Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas studion i Farsta av Fredrik Correa, läkare, tidigare hockeytränare och medgrundare till företaget Exxentric. Samtalet inleds med Fredriks brokiga resa från ungdomstränare i ishockey och studier på KTH till tränarprogrammet på GIH, fysiologistudier på Karolinska Institutet och slutligen läkarlinjen och arbetet som specialistläkare. Parallellt med studierna på KI kom han i kontakt med Per Teschs forskargrupp som arbetade med svänghjulsträning för astronauter i rymden, vilket lade grunden till utvecklingen av kBox och Exxentric.

Under samtalet förklarar Fredrik hur svänghjulsträning fungerar biomekaniskt och fysiologiskt. Eftersom trögheten i svänghjulet är oberoende av gravitationen skapas ett variabelt motstånd där varje repetition kan utföras maximalt genom hela rörelseomfånget, samtidigt som man enkelt kan skapa en excentrisk överbelastning på vägen tillbaka. De går igenom vad forskningen visar kring hypertrofi, styrkeökningar och effektutveckling samt hur tekniken gör det enkelt att mäta effekt i realtid.

Diskussionen går därefter in på överföringseffekter från gymmet till idrottsplanen inom bland annat fotboll, ishockey, rugby och friidrott. Jacob, Wille och Fredrik resonerar kring balansen mellan allmän maxstyrka i basövningar och idrottsspecifika rörelser, samt hur excentrisk träning som Nordic Hamstring och svänghjulsövningar kan användas i skadeförebyggande syfte och rehabilitering av senbesvär.

Vidare berättar Fredrik om sina intryck från konferensen Train Smarter i Toronto där flera kända profiler föreläste. Först ut var Mark Rippetoe som argumenterade dogmatiskt för basövningar och drog en skarp gräns mellan målinriktad träning och ren motion. Detta leder trion in på en djupare diskussion om värdet av vardagsmotion, riskerna med långvarigt stillasittande och varför både styrketräning och lågintensiv rörelse i vardagen behövs för god metabol hälsa och livskvalitet högt upp i åldrarna.

Från konferensen avhandlas även Christian Thibaudeaus föreläsning om isometrisk träning och postaktiveringspotentiering (PAP), där maximala isometriska kontraktioner under cirka sex sekunder kan användas för att stärka specifika ledvinklar eller förbereda nervsystemet inför tunga lyft. Som kontrast presenteras Stuart Phillips forskning som utmanar de klassiska riktlinjerna genom att visa att träning med låg belastning (30–50 procent av 1RM) till absolut muskulär utmattning (failure) ger likvärdig muskeltillväxt som tung träning, och med enstaka tunga inslag även likvärdig styrkeökning. Samtidigt diskuteras varför kortare set med tyngre vikter ofta är betydligt mer uthärdligt i praktiken, samt hur akut frisättning av hormoner som kortisol och testosteron under passet inte styr muskeltillväxten på det sätt man trodde förr.

Avsnittet avslutas med ett vetenskapligt segment om det statistiska fenomenet regression to the mean (återgång till medelvärdet). Eftersom smärttillstånd och besvär naturligt pendlar i intensitet över tid söker människor oftast vård eller testar alternativa kurer när besvären är som allra värst. När tillståndet sedan spontant går tillbaka mot sitt normala läge är det lätt att felaktigt tillskriva förbättringen den behandling eller det tillskott man råkade ta just då, vilket understryker varför kontrollerade studier är avgörande.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och gäst Fredrik Correa
• (00:01:01) Fredrik Correas bakgrund inom hockey, GIH, KI och läkaryrket
• (00:17:07) Historien bakom svänghjulsträning och Exxentric
• (00:23:36) Hur fungerar svänghjulsträning och vad visar studierna?
• (00:29:58) Överföring av styrketräning till sprint, spänst och lagidrott
• (00:48:44) Excentrisk överbelastning, rehabilitering och Nordic Hamstring
• (01:00:25) Konferensen Train Smarter i Toronto och Mark Rippetoe
• (01:07:36) Skillnaden mellan träning, motion och vardagsrörelse för hälsan
• (01:21:03) Christian Thibaudeau om isometrisk träning och potentiering
• (01:35:15) Stuart Phillips om låg belastning kontra tung styrketräning
• (01:54:41) Hormonell respons vid styrketräning och blodanalyser
• (01:59:13) Vetenskapsdelen: Regression to the mean

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och gäst Fredrik Correa

00:00:23 – Fredrik: Hallå, hallå! Välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Den här gången i det fagra Farsta sitter vi. Vi har med oss Jacob Gudiol i studion. Hallå, hallå Wille! Kul att vara hemma hos dig. Ja. En jävla backup bara. Jo, men precis. Det är min konditionsträning som jag får.

00:00:42 – Jacob: Ja, det kan jag tänka mig.

00:00:44 – Fredrik: Vi är inte ensamma idag. Vi har min katt med oss, men vi har också Fredrik Correa med oss idag. Välkommen. Tack.

00:00:51 – Wille: Hur är läget? Det är bara bra. Lite kvällstrött, men det börjar piggna till nu när träningssnacket kommer. Ja, alla får en espresso så kan vi köra.

00:01:00 – Fredrik: Du

Fredrik Correas bakgrund inom hockey, GIH, KI och läkaryrket

00:01:01 – Fredrik: ska få berätta lite om dig själv, men vad har vi tänkt idag? Du har varit på en konferens nyligen, det ska vi snacka om. Sen ska vi snacka om ditt företag lite senare. Men om du vill berätta lite om dig själv, vem du är och var du kommer ifrån.

00:01:17 – Wille: Fredrik Correa heter jag och har väl rätt brokig bakgrund. Jag har hållit på med, hockey var min stora sport när jag var liten. Höll på med lite friidrott och spelade lite fotboll. Vid någonstans vid 14 års ålder så blev vi tillfrågade om det kan bli sådana här små, lite mindre breddklubbar. Helt plötsligt saknades det tränare för de som kom från hockeyskolan, som har kört i stora grupper och skulle bli lag. Så det ramlade in någon från styrelsen efter någon träning och frågade om det var någon som ville ta knattelag någon gång i veckan. Då var vi några polare som tyckte att det var kul, det kan vi väl göra en kväll i veckan. Så gjorde vi det. Vi var väl två och två på de där lagen, så det blev en rätt kul grej. Rätt oseriöst. Men rätt kul och fortsatte några år till.

I gymnasiet bestämde jag mig för att sluta spela med skolan. Jag var lite orolig att nu blir det tufft i gymnasiet. Och hockeyn var inte jättekul att spela längre. Men det var väldigt kul att träna, så det blev min stora passion. Och så har väl det varit egentligen den röda tråden i mitt liv sen. Att jag under 15 säsonger tror jag, ja just det, jag körde 14 säsonger där i streck då som tränare och gick alla utbildningar med förbundet och vi tränade, vi var ganska dåligt med tränare under många av de här åren så periodvis tränade jag kanske fyra lag och sådär. Och vi var väl i princip tre tränare som drev runt hela klubben liksom. Man bodde nere på de här rinkarna och åkte kors och tvärs. Vi hade två uterinkar och en hall så man kunde köra två pass ner på ena uterinken och så järnet i bilen och så hoppa in en kvart efter att det börjat bara för att gå runt.

Under hela gymnasiet åren efter det så var det väldigt mycket hockey. Jag gick ju natur och trodde nog att det var kul att jobba med data, så jag hamnade på KTH. Ganska snabbt insåg jag att det inte alls var min grej.

00:03:26 – Fredrik: Samma här, jag gick två dagar på KTH innan jag insåg att det här var inte min grej.

00:03:30 – Jacob: Jag gjorde fyra och ett halvt år, så sket jag i nollprocenta. Det tog längre tid för mig att fatta att det inte var min grej. Men jag gillar det fortfarande, jag gillar det andra jag gör mer.

00:03:42 – Wille: Jag insåg inte att det verkligen inte var min grej, även fast jag inte trivdes. Det låter jättekonstigt, men det kanske var för att man var ung också. Jag hade bestämt mig för att det här måste vara min grej. Jag tycker datorer är kul. Första terminen gick ganska bra, det var bara matte och det var inte den jättesvåra matten i början, så det var rätt kul. Sen blev det svårare och det kom in e-lära och man började ana oråd. Jag tyckte det blev väldigt svårt helt enkelt. Då var man tvungen att förstå på ett annat sätt än vad man var med i från gymnasiet tycker jag. Jag var inte superintresserad av det heller egentligen. För det kändes så här, jag ville ju läsa data och så kom det en massa annat. Men om man läste programmeringsspråk som att det här programmeringsspråket som vi använder nu, det används ju bara här på den här kursen på KTH.

Och det kan man ju förstå nu i efterhand att de ville lära ut metoder, hur man ska tänka. Men då När man är halvomotiverad och det är ganska svårt, då är det rätt lätt att falla av. Det som var droppen för mig, det var att jag gick och satt och skulle skriva en omtenta. Hade jag missat omtentan så gick jag på en omomtenta. Så fick den där, vi var ganska få, så fick jag med tentan. Så satt jag och försökte lösa talen och insåg att jag kan ju inte ett enda tal. Det var hur svårt som helst. Wille ändå inte gå först, satt kvar kanske två timmar. Sen när jag ska lämna in, då fattar jag när jag ska lämna in att jag har fått en omomtenta. Det är ett uppsamlingsrace. Jag har fått för några som går flygteknikterapi. Sju. Termin sju. Då blir jag såhär, om jag inte ens känner igen min egen tenta, nu är det dags att lägga ner.

Så det var nog droppen. Det var ändå skönt att känna att du kanske hade kunnat.

00:05:26 – Jacob: Det var att du inte behövde bli någon flygledare.

00:05:33 – Wille: Men så under det här ganska snabbt, under hela den tiden, så var det egentligen bara hockey. Det sista året var det rätt trevligt att ha studiemedel och kunna fokusera väldigt mycket på hockeyn. Så jag jobbade där ett tag och sen sökte jag GIH och kom in på tränarlinjen. Då söker man på sin idrott. Många har varit elitaktiva, kanske varit på OS eller nationell nivå i sin sport. Men man kan också komma in på tränarmeriter, så det lyckades jag göra. Då var jag tränare i Hammarby. Jag har blivit rekryterad från min lilla breddklubb. Så då var jag i Hammarby ett tag. Och GIH är ju världens roligaste högskola. Mycket kul folk och man tränar mycket. Det är folk från hela Sverige. Det är blandat.

00:06:27 – Fredrik: Jag får verkligen det intrycket varje gång jag pratar med någon från GIH. Japp, jag valde KI. Det är lite kul smältdegel, för jag har gått på andra utbildningar också.

00:06:38 – Wille: Jämför man med KTH så känns ju alla ändå så här. Det kanske var i alla fall då när jag gick. Det kanske har blivit annorlunda nu, men hyfsat stereotypt. På data, det var kanske fem tjejer till exempel, det var bara killar. Det är säkert skillnad idag, men senare när jag läste på läkarlinjen så är det också hyfsat homogent ändå. Men här är det alla möjliga idrotter, olika personligheter från alla landsändar. Speciellt i vår klass som var väldigt blandad. Så det var väldigt mycket debatter. Väldigt olika kulturer inom olika idrotter. Hur man tränar och hur man ser på tävling och sådär. Jag kommer ju från hockeyn så vi var ju svarta fåret för att vi är ganska tävlingsinriktade. Sen fanns det en del andra idrotter där man nästan aldrig kommer till att tävling blir viktigt.

Men det är väldigt kul ställe att plugga på. Men jag hade blivit lite mer sugen på det akademiska då. Och sökte. Och då hade ju Karolinska hyfsat nytt. Det hade gått några år som var ganska populärt. En kurs som hette Människokroppens Fysiologi. Den hade gått ett tag på A-nivå. Sen byggde de på den med en B-nivå. Så gick den A-nivån. Och många som gick den ville väl kanske in på läkarprogrammet. Man ville läsa på KI. Man kanske inte riktigt visste vad. Det var en rätt blandad grupp med lite olika, folk ville olika saker. Men det var en väldigt bra kurs. Då hade de då ganska nytt en B-nivå också, sen senare kom en C-nivå också. Den kursen jag gick sen fortsatte faktiskt in i en C-nivå, det var några som fortsatte där. Men då var vi en rätt liten grupp helt plötsligt på B-nivå och då var det ganska forskningsinriktat.

Målet var att man skulle bli fysiolog och knytas upp på institutionen på någon avdelning eller någon grupp som man tyckte var intressant att fortsätta forska. Många gjorde det också. Och det var mitt mål också. Och utbildning var rätt mycket. Vi gjorde väldigt mycket seminarieform. Man förberedde artiklar. Man skulle förbereda ett område. Då gick man och slog i textböcker och utifrån artiklar. Och skulle hålla föredrag. När var detta? Alltså rent årsmässigt ungefär? Ja, exakt. När var det då? Det var den svåraste frågan. Jag tänkte mer på slowie-böcker. Ja, exakt. Jag började på KTH 96 och så började jag på GIH 98 och så började jag väl på KI 2000.

00:09:02 – Jacob: Det är precis där det började dyka upp saker online. Man kunde ladda ner vissa tidskrifter. Man satt på KI-bibblan och gick och letade.

00:09:11 – Wille: Just arkiven, det är fortfarande en hel del tidskrifter där de bara har arkivet ner till 90.

00:09:17 – Jacob: Och så vill du ha en äldre artikel då så måste man skicka efter det. Mejla en bibliotekarie någonstans som scannar in den och skickar det till en. Där tappar man ju suget ibland, men man har ju gjort det några gånger. Jag kan förstå att det var en del arbete att leta upp de här gamla

00:09:33 – Wille: Ja, exakt. Då slog man väl i princip i datorn bara för att veta vilken sektion boken stod i.

00:09:38 – Fredrik: Då får man inte den här, vill du också läsa de här tio artiklarna som är exakt för det du letar efter? Man var kanske bättre på att läsa när man väl hittade dem.

00:09:48 – Jacob: Nu är det lätt att man bara fastnar och läser abstrakt. Det är inte bra.

00:09:55 – Wille: Jag fick i alla fall kontakt. Jag var gammal hockeykille, jobbade som instruktör på SATT och tyckte det var rätt kul att träna. Det var mest styrka. Man hade väl den attityden, lite hockeytränarattityden. Det var många som sa, du borde ju snacka med den där gruppen, de håller på med styrka. Det är tungstyrketräning, rymdträning och muskelmassa, det är hypertrofi. Så jag tänkte att det låter väl kul. Jag har egentligen aldrig varit intresserad så jättemycket personligen av hypertrofiträning med styrketräning, men det låter som en kul grupp. Så jag hade lite kontakt med dem och gjorde något projekt på fysiologen och insåg väl då att alla där som, framförallt många av de man såg i korridoren som man kände, de var ganska vassa.

Det var såhär, han är läkare med forskar nu och så vidare. Det var ganska mycket läkare som var där som var duktiga. Jag behöver nog mer bas. Jag kom in som någon halvfärdig gympalärare. Läst lite fysiologi och egentligen i själ och hjärta är jag hockeytränare. Man kommer ju slå i taket också ganska snabbt. Man saknar kanske den här basen. Allt det här med gener och cellens funktioner. Nu har det hänt jättemycket inom tekniken. Själva tekniken hur man… Och klart man har lärt sig mycket om gener också, men analysen idag var väldigt mycket snabbare. Men de analyserna fanns ju då också och började komma så man började titta och kartlägga och hela det här Hugo-projektet och allting så här. Då kändes det här, det var ju ett svart hål liksom.

Det var ju väldigt intressant, man började ju fundera på vilka gener regleras upp och regleras ner vid träning och så där. Det var ju väldigt hett då liksom. Så där känner man sig inte jättetuff. Så då sökte jag faktiskt läkarlinjen. Med tanken att jag läser de där och kan forska samtidigt. Och sen när man är klar så är man klar och då har man en bra bas. På läkarlinjen. Det är så jävla ologiskt val. Det låter ju skitmärkligt. Jag skämtade om det då också. Jag ser det lite som min hobby. Det är hockeytränare och forskare, det är det jag ska bli. Medicinen blir mer som en hobby. Men det är intressant och det är kul att lära sig lite om sjukdomar också. Även om man säger det allvarligt så tar jag alla det som ett skämt. Det var nog så jag kände lite grann.

När man kommer från prestationsidrott och det ska lyftas tunga vikter och man ska vinna matcher och sådär, då var jag ganska mycket yngre också. Det kändes helt främmande att jobba med sjuka personer, det verkar ju supertråkigt. Jag stod framför mig hur man stod på ett labb och fiskade in landslagsspelare som ska vara med på OS om två år och så kör man tester.

00:12:49 – Fredrik: Det var ju det du gjorde på fysiologen, varför gick du vidare och blev läkare?

00:12:54 – Wille: Fastnade, men som ni vet, ni själva läste någon utbildning, det är ju rätt intressant, man lär sig om sjukdomar och hur det funkar och sen i slutändan så är det ju mycket både i att vara tränare och kanske delvis också forskare, det är också ändå hyfsat socialt, man är ute mycket och man samarbetar mycket med andra universitet, andra forskare, man är mycket på konferenser och sådär. Och jobbar man i sjukvården, oavsett vad man gör, så träffar man ju mycket, man jobbar ju med människor. Och det var ju liksom, tyckte jag, var jättehöjdare jämfört med kanske attityden på KTH, där man var väldigt mycket, jobbade och satt vid datorn, verkligen för datorns skull. Så jag trivdes ändå rätt bra när vi kom ut på de kliniska kurserna, tyckte jag var jättekul.

Jag tyckte alla delar, jag skulle bli ortoped när vi var på ortopeden och så skulle jag bli kirurg på kirurgen och så skulle jag bli narkosläkare och så höll det på så och så skulle jag bli medicinare och liksom så höll det på så där hela vägen och sen när man väl var klar så blev det AT-tjänst och flyttade iväg ett och ett halvt, det stora delen, större delen av AT i Örebro och sen flyttade tillbaka och avslutade den i Stockholm. Men Ja, efter det var jag väldigt inne i patientarbetet, så då började jag jobba som läkare och började specialisera mig först till allmänläkare. Gjorde det tre och ett halvt år och sen blev jag… Alltså det roliga här, det är ju tidsaspekterna.

00:14:21 – Jacob: Jag började 95 liksom, klart 2015. Det är ju inte som så här, jag ska bygga om lite på verandan eller någonting.

00:14:31 – Fredrik: Det kan man räkna ta två veckor eller någonting. Tre år.

00:14:35 – Wille: Men det är långa tider. Sen känns det inte så himla långt. Det känns inte så långt när man gör det heller. Jag kan förstå, folk kan ju tycka det låter konstigt. Och visst, när man gör en specialisering så formellt sett så går man ju en utbildning. Om man specialiserar sig till allmänläkare eller kirurg, oavsett vad man ska göra så tar det fem år att specialisera sig. Och det man gör i praktiken är att man jobbar. Alltså man jobbar i fem år. Man har en handledare som man träffar ibland. Under den här tiden ska man gå vissa kurser. Det är upp till en själv och handledaren att se till att man går igenom alla moment som ingår i en slags målbeskrivning. Men det är ingenting man tänker på i vardagen, utan man bara jobbar på. Så säger de så här, du är så bra på det här, nu kan du börja göra det.

Du kan börja operera lite eller du kan börja göra det. Man får nya ansvarsområden. Efter fem år är man plötsligt färdig. Då har man gått de där kurserna. Hur som helst så gjorde jag en placering. Jag fick chansen att vara på en hudklinik under min specialisering till allmänläkare. Sen hörde de av sig till mig och frågade om jag ville börja jobba där. Ja, men då var jag faktiskt väldigt sugen på det. Jag trivs jättebra där och så. Där jobbar jag klar och kvar och där blir jag färdig nu i dagarna kan man säga. Jag har varit där några år till kan man säga. Men som sagt, man jobbar ju så det är inte som studier. Även om det skulle bli skönt att bli klar och bli färdigspecialist. Så det har varit läkarvanor och då känner jag mig själv nu, apropå det vi ska prata om med träning och sådär.

Det har varit lite skämtsamt, men det är lite allvar. Det kommer de ihåg, mina gamla vänner kommer ihåg, som har hört med från början. De tycker inte att det är jättekonstigt. Det har varit som ett långt stickspår. Så är det, man tycker mycket grejer är kul. Men nu blir det mer fokus på träningsdelen.

00:16:31 – Jacob: Nu ska du sluta som läkare. Man kan grejer ändå. En liten paus i alla fall.

00:16:40 – Fredrik: En gedigen bakgrund får jag säga. Jag trodde jag var bra.

00:16:46 – Jacob: Jag har ju inte ens ett decennium på universiteten. Och en omtenta. Ja, precis. Jag gjorde inte ens klart delarna. Ska vi försöka hoppa vidare till det vi tänkte prata om här? Vi kan väl nästan börja

Historien bakom svänghjulsträning och Exxentric

00:17:07 – Jacob: med företaget, för vi har ändå lite varit inne på vad du gjorde där på, eller vi var inte inne på vad du gjorde, men du kan ju berätta vad du gjorde under tiden, samtidigt som du höll på med läkaren, så höll du på där på

00:17:23 – Wille: Ja, precis. Det var där forskningen stöp lite grann. För jag fick kontakt med den här gruppen som höll på med svängguldsträning. Ja, för oss är det en indroppa om du vill det.

00:17:34 – Jacob: Ja, just det.

00:17:36 – Wille: Ja, precis. Han som var för den gruppen, han hette Per Ters då. Och var på fysiologen där. Han gillade verkligen styrketräning och de höll på med träning med fokus på rymden egentligen. Och han och en annan som heter Hans Berg hade gjort det här moderna svänghjulskonceptet med fokus på rymden. Även om själva svänghjul har funnits. Dels använts i träning, den äldsta artikeln jag hittat från 1924. Man använder svänghjul i en studie från Danmark. Fysiologen i Köpenhamn. Sen har det använts i maskiner och spinningcyklarnas hjul i svänghjul. Så det är samma teknik. Det är samma princip att man accelererar ett hjul på något sätt. Det finns i motorer och det finns i alla möjliga applikationer. De dammade av det här i och med att de hade kontakt med NASA.

Man försökte lösa det problemet. Då höll man på med massa olika spår runt om i världen. Ryssarna körde mycket, de körde rymddräkten och hade elektroder. Det gav ju deras kosmonauter stötar. Då ska man elektrifieras någon timme om dagen och hålla musklerna i trim. Man hade provat alla möjliga… TV-shop deluxe.

00:18:56 – Jacob: Ja, verkligen.

00:18:58 – Wille: Jag tror det var anabola steroider och hydraulik och gummiband. Man höll på med allting. Man hade insett det här problemet efter att det dök upp. Det är alltså att man tappar muskelmassa och benmassa. Ja, precis, i rymden. Det går väldigt fort också. Det där insåg man ju. Det hade man inte fattat när man började flyga i rymden. De första resorna var inte så långa. Men de insåg väl ganska snabbt. Det var rätt mycket forskning på det på 80-talet. Och så kom det här någon gång under 90-talet, så tänkte de att i början av 90-talet kan man använda ett svänghjul, för det är inte beroende av gravitationen. Det är lika tungt att sätta fart på ett hjul ute i rymden som på jorden. Och det hade de byggt lite maskiner på och gjort lite studier på.

Det var en sån här benspark, curl och lite sådana saker. Jag kom in och gjorde mitt projekt och så var det en skön kille som hette Håkan som var medicinsk tekniker nere på Karolinska som hjälpte till att bygga prototyper. Han var skridskofantast i 55-årsåldern. Han hade byggt någon liten pytteliten grejer som hade blivit över. Han hade byggt en liten liten platta och ställt svänghjul på ett litet torn. Sen stod han och gjorde knappt quarter squats, ge fötterna helt ihop, som en jätteliten platta, som en kakelplatta. Det var en liten. Stod där i något hörn och samlade damm. Men jag var aktiv i hockeyn med de här elitjuniorerna i Hammarby och hade en kollega från GIH som tränade också juniorerna, A-juniorerna, snäppet U20.

Så hade jag J18. Han var kvar och jag läste på GIH fortfarande. Jag sa, du måste komma upp till labbet här. Jag har hittat en grej i hörnet som jag tror vi kan göra något kul med. Du måste komma upp och testa den här. Så kom han upp och så började vi spåna och tänkte att det här är någonting man kan göra någonting av. Sen pratade vi med Per och så landade det under flera år, höll vi på att försöka få fram någon maskin av det. Så jobbade vi ihop med det och sen tycker jag, om jag tycker då, så blev det väl att vi fick fram en hyfsad prototyp. Mycket om och men. Det var väl egentligen en senprototyp om man ska vara ärlig, tycker jag. Kanske inte helt färdig som produkt. Då hade vi lite olika åsikter om hur den skulle släppas eller inte och hur mycket den skulle utvecklas vidare.

Jag och Mårten, som som min hockeykollega, vi vill väl fortsätta utveckla, utveckla, göra det här riktigt bra. Så där tyckte vi lite olika och det gick ett tag, vi samarbetade inte längre och sen efter några år så kände vi att nu fick vi en möjlighet att göra om det där. Nu gör vi om från början, nu ska vi verkligen göra en bra grej och en massa andra idéer som vi hade också under tiden. Så att det här blir något som verkligen folk kan använda sig av. Så att det kommer ut, så att man inte bara blir en sån här grej som står på något labb eller sådär. Så så är det. Så 2011 startade vi det här företaget då, som heter Excentric. Och ja, vi producerar och bygger och säljer de här svängljusmaskinerna och allting utgår från Sverige då. Så det har varit ett parallellt spår hela tiden.

Så nu är det väl ett heltidsjobb på fritiden kan man väl säga. Hur länge var du kvar där under Tesh? Ja, det var inte jättemycket som jag var där på fysiologen Eklund, utan det var väl under den här B-kursen och sen något projekt. Jag gjorde något projekt under läkarlinjen också som var valbart. Men under de här åren, för det blev ju ganska snabbt den här produktutvecklingen, så det blev ju mer på fritiden. Det som man kanske skulle ha forskat istället blev egentligen att vi höll på med produktutveckling och sådana saker. Vi hade rätt mycket kontakter under några år, men det var inte mycket forskningsmässigt. Det blev produktutveckling istället. Där står vi idag. Nu har hobbyn blivit lite för stor. Det är dags att ta en liten landstingspaus och göra bara det ett tag.

00:23:32 – Jacob: Vi kan väl dra lite vad som är grejen här med just de här hjulen,

Hur fungerar svänghjulsträning och vad visar studierna?

00:23:36 – Jacob: vad de ger som kanske inte ett vanligt motstånd ger. Vi var ju inne faktiskt lite på den här hjultränaren, vi pratade med Tom i avsnitt tre, där han sa att de hade fått väldigt bra resultat rent muskelhypertrofimässigt på sina där, med kombinerad träning. Det är väl kanske inte bara Utrustningen som gör det, men utrustningen gör det möjligt och sen så är det ju doseringen och allt det här som spelar in också. Vad gör hjulet? Varför använder det? Vad skiljer sig?

00:24:08 – Wille: Det fungerar så att hjulet sitter på en axel. Oftast från de flesta maskiner av olika märken så kan man väl egentligen sätta på olika många hjul. Men principen är att man har ett band som sitter upprullat runt den här axeln. När jag drar i bandet så kommer jag dra igång hela axeln och det här hjulet. Effekten är väl att hjulet inte vill bli accelererat, så det håller emot. Drar jag löst så accelereras det lite grann. Det blir ganska lätt för mig. Så kan jag också dra hårt och ladda in väldigt mycket rörelseenergi i det här. tillbaka. När jag har dragit ut det här bandet så får jag hålla emot min egen rörelseenergi på vägen tillbaka. Då kan man också dosera den energin så att man kanske följer med i början och så bromsar man jättehårt i slutet.

På en knäböj till exempel, att man kan spara det här excentriska arbetet och ta i väldigt mycket i botten och få en överbelastning. Så fungerar själva maskinen. En stor fördel som jag tror är kärnan till varför man kan få bra resultat vid den maximala svänghjulsträningen är att man har motstånd genom hela rörelseomfånget. Det har man också visat i studier när man jämfört traditionell benspark mot en svänghjulsbenspark. De ökar mer i styrka, ungefär dubbelt så mycket på en sån här kort tids, sex veckors studie. Får ungefär dubbelt så mycket muskelmassa på den tiden också. Men också att rörelseomfånget sen vid testning också är utöver alla ledvinklar på ett annat sätt. Så jag tror, man verkar öka styrka också i hela rörelseomfånget.

00:25:52 – Fredrik: Det var som Tommy sa, att varje repetition kan bli maximal. Eftersom det inte är stack-träning där du kanske måste börja med en vikt som du vet att du kommer klara repetition elva också, om du ska köra tolv repetitioner. Det funkar inte riktigt på samma sätt här.

00:26:07 – Wille: Nej, precis. Det som händer från början, när du börjar ta i max från din första repetition, det blir också att du dras ner med din egen energi och får en ganska kraftig stretchorting-effekt. Om du mäter din effekt och tar i max från början, då kommer du se att din tredje repetition är den absolut effektfullaste, där du får ut mest kraft. Du laddar upp dig själv. Den toppen som du får uppe på trean, den är nog svår att komma åt. Enkelt i alla fall med vanliga vikter, just för att du får det här kraftiga suget ner och sen exploderar du lite grann. Sen droppar man av, för det blir egentligen som att du gör massa kopplade maxlyft kan man säga. När du tröttnar lite orkar du accelerera lite mindre och så drar den ändå tillbaka dig och sen orkar du ytterligare dra.

Kör du maximalt så blir det som ett droppset kan man säga.

00:27:03 – Jacob: Har ni någon effektmätare med i den här utrustningen? Har ni funderat på att göra något sånt? Att man kan få feedback på… Dels för att det är coolt att se att man blir bättre, men dels också för att man kanske bara vill köra tills man tappat. Man har tappat 5% av styrkan som man hade från början. Om man hittar på en siffra, säg att man får ut 1000 Newton. Och så vill man kanske bara köra på tills man får ut 900 Newton. För annars kanske folk bara kör på och kör på och kör på. Så har de fått rabdo nästa dag istället.

00:27:41 – Wille: Ja, exakt. I studierna använder de alla möjliga. I labbet har man kraftplattor och kraftgivare och allting. Men det som blir rätt praktiskt i konsumentledet blir att man mäter rotationen i axeln utifrån hur mycket tröghet det är. Man får ett värde i alla fall. Ja, precis. Då kan man beräkna effekten ganska exakt. Så effektutvecklingen får man. Och det är ju rätt intressant, för det är rätt roligt egentligen, men många tränar ju ändå, speciellt inom idrotten, då tränar man egentligen bara för att få en viss effektutveckling. Alltså riktningsförändring, hopp, ruscher, sprint, allting är ju effektutveckling. Egentligen rätt ointressant. Styrkan är rätt ointressant egentligen. Utan det är en massa olika effekter.

Kan man utveckla hög kraft snabbt? och omsätta det i en rörelse verkligen. Det går ju golfsvingar och allting. Det är rätt intressant hur många inte har tänkt på det egentligen. Trots det ska det vara gånger kroppsvikten och så. Man glömmer helt den här hastighetskomponenten.

00:28:49 – Fredrik: Det börjar komma in lite mer. Jag vet att både du och jag, Jacob, har provat lite sådana här prylar där man kan mäta, eller mäta, men de säger sig mäta effektutvecklingen med typ skivstångsträning, att man sätter fast någon liten magnet på skivstången som mäter hur snabbt den går och sen så sätter man in hur mycket den väger. Det finns ju många sådana nu för tiden. Ja, det gör ju det. De funkar ju sådär, om de inte ramlar av. Men det som du beskriver, då kan man få det mer exakt, eftersom det handlar mer om en hastighet, en rotationshastighet. Det måste vara en fördel att mätningen kan bli väldigt exakt.

00:29:21 – Wille: Den blir ganska bra. Just effektutvecklingen är rätt lätt att mäta bra. Sen om man vill utifrån rotationen beräkna kraften, så blir det lite approximativt, om man bara har Ska det bli bra så ska man ha en kraftgivare någonstans eller två kraftplattor som man står på. Om man vill mäta kraften är det bättre. Men det blir lite krångligare och lite dyrare och sådär också.

00:29:54 – Jacob: Finns det studier som har tittat på överföring? För det blir någon

Överföring av styrketräning till sprint, spänst och lagidrott

00:29:58 – Jacob: liten annorlunda form av rörelse ändå. Just det här att du tar i hela vägen igenom. Även i idrott så är det oftast Du, vi säger att du ska göra en riktningsförändring, det blir trögt, det går långsammare ner och så börjar du skjuta ifrån dig och sen ju mer du har fått fart på din egna kropp desto mer hjälper kroppen dig att fortsätta ta dig framåt. kedjor och gummiband. Det är populärt inom styrkesporterna. Det är egentligen styrkelyft, det är populärt. Där är det lite samma tänk, motståndet ska öka efter hand som du kommer upp för att du ska ta igenom hela rörelsen. Där vet jag att det finns inte mycket studier på de här gummibanden, men de som finns visar på att det fungerar bättre för att öka styrkan än att köra vanlig skivstångsträning.

Men det är överföring till styrkelyft. Men om jag tar överföring till, jag känner inte till någon studie där man tittat på kedjor, gummiband för att bli bättre på sprint och så här. Finns det med den här formen av flyweed eller hjulträningen någon studie där man har tittat på hur det överför till spänst eller sprintriktningsförändringar.

00:31:16 – Wille: Ja, precis. Det har kommit lite grann nu senaste… Under 2014-2015 har det väl kommit tre studier där man har tittat på idrottare. Alla tre studierna var elitjuniorer inom fotboll i Spanien eller Italien. Det är nog på ganska hög nivå. De har lagt in styrketräningen utöver deras vanliga träningen. Dels som man, i en studie så tittade man, man lade det innan ett vanligt träningspass och sen mätte man under träningspasset. Riktningsförändringar, trötthet, accelerationshastighet. Och så kunde det här passet innan, de här sätten. Postaktiveringspotential. Ja, så det blir som aktivering liksom. Och så vill man se att man inte får någon trötthet. Och där visade man ju, i den studien har man visat ganska tydligt att de förbättrar de här parametrarna som du säger.

prestationsparametrarna. Vad gjorde kontrollgrupp eller vad gjorde de andra?

00:32:13 – Jacob: Det var bara vanlig fotbollsuppvärmning då eller?

00:32:15 – Wille: Ja precis, de har någon standardiserad uppvärmning. Så det är liksom standarduppvärmning mot att lägga till de här. Så det är mer som en potentieringseffekt och sen vill de också se, bidrar det till någon trötthet? Tyckte man inte att man såg det. Och sen har egentligen samma sak fortsatt i en träningsstudie över tio veckor. De har försökt räkna lite grann på De drar nog ändå slutsatsen att det är skadereducerande, men det får man väl ta på en nypa salt. För sånt litet material känns lite, men de ser sådana tendenser i alla fall, så de säger det själva. Det verkar som att man tänker skadefrekvensen.

00:32:54 – Fredrik: Men jämfört med ingen styrketräning? Ja, precis. Ja, men det känns ju inte helt orimligt med tanke på andra studier. Det är så det är. Ja, just det.

00:33:03 – Wille: Absolut. Nej, men det är ju säkert rimligt, men frågan är om deras data kan säga det så säkert. Och sen också titta på hur de här prestationsparametrarna förändras över tid. Och det är positivt. Så finns det en liknande variant de har gjort och då har de kombinerat även med vibrationsträning så att den är lite blandstudier. Annars har man ju tittat rätt mycket på Dels akutstudier jämfört svänghjul mot traditionellt i samma rörelse. Tittat på EMG, kraftutveckling och effektutveckling i excentriska fasen och sett att det här ser bra ut. Tittar vi på de här parametrarna så bör det här rimligtvis ge lika mycket eller kanske mer effekt än den andra träningen. Och sen en hel del träningsstudier där man tittat på just övertid, muskeltillväxt och sådär.

Men förhoppningsvis så är det så här att trendbrottet nu 2014, att den här grunden är lagd så att säga och att det kan komma mycket roliga träningsstudier. Det vet ju vi, vi får ju mycket propåer från olika forskare som vill använda vår utrustning för att göra olika och de har ju alla möjliga roliga projekt. Det kan bli jättekul att se vad som kommer utav det. Det är en väldigt givande del av min vardag, att ha den kontakten med dem och höra deras idéer och vad de vill testa och vad de har för planer. Så det är kul.

00:34:29 – Jacob: Det är lite två skolor på något sätt inom styrketräning som ställs lite mot varandra. Det är dels de här som kanske älskar det de kanske tänker specifikt. Att nej, du måste vara en skivstång eller medicinboll så här, för det är så man arbetar med motstånd i världen. Kastar du en boll så är det inte lika tungt genom hela rörelsen, utan det ska vara tyngst i början och sen gå vidare. Medan det kanske finns andra då som kanske mer är på, ja, det stämmer ju att det är så, men Har du din styrketräningsbas och du dessutom bara tänker maximalt? Det diskuteras ju fortfarande om rörelsen behöver vara snabb eller det räcker att du försöker göra det snabbt. Det räcker kanske med att man bara tänker i hjärnan att nu ska du aktivera musklerna så fort du bara kan.

Och sen om det går fort, alltså själva benrörelsen blir fort, det vill säga man ska aktivera benmusklerna. Det spelar ingen roll så länge signalen, intentionen har varit att det ska bli så fort som möjligt. Jag lutar väl mer åt, i alla fall om vi pratar allt annat än de här riktiga specialist individualisterna, alltså individuella idrotter, friidrottare och så. Där skulle jag kanske tänka mig att det är mer hastighetsspecifikt, kanske bättre med en skivstångsträning där. Jag skulle tro för fotbollsspelare faktiskt att det är bättre bara att bli starkare på så lite tid som möjligt i gymmet utan att det påverkar din fotbollsträning. Har du styrkan så lär du dig utnyttja det när du hela tiden spelar fotboll. Men det är ju ingen som vet det här skulle jag säga.

Det är därför det hade varit coolt, för det finns ju ganska gott om studier. Man kör knäböj med fotbollsspelarna i tio veckor så förbättrar de sig. några procent i 10 och 30 meters sprinter. Jag tror ju faktiskt att det kommer bli en… Ökar du styrkan mer med hjälp av gummiband eller livewheel-träning eller något sånt, så tror jag att det i sig kommer göra att du ökar snabbheten mer också.

00:36:49 – Wille: Maxstyrkan i knäböj har ju rätt hög korrelation med sprinthastighet.

00:36:52 – Jacob: Ja, det har ju det. Jag har någon studie nu som jag tänkt skriva om för betyngelsen. Jag har mycket som jag tänker skriva om där det ligger. Jag skriver en rubrik och så klistrar jag en länk till studien där under rubriken och så sparar jag Word-filen, så där ligger väl en tur till sådana Word-filer. För framtiden. Det är en med rugbyspelare faktiskt som är väldigt cool. Där man tittat på korrelation mellan olika styrkemått och bara hur bra de är på att tackla. Det är en stark korrelation mellan många styrkemått. Alltså 0,6-0,85. Vilket man ändå får säga, det är ju inte mycket annat som har den inverkan på hur hårt man tacklar. Säger kanske sig lite själv också, att möter du en stor stark grabb så gör det ont när han tacklar dig.

00:37:36 – Fredrik: Jag hoppas att det är normaliserat i kroppsvikt, för annars blir det ganska ointressant.

00:37:41 – Jacob: Nej, men teknikmässigt så tittar man också på det man säger. Det finns en hel del där.

00:37:48 – Wille: Just när det gäller sprint så tycker jag det är rätt intressant och det är rätt intressant debatt också tycker jag. Kanske inte att ge sig in i, för det kan bli rätt hett, men det är rätt kul att stå från sidan. Men det blir ofta så att det blir kanske fysiologen eller sportscience-folket mot coacherna. Så har man lite olika syn på vad det är som ger resultat. Det finns en väldigt hög korrelation mellan max 1RM i knäböj och sprinthastighet.

00:38:15 – Jacob: Framförallt de första 10-20 metrarna. Efter 60 meter så verkar det vara mer korrelation mellan att vara född på Jamaica och… Det verkar vara väldigt svårt att träna upp det där. Även om man tittar på elitsprinters, hur de förbättrar sig över tid, så det allra mesta av förbättringen sker i starten och sen så sker det hur bra de är på att hålla sin hastighet. Det händer i princip aldrig att de markant förbättrar sig i sin maxhastighet. Utan den är där från senare tonåren, kanske 20-årsåldern.

00:38:52 – Wille: Och det är det som är intressant i många studier, att de kanske inte tjänar så mycket på att alltid öka den här styrkan. Där är det låg till högst måttlig överföring av den här ökade styrkan. Så det blir lite så här att de ökar kanske lite grann, de ökar starten som du säger. Kanske minimalt, en liten bit i början. Men sen att då gå från 180 knäböj till 240, det ger väldigt lite. Så det är intressant. Den är viktig, men samtidigt kanske inte det som man ska fokusera allting på. Sen är det roligt, eftersom jag tänker lite grann kring olika idrotter och så, så har man ett rörelseuppförande som är väldigt exakt, då kanske man tjänar mer på att jobba där mycket specifikt. Kanske skridsko eller någonting där man ligger och gör exakt samma rörelse hela tiden.

Men kommer man ut, hockey, fotboll och sånt där, ibland stoppar man med ett ganska rakt ben, ibland stoppar man på ett ben, ibland stannar man med båda, ibland är man på väg framåt och stannar, ibland är man på väg bakåt. Så där tror jag nog ändå man har Att man ska hålla träningen ganska allmän. Så man inte blir för specifik.

00:40:15 – Jacob: Om vi tar som jag ser på det där, så är det lite så att oavsett om du tränar specifikt, du hittar på någon rolig övning. Ska du bli starkare så är det mycket muskelberoende. Då ökar du din muskelmassa och du på något sätt ändå lär nervsystemet att använda den på något sätt. Du ska inte köra den här byggarträningen tre gånger tio till filer eller något sånt där. Får du den här muskelmassan, du kommer lära dig att nyttja den, tror jag. Det kommer ta sin tid antagligen. Man ska nog inte bygga två kilo muskler på ett år, för då kanske det blir för mycket att lära sig hantera. Men jag tror liksom jobba med det här progressivt, att man lite blir lite starkare hela tiden. Och så gör man ju hela tiden de här rörelserna i sin idrott. Är man fräsch då när man gör dem så kommer man ju lära sig att hantera med den nya muskeln.

För som du säger, så många olika rörelser man gör i fotboll. Du kan inte träna på alla dem specifikt. Så när folk hittar på de här specifika övningarna så är det oftast att det kanske är lite mer specifikt än de vanliga övningarna. Men det är ändå bara mer specifikt för kanske tio situationer av hundra eller tio av tvåhundra. Det är fortfarande så många andra situationer där du inte har tränat din styrka specifikt ändå på gymmet. Man kan inte göra det. Jag tror bara att styrkan är det, och sen får man lära sig att nyttja den. Det är så svårt att få en overload när man ska bli alldeles för specifik.

00:41:44 – Fredrik: Du måste hålla koll på en boll samtidigt som du ska knäböja. Det blir inte bra knäböj av det.

00:41:50 – Jacob: Då kommer inte musklerna, och då kommer inte mycket av styrkan heller. Då blir du bra på att stå i den positionen just Kanske lite bättre på den positionen på fotbollsplan. Men alla andra positioner, där blir det inte ett dugg bättre för det är inte mer muskler eller mer styrka som kan hjälpa dig. Men det är ju, folk tränar lite. Tommy hade ju lite insides där. Han berättade att folk kör lite hur fan som helst överallt. Det är ju också lite talande för hur… Man blir inte en bra fotbollsspelare av att vara vältränad på något sätt. Eller jo, man behöver vara tränad. av att maxa sin fysik. Men samtidigt så blir man inte så bra som man kan bli utan att maxa sin fysik, kan man väl säga. Så du kommer inte från amatörligorna och blir proffs på det.

Då ska du träna annat. Men vill du bli så bra som möjligt så är det en del av det. Annars tror jag mer hockey. Där är det ju kiloberoende många gånger. Jag kan ju tänka mig, är du 17 år ska du kanske vara tekniskt duktig nog för att spela med seniorer, men du väger 70 och de väger 90 kilo. Du går ju sönder antagligen, skulle jag tänka mig. Jag är från Skåne liksom. Ja, just det. Har ni något hockeylag där nere? Vi har ju Rögle som ligger nära i och för sig, men nej, jag har inte gjort mycket i skridskoväg. Eller jag kan åka skridskor, det kan jag, men jag har aldrig spelat hockey. Jag har aldrig haft på mig utrustning ens. Så jag vet ingenting om hur det känns att bli tacklad i hockey. Men du kan väl berätta vad du tror? Ja, precis. Hade jag rätt gissade jag rätt.

Det är inte kul kan jag säga. Nej, men gissade jag rätt där liksom? Hur stor roll spelar det? Vågar man ta upp en junior som ligger så mycket under kilona?

00:43:30 – Wille: Nej, men det är ju såklart väldigt viktigt. Och just för att med farten… Dels då kanske de också är lite snabbare just på den här maxfarten och så kommer de med större tyngden. Så det blir en enormt mycket mer energi som man kommer in med. Det kan nog bli tufft och där har man ju fördel av. Det finns ju andra mer extrema, det finns ju NFL och många sporter där rörelseenergin är så pass viktig. Du kommer med fart in. Där vill man ju också vara stor helt enkelt. Eller rättare sagt, man förlorar på att bli mindre. Det är det som är det häftiga med olika sporter också. Hur gjorde ni där i hockeyn?

00:44:12 – Jacob: Det var väl ett antal år sedan du lade av nu med Hur tänkte man där om man hade någon spelare som kanske var lite för lätt i kroppen? Körde man byggarprogram på en hockeyspelare för att få upp dem under tonåren? För man tänker att kanske tekniskt och taktiskt så kanske de klarar av det, men det är tveksamt om de inte går upp en 10 kilo.

00:44:36 – Wille: När jag körde J18 i Hammarby, det är en klubb där som man får söka sig till och så blir man utvald i tryout. En del av de här lätta killarna försvinner nog tyvärr under uttagningarna eller kanske inte ens söker. Laget är nog hyfsat stora från början. Men sen i träningen, vi hade väl en ganska vanlig grundstyrketräning som låg som en bas egentligen, 8-12 repetitioner. Då kunde det se lite olika ut från under säsongen att ändra sig lite grann. Så körde vi ganska mycket olympiska lyft också med en tyngdlyftningstränare nere på Fryshuset. Körde iväg med gymnastik med en gymnastiktränare. Båda de var på nationell nivå så det var väldigt bra. Så de tränade som tyngdlyftare när de var med honom Vår deal med honom var att han ställde upp mot att vi ställde upp för deras klubb i allsvenskan.

Vi gick och tog några… Någon spelare som gick och vann någon medalj någonstans. Jag var aldrig med på någon tävling själv när jag hörde honom. Just han hade ganska dålig teknik men var väldigt explosiv. Han drog upp 110 från golvet rakt upp. Ingen fick en godkänd stöt och kom hem med någon medalj. Men, så det var väldigt, och det var lite grann där vi också kom in just på, jag tyckte just med svänghusträningen var att vi fick spelare som var ganska stora och starka och de var utvalda för att de var lite explosiva, de var kralliga, lite muskulösa och tyckte om att riva och slita och sådär. De var fysiska liksom. De hade jättedålig teknik. Kanske lite stela och lite sådär. Det var ju väldigt svårt. I början när man skulle belasta dem i träningen så stod de nästan med kvastskaft.

Vecka ut och vecka in. Det blev ju liksom… en stor del att vi började utveckla det här konceptet också. Vi tänkte att de är ju stora och starka, vi skulle vilja belasta dem bra, typ knäböj, bra basövning, fast på ett säkert sätt. Så där löste vi, det var mycket av drivkraften just när vi kom igång med det här projektet från början, när vi ville ha den här.

00:46:52 – Jacob: Kan vi berätta för folk här att man spänner i princip fast det här. Hjulet ligger under det här repet som du pratade om. Man spänner fast det i sig själv. Eller ett bälte runt midjan eller en väst. Man har ingenting på ryggen där.

00:47:13 – Wille: Även om man faller framåt så blir det inget större moment på ländryggen. Kör du med en bra teknik så hamnar trycket fördelat över axlarna i princip. Lutar du framåt och kör så hamnar trycket egentligen över ländryggen. Men det ligger inte kvar något tryck på axlarna som ett moment. Där kan man jobba teknik och styrka parallellt på ett helt annat sätt. Du kan i princip plocka in någon patient på en sjukgymnastklinik från gatan. Då kan du börja köra på. Även om du tar in en 50-årig farbror som inte har rört på sig på 30 år, har lite kagge och väger 20 kilo för mycket. Han är ändå rätt stark. Sätter honom i en benspark. Han har knallat runt med den övervikten i trappor och allting. Flyttat lite möbler och huggit lite ved och sådär.

00:48:01 – Fredrik: Alltid jävla vader, folk som bär runt på övervikt. Alltid vader har han. Ja, precis. Det är knepet för grymma vader. Du lät väldigt bitter när du sa det. Så jag har inga vader.

00:48:13 – Wille: Ja, det är därför mina vader är så små. Ja, exakt. Jag känner också det. Jävla skit. Ja, men visst är det så. Grejen är att de är jättestarka, men så kan man ändå inte belasta dem. Man faller inte i en sån övning, utan då kör man de här isolerade maskinerna. Det är klart att det är, nu vågar man inte säga funktionellt, men det är väldigt bra om de kunde köra knäböj så skulle det vara en så bra övning. Man kan jobba med rörligheten och balansen och styrkan, allting på en gång.

Excentrisk överbelastning, rehabilitering och Nordic Hamstring

00:48:44 – Wille: Det tycker vi är kul, för det gör ju många av de sjukgymnasterna som är kunder hos oss också, att de kan stoppa in dem och de kan börja träna ganska bra och få lite styrketräningseffekter redan från början. Så kan man jobba med tekniken parallellt.

00:48:57 – Fredrik: Sen just det excentriska upplever jag är jävla bra om man har ont någonstans. Det kan vara ordentligt smärtlindrande excentrisk träning. Bara att hålla emot någonting. Folk är inte riktigt vana vid att träna på det sättet och känna av den känslan. Jag upplevde med mina patienter att det funkade riktigt bra om man kunde få till det på något bra sätt. Alltså inte så excentriska tåhävningar och sånt, utan mer typ om man kan få till någon excentrisk axelövning. Det funkade verkligen riktigt bra på de här tendinopatierna och senbesvären. Jag kan tänka mig att just den här svänghjulsträningen kan vara riktigt bra för folk som har ont eller i alla fall är lite sköra.

00:49:34 – Wille: Nu sitter vi här med två sjukgymnaster, vad vågar jag ge mig ut på de här områdena? Vi praktiserar ju inte längre. Tittar man på litteraturen, det är ju under ganska många år och bredvid artiklar, så har ju excentrisk träning på att endinopatierna är väldigt framskjuten roll. Ändå väldokumenterat, det har rätt bra effekt. Det finns ju en del som pekar på andra saker som är bra också, men jag tror inte man sticker ut hakan direkt om man säger att det är bra.

00:50:01 – Fredrik: Det funkar, men man ska väl säga att det inte är det enda som funkar, har man börjat komma fram till. Så man ska inte hänga upp sig på det. Men just som smärtlindring, om man ska försöka få till bra träning för någon som har ont, för det blir ofta syftet om man ska få igång folk, då funkar det väldigt bra. Inte om man vill hela senor och sånt där, om man inte bara tänker på det, så just själva träningen kan bli väldigt bra. Nu tar jag ett helt avbrytande på en helt annan fråga.

00:50:26 – Jacob: Jag gör så här ibland. Hur mycket övningar kan man göra på just er sån här? Jag har dålig koll på din utrustning. Vi tog hit dig för en annan orsak egentligen. Det kommer snart senare.

00:50:45 – Wille: Vi fick väl ihop en 20-25 basövningar tyckte vi när vi började med det där. Folk är ju kreativa, sen uppfinner ju folk massan. En del tänker man att man aldrig ska göra själv. Men mycket är bra också, som man inte alls bara inte har tänkt på. Det är nog säkert över 30 olika övningar som man kan göra. Och då räknar jag inte med de här jättekonstiga sakerna.

00:51:11 – Jacob: Det jag tänker på direkt när man tänker excentrisk fotbollsnörd som jag är på sätt och vis, det är ju det här, alltså Nordic Hamstring, som man har visat i ett antal studier nu faktiskt, att det minskar skaderisken och det gör det rejält hos de här sprintiga, alltså det är framförallt rugbyspelare och fotbollsspelare som man har gjort de här studierna. Det är Rugby i Nya Zeeland och så i Europa är det fotbollsstudier man har gjort. Kan man få till en liknande övning med det här hjulet? Där man får till det excentriska på hamstringen? Ja, absolut.

00:51:43 – Wille: Du kan göra det som är populärt hos många. Vi ser på olika Atlantic Centers till exempel, där de kör och tränar sina prestationsidrottare. De gillar ju bland annat att köra raka marklyft i den excentriska delen. Men så laddar de upp, för att få en överbelastning, då laddar de upp i den koncentriska delen med att kanske göra mer klassisk marklyft. De gör en squat-rörelse upp. Och då får de ju in, för de är mycket starkare i den rörelsen. Och sen bromsar de bara baksidan ner. Och det är väl ett ganska bra exempel på hur man med lite fantasi och lite smartness kan ganska enkelt skapa överbelastning där man vill ha den. Nu vill vi ha en baksida och jag vill ha den i den här vinkeln. Då börjar man bromsa där. Det är väldigt enkelt för mig.

Någon kan stå bredvid och hjälpa till att dra. Vill du överlasta dina knäböj till exempel, då kan du ställa dig vid ett mittrack och så drar du dig upp lite med armarna och sen bromsar med bara benen ner. Och då kommer man ifrån allt det här med de här stora jättetunga vikter och två som passar och det går jättelångsamt. Utan här blir det ganska snabba rörelser. Det är det jag tror de gillar, att det blir mer likt skadepanoromat också. Att det är en ganska hög kraft som kommer ganska snabbt. Det är dynamiskt, det kommer repetition på repetition. Just det, den här draken kan man ju göra också med svängljusgrejen.

00:53:14 – Fredrik: Jag har läst ganska mycket om det här med Nordic Hamstring, så ett problem med det är kritikerna. Jag tänkte exakt samma sak. De vill gärna säga att du har böjda knän när du gör det här och du skadar inte dig med böjda knän, utan det är när knäna i princip är helt sträckta som de skadar dig. Det kan man göra med den här svängljustekniken, så kan man träna baksidan mer som raka marklyft, fast få en överbelastning excentriskt.

00:53:37 – Wille: De har haft jättebra resultat i studien, jag menar den här jättestudien som de gjorde, Petersen.

00:53:44 – Jacob: Ja, jag tänkte precis på det. Man kanske inte ska, alltså minskar man skadorna med 80 procent så kanske man inte ska säga att det är en jävla dålig övning det där. Jag håller med. Om vi kanske vill göra det skadeförebyggande med en prestationsdel, så borde ju träna excentriska med ett sträckt knä. Det borde ju vara mer specifikt för att bromsa in benpendlingen. Det kanske räcker att man gör överbelastningen excentriskt för att musikern inte ska gå sönder när den kör överbelastning i centrisk vid löpningen men kanske blir då specifikt lite bättre med det sträckta knät. Nu gick jag ifrån lite det jag sa här innan, att det viktiga bara var att bli stark. Jag tror att rörelsen spelar roll om det funkar. Det funkar inte praktiskt i fotboll tror jag.

Jag hittar på jippoövningar när man står på ett ben och viftar och har sig.

00:54:40 – Wille: Det vore egentligen konstigt om det var en övning som löste allt. Det kommer väl landa i att folk kommer, beroende lite på vad de gillar, men det kommer väl bli ett hopkok av. Kanske någon har lite svänghjul, man kör lite Nordic Hamstrings och så har man lite, någon kör kanske mycket med traditionella vikter och kör mycket baksida.

00:55:00 – Jacob: Nordic Hamstring kan man göra ute på plan också, det är fördelen med det här. Ska man göra ett helt lag med din, Man har pengar att köpa in till alla och man ska ha någonstans förvara det till alla och man ska liksom ha det logistiskt så att det funkar och få dit och bort spelarna före eller efter träningen. Nornic Hamsing har ju sina uppenbara fördelar, men jag tror som individuell idrottare om man har tillgång till någon form av sådana här där man kan överbelasta excentriskt med raka knä så är det nog en cool grej det också.

00:55:30 – Fredrik: Men sen de lagen som har råd att göra allt det här, alltså köpa in en massa sådana här maskiner och forsla dem hit och dit, de gör ju inte sådana order canchlings. De tycker inte att man behöver det. Alltså Barcelona och sådana där. De verkar ju skada sig en hel del. Jag tänker mig att just den där typen av träning kanske är lite roligare, om man har en manick man kan göra det med. Ja, precis.

00:55:49 – Jacob: känner sig elit när man har en snygg utrustning istället för att någon bara sätter ner och ska hålla dina fötter.

00:55:57 – Wille: Nu har de ju fått en egen Nordic Hamstrings-manick här som kommer snart. Nordboard, ja. Precis. Den kommer säkert tillföra jättemycket, för det som händer med den här maskinen som är Nordic Hamstring, som jag tycker verkar vara kul att testa, det är att man mäter. Då har man kraftgivare som mäter momentet och kan få veta exakt hur mycket Om vi gjorde det så skulle vi bromsa olika belastning beroende på hur långa vi är och hur vi ser ut. Det är intressant. De har också sett i sin forskning att man kan hitta cut-off. Kommer du upp över det här momentet, där sjunker skaderisken betydligt. Då kan man också börja ordinera och säga att du behöver kanske inte göra så mycket av det här. Fokusera precis som vi var inne på, bollspelarna.

Allt egentligen kring fysträning, det är på något sätt om vi ska bli bra på fotboll och vi ska inte skada oss. Men det finns kanske inget självändamål i att bli jättestark. Det kan vara lika viktigt att inte träna för mycket heller på någonting. Ja, för det kan man följa då också.

00:56:58 – Fredrik: Man kan följa bägge benen dessutom. Det är jävligt ballt. Men då kan man se utvecklingen. Nu har du spelat en massa matcher, men hur ser det ut om du gör en schysst nordic handflings? Ser det förjävligt ut kan man få en indikation på att det är nånting som är på väg att hända. Du kanske inte ska köra så mycket av det här eller vila nästa match eller vad det nu är för nånting. Den kommer bli riktigt ball, men den börjar implementeras.

00:57:24 – Wille: Jag tror många av de här kommer landa i flera olika tekniker och överhuvudtaget så kommer mätningen mycket in. Framförallt internationellt sett så börjar man bli väldigt bra på att monitorera träningen. Det här med fystester är nästan på väg… Jag tror vi kanske i Sverige hänger kvar vid det lite grann och kanske kommer bli så längre. Framförallt i USA där man är väldigt för teknik. Där mäter man precis som du var inne på, man mäter på stånghastighet och man mäter readiness och man mäter allting. De gör jättemycket. Och hela poängen blir ju då att då kan man ju styra träningen från dag till dag. Ser jag så här, men den här killen, det går alldeles för långsamt på de här lyften idag. Det ska gå mycket snabbare. Du får vila eller du får inte vara med på träningen eller du får gå till sjukgymnasten.

Du får göra någonting annat. Det är ju rätt häftigt om man kan fortsätta den utvecklingen. Om man kan utnyttja tekniken så det inte bara blir dyra grejer. Så monitorering tror jag, det exploderar ju nu tror jag.

00:58:32 – Jacob: Det är ju vårt avsnitt fem. Med Micke Mattsson, ja. Ja, det finns ju uppe när ni lyssnar på det här. Så har ni inte lyssnat på avsnittet innan det här, så hoppa tillbaka igen. Där vi diskuterar jättemycket kring just de bitarna.

00:58:44 – Fredrik: Hur svårt det är.

00:58:45 – Jacob: Ja, hur svårt det är, men också fördelar med det. Där är väl några konkreta tips på saker som man kan göra själv. Ungefär som du sa här, och som Wille sa innan, är man helt plötsligt svagare eller rörligheten försämras, så är det en markör på att du kanske är lite nedtränad. Det innebär att man måste sluta träna. Man kanske har den planen att man ska vara nedtränad, men det innebär ändå att skaderisken är högre för stunden. Då kanske man får fundera kring det.

00:59:13 – Wille: Man kan ju säga så här, om man lyssnar på det här och gillar teknik, då ska man inte vara rädd för att ge sig in i den här träningsbranschen som är lag, alltså de här lagen på hög nivå.

00:59:25 – Jacob: Många vill nog vara där, det är så vettigt att man tar sig dit, tror jag. Det är lite därför vi har så långt förspel alltid här med, jag tror kanske några lyssnar som inte alltid tycker det är intressant att höra hela vägen om, men just för att det finns liksom ingen solklar väg för att bli någonting inom, man säger träningen, vi har hört historierna på de fyra gästerna vi haft hittills, eller fem, att det är alltid brokiga vägar, det är många olika steg och man har träffat någon som var polare med någon som helst. Det är sånt också, man får börja någonstans och så får man liksom Har man en lärare som gör lite det man vill göra så får man vara på och snacka och ha sig, mejla runt och sådana saker.

01:00:07 – Fredrik: Per Tesch har återkommit ett par gånger här. Tommy har redan sagt att vi ska bjuda in honom.

01:00:13 – Jacob: Vi får kanske se om vi tar några till av hans adepter. Exakt. Så har vi hela nätverket.

Konferensen Train Smarter i Toronto och Mark Rippetoe

01:00:25 – Fredrik: Ja, men vad tycker ni? Ska vi röra oss vidare eller? Till kongressen, som jag inte vet särskilt mycket om. Det är mer ni som har koll. Jag ska säga att det jag vet om den, det är att jag följde den här hashtaggen på Twitter.

01:00:43 – Jacob: Det trycktes nästan upp i ansiktet på mig. Väldigt många som jag följer Där, eller som var där, och då håller de på att twittra varandra och då ser man ju det också, man följer båda. Så det var lite trött på det också till och från.

01:00:57 – Wille: Översvämning. En började skämta om vad de gjorde på fikat, med personliga grejer som ingen annan fattade än de två.

01:01:05 – Jacob: Skickade sms till varandra.

01:01:08 – Wille: De sitter bredvid varandra. Två stolar bort. De sitter på ett samtal och så dingar de sig.

01:01:15 – Jacob: Ja, du kan ju säga vad det var för något då, liksom lite.

01:01:19 – Wille: Ja, precis. Det var ju det, alltså översatt på svenska så blir det väl liksom kanadensiska sportkiropraktorers förening som är någon slags undergrupp då till kiropraktorförbundet. Det här är en ideell förening. Och de arrangerar då återkommande den här Trainsmarter-kongressen som går över två dagar. Det är i Toronto då. för hela Kanada. Och de har ju fått dit helt fantastiska namn. Det är ju liksom om man tittar på den här föreläsarlistan. Det var ju så jag exponerade, jag såg någon reklam någonstans för den där mässan och såg några namn på flyen där och klickade mig in och såg vilka som skulle vara där. Och tänkte så här, nej men det här måste man ju åka på. Sen fick jag ju deala lite med chefen och förklara hur bra det var att vi var där.

Jag åkte dit som utställare, men det var väldigt bra. Han var med på ganska mycket och lyssnade. Det var en jättekul resa. Det är alltid skillnad när man träffar folk live och kan vara med och frågestund och i en annan diskussion i fikat direkt efter. Man kan även ha en tid att prata lite med dem efter föreläsningarna. Det var kul, det var ju väldigt… Är man intresserad av idrott och träning så var det där jättebra och de kan ju fortsätta hålla en sån nivå så får man chansen så… Nej, men det var väldigt bra.

01:02:50 – Jacob: Men du kan väl dra lite. Du har berättat om alla för oss här, eller de flesta här för oss, men vi har väl några saker som vi mer tänkte fokusera på eller diskutera. Vi tar styrkefolket kanske.

01:03:04 – Wille: Ja, precis. Det var ju då Rippetoe och Stuart Philips och sen, hur man uttalar det då, Christian Tibadeau. Tibadeau, med någon fransk uttalning. Som var direkt styrkerelaterat. Det roliga där var ju, det var lite synd att de inte var samma dag som jag sa här innan. Men Tibadeau körde de på lördagen och så körde de Stuart Philips på söndagen. I alla fall forskningsmässigt och åsiktsmässigt utåt sett så ligger de ju på varsin ända av skalan. Forskar han?

01:03:40 – Jacob: Han är väl mer praktiker? Ja, precis. Nej, han forskar nog inte.

01:03:43 – Wille: Inte vad jag vet.

01:03:44 – Jacob: Han läser ju studier. Jag har läst någon av hans äldre böcker och där är ju liksom referenser på ett hyfsat sätt får man väl säga i alla fall. Han verkar kunna området och inte bara hitta på sina grejer som säljaren. Det är som påhitt. Som vissa andra gör. Det är Pauline Quinn. Jag inte ska nämna namn. Vi drar det där. Det är faktiskt relaterat till grejer som jag skrivit om tyngre på tyngre nyligen. Det är en intressant diskussion. Vi börjar med… Börja med lördagen. Ja, precis.

01:04:22 – Wille: Rippi tog han ju först. Han var ju första talare då. Jag har aldrig hört honom eller sett honom i något klipp heller. Han var ju rätt speciell skulle man kunna säga. Han har väl en kultstatus kan man väl säga. Han är stor. Jag har inte läst jättemycket om det han har skrivit. Jättebra koll på honom, mer egentligen som fenomen. Men han började säga att vi kör ingen overhead idag. Det blir inga slides nu. Och så bara höll han och snackade i en timme och sa väl rätt mycket. Sen sa jag egentligen ganska bra saker tycker jag. Han förstärkte rätt mycket som man ändå kan om man har en balanserad syn på styrketräning och har läst och förstått att man kan göra på lite olika sätt och att man har de här grundkoncepten klart för sig. Han pratade rätt…

Det blev ingenting som man kanske tar med sig direkt i träningen. Men han pratade lite om definitioner. Han har den här synen att styrka är bara en sak. Det finns bara en styrka. Där kanske det är många som inte håller med honom.

01:05:35 – Jacob: Och du tränar bara hans basövningar i styrkelyftsutförare.

01:05:39 – Wille: Ja, precis. Det är det som är styrka. Han tycker ju då att allting med explosiv styrka och reaktiv styrka, allt det här kring styrka, antingen är man stark eller så är man inte stark.

01:05:52 – Fredrik: Det stämmer ju om du bara pratar om knäböj så är det ju så. Lyfter du många kilon? Om det är det som är frågan så absolut, men det kan ju inte vara den enda frågan.

01:06:03 – Wille: Det var hans utgångspunkt egentligen. Men därefter det så tyckte jag ändå att han hade ganska bra poänger. Han pratade lite grann om att vi… fysisk aktivitet och vad är skillnaden mot motion och träning och hur förbereder man sig för tävling. Han var ju rätt rolig, han mejade ju ner crossfit ganska bra och det var också rätt kul. Man kan ju inte tävla på träningen. Det är bara som att be om att bli skadad och gjorde det ändå på ett ganska kul och ett ganska bra sätt med glimten i ögat. Men just lite grann att Att bygga upp sig, att ha den här progressionen. Man jobbar mot ett mål om man ska prestera. Man kan prestera på träning utan att maxa och bygga upp. Och sen jämföra det med vad motionen är. Så kanske inte alla håller med riktigt om hans definition på motion och hans definition på träning då.

Men motion för honom är att du gör det bara för stunden så att säga. Utan du gör det inte för att få någon långsiktig effekt. Utan du går lite på löpbandet och sen går du och lyfter lite hantlar. Och så kan du gå hem och unna dig en Snickers eller vad du tycker. Så det är plus minus noll och så har du rört på dig och tyckt att det var skönt att komma till gymmet. Men träning, då har man liksom ett mål, en progression och sådär.

Skillnaden mellan träning, motion och vardagsrörelse för hälsan

01:07:36 – Fredrik: Men det är väl ganska okontroversiellt, och det skulle jag vilja säga att de flesta definitioner av motion och träning är. Träning i syfte att förbättra någonting, och motion att bibehålla.

01:07:44 – Wille: Ja, jo, absolut. Nej, det är inte alls, det är inte särskilt kontroversiellt, nej.

01:07:50 – Jacob: Men det är många som inte tänker på det faktiskt, och försöker separera. Jag vet, jag föreläste för Wille i förra veckan, måste det vara, förra veckan på hans jobb. Jag brukar också ta upp det här att när jag pratar träning så handlar det om att försöka förbättra sig. Medan jag ser motion att man gör det man redan kan. För att hålla igång kroppen och för att bibehålla det man har. Det blir luddiga gränser där också. Om jag är på toppnivå och jag kör underhåll i tre månader motionerar jag då. Det gör man inte. Jag tycker ändå det är bra att folk tänker de banorna. Det är lite som det här, jag brukar också snacka om att det handlar inte om vad du gör, utan det handlar om hur du gör det. Det är inte styrketräning nödvändigtvis bara för att du håller i hantlarna, utan du måste göra styrketräning med vikter som är tillräckligt, eller ett motstånd som är tillräckligt stort.

Där tror jag också att många tänker att de tränar bara för att de håller i hantlarna.

01:08:50 – Fredrik: Jag hade en föreläsare på sjukgymnastutbildningen som sa att träning, då är man ombytt om man ska träna. Men hur många tar på sig tights och sen går ut och går? Det är hur vanligt som helst. Jag tänker också, det är inte så tråkigt.

01:09:04 – Jacob: Det är okej om ni är 65 plus och powerwalkar, men inte annars. Ni får gärna ha träningskläder. Jag går alltid runt i träningskläder. Min fru kan bli sur på mig ibland till och med.

01:09:23 – Wille: Jag tänker nog likadant kring definitionerna som er också. Men det man glömmer bort lite grann som när han körde det här som kan bli lite nedlåtande mot den här motionen lite grann. Att det är liksom inte så mycket värt. Eller att man gör det för att kunna unna sig lite glass på lördag. Det är ju lite, glömmer ju också bort hälsoaspekterna lite grann tycker jag. Som är faktiskt ganska viktiga. Och vi vet ju skillnaden till exempel att Det är mycket större effekt. Har du ett kontorsjobb och inte tränar och så drar du på dig tightsen och så börjar du gå promenad tre gånger i veckan kanske, en 45 minuter. Då minskar du din risk för sjuklighet och dödlighet jättemycket. Därifrån går till att börja springa. Det är lite förbättring, men den stora effekten har du när du går till att bli aktiv.

Och de som ska börja träna måste rimligtvis börja med motion kanske, eller ändå tycka att det här är lite kul, jag kanske ska sätta upp ett mål, och så är man inne i det. Det får inte bli för… Elitistiskt. Ja, precis. Tittas ner på folk som kanske bara just går på löpbandet på gymmet. Jag själv utgår ifrån, det blir att man tänker prestation när man har den bakgrunden. Det tycker jag ändå kan lyftas uppåt. Motionen gör kanske mer nytta egentligen.

01:10:46 – Fredrik: Man måste ju ha båda om man ska ha hälsan. Jag är en jävla soffpotatis egentligen. Jag tränar varje morgon, men sen jobbar jag på kontor och kan i princip gå en hel dag utan att ta mer än tio steg. Och det är ju vidrigt för hälsan. Det spelar ingen roll om jag bänkpressar lite på morgonen. Det har ingen betydelse. Då måste man anstränga sig och faktiskt gå ut och gå på lunchen och ta någon extra promenad och så där, för då får man faktiskt båda bitarna av det. För utan promenaderna, då har man inte någon positiv hälsa effektivt.

01:11:16 – Wille: Är man väldigt stillasittande, det kan ni säkert mer om, men det finns en del studier som pekar på att det är svårt att kompensera med träning om man är väldigt inaktiv. Det finns ju epidemiologiska studier där man ser att även de som är nära eller som säger sig uppnå de här rekommendationerna för fysisk aktivitet, har de ett väldigt stillasittande jobb?

01:11:38 – Jacob: Så är deras då, alltså mortalitet, alltså risk att dö i förtid. Alltså alla dör ju. Men liksom i förhållande till andra så dör de lite tidigare. De andra då är de som liksom har en livssituation där de ofta rör på sig. Alltså regelbundet är igång under dagarna. Så de här 30 minuterna, timmen om dagen som man kanske tränar då och så sitter man bara still. De är väldigt bra för hälsan. Men Det är inte allt för hälsan, du är inte klar. Det finns ju studier också, korttidsstudier. Jag vet Marek har skrivit om det på Träna styrka, min ena sida. En studie där man tittade på blodsocker, insulin och Vi sa blodsockerinsulin, men de tittar på någonting annat också, jag kommer inte ihåg. Triglycerider, triglycerider tittar de på. Där ena gruppen i princip bara satt på kontor, åtta dagar, och åt sina måltider och så tittar man blodsockret där.

En annan grupp satt på kontor åtta dagar, men de hade tränat 30 minuter innan de här åtta timmarna. En annan grupp satt på kontor, men fick en paus där de promenerade fem minuter varje timme. De som tränade 30 minuter innan, de hade en minskning i både blodsocker och insulin. Triglyceriderna var det inte så stor skillnad, men blodsocker och insulin med kanske 20 procent i medelvärde över de här timmarna. Medan de som hade rört sig var femte minut, det handlade om 40-50 procents minskning. Mycket större än de som bara hade tränat innan. Den här metabola hälsan handlar nog mer om rörelse än om att Sen är det ju lite tvetydigt därför liksom, om du kanske då inte tränar och kanske inte bryr dig, så de här rörelsen stoppar ju inte dig.

Alltså. Att bli svag och krassa. Nej, precis. Bli svag och sådär i längden. Så det kanske, Man ska nog ha både och om man vill ha det. Det är väldigt väl. Jag har också mycket på livskvalitet före livslängd. Många av de här studierna som tittar, alltså mortalitet är när du dör. Ingen som berättar om hur kul du hade medans du levde. Där tror jag det är mycket. När jag jobbade i äldrevården, det var många som tappa livskvalitet på att de inte kunde göra det de ville. Alltså, de hade rollator, de kunde gå med, men nej, det är så jobbigt att gå upp på bussarna. Men de kunde ju ha gått med den här rollatorn i tio år. Och så liksom hela tiden tyckt det här i tio år, det är så jobbigt med det här. Istället för bara, ja men bli starkare, antingen så att du kan lyfta din rollator, om det var något, liksom man säger, det behöver ju inte bara vara styrkan som gör att man går med rollator, det kan ju finnas balansproblematik och neurologiska grejer och vad som helst, men Hade de blivit starkare så hade det inte varit jobbigt att gå runt med den här rullatorn.

Jag tror mycket mer på livskvalitet från att inte bli för svag. Där tror jag att träningen ska ha sin del också.

01:14:42 – Fredrik: Just det här med att röra på sig fem minuter varje timme är svårt om man jobbar på kontor. Alibit blir hela tiden att vi har ståbord. Våra anställda står upp och jobbar. Det gör ingen skillnad överhuvudtaget.

01:14:58 – Jacob: Men Ripto har nog blivit väldigt sur om han vetat att vi gick från han upp till den här diskussionen.

01:15:04 – Fredrik: Ja, exakt.

01:15:08 – Jacob: Doktorn och sjukgymnasterna liksom. Ja, det är intressant med styrketräning, men…

01:15:15 – Wille: Om man ska koppla till styrketräning så tror jag ändå att det känns som att det är många äldre som styrketränar mer. Att det blir mer utbrett och att man också ser mycket av hälsoeffekter i styrketräning. För 15 år sedan pratade man om styrketräning som att det var lite farligt. Styrketränar du för mycket så höjer du ditt blodtryck och allting. Allting var en väldig soppa. Man tittar kanske på någon på Mr Universum som fick hjärtsvikt. Man vet inte vad de har stoppat i sig. Styrketränaren hade ganska dåligt rykte från att det kanske är roligt och du kanske ser stor och stark ut och det är bra men det är farligt. Till idag när man vet att det har bra effekt, metabol påverkan och man minskar fallrisken. Just de som kan öka sin effektutveckling kan ha den här kraften att snabbt kunna svara emot och stoppa ett fall till exempel.

Man snubblar till. Där kanske vi räddar balansen, medan man inte har förmågan att utveckla kraften snabbt. Faller ihop som ett korthus. Där kommer det in, just både kraft och effekt. Och muskelmassan i sig skyddar kanske att man har mer vaddering. och just har den här marginalen. Man får en stroke och blir svag i ett ben, men tack vare att man ändå är rätt stark så då kanske man klarar sig med ett hjälpmedel istället för att bli liggande. Så jag tror styrketräning, det tycker jag är kul ändå att styrketräning blir mer accepterat och får mer som det förtjänar kanske. Om man ska gå över till en av föreläsarna som inte har pratat så var Jenny Sincler Ian Sinclair var ju där, lite fitnessprofil, men hon är ju jätteduktig idrottare i botten.

Hon spelar i landslaget i rugby i USA. Och nu satsar hon ju på styrkelyft, tränar rätt seriöst för det. Men när man ser henne, hon är ju så här glad tjej med uppsatt hår, fixad frisyr och lite smink och färgglada kläder. men ändå tränar seriöst och styrka. Jag tror till exempel en sån person som hon, hon gör jättemycket för att kanske tjejer ska styrketräna mer och alla vanliga personer också ska tycka att det är lite… Det finns ingen riktigt stereotyp kvar tycker jag, bara från när jag…

01:17:56 – Jacob: Jag har egentligen bara varit så här in i… Fotboll höll jag på med, men det är kanske tio år som jag varit intresserad av fitness, styrketräning, lite sådär. Det var ju bara en typ nästan förr, kändes det som. Både på herr och dam, när det gällde just den som kör styrkelyft. Nu känns det som att du kan stöta på någon var som helst som kör styrkelyft. Det tycker jag är så häftigt. De passar inte på den här stereotypen som även jag själv hade. Även om jag delvis varit inne i det förr, men varit inne i det ganska ordentligt på ett par år. Jag fortfarande kan ibland stöta på folk. Ja, det gör du. Ungefär som om man fortfarande har kvar den här gamla stereotypen, men det tycker jag också är fräckt när det gäller styrketräningen. Och även äldre, på Greppet där jag tränar en tyngdlyftningsklubb, jag går ju dit på dagtid ganska ofta, och är det alltid ett gäng på 20 gubbar och tanter som tränar.

Det är härligt att se. Jag har tänkt att filma honom så många gånger. Jag tror han slänger iväg en 18 chins. Han är närmare 70. Det är så jädra häftigt. Det är många som är väldigt starkare än någon annan. Han är lätt 60 plus och han kör ju böj på 180 kilo.

01:19:29 – Wille: Och egentligen när man ser just hälsoeffekter och sådär, kan man behålla styrkan man har när man är 30-35, alltså egentligen bara bibehålla muskulaturen och styrkan utan att vara jättestark från början, då ligger man ju jättebra till sen när man är 80. Och de flesta i den åldern, 30-35, kan väl kanske tränas till att klara t-chins på lite tid. Kan man hålla det, då ligger man ju ändå bra till. Det är så här vi repeterar det.

01:19:57 – Jacob: Ni kanske anar att vi inte är så förtjusta i… Han har ju sina sidor, men just… Han behövs ju. Han är ju en dogmatisk person. Jo, han är rolig. Han är väl rolig, det får jag ge dig. Men om ni är nybörjare här och lyssnar, eller ni började precis med det, ni hade köpt hans bok. Där finns andra sätt att göra saker på. Ska vi väl säga så. Jag tycker faktiskt på något sätt att det är en bra bok, men det gäller att inse när man läser den här boken att han mördar upp det som det bara finns ett sätt och det finns jättemånga sätt. Rent tekniskt också, hur man lyfter. Det är vissa råd som kanske är lite Kanske inte jag skulle ge. Men överlag tycker jag det är en bra bok. Tyvärr gäller ju träning överhuvudtaget. Det finns ju. Men det är lite hur man.

Jag kan läsa böcker och säga att det här har inte jag gett. Men det är okej att han säger det. Men Ripsos, det känns som han trycker upp det i huvudet på en. Även när man ser han då. Jag har inte sett honom live heller. Men jag har sett föreläsningar. Jag har någon instruktionsvideo hemma.

01:21:02 – Wille: Han ser ut som att han ska

Christian Thibaudeau om isometrisk träning och potentiering

01:21:03 – Wille: slita upp ett markklipp när som helst. Sen var det ju Thibadeau som pratade styrka och de hade väl kanske, jag vet inte, men han hade ju då, det hade ju kunnat bli jätterolig kollisionskurs med Stuart Philips då. Men hans tema var det, han pratade lite om excentrisk träning, men han pratade framförallt om isometrisk styrka och isometrisk träning. Som vi var inne på, teenation-skribent. Det är lite kokboksperson. Kör så här för att bli så här. Maximera och ner på ganska detaljnivå. Men sen också med lite referenser och lite genomtänkt så att det ändå inte är helt taget i luften. Han pratade om isometrisk träning. Det var ganska intressant. Lite grann om hur det funkar helt enkelt i kroppen. Dels att du kan potentiera för tunga lyft, till exempel köra isometriska lyft.

Och han gav lite instruktioner på hur man skulle göra då. För att inte trötta ut sig för mycket heller så man tappade för mycket till träningen efter. Jobba i olika vinklar och loaded stretching pratade han lite om också som ligger inom det området. Om man går ut i ytterläge och lägger på en vikt liksom. Både för muskeltillväxt och rörelseomfång. Så det var en ganska intressant föreläsning. Men han kom in, man märker ändå så att säga, hans grundligge, han ligger på det här ändå. tung styrketräningsbias. Det ska ju vara över 80 procent, annars är det inte styrketräning. Som guidelines säger. Så där blir den här roliga kontrasten till Stuart Philipsen som kom nästa dag.

01:23:02 – Jacob: När han pratade isometriskt där, gav han liksom någon… Det är väl någonting som jag upplever, om man ska köra isometrisk träning, hur länge ska man hålla den här isometriska? Där finns det ju inte något riktigt… Han gav ju väldigt exakta… Frågar någon mig så ger jag också en exakt siffra, men jag vet ju själv inombords att den här siffran är… Jag har hittat den och tänkt att det kanske kan vara rimligt baserat på det lilla jag har läst och så slänger jag ur mig den. Men jag är ändå intresserad av vad han ger för något värde. Hur länge säger han? Isometriska, är det mig Viktor över 80% han alltid tyckte där också då? Eller var det överbelastning till och med?

01:23:42 – Wille: Just då när han pratade där, då var det nog isometriskt max. Helt enkelt. Så då trycker man mot ett fast motstånd, allt vad man kan. Har man en träningsbakgrund och vill lägga till i symmetrisk träning, men har man en gedigen träningsbakgrund, då kan man gå direkt på den träningen. Finns man som relativt otränad, eller om man ska börja med någon helt ny rörelse kanske, eller något nytt rörelseomfång, där man är väldigt svag, då kanske lägga på 70 procent, 75 tror jag, någonstans där kring. Men sex sekunder tyckte han var en bra nivå för att inte få trötthet. Det tycker jag stämmer ganska bra. Det finns en del potentieringsstudier också när man har kört isometriskt max innan. Då ser man att kör man upp mot nio, tio sekunder då tar trötthetskomponenten över.

Så att potentieringseffekten drunknar och då försvinner nettoeffekten. Så att hans sex sekunder verkar ganska rimligt tycker jag. Jag tror personligen att… Trycker man max från start så tror jag det räcker med mindre tid också kanske. I alla fall för potentiering tror jag, men sen för just kanske styrkeökning, effekter över tid kanske då, att man har nytta av lite mer tid då.

01:24:58 – Jacob: Har du koll på de här studierna med potentiering? Jag ska förklara vad det är för något först. Ja, det kan jag. Varför är det en potentiering? Jag brukar förklara det som att man på något sätt smörjer nervsystemet innan man ska göra någonting. Det är i princip att du aktiv… Man brukar göra det ibland med knäböj, att du gör knäböj innan du ska göra ett upphopp. Och då ser man oftast, i alla fall när man mäter allting i ett upphopp, så är det vissa småsaker som brukar förbättras. Kanske blir lite större effekt i början på frånskjutet och sådär. Det brukar inte faktiskt ha så stor effekt på hur högt du slutligen hoppar. Vilket jag tycker är lite kul. Jag har aldrig fått ihop mekaniken eller fysiken där. Har du massa mätpunkter kan du få någonting som är signifikant.

01:25:49 – Fredrik: Ja, lite så.

01:25:50 – Jacob: Så antagligen är det att man kanske får mer effekt från benen men tekniskt så får man inte med sig det upp. Men potentiering är i princip att du aktiverar musklerna, aktiverar de här närvarobanorna som ska använda tungt eller nära på tungt och så är de lite bättre på att aktivera sig igen. Frågan jag tänkte ställa till dig då här, det var just om har man sett att det kanske inverkar på hur potentieringen, hur fungerar den när man gör det isometriskt? Jag ska faktiskt aldrig säga att jag inte ens funderat på isometriska potentieringar, men det låter ju, låter simpelt rent praktiskt fixa till det och en cool grej att prova. Jag känner direkt att jag vill testa. Om du inte bara sågar rakt av så är det meningslöst.

01:26:43 – Wille: Jag tror säkert det kan vara ett sätt att potentiera inför ett tungt lyft. Det behöver inte vara jättekrångligt heller. Jag tror nog hans rekommendation där med att trycka maximalt i sex sekunder är bra. Just för att inte få för mycket trötthet. Om man inte överdriver det. Det tycker jag verkar gå i linje med de i alla fall Det som jag har sett tidigare i forskningen. Sen generellt sett med potentiering så är det ju så att det blir rätt individuella resultat. Man måste ju kanske ha ett rätt stort material så man får nog vara beredd på att kanske göra sin egen, se vad som funkar lite för konklusionen av de studier jag har läst på potentiering som ändå är hyfsat många. Och då är det inte bara isometriskt såklart. Jag har läst på om det, man säger dynamiskt.

01:27:33 – Jacob: Vissa behöver två minuters vila, andra behöver en minuters vila och vissa kanske behöver göra två sätt, potentiering för att få bättre effekt. Det verkar vara väldigt individuellt, jag tror man måste testa det på sig själv. Då måste man på något sätt ha möjlighet att utvärdera det. Blir det bättre eller sämre? Då vill man ju ha en utrustning som ger en feedback kanske om man testar det. Eller att man gör, kanske om man då ska göra spänsthopp, att man verkligen har bra utrustning som mäter hur högt man kommer eller något sånt där.

01:28:04 – Fredrik: Det finns ju en jävla bra app för det. Man kan mäta, vad heter det? Iphone ja. Ja, precis. Man kan mäta höjden på den. Det finns inte till Android. Det finns inte till Android?

01:28:12 – Jacob: Det fanns utan att jag tittade för ett år sedan. Okej, men det är ointressant ändå. Du måste ha höghastighetskameran ju. Men de nya Samsung-telefonerna som tar det, det borde kanske finnas en app till det nu, jag vet inte.

01:28:25 – Wille: Nej, men så att just att det är individuell komponent och det tror jag kanske, man glömmer bort den här trötthetssidan. Det där att man kanske, vi har kanske rätt lik effekt på stimuleringen men sen reagerar vi olika på, vi återhämtar oss sen lite olika. Det kanske är där som gör den stora individuella skillnaden, hur länge ska jag köra lite lättare? Eller ska jag köra lika tungt och vila lite längre? Och så att man hittar den där individuella. Speciellt om det är för prestation, om det är då till exempel om jag är sprinter eller så, då blir det ju väldigt viktigt att jag inte försämrar den. Men i de här studierna så är det ju oftast så att hälften blir sämre och hälften blir bättre ungefär. Vad föreslog han i vinklarna?

01:29:08 – Jacob: Vi säger att du skulle göra det här isometriskt inför en bänkpress. Då ska man ju ändå på något sätt välja var i rörelsen jag smäller tiden. Tänkte han att man tog ens vanliga sticking point, att man körde potentieringen där eller tänkte han i bottenläget kanske?

01:29:27 – Wille: Precis, var det en svag punkt då tyckte han då skulle man jobba där. Så att man känner att det här är min svaga punkt i lyftet. För det är faktiskt styrketräning också i de vinklarna. Och han uppgav att överspillet är ungefär 15 grader från den här punkten. Om man vill stärka ett helt rörelseomfång och använda det här, då måste man kanske ha tre positioner i lyftet. Det verkar väl rimligt då. Det sa han ju själv också, det är inte alls tidseffektivt. Ska man lägga in det som en träning då? Och så ska man max göra det i fyra veckor. Förstod inte riktigt varför. Men jag tyckte det återkommer. Det är hemligheten. Det återkommer rätt ofta, men jag tror också det blir lite kokboksrecepten. Det blir så här, och så in i ugnen 230 grader i 25 minuter.

Kanske lättare att sälja in att folk ska göra det också, om man säger att det behöver vara i fyra veckor. Ja, det måste vara konstiga regler. Ja, och sen ska man ta nästa, så kommer nästa recept. Ja, köp puck två. Ja, men det där återkom lite grann, han var inne på excentriskt och var inne på lite andra saker. Just det, fyra veckor återkom liksom. Det är väl hans cykel, liksom. Fyra veckor.

01:30:39 – Fredrik: Men rent praktiskt, om man skulle göra det i bänkpress vid en viss vinkel, gör man bara så att man sätter racket i den positionen och så drar man på så mycket vikt så att man inte kan lyfta den och bara pressa den? Ja, precis.

01:30:49 – Wille: Han pratade om lite olika metoder. Jag förstod inte riktigt vad skillnaden skulle vara, men han menade kanske lite olika syften också. Han såg fördelen, dels var det för potentiering, men också för att bygga styrka. Men sen såg han också för… Körde han sex sekunder då och ett par set?

01:31:08 – Jacob: Eller hur gjorde han sen? Ja, precis. Och så vila. Han körde inte längre tid då om det var möjligt. Han sa vila 1-10, så kör du 6 sekunder ska du vila 60.

01:31:16 – Wille: Det var det som han… Och sen 3-5 set. Var han lite otydlig där, men jag tolkar det som att man gjorde ett visst antal repetitioner med en minuts mellanrum. Och sen kanske tog en lite längre vila. Och sen räknas ett. För att vara en kokbok, så lite vag måste jag säga.

01:31:38 – Fredrik: Ja, men där var en lika vag live faktiskt.

01:31:45 – Wille: Men sen tror jag ändå kan vara användbart i vissa saker. Han pratar lite grann om att han har stor erfarenhet av tung styrketräning och många som presterar inom olika bodybuilding och crossfit. Han har väl hittat trick som han tycker funkar för att öka styrkan och prestationen helt enkelt. Men just att han pratar om att vänja kroppen vid de här tunga lyften också på ett ganska snällt sätt. Att till exempel lägga på lite för mycket på bänkpressen. lägger du på och så lyfter du bara precis av den från pinnarna och så håller du där en vikt som du aldrig skulle kunna klara att lyfta, hela lyftet. Men just i den delen på lyftet kan du hålla den några sekunder. Och att du då decentraliserar, som man säger, scenorganet som ger negativ feedback och gör att Och att man då skulle kunna programmera om det då.

01:32:44 – Jacob: Det är många som motiverar overload i det excentriska just för det här också, att de här scenreflexerna ska på något sätt inte få panik när du gör det.

01:32:56 – Wille: Jag blir lite sugen på att testa. Sen just när han kom ut där med ytterläge och pratade om det här, någonstans mittemellan excentriskt och isometriskt, att du är ute i ytterlägen och belastar och sådär. Att det skulle vara bra för M-TOR-aktiveringen som är kopplad till hypertrofi. De återkommer ganska mycket när man lyssnar på honom. De pratar rätt mycket om M-TOR. Men han var i alla fall en anhängare av att man använde hela fullängdsrörelse. Vill du bli stark och bygga mycket massa, så djupa knäböj, stora rörelseomfång och jobba över hela rörelseomfånget. Och sen hög belastning, det är hans grej. Nej men så jag tyckte det var liksom intressant, men jag tänkte lite grann som du, ja men det där kanske man ska testa någon gång, det är ingenting man gör liksom.

Det skulle vara kul att se vad, maxa en gång och sen…

01:33:55 – Jacob: Nej men det är dåligt, isometriskt, men det är just det här, just tiden, hur länge ska jag hålla? Jag har aldrig liksom… Nu vet du, sex sekunder. Ja men alltså, på något sätt. När det inte finns vetenskap så är det skönt att bara följa någon. Som du säger, han har ju ändå lite, han har ju praktiska meriter bakom sig. Det finns ju många andra som har det som kanske ger andra siffror då. Där får man ju välja vem man vill följa. Men jag lyssnar hellre på honom än på mig. På en sådan grej alltså. Hur såg han ut rent? Man får intrycket när man ser bilder på honom att det är en stor jävel. Ja, han är stor alltså. Han är det ja. Han är stor. Då litar vi på honom. Han verkar vara lite som Vin Diesel.

01:34:41 – Wille: Han var rätt… Jag kände inte igen honom först. Jag tyckte ändå inte han var så lik i ansiktet på bilder jag har sett. Jag tycker jag har sett honom på ganska mycket bilder, men folk använder ju bylines, så det kan vara en ganska gammal bild de har i sina artiklar. Sen när man ser dem i verkligheten så känner man inte igen dem. Det är ganska generellt, tror jag. Apropå Rippeto, hans profilbild som man ser om man googlar honom, den är ju från hans Twitter-account. Den måste vara 40 år gammal.

Stuart Phillips om låg belastning kontra tung styrketräning

01:35:15 – Jacob: Vi pratade om, du har redan nämnt Storach Philips då och att han har lite annan syn på träningen. Men vi kanske kan börja med, hur är hans, han ser inte ut att vara så byggd?

01:35:30 – Wille: Det var nog inte, antagligen varken Mark eller Christian i varken bänk eller i knäböj. Men jag tror han tränar ändå, det tror jag. Så det tror jag han gör.

01:35:41 – Jacob: Men vilka är det då, vad stort Philips är? Han är ju en av de mest framstående forskarna när det gäller Man kan nästan säga egentligen hypertrofi överlag, men det är väl kanske främst proteinforskning. Han har varit känd ifrån start och så nu har han mer gått över till kanske lite mer styrketräningseffekter. Även mycket av de här kortsiktiga studierna, i och för sig på proteinsyntes och så här, men han har gjort längre träningsstudier nu också. Där får du hoppa in och gå vidare.

01:36:18 – Wille: Men hela hans ingång i… Han sitter med i det här rådet, ACSM, som sätter guidelines för hur man ska träna. Han är inte överens med de andra som pushar för det som är guidelines. Ska man bli stark ska man köra ganska tungt. Han tycker inte att det stämmer. Det finns ingen forskning, tillräckligt med forskning, som stöder det. Och har då själv gjort en hel del studier nu på lågbelastning styrkträning. Man kör på rätt låg procent av ett RM och satsar på volym i träningen istället. Och har då fått ganska mycket mothugg då att ja men då blir man inte riktigt, okej man får samma muskeltillväxt men man blir inte riktigt lika stark och sådär. Så var det också i studierna, de första han gjorde då hade de en lågbelastningsgrupp som hade högre volym och sen då några som körde 80% av max, eller vad det var, 90% kanske.

Men körde ganska tungt i alla fall och de blev också då starkare men ungefär samma muskeltillväxt. Det de gjorde sen, det var att de, han liksom, väldigt bra föreläsare kan man ju säga. Jag tror han måste säkert finnas någonstans på nätet, på Youtube eller ni kan hitta honom föreläsning, så det är verkligen ett tips. Väldigt bra föreläsare, väldigt trevlig och väldigt pedagogisk och Förutom att han hade väldigt bra forskning, men då berättade han hur de studie för studie byggde upp det här caset. Tog folks invändningar ungefär och gick vidare med nästa studie och gjorde den ytterligare lite grann. Till slut får man väl säga att det är så gott som vattentätt ändå. Det de korrigerade för just när det gäller styrkebiten var att styrkan är ändå specifik.

Det vet vi ju. Så det är klart, testningen är ju ett RM och tränar man då på 80% av max då är det inte så konstigt att de som tränar på 30 eller 40% av max inte presterar lika bra på det testet. De har inte tränat så specifikt. Så det de gjorde i den senaste studien var att de lade in Då tyngre träning, en liten dos, var tredje vecka. Även för lågbelastningsgruppen, för att de skulle få ha den där högre vikten. Den lilla skillnaden gjorde att de i den senaste studien hade samma resultat i styrka och muskeltillväxt.

01:38:43 – Jacob: – Den är inte publicerad, den studien? – Det kanske den inte är. – Jag tror inte det. Jag har hört om den på riktigt i Sverige, men jag har inte sett den dyka upp i… Jag försöker hålla mig i vad som händer på så många fronter, så ibland är det något som slinker igenom. Men jag tror jag skulle ha stött på den där. Det var tankar om det. De blir lika. Lågbelastning, hur mycket låg belastning var det? Var det 50 procent? Eller var det 60 eller var det ännu lägre? Nej, det var ännu lägre.

01:39:24 – Wille: Det var nog ner någonstans mellan 30 och 50. Det var ganska låg belastning. Det är många reps per set. Ja, så det är väldigt många reps.

01:39:34 – Jacob: 40-50 blir det. Just i den här senaste studien, det var också en av invändningarna i de tidigare studierna, att ni har tagit på studenter eller otränade.

01:39:46 – Wille: De kanske får så mycket effekt av att de börjar träna, så då kan skillnaden mellan protokollen tvättas bort, det är inte alls konstigt. Så i den här sista studien var det tränade. I tidigare studier hade de en unilateral design, ena halvan. Så det gick de väl ifrån sen. Jag tror de gjorde det. Men de täckte upp i alla fall, successivt så täckte de upp för alla de här invändningarna. Så den här sista studien får man ju säga, tycker jag. Jag har ju själv ändå höglodsbias, om man får säga så. Det är mitt bias. Man tränar ju också så, som vi var inne på lite tidigare, man tränar ju så som man tycker det är kul och skönt. Många som är stammisar på gymmen ändå tror jag håller med mig, det är lite känsla att få upp den vikten också. Man känner att man tar i.

Raka armar ovanför huvudet, ryck och stöt. Trots det så får man ändå säga att den studien han presenterade där och hur de hade byggt upp det steg för steg med de här studierna och täckt upp med mätmetoder och allting, då är det svårt att säga någonting emot. Ökar man volymen helt enkelt så får man samma resultat i slutändan där, även på tränande.

01:41:07 – Jacob: Sen får man läsa fulltexten och se om man kan hitta något litet klipp på.

01:41:10 – Wille: Vi har inte nämnt det här för de som lyssnar, att det inte bara är att ta ut vikten och träna med den.

01:41:15 – Jacob: Det de har gjort där är ju till absolut failure i varje sätt. Exakt. Det låter kanske kul här, jag kan bli lika stark med 30 eller 50 procent. Vi kommer inte ihåg exakt vad det var. Eller du kommer inte ihåg. Du ska inte säga att jag är glömd. Det kanske låter simpelt, men ni kan ju tänka själv. Ska man köra 15 reps? Då kanske det börjar bränna vid tionde repetitionen. Då är det fem sista, det jobbiga. Alltså fem sista. Där man verkligen får bita ihop om man verkligen ska komma till failure. Om man då ska tänka oss att vi kanske hamnar på 40 till 70 reps eller 40 till 50 reps. Som man kanske gör med de här vikterna. Att det kanske börjar bränna när det är på 25. och så har du liksom hälften kvar. Det låter ju som, för mig personligen är det en träning jag alldeles skulle ge mig på.

Det är svårt att köra ryck och stöt. Man har ju visat, failure är ju inte viktigt när det gäller styrkeökningarna om du kör med de tyngre vikterna. Det finns ju studier där man jämför tiaremträning, alltså till failure, eller tio arm där du slutar vid nio, där de får samma utveckling i både muskelmassa och styrka. Då kör ju jag hellre det, skulle jag säga. Bli klar med hela setet på 30 sekunder, en minut. Än att bita ihop i tre minuter där kanske sista minuten verkligen är bita ihop och det bränner och har sig. Men det är ju väldigt coolt att han på något sätt ändå visar, rent fysiologiskt, att just specificiteten du behöver träna med tyngre vikter för att veta vad det gör med de tyngre vikterna. Men det vittnar kanske lite om betydelsen av muskelmassa för att bli stark.

01:43:16 – Wille: Jag kan förstå hans driv som forskare, att han vill visa att guidelines bygger på studier som han inte tycker är bra och som inte säger det som de andra tycker att de säger. Och så gör han sina egna studier på ett väldigt bra och systematiskt sätt under lång tid och får fram bra bevis på att det inte behöver vara så. Man behöver inte lyfta tungt för att bli stark och stor. Sen har han en helt annan ingång om man jämför med Tibbadol till exempel. Han ser mycket mer ett hälso och folkhälsoperspektiv och tycker att fler måste träna och styrketräning är bra för hälsan som vi pratade också om tidigare. Där hann inte jag prata med honom under konferensen. Men däremot så mejlade jag honom och fick svar samma dag. Ett jättelångt mejl. Jag skrev ett ganska långt mejl, men han svarade faktiskt längre tillbaka.

Så han måste säga väldigt trevligt och utförligt och verkligen tog frågorna på allvar och sådär. Det som jag ifrågasatte just var den praktiska betydelsen ute i, för jag hade själv rätt svårt att se om jag Ta exempel i min närhet, om man ska se min mamma eller någon granne, ska jag få dem att styrketräna? Jag skulle, så svårt att se dem träna på det sättet, som du beskriver mig, till momentary muscle failure, till att du inte orkar klara att lyfta vikten. Det är ju väldigt plågsamt. Och då hellre kanske lyfta tungt ett färre antal gånger. Det känns ju mycket mer lättillgängligt för mig. Så var det lite andra saker som jag frågade. Men fick ändå bra svar tycker jag. Alltså att han svarade och svarade ganska utförligt. Och då tog han faktiskt upp som ett exempel att de hade ett gym där som låg på universitetet som han hade varit med i 20 år och drivit.

De var öppet för allmänheten och sådär. Man hade väldigt många som tränade under väldigt lång tid och som de hade fått in just där. Som körde lite mer åt det här systemet. Man låg kanske någonstans mellan 40 och 60. ett RM och så och tyckte att, med den filosofin, det verkade funka ändå där för dem tyckte han.

01:45:19 – Fredrik: Det man har sett är på den här forskningen på intervallträning, som man också tänker ska funka lite folkhälsomässigt istället för att man ska köra väldigt mycket volymträning för att få sin konditionsträning, så kan man köra lite korta intervaller då. Det är ju, som vi har varit inne på, skitjobbigt. Man mår ju ganska dåligt när man kör riktigt intensiva intervaller. Men man ser ändå på den forskningen att de har ganska bra compliance, så rent anekdotiskt så tycker jag att de patienterna som jag har provat det på tycker att det funkar ganska mycket bättre än att köra kanske 40 minuter på en cykel, att man kan bränna av det på en 10 minuter, en kvart eller någonting sådant där. Jag kan ändå se att säljer man in det på rätt sätt så kan det funka, även fast jag också har lite svårt.

Jag skulle aldrig få för mig att träna på det där sättet, för jag skulle tycka att det var svintråkigt och jobbigt, men att det ändå kan funka för vissa individer just om de inte vill ha tunga vikter.

01:46:08 – Wille: Det är lustigt, jag vet inte om vi tänker på samma studie, men jag tänker på en cykel där de jämförde kontinuerlig cykling 40 minuter fyra gånger i veckan mot några som körde typ sådana här… 30 sekunder max, två minuters vila. Ja, fast det var inte cykling, utan den jag såg, då gjorde de sådana här jumping jacks och birdies i, ja, om det var två sådana här tabataliknande intervaller ungefär. Det var det de jämförde. Men det är exakt samma resultat. De fick samma resultat på konditionen, vilket var märkligt. Nu började allt funka. Allt funkar. Men så fick de såklart mycket bättre lokal uthållighet på de här olika styrkerelaterade övningarna. Men det som var just intressant där, det var just att de hade fått skatta, vad tror du är chansen att du skulle kunna fortsätta träna så här?

Och då låg du mycket högre i den högintensiva gruppen. För det är ju det viktiga för dem. Men det tycker jag talar lite för det som vi är inne på. Att man vill lyfta tungt och sen bli klar. Men du använder den lite tvärtom. Ja, ja, ja. Så är det.

01:47:13 – Jacob: Det finns någon studie där man jämför crossfit med vanlig konditionsträning också. Där man tittade, Dels på compliance under tiden där de låg ganska jämbördigt, men sen frågar man dem efter, skulle du kunna tänka dig att fortsätta med här? Och då var ju CrossFit bättre. Än den här mildare, ut och springa i naturen. Samma tempo där det är flåsigt och så här under tiden, men det är ändå inte i närheten av mjölksyran och det här som folk kanske associerar till smärta eller jobbigt. Det finns någon universitetsstudie där man också tittar på samma sak. Där var det i och för sig bara intensiva intervaller i löpningsform som vann. Nej, precis. Jag tror också… Jag har så svårt att se… Det finns styrketräningsstudier där man har kört fem reps med tio i armvikt och kört fem reps och ändå ökat i styrka.

Det skulle jag ju vilja göra rätt. Istället för att behöva köra till absolut failure. Och det ska faktiskt vara ärligt, det är nästan så jag tränar. För jag har blivit lite gammal, jag har inte målet att maxa min träning längre, utan jag är lite bekväm. Det är sällan jag verkligen pressar mig till failure längre, utan jag stannar. En, två reps ifrån i failure i alla fall. Och det gjorde jag med mina fotbollsspelare då, så vi körde ju, de hade ju sex, sju ärren vikter alltid nästan, och så stannade de på fyra. Och de fortsatte ju bli starkare, om man säger så. Och det känns ju för mig spontant som att det där måste ju vara trevligare. Men ja, nej, alltså det, men oavsett Vill folk göra det så kan de göra det. Det är ju fräckt att vi vet det.

Just failure, där har du en stark stimulering till att öka i muskelmassa. Tränar du bara lite tungt då så blir du tydligen bra på att använda den också.

01:49:10 – Wille: Jag har inte så höga förhoppningar om det, men vi får se. Man får ta tag på den där fulltexten sen någon gång. Så man kan se om man kan hitta något kryphål i metoddelen. Men jag har svårt att tänka, efter att ha hört honom föreläsa och läst hans svar på mail nu, så har jag svårt att se att de har missat något faktiskt.

01:49:27 – Jacob: Det är själva studietiden, det är jag lite nyfiken på. Styrka är ju mycket muskelmassa, men det är ju också nervsystem. Då känner jag att köra de tyngre lyften, varje träningspass borde på något sätt träna upp det bättre på lång tid än att bara sticka in det var fjärde vecka. Men det är ju vilda spekulationer från min sida. Det kanske är bättre att inte göra det för ofta för att bränna ut det.

01:49:57 – Wille: Det kom ju en annan väldigt liknande studie nyligen och den finns ju i fulltext, den här med Show and Fell, Contreras, som egentligen är samma sak. Men där kör de nog fler Det var något helkroppsprogram de körde, tror jag. De kör ganska många övningar i alla fall. Sjöövningar. Men i princip samma sak. Där ser man samma muskeltillväxt i grupperna mellan hög och låg. Då jämför jag 8-12 reps med 25. 25-35. Ja, precis. Det är inte Philips låga vikter, men det är ändå vikter som man inte associerar till styrketräning egentligen.

01:50:33 – Jacob: Det är muskeluthållighetsvikter. Utanför de här riktlinjerna i alla fall. Rippetoes, han kallar det för “silliness” när du tränar med de vikterna. Det är hans practical programming-bok. Så det säger väl lite på något sätt hur man ser på dem egentligen.

01:50:47 – Fredrik: Ja, just det också att det är töntigt att göra det. Timbados kommentar på Twitter när vi diskuterade det här efter.

01:50:55 – Wille: Han var såhär, jag skulle hinna skjuta mig själv i huvudet. innan jag var klar med sättet eller något sånt där. Så han var inte heller så positiv till de här enorma antalet repetitioner kan jag säga. Nej, men jag tror han valde specifikt det här enorma just för sin princip.

01:51:13 – Jacob: Alltså, funkar det med 30-50% av ett adam, då funkar det ju med 70% av ett adam, 60% av ett adam. Han visar med att ta det extrema, failure, oavsett vilken vikt antagligen. Om man verkligen kör på där så kommer det bli lika bra i princip, verkar det som då.

01:51:33 – Wille: Och hans slutsats som han var så, han tycker att effekten av styrketräning som han har visat är att det handlar om vilken effort man lägger ner. Det handlar inte om load och det handlar inte om volym och det handlar inte om, utan det handlar om effort, hur mycket du anstränger dig. Du kan göra på olika sätt, samma resultat. Men det måste ändå vara en ansträngning. Det som jag tror med risken just om man skulle rekommendera den typen av träning som du är inne på, man kan fuska på några rep som man kör ganska tungt, man får ändå effekt. Man stimulerar både muskler och nervsystem ända från första repetitionen. Jag skulle se risken att man skulle köra väldigt låg vikt och så slutar man börja bränna lite och så missar man kanske väldigt mycket av effekterna.

De har ju slösat bort, de har haft ett längre träningspass som ändå ger väldigt mycket mindre. Det är ju lite risken.

01:52:24 – Jacob: Det är ju min upplevelse med patienter och kanske även när man observerar folk på gymmet. Varför slutar du nu? Man ser på hastigheten när de gör sina repetitioner. Du har klarat tre till. Du var inte vid failure nu. Då kanske de har tagit en vikt som man kanske nästan, där jag kanske spontant säger, det där borde du klara 20. Slutar du vid 12. Då har du en vikt som inte är tillräckligt tunn för att stimulera och du gör inte till failure. Om vi tar Philips med effort. Jag brukar ju dela upp det. Nu ska jag säga, jag gör inga studier någonting, men jag snackar med han. Men av den läsning jag har gjort det så har jag en kille som heter Mladen Jovanovic, som faktiskt tränar i Willes Hammarby. Är det fotbollshammarby? Ja, just det. Han delar upp det i load, effort, association.

Där han säger att de trevliga, nu pratade han specifikt om hypertrofiet, han pratade om träningspassning. Men jag tycker att det också är överfört, om man tittar på hypertrofi, studierna, att det räcker att du tar någon av dem tillräckligt mycket. Så har du tillräckligt tung vikt, då behöver du inte effort. Du tar ju i när du lyfter vikten, men du behöver inte maxa effort. Du behöver inte gå till fel. Har du för lätt vikt, då behöver du maxa effort. Det tycker jag att de här studierna visar, som visar att du behöver inte failure för samma resultat som failure när du kör med de här. Alltså, Victor, tyngre än 15 arm, tyngre än 12 arm, däromkring. Så det är väl min slutsats. Jag tror nog att Philips är lite för på sitt bana där, att det måste vara…

01:54:10 – Wille: Om man skulle ta det till de som är väldigt seriösa med sin träning, det man kan ta ut från Philips ändå, då tycker jag ändå att det kan finnas en poäng med att man varierar sin träning och slänger in kanske perioder. Om man tvingar sig igenom ett sånt där pass, du kanske inte behöver vara 20 eller 30 procent av ett RM. Men att man ändå drastiskt i en cykel eller så gör träningen för att nå andra effekter. Vissa effekter, viss träning kommer vara metabol, viss kommer vara tension load,

Hormonell respons vid styrketräning och blodanalyser

01:54:41 – Wille: viss träning neuromuskulär. Så där tror jag man verkligen vill få så mycket som möjligt. Det kan man väl hämta om man är någon av de personerna. Sen hade han faktiskt en rätt intressant om det här Jag glömde nämna lite grann, men han pratade lite grann om det här och hormonell balans också. Det kanske ni såg i slidesen där, men det sågade han ju ganska bra. Han visade till och med de som körde tyngst, de som hade lägst nivåer. De som körde tyngre fick lägre nivåer av testosteron. De som körde låg belastning. Han visade att högre kortisol efter träningen kolliderar med mer muskelmassa. Exakt, han visade väldigt snyggt att de som var responders på träningen hade högre kortisolvärden. Så det var precis tvärtom. Vad folk är rädda för.

01:55:32 – Jacob: Det är väl nästan lite 90-tal det där, tror jag. Alltså överlag. Det är sjukt hur du har fått så stor uppmärksamhet. Så vaknar du upp till liv, man ska inte träna mer än 30 minuter eller mer än 40 minuter. Just för de här, då sätter korteståndet igång och man blir katabol.

01:55:47 – Fredrik: Men det är så jävla konstigt att det har blivit så stort, för det är ingen som har gått och mätt sina hormonvärden, eller på något sätt har koll på dem. Det är nog en enstaka studie där medelvärdet var vid 40, så blev det högre än testet. Jag tänker ju folk, att de hänger upp sig på det. Jag fattar inte det.

01:56:02 – Jacob: Det är skönt med en siffra.

01:56:05 – Wille: Men det kan nog vara annorlunda internationellt också. Jag vet, finns ju… Norrmännen kör ju på det.

01:56:10 – Jacob: Eller kör på det ska jag inte säga, men de har väl ett par studier där de undersöker det här och de tycker sig ha sett en effekt av det. Alltså nu pratar vi om det här med… Jag tänkte på just det här med att mäta sina värden.

01:56:22 – Wille: Det finns ju företag i USA som du kan… Du köper ett abonnemang och då kommer du hem och knackar på en sjuksköterska hemma hos dig. ofta beroende på vilket abonnemang du har. Någon gång i månaden eller sådär. Så tar hon lite blod och så går hon. Sen loggar du in på deras hemsida och så kan du se alla dina värden. Så har de gjort sina egna referensintervall och sådär. Om du har ett lyxabonnemang då kanske du får lite postråd. Det skulle jag verkligen vilja ha. Du måste äta mer avokado för du ligger lågt i det här. Jag tror till och med att du kan få färdiga recept. Det finns lite.

01:56:57 – Jacob: Jag vet att det finns ett privat, här i Sverige, man kan köpa den här, men där får man faktiskt ta sig till vårdcentralen för att tappa sitt blod. Men där kan du också, så går du en längre sen, så kan du se vilka vitaminnivåer och sådana här saker du har. Ganska, jag tror det kostar 1700 per… Alltså för det här stora provet är det verkligen, alltså testa vitaminer och mineraler så här. Men det är ju inget abonnemang, utan det är 1700 per provet. Men då får man ju en dialog. Det kan vara spännande att titta på sina D-vitaminivåer i mars. Veta, har jag fixat det på något sätt?

01:57:32 – Fredrik: Är det okej?

01:57:33 – Jacob: Klarade du den här vintern också? Ja, precis. Nej, men liksom. Nu tycker jag kanske det är en lite saftig summa för mig, men annars hade jag lätt tyckt att sådana grejer var kul. Blodsockermätare har jag hemma. Ja, det har jag också flera stycken. Sticks är det slut och de är dyra, så det blir inte så ofta längre.

01:57:53 – Wille: De tjänsterna kommer säkert komma hit just för att det blir liksom, nu kan det vara med regleringar och sådär att man inte kanske får komma hem och ta blodprov hos folk, men i USA får man det i alla fall. Jag vet flera bekanta som prenumererar och som jobbar med sådana tjänster. Vi får se. Det är spännande nya områden inom träning som dyker upp.

01:58:13 – Jacob: Det är lite konkurrens. Vi pratade ju också med dig, Mikael Mattsson, att många av de här testerna är ju inte dyra egentligen. Men just för att det blir nytt och det blir exklusivt så tar de ju stora överpriser många gånger på dem. Men blir det lite konkurrens och sådär så kanske det kan bli rimligt. Är det det här provet med blodprov, man får långtidsblodsocker och sådana saker också, då hade jag nog kunnat penga ut en tre, fyra hundra. Två gånger om året. Vissa köper sitt proteinpulver. Jag hade köpt sådana grejer. Ja, så kan man ladda upp det i någon schysst app eller någonting. Ja, precis. Vissa köper dyra träningskläder och sådana här saker. Varför inte? Jag köper ju prylar och något helt löjligt. Nytt. Det ska jag köpa.

Hjärtvarier, betesgrejer och accelerometrar. Mycket. Jag tror jag har fyra, fem olika pulsklockor hemma. Sådana här GPS-grejer.

Vetenskapsdelen: Regression to the mean

01:59:13 – Jacob: Ska vi hoppa vidare till vårt allra sista moment då. Det är som vanligt det här lite, vi brukar kalla det för min och Willes del i alla fall. Du brukar kalla det för vår lilla del. Ja, det brukar jag. Men det här sista där vi liksom mer kanske diskuterar Alltså vi brukar säga logiska felslut, argumentationsfel, lite mer vetenskap. Alltså saker som är väldigt bra att känna till rent allmänt för att man inte ska bli lurad eller om man inte ska lura sig själv. Vilket är väldigt, väldigt lätt hänt. Nu spelar vi in det här live. För ovanlighetens skull så, Fredrik har inget val. Han måste kanske stanna. Det känns konstigt att bara ställa det här gott. Det vi har tänkt diskutera idag då, det är något som kallas för regression to the mean.

Jag tror inte det finns ett svenskt härfördens. Är det något du känner till, eller? Nej, återgång till ett medelvärde. Ja, och principen där är väldigt enkel. Alltså att i princip allting i våra liv liksom går upp och ner. Man kanske har folk som har problem med ryggen. Vissa perioder ryggen bättre, andra perioder ryggen sämre. Folk som har problem med knäna, kanske förslitningar eller någon sådan problematik. Bättre dagar, sämre dagar, bättre veckor, sämre veckor och sådär. Regression to the mean innebär helt enkelt att om du har en period där det är väldigt bra så säger sannolikheten att det kommer gå mot det normala igen så kanske det inte brukar vara så väldigt bra. Och då motsatsen att har du en period då det är väldigt dåligt så kommer det rent sannolikhetsmässigt att gå mot att bli bättre.

Och parad med den här belief-biten då, ska man väl säga, där man lurar sig själv eller man kanske nyttjar så många för att lura personer, det är att när söker man vård, till exempel, om man har ont i ryggen? När går du till doktorn med det? När går du till kiropraktorn eller naprapaten med det? Det är ju när det gör som ondast. Och vad säger då sannolikheten att det kommer vara om två veckor? Kommer det vara lika ont? ännu ondare eller kommer det gå mot det bättre igen? Och sannolikheten kommer det gå mot det bättre igen. Men då blir det väldigt lätt att man tillskriver det här som man gjorde medan det gjordes som ondast eller som man hade sina största problem, att det var det som fixade det. Och det här gör ju allting, jag har lite ont i magen då och då, jag tycker det blir bättre när jag äter hallonpuré eller vad som helst.

Så äter du hallonpuré och så blir magen bättre, så tror man det är hallonpuré, men det hade antagligen blivit bättre av sig själv.

02:01:58 – Fredrik: Man kan ju bli lite som en skinnerduva om man bara går på de här sakerna. Duvorna som fick mat på slumpmässiga intervaller och trodde att det de gjorde påverkade, så började de vurpa runt och gjorde volter och grejer. Det blir lite så. Om man är en person som tränar så har man ont lite varstans ibland. Då kan man tänka att det beror på att jag körde på det där sättet den här gången. Då måste jag prova på det här sättet. Så fick man ont en annan gång. Då måste jag prova på det här sättet. Då är man plötsligt en duva som håller på att vurpa runt. på gymmet. Så håller man på att agera på det här, så blir det felaktiga slutsatser man drar. Och just som du säger, inom vården är det här väldigt vanligt. Nu är det i och för sig så här i Stockholm, att söker du vård när du har som ondast, då får du en tid en månad senare.

Då har det hunnit gå över. Ja, precis.

02:02:50 – Jacob: Men det är ju sjukvården, det är det så. Och skulle du få tid hos en allmänläkare, Vad gör du om det kommer någon som har fått väldigt ont i ryggen från två dagar tillbaka? Vad är det allmänna rådet? Jag skickar dem till sjukgymnasten.

02:03:10 – Wille: Nej, men precis. Jag känner igen absolut begreppet och man vet ju att tiden jobbar för sig. Så det som man gör i de där situationerna som professionell, man utesluter det som kan vara farligt och dubbelkollar om det är magen. Om de väl är där. Eller ryggen, och kollar man att nervutstrålningen, allting verkar vara bra. Det här är ett ryggskott, det kommer bli bättre. Lite smärtlindring, försök att röra dig, det sitter inte så mycket. De här allmänna råden, och då vet man, precis som du säger, att det kommer gå tillbaka. Jag tror att människan, vi har ju en väldigt stark psykologisk drift att förklara vår omgivning också, och förklara saker och ting som sker. Det träffar man nästan dagligen, och ibland kan det bli helt absurt.

Det kan ju vara någon I mitt jobb kan det vara någon som har fått hudcancer och då kan man hänga upp det på att det var nog för att jag blev biten av någon mygga precis där för tio år sedan och det läkte jättedåligt och sen nu kommer det här. Man vill så gärna hitta en förklaring till varför man har fått den där. Man köper inte UV-strålning. Det måste vara någonting annat. Varför fick jag det just där? Det är samma psykologiska mekanism. Man vill gärna ha en förklaring. Något som man har gjort eller något som någon annan har gjort.

02:04:32 – Fredrik: Det är vädret. Om folk har ont så är det ofta så här, ja men det är vädret när det kommer. Mycket lågtryck nu. Ja, exakt. Faran är ju när man väl har hittat sin lösning så rationaliserar man ju att lösningen alltid fungerar.

02:04:46 – Jacob: Vi säger att du får väldigt ont i ryggen och du skulle blivit bra inom två veckor. Det är en stor mängd av alla som får akut ryggont, blir bra inom två, tre veckor. Och sen är det ett par där det kanske sitter i någon månad till och sen är det de få procenten där det håller i sig, där man får jobba med det lite mer aktivt. Där det inte bara blir bra av att fortsätta röra på sig och tänka på det lite. Att man inte provocerar det kanske och sådana här, har lite smärtstillande. Men Många får det här korta två veckors-episoden och så hittar de på sin egna lilla grej. Antingen att de hittar på en övning själv där hemma och jag gjorde det här och så blev det så mycket bättre. Jag hängde mig här i dörren. Man ska inte säga att det är fel, det kanske är så.

Eller att man går till sin kiropraktor. Han knäckte tre gånger och sen var det bra. Jag var där tre besök och så var det bra. Han fixade det. Och så sen så får man ont igen. Och då kanske man skulle ha ett problem som inte går bort förrän på fyra veckor. Och så går man till kiropraktorn och så liksom behöver han åtta besök helt plötsligt. Och så har det gått fyra veckor så du är bra. Och så istället för att säga då att det var konstigt att det tog fyra veckor denna gången han gjorde samma sak och jag hade samma problem. Det kanske inte var det som gjorde det. Så berättar man för sig och så tänker man Oj, tänk om jag inte hade gått denna gången. Det var ännu värre. Det hade tagit… Oj! Om man normalt har förkylningar som tar tre veckor. Vi säger förkylning brukar sitta i en vecka.

Man har den siffran för sig. Om du blir förkyld, då kommer det vara en vecka. Så blir man förkyld någon gång och så tar man lite C-vitamin då, den klassiska doseringsgrejen som många tar. Och så helt plötsligt så är förkylningen bara i fem dagar, eller fyra dagar. Då har man ju hittat någonting, tänker man. Och så får man förkylning igen. Och så tar man C-vitamin, så blir det det vanliga sju dagar. Då tänker man inte, det kanske bara var ren tur förra gången, utan då tänker man, oj, tänk så länge jag hade varit förkyld om jag inte hade tagit C-vitamin denna gången, då hade jag varit förkyld i tio dagar. Och så fortsätter man att motivera för sig själv hela tiden varför det här fungerar. Det hade blivit ännu värre om jag inte hade gjort det här.

Det är väldigt svårt att släppa det här. Så är det ju faktiskt med saker som faktiskt fungerar också. Och det är lite därför att det behövs studier. Man behöver liksom blinda sig själv. Man behöver ha kontrollgrupper för att verkligen veta om någonting gör någonting. Man kan liksom inte ha det här testa på egen hand och veta att det verkligen fungerar. Sen visst, det är klart i vissa situationer så vet man att det verkligen fungerar. Jag har jätteont i foten varje gång jag smäller till den där så släpper det. Och det har funkat varje gång i över hundra försök. Då är det nog någonting. Men om du gör det här, ja det brukar släppa när jag smäller på foten, så smäller du 20 gånger så har det inte hjälpt. Men så smäller du någon gång två dagar senare och så hjälpte det då och så händer det här igen.

Alltså när det blir lite, trots att du gör samma sak så funkar det bara ibland. Det blir en variation ändå. Alltså gör du någonting, det fixar sig direkt och det kommer så, då är det antagligen så. Annars är det nog lätt att man lurar sig, just det här med C-vitaminet, eller man går till sin favoritknackare som ska hålla på och knäcka på ryggen och sådär. Det är nog lätt att man lurar sig själv där och tror att det fortfarande fungerar, trots att det aldrig fungerar likadant. Ibland blir det bra på en dag när det vattnar, ibland blir det bra på fem dagar, ibland på tio dagar. Till slut kanske man bara ska tänka att, ja, det är slumpen som gör det, inte att han knäcker samma sak varje gång.

02:08:35 – Wille: Det tycker jag var bra, din ingång där precis i början. Du pratade om att det finns massa produkter kring det här. Det finns de som tjänar mycket pengar på det. Därför tycker jag det är bra att du tar upp det. Det blir så där, just när man får det där onda i ryggen eller onda i lederna, då springer man gärna in i hälsokostbutiken eller tittar på nätet och söker. Då får man den här reklamen och då är det lättast. Man måste veta att det… Även om man kan lura sig själv, men man får också hjälp att bli lurad. Så det är bra att vara observant på det där. Det finns mycket som säljs som inte har mycket effekt. Om jag hade ett bluffpreparat så skulle jag definitivt gå på någonting som hade typiskt cykliskt.

02:09:14 – Jacob: Och oregelbunden tid på hur länge symptomen är där. Som med förkylning och sådana här saker. Just sådana här saker som går upp och ner av naturen.

02:09:25 – Wille: Mycket kroniska ledverk till exempel som bara går upp och ner, upp och ner. Det är perfekt. Och sen när de är som sämst så går de och köper med ett piller och så blir de bra och så blir de jättenöjda.

02:09:34 – Jacob: Nu tog jag C-vitamin som exempel, jag tror många kan relatera till det, men samtidigt ett dåligt exempel, för C-vitamin är väldigt billigt. Tycker man det hjälper så kostar det 10 kronor per förkylning kanske. Men just om man åker på samma, man lurar sig på samma sätt, men man gör det med tillskott eller någon ört eller vad som helst som kanske kostar 150 kronor per gång. Då helt plötsligt så ger du pengar till någon som bara sitter där och gnuggar armarna och aldrig behöver bevisa att det fungerar ens, för det behöver man ju inte med kosttillskott. Du behöver liksom inte betala för någon studie om du inte vill det. Utan det blir ju skattepengar oftast. Det blir andra forskare som bemödar sig med att bevisa att någonting som någon bara hittat på inte fungerar.

Och det händer inte så ofta det heller, så de flesta av de där kosttillskotten, de bara finns kvar. Och liksom ingen, ingen vill lägga pengar på att studera dem, för liksom de flesta som kanske kan lite fysiologi och säger det, det finns ju ingen rimlig förklaring att det ska fungera. Och de som säljer det, de vet ju att testa det, så riskerar jag bara att visa att det inte fungerar. Men, så fångar man in folk på det här sättet liksom. Och homeopati lever ju antagligen vidare, precis på grund av det. Det är ju deras signum, det säljer dig vatten och så

02:10:50 – Fredrik: Man ska säga att regression to the mean är en rent statistisk effekt. Man måste också tänka på placeboeffekten. I placeboeffekten kan man säga att regression to the mean kan ingå. Det man tolkar som en förbättring i subjektiva symtom kan vara just att symtomen klingar av. Bara rent statistiskt kommer man göra det. Men just det här när man tar någonting och sen känner man sig bättre, det kan också vara ganska mycket placeboeffekten om vi pratar rent subjektiva symtom. Men det är samma mekanism som gör att man köper massa skit som man inte behöver i princip.

02:11:21 – Jacob: Jag tror inte vi har mer att komma med idag. Vi är trötta. Jag spelade in radio igår med och då satt jag uppe till tolv, tror jag. Nu är klockan inte så mycket, men lång dag imorgon också. Jag ska igenom hela Stockholm nu med bilen. Sköna Helsingborg, där cyklar man överallt på 20 minuter. Ena änden till andra änden är max 35 minuter om man cyklar lugn. Ja. Det är grejer. Ja, då vet ni det. Flytta till Helsingborg och gott folk. Ja, men tack för att ni lyssnade. Tack Fredrik. Verkligen. För att du medverkade. Kul att vara här. Härligt att spela in live. Det är synd att du inte bor i Helsingborg. Ja, precis.

02:12:00 – Fredrik: Ha det gött. Ha det gött. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *