjärde veckan.

Det är en ganska obetydlig skillnad. Det är dessutom en skillnad med 60 kalorier. De hade Kevin Hall redan förutsett i förväg. Jag skrev om en annan studie av honom för ett tag sedan. Han hade gjort nästan motsatsen. Han gav en diet väldigt lite fett. kontra en med ganska normal fördelning. Där såg man samma sak, att de fick väldigt lite fett. Då skrev han i den här artikeln att enligt vår modell, han har en modell för hur kroppsmassan förändras vid olika kaloriuttag baserat beroende på hur mycket fett och kolhydrater man äter, så kommer energiförbrukningen höjas lite vid de två extremerna. Så vid väldigt lite fett eller väldigt lite kolhydrater.

00:42:54 – Wille: Det var ju det man visste på något sätt.

00:42:56 – Jacob: Det var det man förväntade sig. Men lågkostnadsförespråkarna ville ju ändå lyfta upp det som en vinst för att det blev ändå förhöjd energiförbrukning. Det var ju det de hade sagt. Men de hade sagt att det var en betydelsefull kaloriförbrukning. Alltså betydelsefull förändring. Men istället så blev det då en minimal förändring. Det är ju liksom… Ja, jo, statistiskt signifikant kanske, men praktiskt ointressant. Och det är ju det alla säger som liksom återger den här studien på ett mer rättvist vis. Det är att det är ointressant praktiskt. Det finns ingenting som talar för att det skulle vara praktiskt intressant. Men lågkvalitetsförespråkarna liksom ignorerar det praktiska och så säger de ja vi vann på något sätt.

Det är ungefär som kostdoktorn när han tar sina viktnedgångar över ett år så kanske en lågkolhydratsgrupp gått ner ett halvkilo bättre. Ett halvkilo på ett år, det spelar ingen roll. Alltså i medelvärde. Det spelar ingen roll i medelvärde. Utan det som är intressant är hur du får en person att hitta en diet som passar dem. För det är alltid folk som går ner olika bra med olika dieter. Det kan vara vissa i lågkvalitetsgruppen som går upp i vikt och vissa i lågkvalitetsgruppen som går upp i vikt. Så tvärtom, många som går ner i vikt i båda grupperna. Utan då vill man hitta det som passar varje person istället för att börja ge samma råd till alla bara för att det i snitt ger ett halvt kilo bättre. Det är ju inte dit man vill.

00:44:16 – Wille: Nej, då hamnar det i falsk rapportering av de här resultaten. Precis.

Sponsrad forskning, Gary Taubes och intressekonflikter

00:44:29 – Jacob: Men om vi går tillbaka till Newsies-studion, varför den är intressant. Det är ju för att den är sponsrad av… Alltså Kevin Hall då. Den är ju sponsrad av Gary Taubes och Attila. Alltså deras sån kostfond. Vi har ju kostfonden här i Sverige som ska vara motsvarigheten då. De kallar den en ideell verksamhet. För att göra ordentliga studier på kost för att det inte gjorts några bra innan. För att studierna hade inte visat det resultat de ville ha. Man gjorde den här stora studien då, väldigt väldigt dyr. Och resultatet blev precis som den tidigare forskningen på området. Och jag har inte sett någon av dem uttala sig kring det faktiskt. Utan det är istället andra lågklassförespråkare som kritiserar det så här. Så lite kul kuriosa också kring den ideella organisationen då.

Så finns det ju deras redovisning fritt tillgänglig i och med att det är ideell verksamhet, var pengarna tar vägen. Och jag tror de har tagit ut över en miljon dollar i lön än så länge. För det senaste året finns inte på nätet men om man antar en likadan höjning så har de tillsammans tagit ut 1,8 miljoner dollar i lön på fyra år. Det är ideellt, de gör det for science, inget annat. De jobbar ju hårt, det är klart som fan de ska ha över en miljon om årslönen för det. För att de samlar in pengar och säger att vi ska rädda världen. Eller vi ska revolutionera kostforskningen. Svårt att avgöra om du är ironisk eller inte. Ja, jag är väldigt, väldigt ironisk. Det är klart som fan de inte gör det för någonting. Gary Taubes gör ju det här, så får han mer PR så säljer han mer av sina böcker.

Så får han göra det han gör, vilket är i princip… Ja, han säljer böcker och föreläser runt och då måste ju hans tes leva vidare så länge som möjligt. Om han då kan säga att alla studier som motbevisar mig nu är dåliga. Vi väntar på de bra studierna här borta och så kan han tjäna en miljon på att säga så. Samtidigt som det drar ut på allting. Det kom nu i år 2016. Jag tror han släppte Good Calories, Bad Calories 2004.

00:46:43 – Wille: Då kan jag gå i pensionen.

00:46:44 – Jacob: Ja, tolv år har han suttit och dragit på det här. Nu startade han inte den här kostgrejen för fyra, fem år sedan. Det är ändå lite… Alltså, vad fan. Det är ju inte ideellt. Det skulle vara spännande att veta hur kostdoktorn… Han har ju slutat jobba som läkare.

00:47:05 – Wille: Ja, det behöver han inte ge längre, antar jag. Nej, precis.

00:47:09 – Jacob: Men han påstår ju fortfarande att alla pengar han drar in på Kostdoktorn är för att vidareutveckla kostdoktorn.se. Så vi får väl anta att han tar ut en ganska låg lön då, eller?

00:47:20 – Wille: Kan vi inte se det? Finns det inte taxeringskalendrar och sånt där?

00:47:24 – Jacob: Nej, jag vet inte alls. Det kanske är någon journalist som kan grotta sig i det där och kolla upp vad han tjänar per år. Men man ska ju inte se det här. Poängen med allt det här är ju att alla har sina bias. Alla behöver tjäna pengar på något sätt. Man kan ju inte bara lita mer på de här andra bara för att de inte är sponsrade eller vad som helst. De har ju oftast ett större incitament. och ge fel. Forskare kan ha ett incitament om de får en sponsring. Det har man ju bevisat att sponsrade studier oftare ger resultat som gynnar sponsorn. Men som forskare kan man ju faktiskt hitta nya sponsorer. Och det finns ju en hel del forskare som gjorde studier för… Alltså som sponsrades av Coca-Cola eller… Gatorade. Dane Sooker och Gatorade och sådana här för tio år sedan som idag är ganska högljudda mot socker.

Som ändå har ändrat åsikt. Inom LCHF har jag ännu inte sett någon som riktigt skiftat håll där så tydligt i alla fall. Man ska vara vaksam på det också. Bias är inte bara vem som ger dig pengar. Vad är du beroende av? Ska vara rätt.

00:48:34 – Wille: Jag kan egentligen tycka att Kevin Hall borde tjäna mer på att visa att LCHF-kost funkar bra. Det skulle ju slå högre med tanke på att tidigare forskning inte har visat det. Så rent forskningsmässigt så slår det ju högre att visa nya saker. Ja, kanske det. Jag vet inte om det säger något om resultaten. Jag har blivit anklagad för… David Ludwig, han har ju påstått att han liksom…

00:48:57 – Jacob: Han hade en jättebias från början mot lågkolhydraskurser. Det är möjligt att han har haft det. Han har ändå uttalat sig lite kring det innan. Det är inte den lättaste studien att fuska i direkt.

00:49:09 – Wille: Jag tycker det är kul att vi pratade med Tommy Lundberg om det där. Hans studie på antiinflammatoriska läkemedel. Så sa jag att det vore väldigt roligt om det visar sig att det här verkligen var bra för muskeltillväxten. Nej, jag tror ju inte det, men så gör han ändå den forskningen. Det känns som en rolig inställning. Man går in och ser vad som händer. Så borde det vara.

00:49:35 – Jacob: Så borde det vara, precis.

00:49:38 – Wille: Har vi avhandlat risk, eller?

00:49:40 – Jacob: Vi har nog avhandlat risk

Sannolikhetsbedömning, statistisk signifikans och absolut kontra relativ risk

00:49:42 – Jacob: ganska bra. Vi har ju också haft våra exempel när vi satsar pengar på saker. Vi kan väl koppla det lite till det också. När vi brukar diskutera saker. Jag tror det är så här. Och ibland kan man vara väldigt säker på någonting. Det är välbevisat på något sätt. Det finns ganska gott. Allting passar. Vi har fysiologin. Vi kan förklara vad som händer på cellnivå. Vi har djurstudier. Vi har epidemiologi. Vi har interventionsstudier. Läsk är väl typexemplet där igen. Drick inte läsk, som vi brukar säga. Sockersöta, dryck. Allting passar. Allting visar att det är dåligt. Då kan man säga det med ganska stor säkerhet att drick inte det här. Alltså en gång fine, det är liksom ingen fara på det sättet. Det är precis som att korsa gatan en dag.

En gång är det inte så farligt. Men om du håller på att korsa gatan tio gånger per dag så kanske risken är att du blir påkörd till sist.

00:50:40 – Wille: Där brukar vi alltid dra det här att vissa saker säger vi, ja alltså jag tror ju att det är så här men jag är inte säker på det.

00:50:47 – Jacob: Alltså det kan väl vara en motsvarighet som vi brukar dra att, ja alltså jag tror att Helsingborgs IF kommer slå Hammarby i allsvenskan. Det är väl antagligen bättre odds för HIF-seger, men det är inte bra odds. Nu heter ju båda lagen HIF då.

00:51:04 – Wille: Ja, det var därför jag sa Helsingborgs IF-Hammarby.

00:51:08 – Jacob: Men alltså, det är inte bra odds och det är inte säkra pengar. Det är inte så att jag skulle sätta en miljon på att Helsingborgs IF kommer slå Hammarby i allsvenskan i år. Men… Om någon hade bett mig gissa vad som är rätt så hade jag fortfarande sagt Helsingborgs IF. Eller vad som kommer ske, då kommer jag säga Helsingborgs IF för att det är störst chans. Men det innebär ju inte att det är så. Och så är det jättemycket inom träning och kost också. Man kan inte veta säkert att det är så här och då blir det ännu svårare. Jag tror att där är en risk med att göra så här. Men jag kan inte ens säga att risken verkligen finns där för jag är inte säker på det. Och om risken finns där så vet jag inte ens hur stor risken är. Och då blir det ju ännu svårare och då blir det ännu ett lager på.

Om vi tar alla de här epidemiologiska studierna vi tar med mjölk. Det var ganska mycket, det kom ju den här stora. Från Uppsala 2014 tror jag den kom. Som sa att man dog i förtid och man fick ökad risk för benskörhet om man drack mjölk. Och den studien visar då på en ökad risk. Men det finns många andra studier som visar på en minskad risk eller ingen risk alls när det kommer till mjölk och samma saker. Så då vet vi inte ens om risken är på riktigt. Och sen om vi på något sätt skulle anta att risken är på riktigt så måste vi sätta den i relation till hur stor var risken från början, vad händer här, innebär detta att det är något jag ska bry mig om eller inte? Och då blir det ännu svårare. Och det är därför jag tycker att man inte ska bry sig så mycket om de här flesta larmen som finns.

Där finns stora saker att bry sig om och de är redan etablerade. Ät mer frukt och grönsaker, drick inte läsk, håll dig smal, motionera mycket. Där har du de jättestora grejerna. Det är de man verkligen vet kommer påverka och sov gott på nätterna. Det är inte så lätt att säga sov gott men försök att sova tillräckligt länge i alla fall.

00:53:05 – Wille: Det är ganska mycket överlag det som man tänker på som väldigt hälsosamt som faktiskt visar sig vara det. Det hänger kvar ganska mycket. Sen är det klart att det finns saker som… Alltså föreställningar som inte har hunnit förändras och sådana saker. Men det är ganska mycket no-brainers egentligen.

00:53:22 – Jacob: Det är ju så. Om man verkligen vill ha de stora sakerna som vi vet påverkar. Sen trycker jag att det är många av de här mindre sakerna. Småsaker kanske jag inte ska kalla dem, men det är andra saker också. bryr mig om. Men jag är inte rädd för om jag råkar göra fel för stunden. Men jag tycker att det kan bli bättre. Jag har haft fisk och bisfenol uppe som exempel. Kan ta dem igen. Skitbra om man hittar ett bättre alternativ än bisfenol. Det är väl fine så länge det är så som det är nu. Alternativen är inte bättre. Jag kommer aldrig köpa torra bönor och blötlägga dem. Det finns inte i min värld.

00:53:57 – Wille: Tryckkokare säger jag bara.

00:54:00 – Jacob: Ja, men alltså blötläggningen, det tar ju tid. När jag väl kommer på att jag vill ha mat så ska jag ha det inom en timme i alla fall, tycker jag. Ja, men herregud. Det är så jag är lagd. Då lever jag med det. Jag är inte rädd, även om jag vet att det kanske har lite negativ inverkan.

00:54:18 – Wille: Jag tänkte på det du sa om att veta om en risk faktiskt finns på riktigt. Då kommer man in på det här med statistiska signifikanser. I politiken pratar man väldigt mycket om det. När det kommer till undersökningar inför val och sånt där, så pratar man om att en skillnad är statistiskt säkerställd eller inte. Det där är ju någonting som, om man inte har koll på, som man kanske ska akta sig lite för. För håller man på och pratar om den typen av grejer då, Då är det oftast inga stora effekter som man pratar om. Det är som det här med de här 60 kalorierna. Mer energiförbrukning varje dag. Det kan vara statistiskt signifikant. Men det betyder egentligen ingenting. Det är bara ett sätt att behandla datan på, mer eller mindre. Det är ett sätt för forskarna att kvalitetssäkra sin data.

Men det är ingenting som man ska gå ut och rapportera för allmänheten. För det betyder ingenting om man tar det ur sin kontext. Nej, exakt.

00:55:19 – Jacob: Så tror du att vi har gjort någon klokare idag? Nej, det tror jag inte. Vi har sagt ganska mycket självklarheter. Ja, möjligen. Men tänk verkligen på det här. Dels, hur stor är risken? Vad var risken från början? Är det en absolut eller relativ risk? Som vi pratade om, absolut risk är liksom Tre av tio dör om de gör så här. Det är en hög absolut risk. Relativ risk är att risken ökar med 30 procent eller med 300 procent. Det spelar ingen roll vad den var från början då, måste du veta. Det får vi nästan aldrig veta. All medierapportering handlar väldigt ofta om den relativa risken. Personer som gör så här har dubbelt så hög risk för cancer mot personerna som gör så här. Men vad är risken från början? Det måste man ta reda på.

00:56:08 – Wille: Och att man alltid funderar kring vad gör jag istället?

00:56:11 – Jacob: Om jag blir rädd för det här eller om jag slutar äta det här eller om jag slutar göra så här. Vad kommer jag göra istället? Vad är risken då? Det är inte speciellt smart att börja bli rädd för att korsa cykelgatan och så tar du motorvägen istället. Det är dumt. Det är också något som jag tror folk glömmer bort väldigt ofta. Det är de tre huvudpoängerna jag tycker.

00:56:34 – Wille: Jag håller med dig. Bra, men då gör vi så här att vi avslutar och så hörs vi när vi hörs.

00:56:42 – Jacob: Det gör vi.

00:56:42 – Wille: Ha det gött.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *