Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det andra avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Ola Wallengren, legitimerad dietist vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och medicine doktor i klinisk nutrition. Ola inleder med att berätta om sin kliniska vardag och sin forskning kring energidensitet hos svårt sjuka och undernärda cancerpatienter. Medan kostråd för viktnedgång ofta går ut på att sänka matens energitäthet, handlar arbetet med undernärda patienter om det rakt motsatta – att berika kosten med mer fett och energi för att motverka viktras och förlust av muskelmassa (sarkopeni). Samtalet kommer även in på tarmhälsa, IBS och hur kommunikationen mellan tarm och hjärna påverkar hur vi upplever smärta från gasbildande kolhydrater (FODMAPs).

Diskussionen går därefter vidare till lågkolhydratkost och ketogena dieter. Ola och Jacob resonerar kring varför många spontant äter mindre kalorier när de tar bort kolhydrater, och konstaterar att det till stor del handlar om att matpaletten begränsas kraftigt när hela livsmedelsgrupper utesluts. Ola reder också ut den återkommande myten om att man skulle kunna svälta ut cancertumörer genom att sluta äta socker och kolhydrater. Även om tumörer har en hög glukosomsättning producerar kroppen själv det blodsocker som krävs via endogen glukosproduktion, och en extremt restriktiv kost riskerar istället att förvärra undernäringen hos en redan skör patient.

Avsnittets första huvudämne är protein och hur mycket vi faktiskt behöver beroende på målsättning och energibalans. De officiella rekommendationerna på 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt är satta utifrån lägsta nivå för att undvika brist hos personer i energibalans, medan en vanlig svensk i snitt får i sig runt 1,2–1,3 gram per kilo. Vid viktnedgång beror proteinbehovet i hög grad på hur mycket kroppsfett man har i utgångsläget; en kraftigt överviktig person klarar sig ofta bra på måttliga mängder protein utan att tappa onödigt mycket muskelmassa, medan en redan vältränad och slank person som deffar löper betydligt större risk att förlora muskler och därför kan ha nytta av att ligga runt 1,8 till 2,5 gram per kilo kroppsvikt.

Vidare nördar trion ner sig i proteinkvalitet, upptagningshastighet och aminosyror som signalsubstans för proteinsyntesen. De jämför snabba proteinkällor som vassle och fria essentiella aminosyror (EAA) med långsammare källor som kasein, samt diskuterar varför EAA eller rent vassle är betydligt mer logiskt än grenade aminosyror (BCAA), där avsaknaden av övriga byggstenar snabbt begränsar muskeluppbyggnaden. Ola berättar även om sitt eget sju veckor långa självexperiment på 800 kilokalorier per dag där han använde noggrant tajmade pulser av snabba och långsamma proteiner, och de går igenom begreppet ”muscle full” samt vad forskningen säger om proteintajming kring styrketräning.

I avsnittets sista del går Ola grundligt igenom olika metoder för att mäta kroppssammansättning och vilka felkällor man måste känna till. Han förklarar varför vardagliga metoder som kalipermätning och bioimpedansvågar ofta har stora felmarginaler när det gäller att pricka en exakt fettprocent för en enskild individ, men hur de ändå kan användas för att följa trender över tid om mätningarna standardiseras. Slutligen jämförs mer avancerade metoder som undervattensvägning, BodPod, ultraljud, MR och DEXA, där Ola belyser hur förändringar i kroppens vätske- och glykogennivåer lätt kan misstolkas som förändringar i muskelmassa om man inte kontrollerar förutsättningarna inför mätningen.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och presentation av Ola Wallengren
• (00:03:11) Energidensitet och kost vid cancer och undernäring
• (00:07:38) Aminosyror, smärtupplevelse i tarmen och IBS
• (00:11:57) Varför äter folk mindre vid lågkolhydratkost?
• (00:16:22) Kan man svälta ut en cancertumör med ketogen kost?
• (00:21:39) Proteinbehov för allmänheten och vid viktnedgång
• (00:34:08) Hur mycket protein behövs vid deff och muskelbyggning?
• (00:37:25) Snabba kontra långsamma proteiner, BCAA och EAA
• (00:50:56) Olas extrema lågkaloridiet med proteinpulser
• (00:53:15) Muscle full-effekten och näringstajming kring träning
• (01:02:49) Att mäta kroppssammansättning: Kaliper och bioimpedans
• (01:17:30) MR, ultraljud, DEXA och BodPod – styrkor och felkällor

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och presentation av Ola Wallengren

00:00:22 – Wille: Hallå, hallå! Välkomna till tyngre träningssnack. Det här är avsnitt två. Jag heter Wille och med mig har jag Jacob Gudiol. Hallå, hallå! Tjena Wille! Hallå! Det är inte bara vi två idag, utan vi har också en eminent gäst med oss idag, nämligen Ola Wallengren. Tjena Ola!

00:00:38 – Ola: Tjena, tjena! Hur är läget? Jo, det är bara bra. Det är alltid kul att få snacka om det som man är intresserad av och sina intressen, så det är bara bra.

00:00:51 – Jacob: Vi har ju lovat dig ett ännu nördigare snack än vad det brukar vara på tyngre dagar. Vi ska se hur vi lyckas med det. Det är svårt att toppa de där snacken ibland.

00:01:00 – Wille: Det är just därifrån som kanske många av våra lyssnare känner igen dig. Men vi tänkte att vi ska börja med att du får presentera dig själv, din bakgrund, var du kommer ifrån och vad du har hållit på med. Förutom att du kanske har skrivit för Body och synts i tyngre radio. Om du börjar med din akademiska karriär, var kommer du ifrån?

00:01:19 – Ola: Inom det här området är jag legitimerad dietist. Det är en treårsutbildning och för min del var det i Göteborg. Sen på den så gjorde jag en magister och sen så fortsatte i princip det arbetet eller det spåret som jag var inne på där med energidensitet och så blev jag doktorand och har blivit medicine doktor i klinisk nutrition. med specialområdet energidensitet eller kost vid undernäring och cancer. Det är min akademiska bakgrund. Innan dess är jag i och för sig drifttekniker och lite annat sånt där, men mindre viktigt. Jag har jobbat som dietist på Sahlgrenska i Göteborg sedan 1999, så det börjar bli ett par år nu då. Sedan har jag forskat vid sidan om kan man säga, eller delvis fram och tillbaka.

00:02:35 – Wille: Så du jobbar kliniskt fortfarande?

00:02:38 – Ola: Det är snarare så att jag har återvänt till den kliniska delen och i takt med att forskningspengarna sinar så får man börja jobba. Det har varit lite fram och tillbaka helt enkelt. Det är inte så dumt att ha ett ben i den kliniska verkligheten. träffa patienter. Man möts av nya frågeställningar och man får en annan typ av feedback än om man bara sitter och forskar inom sitt område.

Energidensitet och kost vid cancer och undernäring

00:03:11 – Wille: Hur kom du in på det som du började forska inom?

00:03:17 – Ola: Ja, det var väl lite sådär. Det är tillfälligheter just det området. Jag jobbade på en palliativ mottagning, alltså vård i livets slut, cancerpatienter som är svårt sjuka. Då försökte vi med hjälp av lite olika metoder förbättra deras näringstillstånd. Bland annat med näringsdropp och lite annat. och del i det så var ju dietisten inblandad och vi gav kostråd av olika slag och höll på med näringsdrycker. Utifrån de studierna som pågick där så samlade vi in jättemycket kostdata som jag i sin tur började ta tag i. Frågeställningen var att om man äter energitätt, det vill säga oftast mer fett och mindre grönsaker, får man i sig mer energi? Det är grunden i vår kostrådgivning kan man säga att vi försöker få upp fetthalten och öka energidensiteten.

00:04:18 – Jacob: Fungerar det?

00:04:20 – Ola: Min forskning tyder på att det fungerar, men detta var på sätt och vis en retrospektiv studie. Jag satt och tittade i kostdagböckerna för att hitta samband mellan energidensiteten och intaget. I stället tittade jag över tid, men det fanns ingen intervention. Det var inte en grupp som fick kostråd på ett sätt och den andra gruppen var obehandlad eller fick kostråd på ett annat sätt. På så sätt kan jag inte säga säkert, men samband finns det i alla fall.

00:04:57 – Jacob: Finns det någon annan som har tittat på det där också?

00:05:01 – Ola: Inte i cancersammanhang och väldigt lite vad det gäller sjuka. Äldre finns det en del. Där finns det lite interventionsstudier där man har jämfört olika äldrevårdsavdelningar där en grupp fick en energität kost och den andra fick standardkost. Då fick de i sig mer och så vidare. Det visar sig i något mått på funktion också faktiskt. Men sen så har man tittat på det jättemycket vad det gäller överviktsproblemet, bantningsstudier och annat.

00:05:35 – Jacob: Det är väl skitmat fast omvänt, det du.

00:05:39 – Ola: Ja, precis. Vi försöker få upp energidensiteten och när man går ner i vikt så försöker man få ner den på olika sätt. Där kan man väl säga att det är ganska tydligt. Tittar man på befolkningsstudier, typiskt i USA, så de som äter mest energiteknisk kost, de går också upp mer i vikt över tid. Men underlaget just på cancersjuka har varit ganska tunt så det gav ett visst tillskott i kunskapsbanken.

00:06:14 – Wille: Men är det någonting du fortsatt jobbar med eller håller du på att jobba mer med andra populationer nu?

00:06:19 – Ola: Nej, jag sitter fortfarande med samma data kan man säga och nu höll jag på att titta på att mäta muskelmassa i den här gruppen. Det är ett stort problem att man tappar muskler när man blir sjuk och undernärd. Man förlorar funktioner, vidare livskvalitet och sådär. Så det är att mäta och diagnostisera sarkopeni eller låg muskelmassa.

00:06:48 – Jacob: Testar man någonting med aminosyror där?

00:06:51 – Ola: Det finns någon ensaka studie faktiskt. Men de mest lovande som jag har sett har varit mer på helprotein. Det finns vissa cocktailprodukter även inom det här där man kör till exempel vassle eller ett mjölkprotein och så lägger man till extra leucin och i de flesta har man lagt till fiskolja också.

00:07:18 – Jacob: Jag tänker annars, helproteinerna är ju mer mättande än aminosiderna, är de inte det? Det kanske är en upplevelse man har bara. Vi som gymmar, om vi kör EAA eller vassle.

00:07:30 – Ola: Skulle kunna vara så, men samtidigt så vet man aldrig riktigt. essentiella aminosyror. Därför att de har en annan aminosyraprofil

Aminosyror, smärtupplevelse i tarmen och IBS

00:07:39 – Ola: på sätt och vis. Det finns till exempel när man tittar på IBS till exempel. Alltså de som har ömma i magen och är uppblåsta och sådär vidare så verkar det vara någonting med uppfattningen av smärta i tarmen. Då har man sett att om man kör en drink med essentiella minosyror som fattas, jag tror det är tryptofan bland annat, så får man en förändring i smärtupplevelsen. så att man upplever sig ha mer ont i magen. Vad tror man det beror på? Det har att göra med transmittorsuspidens. Förskjuter möjligtvis… Det var flera år sedan jag var på den föreläsningen. Det var en professor från Örebro universitet som höll på med det. Men det var så de gjorde för att få för att få testpersonerna med IBS mer känsliga för interventionerna som de höll på med.

Så det har lite grann med serotonin och annat att göra och man har varit inne på det i spåret lite grann vad det gäller IBS om det har någonting med just Bland annat serotonin. Man har testat med serotonin, återupptagshämmare. Alltså lyckopiller. Antidepressiva, ja. Men det har fungerat sådär, så det finns mycket annat. Men man tror att det handlar mycket om en misskommunikation mellan tarm och hjärna. Man pratar om brain-gut access. inte fungerar helt enkelt. När man gör sådana här försök, bland annat att man kör upp en ballong i ändan och så pumpar man upp den för att säga till när det gör ont. De som har IBS är känsliga för det. Normala personer kan blåsa upp på samma sätt utan att uppleva det sådär värst. Delvis så är det förmodligen.

Men vänta, vad hade man förväntat sig skulle vara på något annat sätt? Man skulle kunna tänka sig kanske lite olika anledningar, men som sagt, smärtupplevelsen är annorlunda. Den får mer signaler från tarmen och är inte riktigt funktionella kanske heller.

00:10:16 – Jacob: Det är därför de borde få problem med lite mer fiberrik mat ofta. Att gaserna trycker på. Gaserna trycker inte på mer men de är känsliga för det trycket som kommer.

00:10:27 – Ola: Exakt, exakt och det är därför man har kommit in på det här med Foodmap. Svårsmälta eller osmältbara kolhydrater eller enkla sockerarter, sockeralkoholer. Sådant som man vet egentligen att man blir gasig av och sådär. Om man då utesluter dem och kosten. Det är egentligen traditionellt att man undviker sådant som är gasbildande och lite andra saker. så verkar det bli bättre hos många och det är väl den ledande hypotesen om vilken typ av kost man kanske bör testa. Men det här är oerhört komplext för mycket del i det här är, vad ska man säga, man kan inte säga att det är psykosomatiskt, men det har att göra med stress och allmänt välmående också. Så är det oftast med all form av smärta. Ja, precis. Det är väl så. Det är ofta hur man tolkar signalerna.

00:11:28 – Jacob: Signalerna finns där, men folk tolkar det oftast olika. Sen kanske vissa får mer signaler på grund av något fysiologiskt, men där är ändå skillnaden hur mycket smärta de känner. Men ska vi hoppa lite till, vi har ju någon plan här, vi ska inte prata cancer hela tiden. Det är trots allt tyngre träningssnack, vi ska väl ha någon träningsrelation. Men innan vi hoppar helt, du hade ändå varit inne här på cancerpatienter, energität mat, skulle då kunna hjälpa dem att få i

Varför äter folk mindre vid lågkolhydratkost?

00:11:57 – Jacob: sig mer energi. Men det finns ju också en energität kost som gör att man inte äter så mycket. Man äter ren lågkolhydratskost. Jag ger ju min förklaring för det i skitmat, men att man tar bort mycket andra delar av maten som får den att äta mycket är väl det jag skulle tro. Varför tror du folk äter mindre överlag med en lågkolhydratskost?

00:12:26 – Ola: Jag tror den allra största delen har att göra med restriktioner. Att man helt plötsligt får en väldigt kraftig restriktion på vad man får äta. Man har inte så mycket att välja på. Mycket gott försvinner ur kosten. Det är inte det att jag säger att inte lågkalorisk kost kan vara god, men så att säga, bredden, paletten minskar utav sådant som man har att välja på. Det gör nog en hel del. Sedan så tror jag att speciellt i början är man ganska ovan vid att äta mycket fett. Jag tror nog, i alla fall åtminstone initialt, så kan man nog uppleva en ökad mättnad bland annat på det då. Att man får mycket mer mättnadssignaler från fett. Det finns inte så mycket stöd i forskningen vad gäller det. Det är nästan tvärtom. Men det beror på. vi kanske kommer in på här vad det gäller lågfett versus lågkolhydrater.

Att bara man svänger tillräckligt extremt på spektrat. Alltså om vi kommer ner på kontondiet med nästan inga kolhydrater. Då är det väldigt extremt åt rätt håll och då blir det dels mycket mer restriktivt vad det gäller livsmedelsval. Men också metabot så blir det lite förändringar. Men om du bara ligger lite sådär i mitten, alltså tillåter dig, vad vi ska säga, liberal kolhydratskost så tror jag inte det kommer bli alls lika tydligt.

00:14:05 – Jacob: Nej, jag tror, alltså om man tar, kollar du på de här lågkolhydratskost sidorna och sånt, när de har det här och man har svårt att gå ner i vikt så är det ganska roligt för då liksom, de plockar ju bort bara mer och mer från det. Helt plötsligt får man inte ta mejeriprodukterna, sen får man inte äta nötterna och det är liksom inget, Motiveringen är hela tiden att det är frisätt insulin. Lågkolorakost utan mejeriprodukter, där försvinner väldigt mycket. Särskilt om du ska hålla dig borta från de flytande fetterna som också man förespråkade. Man ska inte ha för mycket omega 6.

00:14:41 – Ola: Om man menar med alla mjölkprodukter, även ost och sånt, och det bör man göra, så blir det verkligen helt… Vad blir det kvar? Kött? Grönsaker?

00:14:54 – Jacob: Det är inte så mycket spännande koll.

00:14:58 – Ola: Hade du vänt på det och sagt att på en lågfettkost får du bara äta 10 gram fett om dagen? Och du får inte äta någonting med enkla sockerarter i. Då har du också en jävligt besvärlig situation. Det är en av de här största lågfetts veganförespråkarna.

00:15:25 – Jacob: Läser man hans bok Så ratar han lösgodis på grund av att det finns lite glycerin i. Det är spår av gris i det ungefär. Då får man inte lov att äta det. Då är motiveringen att godiset är dåligt på grund av att det är spår av gris. Man kan lika gärna säga att det är dåligt för att det är rött.

00:15:46 – Ola: Ja, fast sen finns det ju de som tror också. Det är ju en ganska spridd uppfattning att barn blir hyperaktiva av godis och att det delvis är färgämnena. Alltså färgämnen till exempel. Det finns viss forskning som tyder på det, men den är inte jättebra utförd. Lite bättre forskning kan inte se någon sådan effekt. Så man kan finna lite stöd för sina uppfattningar lite här och var. Men nu när vi ändå är inne

Kan man svälta ut en cancertumör med ketogen kost?

00:16:22 – Ola: på lågkvalitet versus lågfett. Jag hann inte säga någonting om cancerpatienter, men det kanske jag ska göra först. Hela grejen varför man ska äta ketondieter eller lågkordilater vid cancer är för att tanken är att cancertumören har en ganska hög glukosomsättning. Den vill gärna ha glukos för sin energiomsättning. Därför är tanken att man går över på en strikt lågkordad kost för att svälta ut tumören. Det är väldigt tydligt. Det är så man diagnostiserar cancer eller letar upp cancer. Man sprutar in isotopmärkta glukosmolekyler. Sen lägger man folk i en PET-scan så ser man var glukosen samlas och då lyser tumörerna upp som ljuspunkter. Så att man ser precis var de är i kroppen. Så det är inte konstigt att man tänker så.

Men var det blir fel är bland annat det att dels när man har cancer så är man sjuk i allmänhet och då har man innebyggande en ganska stor glukosproduktion. Endogen glukosproduktion. Kroppen producerar ganska mycket glukos oavsett hur du gör. Och oavsett hur mycket eller lite kolhydrater man äter så finns det en viss mängd socker i blodet. Annars är det väldigt illa. Annars så svimmar man, eller man dör. Ja, det gör man väl antagligen. Hjärnan får inte den energin den vill ha. Även om hjärnan kan livnära sig på ketoner så kommer det ändå finnas ganska hyfsade mängder glukos i blodet. Oavsett hur det blir så kommer tumören ändå ta sitt. Det kommer inte påverka så mycket hur mycket man äter via kosten. Det verkar inte fungera sådär jättebra.

Men även om det hade fungerat, för man har ju sett att det fungerar på möss bland annat. Möss fungerar ju för övrigt allting. Hade vi fungerat som möss, i alla fall i den kontrollerade miljön, då hade vi kunnat göra ganska fräcka grejer.

00:18:49 – Wille: Ofta använder man gendefekta möss som man har mixtrat med så att de ska vara helt perfekta. Ja, det också.

00:18:55 – Ola: Sen är det alltid fråga om… Ofta när man använder möss så gör man någon typ av… Dels är det gen… förändrade möss eller har en viss genuppsättning men sen så brukar man spruta i dem gift och annat sånt där för att slå ut bukspottkörteln eller vad det nu är. Då har vi inte riktigt situationen som är hos människor. För vissa hjärntumörer till exempel verkar det svara på vad det gäller möss. Hade du haft en lika sjuk människa som skulle äta strikt, vilket är en kost, som då är sjuk, har ingen aptit, har redan gått ner 15-20 kg, tappar muskler och så vidare. Då ska man få i den här ganska extrema kosten. Den används ju populärt sett som viktminskningsmetod, som ni känner till. Det är inte lättare för cancerpatienter helt plötsligt att få i sig den här kosten.

Då riskerar man snarare att få en ännu mer undernärd patient som tacklar av.

00:20:00 – Jacob: Har du haft någon som har provat på eget bevåg? Någon patient? Nej, faktiskt inte.

00:20:08 – Ola: Inte vad de har sagt till mig i alla fall. Sen om det är någon som tar upp någon sådan grej så har jag inga problem att motivera varför eller varför inte. Ofta räcker det med att säga att dietisten säger, nej men ta det lugnt, ät allting vad du tycker är gott. Okej, vad skönt. Då gör jag det. – Men är det en stor marknad där man marknadsför lågkolhydratskost?

00:20:33 – Wille: – Nej, jag tror inte det.

00:20:35 – Ola: Det är nästan mer i nutritionskretsar eller sådär och även att det sprider sig från de som är väldigt intresserade av lågkolhydratkost eller katogenkost. Nej, jag tror inte det är stort. Eftersom jag inte stött på det själv direkt. Det kanske är större i USA som vanligt.

00:20:55 – Jacob: Jag tror mycket det är också folk som ska skriva något märkvärdigt på forum eller i en blogg. Så ska de visa att etablissemanget gör allting fel. Då ska de berätta, titta här vad vi hade kunnat bota alla med cancer, men ingen gör någonting.

00:21:10 – Ola: Och så blir folk upprörda i kommentarsfältet. Eller man kan skriva såhär. Redan vad det nu var 1936 kom han, Otto Warburg, med Warburg-effekten. Det har vi sett jättelänge, men det har ännu sedan dess gömts av etablissemanget. De säljer tabletter istället. Men man kan ju se att sådana försök har pågått ganska mycket ändå. Det är liksom inte någon bortglömd kunskap eller någonting sådant där.

Proteinbehov för allmänheten och vid viktnedgång

00:21:39 – Jacob: Vi har inga frågor på den här podcasten som är tyngre utan vi vill att vi ska fördjupa oss på vissa bitar. Det var egentligen Willes förslag som vi tänkte att vi skulle börja på. Det är protein. Det vi tänkte börja med är Proteinbehov, eller ska vi inte säga behov? Jag hatar egentligen det där ordet när folk säger att man inte behöver någonting. För det är liksom inte det som är intressant för gemene man, tycker jag. Utan det som är intressant det är liksom, vad är bra, vad är bättre, vad är möjligen bäst?

00:22:12 – Ola: Jag och många andra brukar kontra med, när någon säger behov, så säger man, behov för vadå? Vad är det du har tänkt att åstadkomma? Det är väl lite grann där man får ha någon sorts utgångspunkt. Det vanliga proteinbehovet är satt efter vanligt folk som varken vill gå upp eller ner i vikt, som äter i energibalans vilket är oerhört viktigt att påpeka och som bara vill inte bli sjuka. Det är snarare det. Hur lite protein kan man äta utan att bli sjuk? Det är utifrån den aspekten man sätter normalt. Det är en väldigt låg ribba för gemene man.

00:22:57 – Jacob: Ja, och det är inte säkert riktigt att man…

00:23:01 – Ola: Det gäller alla riktlinjer eller rekommendationer att man har inte riktigt haft optimalt som mål utan man försöker leta nedersta gränsen. Det är så det är uppbyggt.

00:23:19 – Wille: De här normala rekommendationerna ligger väl på 0,8 gram per kilo kroppsvikt protein per dag? Ja, typ. Men vad innebär det i praktiken för en person som väger 70 kilo? Vad är det man äter då? Vi kan säga så här att medelsvensson, som äter utan att tänka, eller ja, de tänker på mycket men kanske inte så jättemycket mat, men i alla fall.

00:23:45 – Ola: Då får man i sig ungefär 1,2-1,3 gram per kilo kroppsvikt. Utan fokus på protein och helt vanlig mat så får man i sig den mängden. Det är snarare så att för att det ska börja bli lite lågt proteinintag så får man ha lite mer dragning åt kanske vegetariska eller snarare kanske veganhållet. Då börjar det bli lite skralt. Man ska kombinera rätt också på något sätt.

00:24:21 – Jacob: Eller inte rätt rätt, men man kan inte bara äta avregryn.

00:24:28 – Ola: Havregryn är ganska bra proteinkvalitet. Men om vi menar till exempel, man tittar på riskgrupper. Typiska fattiga områden i Indien där man äter bara vissa bönor eller Afrika där man har mest majs. Då kan det bli väldigt enahanda vad det gäller de ingående aminosyrorna. Och också mängden i kombination med mängden. Då kan det verkligen vara hög risk för brist. Sen har vi en annan riskgrupp också kan man säga. Det är de som äter väldigt lite mat. Ju mindre mat du äter ju mindre protein får du i dig. Har du ett litet energibehov så behöver du inte mer mat. Men i och med att man äter lite mat så blir det lite protein också. Det är också en riskgrupp. Äter man veganmat och är väldigt stillasittande så är risken störst för att det ska bli någon brist.

00:25:31 – Wille: Det var en av mina frågor. När man medvetet försöker gå ner i vikt, säg att man är en ganska liten person som inte rör på sig särskilt mycket, då äter man inte så himla mycket. Hur ska man tänka kring proteinet då, när man medvetet försöker gå ner i vikt?

00:25:47 – Ola: Det beror lite grann på vem du är. De flesta som behöver gå ner i vikt väger mycket och är stora personer. De har också mycket muskler att ta av. Man kan titta även på sådana här very low-callow diets på 400 kalorier och bara 50-60 gram protein. Om vi tänker då att en sån person som börjar på en sån diet kanske väger 120 kilo och 50 gram protein och 60 gram protein. Det blir inte så många gram per kilo kroppsvikt. Det är för lite kan man säga. Men även fastän det är så brukar de inte förlora speciellt mycket muskler. Man brukar säga ungefär 80-20 eller 70-30. Utav viktnedgången är kanske 20-30% muskler. Har man ett bra utgångsläge, eller rättare sagt att man är välnärd och har muskler innan så spelar det ingen roll. Då kommer man ha en ganska normal kroppssammansättning även när man börjar närma sig sin idealvikt.

Om man från början är lite undernärd eller smal och liten men ändå vill ner i vikt så riskerar man att förlora mycket mer protein, eller muskler helt enkelt. Då kan man säga att då ökar helt plötsligt proteinbehovet eftersom Man riskerar till större del att minska i muskler. Det är också mycket det som Kevin Hall gör i Bodyweight Calculator till den här studien som vi kanske kommer in och pratar på senare. Där har man ju sett att den fettmängden du startar din diet på den kommer till stor del avgöra hur stor andel muskler du förlorar. Man kan beskriva det med ett matematiskt samband. Jag vet att i Jacob och Niklas bok så har de också med den här kurvan. PR-ratio eller vad man vill kalla det. Har man lite fett från början då riskerar man att förlora mycket mer muskler.

Då ökar väl sannolikt också proteinbehovet för att motverka det.

00:28:01 – Wille: – Om man tänker det motsatta då, för det är min nästa fråga. Om man medvetet försöker gå upp i vikt, då kanske det framför allt gäller folk som inte har så mycket fettmassa från början gissar jag? – Ja, det borde ju vara så i alla fall.

00:28:18 – Ola: Det är också så att man kan se att proteinet används i… som byggstenar i kroppen. Men det är också en energigivande näringsämne eller kan användas som energikälla. Om du pumpar på massa annat bränsle också och ligger på överskott, då kan det protein som kommer in i kroppen i lugn och ro användas till det det är tänkt. Så man ser att det finns en tydlig koppling mellan energibalans och proteinbehov. Om man har ett väldigt lågt proteinintag så kan man i princip bara pusha på mer och mer kalorier så kommer man nästan i slutändan komma i kvävebalansen. Ja, positiv proteinbalans. Speciellt då om du är Om du är i bra form redan från början då ser man ju också att då brukar det vara så att andelen utav din viktökning kommer till större del vara fettfri massa eller muskler då förhoppningsvis.

Bara genom att överäta när du är i bra form så kan du i princip lägga på dig mer muskler.

00:29:36 – Wille: Ja, och äter man ingenting dumt så får man antagligen i sig mer protein ändå.

00:29:41 – Ola: Ja, man kan ju inte äta precis hur som helst. Så är det ju inte. Men visst, jag tror det fungerar på en ganska låg proteinnivå också faktiskt. För om man bara pumpar i tillräckligt mycket energi så tror jag du klarar dig lätt på kanske 0,6 eller kanske till och med 0,5. Men nu har vi varit inne lite mer på diskussion kring behov igen.

00:30:06 – Jacob: Om du tror vi skulle vilja göra det optimalt då och så börjar vi diskussionen från början igen. Jag har också skrivit det som du sa här ganska många gånger. Är man verkligen överviktig, om vi pratar BMI 35 plus, så skit i hur de gör i princip. De kan köra sina juicefaster. Det kanske inte är smart om de gör det i flera månader, men om vi pratar tre, fyra veckor så har jag alltid sagt att det funkar okej. Men hur mycket protein tror du det hade behövts? När gör mer protein ingen nytta? Ska vi säga så?

00:30:40 – Ola: Ja, och då pratar vi vältränade som vill komma i form?

00:30:46 – Jacob: Både och egentligen faktiskt. Säger man att man har 20 kilo man vill bli av med så kanske man ändå vill göra det på ett bra eller bättre vis.

00:30:55 – Ola: Ja, och den här frågan är ganska aktuell för för mig på jobbet också eftersom jag jobbar på en kirurgavdelning. Där kommer det in då och då de som har gjort överviktsoperationer. Ju fler som görs, ju fler får problem naturligtvis. Det finns alltid den procenten. Så då kommer de in och har ätit väldigt lite mat innan och de har fortfarande väldigt svårt att äta. Sen är de sjuka eller har någon komplikation av något slag. Då är frågan hur mycket protein ska de ha just då? Det är lite grann den situationen som du frågar efter, delvis. Då skulle jag tro att det är väldigt svårt. Men som sagt, en vanlig bantare klarar sig alltid på väldigt lite protein. Kanske 60 gram eller någonting sådant. Jag tror att vi gärna siktar på att dra upp dem på kanske Nu väger man väldigt mycket och då blir det stora tal, men i princip så upp över 1 eller 1,2 gram per kilo kroppsvikt.

Gärna 1,2 om man är mer sjuk så att säga. Men för att den vanliga spantaren ska undvika onödig muskelförlust så rör det sig om någonting sådant där. 1,2 eller så, eller varför kanske inte 1,5. Det finns någon metaanalys på det också där man drog gränsen på 1,2 gram.

00:32:28 – Jacob: Jag skrev ju någon artikel om det här på Träningslära tidigare också där man testade en grupp som rekommenderade intaget 0,8 och den andra fick dubbla och den andra fick trippla. Där såg man ingen skillnad i resultat på de som fick dubbla och trippla. Det dubbla är ju 1,6 då. Ja, precis. Då låter det du säger rimligt, Ola.

00:32:53 – Ola: Ja, vi som läser ungefär samma studier vi kommer fram till ungefär samma. slutsats. Men det är någonstans där. Det behövs inte asmycket som det verkar. Generellt sett om vi pratar högproteindieter, studier på bantare med högproteindieter för det har också blivit väldigt poppis. Minskar muskelförlust och förbättrar mättnaden och sådär. Då är ju inte resultaten hittills sådär jätteövertygande till högproteinets fördel egentligen. Det har lite olika orsaker som jag ser det. Dels är det väldigt svårt att få vanligt folk att äta mycket protein och faktiskt hålla sig till det. Normalt sett så äter medelsvensson eller en vanlig vantare ganska mycket protein. utav vanligt livsmedelsval. Så skillnaden mellan grupperna blir ganska liten.

Även de som är lågproteingruppen eller normalproteingruppen, de äter närmare tillräckligt. Därför blir det väldigt liten skillnad. Så om en grupp äter ett gram på sin korvfisk och den andra äter 1,2, då ser man väldigt liten skillnad. Det är väl delvis därför som det har blivit måttliga resultat.

Hur mycket protein behövs vid deff och muskelbyggning?

00:34:10 – Ola: Om vi å andra sidan ser någon som vill komma i form för bodybuilding, tävling, fitness eller någonting sådant, då vill man ju behålla så mycket muskler som möjligt. Delvis också har du ett annat utgångsläge som gör att den här regeln som jag sa innan, att den som har Den förskjuter den här regeln med att utgångsfettläget kommer att avgöra hur mycket man går upp eller ner i muskler. Det är att man styrketränar och sen att man har mycket muskelmassa från början. Ju mer muskelmassa du har från början desto större är risken att du förlorar den eftersom det inte är ett normaltillstånd. Då tenderar man till att öka proteinmängderna. Men tyvärr så är vetenskapliga underlaget ganska tunt på den fronten. Man har försökt att göra lite olika analyser.

Jag tror det var förrförra året, vad heter det nu, Schonfield, Aragorn, grabbarna, försökte göra en analys på just hur mycket protein som behövs. De kom fram till att ja, det behövs sådär, vad skrev de? Mellan 2,2 till 3,1 gram per kilokarpsikt eller något sådant. Alltså väldigt bred. Men det var PER, fettfri massa, var det inte det de angav det i?

00:35:38 – Jacob: Nej, inte just den tror jag.

00:35:41 – Ola: Inte just den siffran, det tror jag inte. Och sen så finns det Stuart Phillips, en annan proteinprofessor som är lite mer vetenskapligt, eller ja, han är mer konservativ kanske man kan säga. Han gjorde en rekommendation om 1,8-2,5 eller någonting sådant där. Det beror på rätt mycket att underlaget är så skralt. Man kan inte se. I vissa studier äter de väldigt mycket protein men minskar rätt så mycket muskelmassa ändå. I andra studier äter man inte så pass mycket protein och förlorar ändå inte mycket muskelmassa. Det är svårt att jämföra. Om vi bara har tre-fyra studier och alla pekar lite åt olika håll då är det svårt att säga exakt hur det ska vara. Men jag kan säga så här att min gissning är att man behöver inte så himla mycket protein trots allt.

Men det skadar sällan att ligga högt. Även om man inte tänker på proteinkvalitet men äter en blandkost så tror jag att lägger man sig på 2,5 så kommer en ökning därifrån inte innebära någon skillnad. Det tror jag inte, men man kan lägga sig på tre också, men det börjar bli onödigt. Man tränger undan andra näringsämnen i kosten på något sätt.

00:37:06 – Jacob: Ja, och ska man äta så mycket protein när man deffar så är det ju oftast pulver och då försvinner ju näring också.

00:37:11 – Ola: Ja, precis. Man späder ut kosten på det sättet.

00:37:14 – Wille: Det är bra protein, men man kan inte leva på det.

00:37:16 – Jacob: Det är inte så jävla roligt att få i sig det hela dagarna heller.

00:37:19 – Wille: Det är ganska gott ändå. Ja, men vad fan.

00:37:22 – Ola: Tröttnar man på det.

Snabba kontra långsamma proteiner, BCAA och EAA

00:37:25 – Ola: Nej, men vi vet ju fortfarande egentligen inte om proteinpulver, och då snackar vi mer att det är hög kvalitet, det är en sak, men också att det är nästan bara proteinpulver som kan vara riktigt snabbt protein. som går att ta upp snabbt i kroppen. Man vet egentligen inte om det har någon fördel. Jag skulle tro det. Jag försöker studera fram och tillbaka. Läser studier och försöker tolka på sätt som inte är tänkt från början för att komma fram till någonting. Jag ser en röd tråd lite grann med att snabbare protein verkar ge mer effekt överlag.

00:38:06 – Jacob: Vi bollade ju där, det är väl 2-3 år sedan nu, att du var sugen på att göra någon form av metaanalys. Har du fortsatt på det med proteiner? Du nöjde dig med de två-tre styckena samtidigt. Det var mest proteinmängd eller egentligen jämföra.

00:38:28 – Ola: Fram till den här metaanalysen kom sen. Som vanligt var jag tvåa på pucken. 2012 kom den här metaanalysen av Cermac. Där hade de gjort ett bra jobb och då behöver man inte göra om det. Den visade att proteintillskott ger mer muskler. Sen var det i och för sig inte specifikt viktnedgång. Där är underlaget som jag nämnde Nej, det var visst i samband med styrketräning.

00:38:58 – Jacob: Ja, precis.

00:39:00 – Ola: Det var lite det jag var inne på. Sen finns det intressanta studier där man försökt göra systematisk review eller till viss del metaanalys där man jämför vassle till viss del, men oftast brukar det handla om att man jämför mjölk och soja till exempel. Därav är slutsatsen att soja faktiskt är sämre att bygga på.

00:39:25 – Jacob: Hur tror du om man skulle shoppa i sig ganska många vassledrinkar? Det är ju ett snabbt protein och det som inte nyttjas brukar väl oxideras när det kommer till vassle. Tror du man skulle kunna få ett lite högre proteinbehov av att man pimplar för mycket vassle? Att det inte sipprar ut långsamt i blodet med aminosyrorna som man kanske i andra proteiner gör?

00:39:47 – Ola: Jag är helt med på din linje att ju mer snabbt protein man hinkar i sig så kommer ju proteinekonomin, om vi säger så här, så utnyttjandegraden av det proteinet kommer bli sämre. Och det har man ju sett lite grann när man jämför till exempel kasein som är det typiska långsamma proteinet. Det finns egentligen inget långsammare nästan. Så kan man ju säga att för en viss mängd protein över rätt många timmar så är det ju liksom mer ekonomiskt att sätta i sig kasein då. Men det är oftast så här lite… Situationen är inte så här verklighets…

00:40:34 – Jacob: Nej, man äter ju något istället. Ja, precis.

00:40:36 – Ola: De här studierna kommer till labbet på morgonen och så får man antingen 40 gram vassle i en drink eller så får du 40 gram kasein i en drink. Sedan får du sitta på labbet i åtta timmar och så mäter de vad som händer. Du har inte ätit frukost, du har inte gjort någonting, utan det är bara protein på tom mage och då vinner kaseinet. Men vem äter så? Vissa fastar ju jämt nuförtiden.

00:41:02 – Jacob: Hur ser du, om jag tar aminosyror eller protein som signalsubstans istället för en byggmaterial?

00:41:15 – Ola: Så vitt jag vet så är det nästan bara, men inte enbart, leucinet som stimulerar proteinsyntesen. Man har kollat vad det är för signalvägar som det går via. Det är lite intressant för om man jämför lite olika aminosyrorprofiler så kan det bli lite olika svar i det där. Så jag tror att en optimal signal, om vi bara pratar signaler och inte byggstenar, det är nog inte bara leucin utan det skall förmodligen till andra aminosyror också. Men där har man ju sett att det är förmodligen inte någon av de icke-sensiella. Så det räcker, i alla fall i tillräcklig mängd, så kan man få optimalt gensvar av bara de essentiella. Sen är det frågan om vilka. Där kom vi över lite grann på det här med BCAA, grenad aminosyra. Som ni alla vet är det väldigt populärt.

00:42:22 – Jacob: Det är godare än EAA. Det är väl inget läckert. Jag har precis gått över till EAA.

00:42:25 – Wille: Det smakar ju skit. Vilken av aminosyrorna är det som smakar bränt hår? Nu plockar vi inte bort den. Jag vet inte.

00:42:33 – Ola: Tyngre har väl ingen EAA? Det går bra att bärsa det mesta här. Men ärligt talat, jag tror inte du har testat alla sorter då?

00:42:43 – Jacob: Nej, vissa är goda nu tycker jag. Esa Pro när den kom, fy fan alltså. Man får hålla för näsan och sen mådde man dåligt tio minuter innan man kunde börja träna.

00:42:54 – Ola: Det säger bara en sak, hur lite erfarenhet du hade tidigare som sånt här. Har man varit med förut så var det inte så jävla farligt. Tycker inte jag i alla fall. Det kan bli värre. Speciellt, jag hade några här pulverna jag blandade, Esapro med HMB-pulver för det såldes rätt så mycket på rent pulver ett tag. Det är inte att leka med kan jag säga. Å andra sidan är det kanske jag som är en kärring då. Men det är beskt och det är jäkligt och det luktar också väldigt fränt. Man får känslan lite grann som att man dricker och kräks av gammal gin och tonic eller någonting. Det är inte trevligt.

00:43:48 – Wille: Jag tror i och för sig att det där maxar placeboeffekten, för det ska vara kemiskt. Ja, det måste ju funka då. Ja, visst.

00:43:55 – Ola: Det funkar för mig. Men åter till BCAA, då verkar det faktiskt så, för den muskeluppbyggande signalen, så verkar det så att om du tar för mycket av de andra två, förutom leosin, alltså valin och isoleosin är det väl,

00:44:13 – Jacob: Ja, så konkurrerar de åt samma håll. Så konkurrerar de lite grann där så att du kan få mindre effekt av BCAA än bara leucin. Det beror ju lite på ration där på BCAA också antagligen. Jo, men precis.

00:44:29 – Ola: Samtidigt är det också så att ju mer grenade minushyror du käkar totalt sett, ju större kommer nedbrytningen av dem och omsättningen att bli. För att upprätthålla nivån av BSA i blodet till en mer fysiologisk profil så bör man förmodligen ha med sig lite av de andra två också. Men där skulle jag gissa att de rationer som har blivit mer populära på senare år, 411 eller kanske till och med 811, är kanske det som man ska föredra.

00:45:00 – Jacob: Men jag tänker egentligen när folk tar de här sakerna, vi får i alla fall hoppas att de går hem och äter sen ändå. Och då borde det på något sätt funka. Du kickar igång, BCAAen blir signalen och sen så kommer alla andra minussidorna från måltiden då.

00:45:16 – Ola: Det får mig egentligen att ifrågasätta varför man ska äta det överhuvudtaget. För du riskerar alltid att få en brist på de aminosyror du ska bygga upp när du bara kör på leosin till exempel. Kör du leosin så kickar du igång proteinsyntesen och då kommer aminosyrorna börja gå åt och när de sjunker inuti cellen och utanför cellen så kommer proteinsyntesen ganska snabbt att avstanna. Sen är det bara frågan om var resten av aminosyran kommer ifrån. Äter du ingenting så kommer den komma från andra delar av kroppen. Så det blir bara en omfördelning. Det blir ingen netto pluseffekt. Då har vi något här.

00:46:01 – Jacob: Hem och ät folk.

00:46:03 – Ola: Nej, jag tycker att man ska ge fan i BCAA och istället ta essentiella aminosyror. Essentiella aminosyror, eller vasslen. Eller vasslen, för där vet man att man får det som man behöver. Sen kommer det säkert inte vara kritiskt. Det kan vara så att man faktiskt kan få bättre effekt av att bara ta BCAA hem och äta. än att inte ta BCH. Men om man utgår från hur saker och ting fungerar eller vi tror att det fungerar så bör det vara bättre med essentiella aminosyror i blandning eller kanske då också lite vassle. Det är en tanke eller en praktik som jag också börjat med vid senateln, att jag blandar ut lite vassle i mitt essentiella Det kan inte vara gott, Ola. Fast som sagt, det är bättre än HB och B. Det blir bättre än vad det är från början.

Det är så alltså? Ja, det tycker jag. Men jag kör ett visst märke med päronsmak, eller päronsplit eller vad det heter. Och jag tycker det smakar så pass bra så det är ändå inget att snacka om. Det är inte mycket mer än saft. Så det är inga problem. Men jag tror faktiskt på idén att ha lite av icke-sensiella aminosyror också därför att jag menar alla aminosyror, alla 20 behövs ju för att bygga muskler och varför inte pusha på med allt då? Men å andra sidan, då kommer ju frågan varför tar man inte bara vassle då? Och nej, jag har inte riktigt bra svar på det. Jag bara tycker det är roligare med sensiella.

00:47:43 – Jacob: Hur ser det ut? Finns det några studier som har jämfört vassle mot EAA, alltså på proteiciteten i samma studie? Det finns det fortfarande va?

00:47:51 – Ola: Ja, jag tror faktiskt det finns det. Det finns det nu? Nej, det har funnits alltid. De som började använda essentiella minosyror, det var ju Tipton och Wolf. Ja, men jämförde de inte…

00:48:04 – Jacob: Äh, förlåt, fortsätt.

00:48:06 – Ola: På äldre där det egentligen började så gjorde de lite dosstudier och då vet jag i alla fall att man har jämfört där. Där körde man i början 15 gram essentiell aminosyra vilket är en hästdos naturligtvis. I alla fall i de sammanhangen och jämför det med vassle och mer än 15 gram vassle vad jag kommer ihåg. Då blir det stor fördel essentiella aminosyror.

00:48:37 – Jacob: Det kommer jag också ihåg, men jag har för mig att det var Alltså samma upplägg, det kanske bara redovisas i två olika… Ja, jag tror du kan ha rätt där att det är samma forskare som har gjort precis samma studieupplägg men ena gången testat essentiella på något sätt och andra gången testat vassle eller kasino och så jämför de i efterhand. Jag har funderat kring det där ett par gånger. Om man nu skulle på något sätt bli så seriös som man verkligen bryr sig om de här extra. Vad kan det vara i effekt? Vi säger det ger två procent. Vi höftar det från ingenstans. Jag tar det här med tajmingen. Nu lägger vi mycket tid på det. Vi ska väl betona det för folk att det finns än så länge inga bra bevis på att det funkar. Det är som du sa i början att det finns en hel del som tyder på det.

Tittar man fysiologiskt så borde det spela roll, men ingen har visat att det spelar roll på sikt. Men det är väl också lite på grund av brist på studier, antagligen. Ja, precis. Men jag har i alla fall bollat att man alltid ska ta en EAA innan varje måltid. För att verkligen få en maximal proteinsyntes med varje måltid. Så får du extra mat och näring och protein från maten.

00:49:51 – Ola: Ja, men exakt. Och då skulle det kunna räcka med speciellt de här essentiella som finns som är nu. Det är liksom större mängd leucin i dem än vad det var från början när Tipton och Wolf körde igång. För då var det typ bara 17 procent leucin, men nu är det väldigt mycket eller en stor del grenade. Så då kan man köra det som en kick antagligen innan där. Det är antagligen en större del grenar för att det smakar lättare att göra gott.

00:50:22 – Jacob: Jag vet inte, jag menar om vi tar till exempel Body Science så tror jag att de har 40% leucin.

00:50:36 – Ola: Tar du 10 gram så har du 4 gram leucin. Lite fritt från minnet här då. 4 gram leucin är alltså över tröskeln som man misstänker är över gränsen för maximera. Den ligger snarare någonstans runt 2,5-3 eller någonting sådant. Så redan innan måltiden

Olas extrema lågkaloridiet med proteinpulser

00:50:56 – Ola: har du kört med storsläggan för att kicka igång allt. Det är den principen som jag körde när jag körde min lågkaloridiet med proteinpulser. Jag körde ett snabbt protein först eller essentiella minisyror som följde upp mig långsamt. Det var hela tanken bakom och jag kan inte säga att det fungerar bättre än någonting annat. Jag kan bara säga att det fungerar jävligt bra för mig.

00:51:18 – Jacob: Ja. Och är det folk som undrar om den här, det var Body Radio du redovisade den där va?

00:51:24 – Ola: Ja, det var Body Radio.

00:51:26 – Jacob: Ett gammalt avsnitt av Body Radio när Andreas och Alex fortfarande höll i det så berättade Ola om den där deffen. Det är en väldigt häftig grej.

00:51:34 – Ola: Andra avsnittet tror jag det var. Någonting sånt. Det var egentligen förvånansvärt bra resultat. Då kommer vi återigen till din fråga som du hade från början. Alltså hur mycket protein man behöver när man går ner i vikt. Enligt min upplägg på det sättet när man kombinerar snabbt och långsamt protein Utan att äta någonting annat kan jag tillägga så räckte det med ungefär 1,9 gram per kilo kroppsvikt medan jag åt 800 kalorier. Under den tiden ökade jag 2,5-3 kilo i muskler.

00:52:18 – Jacob: Hur länge höll du på med det där?

00:52:20 – Ola: Ja, så det var sju veckor. Det låter inte spännande. Sju veckor blev det. Ja, det är bra psyke på dig, Ola.

00:52:28 – Jacob: Ja, men jag tyckte det var viktigt just då.

00:52:31 – Ola: Jag tyckte det var viktigt.

00:52:34 – Jacob: Sen kom jag ju i form.

00:52:35 – Ola: Jag märkte ju ändå att det gick rätt så hyfsat. Ja, så får man resultat så är det lätt att fortsätta. Sen är det ju också som alltid att jag hade bra utgångsläge. Jag hade varit större då och så vidare. Men jag börjar fundera på just att jag tror fortfarande oavsett hur man gör så tror jag att lite snabbt gått in kring träningen och det kan vara före eller efter. Men jag lutar nästan åt att man faktiskt kan köra bracketing, att man kör både snabbt före och efter. Det kanske inte är så dumt faktiskt.

00:53:09 – Jacob: Nu tror jag det här med muscle folder, det är inget… Jo, men den finns ju

Muscle full-effekten och näringstajming kring träning

00:53:15 – Jacob: också.

00:53:15 – Ola: Då får man träna i två timmar i alla fall.

00:53:17 – Jacob: Ja, men precis.

00:53:21 – Ola: Jag tänker mig såhär att tittar man på aminosyraprofilen på till exempel licentiella aminosyror så når den toppen ganska snabbt. Det rör sig om en halvtimme, 45 minuter någonting och sen dalar det därefter. Efter två timmar så har man kommit ganska långt ner. Då börjar man närma sig baseline igen. Det kanske inte är nere på baseline förrän efter tre timmar, men den här ganska låga nivån är nog tillräcklig för att man ska kunna köra på med en ny dos. Vi chansar på det. Så om man har två timmar mellan intagen så borde det nog fungera ganska bra.

00:53:57 – Jacob: Men då ska det vara de snabba proteinerna också som vi betonar för folk.

00:54:00 – Ola: Ja, jag tror det är bortkastat om man kör kasein där.

00:54:05 – Jacob: Och så ska vi också lägga till här. Jag förklarar inte vad Massofull var. Det är nog bara du och jag som förstod det. Jag tror inte ens Wille. Jag har honom på webbkameran här. Han såg ut som ett litet frågetecken. När du väl har stimulerat proteincentret så blir den immun eller den svarar inte om det kommer in mer protein över en viss tid. Det måste ner på baseline som du berättade där. Och så vet man inte hur länge egentligen. innan det behövs till.

00:54:32 – Ola: Jag ska också tillägga att det är en teori som har ganska lite experimentellt stöd om man ska hårdra det. Det finns en infusionsstudie där man satte Aminosyror i droppform direkt in i blodet och på en hög takt. Det blir precis som ett snabbt protein kan man säga. Då såg man att oavsett fast man fortsätter att pumpa in aminosyrorna så bara föll proteinsyntesen efter ett tag. Det är därifrån det kom från början. Sedan har man försökt att titta på det på lite olika sätt.

00:55:08 – Jacob: Jag skrev om det där på tyngre också. Men då hittade jag också någon studie på spädbarn som föds för tidigt. De får ju mat intravenöst för att de ska växa. Där har man också visat att om det kom i doser istället för att man hade droppet på alltid så växte de snabbare. Det var mer anabolt för små spädbarn i alla fall. Det verkar vara det mest fysiologiska sättet att göra på.

00:55:31 – Ola: Så har ju människan alltid ätit. Däremot finns det motsvarande studier från Sahlgrenska på kirurgen där jag jobbar där man har försökt jämföra bolus med kontinuerlig banteral nutrition. Där kan man inte dra några speciella slutsatser egentligen. I någon studie verkar det vara fördel kontinuerligt. Bättre proteinekonomi igen.

00:55:57 – Jacob: Då vet vi inte hur småbarn ska vara anabola heller.

00:56:00 – Ola: Småbarnen är ju anabola i sig självt på något sätt. De svarar på ett sådant sätt att de växer. Det är lättare att dra paralleller till en styrketränare då för då har man ju på något sätt en anabolsignal en viss del av tiden i alla fall. Så jag tror att det går att översätta lite grann. snarare än att kolla på patienter som har bukkirurgi. Det är inte samma situation.

00:56:32 – Wille: Anledningen till att ni sitter och pratar om det här med spädbarn, den typen av populationer, det är för att ingen gör studier på det här på lång sikt. Jag kommer ihåg att det var en grej som störde mig när jag började läsa om det här med proteiner. Det var ingen som hade kollat på hur mycket gains man kan få om man drar i sig aminosyror före måltid, till exempel. Utan det var alltid så här, hur maxar man proteinsyntesen? Det vill säga, någonting man kan göra under 24 timmar eller bara under ett labbesök.

00:56:57 – Ola: Ja, precis. Det finns gott om akuta studier där man mäter över timmar eller ett dygn kanske. Eller ett halvt dygn snarare. Jättemycket sådant finns det och då kan man försöka dra paralleller till och gissa hur det kunde gå på lång sikt. Men det är alltid svårt för det översätts i långsiktiga resultat. Men de studier som görs på lång sikt brukar vara ganska mycket enklare i sitt upplägg. Där jämför man oftast en högproteingrupp med en lågproteingrupp. I och med det blir det väldigt lite med tajmingen. Återigen, det var väl Aragon och så vidare. Seanfield och Kreuger. Ja, precis. De försökte titta på det här med tajming av proteiner. Finns det anabolika Windows och så vidare? De tyckte att de kom fram till att det inte finns det, men jag skulle säga att det är för att de saknar ett bra underlag.

En kontrast till det kan jag säga att det finns en bra studie bland annat, CRIB, tror jag, där man tog just på det sättet som jag beskrev innan. Man tog proteiner antingen före och efter träning. eller på morgonen eller kvällen. Så den ena var definitivt kring träningen och de andra låg. Men det var samma mängd vilket gör den här studien väldigt intressant. Det är nästan den enda i sitt slag. Där visar de väldigt tydligt att det gav större effekt att äta proteinet i samband med träning. Eftersom den studien har så bra upplägg och är så bra genomförd. Man undersökte det här med musklerna på många olika sätt. Kolla på muskelfiberarean och proteininnehåll i muskelfiber och annat sånt där. Det pekar på att det fungerar. Då tenderar jag att tro på det faktiskt.

Ska jag vara lite skeptikern här nu?

00:58:53 – Jacob: Vi kan dra in att Crib är väl anställd av ATS? Är han inte det? Alltså ett kosttillskottsföretag. Han har gjort väldigt mycket med dem i alla fall. Dessutom är det ju så att de faktiskt tajmar kreatinintaget där också.

00:59:11 – Ola: Ja, det har du helt rätt i. Så det kan ju vara dels kreatinet som påverkar, det har jag skrivit om på tyngden, men det är ju en väldigt lös hypotes det. Den andra sidan är nästan lika trolig också. Det kan vara en synergi utav protein och kreatin i samband med träningen. Det verkar som om det finns en tajming-effekt på kreatin också i samband med träning. Det gör den studiens resultat svagare. Men å andra sidan, vem fan äter inte keratin?

00:59:46 – Jacob: Ja, precis. Ska man ta sitt protein så varför inte tajma det?

00:59:52 – Ola: Det finns också en väldigt intressant studie där man jämförde just tajmingen efter styrketräningen. Antingen tar man 10 gram varje timme eller 20 gram varannan timme eller 40 gram var fjärde timme till exempel. Det finns det studieupplägget. Det är Philips tror jag. Ja, det är möjligt. Det skulle inte förvåna mig. Där kommer man fram till, som jag tolkar det, att 20 gram varannan timme var det bästa upplägget. Vilket är ganska förvånande. Tittar man på administrationsprofilen för hur den förändras i blodet efter varselintag så är det inte tillbaka på baseline efter två timmar. Men det gjorde ändå effekt av de här upprepade intagen. Så det funkar helt enkelt bättre på det sättet. Det var efter träningen och då kanske man är mer känslig.

Men återigen, de åt ju inte så mycket annat. Svårt att säga hur det hade blivit på längre sikt.

01:01:00 – Jacob: Jag funderar på, var det inte 10 grams-gruppen som hade varannan timme och så 20 grams som hade var fjärde timme och 40 grams var åttonde timme?

01:01:14 – Ola: Jag är osäker. Nu när du trycker på detaljerna så är jag faktiskt osäker. Men den här 20-gramsgruppen är i alla fall ganska tätt.

01:01:26 – Jacob: Den visar i alla fall att det var skillnad också. Det är kanske det som är huvudpoängen. Det var lika mycket protein som de här tre grupperna fick och det var ändå en högre total syntes för de som tog 20 gram med jämna mellanrum.

01:01:40 – Ola: Då kommer vi till en annan grej. De som pratar för periodisk fasta till exempel menar oftast att man kan äta väldigt mycket protein i en måltid och om det inte stimulerar muskeluppbyggnaden så minskar det i alla fall proteinnedbrytningen så att effekten blir positiv. Men just i samband med stycketräning verkar inte den här nedbrytningseffekten egentligen vara det som gör plusset. Alltså den uppbyggande effekten och då faller det resonemanget på något sätt. Men sen kan man ju säga så här att många som kör med periodisk fasta får väldigt bra resultat vilket innebär att det kanske i praktiken inte spelar så jättestor roll. I alla fall inte så att man uppenbart kan avgöra. De har bara missat de där två procenten som jag hittade på.

Och det kan vara jävligt viktigt för vissa. Men jag tror trots allt på snabbt och ofta, hellre än långsamt och sällan.

Att mäta kroppssammansättning: Kaliper och bioimpedans

01:02:49 – Jacob: Ska vi försöka hoppa vidare här? Vi hade ju planer på lite fler ämnen här. Vi har gått upp på tiden ganska bra redan här. Har du tid idag, Ola? Ja, då. Och Wille, du har inget bokat? Nej, det är min katt. Då kör vi vidare så bryter vi vårt ord här redan. Vi sa i första avsnittet att vi skulle hålla oss till en timme kanske, men vi kör på. Det andra ämnet vi hade tänkt diskutera med dig är egentligen, det är du väl ännu mer expert på, det är kroppssammansättning. Och inte då kroppssammansättning på det sättet, vad är fett, vad är muskler, utan mer hur vi mäter det. Vad det finns för metoder, vad de har för styrkor och svagheter. Även lite, man kanske kan ta upp lite tillgänglighet också, för vissa metoder är väldigt bra, men det är inget man kommer åt.

Nej, precis.

01:03:42 – Ola: För att börja i någon ände så kan man säga att den kroppssammansättningsmetod som de flesta kanske kommer i kontakt med, i alla fall tidigare, har varit kalipermätningar, skinfoad. Alltså att man tar en måttång och mäter hudvecken på olika ställen på kroppen. Det har naturligtvis en proportion till hur mycket fett man har på kroppen, om man har tjocka hudveck och så vidare. Det är nästan den första breda metoden som är tillgänglig för allmänheten som man har använt. Den har sina begränsningar, bland annat att man Försöker uppskatta indirekt genom att mäta underhudsfett, totala fettet på kroppen. Det behöver inte vara exakt samma. Det finns ganska bra samma där. Men om man ser folk med stor bukfetma och sådär. De lägger ju fett på andra ställen.

Så då kanske det inte återspeglar jättebra. Men i alla fall.

01:04:45 – Jacob: Det kanske är mer lämpligt om man är ganska smal. Eller att man har ganska lågt kroppsfett.

01:04:52 – Ola: Det är lättare att mäta då åtminstone. Det är att få tag på vecken och sådär. Det här är en väldigt indirekt metod. Med det menar jag att i alla de här studierna när man har gjort skinfalls så har man nästan utgått ifrån undervattningsvägning som en jämförelsemetod och satt att den är gold standard. Man mäter folk genom att mäta deras vikt och volym under vatten och på land. Då kan man räkna ut kroppsdensiteten. och med antagandet att det finns en tydlig relation mellan kroppsdensitet eftersom fettfri massa har en densitet och fettvävnad har en densitet så räknar man ut mängden fett i kroppen. Det kan man göra med lite olika ekvationer. Siris ekvationer och Brosex ekvationer vilket är ganska likartade resultat. Oavsett de utgår ifrån att det är konstant densitet på fett och fettfri massa och det är det inte riktigt heller.

Så där är ett fel. Den metoden man har jämfört med är inte ofelbar. Vilket innebär att det finns en osäkerhet där och sen ska man översätta det till en reaktionsekvation där man tittar på hudvecken. Den här ekvationen som man får fram på att uppskatta kroppssammansättningen med hudveck, den blir alltid väldigt osäker. Går inte att komma speciellt nära egentligen. Vad ligger felmarginalen på?

01:06:43 – Jacob: Om man har en kvalitetskaliper och någon som gör det regelbundet.

01:06:48 – Ola: Ja, precis. Man måste vara duktig på att mäta samma varje gång också för att kunna jämföra och så vidare. Men felmarginalen, man brukar prata om tre procent i kroppsfett. Det är ganska rimligt att man kommer inom tre procent. Men det är nästan under förutsättning att man liknar den studiegruppen som man gjorde ekvationen på från början. Så är du en kvinnlig atlet så ska du försöka leta upp en ganska bra studie med många sådana atleter där man har gjort en specifik formel för just kvinnliga atleter. Så man ska inte googla kaliberformlar och köra på det man hittar? Det finns ju många som är vanligt förekommande. Gå in på en av de här sidorna som jämför många olika. Parrillo, Durning Womersley med flera. Det finns väldigt många olika ekvationer att slå in.

Vid samma mättillfälle kan du slå in i alla de här olika och då kan du se hur mycket de skiljer. Det är typ sådär att en säger att du har fyra procent, den andra säger att du har sex och den tredje säger att du har åtta. Utan att veta innan så kan alla vara lika rimliga. Så när man gör den jämförelsen så förstår man hur osäkert det är. Så jag skulle säga att i praktiken så blir det plus minus kanske 8 procent eller någonting sådant. Det är verkligen en gissning.

01:08:36 – Jacob: Då är det lika bra att ställa sig framför spegeln och höfta. Om man bara vill veta sin kroppsfettprocent personligen i studier så är det givetvis… Då behöver man mer än att någon som står och gissar. Han har inte stått i metoddelen. Vi uppskattar kroppsfett.

01:08:51 – Ola: I studier är det så att man är flera stycken i varje grupp för att man ska få ett tillförlitligt medelvärde. Då brukar det stämma. Men för en enskild person så blir det väldigt dåligt. Ska vi hårdra det så finns det väldigt få metoder som är väldigt bra på att pricka rätt fettprocent överhuvudtaget på en enskild person. De finns knappt. Så det är alltid väldigt svårt. Men däremot, kaliperns styrka är ju att om man är duktig på att mäta, vilket man kan bli på sig själv bland annat, de vecken man kommer åt på magen och armarna och sådant där, så kan man ju mäta skillnader. Så man kan ganska lätt se vilket håll det pekar åt. Där har faktiskt kalipern en ganska god precision.

01:09:42 – Jacob: Då kan ju jag göra ett avslöjande. Det har jag gjort sedan 2007. Jag har, just som du säger, magmått och framsida lår. Håller du med mig? Än så länge visar den att det har legat ganska stabilt, så jag tror på det.

01:10:01 – Wille: Men hur skulle du säga att det relaterar till din spegelbild?

01:10:05 – Jacob: Jag tycker väl också att det är ganska… Det är väldigt svårt det där med spegelbild, för man tycker aldrig den förändras för man ser sig själv varje dag. Men tittar jag på gamla bilder sådär, så rent kroppsfettmässigt tror jag inte det är så stor skillnad. Jag tror jag har lagt på mig kanske något kilo muskler över de här åren. Jag var ganska tunn 2007.

01:10:21 – Ola: Det är klart att alla metoder har sina brister. Även om jag säger att den har ganska hög precision så finns det ändå en minsta felmarginal. Vilket gör att ligger du bara plus minus två kilo så är det svårt att mäta små skillnader. Men kalipern har en fördel där i alla fall. Men den är aldrig exakt i sin fettprocent. Det kan man utgå ifrån. Sen har vi impedansvågorna. De vanligaste är att man ställer sig på en liknande kroppsvåg, en vanlig badrumsvåg. Den mäter motståndet, växelströmsmotståndet, genom ben i princip från fot till fot. På något sätt är det proportionellt mot mängden vätska och fett i kroppen. Det är precis samma sak också. Det är också en indirekt metod. Man har med hjälp av elektriska värden, alltså impedansen bland annat, gjort jämfört med till exempel en bättre metod som Dexam.

Och sen så försökte du göra en liknande regressionsekvation så att det ska stämma hyfsat. Och det är precis som kalipern där. I medeltal så kommer det här pricka ganska rätt om du liknar de som varit med i den första studien där det gjordes då. Om du är lik de försökspersonerna som Tanita har använt i sin hemliga formel inne i vågen, då kanske det kommer pricka rätt så rätt. Men problemet med impedansen, vilket många säkert har märkt om man har en sådan våg, är att den är väldigt känslig för förändringar till exempel i vätskebalans och lite annat sådant. Om du har ätit eller också faktiskt hur länge du har stått upp, hur länge du har legat ner. Alltså vätskeförskjutningar mellan cellerna inne i kroppen. Den kommer ha väldigt stor variation från mätning till mätning från dag till dag.

Vilket gör att bruset blir väldigt stort. Så den är väldigt svår att mäta små förändringar med och den är definitivt inte så exakt för att pricka en specifik procent.

01:12:49 – Jacob: Vad anser du om den om den används i studier? Vi säger vi har 20 försökspersoner i varje grupp. Tycker du man kan lita på en förändring i medelvärde där? Om de på något sätt försökt. Alltså alla vägningar gjordes mellan 10 och 12 på dagen eller sånt. Eller är det för stor variation där också kan det liksom.

01:13:07 – Ola: Det går ju lätt att räkna på vad man får för power vad det gäller osäkerhet. Jag hoppades på att du hade gjort det. Men inte just på gruppstorleken 20. Men mellan tumme och pekfingret så tror jag, beroende på lite design av studien, att det blir lite väl små grupper faktiskt för att se små skillnader. Men är skillnaderna stora då kommer man ju se dem. Men någonting som man kan utnyttja då med impedansen det är ju att Att ju fler gånger du mäter dig, även inom varje person, så får du ett medelvärde där också. Så du tar bort ganska mycket brus genom att mäta dig flera gånger och ta medelvärdet utav det. Så om du mäter dig varje dag i en vecka och tar medelvärdet utav det och jämför med nästa vecka så kommer de här medelvärdena i alla fall Då kommer du kunna se trenden åtminstone.

För min egen del stämmer det ganska bra, till exempel vad det är för tunnitan. Jag har sedan tunnita som man mäter både mellan händer och fötter, vilket borde vara bättre. – Du sitter på det hemma eller har det på arbetsplatsen? – Nej, jag har den hemma. Eller vi har en sån på jobbet också. – En god investering att ha hemma. Nej, den här var bara en badrumsvariant. Den kostar inte mer än 2 500.

01:14:30 – Jacob: Jag tror min badrumsvärk kostar hundra kronor. Alla har vi våra hobbyer.

01:14:36 – Ola: Det är också det att vad det gäller billiga impedanser där börjar det bli den elektriska tillförlitligheten. Själva instrumentet i sig som också är en osäkerhetsfaktor. Det får inte vara hur billigt skräp som helst. Men för min del fungerar det ganska bra om jag har den på normal mode, inte på athletic, så mäter den skillnaderna ganska exakt. Bara det att den ligger alltid två procent högre. Men då har ju du validerat den för dig själv via Dexa på jobb då? Ja, eller snarare faktiskt en form compartment model. Så exakt det går bestämt, min kroppssammansättning.

01:15:18 – Jacob: Det kommer vi till sen.

01:15:22 – Ola: – Ja, men de här två metoderna, impedans och kaliper, det är väl ungefär det som gemene man har till hands. Ärligt talat så blir det inte mycket bättre än spegeln och måttbandet.

01:15:34 – Wille: Jag tänkte också det. Varför ska man ha siffran på det egentligen? Det är för att det är kul med siffror.

01:15:39 – Ola: Det är skitkallt. Jag tycker det med.

01:15:43 – Wille: Jag gjorde faktiskt en sån där period när jag höll på med kalippermätningar. Då hade vi en sån där riktigt fancy kalipper som kom i en fin trälåda. Den var gjord av metall och den hade fjädrar och sånt där. Det stämde väl med spegeln kan man säga och det man kunde se var att det var en skillnad efter interventionsperioden.

01:15:59 – Ola: Däremot så är ju spegeln lite otillförlitlig på grund av ens egen självbild så att säga. Man kan ju må mer eller mindre dåligt och ibland tycker man att man är fetare än vad man är och så vidare. Så där blir ju Calipern lite unbiased på det sättet. Sen å andra sidan tror jag säkert att Jacobsson har mätt mycket. Han håller nog med om att man kan manipulera sig själv när man mäter på sig själv för man vill ju gärna gå ner vissa veckor. Då kommer det att ha gått ner. Man trycker lite hårdare. Ja, man trycker lite hårdare. Man mäter lite närmare dit och den är där. Det är väldigt lätt att få en annan… Eller helt enkelt att man mäter tre gånger så brukar det skilja kanske 0,5 mm mellan dem. Och då kan man ibland bortse från någon mätning för att den där var fel.

01:17:00 – Wille: Outlier.

01:17:00 – Ola: Precis, outlier och jag tyckte att man ska göra det också. Även när man mäter på klienter och sådär. Alltså det är ganska tydligt om du står och mäter någon så kanske du får 8,3, 8,4, 8,6 och sen så 9,5. Då är det en outlier, det tycker jag. Så den kan man ta bort. Men den andra versionen får man nog räkna med. Sen finns det många

MR, ultraljud, DEXA och BodPod – styrkor och felkällor

01:17:30 – Ola: andra kroppssammansättningsmetoder. Det som har blivit mer och mer populärt nu är olika typer av avbildningstekniker, typ MR, CT och liknande. För att mäta muskler och sånt där så är det väl gold standard idag. Där får man en avbildning av hela organsystem och muskler och så vidare. De har hög precision också så man kan få väldigt bra mått på muskler och fett. Man kan titta på fettdroppar inuti muskler också till exempel. upplösning. Men grejen med dem är ju, som ni kanske också känner till, det är inte så många som har en helkropps-MR stående någonstans. Som inte är upptagen? Nej, det går knappt att göra så stora magneter knappt. Så tillgängligheten är ju noll för vanligt folk. Nästan även för forskare i allmänhet och sjukhuspersonal också.

Det är sådant som man använder där det verkligen behövs. Eller hur det var med MR, det vet jag inte. Ultraljud, om man ska uppskatta muskelmassa, jag har sett det användas ibland.

01:18:46 – Jacob: Det har jag alltid känt. Jag tänker spontant, men då tänker jag sådana här ultraljud som sjukgymnaster använder ibland för att kolla skador. Lite tidskrävande. Jag har svårt att tro på det. Det känns som att man kan sätta det på samma ställe.

01:19:00 – Ola: Min ryggmärgsreaktion är att det är väldigt subjektivt trots allt. Hur man mäter avstånd och allt sådant beroende på olika position på den här. Nej, jag tror inte på det. Man måste nog vara förbannat duktig om man ska göra någonting vettigt av sådant. Var det inte den här bicepsstudien där de mätte på sex olika ställen på biceps? Så hittade de en skillnad på ett ställe. Det är en typisk sådan grej också. Det kan nästan lika gärna vara slump.

01:19:38 – Wille: Där gör det en jävla skillnad hur mycket man trycker med proven. Man trycker undan muskeln så blir den plattare.

01:19:44 – Ola: Ja, precis. Det finns lite liknande infraröda tjosan också där man har på huden för att mäta fett. Så vitt jag vet så är de väldigt otillförlitliga också. Så det är ingenting att ha. Men det som är lite mer tillgängligt kanske är Dexan, vilket är en tvådimensionell röntgen som med hjälp av röntgenstrålar med två olika energinivåer kan skilja på tre olika densiteter i kroppen, men också i ett tvådimensionellt plan. Det blir bara som ett foto kan man säga. Den saknar det här tredimensionella sättet att se på det. Där kan den skilja ut ben, fettfri massa och fett. Då får man en hyfsad bild av kroppen. Men då ska man också tänka på det. Eftersom den har två energinivåer och kan skilja på tre densiteter så allting som ligger ovanför ben på en dexa ryggraden, skallen, lårbenen, alltså mitt på.

Där kan den inte avläsa vad som är fett och muskler. Den interpolerar utöver lårben och ryggrad. Och tänker att de pixlarna som ligger utanför på var sida förutsätter att kroppssammansättningen är samma över ryggraden. Bara en sån sak.

01:21:12 – Jacob: Det har jag aldrig tänkt på faktiskt. Men det är ganska skönt. Det är nästan alltid kvalitativt ischeps eller biceps som man testar i träningsstudier.

01:21:21 – Ola: Och där för att mäta muskler med dexen bland annat då. Den kan skilja bara på vad som är fettfritt och vad som är fett och ben. Men i det här fettfritt så finns det både vatten, muskler och alla möjliga organ. Det är oftast musklerna vi är intresserade av. Ska man mäta muskelmassa med dexa då är det bättre att titta på de enskilda lemmarna. Alltså bara arm och ben för där har vi nästan bara fettfri vävnad som muskel. Så får man titta på dem enskilt då. Så det är så man mäter muskler med dexa. Men som sagt, det är inte många som har tillgång till den.

01:22:05 – Jacob: Bodpod då? Det kan man ju betala sig till. Det borde väl vara som det du tog med undervattensvägning?

01:22:12 – Ola: Principen är som undervattensvägning. Undervattningsvägning är också väldigt svårt att få till bra. Det är ju ganska stora apparater och vattentankar. Så de har en viss osäkerhet i sig själv. Och där tror jag faktiskt att jämfört med undervattensvägning, vilket långt tillbaka var gold standard kan man säga, så har nog Bodpodden minst lika bra eller bättre tillförlitlighet. Men den gör också antaganden. Bland annat om lungvolym. Eftersom det är luft i lungorna då och det ska inte räknas med på volymen av kroppen för det är nästan utsidan kan man säga. Så där försöker den genom olika… Antingen att man uppskattar det genom en ekvation eller att de väldigt snabbt ändrar lufttrycket inne medan man andas för att försöka räkna ut vilken volym det blir i luftstrupe och lungor.

Det lyckas inte alltid sådär jättebra. Så den blir osäker på det och sedan så är det lite grann det här med hur Hur blir volymen och densiteten på hår och badkläder och sådant som man har på sig. Det blir lite osäkerhet där. Återigen så är det också bara baserat på att den mäter kroppsdensiteten och då förutsätter att din Din fettväv har samma densitet som en sorts referensperson. Det är inte alltid så. Det finns variationer. Samma sak med ben och fettfri massa. Densiteten kan vara olika. Så det blir aldrig riktigt bra heller. Där är felprocenten ganska breda också. Jämför man med bra metoder så ligger du också… Det är återigen där man brukar säga kanske plus minus tre procent. Men har du otur och är lite avvikare, vilket de flesta tränade är då till exempel.

Man kan säga så här, ju lägre fettprocent du har, ju mer fel kan det bli. Det kan bli totalt galet. För då avviker man från referenspersonen. Så det är inte heller speciellt tillförlitligt. Det tycker jag mig ha sett hos folk som är tränade och som postar sina resultat på forum. Jag hade 1,2 procent, vad tror ni om det? Det är bra gjort.

01:25:00 – Jacob: Du är hård.

01:25:01 – Ola: Dina magarter syns ju så kanske. Precisionen är inte så jättehög heller. Om man upprepar mätningen vid ett senare tillfälle så är osäkerhetsfaktorerna vid varje tillfälle så stora så man mäter inte så bra skillnader heller. Så den är inget ideal. Så om man får välja, om man nu har möjligheten att komma till en dexa. Vissa ställen i Stockholm har man det. Så för att mäta skillnader så är den i stort sett det enda rätta.

01:25:37 – Jacob: Där får man också en siffra på ökningar och minskningar av muskelmassa.

01:25:42 – Ola: Ja, till större del. Du kan ju titta specifikt på armar och ben, vilket ger lite bättre uppskattning. Men det är fortfarande inte muskelmassa vi pratar om, för det är fettfri massa. Då kommer vi till en annan grej. Fettfri massa är det samma sak som vatten och även glukogenbundet vatten. Så går du ner i vikt med en lågkolikost så kommer du förlora glykogen och vätska den vägen och det kommer visa sig som fettfri massa. på i princip alla de här metoderna. De förutsätter antingen en viss densitet eller däcksamling. Den kollar bara mängden inom ett visst densitetsspann. Där ser man det direkt som en minskning av fettfri massa. Därför är det extremt viktigt att det är samma glykogennivåer till exempel. Samma hydreringsstatus.

Alltså druckit bra och så vidare. Så det blir väldigt standardiserade förhållanden. Manipulerar man vätska och så, så kommer allting gå åt skogen. Så det är väldigt viktigt att vara noga. När jag skulle göra den här studien med lågkaloridieten, där tappade man jättemycket glykyen. För att komma runt detta så gjorde jag en standardiserad kolartladdning och en stabiliseringsperiod med noga uppmätt kost och kostsammansättning som var lika på båda gångerna för att standardisera det här. Både vad det gäller Dexan, men då använde jag alla metoderna. Då använde vi cytopspädning för att mäta kroppsfett. Vi använde Dexan för att mäta densitet på skelett och så vidare. Jag använde Bodpodden för att kolla på volymen på kroppen.

Då gäller det att ligga så normalt som möjligt på alla de här grejerna som kan vara avvikande. Bland annat hydrering. Det är det som kommer avgöra.

01:27:43 – Wille: Du var aldrig sugen på att publicera det där experimentet som en case study? Jag skickade in det till Body, men de tyckte inte att det var platsade riktigt.

01:27:54 – Ola: De tyckte att svältdieter var inte tillräckligt bodybuilding-mässigt. Eller så kläcker de på resultaten kanske. Nej, jag vet inte. Jag tror helt enkelt att den artikeln blev lite teknisk eller lite nörderi kring kroppssammansättning och mätmetoder och lite sånt där. Så den hade kanske platsat bättre någon annanstans.

01:28:20 – Jacob: Vill du inte lägga den någon annanstans så bara skicka den till mig så slänger jag upp den på någon av mina sidor. Där är mycket saker som jag skriver ibland som folk aldrig läser.

01:28:29 – Ola: Man kan se en väldig skillnad på antalet läsare på vissa inlägg jag lägger upp.

01:28:34 – Jacob: Vissa är bara för att jag vill skriva det, inte för att jag vet att någon kommer läsa det.

01:28:37 – Ola: Problemet med det var bland annat att det hände inte jättemycket på fettmassan. Jag kommer inte ihåg hur många kilo det var jag gick ner. Fem kanske eller något sådant. Det blev inte jättetydligt på fotona som jag tog. Jag tror att det var delvis därför. Det blev ingen wow. Ja, precis. Till skillnad från den här bulken när jag vägde typ vad det nu var.

01:28:59 – Jacob: Ja, den var väldigt stor.

01:29:01 – Ola: Ja, dels liten och stor. Det var 30 kilos skillnad och det syntes verkligen på bilderna. Det var mer publicerbart.

01:29:13 – Wille: Jaha, vad tycker ni? Ska vi köra vidare eller?

01:29:17 – Ola: Nej, jag tror det är ingen som orkar lyssna nu längre. Nej, ingen orkar nu längre.

01:29:21 – Jacob: Vi har kört en och en halv timme här. Vi tar tillbaka dig, Ola, någon gång senare. Det finns alltid mer att snacka om här.

01:29:28 – Ola: Ja, det är alltid så. Man hinner bara halvvägs i princip. Om det är någon som orkar lyssna så kör vi en fortsättning.

01:29:39 – Jacob: Så hade vi egentligen vår tänkta avslutning jag och Wille, där vi brukar raljera lite kring någon form av argumentationsfel och sådär. Men jag tror vi skjuter upp det också, så får ni vänta på mitt raljerande till nästa avsnitt igen.

01:29:51 – Wille: Vi bara förutsätter att det är du som kommer göra det, men det är bra, det gillar jag.

01:29:55 – Jacob: Wille kan sticka iväg lite om ni lyssnar på Fysiopodden också. Han ska bara börja känna sig mer bekväm runt mig tror jag, sen så kommer han.

01:30:02 – Wille: Jag satt och tittade idag om jag kunde hitta något som jag irriterade mig på, men jag känner mig nog för snäll idag, så det blev ingenting.

01:30:09 – Jacob: Jag har gott om grejer idag.

01:30:11 – Ola: Jag brukar titta in på Jacobs hemsidor och läsa kommentarsfältet. Det är tillräckligt för att få någon sorts… Någon sorts blodstörtning eller vad man kallar det.

01:30:23 – Jacob: Det är en god diskussion på gång under mitt inlägg om Gary Taus nu. Det är det alltid.

01:30:32 – Ola: Men det är viktigt att inte lägga för mycket energi på sånt. Ja, det är svårt ibland.

01:30:39 – Jacob: Man lär sig grejer när man gör det också, så får man nya upplägg till nya artiklar. Det är inte helt bortkastat, men för vissa människor är det bortkastad tid att diskutera.

01:30:49 – Ola: Jag kan återkomma i något typ av rant-avsnitt.

01:30:55 – Jacob: Det låter bra. Jag kan ta med Gyanzi då också tror jag. Han är bra på att sätta igång folk. Elda upp med.

01:31:00 – Ola: Han är för snäll. Det var roligt att vara med.

01:31:06 – Wille: Tack så mycket, Jola. Verkligen, skitkul att ha dig med. Ja, vi hörs. Hejdå. Det gör vi. Ha det gött.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *