Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack dyker Wille och Jacob ner i vad som utmärker trams, kvacksalveri och oseriösa aktörer inom kost, träning och hälsa. Utifrån varsin sammanställd lista går de igenom de vanligaste knepen, tankevurporna och argumentationsfelen som används för att vilseleda människor och sälja ineffektiva produkter eller dieter.
Diskussionen inleds med Willes lista, där han har använt den välkända alternativmedicinska profilen Joseph Mercola som mall. En av de tydligaste varningssignalerna är när en metod eller produkt påstås bota precis allt – från diabetes och övervikt till cancer, depression och Alzheimers. Eftersom olika sjukdomar har helt skilda biologiska mekanismer är det orimligt att en enskild kur löser samtliga problem. Därefter avhandlas bruket av anekdoter och vittnesmål (testimonials) som substitut för vetenskaplig evidens, samt hur nätverksförsäljning (MLM) ofta utnyttjar personliga berättelser för att kringgå lagstiftning kring medicinska påståenden.
En annan central punkt är myten om helt biverkningsfria preparat. Wille och Jacob konstaterar att allt som har en faktisk fysiologisk effekt i kroppen också medför potentiella biverkningar; om något marknadsförs som helt fritt från biverkningar beror det i regel på att det saknar verkan utöver placebo. Vidare diskuteras argumentet att gammal kunskap eller uråldriga metoder per automatik skulle fungera bara för att de har använts länge, liksom absurda konspirationsteorier om att hela forskarvärlden, sjukvården och läkemedelsindustrin skulle sammansvärja sig för att dölja enkla naturliga botemedel.
Wille lyfter även problemet med personer som uttrycker sig tvärsäkert utan nyanser och som ”ljuger med fotnoter” genom att länka till studier eller hela böcker som i själva verket inte stödjer deras påståenden. När Jacob sedan tar vid presenterar han vad han kallar för Houdini-effekten: konsten att få enkla saker att framstå som extremt komplicerade med hjälp av påhittade, svårbegripliga termer och ”ordbajseri”, samtidigt som man presenterar banalt enkla lösningar på komplexa hälsoproblem.
Vidare går Jacob igenom tekniken att blanda självklara sanningar med ren osanning, vilket gör att kritiker ofta bemöts med halmgubbar som att de skulle förespråka skräpmat bara för att de kritiserar ett felaktigt påstående. De diskuterar också det vanliga uttrycket att forskare borde ”släppa kartan och titta på verkligheten”, och förklarar varför kontrollerade studier på riktiga människor är det enda sättet att faktiskt veta varför någon mår bättre efter en livsstilsförändring.
Avsnittet berör även tendensen att avfärda alla med faktisk utbildning inom medicin och näringslära till förmån för självutnämnda gurus, samt hur media ofta skapar en falsk balans genom att ställa enstaka avvikande röster mot en överväldigande vetenskaplig konsensus. Avslutningsvis diskuteras hur oseriösa aktörer undviker saklig kritik genom att byta ämne (Gish gallop), hur de spelar på rädsla och skuldkänslor kring mat och gifter, samt paradoxen i att förespråka en ”optimal” och naturlig kosthållning men samtidigt sälja dyra kosttillskott.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och uppladdning inför tävling
00:00:21 – Wille: Hallå hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Godmiddag Wille. Blev rätt idag.
00:00:32 – Wille: Ja det blev rätt. Hur är läget med dig?
00:00:34 – Jacob: Det var bra själv då. Jo det är lugnt. Det är lugnt. Jag sitter här och laddar inför en eventuell tävling ikväll.
00:00:42 – Wille: Är det så? Tyngdlyftning alltså?
00:00:44 – Jacob: Tyngdlyftning ja. Jag har egentligen fotbollsträning men har jag tur eller otur beroende på vad man vill jag ska göra så Kanske jag har Emilia och då kan jag inte sticka och träna men jag kan ändå sticka iväg på invägningen på tyngdlyftningen där så har de tävling senare på kvällen då. Så jag sticker dit med Emilia och väger in och sen hem och lämna av Emilia då när jag kan och sen iväg och tävla.
00:01:11 – Wille: Ska du basta och så nu eller? Nej, nej, nej.
00:01:14 – Jacob: När jag sitter och laddar så är det väl egentligen att jag försöker göra mindre än vad jag normalt gör. Jag har en ursäkt att du rör på mig. Jag säger att jag sparar på energi.
00:01:24 – Wille: Men drar du en massa kaffe och sånt då?
00:01:25 – Jacob: Inför gör jag, men inte nu. Nu är klockan ju bara 6-7 timmar kvar. Men jag är inte kaffe, jag är en kaffedricka. Jag kör koffein. Så energidrycker eller koffeinpiller. Ja. Jag saknar det ikväll, annars kommer jag aldrig igång på kvällen. Jag är bättre på dagarna.
00:01:41 – Wille: Samma här, 400 milligram ska det vara direkt. Ja, precis.
Dagens ämne: Vad utmärker skitsnackare och kvacksalvare?
00:01:46 – Wille: Ja, vi har ingen gäst med oss idag, utan idag tänkte vi köra ett eget avsnitt som handlar kort och gott om trams, helt enkelt. Vi tänkte att vi ska göra såhär att, eller vi har gjort varsin lista på typ vad som utmärker folk som snackar skit. Sen vet jag att du har tagit en hel del exempel på skitsnack. Jag tänkte såhär att det här kommer inte vara en svår lista för dig att knåpa ihop. Jag har hållit mig lite i bakgrunden tänkte jag, men vi har väl haft lite olika metoder när vi har valt de här grejerna. Skulle jag tro.
00:02:19 – Jacob: Jag tror det kommer vara överlappande saker också, så vi känner inte till varandras lista här kan vi väl berätta. Nej, exakt. Det är det som är det roliga. Överraskning. Yes. För varandra.
00:02:28 – Wille: Vill du att jag börjar eller?
00:02:30 – Jacob: Vi kan väl berätta lite, hur gjorde du listan? Har du rangordnat sakerna? Lite.
00:02:36 – Wille: Jag kom på att jag gjorde en lista för några år sedan. Så kollade jag igenom den och tyckte att det fortfarande verkade hyfsat vettigt. Så det jag gjorde då var väl typ lite att rangordna de värsta förseelserna och uppifrån och ner. Men sen gjorde jag så här att istället för att leta upp roliga exempel på alla de här, så satt jag i en går kväll och försökte validera de här sakerna. Jag försökte se om det här verkligen var saker som utmärkte trams eller kvacksalveri. Det finns på Mercola.com.
00:03:11 – Jacob: Det var exakt det jag gjorde.
00:03:15 – Wille: Du får förklara vem Joseph Merkel är då. Behöver vi det? Ja, jag tror det. Jag tror inte han är jättekänd i Sverige.
00:03:21 – Jacob: Nej, inte bland de som inte snurrat in sig på fel ställe på nätet. Nej, exakt. Vad är en kiropraktor från början tror jag?
00:03:32 – Wille: Jag tror det, DC.
00:03:34 – Jacob: Ja, precis. Han kallar ju sig doktor, men det är ju kiropraktik. Ja. Han har väl allt på sin sida som du kan blanda ihop. Han säger emot sig själv i olika artiklar. Men det spelar ingen roll för allt följer samma röda tråd i att det är upplagt just för att följa principerna som vi kommer ta upp idag. För de funkar ju på folk. Inte alla men på väldigt många och ibland så blir man lurad av dem själv. Även om man kanske inte går på dem i vanliga fall om man inte är vaksam och sådär. Nej, det är jättemycket skit på hans sida.
00:04:08 – Wille: Det är bara skit. Eller vad ska man säga? Det är inte bara skit ju. Det är ju självklara saker som ingen skulle säga emot heller.
00:04:15 – Jacob: Men om det är revolutionerande och något som du inte kan läsa någon annanstans så är det för att han har ljugit ihop det. Exakt. Inte för att han är i framkant, utan han har bara, ja, hittat på det.
00:04:26 – Wille: Typ. Det jag tänkte var att jag behöver en gold standard för att se om jag verkligen har tänkt rätt i alla de här sakerna. Han fick vara min gold standard. Så då gick jag in och tog de här påståendena och kollade. Har han uttalat sig på det här sättet eller har han använt de här argumenten? Ja, men check. Då är det OK. Då är det här någonting som en kvacksalvare
Metoder och preparat som påstås bota allt
00:04:48 – Wille: gör. Så det första jag tänkte på är att om man har någon typ av terapi eller medicin eller någonting som man försöker sälja så är det någonting som alltid botar allt. Det vill säga, man riktar inte in sig på att det här är skitbra för typ 2-diabetes hos en viss grupp människor eller någonting sådant där. Utan man går in på att det här botar typ 2-diabetes, det botar hjärtkärlsjukdomar, det botar övervikt, det botar depression, det botar Alzheimers, det botar cancer etc. Det skulle ju kunna vara så att man har en metod eller ett läkemedel som gör det Men det är ju relativt osannolikt för att alla de här sakerna har väldigt olika mekanismer för hur de funkar. Alzheimers funkar ju inte exakt på samma sätt som diabetes, även fast de naturligtvis samverkar hit och dit.
Och depression funkar inte på samma sätt som diabetes eller Alzheimers, även fast de kanske samverkar. Så ska man bota alla de här sakerna, då behöver man ha någonting som är så multifaktoriellt så att då är det inte ett piller, utan då är det liksom en box av piller plus livsstilsförändringar plus blablabla. Ja, precis. Uttalar man sig om att någonting botar allt så har man fel.
00:06:01 – Jacob: Oftast. Oftast, ja men precis. Eller vad ska man säga?
00:06:04 – Wille: Vi har väl egentligen ingenting som vi har kommit på som faktiskt botar allt. Jag skulle säga egentligen att träning är väl kanske det närmsta vi kommer. Alltså där har vi någonting som förbättrar alla de här sakerna. Men samtidigt så medför det risk för överbelastningsskador och massa sådana negativa grejer egentligen. Så att ingenting botar allt i dagsläget i alla fall.
00:06:22 – Jacob: Nej, precis. Man blir ingen supermänniska på det sättet. Och vi gör det en sak, kan man säga.
00:06:27 – Wille: Nej, precis. Och det var ju liksom någonting som Mercola använder hela tiden. Och det är ju som du säger, lite beroende på vad han hade lust att skriva om den dagen så är det det som botar allt. Det finns ju lite olika saker på den sidan kan man säga. Sen är det någonting som jag faktiskt inte hittar sådär jättemycket på hans sida av, men som alltid finns på sådana här kvacksalverisidor som typ hänvisar till Mercola. Du kör din lista rakt igenom hela tiden, rakt där nu. Jag tänkte att du ska få anmärka ifall jag har fel på något sätt. Jag tänkte att det är det som är metoden.
Anekdoter och vittnesmål som enda bevis
00:06:58 – Wille: Men det är någonting som många kör med som sagt, det är testimonials. Det där känner du till? Anekdoter. Anekdoter, precis. Det här är väl Det här är, skulle jag säga, lite mer kontroversiellt för att man kan ju använda anekdoter trots att man inte är dum i huvudet och försöker sälja folks skit. Jag vet att vi pratade om det här i vårt första avsnitt när vi snackade om Brett Contreras och hans adepter som får fantastiska rumpor efter att de har genomgått hans träning. Precis. Det är ju testimonials. Det är ju liksom att visa före och efterbilder och kolla hur fantastisk jag är. Man kan tycka vad man vill om den typen av marknadsföring, men det behöver inte vara fel. Men däremot, använder man testimonials för att bevisa sin sak och inte stödjer det på något annat sätt, så kan man börja ifrågasätta det.
Man bör ju ha någon typ av starkare bevis än att säga att det funkar för mig.
00:07:47 – Jacob: Ja, exakt. Framförallt också hur mycket vikt man lägger vid dem. Säger man att det här tror jag skulle fungera och jag får bra resultat av det, så är det skillnad på att säga Jag får bra resultat bara för att jag gör det här kan man säga. Det är lite hur man formulerar allting runt omkring.
00:08:04 – Wille: Mm, precis. Men du kan ju tänka dig ifall ett läkemedelsföretag skulle ha det. De gör reklam för sitt nya läkemedel och så har de bara en massa testamonier. Så ingenstans kan du hitta studierna som de har gjort för att visa på att det här faktiskt funkar. Utan det är bara folk som säger att det botade min migrän. Då kan man dra öronen åt sig.
00:08:23 – Jacob: Sen är det vissa grejer som jag irriterar mig på. Om du tar kostdoktorn här nu. Tänk att han skulle komma upp. Ja, det kommer komma flera gånger. LCHF i alla fall. De har många bra exempel där. Men han samlar ihop anekdoter från hela världen nuförtiden. Han översätter om någon har lyckats i Sydafrika. Han har fått nys om det eller fått ett mail om det. Så översätter han det och slänger ut det på sin svenska sida. Och då undrar man när han påstår att det har revolutionerat svenskarnas hälsa och det är tusentals som har blivit hjälpta i Sverige. Kan du inte hitta svenska? Alltså för går du liksom igenom, kollar du de här liksom när Expressen ska ha sina reportage om någon som har gått ner i LCHF så är det ju samma person som kommer om igen.
I princip. De har ju någon där som är sån här liten halvpoppis. Jag kommer inte ihåg alls vad hon heter men det är någon kvinna. Hon har ju säkert varit med i tio reportage. Om hur hon har revolutionerat sin hälsa med LCHF och då tycker man liksom, men finns det inte fler?
00:09:18 – Wille: Ja precis, för i bästa fall så är det ju faktiskt så att det har funkat för den individen. Alltså hon lyckades gå ner i vikt och förbättra sina blodfetter, exakt. Men då är ju frågan såhär, hade det verkligen funkat för alla eller var det bara någonting som du liksom lyckades gilla och därför så funkar det för dig? Ja, hon kanske var extrem på att äta mycket bröd liksom och så fick hon inte det längre och så blev det bra för henne.
00:09:37 – Jacob: Men det kan ju vara de som är överviktiga som inte äter bröd överhuvudtaget och för dem att inte få göra det längre kommer kanske inte hända så mycket.
00:09:44 – Wille: Exakt. Och där är ju också problemet med anekdoter, att det bara gäller den individen i just den situationen så är det ju alltid liksom.
00:09:51 – Jacob: Precis, och då tycker jag liksom att ja, visst har du upptagningsområde i princip i hela världen där alla kan engelska i alla fall. Det är ju kanske en miljard människor. Visst kommer du hitta någon som har lyckats en gång i månaden och kunna lägga upp det på din blogg liksom. Det säger ju inte ett skit om någonting. Och samtidigt så finns det ju många studier nu på lågkolhydratskost och det blir ju inte bättre. Alltså som bäst får du ett kilo extra i snitt på, om man säger då, ett år. Liksom whoop dididoo! Yay! Nej, det är inte anekdoten liksom. Det är inget du hade lagt upp där liksom. Och kolla här när jag följde lågfält gick jag bara ner 15 kilo på ett år nu när jag äter LCHF gick jag ner 15,5!
00:10:34 – Wille: Exakt, det är inte riktigt lika slående eller vad man ska säga. Den bilden blir inte riktigt lika schysst. Man har svårt att se skillnad på det halvkilot i spegeln. Nej, men så är det. Har man en sida där det bara är massa testimonials för att sälja saker, då vet man att det eventuellt kan vara en skitsnackare som man har att göra med.
00:10:53 – Jacob: Multilever marketing är ju något jag irriterar mig på väldigt mycket. Det finns ju hur mycket sådana som helst. Newskin, Vemma, CR9 eller något sådant. Det finns så mycket skit. Ni vet vad det är. Det är egentligen där era kompisar försöker sälja grejerna till er istället för att ni köper det i butik. Och så säger era kompisar att det är skitbra för det funkar för dem. Alltså det som är bra med den försäljningsmetoden när man vill sälja grejer är ju att du kan ljuga hur mycket som helst. Det är ju ingenting som stoppar dig från att sitta och ljuga för din vän om du vill göra det. Företag som däremot ska sälja i butik de får inte lov att säga sådana här påståenden att det här botar cancer och det här gör dig frisk och det här går du ner dubbelt så mycket i vikt som allt annat om du inte kan bevisa det.
Men när du kör mot elever marketing då så De får inte skriva på sin hemsida kanske att det funkar så, men de säger till sina säljare att ljuga. Och säljarna bara spyr vidare att min mormor blev av med cancer och vad som helst. Hon blev frisk från det här och det här och det här och det här. Och det är ju liksom, nej.
00:11:57 – Wille: Vilket är ett annat problem med anekdoter, att folk har eventuellt hittat på dem och då är de värdelösa från början.
00:12:03 – Jacob: Ja, du kan ju inte lita på dem. När folk tror sig vara ärliga så vet inte människor helt enkelt. Folk vet inte vad de har gjort. Folk vet inte vad de har ätit innan. Ber du folk berätta vad de åt förra veckan så har de ingen aning. Så ska de ändå sitta där och berätta vad de… Ja, för 15 år sedan innan jag började med det här så åt jag så här och jag blev ändå inte frisk. Nej, det gjorde du inte. Alltså även om de tror sig, det är liksom ingen som vet vad man åt för 10-15 år sedan.
00:12:28 – Wille: Du för alltså inte kostdagbok varje dag där du skriver vad du käkar?
00:12:31 – Jacob: Nej, och även om jag gjort det så stämmer ju inte den.
00:12:34 – Wille: Nej, exakt. Det är allting man käkar emellan, man sitter och skriver. Ja, man glömmer saker och skriver.
00:12:39 – Jacob: Visst, hade någon fått kostdagbok hela tiden så är det ju… Då kanske man ska lita mer på den personen. Jag litar ju mer på en fitnessatlet som försöker deffa sig ner till en tävling och när de berättar hur mycket kalorier de äter jämfört med Gösta, 48, som sitter i fikarummet och ska berätta varför han inte kan gå ner i vikt trots att han har stenkoll. Nej. Nej, det är en klurig sak det där med just med viktnedgången och så. Jag satt faktiskt med Caroline Mellberg, som vi hade som gäst här. Hon och jag träffades i person nu i veckan. Vi körde bil ner till Lund och då började vi diskutera just det här med att folk stannar i vikt trots att de säger sig själva äta väldigt lite. Det är ju väldigt svårt för det kan ju vara folk som har lyckats gå ner 15 kg och sen helt plötsligt så lyckas de inte längre.
Och så då liksom säga till dem att de bara gör fel med kalorierna. Det är ju väldigt, väldigt svårt att få dem att köpa det kanske. Tittar man på folk som ska gå ner inför tävling så funkar det alltid, hela tiden. Det är aldrig någon gång det bara stoppar. Du tror inte på den här metabolic damage då? Alltså, jag tror, alltså kroppen anpassar sig. Det är ju utan tvekan så att det blir svårare, och det är svårare för vissa än för andra och sådana här saker. Och ibland så behöver man extrema saker och så, men alla går ner i vikt till sist liksom, och verkligen följer det liksom. Vi skapar inte energi från ingenting. Men det finns ju så garanterat bra sätt och dåliga sätt att göra det på. Och liksom sätt som, där det blir lättare och där du kommer få bättre resultat.
Och där det kanske blir lättare att bibehålla det så här, liksom. Nej, alla går ner i vikt. Bara de äter tillräckligt lite. Så är det ju.
00:14:26 – Wille: Det är så jävla lätt att lura sig bara. Det var ju det här vi pratade med William Apro också om. Alltså just att det är så mycket lättare att lura sig än att erkänna att man gör någonting fel egentligen.
00:14:35 – Jacob: Mm, precis.
00:14:38 – Wille: Ja, så anekdoter är skit.
Påståenden om helt biverkningsfria behandlingar
00:14:40 – Wille: En annan grej som man snackar jävligt mycket om när man vill sälja någon produkt, inte så mycket när man pratar om läkemedel eller så, men gärna när man pratar om produkter där, att de inte har någon biverkning. Alltså, du vill kunna… Minska träningsvärk och öka återhämtningen utan att det påverkar prestationsförmågan på något sätt. Samma gäller när du har någon produkt som ska påverka kroppen på något annat sätt. Typ om du vill ta bort illamående så får du absolut inte bli sömnig av det eller någonting. Alltså, du får helt enkelt inte ha några biverkningar när du gör någonting. Det vore ju kanon om vi hade typ läkemedel och metoder som funkar på det sättet, men problemet är att blockerar man en receptor eller någonting i kroppen så kommer det få någon typ av biverkning förutom det som man faktiskt vill ha.
Alltså, tar du åksjukepiller så kan du lyckas bli lite sömnig av det, eller går du ner i ett isbad så att du förbättrar din återhämtning efter träning så kommer det påverka din träningseffekt av det. Så att inte ha någon biverkning överhuvudtaget betyder i stort sett att du inte har någon påverkan på kroppen alls. Ja, då har man ju inte gjort något. Exakt, man har inte gjort någonting.
00:15:43 – Jacob: Folk säger att träning är biverkningsfritt. Det är det ju inte. Nej. Inte om du tränar på riktigt. Du kan få skaderisk och det kan göra ont under tiden och du blir svettig. Man blir trött. Ja, för stunden i alla fall. Träningsvärk. Så det är liksom… Nej. Om det har effekt på kroppen så är det både bra och dåliga saker. Sen är det mycket som man kan göra som överlägset ger mycket mer positiva saker. Än vad det ger negativa. Men ska du påverka kroppen så kommer det hända saker. Då blir det biverkningar.
00:16:18 – Wille: Det är lite så. Ju bättre man blir på att påverka kroppen, desto mindre biverkningar får man. Nu om du har en tumör som vi vill behandla, då kör man med cellgifter. Alla som känner någon som varit med om det och vet att det suger, det är en hemsk grej att gå igenom. Man får en himla massa biverkningar. Man mår skit, man tappar hår, man går ner i vikt och allt möjligt. Men samtidigt har man en ganska god chans att motverka den här tumören som man har. Det är för att det är en jävligt generell metod att använda. Vi dödar en himla massa celler och då kommer en massa kroppsegna celler också dö. Hårceller kommer dö och så vidare och då kommer man tappa håret. Men allt eftersom vi blir bättre på det här så kommer vi kunna minska den här effekten vi har på kroppen.
Så att vi bara får de positiva sakerna och inte så mycket av de negativa sakerna. Men i stort sett kommer det aldrig vara så att vi kommer kunna bota en sjukdom du har eller göra någonting positivt utan att du får någon biverkning. Och anledningen till att man kan säga så här om sådana här metoder, det är ju för att… De gör inget. De gör ingenting, exakt. Förutom att de får dig att må bra. Det vill säga, de förlitar sig på placeboeffekten, eller hur? Ja. Det är ju faktiskt så, det vet man ju att det här…
00:17:24 – Jacob: Så fort du lovar folk att det här är potent så får folk negativa effekter också. Exakt, no sebo. Ja, och det är lika vanligt som de positiva effekterna. Men det är inte de som blir anekdoter sen. Det vet man ju om. Säger du till folk att det här är jättebra sömnmedicin så kommer folk kunna få liksom “Åh nej, det var för stark för mig” och så kan de intala sig. Trots att du bara gett dem sockervatten. Så det här med att det finns egentligen inget, även om det bara är homeopati som bara kör placebo rakt igenom alla läkemedel. De ger ju biverkningar åt andra hållet också.
00:18:06 – Wille: Ja, men folk kommer ju tolka allt möjligt som händer efter det som att det var på grund av det man tog. Mår man lite dåligt efteråt, då var det här läkemedlet. Mår man lite bättre, då var det här läkemedlet. Man kan ju tänka det överlag. Om någonting marknadsförs som att det inte har några biverkningar, då har det inte heller några verkningar. Det har ingen verkan i kroppen överhuvudtaget, förutom att det är en klapp på axeln. Det kan man få på många sätt, så det behöver man inte köpa sig till. Ska jag gå vidare?
00:18:38 – Jacob: Ja, kör du din lista så raljerar jag i sista timmen.
00:18:42 – Wille: Ja, det är bra.
Hänvisningar till gammal kunskap och att det var bättre förr
00:18:44 – Wille: En annan grej som är sjukt vanligt, väldigt mycket på Merkelas sida märkte jag, det är att hänvisa till gammal kunskap. När man pratar om sådana här placebometoder som typ homeopati, ayurveda, akupunktur och så vidare så är ett väldigt vanligt argument för att de ska funka är för att det har funkat väldigt länge. Man har hållit på med det här i fyratusen år. Ja, men då måste det funka liksom. Och varför är det här fel? Ja, man kan ju säga att man har hållit på med det länge, därför måste det funka. Nej, så är det inte alls. Man kan hålla på med hur mycket skit man vill, hur länge man vill, eftersom du aldrig ifrågasätter det så kommer det alltid liksom fortsätta ha den här placeboeffekten eventuellt. Och då kommer man fortsätta tro att det funkar, trots att det aldrig har varit någonting i det egentligen överhuvudtaget då.
Det finns ju också ganska många bra exempel på massa skit som vi inte gör längre för att vi har fattat att det inte funkar nu. Typ som borra folk i huvudet när de är tokiga för att man tror att de har onda andar inuti huvudet som vill ut. Det gör vi inte i jättestor utsträckning längre för att det funkar inte. Men hade vi gått på den logiken att man gjorde det förut, därför bör vi göra det nu, då hade vi fortfarande hållit på med det.
00:19:53 – Jacob: Mm, exakt. Det är väl en klassiker. Det brukar kallas the paradise past. Alltså myten om paradise past. Det finns en ganska häftig bok om det. The Gluten Lie. Jag tror inte den är översatt till svenska. Det är en religionsprofessor som har skrivit en dietbok i princip, eller om dieter. Okej. Det handlar om många roliga berättelser, typ om munkar för tretusen år sedan som även de körde med den här “allt var bättre förr”. Så i alla tider har man kört den? I alla tider har man alltid kört att allting var mycket bättre förr och folk köper det hela tiden om och om igen.
00:20:28 – Wille: Saker sög förr. Folk fick fan infektioner och dog. Det var värdelöst förr.
00:20:34 – Jacob: Ja, alltså livet var ju värdelöst. Man ska ju inte såga allting. Det finns ju rimliga… Men just när man gör specifika saker av det hela skulle jag säga att det är då man tappar det. Man kan ju säga att kosten var säkert bättre för innan kanske jordbruket, innan det blev så enformigt eller den var mer varierad. Liksom, ja, det kan vi säga. Men sen när man börjar säga, och därför ska du äta så här, bara nej. Det kan du inte säga. Det är inte samma sak. Nej. När man ska göra specifikt av det, det enda man kan säga, man kan göra det lite ospecifikt. Ja, inte raffinerat, mer varierat, lite mer säsongsberoende. Bara ja, fine, det kan vi köra. Men sen när liksom, ja, du kan inte äta det här för att det, och sen så det här måste du tillaga på detta sättet för att bara nej, det funkar liksom inte längre då.
Då blir det bara… Det är liksom det här man målar upp sina egna lilla grottmänniskor och sen så hänger man upp allting på den i efterhand. Det är det jag brukar säga att man har sin egen… Ja, Cisson är väl mest känd för det. Mark Cisson, det är en paleoförespråkare. Han har en stenåldersgubbe som han skriver om i sina böcker som han kallar för Gork. I början av kapitlen berättar han hur han gjorde. Och sen berättar han varför det är rätt. Så först så hittar han på vad som är rätt och sen försöker han förklara varför det är rätt. Ungefär. Alltså det blir fel. Det visar ju på det. Man ska ju inte bevisa varför någonting är bra utan man ska försöka ta reda på vad som är bra.
00:22:02 – Wille: Ja, men exakt. Men det visar ju ändå på hur starkt det där argumentet är hos folk, för att då är det liksom såhär… Man hittar på hur man gjorde förr i tiden, och då blir det liksom grunden i vad man kommer fram till på något sätt. Sen behöver du bara ha ganska svaga bevis för att det funkar. Då kan du säga liksom, ja, det är inte jättebra att dricka sockersirap hela dagarna. Eller så var det såhär, ja, men därför ska vi käka paley och därför att Gork käkade paley och liksom… Det är ett värdelöst argument. På något sätt är det så att hade det funkat, då hade vi förmodligen tagit in det i det vi håller på med idag. För alla vill att allting ska funka. Det finns ingen som sitter och tänker att vi ska nog försöka undertrycka det som folk gjorde förr i tiden.
Av någon anledning skulle det vara bra. Folk försöker tjäna pengar på att saker funkar även idag. Fanns det någonting som funkade förut, då skulle det finnas någon som förespråkar det även idag. Det är inte så att vi glömmer bort någonting. Nej, det funkar inte så. Och det för mig in på min nästa grej med konspirationsteorier.
Orimliga konspirationsteorier om läkemedelsindustrin
00:22:58 – Wille: Det här är ju sjukt vanligt. Och det här är ju genomgående egentligen. Om du har någonting som du förespråkar, som du vill sälja in till folk, då är det sjukt bra att försöka få folk att tro att du är liksom the underdog, att det är någon som försöker trycka ner det här. I fallet Mercola blir det hela tiden läkemedelsindustrin som av någon anledning inte vill tjäna pengar på gammaldags metoder, utan de vill hålla på med sina grejer. Därför trycker man ner ayurvedisk medicin istället för att bara använda det och tjäna pengar på det. Hela tiden är det konspirationsteorier, ”the man doesn’t want you to know about”.
00:23:36 – Jacob: Exakt. Det är väldigt mycket konspirationsteorier i det. Alltså det är ju orimliga konspirationsteorier. Det finns liksom ingen rason i dem. Man kan ju säga att det här kom inte ut för att de här fyra, fem personerna bestämde sig för att inte berätta om det. Visst, det är ju en konspiration hos de fyra, fem personerna. Men de här konspirationsteorierna, många av dem är ju absurda också. Om vi tar läkemedelsbolagen, alltså de säljer ju kosttillskott med.
00:24:06 – Wille: Ja, men exakt.
00:24:06 – Jacob: För dem är det ju skitbra att sälja kosttillskott för då behöver de inte göra dyra studier innan.
00:24:11 – Wille: Nej, för man behöver inte bevisa att det funkar.
00:24:12 – Jacob: Nej, exakt. Kosttillskott kan du bara baka ihop själv på gatan och sätta en etikett på det och så säljer du det. Så för dem finns det ju, det är ju bara vinst, vinst, vinst där också liksom. Sen visst, de kan inte patentera kanske alla de här liksom enklare vitamintillskotten och så, men de tjänar ändå mängder med pengar på det. Det är ju bara två olika marknader för läkemedelsföretagen. Ja, vi säljer det här som ett läkemedel och så säljer vi det här som kosttillskott.
00:24:42 – Wille: Mm, så är det. De är ju sjukt cyniska de också så det är klart de försöker tjäna pengar.
00:24:45 – Jacob: Ja, man ska inte försvara att de är duktiga på det sättet. Det ska man verkligen inte göra. Men det finns ju ingen konspiration i att de skulle mörka att de skadar människor. För åker de fast på de här grejerna? Det finns ju företag som har försökt att mörka och de åker fast. Det blir ju sjuka jävla påföljder på det. Det är liksom inga vinster i det. Nej. Och sen man kan väl vara skeptisk mot nya läkemedel som kommer ut på marknaden och tycka att inte bara de egna företagen ska göra studierna. Och det kan jag ju hålla med delvis. Men samtidigt är det ingen annan som kommer betala för det. Alltså om vi tar särskilt livsmedelsstudier så här liksom. Varför skulle någon få för sig att göra en studie på en viss matprodukt? Varför skulle vi lägga pengar på det?
Och särskilt om ingen tycker att det är särskilt jättenyttigt eller man tror det är jättenyttigt eller man tror det är riktigt skadligt. Alltså man tror det är ett livsmedel bland andra. Varför skulle man lägga pengar på att göra studier på det då? Då får ju företagen göra det. Men det kan jag förstå om man är lite skeptiskt inställd mot det från början och tycker att det är väl kul att de får sälja det nu, att det sägs att det är säkert. Men jag vill inte ha det förrän kanske om några år innan man vet att det funkar. Samma sak när det gäller läkemedel, om det kommer ut något nytt läkemedel, att man kanske är lite restriktiv mot influensavaccinen. De har ju evidens bakom sig. Men det varierar hur bra de funkar från år till år. Vissa år så ger de lite mer biverkningar än andra.
Men man vet ju att överlag så är vinsten större för samhället än förlusten. Men att man ändå är lite restriktiv, det kan jag förstå. Men är man restriktiv mot barnvaccinen som har kört i… Vissa av dem har funnits sedan 30-talet och vi vet att de är säkra. Vi vet att de funkar. Är man fortfarande på konspirationsspåret där, då är man förlorad på något sätt.
00:26:36 – Wille: Ja, speciellt som konsekvensen av att man inte tar de vaccinerna kan bli riktigt jävliga också. Då har man mycket att förlora på det. Ja. Men det är som du säger, man tar till sig orimliga konspirationer. Det är klart att en liten grupp människor kan behålla en hemlighet. Men om du skulle säga att hela läkemedelsindustrin plus alla läkare är inne på den här konspirationen, då är det helt plötsligt miljontals människor.
00:26:59 – Jacob: Ja, och alla andra forskare också. Det är inte bara det här läkemedelsföretaget, det är ju andra. Alltså, man får ju anta att alla läkemedelsföretag överallt ljuger. För hade det varit ett företag som hade ljugit så hade ju givetvis de andra avslöjat dem.
00:27:14 – Wille: Ja, men exakt. De konkurrerar ju med varandra. Det är klart att de skulle vilja göra det. Då har du alla oberoende forskare som faktiskt finns.
00:27:20 – Jacob: De håller ju också tyst i så fall.
00:27:22 – Wille: Och journalister.
00:27:23 – Jacob: Ja, alla håller ju tyst för att läkemedelsföretagen ska tjäna pengar. Liksom, va?
00:27:31 – Wille: Ja, men exakt. Den faller under sin egen vikt på något sätt. Det blir tusentals människor som verkligen måste ha samma ondskefulla mål och få ut det här vaccinet till folk som kommer och mördar dem i slutändan. Det blir på något sätt orimligt. Dessutom om man då säger att alternativet till det här är mitt jävla hittepå-trams med örter och shit som du ska käka istället. Ja, fast den här påstådda konspirationen gör inte att ditt trams fungerar bättre. Nej, precis. Den kontrasten spelar ingen roll. Du kan hitta på saker hur mycket du vill ändå. Exakt. Nej, fucked up.
Tvärsäkra påståenden, falska fotnoter och bokhänvisningar
00:28:17 – Wille: Jag hittade ett dubbelfel han gjorde, Mercola. Jag satt och tänkte först på att man uttalar sig jäkligt tvärsäkert utan att kvalificera sina påståenden på något sätt. Alltså, man säger socker är livsfarligt eller det här kommer döda dig eller något liknande. Det är ett säkert tecken att gör man det väldigt ofta då har man sjukt lite nyanser i sina tankar. Då vill man antingen sälja någonting eller så är man dum i huvudet. Han gjorde en sån grej att jag var inne och läste någon av hans artiklar som handlade om någonting och där skrev han att om du tar socker direkt efter träning så försvinner hela din produktion av tillväxthormoner. Det låter orimligt, men visst, han har ju ändå en länk som länkar till beviset för det här påståendet varpå jag kommer in på en annan av hans artiklar som typiskt skriver någonting om någon träning eller någonting sådant där.
Det är den andra grejen, att man ljuger med fotnoter. Det här är jättevanligt om man är typ en slapp masterstudent som vill komma undan med en risig uppsats eller om man är en kvacksalvare som vill sälja någonting till folk. Då kan man bara gå in på PubMed och söka fram en artikel som innehåller det ordet i det påståendet som man vill bevisa. Sedan sätter man en etta och då har man en referens på att det här är det jag säger stämmer. Man behöver inte ha någonting med det att göra överhuvudtaget, men man har ändå en referens och det är ingen som kommer gå in och kolla den referensen.
00:29:43 – Jacob: Nej, det är inte vanligt. Det är de som opponerar. Ja, det… Men du kom undan med det.
00:29:50 – Wille: Jag kom undan med det, precis. Nej, så risigt var det inte. Men poängen är att mängden folk som kommer gå in och kolla dina referenser är oviktig i förhållande till antalet personer som kommer se att du har en referens och därför anta att det du säger stämmer. Ja, precis. Skriv en etta så vet folk att det är vetenskapligt. Det finns en etta där och en tvåa där. Det måste finnas mycket referenser på det här påståendet. Det är ett lysande sätt att komma undan med bullshit.
00:30:19 – Jacob: Det är det verkligen. Vad är det din lista?
00:30:22 – Wille: Jag har en till och den här är min mest kontroversiella och ändå den som jag stör mig mest på. Det är när folk hänvisar till böcker som referens för sina påståenden. Vad tycker du om det?
00:30:36 – Jacob: Nej, det är samma sak där. Jag tycker också det är skit. Läs min bok i genuvärde. Ja, men exakt. Nej, men du avslöjar inte boken för att du ger en referens här i texten till riktiga studierna det kommer ifrån. Precis. Men det är ju det de säger, jag ska inte ge dig mitt innehåll gratis, det är ju inte ditt innehåll. Det är en annan persons forskning antar jag. Eller så har du gjort egna studier som du har publicerat någonstans. Annars liksom, det är inte som att jag ber dem klistra in hela kapitlet. Utan jag vill bara ha referensen där de har hittat informationen till sitt kapitel.
00:31:09 – Wille: Mm, men precis.
00:31:11 – Jacob: Men nej, den är ju väldigt, och den är väldigt, väldigt irriterande. Alltså böcker är ju inte vetenskap. Nej, de genomgår ju inte samma process.
00:31:19 – Wille: Alltså det jag menar när jag säger… Vem som helst får publicera vad som helst.
00:31:21 – Jacob: Det är ju ingen tvekan om det. Det är ju bara att gå in på Adlibris eller Bunkers och så ser du det.
00:31:27 – Wille: Du kan hänvisa till born to run som om det vore vetenskap. De refererar ju till studier i boken, så varför inte? Det jag menar med det där är att om du har en text där du vill försvara nånting eller du diskuterar med nån som inte håller med dig och så säger de, vad är din referens för det här påståendet? Då säger de, läs den här boken. Vad fan, det är 300 sidor. Kan du inte sammanfatta det i tre meningar? Vad är grejen? Läser jag en text där de vill bevisa någonting, då vill jag gärna ha, som du säger, vilken studie det här påståendet baseras på. Jag vill gärna gå in och kolla på det. Pallar man inte att gå in och kolla på det, då vill man se att den finns i alla fall. Man kan ju skriva precis vad man vill i en bok, hänvisa till den sidan och säga att här har jag också sagt det.
Det är inte bevis för någonting, det är bara att du också har sagt det där.
00:32:15 – Jacob: Nja, det är de där cirkelresonemangen, man liksom hänvisar sig själv där man tidigare sagt sitt om själv. Och det finns ju faktiskt i den vetenskapliga litteraturen också, tyvärr. Hela tiden. Där folk skriver en åsiktsartikel och så får de den publicerad, eller alltså opinion piece, eller En icke-systematisk review. Man anger referenser till det man säger men man får återge sin åsikt. Man behöver inte återge all forskning på området. Utan man kan välja studier. Ungefär som folk gör på bloggar många gånger. Sen skriver de en annan artikel och då refererar de till sin gamla artikel. Och så följer man tillbaka. Till sist ser man att det bara var tomt.
00:32:57 – Wille: Det är förvånansvärt ofta det faktiskt är så. Det refererar tillbaka till något jävla bokkapitel från 60-talet där det är någon som har sagt så här. Jag tror att det är så här. Men vänta nu. Nu är vi inne i 2016 och då står det att det är så här. Har vi inte kommit längre? Finns det inga andra referenser du kunde ha tagit där? Det är fruktansvärt frustrerande.
00:33:17 – Jacob: Ja, men nu låter det som det inte alltid. Det är en liten andel av studier man hittar men det händer att man hittar det vetenskapligt. Det beror nog på vilket korsfält. Läser man mycket så är det vanligt.
00:33:30 – Wille: Det var min lista. Nu har jag fått ur all min infrastruktion.
00:33:33 – Jacob: Jag har många fler punkter. Jag har ju inte bara hur man hittar de här uppenbara grejerna, för Marko är för mig uppenbar. Jag fattar inte hur någon kan någonsin surfa in där inne och tro att det här är bra. Det är helt oförståeligt för mig. Men jag är lite mer här hur man kan hitta de här personerna som pratar lite trams. För ibland kan folk låta väldigt övertygande. När man bara läser någon mening eller ett svar eller en kommentar eller en artikel så låter det att det här kanske stämmer. Hur man då kan utröna att den här personen inte är så seriös som den verkar i början. Jag försökte börja rangordna här men sen blev det 18 grejer på listan och jag visste inte riktigt vad jag skulle ha. Men vi började ändå med det jag tycker är ganska
Houdini-effekten och påhittat fackspråk
00:34:25 – Jacob: kul grejer på diskuteringen. Houdini, det är Houdini-effekt kallar jag det. Det var för Verm Gambetta som vi har varit inne på i något avsnitt som vi hittade på det här. Eller det var inte han som hittade på det, han snodde det från någon annan. Men han skrev om det på sin sajt. Det är ungefär att man gör väldigt lätta saker komplicerat. Och sen så får man väldigt komplicerade saker att verka väldigt lätta. Det är en klassisk grej. Alltså att liksom, nej men det är inga problem. Alltså, alla är sjuka på grund av socker. Det är bara det, vi gör fel idag. Hade folk bara slutat äta socker så hade alla mått skitbra. Det är ju en sån klassisk grej. Du hittar det hela tiden. Om forskare säger att det är komplicerat och så hittar du den här personen som säger att det är det här.
Det är bara det.
00:35:13 – Wille: Ofta med en liknelse. Alltså, det är sjukt bra att ta liksom såhär, ja men… Tänk dig att du är en fluga som fastnar i en godisbit. Du kommer ju inte loss. Alltså, är det sockret som dödar oss liksom? Det drar en wack liknelse som får folk att tänka att det du säger stämmer.
00:35:30 – Jacob: Ja, det är ju klassiskt den här med att säga… Gummibandsliknelsen när man tar liksom stretching med muskler. Ja visst, men den stämmer ju inte. Musklerna är inga gummiband. Så det blir ju fel där om folk liksom Visst, man kan göra den för man kan ju använda liknelsen för att förklara någonting som är svårt. Det är jättebra. Men man ska också vara medveten om att när du får en liknelse så får du inte den helt korrekta bilden så använder du den här liknelsen i andra sammanhang så kan det bli väldigt fel. Och just det här med gummiband, ja det kanske man kan använda för att tänka lite kring… Tänka kring hur det ser ut när man stretchar muskeln. Att det blir den här strukturella utdragningen som bara sitter i ett tag och sen drar sig tillbaka.
Men det funkar inte att tänka på muskeln som ett gummiband.
00:36:23 – Wille: Nej, det finns vissa liknelser men inte tillräckligt för att tänka på det generellt så.
00:36:27 – Jacob: Exakt. Så den hade jag som huvudpunkt faktiskt. Bara för att jag tycker att det är så väldigt talande för de här väldigt, väldigt många människorna. De har liksom lösningen. Och det är bara det här. Om folk bara gjort så, så hade det varit fixat.
00:36:43 – Wille: Intressant just med Verne Gambetta. I vilket sammanhang sa han det där i?
00:36:47 – Jacob: Det är träning.
00:36:49 – Wille: Men inte hemsträngsskador då, eller?
00:36:53 – Jacob: Nej. Nej, hans inlägg är ju 'Smoke a mirror's training magic' Okej. Ja. Så det här är precis vad träning är. 'Make easy things look difficult, and make difficult things look easy' Mm.
00:37:05 – Wille: Men det i och för sig stämmer alltså. Om du förklarar någonting med ett jävligt krångligt språk så verkar det mycket mer sexigt liksom.
00:37:12 – Jacob: Ja, exakt. Det är faktiskt min nästa punkt här. Hitta på egna termer och påhittade saker. Prata goja, har jag skrivit inom parentes. Här har jag faktiskt en rolig grej, Wille. Vi ska göra ett experiment här nu. Jag har en riktig gojekommentar här, enligt mig. Men jag ska testa dig.
00:37:32 – Wille: Ja, okej. Spännande.
00:37:33 – Jacob: Det här är en, man får väl ändå säga att det är en profil. En hel del känner nog till kvinnan eller mannen som har skrivit det här. Men det är en kommentar som jag snappade upp på Facebook som jag tyckte var väldigt rolig. Just för att det är en lång text och den säger ingenting överhuvudtaget. Men vi ska testa dig. Nu ska vi säga här för lyssnarna som kanske inte varit med i alla avsnitt att Wille, du är sjukgymnast i botten, eller fysioterapeut. Du har en master inom, vad var det för inriktning?
00:38:02 – Wille: Klinisk medicinsk vetenskap. Klinisk medicinsk vetenskap.
00:38:04 – Jacob: Så du borde kunna anatomisk terminologi och såhär. Så här kommer du och jag vill bara att du ska lyssna på vad jag säger och sen så vill jag att du ska återberätta det här på ett annat sätt än vad den här personen har sagt. För det här är hög nivå. Ser jag bland annat kort, tajt, dålig. Alltså kort, tajt eller dålig. Flexibilitet, bakre, längsgående, både djupa och ytliga, myofaciala systemen. Och så inom parentes. Pelvolumbal positionskompensation. Och sen fortsätter det då. Från fot till och med ländrygg. Inom parentes igen. Det vill säga kan ej alternativt ha svårt att komma i dragläge. På grund av otillräckliga dynamiska frihetsgrader i muskler. Fascia, fotled, höftled, knäled, bäckenleder. Punkt. Dessutom sannolikt svagare triceps extensionssystem än i överkropp för det aktuella uppdraget eller vikten.
Inom parentes överkropps eller armdominant rörelse. Punkt. I fullföljandet av lyftet fullföljs inte höftextension. Sannolikt även tajta höftflexorer och en sannolikt inskränkt förmåga till tillräcklig medial rotation i axellederna tvingar till mer av kurdrörelser än lyftrörelser. Punkt.
00:39:19 – Wille: Okej, vad handlar det här om? Det är tyngdlyftning.
00:39:23 – Jacob: Ja! Det är triple extensions som avslöjar det där kanske.
00:39:26 – Wille: Nja, jag tänkte på det här med axelrörelsen kom in. Då är det inte marklyft vi pratar om. Nej. Men det är någon som pratar om att man gör en rörelse risigt. Vad fan var det de sa? Kort i baksidan. Då rundar ländryggen. Borde få någon typ av butt wink eller någonting. Nej. Fan. Okej, men jag förstår det lite som att man har dålig rörlighet i baksidan i de här systemen, nu gör jag citationstecken, och att man är kort i höftböjarna så att man inte sträcker ut ordentligt, det vill säga då i höftklippet. Typ om man drar med armarna och då har man för mycket inåtrotation i armarna. inskränkt förmåga till medial rotation i axellederna.
00:40:16 – Jacob: Nej, vad fan innebär det då?
00:40:19 – Wille: Håller man en supernera då stången eller? Nej, okej. Jag fattar din poäng. Jag förstår inte exakt vad de vill komma fram till här. Jag får ingen bra bild i huvudet av vad det är de vill säga. Jag kan säga såhär. Hade jag diskuterat med en kollega, då hade jag inte använt de här orden. Det finns ingen orsak att använda orden överhuvudtaget.
00:40:39 – Jacob: Det här är dessutom en analys gjord på en en repetition av en frivändning. Som den här personen då hittade alla de här felproblemen eller vad man ska kalla det. Och så väldigt, väldigt många. Alltså, det här är som man kanske rent tekniskt ska kalla för ordbajseri. Kan du någonting sedan tidigare, du läser det här, så tänker man vad fan skrev den här personen det? Alltså det roliga är att den är lite ödmjuk. Men kan du ingenting sedan innan så tänker du bara shit så mycket häftig, alltså fy fan det här vill jag också kunna. Ja, jag förstår vad du menar. Det låter ju väldigt, det låter ju väldigt, väldigt bra gjort. Alltså det låter ju shit, såg han allt det här, alla de här coola grejerna, att han bara vet att de finns på ett lyft.
00:41:27 – Wille: Det var djupa och ytliga systemen. Ja, djupa och ytliga myofaciala systemen. Okej, det är musklerna då alltså? Ja, och så har han då en pelvolymbal positionskompensation. Okej. För det var det jag tänkte var buttwinken. Men det jag tänkte på var att om du och jag verkligen skulle diskutera hur en frivändning såg ut, om vi nu skulle använda skitnödiga termer som extension, flexion, pratade om de olika lederna, då hade vi inte pratat på det här sättet. Då hade vi pratat med de termerna som vi lärde oss på vår utbildning, som är internationellt accepterade för att beskriva rörelser och krafter.
00:42:00 – Jacob: Exakt, och det var lite det vi var inne på när vi hade Lars Berglund här och Kelly Starrett. Vilket då är ett jättebra exempel just på det här guru hittar på tarmar. Snurrar tillsammans grejer. Du fattar inte vad han säger hela tiden. Han vet inte själv vad han säger egentligen.
00:42:19 – Wille: Nej, jag begriper inte ett ord om det. Om vi tar den riktiga extremen här, det finns ju Deepak Chopra.
00:42:24 – Jacob: Det var i den här studien som jag nämnde det här. Jag sa ju helt fel titel här, nu ska vi se. Riktiga titeln på den här studien är On the reception and detection of pseudoprofound bullshit. Heter den här studien. Och den är så jävla rolig för de har använt sig av någonting som kallas för bara… Det finns två stycken sådana här sidor på nätet som är liksom random word generators. Alltså de bara hittar på ord i princip. Men de kallar sig för… Den ena heter Wisdom of Chopra. Och den andra heter Bullshit Creatorn och sånt skit. Eller The H Bullshit. New H Bullshit Generator heter de.
00:43:03 – Wille: Har du den framme eller?
00:43:04 – Jacob: Ja, jag har den framme. Vi ska ta fram nån visdom här. Jag säger “Receive more visdom”, trycker jag på knappen här. Och så får jag ett citat från Deepak Chopra som heter “Infinity regulates existential reality”. Det säger ingenting. Det är fyra ord. Det den här studien visar var ju då faktiskt att det här tilltalar folk. Typ en fjärdedel av befolkningen tycker att det här låter djupt.
00:43:29 – Wille: Ja precis, det var det de sa va? Att de tycker att det låter djupt.
00:43:32 – Jacob: Det låter djupt och det låter ja jo, det är en vis man. Det jag läste upp dig för innan är ju samma sak fast inom träningen. Ja. Att man liksom… Man hittar på sina egna tarmar istället för att använda det som redan finns. Det finns liksom ord för det, men nej, det är inte tillräckligt flashigt. Vi ljuger, vi liksom hittar på något annat. Och så ger vi det lite sån här diffus betydelse så att det är liksom svårt att argumentera emot. Nu fattar jag inte ens vad han sa här, men om jag skulle kunna ana att han gav den här kommentaren i kritik mot någonting jag har sagt eller något sånt innan, hur ska jag bemöta det?
00:44:08 – Wille: Ja, ni pratar ju inte samma språk, det blir ju helt omöjligt.
00:44:13 – Jacob: Det går inte, du vet inte alls vad han snackar om. Utan det blir bara okej.
00:44:18 – Wille: Men det roliga är att skillnaden mellan det där och riktigt tekniskt språk, för det händer att jag snubblar in på en artikel som handlar om nånting som jag inte fattar. Där de beskriver en process. De kanske gjorde nånting i en studie som jag inte har nån koll på överhuvudtaget. Då förstår inte jag exakt vad det är de har gjort. Men skillnaden mellan det och det som du precis beskrev är att det finns på nåt sätt en logik. Man kan fatta att det inte bara är ordsallad, utan att de verkligen har gjort nånting. I det här fallet är det bara så här… Han har gjort tre observationer och sett att den här rörelsen var suboptimal och så skulle han beskriva det med femtielva ord som inte behövdes. Det finns en jävla skillnad i att använda tekniskt språk och bara hitta på shit.
00:45:01 – Jacob: Ja. Men jag skulle säga att de här, alltså, Dippa Chopra är ju riktigt koko. Men den här personen annars som jag citerade här, han kan ju träning, skulle jag säga. Han har fått bra resultat med idrottare så här. Men just det här, alltså att man försöker få det att vara flashigare än vad det är. Att liksom göra det, just göra det lätta komplicerat. Det är exakt det, det är Houdini, den här effekten. Det här kunde den här personen ha sagt mycket, mycket lättare. Utan problem.
00:45:30 – Wille: Helt klart. Speciellt om man inte tilltar en teknisk publik. Då blir det ju värdelöst att prata på det sättet.
00:45:34 – Jacob: Ja, men det är ju mer för att låta flashig. Och sen så frågade han en riktigt svår fråga här antagligen. Så har han en lätt lösning. Ja, men köp det här kosttillskottet. Det skulle inte förvåna mig överhuvudtaget.
Att blanda självklarheter med trams och bygga halmgubbar
00:45:50 – Wille: Nej.
00:45:51 – Jacob: Nästa på listan jag har här det är att när man skriver en artikel eller när man argumenterar för någonting. blandar man in en hel del självklara saker som alla är överens om. Lite som kanske är lite trendigt, kanske inte helt satt men många har den åsikten och sen så bakar det in lite trams här i slutet liksom. För att få det och där har ju den här, jag tror de flesta någon gång har stött på den här jädra artikeln nu tyvärr. Men kostdemokrati vilket är en riktig skitsida folk. Men de har någon sån här artikel som de har översatt från engelska och den är översatt på lite andra ställen nu också på svenska tror jag. Det är någon, de kallar det världsberömd hjärtkirurg. Men han är ju inte världsberömd för någonting den här. Men det är Dr.
Dwight Lundell eller något sånt. Och så ska han då berätta vad som egentligen skapar hjärtsjukdom. Och det här är ju ett jättebra exempel på en sån artikel att liksom, ja jo vissa saker stämmer alldeles utmärkt. Andra saker, nej. Kanske vissa tycker så, andra tycker inte det. Och sen så bara ljuger de om vissa saker. Och så kritiserar du då den här artikeln och säger att det där är trams, det där är ingen bra artikel. Så får du nästan alltid som rubrik, vadå, äter inte folk för mycket socker? Precis. Jo, men det kan du läsa överallt. Ja, exakt. Du behöver liksom inte hitta den här koko-människan för det uppenbara sagt. Du får inte kritisera en sak i en artikel som någon har skrivit utan att på något sätt liksom, då måste du kritisera allt annars är din kritik inte befogad.
Bara, nej. Jag kan säga att det där du skriver, det är inte rätt, utan att behöva påstå att allt du har skrivit är fel.
00:47:33 – Wille: Ja, precis. Sen blir det nästan som att man ifrågasätter den personen som person. Man ifrågasätter den personens auktoritet, när det egentligen är den lilla poängen, den referensen som de kanske ger, som du inte håller med om. Ett exempel på det här var när vi pratade med Georg, så sa han att det var någon grej som du hade skrivit som jag inte riktigt höll med om. Men ni kunde ändå sitta och ha ett samtal. Jag säger ni, för det var i stort sett ni som hade det samtalet. Ni kunde ju ändå sitta och ha ett samtal om de här sakerna utan att det var att ni skulle kasta bajs på varandra. För ni kan hålla med om vissa saker, men kanske inte om andra saker. Ja, och det är väl ganska talande för det här.
00:48:11 – Jacob: Sanna Edin, jag lade ju upp någonting med henne, hon är också riktigt koko. Där lade jag upp något till, så sa jag bara, ja det är sjukt folk fortfarande följer det här och läser det här och sånt. Och då kom ju hon in och började kommentera, så skulle jag på något sätt försvara mig för att jag sa att allt hon gör är trams? Finns det någon människa som aldrig haft ett rätt? Det tror jag inte. Det är ju fullständigt absurt att säga att man inte lyssnar på den personen för att allting är fel. Då kan man ju inte sluta lyssna på någon. Du får sluta lyssna på dem där du inte vet om det de säger för stunden stämmer eller inte.
00:48:49 – Wille: För de har inte bevisat att de är trovärdiga.
00:48:52 – Jacob: Nej. Läser du på kostdemokrati så kommer du få en hel del saker som stämmer, vissa saker som kanske är lite kontroversiella, och så mycket som inte stämmer överhuvudtaget. Och du vet inte alls, de försöker inte ens sortera det. De bryr sig inte om det stämmer eller inte stämmer egentligen, utan de bara säger sitt. Och det är ju där stora skillnaden är. Folk kommer ha fel, och jag har också rättat artiklar som jag skrev för sju, åtta år sedan nu. Vill man rätta det, vill man att det ska vara rätt från början. Det är ju där, och där märker man ju fort folk som inte är intresserade av att det ska vara rätt från början. Utan de vill bara, ja, få fram sin verklighet eller vad man ska säga.
00:49:30 – Wille: Helt klart.
00:49:31 – Jacob: Sen har jag nästa punkt, det är bara halmgubbar, halmgubbar, halmgubbar.
00:49:36 – Wille: Ja, den måste ju du stöta på hyfsat ofta.
00:49:39 – Jacob: Den stöter man på extremt ofta. Halmgubbe är i princip att man hittar på sin motståndare istället för att bemöta det som har skrivits. Om jag skriver att insulin inte är orsaken till övervikt så kommer folk in och börjar skrika på mig.
00:49:55 – Wille: ”Precis så man blir lika mätt av hallonbåtar som av en liksom… Broccoli.” Ja, broccoli.
00:50:02 – Jacob: Bara, nej, men det skrev jag inte.
00:50:06 – Wille: Ja precis, men det är det som är slutsatsen. Är man emot LCHF så är man för att alla kalorier är exakt likadana oavsett.
00:50:12 – Jacob: Eller liksom, inte att alla kalorier är kalorier, men… Alltså att det spelar ingen roll var dina kalorier kommer ifrån, allt kommer ha samma effekt. Det är deras handgubbe, det är liksom deras värld. Tycker du inte att LCHF är bäst, då är det det här du tycker. Och så är det ju inte.
00:50:29 – Wille: Men det är så mycket lättare att liksom… För det är ju därför man gör det. Man gör det lätt för sig. Man reducerar sin motståndares argument till någonting man lätt kan slå ner. Man säger, kolla på honom. Han är dum i huvudet. Han tycker att hallonbåtar är samma sak som broccoli. Det blir mycket lättare att bemöta det än att sitta och gå igenom alla dina påståenden och försöka se om de stämmer eller inte. Man gör det jävligt lätt för sig när man reducerar det till en halmgubbe.
00:50:55 – Jacob: Precis.
Verkligheten mot kartan och personliga anekdoter
00:50:56 – Jacob: Sen hade jag verkligheten vs. kartan då. Den får jag höra extremt ofta. Släpp kartan nu och titta på verkligheten och så här. Det de menar med kartan då är att jag på något sätt tittar på studier och forskning, vad den visar. Och att de då ser i verkligheten att studierna stämmer inte för studierna är ju tydligen inte verkligheten då.
00:51:16 – Wille: Nej, exakt.
00:51:17 – Jacob: Att man testar det på verkliga människor och verkligen försöker titta på effekten, det är liksom inte intressant. Och vi tar Ann Farnholm då när hon säger ja men folk slutar göra, slutar leva på det här viset och så mår de bättre. Och det är då på grund av det här och det här och det här och det här säger hon. Och då säger jag ju då liksom att nej men det stämmer inte att det är på grund av det här och det här och det här. För att man har testat det och det verkar inte vara så. Och då får jag liksom som svar då, ja men kolla på verkligheten istället för kartan för de slutade äta så här och de mådde bättre. Men det är inte det de sa från början. Det är inte det jag ifrågasätter. Jag ifrågasätter inte att folk mår bättre. Jag ifrågasätter VARFÖR de mår bättre.
Man gör en förändring och så händer det nånting i en svart låda. Och så får man ett utfall. Förändringen var att ändra livsstil eller ändra vad man åt. Och så hände det nånting och så utfallet var att de mådde bättre. Jag ifrågasätter inte att slutfallet var att man hamnade här borta och mådde bättre utan det jag ifrågasätter är vad som hände i den här lilla svarta lådan där hon då hittar på massa med påhittade saker eller väldigt dåligt underbyggda saker. Och då får jag den här kontringen att du tittar inte på verkligheten. Det är jag som försöker titta på verkligheten. Det är jag som försöker hitta via att man verkligen har undersökt fysiologiska saker eller gjort mätningar vad som händer i det här steget emellan, varför det blir så i slutändan.
Medan hon bara hittar på sin egna förklaring där varför det händer någonting emellan och så säger hon att det var därför.
00:52:57 – Wille: Man gör ju sig själv dummare än vad man är. På något sätt bottnar det här i, som du säger, vad folk tror att forskning är för någonting. Det är ju inte så att de har hittat någon utomjording som de har testat de här grejerna på och därför stämmer inte resultaten, utan de har ju tagit människor och testat de här grejerna och sett att det inte funkar på det sättet. Fine, that's it. Vi behöver inte snacka mer om det. Det är liksom inte så att man har hittat på någonting, att det här är teorier som någon bara har tänkt på, utan man har testat det. Enda skillnaden är att man har skrivit ner det jävligt noga, man har mätt jävligt noga och man har haft flera personer man har testat det på. Man har helt enkelt varit noggrann. Jag förstår inte riktigt hur man kan inte hålla med om den processen på något sätt.
00:53:40 – Jacob: Det är ju riktiga människor, fast man har försökt att verkligen isolera saker. Istället för att göra tio saker samtidigt, sen vet man inte vad som fick effekten. Men nej, det är inte verkligheten tydligen.
00:53:54 – Wille: Men det där är ju sjukt vanligt överlag faktiskt. Det handlar ju på något sätt om att man inte vill ha fel, skulle jag tro. Men just att man ifrågasätter forskning därför att det inte är verkligheten. Om man säger såhär, testar du det här i verkligheten så funkar det på ett annat sätt. Absolut funkar det på ett annat sätt, för du gör inte samma sak. Det man har testat i den här studien, det är det man har testat i den här studien och faktiskt skrivit också. Det du säger att man har gjort stämmer inte, därför att de har gjort tusentals saker här. De har börjat gå till jobbet, de har börjat sova bättre och de har börjat x, y och z, vilket man inte gjorde i den här studien, där man bara bytte ut hallonbåtar mot broccoli. Det är en jävla skillnad.
Exakt.
00:54:33 – Jacob: Nästa på listan. Det är ju faktiskt anekdoter som du redan har haft. Men jag har skrivit det här speciellt om sig själv. Jag tycker det är väldigt, väldigt, väldigt vanligt förekommande. Särskilt inom kost. Att du har folk som har haft tusen olika besvär. Och så har de hittat någonting som de i alla fall påstår funkar för dem. Och då ska det funka på alla andra också. Och för mig så är det liksom, ja… Jag kan förstå liksom så här, du vet, ta före detta överviktiga som gått ner i vikt. Som ska då få liksom berätta för alla hur man ska äta nu. Det är ju kanske den vanligaste varianten. Jag kan förstå att man tar det som någon inspirationsgren och sånt där. Men alltså, varför blir man expert för att man själv har gått ner i vikt? Alltså, det förutsätter just det här att man liksom, man går bara upp i vikt av en orsak och man kan bara gå ner på ett sätt.
Annars blir det att de försöker ta det som funkar för dem och så ska de pracka på det på alla andra precis som alla har exakt samma problem eller samma besvär eller vad som helst.
00:55:33 – Wille: Men har du aldrig gjort någon förändring, typ så att du har uppnått ett mål som för andra är ganska svårt? Vad ska man säga? Börja träna fem gånger i veckan eller gå ner i vikt eller något sådant? Nej, knappt. Då har du nog inte riktigt det där i dig. Jag kan säga det, för jag har gått ner i vikt ganska mycket. Man får gärna det här suget att säga till folk att det funkade för mig, men det är precis som du säger. De är inte jag. Det är inte samma sak. Man kan inte gå runt och säga att ta min metod, gör det. Det verkade funka jättebra.
00:56:02 – Jacob: Ja men så kan man säga det tycker jag.
00:56:04 – Wille: Ja i och för sig, man kan göra det.
00:56:07 – Jacob: Det är bara det här som funkar. Alla andra ljuger för dig. Jag pratar sanningen. Så här gör man. Alltså det är då det blir fel. Alltså att man tipsar om hur man gör saker och ting. Det gör ju jag ganska regelbundet också. Ja men så här gör jag. Testa det om du vill. Men det är ju en sak att säga så här ska man göra. Ja. Om man inte har mer belägg än sig själv på det liksom.
00:56:28 – Wille: Men du kanske borde göra något sånt. Testa på grejer.
00:56:31 – Jacob: Jag får det hela tiden.
00:56:32 – Wille: Gör någonting sjukt svårt.
00:56:33 – Jacob: Hur kan du skriva om det här om du inte testat det? Hur kan du skriva om det här om du inte testat det? Ska jag gå runt och testa allting i hela världen?
00:56:39 – Wille: För att jag är läskunnig. Därför kan jag skriva om det.
00:56:42 – Jacob: Ja, precis. För att det är redan testat på 100 personer.
00:56:45 – Wille: Exakt. 101, det spelar ingen roll.
00:56:48 – Jacob: Och jag kan ju inte kontrollera sakerna själv heller. Nej, exakt. Det är det som är det svåra. Ja, sen har jag också det här med konspirationsteorierna. Alltid konspirationsteorier och så måla upp sig själv lite som en ensam riddare där mot konsolideringen. Du är den enda personen utan jäv i hela världen trots att du själv säljer kosttillskott och dietböcker. Det är ju de om något som är beroende av det. Ja, precis.
00:57:12 – Wille: De är beroende av försäljningen. De är beroende av sin egna försörjning.
00:57:15 – Jacob: Är du forskare, du är inte beroende av ett företag på det. Du kan ju få ett nytt jobb liksom. Som läkare säger du liksom, nej de får inte säga något, då får de sparka. Men det är liksom, det är läkarbrist. Det är klart som fan du får jobb någon annanstans om du skulle skvallra på någon arbetsplats eller vad som helst. Alltså det är ju inte, sen det är ju aldrig lätt att göra sådana saker såklart. Men liksom de har ju ändå mer incitament till att liksom skvallra än den här personen som sitter och lever på det liksom. Mm, men speciellt. Ta prostdoktorn liksom, nej allting går in i företaget. Eller hur, han lever ju på det här. Ja. Det är ju hans grej liksom.
00:57:53 – Wille: Det vore jävligt svårt för honom att komma fram till att LCHF inte fungerar. Då är det svårt att göra något annat. Hade han kommit fram till det så hade han haft fel det också.
00:58:02 – Jacob: Men han kommer ju aldrig säga, han kommer ju aldrig ge en nyanserad bild av det.
00:58:07 – Wille: Nej, han har ju inget att känna på.
00:58:08 – Jacob: Han måste ju sälja sin grej. Det är det jag har svårt att fatta också. Men visst, det finns ju jäv. Jag har forskare som får betalt av företag. Det vet man ju att de oftare tenderar till liksom vinkla resultatet till företagets fördel och så här. Men det är ju i princip aldrig du hittar personer som inte har någon form av alltså bias åt något håll. Alla vill sina egna grejer liksom på något sätt. Man vill visa, man vill tro, man har det man tror sig vara rätt eller det man vill berätta eller vad som helst liksom.
00:58:43 – Wille: Inom forskningen finns det också vissa kontrollsystem för det här. Vi vet till exempel att industrisponsrade studier oftare är positiva än oberoende sponsrade studier. Då vet vi det. Då tar vi dem med en nypa salt. Vi undersöker metoden och det finns folk som kollar på det här. Det finns kontrollsystem så det finns möjligheter att plocka upp det här längs med vägen medan de som hittar på kittlar. Det förbättras ju hela tiden också.
00:59:11 – Jacob: Kollar du på de här grejerna som kom ut på 70-talet så var det ju mer problem då. Det är mer och mer hårdare kontroller. Det är mer och mer Man måste rapportera i förväg att man ska göra studien innan man gör den. Och hur man ska göra den. Sätta den i en skrivbordslåda, ja precis. Man berättar hur man ska göra den. Man berättar vad man ska mäta för någonting. Så om man inte mäter 50 grejer så hittar man 10 positiva och så berättar man om dem. Man kan inte bara lägga det i skrivbordslådan och säga nej, vi har aldrig gjort någon sådan studie. Man har berättat i förväg att man ska göra den. Det är många saker som blir bättre och bättre hela tiden. Samtidigt slår det alltid de som inte gör studier alls. Så är det. Nej, visst, det är inte ett perfekt system.
Men det är alltid bättre än de som bara sitter och säger titta på verkligheten.
Misstro mot utbildade experter och falsk balans i media
01:00:09 – Jacob: Sen har jag, i samband med det här med konspirationsteorier, så har jag det här att man ska lita på folk som har en utbildning. Alltså just det här, nej men du kan ju googla själv och sådana här saker som vi delade tidigare. Jag har hittat bra, det var en krönika i Kurera för bara någon dag sedan. Det är den här klassiska att kosttillskott har, aldrig dödat någon, läkemedel dödar folk ungefär så här. Kurera är också riktigt sådana här skittidningar. De blandar och ger kan man lugnt säga. Bara det låter bra så skiter jag i om det stämmer eller inte. 4800 delningar har den här artikeln då.
01:00:54 – Wille: Vem har skrivit den då? Ja, jag vet inte. Men var inte det din poäng att det var någon doktor eller någon som har skrivit den?
01:01:00 – Jacob: Nej, nej, nej. Det är någon styrkecoach och rehabiliteringsspecialist kallar han sig själv.
01:01:07 – Wille: PT?
01:01:08 – Jacob: Ja, antagligen. Jag har ingen aning. Det är ingen riktig titel i alla fall. Har folk riktiga titlar berättar de om den. Har de bara de här kvällskurserna och licenserna och kanske online-grejer så är det en påhittad titel. Men i alla fall där är ett citat som avslutar hela allt det här. Det är en jättelång text som egentligen bara snurrar till och har sig. Dr. Michael Colgan hade rätt. Läkemedelsindustrin är en miljardindustri som gör människor sjuka och profiterar på det. Var rädd om din hälsa. Det är det enda du har. Tro inte på Livsmedelsverket. Lägg inte din hälsa i läkarnas och läkemedelsbolagens händer. Take your vitamins and turn your back to the medical community. Ja, men jävla as.
01:01:51 – Wille: Fy fan, sånt där är ju knappt roligt. Alltså, det där är ju bara vidrigt.
01:01:55 – Jacob: Det där är riktigt vidrigt, ja. Lita inte på doktorer som har verklig utbildning. Lyssna på mig här som har mina tvåveckorskurser som säljer ekostiskott istället.
01:02:05 – Wille: – Och sen Dr. Nånting har ju sagt att det är så, då är det så. – Ja, den har jag också på… Det är ju som vi sa, Joseph Merkel är ju också en doktor. Doktor inom kiropraktik förvisso, men… Som inte har särskilt mycket med medicin att göra.
01:02:20 – Jacob: Som finns inte, men visst.
01:02:23 – Wille: Nej, men absolut, auktoritetsargument är ju skitvanligt. Hade han skrivit den där texten själv som PT så kanske det hade varit svårt att motivera folk att tycka det här, men i och med att han har en doktor som säger det så lägger det mycket mer tyngd vid det på något sätt.
01:02:38 – Jacob: Men det jag tänkte mest säga, det är ju det här liksom misstron mot ALLA som har någon form av verkar. Alltså liksom alla som på något sätt har läst sakerna som det handlar om. Alltså de som verkligen har läst lite kemi och biologi och sådana här saker. De ska vi inte lita på.
01:02:56 – Wille: Däremot ska vi lita på den här Dr. Mike.
01:02:59 – Jacob: Ja, det blir ju absurt liksom. Om jag inte ska lita på de som har utbildning inom området, va? Ja. Vem ska vi då ta? Alltså sen ska man ju inte lita på en person där inom kanske, utan man får ju försöka. Det är ju det som är det svåra liksom som en person som inte är insatt i ett ämne att hitta vad som verkligen stämmer så här. För du hittar ju alltid alltså motsägande åsikter även inom ett område liksom. De är sällan helt fullständigt oense, men du kan ändå hitta folk med olika åsikter.
01:03:27 – Wille: Det är därför man går till exempel Livsmedelsverket som ger en kanske något trubbig, viss moderat bild av hur det ser ut. Men det är inte helt fel i alla fall. Det kommer inte vara så att världens livsmedelsforskare kommer titta på det där och bara skrika. Vissa kommer tycka att det här var bra, men det här var inte mindre bra. Någon annan kommer tycka något annat. Men kontentan av det är att det inte är helt fucked up i alla fall. Medan lyssnar du på en person så kan du få… Alltså när man säger liksom 'Tro inte på livsmedel' så skriver de rakt ut som en egen liten, egen liten kort mening där.
01:03:59 – Jacob: Det är bara absurt. Ska du inte tro på någonting där? Ja, men exakt.
01:04:03 – Wille: Ät inte fisk. Ja, okej.
01:04:06 – Jacob: Nej, men liksom. Ja, precis. Det står där. Det är bra att äta fisk. Nej, det får du inte tro på. Det är bra att äta frukt och grönsaker. Nej, det tror jag inte på. Det står på livsmedelsverkets hemsida. Lite så. Det blir absurt. Man kan argumentera mot att en sak som står på Livsmedelsverkets sida kanske inte är det bästa. Det kan man göra, men du kan inte liksom slopa hela skiten på det sättet. Nej, det blir så löjligt så det finns inte. Och sen… Ja, vi kan väl ta det. Den har jag i och för sig längre ner här, men det är väldigt relaterat här. Man lever på enstaka experter.
01:04:42 – Wille: Man har sin guru.
01:04:43 – Jacob: Man har sin lilla guro, det kan ju vara någon som är duktig eller kanske duktig men som har utbildning inom området så här men liksom man ignorerar allting annat som är emot. Alltså att det finns forskare som tycker det är annorlunda utan man säger så här visar forskningen för att den här doktorn säger det på YouTube. Det är ju liksom den klassiska, så det här med falsk balans pratar man mycket om i media. Eller inte mycket om i media, men det är något som man borde prata om i media som händer mycket i media. Du kan ha femhundra forskare som tycker en sak och så har du två forskare som inte tycker samma sak. Och så ska någon tidning skriva en artikel om det. Så ringer journalisten en av de här femhundra och sen en av de här två. Och så får de lika stor plats i tidningen.
Och står man då liksom utifrån och tittar då så verkar det som att det här är en kontroversiell grej. När det i själva verket bara är två koko-människor och 500 forskare som liksom har släppt det där bak nu. Det är inte sannolikt längre.
01:05:45 – Wille: Klimatförändringarna är ju bästa exemplet. Ja, det är det klassiska.
01:05:49 – Jacob: Där hittar du i princip inga forskare alls som tror något annat. Men du kan ändå hitta någon med doktorstitel som inte tror på det.
01:05:56 – Wille: Men hur ska man göra där? Det är ju som du säger, media rapporterar gärna att det finns en kontrovers här när det egentligen inte gör det. Då framstår det som att det verkligen finns en kontrovers. Men hur ska man göra för att veta vem som har rätt då?
01:06:07 – Jacob: Ska vi fråga Dipak Chopra här? Ja, exakt. Culture co-creates universal acceptance. Så jag tror att vi ska…
01:06:20 – Wille: Det grejen är att varje gång jag hör sånt här så tänker jag så här, ja, fan, det stämmer ju. Det är ju inte fel i alla fall.
01:06:27 – Jacob: Det är så luddigt så man kan lägga in sin helt egna betydelse. Det är som astrologi. Du har ett horoskop i tidningen. Ja, men det är klart det passar. Man får något väldigt luddigt själv och så formar man det själv så det passar ens egna liv. Och så tror man att det luddiga man fick från början var det man hade format, men det var det ju inte. Utan du fick bara något luddigt som någon annan formade på ett helt annat sätt.
01:06:48 – Wille: Det är lysande citat för att fortsätta göra det man redan vill, så att säga.
01:06:55 – Jacob: Men nej, hur man gör det åt… Alltså tidningarna måste ju ta sitt ansvar, tycker jag. Alltså journalisterna på något sätt. Men det är ju inte lätt det heller. Bara du tar fram de här människorna som är lite koko så tror folk att det är mer kontrovers än vad det är. Så egentligen så borde tidningar bara ignorera det på vissa frågor tycker jag.
01:07:13 – Wille: Eller bara ge dem de här klassiska. Om det är hundra personer som tycker någonting och en person som tycker en annan sak, då ska man ge den personen en hundradel av den tiden som man ger de andra hundra. Så att i ett reportage på tio minuter så blir det liksom öh! Och sen så var det slut på deras åsikt liksom. Så får man en bra bild om balansen.
01:07:32 – Jacob: Ja. Eller så kan vi göra intuition is a modality of objective brains.
01:07:37 – Wille: Det håller jag i och för sig med om alltså.
01:07:41 – Jacob: Ja, det är så jävla roligt. Nej, men alltså det är ingen lätt grej att lösa det där helt. Men ibland så är det ju bara så uppenbart att de inte ens försökt lösa det. De har gjort det skitdåligt. Alltså det här med falsk balans, att liksom bara nej. Du kan inte få det att verka så här liksom. Det är ingen kontrovers. Det är en självklarhet. Du har bara två, tre människor som på något sätt säljer en bok och inte vill tro på det.
01:08:05 – Wille: Men kontentan blir på något sätt att det är väldigt sällan en person och har helt rätt. Exakt. Sök en blandad bild. Ja, och det som hör ihop med det är liksom att alla åsikter ska vara lika mycket värda och alla åsikter är subjektiva man säger.
01:08:20 – Jacob: Det här med att alla har sin åsikt och jag behöver inte tycka som dig och så här bara liksom, nej men då har du fel.
01:08:27 – Wille: Jävla hippie åsikt alltså.
01:08:30 – Jacob: Ja, men det finns självklara saker där det finns riktiga svar. Ett plus ett, vad är det? Två, eller hur? Om någon säger tre då, då har den personen fel. Sen kan den personen fortsätta gå runt och säga tre, men då kommer jag fortsätta skratta åt den personen.
01:08:44 – Wille: Men det är ju det som är grejen. Man måste ju lära sig skillnad på etik och moral och empiri. Du kan tycka vad fan du vill om vad vi ska göra med det vi vet om klimatförändringarna. Det spelar ingen roll. Klimatförändringen sker. Det är inte det vi bör argumentera om. Du kan tycka att vi ska åka jättemycket suvar. Det kan vara din åsikt. Fine. Men du kan inte tycka att det inte håller på att bli varmare på den här planeten, för det är fel. Det är två helt olika saker. Du kan liksom ha en åsikt om någonting, men du kan inte ha en åsikt om fakta.
01:09:21 – Jacob: Nej, precis. Alltså, man måste kunna argumentera för sin sak. Om man ska säga att ens åsikt är värd någonting, man måste ha argument bakom varför ska jag vara värd att lyssna på? Och det är ju det folk inte har, utan de liksom… Nej, de bara säger vad de, liksom. Nej, jag håller inte med. Det här är giftigt. Jag har läst det av Sanna Edin. Ja, det är ju i och för sig ett argument då, får man ju säga.
01:09:42 – Wille: Sen kanske inte det är världens bästa argument.
01:09:46 – Jacob: Det är inget faktaargument, kan man lugnt säga. Om vi diskuterar en faktafråga så får man ju komma in med faktaargument om man har. Sen finns det många frågor där det inte finns ett klart svar. Alltså, vi vet inte exakt vad som är helt rätt. Men vi kan ju säga att, som vi pratade här för något avsnitt tidigare, vad är mest sannolikt att vara rätt? Vad skulle du satsa dina pengar på? Och där kan man ju också, det finns ju människor som säger, även om man inte kan säga att de garanterat har fel, så satsar de pengar på att, ja som vi sa, att HIF ska slå Barcelona med 10-0. Det är extremt, extremt, extremt liten sannolikhet att den personen ska ha rätt. Men de tycker ändå att vi ska lyssna lika mycket på deras tips som på personer som ofta har rätt eller som vet hur man otsar, kan vi säga så.
Så den är också där, att man ska ha rätt till sin åsikt, visst, men den är inte något värt. Det kan jag säga, men det är en faktafråga vi håller på att diskutera.
01:10:41 – Wille: Helt rätt.
01:10:48 – Jacob: Länkar till YouTube-klipp har jag också. Det är väl motsvarigheten till det du sa, läs min bok.
01:10:53 – Wille: Ja. Vad menar du med det här? Ja, titta på den här en och en halv timmes videon så får du veta vad jag menar med det här. Men vad fan, du kan väl sammanfatta det i fem meningar?
01:11:02 – Jacob: Bara ge mig en studie där det är sammanfattat. Han har referenser under föreläsningarna, skriver hon och sånt. Bara ge mig de referenser som är relevanta. Annars vet du inte om det du påstår är rätt. För då vet du bara vad den killen har sagt i YouTube-klippet om inte du har kollat upp det här.
01:11:20 – Wille: Vilket bottnar i att man har sin guru som man liksom antar har rätt, oavsett vad de säger. Ja, exakt.
01:11:25 – Jacob: Och det är ju svårt där också. Vem ska man välja att lyssna på? För man kan ju inte kolla upp allting som alla säger hela tiden. Men där har vi det som vi varit inne på tidigare. Är det någon som uppenbarligen har sagt saker som inte stämmer och inte erkänner det och inte Liksom på något sätt ändrar sin åsikt. Då är det en person som man, då behöver du inte lyssna på den personen för det finns gott om människor på andra ställen som är värda att lyssna på. Det är inte så att det är brist på folk med åsikter liksom. Nej men exakt.
01:11:53 – Wille: Det är ju typ såhär, Joseph Merkula, vi vet, du behöver inte lyssna på honom. Det är helt okej alltså.
01:11:57 – Jacob: Vill du ha tips om kost och träning eller andenskala, hur du lever och väl, så finns det mängder med andra människor värda att följa. Som liksom inte blandar sunt förnuft med goja ungefär. Helt klart. Så den
Att vägra bemöta kritik och att sälja med hjälp av rädsla
01:12:12 – Jacob: har vi med, den är klassisk. Och orkar inte ta diskussionen. Den får jag jätteofta. När man kritiserar någon. Nej, jag orkar inte skriva här. Tror du vad du vill? Jag tror vad jag vill.
01:12:22 – Wille: När man har gått in och kommenterat menar du?
01:12:24 – Jacob: Ja, eller liksom de orkar inte bemöta kritik. Ja. De gör nog med att hjälpa folk och sådana här saker liksom. Visst, man kan inte bemöta allt om man är en större person så här, men ibland där finns uppenbar kritik som man skulle kunna bemöta på 10 sekunder. Men så skriver de ändå, nej, jag orkar inte. Och det är också något sådant som liksom, nej, sluta lyssna på det här personen då. Om man inte liksom kan bemöta, om någon säger liksom, du, varför använder den här referensen när det inte stämmer? Och så deras svar är jag orkar inte hålla på med all kritik.
01:12:58 – Wille: Stig Bengmark gjorde ju det.
01:13:01 – Jacob: Jag skrev ett inlägg om gluten för ett tag sedan. Stig Bengmark och påhittade saker kring gluten och vete. Bengmark. Ja, namnet är så passande. Men det visar hur tydligt som helst att han ljuger i princip om studien. Det är ingen tvekan om att han har ljugit om vad studien visar när han har skrivit om den här studien. Och så fick jag då, han kommenterade aldrig direkt till mig, men jag fick en bild skickad till mig från någon som hade han på Facebook som sa att han hade kommenterat det där. När någon frågade, kan du kommentera denna? Så skrev han bara, ja så man kommer alltid få leva med kritik från etablissemanget eller sånt här livet. Jag orkar inte ens bemöta det där på något sätt.
01:13:45 – Wille: Ja, men det visar ju också att man inte är intresserad av att diskutera det. Då har man ju redan bestämt sig på något sätt. Ja, men han vet ju om att det var fel. Men istället för att bara säga att nu, nej, okej, jag hade fel.
01:13:56 – Jacob: Jag har ljugit för folk. Visst, det är klart att det är lätt för honom att säga när det är så uppenbar lögn. Men alltså, så blir det det här, nej, jag orkar inte. Varför ska jag lägga tid på att bemöta det? Jag har alltid massor med kritiker och såhär.
01:14:07 – Wille: Han har ju en poäng. Varför ska han lägga tid på att bemöta det?
01:14:11 – Jacob: Ja, han gjorde ju det som var bäst för han för att fortsätta sitt fluffgrejs. Men det är ju uppenbart om man vill ha riktig information att sluta följa steg B-mark. För att du kommer att kunna lita på det. För det är ju uppenbart att han inte alltid försöker att få det rätt.
01:14:27 – Wille: Ja, men exakt. Om man inte är intresserad av att ha diskussionen då är man inte intresserad av att ha fel. Man kommer ju ha fel på lite små nyanser oavsett vem man är om man diskuterar med folk.
01:14:37 – Jacob: Ja, precis. Sälja med hjälp av rädsla har jag också med. Det är jättevanligt tycker jag. Gör folk oroliga, rädda, ge dem lite skuldkänslor att om det här händer så var det ditt fel. Du skulle kunnat gjort något åt det från början. Det är ju allt det här med klassiska liksom, ja äter du det här får du Alzheimers. Äter du det här så dör du i förtid och det här ger cancer och vad som helst. Det är så jävla svårt att stå emot det. Det är skitsvårt att stå emot det. Man blir påverkad som person även om man liksom kanske rationellt kan säga att det här är liksom, nej men det här stämmer inte. Eller det här, det finns, det är inga bra belägg för att det stämmer. Men till sist så blir det liksom att, ja vad fan, jag vågar kanske inte ändå. Men tänk om liksom nu, Jag fortsätter med det här och sen om 15 år så kommer forskningen ifatt då som alla brukar säga hela tiden.
01:15:31 – Wille: Det vore ju fantastiskt om man skulle visa på det. Nej, det var liksom inte 0,001% ökad risk om du käkade bacon. Det var 40% ökad risk. Vi bara fattade inte det hela tiden. Nej, precis. Whoops!
01:15:45 – Jacob: Ja, det hade varit sjukt. Ta gluten. Jag tycker det finns en och två frågetecken på vissa. Alltså det här med glutenkänslighet fortfarande. Det är uppenbart att väldigt många som tror sig vara glutenkänsliga. Alltså inte de som har riktiga, som verkligen inte tål det. Alltså de som har celiaki eller intolerans. Men de som säger sig vara känsliga. Det är uppenbart i studier där man gör det att väldigt många av dem har bara inbillat sig det. Ger du dem gluten utan att de vet om att de får i sig gluten så märker de inte det. Men det skulle kunna fortfarande vara andra saker som det gör. Det är jättesvårt att bevisa frånvaron av någonting. Det är ju liksom ingen sån här… Det är uppenbart redan nu att det är liksom inte det som är orsaken till allt ont på jorden.
01:16:28 – Wille: Nej, men det är ju som elöverkänslighet också. Det är klart att det kan finnas någon liten grej, att folk kan bli påverkade av det. Men om vi inte har sett någonting nu, då är ju den effekten i alla fall jäkligt liten. Alltså, den kommer ju inte vara så här extremt stor på något sätt. Och det måste ju vara samma med det där. Det är klart att det kan finnas någon som mår lite sämre på något sätt av det. Men det är ju i alla fall inte så att de dör av det, för att då hade det visat sig.
01:16:50 – Jacob: Nej, precis. Man kan inte göra en sån jävla stor sak av det då.
01:16:53 – Wille: Nej, exakt.
01:16:55 – Jacob: Men det är ju liksom just det här att man försöker sälja in saker genom att liksom skrämma upp folk. Det här, du märker inte av det men efter 15 år så kommer du vara deprimerad. Ja, herregud. Vem fan är inte deprimerad om du tar en 15-årsperiod?
01:17:12 – Wille: Seriöst, vem har inte en deppigare perioder över 15 år?
01:17:16 – Jacob: Och så har du läst vad den här koko-personen då, Anna Ahlén var detta. Vi kan väl droppa namn ibland, varför inte? För hon är ju verkligen, hon har ju bevisat det tio gånger om att hon ska tillhöra den. Men, och så har du läst det här och så blir det helt plötsligt, ja det var kanske det och så slutar man äta det och så bör man ju bättre igen. För det gör de, det gör 99,9% av de som blir deprimerade. De har lite ner-perioder och sen går de upp igen. Och då tror du, ja men då var det ju gluten.
01:17:40 – Wille: Skuldkänslorna av det, det är ju också jävligt elakt. Ja precis, och det är ju så extremt mycket sånt på föräldrar. Ja, jo men precis.
01:17:48 – Jacob: Det är särskilt mammor alltså, det är ju extremt mycket, så här kan du inte göra med ditt barn, de får inte lov att göra det här, det här är farligt för dem, utan att man verkligen vet. Och även när man verkligen vet att saker är farligt, då ska det vara farligt nog för att bry sig.
01:18:01 – Wille: Mm, precis. Inte någon minimalt ökad risk liksom.
01:18:04 – Jacob: Nej, liksom som det här med… Ja, liksom processat kött. Visst, jag tycker man ska bry sig om det. Men man ska ju inte vara livrädd för det, herregud. Är du på hotell en gång i månaden och det bjuds bacon där och du vill äta det, ta det. Så farligt är det inte. Du kommer liksom inte stupa ner och dö av det.
01:18:22 – Wille: För då hade vi sett det nu. Vi hade märkt det. Engelsmännen lever bara 40 år, sen dör de. Vi hade märkt det vid det här laget.
01:18:31 – Jacob: Nej, men just det här med… Saker som dödar en sakta, som vi inte kan se. Du kan ha det utan att veta om det. Hela, hela tiden. Om de inte verkligen kan lägga belägg för det så lyssna inte på det.
01:18:45 – Wille: Man kan ha allting utan att veta om det. Det är jättemånga saker man kan ha.
01:18:49 – Jacob: Och där är vissa människor som är med. Det är alltid svårt när ska jag dra gränsen. När ska jag gå ut och berätta för folk att ni kanske ska akta er för det här. Utan att man har, för ibland så kanske man, ja vi tror detta är farligt, vi har ganska bra belägg för det, vi är inte 100% säkra. Men ska vi vara 100% säkra så måste vi vänta 30 år till. Ska vi då vänta? Det är ju alltid tufft. Det är ett tufft beslut. När värderar jag att det är tillräckligt bra för att börja varna folk? Och jag tycker att ibland, Livsmedelsverket går ut med till exempel arsenik i ris. Jag tycker det är ganska rimligt att säga till folk att käka inte det varje dag. Det är ändå en ganska klurig sak att gå ut och bestämma när ska jag gå ut och säga det. Men du har väldigt många som går ut och säger sådana här saker hela, hela, hela tiden.
Alltså det är ju så de får sina virala grejer på nätet. Titta bara på vad som delas på nätet hela tiden. Det är ju bara varningar. Se upp med det här. Det här giftet finns i din mat och kan döda dig och ge dig cancer. Det är ju det som liksom, det delas hela tiden och du har ju personer som man ser uppenbarligen bara profiterar på det här. Det är så de får sin spridning hela tiden, att de hittar på att just nu är det kanel som dödar dig och sen är det det här bekämpningsmedlet som dödar dig och sen är det vete som dödar dig. Alltså när du följer inte de personerna som hela tiden gör så, för det finns inte så mycket saker som är värda att varna för.
01:20:11 – Wille: Det vore ju ganska orimligt, med tanke på att vi har käkat de här sakerna hyfsat länge och liksom såhär, vi lever längre än vi någonsin har gjort liksom. Det vore orimligt om det hade sån impact.
01:20:21 – Jacob: Ja, det är ju allt det där. Kollar man Livsmedelsverkets data från 10-15 år tillbaka, när de kollar hur mycket rester av bekämpningsmedel som finns kvar på frukt, så minskar de, minskar de, minskar. Mm, exakt. Det är mindre farligt nu. Det är mindre farligt nu än det var för 15 år sedan. Men var ni oroliga för 15 år sedan? Nej. Nej, exakt. Har folk som åt det för 15 år sedan mycket mer cancer nu? Bara nej. Alltså, det är liksom… Det blir liksom ganska löjligt när man till sist. Tungmetaller minskar, medicinresterna i mat som vi äter minskar. Allting blir bättre och bättre med våra livsmedel. Och ändå inbillar sig folk hela tiden att det blir sämre och sämre och sämre. Och det är ju för hela tiden Vi matas med de här varningarna och se upp med och det här är farligt hela, hela tiden.
Och då blir folk liksom rädda. De tror att det är vanligare nu, att det är farligare nu för att de ser det oftare.
01:21:12 – Wille: Men tittar man på den verkliga statistiken så är det precis motsatsen.
01:21:18 – Jacob: Det är bättre och bättre. Sen så äter folk inte bättre och bättre, men det är ju inte för att vi liksom får i oss mer. Det är ju för att vi har börjat dricka mer läsk och kakor och mindre av de riktiga livsmedlen. Men det är ju liksom inte farligt att äta en kaka bara för att folk har blivit sjuka när de har börjat äta mer kakor, utan det gäller ju att hålla det i proportionerna också. En annan jag har är
Dyra kosttillskott och att undvika sakfrågor i diskussioner
01:21:40 – Jacob: på de här som säljer dieter. Det är väl mer i USA tror jag faktiskt. Men det finns väl tendenser av det i Sverige också. Men just det här att de har sin diet som är den optimala, det bästa någonsin och så säljer de ändå kosttillskott. Jag tror inte jag skulle kunna styra upp en diet som kanske hade gett folk överlag tillräckligt med D-vitaminer. De hade inte varit ute så mycket i solen på sommaren och sådär. Alltså det orimliga i det hela är att det är inte bara det här att vi säljer ett D-vitamin eller nåt sånt här. Utan det är ju mängder av mineraler och vitaminer och vad som helst och så skiljer man det på att det inte är lika näringsrikt som det var förr i världen. Jag tror inte man ska sluta följa dem bara för att de säljer kosttillskott.
Det tycker jag absolut inte. Men det är ju en i hela paketet, en sån där grej som är lite talande. Det är en varningssignal.
01:22:36 – Wille: Om man säger såhär, jag har lösningen på allt, du behöver inget mer. Och sen är det såhär, förutom det här, som också kostar pengar.
01:22:42 – Jacob: Ja, för just det med kosttillskott-grejen är ju det att det är ju en förbrukningsvara. Du kan ju sälja en bok som säljer väldigt, väldigt bra, men folk köper den bara en gång. Kanske två till en vän. Men säljer de ett dyrt kosttillskott så kommer de fortsätta köpa det hela tiden för de nyttjar det ju. Och där finns det, jag vet, Polinquin. Som vi inte varit inne så mycket på här tror jag innan. Men det är också en riktig sån här, han håller på att blåsa folk. Alltså Polingin kan träning. Det är jag övertygad om. Han har tränat väldigt många duktiga idrottare. Och han har bra grejer där ibland tycker jag när han skriver sådär. Men han brakar ju också in så jävla mycket skit. Och framförallt när det gäller kost och liksom hälsa, hormoner och så.
Så han i princip ljuger rakt ut. Och så säljer han ju liksom sådana här. Han har ju något proteinpulver som du liksom. Det ska ju vara det här. Du vet gräsbetande, ekologiskt. Från Nya Zeeland. Ja. Jag tror det kostar typ 700 kronor kilot. Något sånt där.
01:23:36 – Wille: Du kan ju köpa en ko från Nya Zeeland för det är ju för fan.
01:23:40 – Jacob: Ja men liksom. Va? Och så har de liksom ingen riktig. De har ju liksom ingen riktig fakta bakom. Varför du skulle köpa det här pulvret istället för att bara köpa vanliga för 140 kronor som man kanske får betala eller 200 vad man kan betala för proteinpulver idag. Han har inget ring bakom mer än annat fluff. Han kan liksom inte ge någon riktig fakta utan det blir bara ja men alla vet ju att gräsbetan det blir ju bättre än att äta soja och alla vet ju att det är bättre om det är ekologiskt. Alla vet ju ungefär. Nej jag vet inte, visa det.
01:24:18 – Wille: Men det är återigen, han tjänar ju inte på att visa det. Det vore ju värdelöst för honom att visa det.
01:24:22 – Jacob: Alltså han går ju i princip runt och håller utbildningar där han utbildar försäljare. Och så tror folk att de kan mycket när de lämnar det. Du kan bara det han vill du ska kunna så att du ska sälja hans kosttillskott. Så jag har hört väldigt mycket, många konstiga grejer från föreläsare som har haft Pauline Quinn som inspiration kan jag säga. Väldigt, väldigt mycket knepiga grejer. Vad har jag mer? Ja, en lång lista. Men vi är snart klara.
01:24:50 – Wille: Kommer igång här nu känner jag.
01:24:53 – Jacob: Ja. Undviker sakfrågorna i diskussioner. Alltså, man påstår en väldig massa, men backa upp det. Vi stannar på det här, det här är intressant. Och så fortsätter de bara hoppa vidare till något annat när du ifrågasätter det de har sagt. Alltså, de påstår tio grejer och så ifrågasätter du kanske åtta grejer av det. Och som svar så får du bara femton nya påståenden.
01:25:15 – Wille: Det är ju the Gish gallup.
01:25:16 – Jacob: Ja, på sätt och vis är det ju det också, att man liksom, som vi gick tidigare, att man bara slänger ut så mycket påståenden så att den som ska bemöta det hinner inte med. Eller det blir överväldigande, det blir för mycket saker att bemöta. Dessutom då när man gör påståendet utan att försöka backa upp det själv.
01:25:36 – Wille: Ja, precis. För då kan man inte kolla upp den referensen och se om de eventuellt har ljugit. Nej, exakt. Nej, alltså det är ett helvete. Om man ska peer-reviewa en text som inte har några referenser i sig, som bara är en massa påståenden. Det är ju ett livsarbete. Du kan ju göra sju doktorsavhandlingar på en text på fem sidor. Det är orimligt på något sätt. Det är fullständigt orimligt.
01:25:56 – Jacob: Det är ju sådana här Ludwig-texter som vi är inne på. Ja, exakt. Jag har ju fått det jättemånga gånger och frågat kan inte du kommentera den här? Och så skriver jag liksom jo det är trams. Och så skriver de varför då, stämmer det inte? Jo det stämmer att folk har haft för mycket, men artikeln är trams. Alltså du kan inte lita på det som står där för det är mycket som inte stämmer. Ja som vadå till exempel? Men alltså jag kan ju inte sätta mig och börja skriva ihop. Jag gör ju det då och då, det är lite det som folk uppskattar. Men alltså det är extremt mycket jobb för att bevisa. Och så kommer liksom två dagar senare så kommer David Ludvig del två där han ljuger ihop nya saker.
01:26:29 – Wille: Om du ska skriva till en grupp som inte är forskare, då vill du inte skriva en vetenskaplig text. Fine, du måste inte göra det. Men däremot kan du skriva enligt de här forskarna och du kan ange den forskargruppen. Du kan ange de namnen. För då kan man, om man är sakkunnig, gå in och kolla. Det är de här studierna han refererar till. Och se, det stämmer mer eller mindre. Man måste inte skriva.
01:26:53 – Jacob: Framförallt att om någon frågar så ska du kunna backa upp det i efterhand. Om du följer någon som liksom säger väldigt massa saker. Säger, var fick du det här ifrån? Var kan jag läsa mer om det? Precis. Och kommer det då det här, om de inte kan svara på det och ge ett sakligt svar. Då har de antagligen ljugit ihop det. Eller så har de fått, det kan ju vara att de inte kanske är så insatta i forskning själva så att de kan ge det, utan de har fått det från en bra källa. Men då ska de kunna säga, jag lärde mig det av den här personen. Du får kolla med honom eller henne, var själva grundinformationen kommer ifrån, eller om det bara är personlig erfarenhet. Men just det här att bara ignorera när folk ifrågasätter vad du har sagt. Eller bara svischa förbi det och sen bara fortsätta påstå nya saker.
Det tycker jag är ett jättebra tecken på att det här är inte någonting du bör lyssna på längre.
01:27:46 – Wille: Nej, helt klart. Ja, men jävla rolig lista det här också. Det känns som att det här blir på något sätt en förlängning av det här egna inslaget som vi brukar ha i slutet av avsnittet när vi pratar om organisationsfilm. Ja, vi har haft lite ont om tid till det sedan vi började spela in här på dagarna nu när du måste iväg till jobb hela tiden.
01:28:06 – Jacob: Så vi får väl lägga in sådana här grejer då och då.
01:28:09 – Wille: Absolut, jo men det är ju så när man har en gäst som är kompetent inom någonting så vill man kanske prata med dem istället för att vi ska sitta och raljera över något sådant här. Det kan vi göra i alla fall.
01:28:17 – Jacob: Exakt.
01:28:18 – Wille: Ja, det var väl allt för den här veckan, om vi inte har något mer att tillägga. Nej, jag har inget mer. Nej, då hörs vi nästa vecka. Det gör vi. Ha det gött!
