Den här studien publicerades online för några veckor sen nu. Det man har gjort är att man har tittat på trenden när det gäller övervikt och fetma i USA de senaste åren och sen jämfört denna trend med tidigare år. Resultatet visar faktiskt på att antalet överviktiga och obese barn och ungdomar i USA inte har ökat de senaste 10 åren vilket får ses som positivit.
Men siffrorna är ju löjligt höga! 17 procent av barnen och ungdomarna är obesa. De är alltså inte bara överviktiga utan obesa. För barn använder man inte samma mått för övervikt som för vuxna men obese motsvarar hos vuxna en BMI på över 30. Eller att en man eller kvinna som är 180 cm lång väger strax under 100 kg.
I Sverige gjorde livsmedelsverket 2003 en undersökning av matvanorna hos barn och ungdomar (1). Resultatet visade att barnen fick i sig 25 % av sina kalorier från godis, läsk, snacks, glass, efterrätter och bakverk! Är det någon som undrar över vad som behöver göras i Sverige om vi inte ska gå samma väg som USA?
JAMA. 2012 Feb 1;307(5):483-90. Epub 2012 Jan 17.
Prevalence of obesity and trends in body mass index among US children and adolescents, 1999-2010.
Ogden CL, Carroll MD, Kit BK, Flegal KM.
CONTEXT: The prevalence of childhood obesity increased in the 1980s and 1990s but there were no significant changes in prevalence between 1999-2000 and 2007-2008 in the United States.
OBJECTIVES: To present the most recent estimates of obesity prevalence in US children and adolescents for 2009-2010 and to investigate trends in obesity prevalence and body mass index (BMI) among children and adolescents between 1999-2000 and 2009-2010.
DESIGN, SETTING, AND PARTICIPANTS: Cross-sectional analyses of a representative sample (N = 4111) of the US child and adolescent population (birth through 19 years of age) with measured heights and weights from the National Health and Nutrition Examination Survey 2009-2010. MAIN OUTCOME MEASURES: Prevalence of high weight-for-recumbent length (=95th percentile on the growth charts) among infants and toddlers from birth to 2 years of age and obesity (BMI =95th percentile of the BMI-for-age growth charts) among children and adolescents aged 2 through 19 years. Analyses of trends in obesity by sex and race/ethnicity, and analyses of trends in BMI within sex-specific age groups for 6 survey periods (1999-2000, 2001-2002, 2003-2004, 2005-2006, 2007-2008, and 2009-2010) over 12 years.
RESULTS: In 2009-2010, 9.7% (95% CI, 7.6%-12.3%) of infants and toddlers had a high weight-for-recumbent length and 16.9% (95% CI, 15.4%-18.4%) of children and adolescents from 2 through 19 years of age were obese. There was no difference in obesity prevalence among males (P = .62) or females (P = .65) between 2007-2008
and 2009-2010. However, trend analyses over a 12-year period indicated a significant increase in obesity prevalence between 1999-2000 and 2009-2010 in males aged 2 through 19 years (odds ratio, 1.05; 95% CI, 1.01-1.10) but not in females (odds ratio, 1.02; 95% CI, 0.98-1.07) per 2-year survey cycle. There was a significant increase in BMI among adolescent males aged 12 through 19 years (P = .04) but not among any other age group or among females.
CONCLUSION: In 2009-2010, the prevalence of obesity in children and adolescents was 16.9%; this was not changed compared with 2007-2008.
BMI är ett så värdelöst mått, visst kan man tro saker med hjälp av BMI-mätningar men man kan inte veta det. Jag har ett BMI på över 30 när jag har väl synliga magrutor.
Max, att använda BMI som ett individuellt mått på hälsa och som ett mått på befolkningens hälsa är inte samma sak.
Tror också det kan vara ett OK riktmärke (ej sanning) på otränade. Är man i ”obese” gruppen skall man nog ner i vikt och är man på underviktig skall man nog inte banta.
Tror också att dom flesta över 30 saknar magrutor.
Bara att gratulera dig Max. 🙂
Malin och Shrinking David:
Jo generellt stämmer det nog att ökande vikt per längdenhet innebär ökande fetma, särskilt om det är i samma population.
Men problemet är ju att det hur som helst mäter trender. En trend som gör muskelbyggande populärt kommer ju öka BMI i befolkningen trots att befolkningen troligen blir friskare och mindre feta
Som sagt, tro kan man göra men man kan inte veta. Man måste ju utesluta alternativa förklaringar för att kunna göra det. Sen tror jag också att det är just fetma som ökat.
BMI är ett bra mått för att mäta övervikten hos människor. Även om det skulle bli en helt fantastiskt trend när det gäller styrketräning så hade det inte haft någon större inverkan på värdena på populationsnivå. En ökning med 5 kg i muskelmassa hade inte ens påverkat BMI värdet med två enheter.
Särskilt när vi snackar barn som detta inlägget handlar om är BMI väldigt bra och praktiskt för epidemiologiska studier.
Jacob Gudiol:
Det påverkar ju på precis samma sätt som 5kg fett.
Så om det blev en helt fantastisk trend att äta sig fet så skulle inte det heller påverka mer.
Hur man än vänder och vrider på det så mäter inte BMI fetma utan kroppshydda.
Jo men 5 kg mer i fett är inte direkt en fantastisk trend. Det som pågått de senaste 30 åren är något långt mycket större än det.
Det är helt enkelt långt mycket lättare att lägga på sig fettmassa än muskelmassa. 5 kg muskler kan ta flera år att bygga upp, 5 kg fett fixar de flesta på en månad.
Så tittar man på populationsnivå så överensstämmer BMI väldigt bra med kroppsfett. Även om det egentligen inte är det man precis mäter. Så gör man en epidemiologisk studie fungerar BMI väldigt bra som mått.
Att det finns samband mellan bmi på populationsnivå och fetma köper jag 100%. Men det känns inte som att man behöver träna på elitnivå för att landa på obes även om man inte är sjukligt fet.
På 185cm handlar det om 103 kilo, vilket betyder att man bör gå ner strax över 17kg för att hamna på normalvikt.
Är 100% anekdotisk men om jag tittar på mitt gym så skulle definitionen av ”övervikt” och ”fetma” behöva skruvas om ungefär de 5 kilona som nämnts ovan, om inte 10 (i median) som minst.
Vet av erfarenhet att jag har magrutor på ngra kilo över 90 och det var med väsentligt mindre styrka. Och då är jag en glad kontorsmotionär på gymmet inte direkt styrkelyftar/bb-scen-material.
Hallå Järöld!
Det är ju precis därför man inte ska använda BMI för att utvärdera en individs hälsa. Det går däremot bra på hela populationer eftersom så få tränar så mycket så ökning i muskelmassa ha en betydelsefull inverkan.
BMI är ett mått som man tagit fram baserat på mätningar på kroppsfettnivåer och sen korrelerat det med vikten i förhållande till längden.
Alltså är BMI-värdena framtagna baserat på hur hälsan i en population i stort varierar med olika värden.
Det är inte konstigare än att man tagit fram en siffra som säger att 30 % av befolkningen har ont i sina knän och sen använder den informationen för att säga att just 30 % av befolkningen har ont i knäna.
Siffran 30 % stämmer kanske inte perfekt om man endast tittat på gymmänniskor men det är inte relevant. För vi pratar ju om populationen i stort och där stämmer siffran.