Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet gästas podden av en av svensk handbolls största profiler genom tiderna, Ljubomir Vranjes. Efter en framgångsrik spelarkarriär med bland annat fem SM-guld i Redbergslids IK, proffsspel i Spanien och Tyskland samt ett VM-guld, tre EM-guld och ett OS-silver med det legendariska Bengan Boys-landslaget, arbetar han idag som huvudtränare och sportchef i den tyska storklubben SG Flensburg-Handewitt. Vranjes berättar om uppväxten i Kortedala, hur det sena valet mellan fotboll och handboll föll på handbollen vid 17 års ålder och hur en kropp som till slut knappt tog sig ur sängen tvingade honom att avsluta spelarkarriären 2009.
Samtalet går därefter in på den oväntade övergången från spelare till sportchef och sedermera huvudtränare i ett av Europas främsta klubblag. Vranjes beskriver hur hans första åtgärd som tränare var att sänka träningsbelastningen och prioritera återhämtning för en sliten spelartrupp, vilket gav omedelbar utdelning med en andraplats i Bundesliga och seger i Cupvinnarcupen. Han berättar även om hur han hämtar inspiration från sporter som NFL, NBA och australiensisk rugby, samt varför han valt att plocka bort traditionella konditionstester som Cooper-test och beep-test till förmån för korta, explosiva sprintintervaller och handbollsspecifika hinderbanor där tunga lyft kombineras direkt med hopp, fotarbete och skott.
En central del av diskussionen handlar om de enorma skillnaderna i träningskultur mellan Skandinavien och länder som Spanien och Tyskland. Vranjes beskriver chocken när han som nyblivet proffs i Spanien insåg att spelarna knappt visste vad knäböj eller frivändningar var, men ändå var oerhört explosiva tack vare den höga intensiteten i själva handbollsträningen. Han förklarar hur Sverige under 1980- och 90-talen skaffade sig ett stort fysiskt och taktiskt försprång genom tidig och systematisk styrketräning med basövningar och olympiska lyft, men hur nationer som Frankrike och Norge numera har kommit ikapp och förbi.
Vidare diskuteras utmaningarna med det extrema matchschemat för dagens europeiska topplag, där matcher i Bundesliga, tyska cupen och Champions League avlöser varandra var tredje dag. Vranjes redogör för hur det ständiga resandet och bristen på sammanhängande träningsveckor gör styrketräningen under säsong till en balansgång för att förebygga skador och behålla explosiviteten. Han delar också med sig av konkreta siffror på vad hans spelare presterar i gymmet, där linje- och niometersspelare ofta ligger på 150 till 170 kilo i djupa knäböj, samtidigt som han lyfter problematiken med att unga tyska akademispelare ofta saknar grundläggande styrke- och lyftteknik när de ska ta klivet upp till seniornivå.
Avslutningsvis berättar Vranjes om oförglömliga minnen från OS-byn, hur framgångarna med landslaget skapade handbollsfeber i Sverige och hur han ser på sitt ledarskap genom att skilja på rollerna som tränare, matchcoach och ledare. Han reflekterar även över hur han under hela sin karriär vände sin längd på 166 centimeter till en unik spetskompetens genom extrem sidledssnabbhet, spelförståelse i samarbetet med linjespelare och en imponerande benstyrka med 180 kilo i djupa knäböj på 82 kilos kroppsvikt.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion
00:00:22 – Wille: Hallå, hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. Godmorgon Wille! Godmorgon! Är det bra med dig? Det är bra med mig. Det är bra. Vi har en gäst med oss idag som jag tänkte att jag inte ska vänta för länge med att introducera, men jag har kollat upp här vad den här personen har åstadkommit. Vi har med oss en flerfaldig svensk mästare, en flerfaldig europamästare, en världsmästare och en silvermedaljör i OS, och som man kan se här på Wikipedia även innehavare av en sommarstuga. Johan Gibranis, välkommen! Tack så mycket!
00:01:00 – Ljubomir: Det är bra med dig! Det är mycket bra, och den sommarstugan är väldigt viktig.
00:01:04 – Wille: Ja, uppenbarligen. Det är typ det enda personliga som finns.
00:01:10 – Ljubomir: Ja, det är helt otroligt. Ja, det är folk som är intresserade av att skriva in saker där. Det är absolut viktigt. Sommarstugan i Lysekil som jag har är ju ändå min min plats där jag får lite ro, så den är faktiskt viktig.
00:01:25 – Wille: Ja, det är bra. Det är bra att de får med någonting relevant där, förutom alla de andra grejerna då. Vi ska säga att det jag läste upp också, det var ju spelarmeriterna. Vi kommer ju komma in på det här också, men det finns ju en del tränarmeriter här att nämna och diskutera också. Men jag tänkte att du ska få börja med att presentera dig. Om man nu mot förmodan då inte vet vem du är och vad du har åstadkommit, så
Ljubomir Vranjes resa från Kortedala till handbollsproffs
00:01:46 – Wille: var kommer du ifrån och vem är du så att säga?
00:01:50 – Ljubomir: Ja, mitt namn är Ljubomir Vranjes. Jag är född i Göteborg av serbiska föräldrar. Jag är uppväxt i Kortedala och där började även min spelarkarriär i både fotboll och handboll. Som femåring faktiskt. Jag började spela fotboll som femåring. Sen blev det kallt naturligtvis på vintern. Samma tränare tog in oss i hallen och tränade oss i handboll. Så det blev att hela fotbollslaget hoppade in i hallen och började träna handboll istället. Det var ju så. Det var lite enklare på den tiden tror jag, än vad det är idag. Ja, sedan, vi gör det här kort hoppas jag. Det blev ju att jag spelade fotboll tills jag var 17 år. Även handboll naturligtvis, hela vägen. Där var jag tvungen att välja en väg. Jag spelade i Lundby IF just då i juniorallsvenskan i fotboll.
Det gick väl ganska hyfsat i fotboll också. Men som 17-åring fick jag faktiskt en chans att spela en elitseriematch i handboll med Redbergslids IK. Det var 1991 det här. Och då tyckte jag naturligtvis som en 17-åring att det här var ju fantastiskt. Att få spela i elitserien i handboll, 17 år. Det vände lite där så att jag blev väldigt intresserad av handboll på ett annat sätt, skulle jag vilja säga, än vad jag var tidigare. Innan var det bara att spela handboll och fotboll. Det är kul. Men där blev det lite allvar helt plötsligt. Så hade jag några år i Redbergslid. Tio för att vara exakt. Några, ja. Där började jag som vattenbärare och bänkvärmare och så vidare. och hoppade in i matcherna. Det var oftast en man mindre på banan.
Vi fick en utvisning och då skulle jag gå in och gröta i luckorna och få frikast. Det var min start i elitserien. Sen utvecklades det här naturligtvis. Jag fick mer och mer speltid även sex mot sex. Då utnyttjade jag naturligtvis mina styrkor. Jag är inte så jättelång, kan man inte säga. Jag är 1,66. Men jag hade några kilon, så jag vägde redan då. Jag har haft 75 kilo ungefär. Men det hjälpte mig naturligtvis. Jag var snabb, liten och utnyttjade styrkorna som jag hade. Då gick det bara av farten. 92-93 vann vi SM-guld. Första SM-guldet med Redbergslid. Det blev fem stycken innan jag flyttade utomlands. Det gick så bra att jag 1996 debuterade för svenska landslaget. i handboll. Det här var ju Bengt Johanssons landslag. Det här var ju naturligtvis någonting fantastiskt för mig.
Som kommer från en liten förort till Göteborg, Kottevåla. Hoppa in i landslaget där. Det var en helt ny värld för mig helt enkelt, allt det här. För att hålla det kort så håller jag på nästan 10 år i landslaget också. Samtidigt som jag naturligtvis då även spelade utomlands. Då hann jag med några medaljer i landslaget också. Största var väl… Största är svårt att säga, men allting var roligt. Vi spelade sju finaler i rad. OS, VM eller EM-finaler och det blev sju medaljer. som jag är väldigt stolt över naturligtvis. Men det är också den här tiden, perioden som jag hade i landslaget, det är ju också en period där jag lärde mig otroligt mycket. Inte bara när det gäller handboll utan även coaching, vara ledare. Framförallt Bengans stil som han hade.
Det blev jag väldigt fäst vid som jag även utnyttjar idag. Det kommer vi kanske tillbaka till senare. Men det gjorde naturligtvis att proffsklubbar fick upp ögonen för mig när jag hamnade i landslaget och alla framgångar. Så 1999 flyttade jag till Spanien. Strax utanför Barcelona. Granerias. Bodde där två år och spelade i spanska ligan. Ja, 2001 flyttade jag till Tyskland. Där till en lite mindre klubb som hette Heiske Nordhorn. Med svensk tränare Kent-Harry Andersson. Där hade vi många svenska spelare också. Det gick också väldigt bra i många år. Vi hade en liten budget kan man säga, men med bra sportsliga resultat. Till slut 2006 blir jag uppköpt kan man säga av SG Flansburg Handerwitz, där jag än är idag. Det var en toppklubb även på den tiden.
Och är det även idag. Där hade vi vissa framgångar naturligtvis. Spelade Champions League-final 2007. Var i cupsemifinaler och så vidare. Kom vice mästare. Några gånger i ligan osv. Så det var ett stort steg att komma dit. Det här steget ville jag ju ta. Jag var lite äldre då. Men jag ville ta det sista steget i min karriär, på slutet av karriären, för att jag ville spela Champions League. Det hade jag inte gjort innan med ett proffslag utan det hade jag gjort bara med RIK. Där hade inte vi någon chans överhuvudtaget att vinna. Det var det som drog mig, att komma
Skadorna och smärtan efter spelarkarriären
00:08:15 – Ljubomir: dit. Men då blev också belastningen mycket högre. Jag fick sluta mittsäsongen och det blir ju då 2009. Där jag till slut, ja man kan väl säga att jag kunde inte resa mig upp längre ur min säng. Utan jag fick rulla mig ner på golvet och sen krypa till toaletten. Ungefär så var det. Så då var det nog dags att sluta tänkte jag.
00:08:50 – Jacob: Var det bara allmän smärta överallt eller har du dåliga knän eller var det liksom axlar eller bara rygg?
00:08:57 – Ljubomir: Nej, det var rygg, höfterna, fötterna, nacken. Det är händer. Jag vet inte vad. Det är inte det. Så att det har ju tagit stryk naturligtvis. de här åren som jag hade som handbollsspelare. Men det är ju så det är. Efter jag slutade så kunde jag faktiskt inte röra mig nästan på 18 månader. Så det blev som en chock ett tag där. Men det gick ju bra. Jag kan springa igen och träna igen så det är alldeles utmärkt.
00:09:38 – Jacob: Det är ganska smärtfritt nu.
00:09:40 – Ljubomir: Nej, det är inte smärtfritt idag. Absolut inte. Jag har ont varje dag men jag kan ändå styra det. Jag kan inte springa utan smärta. Det går inte. Men jag måste ju springa. Jag tycker ju om smärta också. Det är också en sån jävligt sjuk grej. Men jag tycker ju om smärta. Man pressar sig till en viss nivå och sen efter 25 minuter så är det mindre smärta. Då känns det bra. Sen efteråt så duschar jag och hoppar in i bastun lite. Det är bra för jag behöver bastun. Kvällen är väl inte så trevlig. Gå i trappor och så sen. Båda fötterna är ju helt katastrof egentligen. Men jag tar gärna det. Jag vill gärna vara med och träna handboll. Jag vill gärna vara med och springa fortfarande. Jag vill gärna styrketräna. Köra crossfit till en viss nivå.
Jag vill gärna röra på mig. Jag vill vara fit. Jag vill vara ett bra exempel även för mina spelare. Så när vi kör till exempel löpning, styrka och så vidare, så vill jag också vara med och köra det. För att de ska inte ha några ursäkter överhuvudtaget.
00:11:00 – Jacob: Precis. Du samlade upp där bak.
00:11:03 – Ljubomir: Visa röntgenbilden.
00:11:05 – Wille: Har du något att gnälla över eller?
00:11:07 – Ljubomir: Jag kör, jag kör. Det är faktiskt ibland mina spelare får lite ont. Naturligtvis, de har ju ont. Så kör jag, du jag spelar med bruten hand. Du ska inte gnälla och sånt där. Nej, de kör det nu med mig också. De driver med mig också. Men så är det. Sedan 2009 så slutade jag naturligtvis.
Steget till sportchef och huvudtränare i SG Flensburg-Handewitt
00:11:30 – Ljubomir: Och mitt i säsongen så blev jag egentligen… Jag skulle flytta hem och bli tränare i Sverige. Men under den här… perioden så blev det lite kalabalik i klubben. Vår VD, det gick inte så bra finansiellt ekonomiskt för oss och det var lite strul. Så han lämnade. Några viktiga spelare lämnade. Jag var även lagkapten i Flensburg på den tiden. Det fattades en frontfigur. De tappade ansiktet på flera olika ställen samtidigt. Så att jag fick Jag fick förfrågan om att bli sportdirektör i föreningen. Då hade jag redan skrivit ett kontrakt med IFK Skövde, handboll som tränare. Det blev naturligtvis att bli sportdirektör till en av världens största klubbar. Det drog lite. Sen ska man ju inte ljuga om att lönen var hyfsad. Så jag satte mig i bilen och åkte upp till Skövde.
Som sportchef fick jag direkt fria händer att förhandla. Så jag sa till dem, jag stannar i Skövde om ni vill ha mig. Har jag sagt mitt ord så kommer jag stå för det. Men det här kan jag erbjuda IK Skövde i tre år som jag hade kontakt på Rådhusorten. Det var även ekonomiskt men även en utveckling inom deras förening som jag såg skulle hjälpa dem sportsligt också. Inte bara ekonomiskt men även sportsligt. Jag tycker Skövde gjorde det smart genom att ta det här. De fick faktiskt väldigt mycket för detta. Det utnyttjade de. Sedan 2010 blev jag helt plötsligt tränare. Vår tränare som var Per Carlén, en annan svensk, fick gå. Han lämnade till förmån av Heisswaug Hamburg. Plötsligt stod jag där och jag ville egentligen inte bli tränare.
Sportchefsjobbet var ju helt fantastiskt. Du behövde bara vara en en kommunikationspartner med din tränare och prata om nyförvärv och resa runt i Europa och titta.
00:14:09 – Jacob: Det är lite som att spela managerspel på datorn.
00:14:11 – Ljubomir: Det är helt fantastiskt. Det var faktiskt ett rätt så bekvämt liv, men det var mycket jobb och så. Men det var ett bekvämt liv som jag tyckte väldigt mycket om och det hade jag gärna velat fortsätta med. Men det var ta det eller så får du ungefär sparken själv. Tränarjobbet. Så jag tog det här tränarjobbet och började direkt med värsta motståndaren. Vi vann direkt. Jag kan inte säga att jag ändrade på någonting utan jag bara hoppade in där som en, jag vet inte vad.
00:14:48 – Jacob: Messa Carlén och tacka sen?
00:14:49 – Ljubomir: Ja, ungefär så. Nej, sen gick det på. Efter några månader så ville jag ändå sluta som tränare i Flensburg. Nja, det gick bra. Det var inte det. Utan det var mera, ska jag verkligen hoppa in som spelare, kapten, sportchef och sen direkt in som tränare i ett topplag i Europa. Men det var några spelare som jag tog upp den här diskussionen med. De tyckte absolut att jag skulle fortsätta. Sedan jag började tränarkarriären och där är jag ju än idag kan man väl säga.
00:15:24 – Jacob: Har du gått någon tränarutbildning
Tränarutbildning och fokus på minskad belastning och återhämtning
00:15:25 – Jacob: sedan innan medans du var aktiv?
00:15:29 – Ljubomir: Nej, det var väldigt tidigt, men när jag var spelare i Rebertslid så gick jag ändå några tränarutbildningar, men det var de två första tränarutbildningarna. För att kunna träna ungdomslag.
00:15:47 – Jacob: Det var det enda jag hade.
00:15:50 – Ljubomir: Sedan så blev det ju att säsongen 11-12, det var då jag började första gången bygga upp ett lag med egen försäsong, med egen handbollsträning och så vidare. Man kan väl säga att jag tog över. Det första jag gjorde som tränare var att ta bort belastning och införde återhämtning. Det var det första jag gjorde och det lyckades väldigt bra. Jag tyckte att spelarna var för slitna. Det var för hög belastning på dem. Så jag ville inte sätta in ännu mer belastning på dem. Utan jag vill egentligen ta bort belastning och vara mer effektiv på träningarna. Det var det första jag gjorde och det lyckades ju då direkt. Första säsongen som jag gjorde helt från början var jag 11 och 12 och då körde jag helt mitt race. Började om från noll kan man säga.
Jag är ju väldigt kreativ. Jag ändrar på saker och ting hela tiden för att utveckla. Det tar jag ifrån massa olika länder. Ryssland, USA, NFL, NBA. Idag tittar jag mycket på australiensisk rugby. Träningsmetoder osv. Så jag försöker ta det från andra länder. Så den utbildningen som vi pratade om, den fick jag först senare. Jag fick egentligen inte träna ett bordesligalag utan utbildning.
00:17:22 – Jacob: Nej, det är så. Jag tänkte också med reglerna. Så är det inom fotbollen. Blir man kallad manager istället så har man en tränare vid sidan om.
00:17:31 – Ljubomir: Ja, precis. Jag hade ju, inte då, men jag vet inte hur i helskotta jag fick träna där. Framgångarna talar för sig själv lite. Det var väl därför de släppte mig. Redan första året kom vi tvåa i Bundesliga. Vi var femma året innan. Femma och sexa. Jag tog över mitt i säsongen då. Så blev vi tvåa. och spela cupfinal och vann cupvinnarcupen. Så de kunde väl inte egentligen säga att det inte funkade, det jag gjorde. Men jag fick fortsätta i två år nästan. Utan tränarutbildning. Sedan så tog jag ju själv steget. Jag ville verkligen ha en tränarutbildning. Det var bara tiden som inte fanns till att göra det. Så jag tog en tränarutbildning.
00:18:23 – Jacob: Finns det någon gräddfil för er? I fotbollen så har man ett visst antal. Jag tror det är på allsvenska superettamatcher, så slipper man vissa nivåer och andra nivåer får man läsa in snabbare. Som en före detta elitfotbollsspelare så går det mycket snabbare att ta de här stegen till att bli till en högre nivå inom tränarrollen. än vad det gör för någon som inte varit på den nivån själv som spelare. Finns det något sånt i handbollen också? Du fick liksom börja från nytt där längst ner och jobba upp.
00:18:55 – Ljubomir: Ja, gräddfil kan man väl säga. Man kan väl säga att jag fick en gräddfil. Jag kunde inte vara med på alla samlingar. Det går ju inte. Vi spelar ju var tredje dag. Däremellan reser vi. Det gick inte alls. Men jag var även i Sverige på ett av de här lägren, tränarseminarierna, som vi också fick lyssna på. Så det var jag. Jag gjorde det mycket snabbare. Jag betalade även att de kom hit. Så jag fick göra saker på plats istället för att åka till Sverige. Så kan man väl säga. Det kan man säga är en gräddfil för att de kom till mig istället för att jag fick åka dit. Men jag gjorde ju allting. På ett kanske snabbare sätt då eftersom jag komprimerar väl de här lägren. Ja, så fort som möjligt vill jag ju naturligtvis göra det under de perioder där jag hade tid.
Men ja, det kan man säga att det är ganska fint, absolut.
00:20:00 – Jacob: Ja, det är ju en fördel men jag tror de gamla elitfotbollsspelarna har det ännu lättare för att få sina grader eller vad man ska säga inom tränarbiten.
00:20:10 – Ljubomir: När du har ett visst antal landskamper så tror jag att du får… Nej, så är det inte längre. Förut fick man hoppa över ungdoms… Det fick man göra. Jag tror inte att det är så längre i handbollen. Man vill att man verkligen ska lära sig allting från grunden och även kunna barn och ungdomsträningsmetoder.
00:20:37 – Wille: Det låter lite som att du bara hamnade i tränarrollen, men samtidigt känns det som att du har funderat ganska mycket på vad du skulle göra om du hade ett lag, alltså under din aktiva karriär. Har du alltid gått och tänkt att du skulle kunna bli tränare efter den aktiva karriären?
00:20:52 – Ljubomir: Ja, det blev så i slutet av min karriär. Så blev det så att jag började tänka mer och mer. Det var därför jag sökte mig inte riktigt till. Utan det var faktiskt föreningar som direkt när jag var och spelade tog kontakt med mig och frågade om jag ville bli tränare. Naturligtvis föds en idé om att det kanske inte är så dumt. Då körde jag på den stilen. Det är inte så att jag har en akademisk utbildning att jag skulle kunna bli avokado efteråt. Jag tog ju restauranglinjen när jag gick på gymnasiet. Så jag är jäkligt bra kock. Jag har sett dina bilder på Instagram där man blir hungrig när man följer dig. Jag måste ju också välja en väg efteråt. Man vet ju som spelare har du en viss tid att göra saker och tjäna ihop dina pengar. Men det räcker inte livet ut.
Då var tränaryrket ett sätt och då ville jag naturligtvis. Det var därför jag skrev på för IFK Sjunde. För att ta den chansen och se om det kommer att funka. Men det visste jag ju inte. Det var ingen som visste. Det var en jäkla risk för Flensburg att ta mig som tränare, som är helt grön. Kommer som spelare och ska in och vara tränare på en av världens bästa ligor. Det måste man ge dem en eloge för.
00:22:20 – Jacob: Ja, de visste väl vad man gjorde får man hoppas. Men samtidigt, de bästa tränarna brukar ju vara före detta elitspelare själv. Men samtidigt är det ju många exempel på före detta elitspelare som verkligen havererar när de ska bli tränade. Som inte alls är beredda på att det krävs något mer än att stå och skrika vid sidlinjen och tycka att man gjorde allt bättre själv. Det är ju mycket mer jobb egentligen som tränare än vad det är som spelare på många sätt. Som spelare givetvis, man måste ju sköta sig. Man måste ta hand om sig själv. Men det är ju mycket vila och avslappning och så där. Medan som tränare så är det väldigt mycket sitta och planera och telefonsamtal. Man ska vara där långt innan träningarna börjar och man sitter kvar långt efter och funderar och pratar av sig.
Kan bara tänka mig hur det är för dig som kör det som heltid. Det blir många timmar.
00:23:14 – Ljubomir: Jag hade egentligen ingen aning om vad jag gav mig in på. Det är klart att du som tränare kan bara stå vid sidan om och skrika. Vissa tränare gör ju inte speciellt mycket faktiskt, måste man också ärligt säga. Jag är ju inte riktigt så, utan när jag går in i någonting så har jag svårt att inte gå in hundra procent. Så att när jag blev tränare så blev jag naturligtvis, intresserad av en jäkla massa saker samtidigt och det blev ju Nästan tilt innan jag till mig själv sa att vi får ta en sak i taget. Där jag verkligen strukturerat byggde upp mig själv som tränare. Den fysiska biten är ju lite komplicerad, tycker jag själv nu när det gäller handbollen. Jag tycker alla körde bara sin grej. Kör man det, framförallt i Sverige, inte Tyskland och Spanien.
så blir det bra. Men jag tyckte inte att det var så jävla bra som spelare. Vissa grejer körde man bara för att alla andra körde. Jag ville inte gå in i den fällan. Jag ville verkligen läsa mig till och lära mig till nya metoder. Varför gör man inte så här då? Om du tittar på amerikansk fotboll. Vissa grejer som de gör har ju faktiskt stora likheter med handbollen. Varför tar man inte över? De är ju så långt framme. Vi i handbollen är ju fantastiskt långt bak när det gäller träningsbiten. Tycker jag själv. Det är samma sak med NBA. Jag började kika där i början, på träningsmetoder. Hur de gjorde. Läste mig till det. Det var det första steget jag tog i den riktningen där jag ville gå.
Varför Cooper-test och beep-test ersattes med korta sprintar
00:25:24 – Wille: Har du något exempel på det där som folk gjorde bara för att andra gjorde, som du kände att det här borde man nog kunna vaska? Någon träningsmetod eller testning eller någonting. Vad tänkte du på där?
00:25:36 – Ljubomir: Jag tänkte på de här Cooper-testerna till exempel. Jag är ingen vän av det där, det måste jag ärligt säga. Jag gör ett Cooper-test, men det är mer för att se vad de har gjort under sommaren.
00:25:53 – Wille: Det har du Instagram, det är bara att kolla där.
00:25:55 – Ljubomir: Du ser vad de har gjort. Ja, det har jag ju. Så jag följer dem rätt bra. Men det är väl ändå, det tycker jag. Alltså varför, och de där beep-testerna då som de också kör. Jag är inte, än en gång, ingen vän för det heller. Så jag har väl, kan man säga, Det jag själv inte tyckte om.
00:26:22 – Wille: Vetenskapligt. Jag ser ett mönster här. Cooper-test, beep-test. Var det mycket bänkpress dina spelare kör eller? Nej men det var ju lite så.
00:26:32 – Ljubomir: Jag behöver inte det utan jag testar på andra sätt. Det fick faktiskt spelarna till att ge mer energi till mig än vad jag trodde var möjligt. Det var helt fantastisk respons det blev helt plötsligt. När jag tog bort de här grejerna och så körde jag istället 8-sekunders sprints 10 gånger. Med väldigt lång vila emellan. Varför gör vi det här? Vad fan händer? Det blev en liten chock för dem. Så nej. Jag fick med mig spelarna på det och i lagidrott så är det väldigt viktigt att få med sig allt.
00:27:35 – Jacob: Men om vi hoppar tillbaka lite här. När du var aktiv själv. Du har ju nämnt här vissa saker du inte tyckte om och saker du tyckte var bra. Du nämnde att du drog ner på belastningen för alla. Eller vad man ska säga. Du drog ner på belastningen och försökte förbättra på deras återhämtning när de blev aktiva. Hur förändrades det för dig? För du slutade ju ändå, vad var du, 36 då omkring när du slutade? Om jag räknar rätt. Eller?
00:28:02 – Ljubomir: Ja, precis. Jag var väl 35.
00:28:04 – Jacob: Så det är ju många år då om du gjorde debut som 17-åring. Man kan ju tänka att
Styrketräning under den egna karriären och kulturkrocken i Spanien
00:28:10 – Jacob: Hur mycket fick man styra själv som handbollsspelare på de olika nivåerna? Hur mycket förändrades ditt eget tänk? Var det mycket pizza och hamburgare i början? Eller har du alltid gillat att kocka? Blev det mer fokus på maten ju äldre du blev? Har det varit några förändringar där?
00:28:28 – Ljubomir: Det var jättestora förändringar skulle jag vilja säga. Jag började först styrketräna när jag var 17 år. Så de här benen som jag hade, det var gener kan man väl säga. De kom fort. De kom fort, ja. Du ska se, bilderna när jag är liten är ju fantastiska. Det får du nästan skicka om du vill ha med dig.
00:28:56 – Jacob: Folk gillar sådana uppföljningar på Instagram, så det gör vi gärna.
00:29:00 – Ljubomir: Men i alla fall, jag började ju kyrkträna som 17-åring. tog jag ju faktiskt hjälp av Stålmusen. Han var en styrkelyftare som RIK hade också som tränare, som hjälpte oss. Och det blir ju styrkelyftning. Alltså knäböj, frivändningar och så vidare. Så att där började jag och då körde jag ju nästan i tre månader. Ett fantastiskt tempo. Jag blev ju rätt snabbt stark. Som hjälpte mig naturligtvis också att spela kosten. Som var på den tiden. Det kan jag säga. Jag tänkte inte alls på någonting. Utan jag åt ju allt. Pizza, halvspecial, helspecial.
00:29:56 – Wille: Har du en pizza döpt efter dig då? Är det måttstocken?
00:30:00 – Ljubomir: Nej, det har jag inte. Det blev ju all möjlig mat naturligtvis. Jag har ju turen att jag flyttade hemifrån när jag var 18. Jag har ju serbiska föräldrar och då bodde jag inte hemma men mamma kom ändå med maten till mig. Men det var ju ändå husmanskost som jag fick så det räddade väl mig. Men annars när jag jobbade på restaurang, som jag gjorde på den tiden, så fick jag ändå hyfsad mat hela tiden. För du åt ju på jobbet och sen jobbade du vidare. Så det var väl bra med maten ändå skulle jag vilja säga. Jag hade lite tur där. Men den träningen som vi hade på den tiden Jag tyckte det var bra träning. RIK var långt framme. Det var mycket medicinboll naturligtvis. Mycket hopp. Det var även i slutet på 90-talet så var det även i gymmet. Vissa spelare fick, vi var ju inte helproffs, men vissa spelare hade halvproffskontrakt.
Så vi kunde träna innan jobbet. Så gick vi upp sex på morgonen och in på gymmet så tränade vi innan. Styrketräning och hade handbollsträning på eftermiddagarna. Det var väl jag, Stefan Löfgren, Peter Genzel, Jerry Hallbäck. Det var några stycken. som träffade sex på morgonen på gymmet och körde innan jobbet. Det hjälpte ju också naturligtvis att ta det här steget. För vi var ju väldigt duktiga och vi kunde träna hårt även under säsong. Vi kunde köra tunga knäböj och ha matcher dagen efter utan några som helst problem och vinna ändå.
00:31:47 – Jacob: Tonåringar är underbart.
00:31:49 – Ljubomir: Ja, det var fantastiskt var det. Och du kände bara hur starkare du blev. Man bara körde på. Det var väl där grunden lades kan man säga. För sen, När jag blev proffs i Spanien. Det är också det här med kulturer. Träningskulturer. Spanien hade absolut ingen… De visste inte vad ett gym var. De hade inga som helst strukturer i sin träning om hur man skulle bli starkare. Knäböj det fanns ju inte. Jag körde på 60 kg. Frivädringar visste de inte vad det var. Där var jag tvungen själv med Thomas Ivertsson som också blev proffs med mig samtidigt. Där var vi tvungna att gå till gymmet själva och köra själva. Det blev en Det blev en chock för mig kan jag säga. Att det verkligen var så, för de var ju duktiga. Det var ju duktiga handbollsspelare.
De slog ju vilket lag som helst egentligen i Sverige. Men de körde ingen studieträning. Då blev det, vad fan händer här? Hur funkar det? De är explosiva, de hoppar högt, de skjuter lika hårt. Men de tränar inte på samma sätt. Så där börjar man ju fundera lite. Vad är det som är skeppet? Men inte just där. Jag funderar på det sen när jag blir tränad. Vad var det som hände där egentligen? Jag blir sur naturligtvis, för jag vill ju vinna. Så när vi körde armhävningar så tränade jag och körde 15 armhävningar. Jag menar, vad fan. Tittar du runt omkring så är det folk som fuskar på 15 armhävningar. Det låter spansk tv. Då tänkte jag verkligen. Då reagerade jag också väldigt kraftigt. Jag sa ingenting framför tränarna. Men jag sa vad fan, vi vill ju vinna.
Om tränarna säger 15 i halvlek, då får vi väl göra 15 i halvlek. Vi kan ju inte köra 12 och sen stannar man och tittar tills han tittar tillbaka. Det blev tränarmässigt. Men det fick jag mig att fundera naturligtvis senare. Sen kom jag till svensk tränare i Nordholm. Där körde vi all olympiska lyften, så att säga. Rätt av olika, naturligtvis. Men där började vi träna riktigt bra, riktigt hårt igen. Där var jag också lite äldre. Började känna av kroppen så jag kunde inte göra allting. Men där började vi träna bra. Sen dess har väl alla kört de här olympiska lyften inom handbollen. Som Djurgården Hockey hade kan man säga. tog de över lite av Djurgården och hockey och så körde vi på samma linje. Det kan vi säga.
00:35:00 – Wille: Men märkte du någon skillnad i spelstil i Spanien? Alltså att om de inte tränade så mycket styrka så spelade de handboll på ett annat sätt eftersom de ändå var bra liksom.
00:35:08 – Ljubomir: De hade inte samma kontakt utan det var mer övergångar från kanterna och så körde de lite, spelade in till linjen. Linjespelaren var ju alltid fet. De var ju stora och tunga. Kan man inte ha muskler så får man vara tung istället. Släppte du bollen in till en linjespelare i Spanien, det gick inte att hålla honom. 120 kilo. Men det är ju muskler naturligtvis där under också. Det var ett annat sätt att spela handboll. Men de var ju lika snabba i kontringen till exempel. Det här explosiviteten, var fan kom den ifrån? Men då tränade de på handboll i hallen istället, på ett annat sätt. Det tycker jag nu som tränare så använder jag ju, det kan vi komma in på senare, hur jag gör idag. Det utnyttjar jag idag också naturligtvis. Jag tittar inte bara på de här gamla, det var det jag menade, hur jag
Att kombinera tunga lyft, spänst och teknik inne i handbollshallen
00:36:11 – Ljubomir: ändrat mig som tränare. Jag fick med spelarna på grund av att jag försöker som tränare idag omvandla saker till handbollsplanen. Så att det blir, så jag kör ju, vi kan ta det direkt när vi ändå är inne på det, men jag kör ju till exempel knäböj i hallen. Och sen kör jag direkt hopp efter det och sen kör jag stegesättning. Så jag kör tre stycken saker i ett och sen får de skjuta också naturligtvis. Så jag har fått in en… Jag kör även frivändningar med små speed drills. Eller små enbenshopp, sidledshopp och även då med avslut i slutet. Jag försökte att få, och det gillar spelarna, det är samma med medicinbollar. Jag kör inte bara att man slänger medicin mot en vägg över huvudet utan jag använder även en hinderbana på olika sätt i hallen.
Där även boll, medicinboll, kroppskontakt kommer in. För det är så en match är. Jag får kontakt med en spelare. Sen behöver jag lite styrka naturligtvis och kör lite medicinbollar i farten på den här hinderbanan. Sen kommer kontakt igen. Sen har du passningens fotarbete och skott. Så har du en kontring, försvar, anfall, allt i ett kan man säga. Det är så jag har framförallt tagit delar av när vi pratar om NFL och andra idrotter.
00:38:05 – Jacob: Hur har du det med tränare i Flensburg? Som du nämner nu så låter det som att det är du som i princip styr frysen. Vad har du runt omkring dig i staben? Hur är förutsättningarna i handboll? Jag vet ju fotboll på Europanivå, där kan de ha flera fystränare för ett lag och flera sjukgymnaster för ett lag och ett par läkare kopplade till truppen och sådana här saker. Hur är det i handbollen? Får du någon assistans där eller du planerar allt själv också så har du kanske någon terapeut som kan bolla lite med dig? Ja, det är faktiskt så det är.
00:38:45 – Ljubomir: Alltså jag har ju, som sagt, när jag började med träning så tog jag hjälp av friidrottstränare. Jag tog hjälp av brottning, boxning. Jag hörde efter lite hur alla tränade. Det handlade om pengar egentligen. Jag fick en budget och jag var tvungen att hålla mig inom den budgeten. Men jag sparade in då i början på på en fystränare till exempel. Jag ville hellre ge en spelare som jag absolut vill ha pengar för att få honom till klubben. Det var viktigare för mig än en fystränare just då. Där utvecklades naturligtvis att jag ville ha en fystränare. Jag kan ju inte allting. Jag vill ha en målvaktstränare. Jag tog hjälp när det kommer till kost också. Men jag kunde inte ha någon heltidsanställd. Så det blev bara halvdeltidstränare som jag fick anlita.
Där jag tog hjälp av dem. Idag har jag en assisterande coach som är väldigt duktig på fysbiten. som jag bollar med. Men än idag så använder jag, eller är det jag som gör årsplaneringen när det gäller fysen och handbollen och allting egentligen. Så är det idag. Jag hade tankar på det och jag har tagit in även vissa fystränare. Men jag är lite rädd för att ta in någon helt typiskt en tränare naturligtvis. Det kan vara en svaghet. Men det är ju så att jag är lite rädd att de går tillbaka till det som, där de inte har handbollskunskapen. där de inte vet vad det betyder att man spelar var tredje dag, kroppen är blå och ska resa 14 timmar till nästa match igen, spela match, resa hem. Sedan har du 24 timmar på dig att förbereda till nästa match.
Sen spelar du. Sen reser du igen 10 timmar i en buss. Alltså, allt det här ska man få ihop när man gör fysträning också. När det gäller näringen och när det gäller återhämtningen som jag tycker är nästan det viktigaste som finns idag för mig som tränare. Att hitta återhämtningen och den balansgången med återhämtning och träning är jättesvårt för mig eftersom vi spelar så jäkla mycket.
Det extrema matchschemat i Europa och utmaningen att hinna träna
00:41:48 – Jacob: Jag nämnde ju det här innan. Jag läste ju någon artikel här precis om dig i någon tysk handbollstidning. Eller det var inte om dig, utan det handlade mer om just det här att många spelare skadar sig nu efter mästerskapet. När de kommer tillbaka och ska spela i Champions League och egna ligan. Plus att man inte riktigt fått vilan under uppehållet eller vad man ska säga. Hur har ni det med ert lag? Går det liksom? Jag vet i fotboll att man snackar mycket om det där men det löser liksom inte sig när det ändå är match. Har man match var tredje dag så är det en enorm belastning. Det är helt sjukt är det.
00:42:27 – Ljubomir: Du hinner ju inte träna. Styrketräning förebygger ju skador. Du måste träna för att förebygga skadorna. Men du hinner inte. Det finns inte tid. För gör du det så kommer du inte ha några spelare sen. Du kommer förlora matcher med tio mål. En jätteskillnad mellan lagen. Vi som är topplag spelar var tredje dag. Ett mittenlag eller lägre ner i tabellen, de spelar var tionde dag.
00:43:00 – Jacob: För de har inte Champions League och cupen? De har inte Champions League och cupen, nej precis.
00:43:04 – Ljubomir: Då blir det en jätteskillnad och det är jättesvårt att styra det här. Jag får ju skador. Du kommer inte undan det. Alla de här toppföreningarna får ju skador. Alla spelare är nästan landslagsspelare, så jag är nästan 14 landslagsspelare. Då åker jag på landslagsläger när det är ledigt egentligen. När jag vill träna.
00:43:26 – Jacob: Då kör de juniorerna.
00:43:31 – Ljubomir: Men när man vill träna dem, då åker de till landslaget. Då kör de bara vidare. Får de inte den här träningen, det är klart att till slut så kommer skadorna. Du kommer inte undan det. Det är det jag vill åt nu inom den här handbollen i Europa och världen, att vi måste på något sätt hjälpa de här spelarna. Det funkar inte. Belastningen är så hård. Idag är spelarna två meter. De väger 105 kilo allihopa nästan. De är muskulösa, de är exklusiva, de är snabba, de är starka. varje tredje dag. Då kommer vi till en bortamatch mot, vad ska vi säga, där vi förlorar. Vi har förlorat fem matcher. Vätslar, säger vi. Där de har vilat i tio dagar och så kommer vi direkt från en match ifrån Europacupen någonstans i Ungern. Kommer dit och då pucklar de på oss där.
Det är inte så jävla lätt att hinna träna däremellan, för du reser ju. Det är det som är problemet. Det är ett jätteproblem för oss. Belastningen är för stor för spelarna och det värsta är att vi inte hinner träna.
00:44:44 – Jacob: Precis.
00:44:45 – Ljubomir: Det är det värsta.
00:44:46 – Jacob: Men när du väl tränar då får man ju också anpassa det. Det du nämnde här innan kanske med hopp, styrka och sen kast eller medicinbollar. Blir det styrketräning som blir prioriterad då? Styrketräning är ju på något sätt inte lika slitsamt som att kasta medicinbollar, eller?
00:45:07 – Ljubomir: Nej, men jag behöver ju styrketräningen. Jag behöver verkligen den. Spelarna vet ju också att de behöver det här. Och så får du inte det. Då blir det naturligtvis en liten… rädsla även hos dem, att skadorna kan komma. Jag vill gå bort. När jag kör de här så kan jag inte ha så stor belastning utan jag bara håller upp en viss nivå på träningen. Jag menar, vi behöver ju tunga knäböj för att vi ska bli explosivare. Frivändningar, vi behöver allt det här. Men det är inte ofta jag kan göra det. varför jag gör det här i hallen med medicinbollar. Det är för att jag bara ska få hålla igång dem helt enkelt. Det är konstgjord andning skulle jag vilja säga. Det hjälper oss ändå att hålla. Ska jag ändå vara ärlig. Tillsammans med de här speed-drealsen som jag gör.
Alla tycker att vi spelar den snabbaste och en av de bästa handbollen i hela Europa. Det kommer från Spanien, från Tyskland, från vilket håll som helst. Så vi har ändå en bra fysisk grund. Men den måste jag nästan varje säsong göra i i juli månad.
00:46:32 – Jacob: Det är då ni har försäsongsperiod, den är inte längre i handboll heller?
00:46:35 – Ljubomir: Nej, den är ju katastrof. För att de spelarna som kommer med landslaget, det är tre veckor vila, sen kör vi igång igen. Sen håller de på i ett år nästan. För januari är ju då också en landslagsperiod. Och då blir det naturligtvis de Träna lite med landslagen, den fysiska biten innan de hoppar in i matchandet igen inför ett EM eller VM. Det är ett problem för topplagen och toppspelarna att hålla sig vältränade. De är vältränade, det är inte det. De slits. En toppning. När jag tog över som tränare 11-12, då körde vi styrka 2-3 gånger i veckan. Vi hade ju inte någon Vi spelade var sjunde dag. Vad fan var sju dagar? Då körde jag naturligtvis måndag, tisdag och onsdag körde jag tungt med styrka, löpning och så vidare. Sen matchade jag till helgen.
Så jag toppade varje helg. Det blir ju fantastiskt.
00:47:52 – Jacob: Du fick ut mer av den truppen. Du hade då kanske bättre trupp nu men du får inte ut lika mycket kanske det känns som.
00:47:58 – Ljubomir: Jag får inte ut lika mycket. Utvecklingen på varje individuell spelare är inte lika stor som den var. När jag tittar på min statistik så är det ju jätteskillnad faktiskt. Utvecklingen individuellt på varje spelare när det gäller styrka, när det gäller spänst, när det gäller de här 10, 20, 30-meterssprinten var mycket bättre. Bättre på den tiden än vad den är idag. Så är det helt klart. Men då kunde vi träna också. Precis.
00:48:27 – Wille: Men jag tänkte det för, har du någon
Hur mycket tar elitspelare i handboll i djupa knäböj?
00:48:29 – Wille: status på vad de gör i Knäbäck till exempel och på 10 meters sprint och sådär som man får en uppfattning om?
00:48:37 – Ljubomir: Ja, jag ska se. Du behöver inte nämna några namn.
00:48:41 – Wille: Man kan nämna namn om man vill. Det är okej.
00:48:45 – Ljubomir: Vi kan ta, alltså de, de, de, man kan ju säga att de, de, vi kör ju då, vi kör ju frilämningar knäböj. Det är väl det som jag tycker är viktigast inom handbollen. Där jag tycker att vi ska hålla en viss nivå. De flesta ligger på Mellan 150 skulle jag vilja säga och 170 djupa knäböj.
00:49:10 – Jacob: Klarar de att göra djupa när de är så långa? Hur är tekniken där?
00:49:14 – Ljubomir: De gör det. De får sätta sig på en stol så att säga och så får de gå upp igen. Så de gör det. De har ju ändå med mig, vissa måste jag säga. Än en gång, i Tyskland och i Spanien så gör man inte det här. Det börjar nu att komma att de tränar knäböj och frivändningar. De här tyska spelarna som jag värvade. Det är också kultur och länder. De tränar inte på samma sätt som vi i Sverige gör. De har inte det alls, det är det jag menar. Så de fick ju en fantastisk utveckling när de helt plötsligt har tränat knäböj i tre år med mig. Där ser du en kurva som går spikrakt upp. Men där är de bästa som ligger på det. När det inte är djupast så tar de lite till naturligtvis. Sen har du kantspelare. Mina linjespelare och niometersspelare, de ligger alla mellan 100 och 108 kilo.
De flesta ligger mellan 103 och 108 kilo.
00:50:34 – Jacob: De kör repetitioner på det också eller är det när de försöker personbästa? De väger det. Ja, väger. Förlåt.
00:50:42 – Wille: Väg, väger, väger. Jävla tyngdlyftande som kom in. Det klovar man aldrig, ja.
00:50:49 – Ljubomir: De väger runt den här. Då får man ju säga att en kantspelare som väger, kantspelare väger mellan 80 och 87 kilo. De tar inga 170 i bänk, eller i knäböj, utan de ligger på 140-150 ungefär.
00:51:11 – Wille: Då tränar ni det hur ofta då ungefär?
00:51:15 – Ljubomir: Vi tränar det under försäsongen. Det är minst två gånger i veckan. Sen efter försäsongen så är det när du tränar var tredje dag. De försöker bibehålla knäböjarna men det blir inga maxlyft överhuvudtaget. Det blir kanske två gånger på tre månader, fyra månader. Sen hinner du inte med det. Utan då kör jag istället 120 knäböj. Där de får köra ett antal rep, säg de får köra 100 kg fyra gånger och sen kör vi två hopp och så löper de iväg, sprintar iväg lite. Det är så jag försöker bibehålla den belastningen.
00:52:14 – Wille: Tycker du att de gör det om du mäter dem under försäsongen 2013? Tycker du att de är lika bra 2014?
00:52:22 – Ljubomir: Ja, för att löpningen, alltså sprinten är ungefär lika bra. Den håller sig. Nu pratar jag också om de äldre spelarna lite. Alltså de som har den här grundkonditionen, grundstyrkan. Jag har ju ett jätteproblem med yngre spelare som inte har grundstyrkan. som inte har grundkonditionen. Där kan inte jag träna. Det är också handboll, det är ett lag. Så jag kan ju inte ha samma värden på en som har tränat styrketräning med mig nu i fem år och en som kommer precis till mig. Det är ju natt och dag mellan de två. Han vet inte vad frivändning är. Han kommer från ett tyst lag. Det blir ju verkligen en jätteskillnad i de här grejerna. Då skickar jag varje sommar, så tar jag hjälp av av styrketränare, fritidstränare, som får lära dem tekniken ordentligt.
Så det är där jag börjar. Jag börjar med tekniken på de här killarna. Så det är ett problem. Vi är ändå jävligt bra på det, om man jämför med de andra. Men det är ju inte tillräckligt, tycker jag själv inte.
00:53:48 – Jacob: Om vi tar din
Bristen på grundstyrka hos unga tyska spelare jämfört med skandinaviska
00:53:49 – Jacob: ungdomsverksamhet där. Är du nere i någonting där och ser till att, för det känns ju som att, som du beskriver nu, särskilt om man skulle komma, jag vet inte, det kanske inte får upp så många från er ungdomsverksamhet, men det känns ju som att liksom som handbollsspelare, om man vill komma till den nivån, då är det väl lite som det är för fotbollsspelare att när du väl är på den nivån då kan du inte bli bättre. Så du får liksom se till att ha byggt det som du började där liksom, 16-17 år, att det är där man sätter fart och sen så ska man ha byggt upp det någonstans till man är 20. För sen så är det ganska ont om tid att fortsätta utvecklas rent fysiskt. Man blir ju givetvis en mycket bättre handbollsspelare ju mer man spelar handboll. Det är ju taktik och teknik mycket mer som man nöter.
Men just det här styrkemässigt. Försöker du få ner det. Att man får in det i sena tonåren istället så att de kanske är mer redo när de kommer upp.
00:54:37 – Ljubomir: Vi har ett litet problem i Flensburg eftersom ungdomslagen. Jag kan inte påverka dem. Jag kan inte bestämma över dem. Det är två olika föreningar egentligen. I handbollen i Tyskland är det så att du måste ha ett ungdomslag för att kunna få Bundesligalicens. Men vad gör de flesta stora föreningar? De köper ett ungdomslag. Vi betalar ungefär 2 miljoner kronor för att ha ett ungdomslag. Och så får inte jag göra någonting med dem. Det är ju fantastiskt. Men i alla fall, och så gör ju de stora föreningarna. KIL, alltså det är det. Men vi har ändå hyfsat Jag försöker komma ner där och säga och ifrågasätta och ge min syn på hur man ska träna. För tre år sedan körde de inte ens knäböj där. För tre år sedan. Idag så har de anlitat, eller för två år sedan då, så anlitade de en dansk, eller han är tysk, men han jobbade på en dansk handbollsakademi i Viborg i Danmark.
De var jätteframgångsrika. Han har nu även styrketräning i sitt upplägg. Årsplanering också för ungdomarna. Men det är ju inte på den nivån som jag vill ha det. Nu försöker jag faktiskt. De har, det här sa jag, 2010 sa jag det här. att vi behöver ändra på våra träningsmetoder för att få upp ungdomsspelarna upp i A-laget. För att när de kommer så är de så dåligt tränade att jag behöver tre år för att de ska träna upp dem. Alltså styrkemässigt. Det går ju inte över natten att få på sig några kilo muskler.
00:56:45 – Jacob: Gör inte det.
00:56:46 – Ljubomir: Nej och Då är de redan 20-21 år. Där har jag fördelen, sa jag till dem. När vi kommer till svenska, för jag är inne på den skandinaviska modellen även handbollsmässigt. Det måste man ju säga. För om jag tar en svensk handbollsspelare och om han kommer från rätt förening. Då vet jag att han har de fysiska grundförutsättningarna han kommer till mig. Jag behöver inte börja om från noll. Utan där vet jag att han kommer kunna klara 140 i djupa knäböj när han kommer till mig. Som 18. Kanske till och med mer som 18, 19, 20-åring. Den här vardagliga belastningen har inte en ungdomsspelare från Sverige, Norge eller Danmark. De kör 140 knäböj, men de tränar inte handboll på samma sätt. Eftersom mina handbollsspelare är så bra. Så om de ska överhuvudtaget komma förbi min spelare, så behöver de maxa 100% man mot man varje gång.
För att överhuvudtaget ha en chans att komma förbi. Och då är belastningen direkt högre på handbollsplanen hos dem också. Och till slut så klarar inte de heller 140 tunga knäböj. Utan då kommer de ner på 120 efter någon månad med bara handbollsträning. Då blir det naturligtvis… Det glömmer man, att handbollsträning är också en… Varför är de så explosiva i Spanien? Alltså handbollsträningen är så tuff. i hallen att de får den här träningen även då och gör man det på hyfsat bra sätt så klarar man att hålla sig explosiv där med.
00:58:37 – Jacob: Ja, det är väldigt mycket hopp och riktningsförändringar hela tiden både på ett ben och två ben så det är klart det blir väldigt belastande. Jag har en fråga här, vi hoppar tillbaka lite här. Som du nämner här nu, både Tyskland verkar ha varit lite efter med styrkan och Spanien. Har de kommit ifatt nu? Vet du det? Har du några bekanta i Spanien? Nej, Spanien tror jag inte de kör.
00:59:00 – Ljubomir: De är inte med på banan.
00:59:03 – Jacob: Men i alla fall, jag tänkte liksom här,
Varför Sverige dominerade på 90-talet och hur andra länder kom ikapp
00:59:05 – Jacob: svenska landslaget, det var ju väldigt framgångsrika där runt, jag slutade på 90, början på 2000. Tror du att det var liksom en del i det att Sverige var så före med fysiskt, att liksom de svenska spelarna kanske var lite piggare, lite mer beredda, alltså när den vanliga handbollssäsongen var slut och gå in till ett mästerskap och kunna liksom prestera där, för där är det ju också match och Anna var tredje dag liksom. Tror du att det var en del i det hela? För det är ju alltid, tittar man på svensk fotboll alltså där, Slutet på 80-talet, början på 90-talet. Man ser ju det, tittar man tillbaka så tänker man på det som stora spelare. Men att Malmö gick så långt och Göteborg gick så bra i Europacupen det var ju för att vi hade en helt ny taktik.
De visste inte vad zonförsvaren var ute i Europa. De var helt förvirrade när folk började ställa sig på linje istället för att inte köra man-man. Det var svenskarna före som grupp på det här med lagsportspelet på fotbollsplan. Då hade man framgång i 5-10 år tills alla lagen började spela samma sak. Tror du det kan vara likadant i handboll där? Att ni var lite före fysiskt och så nu börjar de andra länderna komma ifatt. Det är också generationsfråga, talangfråga. Det var inte samma spelare igenom hela tiden i landslaget. Även om vissa var med hela vägen så bytades det faktiskt ut en hel del. Så fortsatte det komma in jättebra spelare. Så nu känns det som att det har klingat av lite. Men det kanske det inte har egentligen, talangmässigt.
Eller vad tror du?
01:00:35 – Ljubomir: Ja, absolut. Jag tror vi hade en jättefördel. Ragge Carlsson började i början på 80-talet med handbollen. Med spelare som Björn Jilsén, Per Carlén var väl också en av dem. Alla de här spelarna. Erik Hajas var väl med där också. Han började med styrketräning. och fick naturligtvis med sig vissa spelare som tyckte det var fantastiskt. Där gjordes grunden för svenskt VM-guld 90. där Sverige blev överraskande världsmästare mot Ryssland. De slog ett antal mål. Jag tror att grunden lades i att vi började träna på ett väldigt bra sätt redan sex, sju, åtta år tidigare. Sedan har det fortsatt. Vi var långt framme på 90-talet när det gäller träning i Sverige. Men vi var även långt framme när det gällde handbollen.
01:01:48 – Jacob: Gurkburk. Det är det enda jag kan.
01:01:53 – Ljubomir: Jag har droppat ordet. Det blev gurkburk, sen blev det burkgurk och sen blev det gurkburk med falsk tjeck och allt möjligt. Det blev kombinationsspelet som Bengan införde tillsammans med RIK-spelet som det var. Det var framförallt spelare från Drotto, RIK på den tiden. Det blev ju en fantastisk handbolls… Filosofi helt plötsligt. Som var helt nytt. Kombinationsspel. Samtidigt som det var RIKs-spelet som gick bara rakt på mål. Man-man-situationer. Så det blev en perfekt kombination. Tillsammans med Bengans ledarskap gjorde att vi hade en fantastisk framgång. i flera år. Det gjorde väldigt mycket. Jag tror att det gjorde väldigt mycket. Men idag, om du jämför med idag. Om vi tittar på det franska landslaget då.
Två OS-guld, tre VM-guld, två EM-guld i rad eller något sådant. De kör ju fantastiskt mycket styrka. Till exempel, vad ska jag jämföra med? En spelare i franska landslaget, dagen innan olympisk semifinal, då kör han 220 på step-up och kör sprints. Eller kör hopp efteråt och dagen efter i semifinalen gör han åtta mål. De har fört styrka, styrketräning och hopp direkt efteråt. Och andra saker, frivändningar också, samtidigt som de kör step-up. Till en helt annan nivå. Och det lyckas. De är starka, explosiva och snabba. Franska ligan är lugnare. De flesta franska spelarna spelar i franska ligan. De kan också träna på. Det är också en sån sak som spelare försvinner från Bundesliga. Det finns inte mer tid att träna utan de försvinner till spanska och franska ligan.
Nu börjar franska ligan bli lika tuff eftersom det är så många bra spelare där. Men matchningen är ju… Du har ändå tid att träna emellan. Det är många lag, Norge till exempel, som hade framgång idag. Eller i januari i Europamästerskapen. De tränar exakt likadant som vi gör nu. Med styrka och de har gjort det i flera år. Nu har de också handbollen och en bra tränare. Kent-Arre Andersson som var tränare i Nordhorn. Han är mentor för det norska landslaget när det gäller allt egentligen. Lagen har kommit ikapp Sverige. när det gäller den här biten, styrkebiten. Även den taktiska biten har de också kommit ikapp. Sverige har inte samma fördel som vi pratade om innan. I början på 80-talet när vi började köra styrka, knäböj och frivändningar och så vidare.
Bänkpress naturligtvis och allt möjligt. De flesta bra lagen idag gör detta. Spanien till exempel. Vi skrattar ju åt dem, men de har ett helt annat sätt att jobba. De kör ju mer att de ska hålla en viss nivå. De kör ingen maxstyrka men de håller en viss nivå hela tiden. Så gör de sina viktiga delar som de trycker på handbollsplanen. Med hopp och sidledshopp och sprintar och så vidare. De blir aldrig, försäsongen till exempel i Spanien, Barcelona, de åker upp till bergen.
01:05:56 – Jacob: En klassisk medelhavsö.
01:05:57 – Ljubomir: Ja, precis. De åker upp till Alperna och så kör de där i tio dagar och det räcker. Alltså jag vet inte hur… För att de är verkligen också väldigt explosiva de här spelarna.
01:06:10 – Jacob: Är det inte bara att de har köpt in explosiva spelare?
01:06:15 – Ljubomir: Så är det ju naturligtvis.
01:06:16 – Jacob: Hur är spanska landslaget? Jag vet ju att det är inget dåligt landslag men där bor väl ändå 60 miljoner i Spanien. Hur ligger de till om man jämför med Frankrike, Tyskland och de här som är något sånär jämnstora länder?
01:06:30 – Ljubomir: De spelar ju semifinal i varje mästerskap. Tyskland blev Europamästare. Jag kan säga att 80 procent av de spelarna körde inte styrkträning. Då undrar du vad fan händer?
01:06:51 – Wille: Det är väl som med dina ben, de har de generna.
01:06:55 – Ljubomir: Det är 85 miljoner människor i Tyskland. Det kommer ju fram. Belastningen då, de får möta Bundesliga. Det är en av världens bästa handbollsspelare som spelar i Bundesliga. De får möta det här varje vecka. De får köra det här. Marmot Manne-situation. De måste vara snabbare för att överhuvudtaget kunna göra mål. Så de har belastningen väldigt ofta även där. I tuff liga, så att säga. Ja, så är det.
01:07:29 – Jacob: Hur tänker du här med, detta är lite snedsteg
Förebyggande träning för axlar och kontaktskador inom handboll
01:07:32 – Jacob: här nu, men jag funderar kring, det är ju mycket axelbesvär hos handbollsspelare när de håller på att skjuta. Försöker man köra någon form av förebyggande träningar där eller handlar det i princip bara om att Försöka kontrollera belastningen, att det är överbelastningsbesvär. Hur jobbar man med det? Är det spelarna som har besvär, att man fångar in dem när det väl börjar göra lite ont? Eller försöker man förebygga inom hela laget?
01:08:01 – Ljubomir: Vi försöker naturligtvis förebygga det. Där får ju min fysio Hon får jobba med det, med spelarna. Det blir ju en oerhörd belastning på axlar. Och skottar framförallt. Vi kör ju med gummi. Gummiband. Vi kör även med medicinbollar. Vi kör stabil träning. Det är mycket sådant också. Vibrationsplattor. Vi försöker hålla det på den nivån då. Sen när vi kör styrka så är alltid ett axelprogram med i biten. Jag kör väldigt mycket också med joystick. Jag tror det heter så.
01:08:51 – Jacob: Ja, man håller framför sig och så snurrar man höger och vänster.
01:08:54 – Ljubomir: Precis. Det kör jag också väldigt mycket med. För att behålla just rotationen i axlar osv. Man försöker. Problemet i handbollen är att du behöver allt egentligen. Varenda muskel i kroppen för att du ska kunna klara det. Du behöver vara stark i allt. Om jag ska ta axlar. Axelpress kör vi. Vi kör även clean and jerk. Det hjälper ju till. Men samtidigt så tycker jag att knäböj, frivändning Knäböj, frivändning, mage och rygg. Om man ska ta det viktigaste av allting så skulle jag vilja ta de axlar. Ja, men det är en liten del av träningen. Det måste jag ärligt säga. Jag har en spelare som har axelproblem under mina fem år.
01:09:59 – Wille: Det vanligaste som måste hända är att man slår en i led eller att man i alla fall skadar en på det sättet när man kommer upp i skottögonblicket. Inom skidåkning jobbar man ganska mycket med att man ska ha strategier för hur man ska undvika knäskador. Så inte bara att man jobbar med styrketräning och så, utan man Man tänker att ni ska lära er att svänga på rätt sätt. Det blir mycket svårare i en bollsport där det är mycket mer kaotiskt. Men har ni någonting, nu jobbar inte du med ungdomarna, men någonting att du lär dem hur de ska jobba på planen för att undvika de där positionerna där man vet att det här är en vanlig skada?
01:10:31 – Ljubomir: Nej, som sagt, det gör jag inte. Vi har haft en skada, eller skada? Det är överbelastning måste jag säga. Nu är det bra. Det är överbelastningsskador som är största problemet när det gäller axlar hos mig. Problemet när de blir skadade är när de rycker i själva armen. Det är där vi har problem. Och är du inte tillräckligt stark så blir du skadad. Så enkelt är det. När det gäller ungdomarna tycker jag det är mycket viktigare än hos mig, när det gäller de här axelskadorna. Det blir naturligtvis att de får… Mina spelare idag, det enda är försäsongen där de har vilat och då blir det överbelastning på axeln. De får inflammationer i sina axlar och då måste vi vila axeln. Men att det blir skador rent ut. Det har jag inte ens upplevt hos mig.
Min skada som jag hade på min axel, där ryckte de den och led på mig. Bakifrån. De flesta allvarliga skador är så i axlarna. Det är inte så att jag får en skada när jag kastar en boll. Utan det är kroppskontakt som det handlar om. Då gäller det att bygga upp musklerna runt omkring axeln. Under vår uppvärmning kör vi bara 5-kilos där vi bara kör hantellyft. Sådana smågrejer gör vi för att förebygga axlarna. Men inget mer, nej, det gör vi faktiskt inte. På ungdomssidan skulle jag vilja se, där gör de säkert det. De har säkert koll på det. Det vet jag inte, för jag tycker det är helt fantastiskt när jag skrattar. Jag får inte riktigt vara med på den biten.
01:12:27 – Wille: Det vore kul om du fick det, för jag tänker att det är en enorm uppgift för dig, som vi redan har påpekat, att du jobbar ju liksom både som fystränare och handbollstränare för ditt lag. Men om du då också skulle jobba som ungdomstränare, det känns egentligen helt bisarr arbetsmängd att ta på sig. Så det kanske är bra att man har det systemet på något sätt.
01:12:44 – Ljubomir: Ja, men jag skulle inte vilja… Jag skulle vilja, inte jobba, jag är ju även sportchef idag och tränare. Därför vill jag ju se en röd linje i vår verksamhet. De första tre åren tog jag upp 5-6 juniorer varje försäsong för att de ska få vara med och känna på nästa steg. De var mellan 17 och 18 år de här killarna. Känna på träningsmängden. Då var man tvungen att vara försiktig för jag visste inte egentligen vad de kunde. Men jag ville ändå ta det här steget för att visa. De kunde, de flesta, de flesta kunde inte ens gå ner utan stång, nu pratar jag om. Gå ner i knäböj utan att ramla bakåt. Ja, det var fem från sex.
01:13:43 – Jacob: Det är ju ändå sjukt alltså. Vi har ju handbollsspelare som kör nere på vårt tyngdlyftningsgym som tillhör Olympic Viking. De är ju ettan upp och ner där. Där kör ju alla kidsen i princip. När de är 15-16 så är de där nere. Jag ska inte säga att alla tränar på bra men alla har sett stången och alla har gjort övningarna i alla fall. De kan ju liksom, de kan utförandet. Det är ju en låg nivå i Sverige. Om det är låg nivå i Sverige så finns det ingen nivå här?
01:14:17 – Ljubomir: Det är fantastiskt dåligt tycker jag. Det har börjat komma mer och mer. Men då blir man ju rätt. När jag som tränare ser det här. Då försökte jag då, det är ju tre år sedan nu. Då försökte jag verkligen pressa. Jag vill gärna göra det här. Jag vill att vi får den här röda tråden emellan. Även om vi inte är i samma klubb och vi betalar er. Men vad fan ska jag betala min budget, två miljoner, för vadå? Då kan jag köpa ett annat lager som vill göra det här. Då ville de göra det naturligtvis. Så kom vi fram till att vi gör det här. Så lade jag fram vissa idéer. Kan vi försöka följa de här bitarna? Knäböj, frivändning, med bara stång till att börja med. Så att vi lär oss tekniken på de här. Då ville jag börja på 15-åringar. Där de lär sig bara tekniken.
Men sen fick jag höra efter tre månader, för jag har ju ingen koll på detta. Jag har inte tid att hålla koll på det. Då fick jag höra efter några månader att de har gjort det två gånger, sen har de lagt ner. Det är ett fantastiskt jobb. Då fick jag mig ett spel naturligtvis. Då sa jag, vet du vad, då lägger vi ner. Så jag har inte haft kontakt med dem på två år. Det är väldigt synd. Ungdomsarbetet, de gör ju faktiskt väldigt bra handbollsmässigt. Men problemet är att det blir för stort steg för dem att ta ifrån juniortiden till att komma upp till mig. Det blir jättestort som det är idag. Styrkemässigt framförallt. Men för sex månader sedan så tog de kontakt med mig igen. Nej, jag tog kontakt med dem, så var det. Då hade det spritt sig så pass mycket att det kommer inte upp några spelare upp till A-laget från ungdomssidan.
Jag köper in dyra unga svenska spelare, unga andra länders spelare. Jag behöver inte lägga ner så mycket tid på styrka utan de har redan den grunden som jag sa tidigare. Tid är ju allting för mig. Det måste man också säga. Då sa jag till dem, jag är rätt trött på det här om att vi ska få kritik för någonting som vi inte ens ska påverka. Så jag kommer gå ut i media nu och säga att jag har egentligen ingenting med er verksamhet att göra. För det är ju en akademi det här. De får ju spelare från hela Tyskland för att komma till dem. På grund av oss. Fast vi har ingenting med det att göra. Så de lockar spelare till att komma till den här akademin. För att de ska få vara med i SG Flensburg Hand. A-laget och så där. Men vi har inget inflytande i det här.
Då sa jag, det är slut med det här nu, för sex månader sedan. Men då vände det på något sätt. Den här akademin som har 24 platser tar ju unga spelare från Danmark, Tyskland, från alla länder egentligen. Framförallt Tyskland. Till att bo där, träna där osv. Och de behöver hjälp. De vill ta min hjälp nu. Så de frågade om jag kunde hjälpa dem nu då, som jag sa till dem 2010, om samma saker. Och där är vi idag. Det har tagit sex år.
01:17:52 – Jacob: Ja det kommer ta mer tid ska jag säga dig. Jag var i och för sig inte så länge i Helsingborg men det går upp och ner. Man tycker det flyter på bra några månader sen så känns det som man är tillbaka på steg ett när de bytte två tränare. Det är jättesvårt att få in det i en förening.
01:18:06 – Ljubomir: Men nu har jag gjort så här då. Visst hade vi möte i november. Nu skulle vi ha haft möte i januari. Men jag sa den här gången att jag vill ha ett kontrakt. Eftersom jag inte har något inflytande så vill jag ha ett kontrakt mellan oss. att jag är den som styr och ställer när det gäller den fysiska biten. Handbollsbiten också naturligtvis. Men jag vill ha den här röda tråden ifrån säg 15 år upp till oss. har veto på det. Och är det då en tränare som du säger, som inte har, för det är ju så det är. Varje tränare gör vad han vill. För jag bad om att de skulle skriva ner sina, eftersom de frågar mig om mer, så bad jag att skriva ner deras årsplanering. Till och med vad varje tränare har när det gäller handbollen, när det gäller spänst, när det gäller löpningsfys och så vidare.
Styrketräning. Och så fick jag ju det här från varje tränare individuellt. Det var ju inte en gemensam faktor någonstans. Hur fan ska man då lyckas?
01:19:21 – Jacob: Hur har de det där annars? Får man ny tränare varje år? Man har en tränare som följer dem i fyra år och sen byter de på en unk igen.
01:19:30 – Ljubomir: Ungefär så. De har samma tränare väldigt länge. Jag vill gärna se lite lite skiftning i det. Men jag vill ju ha ett kontrakt där jag kan, om inte den här tränaren tycker att han ska köra knäböj, så kan inte han vara min tränare hos mig. Utan då kommer jag byta ut så att den tränare som har samma filosofi som vi har på den här nivån, kommer anställa en ny tränare. Men vi har inte kommit dit ännu.
01:20:06 – Jacob: Ett tips där om du skulle göra det, du kanske redan har tänkt på det, men det är ju att se till att du också får översyn på belastningen. Annars så kör de liksom ett stenhårt handbollspass på förmiddagen så kommer de och ska köra face hos dig så är de helt slut och så blir det att du får liksom mer eller mindre lappa ihop det. Utan att du bestämmer att du ska köra ett lätt pass imorgon så de är pigga hos mig eller tvärtom och sådana här saker. Det borde ju vara fystränare som har det ansvaret men så är det ju väldigt sällan inom idrotten, alltså lagidrotten att fystränaren får bestämma belastningen utan huvudtränaren i princip bestämmer belastningen. Sen kommer de in till fystränaren så står han där liksom, jag kan ju inte träna dessa nu, de borde vara hemma och sova.
Det är alldeles riktigt exakt så som du säger också.
01:20:52 – Ljubomir: Vi har ju tittat naturligt på hur de här tränar emellanåt och Alltså de barnen, ungdomarna, de kan ju ha en rätt så hög belastning. Men jag är ju för kvalitet. Jag är för återhämtning och jag ser inte det hos dem heller. Det är nästan synd om de här ungdomarna för de kör ju slut på dem. Vem fan som helst kan ju säga till, nu kör vi milen ute. Så kommer de in i hallen och så kör de en och en halv timme handboll i hallen man mot man. Så undrar de varför de blir skadade ungdomarna. Nej, det har du rätt i. Det är naturligt. Belastningen är väldigt viktig. Men jag vet att det tar tid. Men jag vill ju. Jag vill ju verkligen att vi ska gå åt samma håll.
01:21:50 – Jacob: Ja, det är klurigt.
01:21:53 – Wille: Vi hamnar väldigt mycket på det här med träningen, och det är ju sjukt intressant. Du har ju haft en spelarkarriär också som jag gissar att folk är nyfikna på. Du drog den lite snabbt
Minnen från OS-byn och handbollslandslagets storhetstid
01:22:05 – Wille: där, men frågor som hur det känns att vara med i ett OS till exempel, det kanske är något vi ska ta upp?
01:22:15 – Ljubomir: Ja, men OS för en idrottsman, kvinna är nog det bästa som finns skulle jag vilja säga. Då pratar jag inte bara om själva aktiviteter som man utför utan det är även allt runt omkring som är helt fantastiskt. Du får uppleva världens bästa idrottsmän på en och samma gång under ett visst antal veckor. Du bor i en OS-by där du träffar dem varje dag egentligen. När du är i restaurangen så stod jag helt plötsligt bakom Morris Green. Jag menar vad fan, han var ju inte så stor.
01:23:07 – Jacob: Inte handbollsspelare.
01:23:11 – Ljubomir: Kan han springa så snabbt? Det är en fantastisk upplevelse. För mig, naturligtvis, att vi vann ett OS-silver är någonting som jag uppskattar väldigt högt. Det sätter jag väldigt högt på min lista över medaljer. Men när det gäller att uppleva någonting så är OS nummer ett för mig. Det finns inget i närheten. Jag kom ju in i matsalen en dag där Mitt i veckan. De har ju all mat i OS-bilen. Det är ju så stort så det är löjligt. Gick det upp något kilo under OS? McDonalds hade de där inne. Hur får man ha det? Det förstår jag inte riktigt. Men i alla fall så kom vi in där och då började det skrikas verkligen inne i OS. Det skriks från olika håll. Då fattar man inte vad som händer. De tjuter. Och då tittar man så är det brottare och boxare framförallt.
De gråter. De går ner på knä och gråter och kommer med medalj in i matsalen. De går ner på knä framför hans fötter. Det är 10-20 vakter runt omkring och de släppte igenom. De pussade hans fötter och grejer. Då skulle han vara där i en timme och skriva autografer. Var han med Dahlin?
01:24:51 – Jacob: I OS-byn?
01:24:53 – Ljubomir: I OS-byn. Det blev ju kalabalik i matsalen. Det var ju stängsel. Det kom ju in då och då sådana stjärnor in i OS-byn. Då blir det stängsel runt omkring. Det var vakter som både hade muskler och kilon. Det var ingen som vågade säga nej. Men i alla fall, jag märkte det här lite sent. Kön till att skaka hans hand, den var ju plötsligt en kilometer lång. Jag byggde mig en pyramid med stolar på bord. Jag klättrade upp där. Jag fick ju honom och han tittade naturligtvis upp. Vad fan är det för en idiot? Han tar en bild precis där han tittar på mig. Han bara småler naturligtvis. Det är en fantastisk upplevelse. Den kommer jag aldrig glömma. Men det är sånt här. Ja, det är sådana minnen som man aldrig glömmer och vill dela med sig naturligtvis.
I min bok som är en biografi, det kommer komma många sådana historier naturligtvis, men det är någonting som jag vill dela med mig av till andra. För att det är ju också en motivation till de här ungdomarna, barnen som jag vill att de ska få, att det är fantastiskt. Knäböj. Träna hårt, gör det bra. Försök ta hjälp av andra om inte din tränare är så pass kunnig. Och tränare som lyssnar. Jag kan inte heller allting. Jag tar till exempel målvaktsträningen och fysträningen. Jag kan inte allting. Jag tar också hjälp av folk. Det är bara det att jag inte har pengar just nu att betala en heltidsanställd fystränare. Men ta hjälp av någon då. Ni som är i Sverige, när du åker till Helsingborg där gymmet, vad fan säg till dem då? Gör rätt!
01:27:01 – Jacob: Tekniskt brukar vi hjälpa dem. Med motivationen så är det inte alltid att vi står där.
01:27:06 – Ljubomir: Motivationen är en fantastiskt viktig sak i mitt ledarskap. Jag säger att jag är en ledare, jag är en tränare och jag är en coach. Det är tre olika saker hos mig. En tränare, då pratar vi om den handbollsmässiga och den fysiska biten naturligtvis. Sen coach, det är för mig under matcherna. Hur jag analyserar motståndare och så vidare, hur jag coachar under match. En ledare är hur jag tar hand om mina spelare vid sidan av plan och så vidare. Det är tre olika grejer för mig. Som ledare är det också att motivera dina spelare till att vara så bra som möjligt under den tiden de är hos dig. Det gäller framförallt ungdomar, att de ska verkligen Att de ska verkligen finna den här vägen till framgång. Det där tycker jag är jätteviktigt.
Nu i sommar kommer jag för första gången ha en professionell handbollsskola jag tycker är väldigt viktig. För idag, när ungdomarna åker på handbollsläger runt om i landet, då kör de 12-14 pass på sju dagar. Det i sig säger ju bara att det är en överbelastning någonstans. Vad är kvaliteten där? De kör på morgonen och så kör de styrketräning. De vill visa styrketräning på morgonen. Två timmar senare så sitter de med de här tränarna. Jag ska inte säga vilka det är. Sitter de då med tränarna och diskuterar saker och ting. Sen får de en halvtimmes tid att äta och sen är de inne i hallen och kör ett handbollspass på två timmar. Där löpning ingår. Och så kör de på så här. Efter sju dagar, de sover ju och går i slutet. Det är ju sån hög belastning.
Det är ju ingen kvalitet överhuvudtaget. Jag vill då, därför kallar jag det för professionell handbollsskola. Än en gång, belastningen får inte vara så hög så att vi inte klarar av att ha kvalitet på det vi gör. Jag vill alltid ha kvalitet i det jag gör. Då kommer de få detta. De kommer även få hur vi styrketränar. hur vi gör, vad jag tycker är viktigt. Vi kommer även ha den taktiska biten, hur vi ser på handboll, vad som är viktigt. Vad som är viktigt även när det kommer till kost. Vad som är viktigt när det gäller motivation. Hur motiverar jag mig själv? Så allt det här kommer de ha under de här talpassen. Alla de här sakerna.
01:30:06 – Jacob: Är det i Tyskland detta ska hållas? Det ska hållas i Flensburg, ja.
01:30:10 – Ljubomir: Det blir ju ett problem för jag kan ju inte åka någonstans. Naturligtvis kan jag åka någonstans. Men jag har ju allting här. Jag har gymmet fem meter ifrån mig. Jag har hallen i samma. Det är också så att jag är väldigt noga. Jag har terapeuter som är 15 meter ifrån mig. Medicinsk avdelning är 15 meter ifrån mig. Så jag har ju allting runtomkring på professionell nivå. När det gäller den medicinska avdelningen, där lägger jag ner väldigt mycket pengar. Jag har ju tre stycken terapeuter som jobbar. En heltid och två deltid. Två läkare som jobbar deltid hos oss. Så där lägger jag ner väldigt mycket tid. När det kommer till förebyggande så lägger jag allting på dem. De får sköta det. Men den här biten vill jag verkligen… Då ska de vara mellan 17 och 20 år.
Där ser jag fortfarande en chans att ändra på någonting. Helst ska de vara 17-18 år. Där vill jag visa dem att det är den här vägen man kan göra.
01:31:28 – Wille: Jag tänkte på det, apropå det där med att motivera ungdomar, för jag var ju 13-14 där 2001 när vi tog OS-silvret tror jag. Och det var ju som Jacob sa, med gurkburk, det var ju verkligen överallt då. Fattar ni vilken impact ni hade på idrottssverige överlag? Alltså hur folk tog till sig det när ni var ute och härjade i Europa och världen då?
01:31:53 – Ljubomir: Vi förstod väl att det var en hype när vi spelade mästerskapen och alla medaljer. Jag fattar inte riktigt. Tänk att ha haft Instagram på den tiden. Jag menar det. Det fanns ju inte då. Det tog med telefonkatalogen. Men i alla fall, nej vi fattar inte riktigt. Kommer tillbaka till OS och spelarkarriären. VM-guldet 1999 som vi tog i Egypten. Alltså då, för första gången, fattade jag att vi påverkar ju folk hemma. EM-guldet 98 i Bolzano när vi överraskade och halva laget hade salmonella innan man åkte på ett EM. Och ändå vinner med en liten, så att säga, vi hade några unga spelare som kom in där. Samtidigt som jag själv, Johan Pettersson och Bo Kvint. Det var några stycken som kom in. lite yngre, bland de äldre som många tyckte var väldigt gamla.
Där fattade man inte riktigt. Det var bara en sensation. Men sen fick vi ju bragdguldet för det här. Det året som lag. Men 99-guldet, VM-guldet i Egypten, där började man förstå att det händer ju någonting hemma när vi spelar.
01:33:22 – Jacob: Jag kan ju säkert rabbla upp 15 spelare som var i handbollslaget på den tiden. Så nu när jag tittade på EM, jag tittade på tre matcherna. Första matchen så kände jag igen en spelare. Så handboll är ju inte min grej annars. Jag skulle inte gå och titta på en match här i Helsingborg eller något sånt. Man kände ändå till varenda spelare som spelade på plan och man visste vilka de bytte in. Både första, andra och tredje målvakten och vad de var bra på och dåliga på. Så kunde man stå där och byta in den andra.
01:33:55 – Wille: Ja, och tränaren som var en sån himla profil. Det var ju en sån sjuk hype kring allt det där.
01:34:00 – Jacob: Staffan och Ola känner man ju fortfarande.
01:34:04 – Ljubomir: Vi bjöd ju på oss själva också. TV4 bland annat, det var ju andra också, TV3 från början och TV4 och media som gjorde också ett kanonjobb för att få upp handbollen på den nivån. Det måste man ju tacka dem också för, för det är ju väldigt viktigt. Jag menar att ha profiler. Det fanns ju så många profiler i de här lagen. Du kunde välja och vraka. Idag kanske det inte är på samma sätt, men då måste man ju bygga en profil. Det är det jag saknar idag till exempel. Det där med igenkännandet. tryckt mer på profiler. Inte bara i ett mästerskap utan även när vi vilar, när det är viloperiod mellan mästerskapen. Då måste vi också lägga ner jobb för att framhäva handbollen tycker jag. Men handbollslandslaget var ju fantastiskt på den tiden och de kämpade idag och de har även gjort bra resultat idag.
Men det är ju inte på samma sätt. Jag menar 2002 när vi vann EM-guldet hemma. Hemma i Stockholm i Globen, det kommer du aldrig glömma. Jag ryser när jag pratar om det. Hur vi genomförde det och den pressen som vi hade på oss som spelare att göra det här. Alla tyckte ju att vi var duktiga och alla förväntade sig egentligen att vi skulle spela final. Ja, det är klart vi ska spela final. Det är ju enkelt det här, men det är inte så enkelt. Säger du det? Det märker man ju idag. Sedan dess har vi ju spelat en final, en OS-final. Sedan har inte vi gjort det här sedan 2002 och det är 2016 idag.
01:35:56 – Jacob: Men hur tror du annars, vad säger jag, tror du utvecklingen, jag vet inte hur pengarna är inom handbollen. Men tror du liksom, för jag vet i fotboll där har man ju oftast en som är bara i princip coach och ledare. Och sen har man tränare som sköter tränarbiten. Att man liksom får specialisera sig ännu mer heltid på det man verkligen är bäst på. Jag vet ju inte alls hur du är på någon av de här rollerna men om man ser på dig som spelare så tror jag de flesta tänker just det här ledare och får folk att verkligen vilja vinna precis som du sa precis. Det kanske är det du är allra allra bäst på eller hur tror du där?
01:36:32 – Ljubomir: Jag tror att Varför till exempel. Jag klarar inte om målvaktsträningen. Jag har ingen aning. Ingen aning skulle jag inte säga.
01:36:43 – Jacob: Man vet vad de borde ta och vad de inte borde ta. Man kan reagera. Det där var inte bra gjort.
01:36:49 – Ljubomir: Grunderna så att säga kan jag. Det är inga som helst problem. Men därför tar jag in Mats Olsson som är målvaktstränare. Jag betalar för en tjänst då. Så han kommer hit till Flensburg och tränar mina grabbar. Jag har försökt att anlita fystränare på dem jag litar på. Men de har inte tid att komma till Flensburg och göra det här. Det är oftast problem med tiden. Så jag vill egentligen lämna ifrån mig delar av fysträningen och lämna ifrån mig delar av målvaktsträningen, löpträningen och så vidare. Det tycker jag bara är skönt om jag ska vara riktigt ärlig. Men det finns ju inte tid för dem som jag litar på. Det är inte så många som jag känner idag som jag vet kan klara av det på det sättet som jag vill ha det. Där har jag ett problem. Men jag tycker absolut, kolla NFL.
De har ju 16 coacher. 16 stycken. New York Giants hade det för något år sedan. 16 stycken. Vad fan, fyra som är defensiven, sex som är offensiven. Det var ändå pauser mellan varenda händelse.
01:38:11 – Jacob: Det borde vara tid att tänka och reflektera själv.
01:38:16 – Ljubomir: Alla går med hörsnäcka. Det är klart att man skulle vilja gå åt det hållet. Men pengarna, Vi budgeterar i år ungefär 60 miljoner kronor i Flensburg. Det flesta vi lägger pengar på är spelare och resor. Det är fantastiskt. Vi reser enormt mycket. Vi spelar var tredje dag. Man kan tänka sig med Champions League, Bundesliga och cup. Tyska cupen. Du reser nästan varje vecka minst en gång. Där har du buss eller flyg. Vi åker alltid dagen innan match, så vi är på hotellet dagen innan match. Där går mycket pengar åt. Jag skulle vilja ha en miljon till, till en fystränare till exempel. Det skulle jag också vilja ha.
01:39:20 – Wille: Ja, jag skulle väldigt gärna sitta kvar i den här konversationen men tyvärr måste jag tjäna in pengar för brödfödan här så jag måste sticka nu. Men Ljubo, det har varit sjukt kul att prata med dig. Det ska bli jättekul att lyssna på vad ni kommer fram till sen i efterhand när jag har gått även det. Så verkligen, tack för att du var med. Jättekul att prata med dig.
01:39:39 – Ljubomir: Tack, det var skoj att vara med.
Att vända 166 centimeter till en styrka bland tvåmetersspelare
01:39:49 – Jacob: Ja, jag tänkte faktiskt att vi skulle hoppa in här på din längd faktiskt. Vi har fått så många frågor om det och jag är nyfiken på det redan nu, eller själv. Du är ju nästan en nivå under kortare än de andra. Jag har alltid funderat kring det när jag såg dig spela. Hade du bara varit en eller två decimeter kortare att du fortfarande varit i deras höjd? Var det liksom så att du var för kort för vissa? Att du tror de hade svårt att fånga dig för det? Har du pratat med spelare som du mötte? Så här i efterhand, menar du vad de tyckte? Ja, det har jag gjort absolut.
01:40:28 – Ljubomir: Vi har ju skrattat åt det och tagit en öl i efterhand när man träffat folk, gamla spelare. Jag utnyttjade ju det på ett bra sätt utan att vara medveten från början hur jag gjorde. Utan det blev ju naturligtvis… Jag såg mig inte som kort. Det blir naturligtvis, det var det sjukaste. Vadå, Cartier är 1,66, han är 2,10. Han väger bara 40 km mer än vad jag gör. Jag såg inte det. Jag är lite nog sjuk i huvudet där. Men jag såg möjligheten hela tiden. Jag vet inte varför det är så. Än idag så ser jag bara möjligheter. Jag ser inga svårigheter. Är det ett problem så kan man lösa det. Det spelar ingen roll om du är tränare eller spelare. Jag såg bara en lucka. Det var två meter. Om vi tar som alla… När vi mötte Ryssland så var det ju en mur. Den lägsta killen var ju två meter.
Så står det fyra stycken framför dig. Men jag såg inte dem. Jag såg bara en lucka och där skulle jag naturligtvis in i den luckan. Då använde jag naturligtvis riktningsändringar som var väldigt snabba för dem. Det gjorde att luckan blev lite, lite större och så kanske hamnade jag däremellan. Men det kostar ju också naturligtvis när det gäller smällar och så vidare. Ibland var luckan stängd. Då fick du en smäll i huvudet och så var det stuberfoul istället. Men den risken tog jag. Jag vågade i alla fall gå i den jävla luckan. Även om det gjorde ont. Det där med längden. Jag får ju så många mejl även än idag från föräldrar som har barn som är kortare än vad andra tycker. Vem fan säger att det är bra att vara lång? De har ju också nackdelar att vara lång.
De kan ju inte komma in i den luckan som jag gjorde.
01:42:50 – Jacob: Nej, precis.
01:42:51 – Ljubomir: Ja, utnyttja det då. Jag tycker även då att man måste vara smartare helt enkelt om man är kortare i handboll. Det är möjligt idag, men det är väldigt, väldigt mycket svårare idag att vara kort. och vara på den här nivån som jag spelade på som kortspelare. För att idag är de 2 meter, väger 105 kg och är otroligt snabba i sidled också. De har lagt till det. De är väldigt explosiva de här spelarna idag. Men jag tränar fortfarande handboll med mina spelare i Flensburg. Jag kan fortfarande komma förbi man-man situationer. Även om inte jag tränar varje dag, men jag håller mig fit någorlunda och är med på inomhusfotbollen. När tränaren tillåter det. Då är det fördel att vara lite kortare ner till fötterna. Det funkar med det där med att vara kort.
Jag tycker verkligen att man måste verkligen Är det någon som är kortare än normalt så måste man bygga upp ens självförtroende. Om man är handbollstränare, eller det kan vara vad som helst egentligen, vilken sport det än är. Att man måste se möjligheterna. Försöka visa det här barnet, eller om det är en ungdom, att det finns verkligen möjligheter. Men var kort. Utnyttja de möjligheterna. Gör det till en styrka istället för att se det som en svaghet. Det gäller egentligen i allting. Är det en spelare som är lång så ska du naturligtvis utnyttja dennes styrka och påpeka det. Det är inte så att man bara ska bygga ett självförtroende till de korta. Ett sätt som jag arbetar är att se styrkan i varje individ och försöka då göra den ännu bättre.
De svagheterna som individen har, de försöker vi förbättra stegvis. Till slut så kommer det bli en bra balans mellan de här sakerna. Den här spetskompetensen, Spetskompetensen ska man ju utnyttja. Den ska man fortsätta ha och fortsätta träna på. Göra så bra som möjligt. När jag tittar på en spelare som jag vill värva, så tittar jag på spetskompetensen. Jag ser vad han kan. Är han en konstig armrörelse? Är han explosiv i sidan? Är han en bra man? Är han bra spänst? Kan han skjuta? Om det är en spelare som kan allting någorlunda Du skulle säga att det är en Håkan Mill som bara ska springa. Men det intresserar mig inte. Jag vill ju ha någonting extra och då är det viktigt att man som ledare idag påpekar detta också till sina ungdomar.
Det är inte alls fel att vara kort. Då får du bara placera… Är man kort i handboll, om vi ska ta det när vi ändå pratar, det är några handbollstränare som lyssnar kanske. Om man är kort så måste du ha hjälp av någon annan. Du måste ha en linjespelare. Din linjespelare är din bästa vän. Med linjespelare kan man utnyttja yta. Du kan använda dem som armspelare. Du kan spela in till honom. Target people. Precis. Du kan säga till linjespelaren att när jag får bollen från höger då springer du bara väck därifrån för då kommer det vara en yta där. Då vet du att ytan kommer. Den tajmingen måste man ha. Då när han springer väck, då dyker du in i den ytan. Då är det mål.
01:46:36 – Jacob: Kanske en lårkaka på köpet.
01:46:39 – Ljubomir: I OS-finalen så hade jag tre lårkakor i OS. Det var fantastiskt. Det gjorde ont måste jag säga.
01:46:44 – Jacob: Ja, det gör ont, lårkakorna. De sitter i där och har sig.
01:46:48 – Ljubomir: Ja, det tog fyra månader innan det blev bra.
01:46:50 – Jacob: Oj. Om vi bara tar lite här, när du körde din
Vranjes egna styrkesiffror, matchkrav och återhämtning på resande fot
01:46:55 – Jacob: styrka då. Du nämnde spelarna här, men vi vill veta lite vad du liksom slängde iväg. Du hade ju bra påkar till ben, men var de starkare? Vad gjorde du i böjen? Knäböj, alltså där var det…
01:47:10 – Ljubomir: Optiskt ser man ju att mina ben var lite starkare kanske. Jag var faktiskt stark i knäböj. Jag körde 180 djupa knäböj. Mitt nästan djupt var det 220. Vad vägde du i kroppsvikten? 80-85?
01:47:24 – Okänd talare: 82 kg.
01:47:24 – Jacob: 82 kg, det är ju väldigt starkt.
01:47:33 – Ljubomir: Så det fattade inte jag från början, varför jag var så snabb i sidled de första 5-10 metrarna. Men explosiv då. Men det är naturligt, jag hade ju väldigt mycket i mina ben att göra. Jag var stark i mina ben.
01:47:49 – Jacob: En jävla kraft i dem ja. Frivändningar, körde du det på din tid?
01:47:54 – Ljubomir: Vi körde lite frivändningar, men där hade jag 85 kilo som högst. Där var jag inte alls lika stark, det kan jag inte säga. Bengtbereds hade väl 120 som max.
01:48:08 – Jacob: Det är bra det också.
01:48:11 – Ljubomir: Men som sagt, när du tittar på mig då, min matchvikt låg ju på 80-82. Då körde jag 180 knä och så 120 bänk och så frivändningen 85. Men överallt där jag vägde mig så var jag överviktig. Du såg ju när man hade de här testerna och så vidare. Så tänkte jag, herregud, det kan ju inte stämma på mig. Men än idag är jag överviktig.
01:48:47 – Jacob: Men det är bara BMI då eller fettmassan också?
01:48:49 – Ljubomir: Nej, fettmassan har blivit sämre än vad den var då. Men nej, BMI var det ju naturligtvis på den tiden.
01:49:03 – Jacob: Ja precis, fettmassan är ändå, det är ju det som man får köra på bergidrottare. Man kan tänka sig att många handbollsspelare ligger ganska högt i BMI-tal annars.
01:49:11 – Ljubomir: Absolut. Det var väl dem. Sen var jag snabb de första 10-20 metrarna. När det gäller sprints. Där var jag snabb. Jag var inte uthållig. Alltså jag var… De här Cooper-testerna som vi pratade om. Det var ingen höjdare.
01:49:33 – Jacob: Nej, det var därför de försvann. De försvann.
01:49:39 – Ljubomir: Det är också en sån grej. När jag tog bort de här grejerna och införde längre intervaller istället. På mina spelare, som jag tycker då är mer anpassat till handbollen. Det finns ju undersökningar i handbollen där det är alltså under 60 minuter under handbollsmatch. Om du då tittar på vad du gör under de här 60 minuterna när det gäller anfall från försvar. så är det så att mellan 32 och 38 minuter så går du under en handbollsmatch. Du har alltså ungefär Sex gånger har du ungefär maximala sprints på 15-20 meter. Sen har du ungefär mellan 25 och 35 gånger har du kontakt man mot man situationer i sidled. Sen har du inte med. Det är det som händer under matchen. Du har även kanske 4-6 sprints. Där är alltså när du kör 3 sekunder. Max.
5 meter, 4 meter. Det är inte mer än så under en match. Det är om du spelar 60 minuter.
01:51:00 – Jacob: Precis. Både försvar och anfall.
01:51:03 – Ljubomir: Både försvar och anfall. Idag så byter du ut och har en 15-minutersperiod. Under den 15-minutersperioden kan du förstå hur många minuter du går. Problemet är att du har de här mellan 25 och 35-40 gångerna där du har kontakt. Du kör med sidled. Det kommer ju nästan när du har gjort det här i en match där det är ett högt tempo. Jag bygger mitt anfallsspel och mitt försvarsspel väldigt mycket på rörlighet och på att ha ett otroligt tryck mot motståndarna. Jag lägger ett så pass högt tryck på motståndarna att de inte hinner organisera sig. Då är det väldigt mycket löpning även i… Det här är inte bara min statistik. Men där får du nästan mjölksyra då hos många spelare. Därför byter jag ut mina spelare emellanåt så att de får vila.
Då kommer nästa in och ska köra samma sak.
01:52:05 – Jacob: Jag tror det är gemensamt för alla lagsporter. I fotboll är det 80-85% av tiden de går. De tar sig en mil på 105 minuter om man räknar med pausen. Det kan man promenera egentligen. Det är inte det som liksom… Det som sliter är ju hela tiden de här accelerationerna, utbromsningarna, hoppen och närkamperna. Och det sliter väldigt mycket.
01:52:29 – Ljubomir: Absolut. Jag vet inte hur det är i handbollen om man har statistik på det för i fotbollen så vet jag att det finns ju statistik när det gäller Champions League att är det mindre än tre dagars vila så är risken stödd att lagen förlorar. Ja.
01:52:41 – Jacob: Det är många ligor som har gjort om det till fördel för sina lag att de har flyttat. Alltså som Barcelona, om de ska spela Champions League på tisdagen då spelar de tidigt på lördagen. För bara några år sedan så låg ju deras match på söndagen där oavsett och så här. Jag tror lite det som du nämnde här med att tyskarna kanske, både att landslaget, ni vet nu gick det ju bra i Champions League, men kollar man Premier League så tror jag mycket där också att deras Premier League-lagen går inte så bra internationellt. Jag tror att de matchas hårdare än alla andra lag. Det fixar de inte verkar det som.
01:53:15 – Ljubomir: Jag håller med dig. Det är därför det är som jag nämnde, det här matchandet att vi spelar var tredje dag. Det gör det fantastiskt svårt för mig att hålla en viss nivå fysiskt på mina spelare.
01:53:29 – Jacob: Särskilt om ni ska sitta i bussen, istället för att flyga och sådana saker.
01:53:33 – Ljubomir: Ja, du vet att det här med återhämtning, jag behöver ju, Jag menar att löpa ner efter en match till exempel. Jag skulle gärna vilja se att de cyklar istället eller gör något annat. Istället för att löpa. Jag vill ju inte att de löper ner med samma belastning. Jag vill inte att de ska springa helt enkelt. Därför har jag sagt till dem också att vill ni inte, gå hellre än spring. Finns det cyklar så får de cykla. Den här återhämtningen som är för mig då mellan att spela i Paris, en bortamatch, och sen har jag två dagar senare en hemmamatch. Den är så viktig för mig för att jag ska få upp max igen. tre dagar senare. Jag tror att styrkan i det jag har som ledare är att jag säger till dem, ni måste sova. Ni måste verkligen återhämta er. Ni måste äta.
Men att äta också är för mig jätteviktigt. De hade inte ens riktlinjer innan jag tog över hur de ska äta, sova och dricka. Det är också en sån grej. Handbollen är lite efter på många av de här delarna och därför försöker jag Så gott som möjligt måste man säga, för jag är ju inte expert på någonting. Försöker förmedla det här genom andra som kommer och besöker och får hålla företag om det här.
01:55:17 – Jacob: Det funderar jag kring också här när du nämnde kosten. Hur gör ni det på bortamatcher? Är det in i bussen och så har ni köpt mat till alla eller tar man sig ut till en restaurang och kör hemåt sen? Nej, för att nu är det ju så att vi flyger oftast till matcherna och så har vi en buss som vi kan sova i.
01:55:41 – Ljubomir: Så vi åker hem under natten och sover. Jag vill ändå ha de Jag sparar tid genom att sova natten i bussen. De har ju madrasser så det är ju ändå okej. Men då äter de, för att spara tid också, så äter vi i bussen. Vi beställer allting och så får de mat i bussen efter matcherna. Innan matcherna naturligtvis beställer vi maten på hotellet, vad de ska äta. Så vi bestämmer ju vad de ska äta.
01:56:08 – Jacob: Och kosttillskotten och sånt, nyttjar man det eller hur är det? Är det på eget bevåg eller ni står klubben för något? För det vet jag så olika i fotbollen där att i vissa föreningar så liksom Står det färdigblandat till alla spelare individuellt och i andra föreningar så är det vissa spelare som ger sig på grejer som de kanske inte skulle göra utan att veta vad de tar.
01:56:30 – Ljubomir: Vi står ju för det naturligtvis. Under försäsongen så är det så att efter varje träning så står det färdiga drycker och då ska alla dricka det. Belastning är, jag har ju än en gång lite tid under försäsongen där jag verkligen kan köra en hård träning och ha den här balansen mellan hård och kvalitet. Men jag tränar ner dem under försäsongen och då behöver de verkligen kosttillskott. Under säsong så har de tillgång till kosttillskott men det får de välja själva. vill ju ändå att de ska ha, de hinner också, äta ordentligt och få i sig allting genom maten under säsong. Det gör de. Men är det någon som känner att de vill ha kosttillskott så får de gärna ta det också.
01:57:22 – Jacob: Men det är liksom bara spårtryck och proteinpulver? Ja, precis. Så är det. Nu tror jag nästan vi får avbryta här. Annars blir det jobbigt för de som ska lyssna.
01:57:37 – Ljubomir: Vi får se. Du kanske kan komma och hälsa på oss i sommar om vi kommer till Sverige.
01:57:40 – Jacob: Ja, det hade varit skoj. Det hade varit kul det med.
01:57:44 – Ljubomir: Ja, det låter bra. Jag har träning snart.
01:57:48 – Jacob: Tack så mycket för att du ställde upp.
01:57:49 – Ljubomir: Tack så hemskt mycket Jacob.
