Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av styrkelyftaren och coachen Patrik Andersson. Samtalet inleds med Patriks egen resa inom styrketräningen, från hur han som ung byggde upp sin grundfysik till hur han runt 2005 hittade hem i styrkelyftsvärlden. Han berättar om kontrasten mellan den stela kulturen på vanliga kommersiella gym och den välkomnande gemenskapen på styrkelyftsklubbarna, samt delar med sig av minnen från sin tid som aktiv tävlingslyftare i supertungvikten där han bland annat tog SM-silver och drog 360 kilo i marklyft.

En tidig diskussionspunkt handlar om skillnaderna mellan utrustad och klassisk styrkelyftning. Patrik förklarar varför han ser utrustad lyftning som en extra teknisk dimension som inte bara tillåter betydligt tyngre vikter utan även skapar ett helt annat spänningsmoment på tävlingar. I klassisk lyftning, särskilt i bänkpress, är det ofta lätt att på förhand räkna ut vad en lyftare kommer att klara i sitt sista försök, medan utrustningen gör att tävlingar kan vända snabbt om en lyftare får till en perfekt träff i dräkten eller tröjan.

Vidare fördjupar sig panelen i Mike Tuchscherers träningsfilosofi Reactive Training Systems (RTS) och autoreglerad träning. Istället för att slaviskt följa fasta procentsatser av ett maxresultat bygger systemet på att styra belastning och volym efter dagsformen med hjälp av RPE-skalan, det vill säga hur många repetitioner man bedömer sig ha kvar i tanken efter ett set. De diskuterar både styrkorna med att anpassa träningen efter återhämtning och utmaningarna med att många lyftare ljuger för sig själva i jakten på nya personbästan, samt hur mätning av stånghastighet kan fungera som ett objektivt verktyg.

Patrik beskriver därefter hur han själv arbetar när han programmerar åt sina adepter, som sträcker sig från SM-kvalande lyftare till världsmästare. Till skillnad från renodlad RTS föredrar han ofta att skicka ut program en vecka i taget med fasta vikter där de underliggande procentsatserna är dolda för utövaren. Genom löpande videouppföljning och dialog styr han volym, intensitet och övningsval i bakgrunden, vilket avlastar lyftaren från att överanalysera sin egen träning. Jacob flikar även in hur autoreglering kan vara extra värdefullt inom lagidrotter som fotboll för att styra trötthetsgraden inför matcher.

Avsnittets andra halva kretsar kring träningsfrekvens, övningsvariation och specificitet. De går igenom vad forskningen säger om att träna en muskelgrupp eller ett lyft flera gånger i veckan och väger fördelarna med täta stimuleringar och förbättrat rörelseminne mot den ökade slitagerisken på leder och bindväv. Patrik och Jacob diskuterar också varför nybörjare och unga idrottare mår bra av en bred och varierad träningsbas, medan avancerade styrkelyftare i mycket högre grad måste fokusera på själva tävlingsmomenten och mindre justeringar i utförandet för att faktiskt öka sitt maxresultat.

Avslutningsvis diskuteras periodisering och hur man som tränare och utövare bör förhålla sig till vetenskapliga träningsstudier. Patrik riktar kritik mot att forskare ibland drar för långtgående slutsatser om hela periodiseringsmodeller, såsom blockperiodisering kontra daglig undulerande periodisering, när de i praktiken bara har jämfört två specifika program över en kort tidsperiod. Slutsatsen är att variation i volym och intensitet över tid är centralt för långsiktig utveckling, och att studier bäst används som pusselbitar för att utmana och förfina sin egen förståelse för träningsplanering.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och Jacob i fysioterapeuternas tidning
• (00:01:59) Gästpresentation: Patrik Andersson och hans bakgrund inom styrkelyft
• (00:07:14) Utrustad kontra klassisk styrkelyftning
• (00:10:11) Styrketalang, ingenjörstänk och en bakgrund inom dragkamp
• (00:14:27) Patriks tävlingsmeriter och övergången till att coacha andra
• (00:17:54) Mike Tuchscherer och grunderna i Reactive Training Systems (RTS)
• (00:25:15) Svårigheter med RPE-skattning och mätning av stånghastighet
• (00:35:16) Hur Patrik lägger upp träningsprogram med dolda procentsatser
• (00:40:22) Autoreglering inom lagidrott och andra idrotter
• (00:42:01) Träningsfrekvens för styrka och muskelmassa
• (00:50:33) Övningsvariation, skaderisk och specificitet för nybörjare kontra elit
• (01:00:06) Periodisering och kritik mot hur träningsstudier tolkas
• (01:08:02) Träningsvolymens betydelse och hur man använder forskning som tränare

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och Jacob i fysioterapeuternas tidning

00:00:22 – Wille: Ni lyssnar på tyngre träningssnack som för dagen faktiskt handlar om träning. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag folkhälsofascisten Jacob Gudiol. Välkommen! Ja, precis.

00:00:35 – Jacob: Tack, tack! Hur är läget? Det är väl bra, ska jag säga. Jag har haft en tuff vecka. Mycket fotboll. För mycket för min gamla kropp, ska jag säga egentligen. Så jag är lite öm i ländrygg och sådana här saker.

00:00:48 – Wille: Du har varit med i tidningen också, ser jag. Ja, precis.

00:00:51 – Jacob: Det är kul det med.

00:00:54 – Wille: Det var vår, eller vår, det var Fysioterapeuternas branschtidning, kan man säga. Ja. Där det var ett stort reportage om den frustrerade Jacob Guderholm.

00:01:02 – Jacob: Precis, precis.

00:01:04 – Wille: Ja, det är trevligt.

00:01:06 – Jacob: Det är man lite känd i de kretsarna med.

00:01:08 – Wille: Det var faktiskt bra. Det var väldigt mycket intressanta grejer om kritiskt tänkande och argument och diverse.

00:01:14 – Jacob: Det var en duktig journalist. Hon hade gjort sin research innan och allting. Hon hade liksom lyssnat igenom vår podd bland annat. Flera avsnitt hade hon betat av där inför intervjun. Så hon var insatt. Hon hade läst artiklar.

00:01:28 – Wille: Det var inte hon, tandläkaren eller?

00:01:30 – Jacob: Tandläkaren?

00:01:31 – Wille: Ja, för jag har ju också varit med i den tidningen en gång i tiden när vi gjorde en egen podcast. Då kom hon hem till mig i Hökarängen när vi skulle spela in ett avsnitt. Det första hon sa var så här, ”Det luktar pizza här. Ligger det några pizzakartonger här eller?” Hon var lite riktigt påläst med vad vi höll på med, eller vad man ska säga. Jag blev skymfad.

00:01:50 – Jacob: Nej, hon var sjuk i botten tror jag, och journalist.

00:01:55 – Wille: Ja, men då var det någon annan. Vi ska presentera dagens

Gästpresentation: Patrik Andersson och hans bakgrund inom styrkelyft

00:01:59 – Wille: gäst också. Vi har med oss en styrketränande styrketränare, Patrik Andersson. Välkommen.

00:02:04 – Patrik: Ja, tack ska ni ha.

00:02:05 – Wille: Hur är läget med dig?

00:02:06 – Patrik: Det är mycket bra. Det är lite vilovecka efter ett sjöslag med bänkpressare nere i Danmark förra helgen.

00:02:13 – Wille: Oj då, det låter spännande.

00:02:15 – Patrik: Ja, det var bänkpress-VM helt enkelt.

00:02:18 – Wille: Just det. Just fan, det var det. Hur gick det då? Var det någon som vann? Nej, det var någon som vann.

00:02:25 – Patrik: Jag vet inte riktigt. Men du var där som coach, eller?

00:02:27 – Okänd talare: Nej, jag och…

00:02:34 – Patrik: Några grannar och någon dam tog helt enkelt bara bilarna ner bara för att titta och umgås.

00:02:39 – Jacob: Men var är du bosatt nu för tiden? Jag bor i Bromma.

00:02:42 – Patrik: I Bromma? Eller Bahamas menar jag, jag bor i Bahamas. Exakt, som vi pratade om innan här.

00:02:50 – Wille: Ja men det är väl typ samma sak.

00:02:52 – Patrik: Nästan. Ja, praktiskt taget.

00:02:54 – Wille: Jag tänker så här att om man inte känner till dig sedan tidigare så ska du få presentera dig. Jag sa det innan vi började spela in att vi har två kategorier av personer som är med. Antingen är det forskare, akademiker eller idrottsstjärnor eller supertränare. Jag tänker att du får välja vilken kategori som du vill tillhöra där och börja.

00:03:14 – Patrik: Jag väljer att kategorisera mig själv som en riktig stjärna i så fall.

00:03:18 – Wille: Ja, men det är bra. Då har vi en bra början.

00:03:23 – Patrik: Hur ska jag presentera mig själv? Jag spelade styrkelyft i några år och blev inperfekt på den. Men jag har börjat spela styrkelyft igen nu. Och någonstans däremellan det att jag slutade tävla förra gången, typ 2010 eller 2011, så har jag börjat träna folk istället. Någonting som jag egentligen gjort, men i liten skala, längre än så egentligen. Bara någon enstaka sådär. Men så stämde jag mig för att jag kan nog göra det här bra. Och så blev det så. Så har det blivit. Nästan på en månad så brakade det loss och så hade jag kanske 15-20 personer direkt. Och sen har jag haft det här omkring. Med några fluktuationer ända sedan dess. Och då snackar vi slutet av 2013 och sånt. Hur kom du in på styrkelyftet då?

00:04:11 – Jacob: Är det det du håller på med? Jo, det är styrkelyft jag håller på med.

00:04:14 – Patrik: Jag har styrketränat väldigt länge. När det närmar sig 25 år tror jag. Men så kände jag att jag börjar bli klar med det här. När man väl har varit på gymmet ett tag så har man redan testat av alla de här sakerna som man kanske tror att man som man eller person behöver göra. Hur hårt kan jag träna? Hur mycket kan jag träna? Alla de här sakerna. Nu har jag tömt ut de där sakerna så nu måste jag hitta någon slags vuxen motionsform bara. Börja springa lite lökigt eller något sånt där. Men så ramlade jag in på en styrkelyftsklubb i Helsingborg. Och de pojkarna och flickorna där var ju så jävla trevliga. Det var ju helt annorlunda mot att vara på ett vanligt gym. För att vara på ett vanligt gym så måste man vara jävligt otrevlig mer eller mindre.

Så att man smälter in. Så man måste ha en hoodie. Man måste vara så full av stimulantia så att man knappt kan stå på benen. Eller så kan man stå på benen för att man är det. Och vara jävligt otrevlig. Jag var helt enkelt mätt på det där. Så träffar man ett par fryntliga styrkelyftare istället. Det är kanske som en nystart. Så kom på att man ska se om man kan bli stark istället. Lite så kom jag in på styrkelyft.

00:05:25 – Jacob: Hur gick det då? När var det du kom in på? Det var HAK-greppet det hette då?

00:05:30 – Patrik: Precis, det var 2006. Eller slutet 2005 kom jag in där och började träna. Då hade jag tränat på något bodybuilding-gym tidigare. Men med tanke på var jag bodde i Helsingborg så var Olympia närmare och billigare.

00:05:45 – Jacob: Ja, det kostade väl 1000 spänn i månaden. Eller 1000 spänn om året något sådant. Ja, något sådant där var det väl. De har höjt det nu, det är 1500. Shit, det är ju fantastiskt att ha byggt det. Vilka var det du började träna med då? Det var väl lite avslagen också, styrkelyftssidan på den tiden?

00:06:05 – Patrik: Ja, det fanns ju ingen jätteverksamhet, men det fanns några gamla UR kvar. Men sen fanns ju Jörgen Lindblad där, en onödigt trevlig person. Jävligt rolig kille. Jag körde min första tävling på distriktsmästerskapen. Februari 2006 på MAK i Malmö.

00:06:26 – Jacob: Det finns inte heller kvar den klubben.

00:06:27 – Patrik: Nej, den låg nog ner där. Det var kanske inte ens så långt efter, tror jag.

00:06:31 – Jacob: Nej, det var något år senare, tror jag.

00:06:34 – Patrik: Sedan flyttade jag upp till Stockholm efter det och började på SDK istället. Det är fortfarande kvar.

00:06:40 – Jacob: Där var jag för några år sedan. Är det fortfarande lika smått? Får ni plats där inne? Det är väl många som tränar där?

00:06:46 – Patrik: Det beror lite på när du var där. Det är ju samma kvadratmeter så att säga. Men vi har ju byggt ut flaken ordentligt och sådär. Så nu finns det två ordentliga stora flak.

00:06:59 – Jacob: Det var nog fem år sedan, fyra år sedan kanske.

00:07:02 – Patrik: Ja, men då tror jag nog att det ser precis likadant ut. Vi har ju slängt ut några byggarmaskiner där inne. Det är ingen som bryr sig om byggning liksom. Nej, precis.

00:07:11 – Wille: Men jag tänker på det här när du började, så började du tävla

Utrustad kontra klassisk styrkelyftning

00:07:14 – Wille: ganska snabbt inpå att du gav dig in på sporten. Då var det ju, om jag förstår saken rätt, så var det ju att tävla utrustat var det enda alternativet då.

00:07:23 – Patrik: Nej, nej, nej, nej. Jag har ju alltid hävdat att de som… Jag vänder på det istället. Det finns ju en skara människor som på något sätt inte kan få ur tummen i ögat med det här med att det finns två grenar i sporten. Det finns en utrustad gren och det finns en utan utrustning. Men själva uppdelningen, om man nu ska kalla det för den formella uppdelningen, den är ju rätt som det är. Men man har ju alltid kunnat tävla utan utrustning. Men visst, du har ju inte en chans på ett SM om du inte har någon utrustning. Men du kan ju tävla för dig själv och du kan tävla mot dina kompisar och så vidare. Du kan kolla i rankingen hur det ligger till och så vidare. Jag började med no, no, no. Jag hade inte ens bälte på mig tror jag. Eller jo, det hade jag.

Dessutom nu. Klassisk lyftning nu är ju någon slags bastard. Om man snackar utrustning med tanke på att inom citationstecken-värmarna, de är ju ganska potenta.

00:08:17 – Jacob: Ja, de gör en hel del faktiskt. Det märker man när man kör tyngdlyftningen också. De ger en helt annan sving i botten. Oh ja.

00:08:25 – Patrik: Dessutom, i tyngdlyftning finns det ju tydliga regler om att inte använda utrustning. Du får ju linda dina knän ganska hårt. Ja, det gör de. Precis, och de gör det.

00:08:34 – Wille: Jag har aldrig provat den här utrustningen, men jag får bara intrycket av att det är hyfsat bökigt att dra på sig. Hur man ska förhålla sig till den, hur mycket man ska träna i den. Det gör ont med.

00:08:45 – Patrik: Det är det som gör att det är så pass intressant. Den ökar ju svårighetsgraden. Så ovanpå den som redan finns i och med klassisk lyftning. Det här är egentligen styrkelyft 2.0. Det är ovanpå. Så är det en ny svårighetsgrad att få olika utrustningsdetaljer att fungera. Sen blir det ju i princip alltid betydligt tyngre vikter. Det är ju ingen som håller i dem åt dig. Det är ju du som ska lyfta dem. Men sen adderar det ett helt annat spänningsmoment på tävlingar. Ser man en klassisk liftare lyfta 182,5 kg i bänkpress så kan du sätta en tusenlapp på att du vet vad sista liftet blir.

00:09:25 – Jacob: De höjer inte med 15 kilo.

00:09:28 – Patrik: Det blir en 2,5a till eller en 5a till. Eller en boom. Snackar vi utrustad liftning så kan ett lift gå på 260 kilo i något av momenten. Det såg trögt, vingligt och jävligt ut. Så kommer personer in och gör 280 mycket lättare. Det är ingen som är uträknad på samma sätt. Spänningen är kvar över försöken.

00:09:49 – Jacob: Andreas snackar en hel del om det. Han tycker också det är roligare att titta på utrustad bänk. Jo, men särskilt bänkpress lider väl av det. När jag börjar med marklyft så går det ju kanske att samla ihop sig själv och verkligen höja sig.

00:10:04 – Patrik: Men bänkpress finns oftast inte med.

00:10:08 – Jacob: Hur kom du in på det här?

Styrketalang, ingenjörstänk och en bakgrund inom dragkamp

00:10:11 – Jacob: Du började ju ändå någotsånär sent. Vi kan väl ta först dig själv. Du var ju uppe på ganska bra vikter. Men var du stark från början? Kom du in i byggarform då eller var du redan liksom, föredrog liksom att väga, var stark när du kom in där på något sätt?

00:10:27 – Patrik: Alltså varken eller. Jag började som, det tog mig tre år att komma upp i tarm. Jag var 1,85 lång och vägde 60 kilo. Jag såg ut som Gollum i princip. Jag hade lika stora händer och fötter som jag har nu. Ungefär så såg jag ut. Men så jag ökade, jag hade en fin talang för att äta mycket mat, så jag ökade ungefär 10 kilo per år de första tre åren. Och då, då började folk börja fundera, Har du börjat träna eller? 30 kilo. Jag vägde runt 90 kilo där. Vad var det? Hästen i trean eller gymnasiet eller nåt sånt där. Jag var verkligen inte stark. Jag är ingen styrketalang. Det beror på hur man ser det. Men nej, nu ska jag inte säga det.

00:11:10 – Jacob: Man kan se det på olika sätt. Man kan vara styrketalang. Att man håller sig skadefri och kan träna. Ha mentaliteten och träna på. Sen är det väl styrketalang att man bara går in och så är man stark.

00:11:22 – Patrik: Det finns ju båda typerna. Det finns ju de som är starka från början men som inte blir mycket mera.

00:11:26 – Jacob: Som inte orkar anstränga sig.

00:11:29 – Patrik: Nej, jag är nog mer tysk kanalprecision och ett pannben tjockare än de flestas. Det är det jag har kört på hela tiden.

00:11:35 – Jacob: Men det hör väl ihop lite med programmerarbiten?

00:11:38 – Patrik: Jo, jag kan känna att det kittlar mig på ungefär samma sätt.

00:11:42 – Jacob: Jag upplever det också att det är många som är lite mer åt ingenjörshållet inom styrkelyft framförallt. Jo, jag tror också det.

00:11:50 – Patrik: Det är förvånansvärt många som är någon form av IT-människor.

00:11:54 – Jacob: Ja, det är siffror och man kan bestämma lite i förväg. Det här kommer bli utfallet. A plus B blir C. Mycket Excel-ark och liknande.

00:12:05 – Patrik: Ja, oja. Alla styrkelyftar har minst ett Excel-ark på alldeles för många megabyte. Men det finns en annan grej också. I byggning spelar någon annans jävla åsikt om. Man vet ju att alla andra är obildade bastarder. Vad fan ska de lägga sig i? Men i styrkelyft eller i tyngdlyftning, du vet om du har lyft eller inte. Och andra vet det också. Det finns inget snack. Antingen har du lyft eller inte.

00:12:33 – Wille: Men du, förutom att du avslöjade innan vi började spela in att du har en SM-medalj i dragkamp också?

00:12:42 – Patrik: Jo, jag har faktiskt. Det är väl tre, fyra stycken från när jag spelade dragkamp något år, också i gymnasiet. Så höll vi på, Vallby DK. Ställer på där i gräset utanför en bondgård i Vallby utanför Enköping.

00:12:58 – Jacob: Ändå bra att man kan få ihop ett gäng.

00:13:01 – Patrik: Det var väldigt seriöst faktiskt. Då i alla fall så fanns det inget lag i hela Stockholmsområdet med Enköping hade två. Göteborg hade ett helt gäng. Småland fanns det flera stycken. Köping fanns det.

00:13:15 – Jacob: Hur lång tid tar det liksom? Jag känner ju det spontant där om man liksom då ska åka över landet för att göra en dragkamp och så börjar man dra och så är det slut på 30 sekunder. Är det turneringar som man träffas någon gång om året?

00:13:30 – Patrik: Jag kommer faktiskt inte ihåg så väl, men det fanns en serie. Sen fanns det någon lagfinal. Det påminner om styrkelyft. Egentligen påminner det om ett helt vanligt sport-VM. Det finns ett seriesystem. Väl på dem så var det åttondelar, fjärdedelar… Och så gör jag finaler hela vägen upp tills någon vinner tävlingen. En tävling eller vad man ska säga är tre dragningar. Och det är ingen tid på dem. Eller det finns, man tar tid men det är… Det är bara för att det är kul att veta liksom. Ja men kom inte ihåg om tiden hade någon inverkan riktigt. Men det är ju att det sitter tre flaggor på repet och så finns det märken i marken. Och först till två i den har ju vunnit.

00:14:11 – Jacob: Ja men då kunde det gå ganska fort ändå.

00:14:14 – Patrik: Ja visst, du kan ju bli utslagen fort, men sen får det ju kastas om för att se vem som blir tvåa, trea, fyra liksom. Det blir ju aldrig att man bara drar en match. Ja, precis.

00:14:22 – Jacob: Jag tänkte förutom det så hade du ju ett SM-guld i

Patriks tävlingsmeriter och övergången till att coacha andra

00:14:27 – Jacob: styrkelyft också?

00:14:28 – Patrik: Nej, jag har ett SM-silver.

00:14:30 – Jacob: SM-silver var det, okej.

00:14:32 – Wille: När tog du det?

00:14:33 – Patrik: Ja, det var ju det där om det pinsamt nog inte kommer ihåg om det var 2010 eller 2011. Jag spekulerar med mig själv här, hur länge jag egentligen har legat i soffan och drönat.

00:14:43 – Wille: Jag tänkte att det är ju alltid intressant att höra vad man har gjort för siffror, för jag gissar att det är dina bästa resultat än idag.

00:14:49 – Patrik: Jo, det är mina bästa siffror. Det kommer jag ihåg.

00:14:53 – Jacob: Var det inte då du fick upp marken där i slutet?

00:14:58 – Patrik: Ja, det var ju inga dåliga domslut, men jag fick nog en liten present av domarna i båda marklyftarna, för jag kunde inte hålla i stången. De gav mig en nersignal samtidigt som stången var på väg ur handen i princip. Jag böjde 345, bänkade 212,5 eller 207,5. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Sen markade jag 360. Det gäller fortfarande som svenskt rekord i min klass. – Och det var vilken viktklass blev det då?

00:15:24 – Jacob: – I plussen. – Plusen, jaja.

00:15:27 – Wille: – Är det 120 plus i styrkelyft?

00:15:29 – Patrik: – Mm, det är 120 plus. – Jag vägde 130 då. – Oj.

00:15:35 – Wille: – Jag tänkte på det. Det måste vara ganska lite för att gå i plussen, va? 130?

00:15:39 – Patrik: Ja, Fredrik Svensson som vann. Jag kan säga att han vägde 150-ish. Något sådant.

00:15:46 – Wille: Det är en stabil vikt alltså.

00:15:49 – Patrik: Ja, han är en ordentlig kloss.

00:15:52 – Jacob: De la ju upp någon bild nu som är tyngre när de lyfter på Smultron och Fredrik Svensson bredvid varandra. Det var tungt alltså.

00:16:00 – Patrik: Men de var ju över i vår stuga där, Bengt S. W.M. nu i helgen. Eller Freddy Svulter var… Alltså man kan inte… Han har ett huvud stort som en mindre melon. Det syns inte på bild hur stor den karln är. Han måste ha en meter mellan axlarna. Men på bild ser han nästan bara normalfet ut. Men när man träffar honom i verkligheten tar det en ansenlig tid att ens gå runt karljäveln.

00:16:30 – Wille: Ja, det är imponerande. Men efter den tävlingen, var det någonstans då som du började träna folk?

00:16:39 – Patrik: Jag hade ju någon redan då, men det är mer lite som att man kanske är lite ledare för någon i sin egen klubb. Man kanske hjälper någon i sin egen klubb. Något år senare, eftersom jag hade diskuterat en massa träning och upplägg och periodisering och den typen av saker, eftersom det injicerade mig, så har folk tänkt att du verkar kunna lite grann om det här, skulle inte du kunna göra ett upplägg till mig? Och så bara kom allting igång.

00:17:11 – Wille: Var det du själv som gjorde dina egna upplägg fram till dina resultat?

00:17:15 – Patrik: Från början var det det. Jag lyssnade såklart på folk i klubben. Bland annat Olof Wiklund lyssnade jag väldigt noga på. Jag körde en del Tjejko-program som jag tyckte funkade väldigt bra för mig. Sen körde jag en del av norrmännens tredagarsprogram. Det smakade skit, men det funkade faktiskt också väldigt bra.

00:17:32 – Jacob: Körde de bara tre dagar i veckan då? Ja, då var det så.

00:17:37 – Patrik: Grejen är att norrmännen är väldigt hemlighetsfulla. De har inte sina program ute på nätet. Däremot finns det tre stycken instegsprogram eller öppna program ute. De är på tre dagar. Men redan då var det några som körde fler än tre dagar i veckan.

Mike Tuchscherer och grunderna i Reactive Training Systems (RTS)

00:17:54 – Patrik: Men sen så, när var det? Kanske 2008-2009 så kontaktade jag Mike Tushir, amerikanen. Så tränade jag för honom egentligen hela vägen. Ett och ett halvt år eller något sånt tränade jag för honom.

00:18:08 – Jacob: Hur kommer man in där? Han borde ju ha en väldig väntelista på något sätt. Eller det var bara att bjuda över?

00:18:14 – Patrik: Det var väl egentligen innan han slog till. Innan han slog igenom eller vad man ska säga. Det blir ju lite Big Fish egentligen i den här branschen, om nu styrkelyft är en sån. I vissa kretsar så är han störst. Medan på det stora hela så är det väl kanske inte någon som vet egentligen vem Mike to Share är.

00:18:36 – Jacob: Jag funderade lite på det inför det här avsnittet också. Jag tänkte att det är coolt att Patrik ska komma hit och snacka styrkelyft. Så tänkte jag att han är stor och det kommer många att lyssna. Så började jag fundera. Det är tusen registrerade… Styrkelyftar i Sverige ungefär däromkring. Och då liksom bara ja, även om alla de lyssnar så måste vi nog ha fler lyssnare. Det är lite roligt när man tänker på det så, man är med i sin egna lilla, det blir ju stort för en själv på något sätt när man känner till det.

00:19:06 – Patrik: Jag vet vad de kan göra.

00:19:07 – Jacob: Men Mike, jag kan nästan gå in direkt på honom. Det kan vara intressant. Hans reactive training system, den boken är väl ändå från 2005? Ja, det kan nog stämma. Han har hållit på länge med det där.

00:19:23 – Patrik: Olof visade mig att han följde honom också. Visa av mig hans träningsjournal någon gång för länge sedan. Vi båda var så här. Vem drar åt helvete vilka vikter han lyfter? Vad fan? Och så var ni väldigt. Jag menar amerikanska lyftare då som nu, även om inte i samma utsträckning. De verkar inte vara så intresserade av att veta någonting. Det är linjärprogression och… Ta i som galningar. Blålila i ansiktet och arga mössor. Snabba glasögon. Och så kommer han här och är plötsligt väldigt metodisk och avslappnad och ödmjuk. Det här är jättekonstigt. Så vi följde honom och läste hans träningsjournal och kollade hans upplägg och det verkade väldigt intressant. Då var vi kanske 2008 kanske.

00:20:06 – Wille: Jag tänkte att vi ska berätta vad det där Reactive Training System är för någonting. Jag kände till det ytligt innan och så satt jag och kollade lite på det nu. Rent praktiskt så fattar jag inte riktigt hur man gör för att få till alla de här procenten hit och dit. Men principen är väl att det är en auto-regulatorisk form av träning, att man styr utifrån hur man mår helt enkelt.

00:20:29 – Patrik: Ja, utifrån dagsformen kan man säga. Så att istället för att du har för dagen att det står att du ska göra 5×5 på 75% av ditt 1RM i knäböj och med det du ska börja köra. Det tar inte hänsyn till din dagsform. Så att om det är en riktigt dålig dag för dig så kommer det kanske vara mer kämpigt än vad som kanske var lämpligt en vanlig tisdag. Någon annan dag är det svinbra form så att det känns inte. Medan i RTS så skulle istället din mall för dagen säga att du ska göra femmor upp till en skattning 8. Och då finns det en tabell som säger att ett sätt som du gör till en skattning 8, då ska du ha kvar i tanken efteråt mellan 2 och 4 repetitioner. Så då blir vikten vad den blir den dagen. Då är väl tanken att dina träningsvikter och din träningseffekt blir lite mer exakt eller närmare.

Något upplevt idealspår kanske.

00:21:28 – Jacob: Ja precis, det blir ju mer om man har planerat en lätt träningsvecka så ser det här upplägget till att det verkligen blir en lätt träningsvecka. För om du kommer in och är väldigt sliten och du liksom bara kört det här rigida programmet som du nämnde där med 5-5 på 75. Då kan det ju bli så att det blir tungt trots att det kanske skulle varit lätt för dig om du varit i bra form. Precis. Men det RTS'en gör då är att per automatik så kanske det redan hade fått sluta efter två set. Ja, det är mer så. Det anpassar både volym och faktiskt viktvalet också. Det blir ganska avancerat när man går in på det. Det låter simpelt när man… Ja, det finns en massa kalenderbitar i att lägga in där. Ja, precis. När man läste hans bok så trodde man att man var klar.

Ja, men nu fattar jag det. Efter kapitel två. Varje kapitel lade han till en nivå på allting hela vägen igenom. Men jag har förstått det så har han väl ändrat mycket sedan boken.

00:22:26 – Patrik: Ja, det dyker upp lite nya saker lite här och var. Men kärnan är väl densamma. Det som kanske inte finns i boken är att det behövs någon form av… Träningsintuition ovanpå. Man ska ju välja sina träningsvikter inom de där ramarna och det kan ju vara ganska stor skillnad hur man väljer dem. Du kan ju stega upp långsamt till exempel och få en viss effekt. Eller så toppar du själv upp till en väldigt tung toppset direkt. Då kommer det bli lägre volym. Så ditt pass blir olika trots att din mall säger en och samma sak och din dagsform är en och samma sak. Så ditt pass kanske är dubbelt så stort om du gör på det ena sättet snarare än det andra. konsekvenser till nästa pass och därmed blev den här träningsveckan på det här sättet istället för det här andra sättet.

00:23:24 – Jacob: Han har fått till det bra på det sättet. Han har verkligen fått ner det till en bok. Det du berättar här precis är något som är väldigt svårt att förmedla när man inte är där. När man inte har personlig kommunikation. Det blir väldigt individanpassat. Det som jag tycker är coolt med hans är att han har fått till någon form av individanpassning trots att han inte är där. Han lär ut dig i ett sätt så att du kan göra lite på egen hand.

00:23:51 – Patrik: Jo, men han är väldigt mycket för att man ska vara student i sin egen… Student i sporten eller vad man nu ska säga, men även en student i sin egen… Hur ska jag göra med min kropp för att jag ska bli skitstark? Man försöker öka sin kunskap och öka sin egen förståelse. Man blir en duktigare tränare.

00:24:09 – Jacob: Jag vet det var populärt hos ganska många lyftare där för en 4-5 år sedan. Alltså i något svenskt styrkelyft och köra RTS då eller Reactive Training System. Var det liksom du som drog igång populariteten eller du liksom hängde med?

00:24:25 – Patrik: Jag vill gärna tro att jag var först faktiskt. Eller åtminstone bland de absolut första. Det vill jag nog gärna tro. Och då menar jag som i att, inte att jag körde autoreglerat, för det gör väl alla egentligen som inte kör program. Men bland de absolut första med RTS tror jag nog att jag var. Sen så blev det ju på forumet Kolozzeum där så tog det väl fart en del.

00:24:50 – Jacob: Ja det brukar de kunna. Blir det poppis där så ska man börja sälja det fort. Vad skulle jag fråga här? Jag vet jag föreläste för Sydsvenska styrkelyftsförbundet någon gång för fyra-fem år sedan. Det var några duktiga lyftare där. Det var alltså förbundskaptenen där. Medan de tränade, jag tränar ju inte så hårt så jag

Svårigheter med RPE-skattning och mätning av stånghastighet

00:25:15 – Jacob: stod mer och tittade som vanligt. Så pratade jag lite med honom och då diskuterade vi just det här att det är så. Han var väl lite sådär tveksam mot det för han upplevde faktiskt att många av lyftarna inte riktigt kunde fixa det här med att reglera, alltså känna efter själv och hitta rätt. Alltså som du sa här, skatta åtta. Trots att de var på en så hög nivå. Är det också din erfarenhet att det är väldigt svårt att få till?

00:25:39 – Patrik: Folk ljuger ju liksom. De ljuger för sig själva. Man ser klipp på Instagram och så står det så här. En snack är tvåa på vikten si och så. Skattat som 7,5. Och så tittar man och bara… På hastigheterna. Ja, som vanligt när man tränar länge så ser man ju hur tungt ett lyft var. Det stämmer ju för de flesta. Det där är inte 7,5 utan 9,5. Du hade på håret fått en repetition till. Om 8 innebär att man har 2-4 reps kvar i tanken så 7,5 bör ju vara lättare än det. Vad fan snackar du om? Det är din egen träning för din egen skull. För att du själv ska utvecklas. Vad gör du? Men det där är någonting som händer. Just för att en sak som är inbyggd i RTS. Som ju faktiskt är en bra sak. Det är ju att man ska jaga PR hela tiden. Så att du ska försöka jaga reps-PR på alla nivåer.

Och även jaga typ. Förra gången gjorde jag en femma på 120 kilo. Och då blev den 1.9 då. Och den här gången vart det… att 8 så att det gick lättare den här gången. Det kan man ju säga är ett PR på sätt och vis. Det finns då en formel där man kan gå baklänges i tabellen och titta vad din prestation motsvarar i ett estimerat maxresultat. Då kan du titta på varje sätt vilket maxresultat som estimeras. Helt enkelt för att hitta de små ökningarna hela tiden så att man försöker förbättra sig själv. Det är en väldigt bra sak. Det är ju så himla lätt att ge sig själv ett personligt rekord om allt man behöver göra är att skriva 8.5 istället för 9. Och allt annat lika så är det plötsligt pärs. Det där blir ju, om inte beroendeframkallande så blir det ju såhär…

Nej, jag behöver ett pärs nu. Händerna vibrerar liksom.

00:27:24 – Wille: Men finns det några mekanismer för det där? För jag tänker också att det borde vara väldigt lätt att fuska. Alltså inte bara så här att man, vad ska man säga, ljuger på Instagram, utan också kanske att man lägger upp sin träning så att det lyftet som man verkligen vill pascha i ska bli så lätt som möjligt. Alltså inte bara att man ser till att sova ordentligt och käka ordentligt och så där, utan man kanske lägger om ordningen man gör övningarna i eller

00:27:43 – Patrik: Ja, men precis. Det var det jag var ute och fiskade efter lite tidigare. Om du gör din uppvärmning 5-3-1-3. Korta, korta set. Bara för att du ska vara toppad till ditt första arbetssätt. Då kan du göra det högre.

00:27:57 – Jacob: Tävlingsuppvärmning nästan.

00:27:58 – Patrik: Tävlingsuppvärmning, precis. Än om du skulle göra lite mer som jag vet att norrmännen gör. Det blir 8-6-6-5-5-4. Sen kommer trean du ska göra. Så du har redan gjort 25 reps. Så du är redan rätt så mosig i musklerna och syltig i huvudet. Nu ska du göra din topprestation. Den kommer att bli 20 kilo lättare. Eller när vikten blir. Ja, ni fattar. Men det jag vet att Mike använder och många andra är. De använder en Tendo Unit. Så att de mäter stångens hastighet och stångens acceleration i olika faser av lyftet. Och så korrelerar de det med Den här RPE-skalan då. Och så säger de att om vikten ska accelerera med den här accelerationen eller komma upp i den här hastigheten. Först då är det en 8. Går den långsammare än så så är det 8,5. Oavsett hur du upplevde lyftet.

För att göra det mer formellt helt enkelt.

00:28:53 – Wille: Jag vet att jag och Jacob har lekt lite med sådana här accelerometrar som man kan fästa på stången eller fästa på armen och sådär. Är det någonting som du själv har plojat lite med? För det är ju ett väldigt bra sätt att estimera hur pass ansträngd man är.

00:29:08 – Patrik: Jag är i perioder väldigt intresserad och så googlar jag lite grann på det och hittar lite olika saker. Hittar man en seriös anordning så ska de ha 27 500 kronor och din förstfödda för den. Eller så hittar man en som såg väldigt fiffig ut. Då var det fyra olika prenumerationsformer där datat verkar bo i deras moln på något sätt. Då kan du få jättefina grafer. Men inget tillräckligt lätt sätt att bara ge mig för fan datat bara. Jag vill se det själv.

00:29:40 – Jacob: Du är ju ingenjör här. Eller det är du kanske inte. Men du är programmerare så du borde kunna få… Är du ingenjör förresten? Nej, jag är självlärd. Självlärd. Men man kan ju köpa accelerometrar som är ganska kompakta nuförtiden. Som man kan göra egen kod till om man skulle vilja.

00:29:59 – Patrik: kompisar och se hur långt ifrån vi skulle vara om vi skulle ge oss fan på att försöka göra en sån där grej.

00:30:06 – Jacob: Det är väldigt intressant. Han håller i och för sig mer på med vanlig idrott men den heter Mladen Jovanovic.

00:30:13 – Patrik: Jag känner honom faktiskt. Jag har träffat och snackat med honom. Ja, just det.

00:30:16 – Jacob: Han höll ju till i Hammarby där. Jag har liksom aldrig träffat honom men vi har haft mycket kontaktmil förr i tiden. Han är väldigt skarp på det och han har ju väldigt koll på det där med hastighetsbaserat. Jag vet att det har kommit några nya studier på det. Det var någon ny intressant om knäböj. Där den ena gruppen körde mot failure eller så många reps de skulle och den andra gruppen slutade. Jag tror innan de tappat 20% av sin hastighet, något sånt där i lyftet. Så de gjorde knäböjen så snabbt de kunde och sen när det inte gick snabbt nog så stoppade de där. Trots att de kanske kunnat göra några reps till. Där såg man att de blev explosivare när de undvek de där tunga sätten. Och de bibehöll mer av de här typ 2X-fibrerna. Alltså de mest explosiva fibrerna.

00:31:03 – Patrik: Ja, det är ju intressant. Det jag har hört tidigare om 2X är att mer eller mindre vad du än gör på gymmet så kommer andelen att minska tills du vilar.

00:31:11 – Jacob: Alltså studiemässigt så har det ju varit så. Men när man tittar samtidigt på sprinters så har de ju en väldigt stor andel av det här. Då har man liksom inte vetat. Är det generna som gör att de varit så från början eller är det deras typ av träning som gör det här? Deras typ av träning är svår att studera för det är ju en långsiktig process på något sätt. Du ska ha någon som är dedikerad nog för att göra det. Det är nog lättare att få in dem på gymmet tre dagar i veckan. Men jo, sen har jag inte läst igenom det noga så jag vet ju inte hur stor skillnad den vann. Det var något värt att prisa. Men jag tror också mycket på det där att undvika failure. Hålla det snabbt när man vill göra det snabbt.

00:31:53 – Patrik: Det finns ju en till adderad intressant fördel också med att mäta hastigheten. Det är att man får en omedelbar feedback för vilken typ av egenskap man rent mentalt ska odla. Du ska gasa, men så fort vi hamnar här så… Och man vill ju göra fler repetitioner. Det blir som ett upplevt utvecklingstvång. Det är en bra sak. Det finns en utmaning. Man vill inte misslyckas, men man vill absolut inte vara sämst i gruppen heller. Man kommer förmodligen utveckla den egenskapen att du får med tiden fler snabba repetitioner. Då har kroppen garanterat svarat upp på det sätt som var det den ville dessutom. Den aspekten ska man nog inte glömma.

00:32:34 – Wille: Du sa innan där att när du fick reda på att den här typen av träning fanns, så var det liksom, det man vanligtvis fick från USA, det var en massa brunkande människor som inte tränade på det sättet. Alltså, hur ser resten av världen på den här typen av träning? För jag skulle kunna tänka mig att man ser det som kanske lite mesigt, eller vad man ska säga, att jaha, du ska gå dit och känna efter.

00:32:57 – Patrik: Både och. Jag skulle säga att det är lite av ett missförstånd att man ska känna efter så himla mycket RPS. Det handlar mer om, åtminstone så som jag ser det, hur många repetitioner har du kvar i tanken efter setet? Man ska inte stå här och känna med handen på hjärtat, hur mår jag idag egentligen? Det har inte med saken att göra. Åtminstone inte när jag kommer hem. Man gör det man ska och så känns det som det gör. Men jag skulle säga att det är väldigt… Jag vet att kinesisk tyngdlyftning har, såvitt jag vet, inga ringida procentscheman. Åtminstone inte de artiklar och bloggar jag har läst från folk som har gästtränat där eller när de berättar själva hur de gör. Det är väldigt fritt, eller fritt på sätt och vis. Så länge det blir beskt så är det fritt.

De kör i någon mening autoreglerat. RTS är väldigt stort i USA fortfarande. I Sverige tror jag att det har klingat av lite. Mediamässigt har det nog klingat av lite grann.

00:33:53 – Jacob: Det är ju också… Ta den här. Ta Wendler 531 liksom. Du tittar i boken. Du kan liksom titta på tv samtidigt. Du fattar det. Och sen så googlar du och så får du ner det här Excel-bladet. Sen är det liksom klart vad du ska göra. Medan RTS alltså… Det räcker ju inte bara med att även om du skulle ha en personlig tränare som gör programmet så måste du anstränga dig. Du måste förstå. Du måste ta till dig. Det är klart. Det kan ju jag förstå. Nu kanske jag är lite intresserad av den grejen. Men även om jag skulle liksom… Det är inte säkert att man vill lägga ner den tiden för de här extra procenten om man inte verkligen är på den här högre nivån.

00:34:30 – Patrik: Det behövs en viss självgåendehet, om det ordet ens finns. Vad heter det? Självständighet.

00:34:39 – Jacob: Självständighet heter det på svenska.

00:34:42 – Patrik: Det behövs i RTS. Det behövs kanske en annan säkerhet eller förmåga att bara helt enkelt exekvera sin träning på ett sätt med huvudet först. Jag har varit med om det med RTS, att folk ställer de dummaste av frågor när de kör RTS. Hur är det här så svårt för dig? Det är som att de blir helt tagna på sängen för att de måste försöka tänka lite själv. Det blir jättesvårt för en del. De vill ha det fördomat mer eller mindre.

00:35:13 – Jacob: Ja. Använder du själv någonting

Hur Patrik lägger upp träningsprogram med dolda procentsatser

00:35:16 – Jacob: i din programmering nu? Skriver du någonting i att8, att9 och sånt till dem? Eller försöker du förmedla det på andra vis? Eller är det mer personlig kommunikation så du styr deras att utan att de vet om det? Ja, det är mer senare.

00:35:29 – Patrik: Jag styr. Jag gör det på två sätt. Antingen kör man ett upplägg för mig och då tränar man i egen regi. Och då är det i fasta vikter. Eller så tittar jag på hur filmerna ser ut och har en löpande kommunikation. Då ser jag hur det ser ut. Då håller jag basbelastningarna så att det ska bli rätt. Så mycket fluktuerar inte formen om man inte gör efterblivna saker på gymmet. Eller spelar datta hela nätterna eller dricker brännvin hela dagarna. Det spelar inte så stor roll. Men i övrigt så har jag alla GPP-övningar som står i Inga Rykter.

00:36:03 – Jacob: Vi säger att GPP är en generell förberedelseperiod, så att folk hänger med här, lyssnarna.

00:36:09 – Patrik: Precis. Och den typen av övningar, man gör &lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,&lt i&gt,

00:36:32 – Wille: Om man gör lite mer som du gör, att man ger folk fasta vikter, hur ofta behöver man uppdatera det för att det ska bli på något sätt, alltså inte outdated, när de får programmet?

00:36:42 – Patrik: Jag skickar en vecka i taget. Varje slott eller lucka i programmet, till exempel bänkpressen på onsdagen, så är det ju procentsatser för varje sätt. Den som får veckoprogrammet ser ju inte procentsatserna. Men det är ju inte samma procentsatser nästa onsdag. När nästa vecka kommer så ser ju veckan rätt så annorlunda ut bara för att volymen kommer förmodligen vara kanske dubbelt så stor som veckan innan eller hälften så stor som veckan innan eller något mellanting och vikterna kommer förändras på grund av hur jag sköter själva undulationen av volym och intensitet, men även övningsval och sånt där. Vissa övningar vill man träna ofta för att man vill bli duktig på dem. Andra övningar vill man absolut inte köra för ofta för att jag vill inte att personen blir duktig på fel saker.

Då blir man hispig i sitt rörelsemönster så att man blir 80% i fem olika övningar. 99% i en och den sista procenten delat på diverse stödövningar.

00:37:46 – Wille: Så de får aldrig veta hur tung procent av deras max det är som de lyfter? Nej. Utan du ger dem bara en vikt som de ska förhålla sig till? Ja. Det låter läskigt.

00:37:58 – Patrik: Jo, men det är helt klart en speciell sak att bli tränad av någon annan. Det finns jättemånga aspekter som kan vara olika svåra för olika personer. Dels är man inte längre herre i sin egen borg. Jag vet inte vad som händer nästa vecka. Sen om man själv lägger upp en progression med vikter över 10 veckor så vet man ju att det kommer bli gradvis svårare. Så man får knyta nävarna gradvis hårdare i fickan för varje vecka. Man är inställd på det. Medan när det kommer en slumpartat utseendevecka nästa söndag så bara ”Jaha, vad fan är det här?” ”Nu ska jag visst lyfta skittungt. Det här kommer från himlen liksom.”

00:38:35 – Jacob: Då förbereder man sig lite också kanske. Man lägger upp programmet själv och så tänker man att det är lugnt nästa vecka. Jag kan liksom sitta uppe lite längre i helgen här. Jo, precis. Medan med ditt program så tänker de att det kanske blir jobbigt. Jag går och lägger mig nu. Precis, precis.

00:38:51 – Wille: Det blir som de här mössen som aldrig vet när de kommer få en elstöt. Då blir de stressade.

00:38:58 – Patrik: Jag skapar schizofrena människor. Alla får PTSD, eller vad heter det? Ja.

00:39:07 – Jacob: Har du tränat några andra idrottare eller är det bara rena styrkelyftar? Du har inte försökt experimentera med annat?

00:39:14 – Patrik: Jag har fått frågan lite grann. Det är svårt. Man kanske behöver vara lite skamlös också. Mer skamlös än jag själv är.

00:39:23 – Jacob: Våga prova med några så blir det bra sen.

00:39:27 – Patrik: Till exempel så är det några tyngdlyftare. Väldigt mycket av den litteratur jag har läst är faktiskt tyngdlyftningslitteratur. Träningsteoretiskt och själva sportprestationsplanering. Det är mer eller mindre samma mellan nästan alla prestationsidrotter. Det finns väldigt mycket gemensamt. Det jag tror att jag kan i styrkelyft är att jag har en viss intuition för hur lyften känns. Även för andra människor som inte ser ut överhuvudtaget som jag gör.

00:40:00 – Jacob: Då tycker jag att jag får till det där ganska bra ändå.

00:40:02 – Patrik: Men tyngdlyftning till exempel. Även om jag lekte det några månader före och tyckte att jag lärde mig mycket, så det är ju en annan sak. Och skulle man dessutom ta ytterligare ett steg bort och tänka sig nån form av friidrott eller nånting helt annat, där styrketräningen bara är nån form av bisyssla. Det är ju fan ett annat bollspel.

Autoreglering inom lagidrott och andra idrotter

00:40:22 – Jacob: Det är ju det på sätt och vis. Jag har ju funderat mycket. Jag nyttjade lite väldigt kapitel ett av boken om vi säger såhär. Om RTS innan. Alltså när jag körde med mina fotbollsspelare. För jag tror ju väldigt mycket på, om vi tar det autoreglativa, jag tror nästan mer på det i annan idrott. Då fick jag liksom in spelarna där på gymmet och så kunde jag liksom ha bestämt att du ska vara såhär trött när du går härifrån. Istället för att, för liksom ibland kommer de in och var slitna redan. Hade jag haft ett bestämt program då så kanske de är för trötta nästa dag när de ska spela fotboll eller om två dagar när det är match. Men jag liksom hade, jag fick en bättre kontroll på att det spelar ingen roll hur trött du är när du kommer hit. Ungefär så här trött kommer du vara när du kommer härifrån.

Och då vet vi att du kommer liksom vara fit for fight om två dagar eller vad det var. Så jag tror ju nästan mer att det typet av tänk kanske är, det är ju inte bättre på det sättet men det borde vara viktigare att ha med. Det tycker jag nästan när du har andra Jo, men jag tror faktiskt också det.

00:41:19 – Patrik: Eller om man bara tänker byggare eller vanliga tränare. För att fråga så här, hur mycket tar du i knäböj då? Det är ett fullständigt rörligt mål för någon som inte spelar styrkelyft. Hur djup knäböj då? Eller med vilken teknik då? Då finns plötsligt de två variablerna som gör att de där 180 du sa till mig egentligen är 120. Det går inte. Man kan inte ha fasta vikter då. Det finns redan nackdelar med fasta vikter även för styrkelyftare. Det har många nackdelar. Då behövs ju autoregleringen. Men autoregleringen har också sina nackdelar.

00:41:54 – Jacob: Ja, så är det ju. Det är inte lätt att coacha.

Träningsfrekvens för styrka och muskelmassa

00:42:01 – Jacob: Det vi tänkte diskutera främst här är ju träningsfrekvens, alltså hur ofta man tränar på gymmet och lite sen också kanske träningsvolym. Men vi börjar på träningsfrekvens. Om vi tar lite bakgrund här så tycker jag att forskningsmässigt så finns det ju en hel del som är klarlagt. Två gånger i veckan är mycket bättre än en gång i veckan. Även om du likställer volymen. Sen vet jag att det släpptes någon översiktsartikel nyligen där de såg att det inte fanns några klara belägg för att tre var bättre än två. Alltså tre gånger i veckan var bättre än två gånger i veckan. Det var tio studier. Där är ju ett problem med vetenskapen att man vill ju kontrollera för så mycket som möjligt. Men när man kommer in på styrketräningsvärlden då.

Om vi tar tyngdlyftningen där det mesta kommer från. De kan ju köpa det åtta, tio pass i veckan. Men då kör de ju inte samma volym som om de hade gjort det på två pass. Nej, inte på passet. Nej, precis. Och inte även utdelat. Det blir väl lite… Jag tycker studiemässigt att man inte riktigt… Så man kommer säkert kunna ge bättre svar framåt. Men just nu tycker inte jag man ska lägga så mycket vikt vid det.

00:43:11 – Wille: Men vad tror du med frekvens?

00:43:13 – Jacob: Givetvis, vill du bli bra på böj så kör du böj ofta. Men hur tror du det är om vi tar lite mer styrkeutvecklingsmässigt?

00:43:20 – Patrik: Ja, alltså styrkeutvecklingsmässigt i vadå? I böj eller?

00:43:25 – Jacob: Ja, det blir mer muskelmassa. Böj i liknande rörelser, kan vi säga så? Inte tävlingsböj, men böj. Förstår du vad jag menar? Eller du tycker inte man ska säga det?

00:43:36 – Patrik: Det är roligt att vi hamnar här. Den kritik jag har när man ser den här typen av studier är att jag skulle hävda att det ni har testat är olika träningsprogram mot varandra. Därefter tar ni er vatten över huvudet när ni försöker extrapolera det här och lägga det i kategorier såsom detta är högfrekvens, detta är inte det. Titta här! Det högfrekventa eller det lågfrekventa vann. Då säger jag att det är era program liksom. Det finns alldeles för många rörliga mål och variabler inom det här för att ni ska kunna vara så modiga som ni är. Precis! Och nästa är att det är för mycket sjabbel med byggning. Det blir såhär… Ja, alltså ser man att det här är bra för en styrketränare som vill öka muskelmassan. Hur svårt är det att öka sin muskelmassa?

Seriöst nu, hur svårt är det? Gå till gymmet och lyft vikter, ät mat, så kommer din muskelmassa öka. Det blir lite som det här som du la på Instagram häromdagen. Det står en hel rad människor på kö och frågar hur ska jag göra? Ät mindre, träna mer. Här är det tvärtom. Träna mer, ät mer. Jag skulle säga att hög frekvens, det är ju hypertrofin. Den är ju, få se nu, nybörjare så håller den på i upp till 48 timmar eller nåt sånt där. Medan en väldigt kvalificerad atlet så kanske den är mer eller mindre till basnivåer efter 8 timmar eller nåt sånt där.

00:44:58 – Jacob: Proteinsyntes? Ja, det är den jag tänker på.

00:45:01 – Patrik: Men sen så finns det ju andra faktorer som behöver återhämtas och där det dessutom verkar finnas någon form av kapacitet för återhämtning. Då tänker jag på ligament och leder och sånt där. Det är den typen av återhämtning som egentligen talar emot en alltför hög frekvens. Sen får man fundera på hur nervsystemet fungerar när det kommer till dels 'repeated boute effect' men även ren utmattning, eller vad man nu ska säga. Det är i princip samma sak, men inte riktigt ändå. Av att man gör exakt samma sak alldeles för mycket, alldeles för lång tid.

00:45:34 – Jacob: Vi tar 'repeated boute effect'. Ska vi förklara det lite snabbt för folk som lyssnar?

00:45:38 – Patrik: Ja, att du får, givet samma stimuli, så får du först en fin förbättring men sen så avtar den förbättring du får av att göra samma sak. Ja. För adoptionshastigheten minskar för att till slut förmodligen avta och gå bakåt så man blir sämre.

00:45:56 – Jacob: Exakt. Jag vill säga ett bra exempel. Starten av det kan väl vara träningsvärk. Det första passet får du mycket träningsvärk. Sen får du mindre, mindre, mindre. Sen speglar träningsvärk inte längre det. Men det kan vara ett bra sätt att få en referens till det i början. Den effekten du får på din kropp på det första passet får du inte från efterföljande pass, även de identiska.

00:46:18 – Patrik: Jag skulle säga att ska man utveckla… Man kan ju angripa styrka från flera håll, men åtminstone två. Det ena är egentligen kroppens struktur. Hur mycket kött har du och var sitter det någonstans? Man kan ju gräva ännu djupare i exakt hur dina muskler är beskaffade. Hur är dina penetrationsvinklar? Vilka övningar har du gjort för att bygga den här muskelmassan? Men det är den ena sidan. Den andra sidan är hur skicklig är du? Alltså som i jongleringsanalogin. Hur skicklig är du på en knäböj? Så hur mycket av din kapacitet lyckas du få ut? Man vill ju vara på något sätt så nära idealet som möjligt. Och i det momentet så kanske till och med CNS eller nervsystemet finns inblandat. Eller även så här, hur pass mycket kan du slå på?

Och koppla på, typ nu gäller det. Och sen så kan du egentligen gå in i dig själv och verkligen locka fram en maxprestation. Den kanske ska vara en tredje kategori. Oavsett. Det spelar roll. Vissa rycker ner sig själva på tävlingsdagen och når upp till sin 90% nivå medan andra, som jag, har 5% till på tävlingsflaket plötsligt. Men då skulle jag säga att den höga frekvensen talar väl för båda de första två men kanske i viss mån motverkar den tredje. Man blir mentalt nedsliten kanske. Proteinsyntesmässigt så har man en möjlighet att träna samma muskel ofta och bör göra det för att man kan se det som tillväxttillfällen. som man egentligen går miste om om man inte gör dem. Och om man på något sätt försöker kompensera det genom att göra varje enskilt pass dubbelt och stort för att få samma volym men på färre pass så gräver man en större grop att återhämta vid varje givet tillfälle.

Det blir mer en tävling i hur pass hård man är som människa och kan genomföra svinhårda pass än någonting annat. Det blir inte lika bra kvalitet i passet. Framförallt inte jämfört med ett pass där omgångarna, om vi snackar knäböj, är kortare så att man kan få bättre kvalitet för att man är mer alert i huvudet och mer koncentrerad så att träningen sker på en högre nivå. Dessutom så upplever jag, och jag tror att jag har läst det någonstans också att om du tränar knäböj på måndagen Så gör du igen på tisdagen så är det lite som att rörelseminnet av knäböjen från i måndags, det är kvar. Inte till 100% men vi drar en siffra i arslet, 50%. Så du börjar redan på trappsteg 2 på tisdagen. Och sen vilar man och kör igen på torsdagen så har du ytterligare, det blir lite ränta på ränta.

ytterligare lite finare rörelseminne kvar till torsdagen. Så torsdagspasset blir ytterligare lite bättre i kvalitet och i exakt vilket rörelsemönster du får. Plus att man börjar bli trött i kroppen så att man måste jobba emot en energi eller kraftskuld som finns där. Så att man måste ta i mer. Och då kommer det bli ens svagheter som måste ta i mer. Så att man får en mer riktad hypertrofi om man nu ens kan prata om något sånt. Kanske lite mycket bro science men jag tror verkligen på det. Jag är med på tanken. Ingen har testat.

00:49:16 – Jacob: Jag tror verkligen på den grejen. Du får gradvis bättre kvalitet på pass där du utnyttjar fler tillväxttillfällen under en och samma vecka.

00:49:25 – Patrik: Dessutom, som jag också tycker ingår, man slösar inte sin adaptionsreserv på att göra en massa olika saker utan man gör väldigt lika saker ofta. Men sen kanske man bryter av dem genom att använda samma muskler men med helt andra rörelsemönster för att inte lära sig själv någonting nytt.

00:49:43 – Wille: Ja, precis.

00:49:44 – Jacob: Sen är det ju samtidigt när man går in där och kanske börjar stressa de svagare mer så får man ju alltid tänka att då är man kanske närmre en skaderisk. Ja precis, det är det verkligen. Där krävs det också mer kännedom då helt plötsligt. Är det en muskel som är trött nu eller är det ligament som jag håller på för att tekniken inte håller längre? Exakt, exakt.

00:50:07 – Patrik: Det är väl där man riskerar att hamna om man gör en och samma sak väldigt ofta. Det blir lite kassörska-grejen. Du är där och river din vänstra axel fem miljoner gånger om dagen när du flyttar varor från höger till vänster. Precis. Tävlingsknäböj fem dagar i veckan så tror jag att du kanske äter upp den där pensionärsreserven i din kropp för att du gör något så otroligt mekaniskt likt ofta.

00:50:29 – Jacob: Om du försöker variera det då,

Övningsvariation, skaderisk och specificitet för nybörjare kontra elit

00:50:33 – Jacob: tar du ett ordentligt avstånd därifrån och kanske kör någon helt annan form av böj? Eller försöker du liksom bara göra små justeringar? Det är lite olika tankegångar där. Vissa tycker att man ska… Alltså om man håller sig nära men inte gör det exakt så blir det mer stök i tekniken. Medan andra tänker precis tvärtom att nära är bättre för det är fortfarande nära tekniskt. Medan om vi går långt ifrån så är det liksom…

00:51:00 – Patrik: Jag är lite på båda sidor av det där stängslet. Lite beroende på hur det blåser ute. Hur min kappa vänder. Jag tänker på båda. Jag ändrar mig lite grann då och då. Men jag tror nog att man inte ska stöka för mycket med övningar som är för nära varandra. Men samtidigt så, till exempel om man gör en knäböj och lägger in en paus i någon del av lyftet. Så tror jag fortfarande att den grejen kan vara bra. Medan har man gjort till exempel mer styrkelyftsknäböj oftare än tre dagar i veckan, även om man tränar både fem och sex dagar i veckan? Jag vet inte om man kan tillgodogöra sig det i längden. Så då kanske det blir någon form av splitböj eller utfall som ändå rörelsemotormässigt är snarlika men ändå rätt olika. Plus att vikterna kommer bli betydligt lägre.

strukturerna som är livsfarliga att överstressa, typ ländryggen eller knäna, kanske får lite vila för att totalvikten på hela ekipaget blir ju betydligt lägre.

00:52:04 – Jacob: Precis. Krafterna blir ju mindre.

00:52:07 – Wille: Skulle du säga, om man tar din erfarenhet då, att om man skulle lägga upp ett program för någon, att det finns en viss typ av person som föredrar det ena eller det andra eller svarar bättre på det ena eller det andra när det gäller liksom träna ofta eller träna sällan och väldigt mycket vid ett tillfälle liksom?

00:52:23 – Patrik: Det finns helt klart, men jag vet inte hur man ska skilja dem åt på något smartare sätt än att testa. Exakt. Vi får se om de går sönder eller inte.

00:52:30 – Jacob: Skadar du dig på detta, men då tar vi det andra.

00:52:31 – Patrik: Nej, men inte skada. Jag vet att det finns skillnad, eller jag märker det. Vissa svarar upp jättefint på att träna. med frekvensen 2. Det finns ingen anledning att försöka göra mer. Det är inte frågan om hur hårda dina kulor är. Det är en ointressant aspekt. Medan andra gör jättefina resultat. Om man bara ökar volymen och frekvensen ännu mer så ökar deras utvecklingskurva ännu mer. Den enda orsaken till att inte göra det är någon form av tanke om att om utvecklingstakten är för hög så kommer det en skada sen. Och du kan inte riktigt förutsäga var den kommer att komma utan det bara verkar vara som så att utvecklas man för fort så kommer det en skada inom 1,5-2 år. Så då kanske man tror att man undviker det när man har ett lägre utvecklingstempo.

Om det fungerar, det vet jag inte. Jag vet att norrmännen kör väldigt mycket på den där. Om den filosofin fungerar, det är fan en annan fråga.

00:53:32 – Jacob: Jag tänkte här… Tränar du både… Är det bara lyftare på relativt hög nivå du hjälper eller är det lite mer nybörjare? För jag tänker mig att… Om vi tar inlärningsmässigt så har man ju sett studier på barn eller ungdomar och nybörjare inom någonting att de faktiskt utvecklar sig mer på en specifik sak och de får ett brett spektra i början. Men tänk om man skulle vilja bli bra på knäböj med nybörjare så verkar det vara bättre att låta dem köra utfallssteg och frontböj. Vanliga knäböj. Kanske knäböj eller benpress. Knäböj i smitt eller benpress. Att man varierar rörelserna mycket för dem till start än att de bara får göra knäböj. Medans om man tar rent… Erfarenhetsmässigt så spelar det ingen roll vems bok du läser som varit en framgångsrik tränare så är det alltid specificitet specificitet när de blir duktiga.

Tror du att det kan vara någonting där också? Har du en idrottare på hög nivå? Visst, du kanske är lite mer skaderisk när de kör böj, böj varje dag men att det förvaddar medan med nybörjare att man har mer spelrum och varierar sig.

00:54:37 – Patrik: Det är nog nytt för mig egentligen att det är så för de absoluta nybörjarna. Och till det ska jag säga att de jag tränar är verkligen varierande hela vägen från en god bit från att göra SM-kval hela vägen upp till VM-nivå på guldnivå. Så jag har ett stort spann.

00:54:54 – Jacob: Det här med variation ska jag säga att jag känner till en studie på styrketräning där man såg det här. Men annars är det ju mer studier från golf, dart och sådana här. Väldigt mycket mer teknikidrotter. Men man tror ju det hänger ihop med det här. Man säger ju också att barn och ungdomar ska ha en större idrott i bas. Att de ska hålla på med flera idrotter för att när de specialiserar sig på en idrott så har de fler rörelsemöjligheter. Den saken håller jag helt med om.

00:55:22 – Patrik: Det tycker jag faktiskt. Man ska inte stänga in barn eller någon och säga så här. Det här är ditt liv nu. Styrkelyft, dubbla pass sex dagar i veckan. Det är barnmisshandel.

00:55:34 – Jacob: Jag tänker specifikt på knäböjsteknik. Man kanske börjar med en teknik när man väger 75 kilo. När man väger 100 så kanske man ska justera tekniken. Då kanske det också är bra att inte bara ha kört knäböj i samma form. när man gått upp de här 25 kilona för då kanske det är väldigt mycket svårare att hitta ett nytt rörelsemönster.

00:55:57 – Patrik: Det jag skulle säga att det jag tror man bör göra är att man börjar absolut i början med att göra träningsmomenten och se var personen befinner sig tekniskt. Men sen så kommer träningen av själva träningsmomentet förmodligen att ske i en kortare rörelsebana för det brukar ofta vara lättare att få till toppdelen till exempel. Man kanske tränar bänkpress till en kloss. Man kan köra knäböj till en låda. Marklyft från bockar och så vidare. Och sen i övrigt så är det väldigt blandat och varierat. För att helt enkelt bygga upp en muskelkofta över hela kroppen. Och varierat. Och givetvis med andra idrotter att röra på sig och sånt där. Om vi pratar unga nybörjare. Innan man börjar braka loss med någon form av knäböj på 80% tre dagar i veckan.

Så det tror jag ju. Plus liksom även nya lyftare och nya atleter så kör man ju Under volymfasen så kör man ju betydligt mer varierade övningar där också just för att själva muskelbyggerikomponenten är ganska stor. Och det är en massa andra strukturer i kroppen som behöver slitas och dras från lite olika håll och grejer så att de stärks. Medan, som du säger då, en kvalificerad atlet så kommer det där förmodligen bara vara slöseri med tid i bästa fall. Och i sämsta fall så går personen bakåt. Muskelmassan ökar men topprestationen går bakåt.

00:57:10 – Jacob: Ser man det även hos lyftare? Att muskelmassan borde vara väldigt funktionell där oavsett? Ja, det gör inte det.

00:57:23 – Patrik: Jag kan bara tala av egen erfarenhet också. Jag har gjort 160 kilo i bänkpress i säkert tio olika bänkpressövningar. Men det blir inte många kilo till i tävlingsmomentet. Tävlingsmomentet för mig utvecklas bara av mer eller mindre tävlingsmomentet. Små, små variationer i tempo i vissa delar av lyftet eller pauser i vissa delar av lyftet. Resten är bara bortkastad tid. Visst, muskelmassan ökar och det är ju trevligt. Vem vill inte gå framför spegeln en stund varje dag? I övrigt ger det ingenting för sportprestationen. Det är kroppsbyggning.

00:57:58 – Jacob: Ja, det är det på sätt och vis. Man vet ju att det är vanligt i friidrotten att de blir småskadade så börjar de jaga pers inne på gymmet istället för att bli bättre ute på banan. Det är ingen tvekan om att man behöver mycket muskelmassa för att vara stark i styrkelyftet. Nej, det är oerhört svårt. Men där det ändå är så mycket specificitet så att det blir till sist verkligen rörelsen i sig. Det är framförallt ökningarna i muskelmassan som inte ger så mycket mer ökning än i styrka.

00:58:26 – Wille: Det är inte fel att vara stor.

00:58:29 – Patrik: Nej, nej, precis. Utan det är snarare att du… I ett träningsupplägg som är väldigt varierat så kommer ju den del av allt man gör som är träningsmomentet kommer ju proportionerligt vara mindre. Och om det är den enda saken som driver utvecklingen i rätt riktning så är det ju ganska lite man gör i rätt riktning. Allt det andra kommer att utveckla din kropp också. Men åt andra håll. Så det kommer inte att bidra. Men visst. Men det är ju väldigt intressant det där. För det är ju förhållandevis nytt faktiskt det här att hypertrofi är viktigt i styrkelyft. Vilket… Jag vet inte riktigt om man… Ja, man kanske inte ska sitta här och vara självgod egentligen. Det är så jävla lätt. Så kommer en studie och så säger alla så här. Slår sig för bröstet.

Ja, men det här har jag alltid vetat. Ja, ja, ja, liksom. Det har du säkert. Men om man jämför med fribrott till exempel. Någon i och för sig äldre bok, den var från 80-talet, som jag läste. Gör du så här så allt som kommer hända är att atleten samlar på sig en massa dött kött i form av oönskad muskelmassa. Byggaren i en tar sig för pannan. De här stackarna som bara av misstag får för mycket muskler.

00:59:38 – Jacob: Ja, det är inte ofta man hör talas om dem. Det är många som oroar sig för det. Det är inte ofta man hör från folk som säger att “nej, men jag blev för stor”. Det var ju som exemplet Henrik Dagård. Vi hade ju faktiskt Henrik Dagård som sa det här. Han tyckte att han vägde för mycket som sjukampare i någon säsong där. Men det är ju väldigt ovanligt och han har ju tränat stenhårt för att komma dit. Ja, han var en jävla duktig. Kommer du ihåg det?

Periodisering och kritik mot hur träningsstudier tolkas

01:00:06 – Wille: Jag tänkte vi skulle snacka lite om periodisering också. Jag skickade en artikel till er i, om det var igår. Det var en diskussion som jag och Jacob har haft tidigare, men som inte har sänts på radion när det här sänds, så det här blir liksom lite ologiskt. Men det handlar egentligen om att det finns en forskare och en forskargrupp som på något sätt är inne på tesen att periodisering är mer eller mindre onödigt. Och att just det som vi har pratat om, att specificiteten är kung i det hela, om man verkligen vill bli stark då till exempel. Vill du bli en bra marklyftare så ska du träna på att lyfta ett RM marklyft, för det är det du tävlar i och då är det så specifikt som möjligt. Till skillnad från det mer traditionella där man säger att du behöver träna volym för att till exempel bygga muskelmassa och bygga en grundstyrka, mer kunna undvika skador och så vidare.

Då publicerade de en artikel här i dagarna som var i princip, periodisering, behöver vi det eller? Har ni hunnit läsa den?

01:01:02 – Patrik: Jag har läst igenom det, men jag kommer inte ihåg innehållet så mycket som mina egna invändningar. Men kör dem då! Jo, men det var lite samma som det som vi var inne lite grann på där vid frekvenssnacket. Och det är att jag tycker att man mäter bara effekten i olika träningsprogram. Och utifrån det så slår man sig för bröstet och så kategoriserar man sina fem olika träningsprogram i olika tydliga lådor. Utan att egentligen ha på fötterna med hur du egentligen fick stoppa det här programmet i den här lådan. Den saken är liksom… Det blir lite som i en universitetsmattebok. Lämnas som en trivial övning till läsaren. Okej, men jag köper inte det där mellansteget som du har där. Så då faller studien.

01:01:47 – Wille: Det var i princip att man säger att det här programmet är linjär periodisering, och det här programmet är daglig undulerande periodisering, och så jämför man de två, eller snarare grupper av studier som är utformade på det sättet, och så säger man att det ena är bättre eller sämre än det andra.

01:02:03 – Patrik: Precis. Det var inte den du skickade häromdagen, men det finns en annan studie som har precis det där upplägget, som jämför blockperiodisering med DUP, daglig underliggande periodisering. När jag tittar på dem så vill jag byta namn på bokstäverna. Den ena hade perioden tydligt uppdelat i två stycken mikrocykler, eller mesocykler. Två stycken block som var snarlika varandra. Medan den andra hade, jag förstår att de ville kalla den för blockperiodiserad. Den andra hade först en väldigt tydlig volymfas och därefter en väldigt tydlig men kort linjärprojektion ner till ett max, eller upp till ett max om man nu ser det. Där man såg att den förstnämnda, den som hade två stycken mesocykler, gav bättre resultat än den andra.

Och då tycker ju då jag att det man har visat är att om man tränar på det ena sättet av de där två så fungerar det bättre. Men låt oss inte från det dra slutsatsen att alltså fungerar inte blockperiodisering. Du har inte fog för det på den där basen.

01:03:03 – Jacob: På något sätt måste… Det går ju aldrig… Det blir absurt om man aldrig blir nöjd. Där skulle man kunna vilja ha 40 studier med lite olika variation på de här typerna. Där man då visar att den ena typen i princip konsekvent är bättre. Då tycker jag i alla fall man kan säga generellt sett att det är bättre att köra den ena varianten före den andra. Om man inte riktigt vet vad man gör.

01:03:28 – Patrik: Jo, men jag tycker samtidigt att det blir väldigt lätt att hamna mer i en semantisk diskussion, där det blir en sann skotta av det hela. Är det här blockperiodisering, ja eller nej? Ja, då måste man ju käfta om det först. Det är ju det man hamnar i.

01:03:40 – Wille: Jag vet att när jag gjorde Fysiopodden så gjorde vi två avsnitt om periodisering, och det är alltid det man hamnar i. Vad fan är det här då? Det är ju en daglig, undulerande, traditionell, linjär blockperiodisering det här vi pratar om. Vad fan är det?

01:03:56 – Jacob: Jag fick en klar bild för mig när du sa det. Problemet är att inte andra får samma bild.

01:04:02 – Patrik: Vilka är de essentiella delarna? Det märker jag. Vissa personer, ett visst program kan vara väldigt bra för en eller flera personer men på andra personer så fungerar det inte. Nu faller det under en annan del, för studien testade ju på flera personer. Man fick väl ändå ett statistiskt signifikant resultat. Man har ju redan tagit hänsyn till den saken i den undersökningen. Men det finns ändå nånting som talar för att om det ska funka på en person så behöver det ju… Redan på en person så måste det ju finnas nån form av hypotes och mekanism med vilken den fungerar.

01:04:38 – Jacob: Precis.

01:04:39 – Wille: Men vad tror du om det, om man bortser från det här, vad en, alltså skillnaden mellan olika periodiseringar och sådär, vad tror du om själva den här, man ska säga i den här artikeln som jag skickade, så den enda nya datan som någon presenterade var liksom en opublicerad data med liksom, det var mer eller mindre den här forskaren då som lyfter lite marklyft och så slår han PB då, det är det de hänvisar till, de menar på att det är bättre då att göra på det sättet. Men vad tror du om just den hypotesen då, att periodisering kanske är någonting som är mer komplicerat än vad det är värt? Att det vore bättre då att man tränar väldigt, väldigt specifikt än att hålla på att väga in till exempel om man behöver hypertrofi och liknande?

01:05:14 – Patrik: Ja, men där skulle jag säga att de två sakerna står inte i konflikt med varandra.

01:05:18 – Wille: Nej.

01:05:21 – Patrik: Det jag skulle säga är att om sättet man periodiserar på det väldigt traditionella där man verkligen har först en försäsong där man mer eller mindre tränar alla muskler i isolation och sen i nästa del av försäsongen så ska man sätta ihop sina muskler till att börja träna knäböjen till exempel. Det går ju inte. Det har man ju nog vetat sedan 70-talet att det är värdelöst. Medan om man tar som motsats till det, till exempel det bulgariska träningssystemet som åtminstone för ett, två år sedan var väldigt populärt. Och så som det fungerar, att man tränar upp till ett dagligt max eller träningsmax upp till två till tre gånger om dagen gjorde åtminstone bulgarerna. Men de utvattnade versionerna som folk kör betyder att man maxar varje dag i princip.

Där finns det ju ingen periodisering. Nej, precis. För att det är alltid samma. Så att välja mellan de två alternativen, det behöver inte finnas ett val. Jag skulle inte säga att någon behöver göra endera av dem. Men det man ska komma ihåg, som jag tror det var i den studien som du länkade oss, var att en anledning till exempel till att en linjär periodisering eller projektion skulle fungera, progression, är att innan mättillfället så har man tränat på ett väldigt styrkesutvecklande specifikt sätt. Du har kört väldigt tungt, väldigt få repetitioner i säkert 4-5 veckor. Så du kommer vara i form helt enkelt. Medan om du har tränat mer hispande upp och ner, undulerande precis före. Så kanske du inte är i lika fin form. Men däremot om du först skulle göra…

Om du skulle fördubbla händelseförloppet. Så skulle förmodligen den som först var underlerande förmodligen vara bättre. För att den skulle förmodligen vara mer effektiv i att bygga på kapacitet som du sedan kan förfina. Men då menar jag inte att du först bara kör bodybuilding i en månad och sen maxar det. Då menar jag den som är varannan vecka volym, varannan vecka tunga vikter och sen ner på det sättet.

01:07:14 – Jacob: Jag vet att det finns en annan forsa som är med på att man ska kalla det variationen och kalla det periodisering. Att de viktiga delarna i periodisering är att man varierar sig helt enkelt.

01:07:28 – Patrik: Att det inte verkar vara så stor skillnad om man kör tungt på måndag och lättare på torsdag.

01:07:34 – Jacob: Eller om man kör tungt i två veckor och lättare i två veckor. Utan bara att man har det här på något sätt. Att det inte bara blir samma hela vägen emellan. Du kanske är mer inne på det då? Ja, det är mer där jag står.

01:07:45 – Patrik: Själv varierar det. Om man börjar inifrån och ut så är varannat pass det ena och varannat det andra. Varannan vecka det ena och varannat det andra. Varannan månad det ena och varannan månad det andra och så vidare.

01:07:56 – Jacob: Så du har en liten våg och en stor våg utanpå? Exakt. Flera vågor.

01:08:01 – Wille: Vad är poängen

Träningsvolymens betydelse och hur man använder forskning som tränare

01:08:02 – Wille: med det? Vad får man med det sättet att träna gentemot att bara träna ett RM hela tiden?

01:08:09 – Patrik: Ett ärende ger ingen särskild hypertrofi. Eller det ger ju det. Det där är ju faktiskt en annan intressant diskussion nyligen. Där det verkar finnas åtminstone två eller tre grupper av olika sätt att svara på olika typer av repetitioner och belastningar. Och att det inte alls är så tydligt som att lägger du dig vid sju, åtta, nio repetitioner så får du hypertrofi för styrka. Medan om du lägger dig på tre år så får du ingen hypertrofi. Det där verkar vara individuellt.

01:08:33 – Jacob: Det är väldigt flytande också, framförallt gränserna. Man blir ju både stark och stor av att köra tolvor. Nej, precis. Det är bara att det hade gått snabbare kanske om du ville bli stark och köra femmor.

01:08:44 – Patrik: Grejen med att göra singlar är att det finns en ganska naturlig gräns där. Du kommer upp i en träningsvolym på mastiga 7 ett träningspass. Och nästa träningspass kommer du upp i modiga 5. Medan om du kör på lättare intervall så kan en bänkpressvecka för en kvalificerad dam eller herre ligga på 250. Det ska man jämföra med 31 repetitioner. Det finns ju ganska, eller hyfsat i alla fall, visat i studier att träningsvolym redan som sådan har en viss korrelation i utvecklingen.

01:09:19 – Jacob: Ja, det är ju en av de viktigaste sakerna man normalt försöker standardisera för. För att man vet att det är en så pass viktig sak. Det är både bra och dåligt därför man försöker göra ibland så när man jämför träna fyra gånger i veckan med att träna en gång i veckan. Så standardiserar man volymen där och då tycker jag att det blir orättvist. Alla människor kommer klara av att lyfta mer totalt sett om de delar upp det på fyra gånger än om de kör en gång. Så då blir det som att man jämför köra ett stenhårt pass i veckan eller vara på gymmet fyra gånger men inte ta i fullt ut. Då är de jämbördiga. Men hade man tagit i och varit lika trött totalt sett på de här fyra passen så hade nog resultaten blivit bättre.

01:10:03 – Patrik: Ja, och dessutom tror inte jag att man ska underskatta vad som skulle hända om man skulle köra… Om man tar… Istället för den varianten att man tränar en gång i veckan. Om man istället för att köra hela volymen på ett pass så kör du 75% av volymen på ett pass. Alltså du justerar ner den som tränar en dag i veckan så att det passet bara blir mindre. Så tänk om man har lägre träningsvolym. Så kanske den skulle utvecklas mer för att man kommer under någon tröskel för vad man egentligen orkar göra på ett och samma pass. Det finns ju massa saker, men då blir det ju plötsligt det där svåra med vad fan det är för någonting man mäter egentligen.

01:10:40 – Jacob: Ja, det är svårt att studera.

01:10:43 – Patrik: Den grejen är ändå den som är mest relevant på något sätt ändå. Jämföra olika träningsprogram. Det finns ju, jag menar i mina program, jag har en sju, åtta olika parametrar som jag mäter på, som är beräknade parametrar. Volym är bara en av dem.

01:10:59 – Jacob: Alla är flytande. Det är inte ja och nej i de här parametrarna. Det kan vara 70%, 75%, 80%. Ska du studera det här då blir det ju liksom… Det är inte bara 7-8 grejer du ska kontrollera för. Varje gång du kontrollerar för sju av de här så kan du göra oändligt många tester med bara den ena variabeln nästan för att det är just flytande.

01:11:23 – Patrik: Ja, det är knepigt.

01:11:24 – Jacob: Det är jätteknepigt. Men man tittar ju ändå på de här studierna. Jag tycker ändå de ger en information. Det svåra är ju att dra slutsatser från en studie. Eller dra några summerande slutsatser från dem. Jag tror de flesta som är duktiga ändå läser dem och försöker få ett studieresultat att passa in i ens egna lilla mentala bild av vad är styrketräning. Vilka variabler är viktigast av de här 7-8? Är det så du också tycker?

01:11:51 – Patrik: Oh ja, jag läser dem och så försöker jag förstå andan med studien.

01:11:58 – Jacob: Man försöker förstå varför resultatet blev som det blev med ens egna mentala bild av hur träning fungerar.

01:12:05 – Patrik: Även försöka sätta sig in i hur de verkar se på det. Varför vill de äta så här? Varför gör de så här? Ja, men de tänker nog så här och här säger de ju den här saken i diskussionen. Så att man försöker sätta sig in i hur de vill göra. Och försöka ha det med sig sen när man ska göra ett nytt program eller ett nytt upplägg och se om man ska försöka utforska den där saken på något sätt. Det är väldigt lätt att man fastnar i det man själv tycker är den slutgiltiga sanningen. Ja, det är klurigt det där också.

01:12:36 – Jacob: Då lär man sig aldrig någonting nytt. Men samtidigt är det vissa som kör det här åt andra hållet. Jag vet att Michael Boyle heter han. Han är i sådana här strength and condition i coacher i USA. Han var väl större för fem, sex år sedan kanske. Men han släppte ju en bok vartannat år där han liksom i princip så här gjorde jag, det var helt fel, nu är detta alltid rätt.

01:12:59 – Patrik: Han skrev en pudel varandra år.

01:13:01 – Jacob: Ja, men på något sätt då blev det löjligt där. Men alltså om du verkligen var påläst när du tog dina första slutsatser så ska det inte ändras så här mycket på så kort tid. Det är där folk också liksom… Man ska inte misstolka det. Jag tror att det du förklarade här kan misstolkas som att det blir små förändringar hela tiden. Man skiftar lite åt något håll.

01:13:24 – Patrik: Möjligheten till variation inom samma grovhuggna beskrivning är nästan oändlig. Man kan göra på en jävla massa olika sätt och ändå beskriva det likadant. Eller beskriva samma sak på en massa olika sätt.

01:13:38 – Wille: Ja, men Patrik, det har varit riktigt kul att ha dig med. Jag tänker att vi får ta dig tillbaka om du så vill i framtiden, för det här var spännande. Som Jacob sa, det finns nog mer att prata om egentligen. Ja, då hörs vi när vi hörs.

01:13:51 – Jacob: Det gör vi. Det gör vi. Ha det bra. Tja.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *