Jag skrev senast om den uppmärksammade artikeln från DN Debatt om förslaget på socker- och godisskatt (”DN Debatt om socker- och godisskatt”). En viktig faktor i det förslaget var enligt författarna risken för barn att tidigt utveckla övervikt och således tidigt i liviet bana väg för en klart ökad risk för andra komplikationer av metabola syndromet. Artikeln byggde till stor del på vårt godisätande i landet med en oro för att detta är ett led i framtida ökningar av metabola syndromet.
En stor riskfaktor med en kost rik på stora mängder raffinerade kolhydrater och fysiskt inaktivt liv är diabetes. Det är en riskfaktor som författarna i DN:s debattartikel framhöll och det är vad jag ämnar att rikta in mig på i denna text.
Diabetes och övervikt i världen
Ökningen av övervikt har i västvärlden skjutit i höjden. En artikel från 2007 i New England Journal of Medicine uppskattade övervikten i världen till cirka 1.1 miljarder individer varav 324 miljoner uppskattades lida av fetma (1). Att den debatten vi själva möter här i Sverige gäller just våra svenska förhållanden är ju inte helt orimligt. Dessutom får vi höra mycket om USA och Storbritannien via TV-program t.ex.
Ett påstående om att USA och Storbritannien är länder med katastrofal hälsoutveckling är det nog ingen som protesterar höggljutt mot. Gällande just diabetes typ 2 så har ökningar i t.ex. Storbritannien ökat från 1.2 % åren 1978-1980 till 12.5 % 2005 bland män i åldrarna 40-59 år (2). För samtliga åldersgrupper, etniciteter och socioekonomiska grupper har förekomsten av övervikt och diabetes även skjutit i höjden i USA enligt publicerad statistik från tidsskriften JAMA 2003 (3). Samma trend har observerats för både diabetes typ 1 och 2 i andra Europeiska I-länder (4) och globalt sett har en estimerad siffra på en ökning från 171 miljoner diagnostiserade diabetiker 2000 till 366 miljoner 2030 enligt en artikel från 2004 i den vetenskapliga tidsskriften Diabetes Care (5).
Men de ”larm” vi möter oftast är som sagt (enligt min uppfattning) just de svenska förhållande samt andra I-länders förhållanden. Utvecklingen i andra delar av världen är även den skrämmande och i många delar av världen har det gått i en hastighet som inte kan motsvaras ens i USA. Mellanöstern, öarna i Stilla havet (t.ex. Tonga), sydöstra Asien och Kina är delar av världen där man tagit till sig den västerländska livsstilen mer och mer vilket syns tydligt i statistiken för t.ex. viktökningar och diabetes (1).
Kina – mest diabetiker i världen?
Jag råkade av en slump hitta en artikel i den amerikanske tidningen Reuters gällande diabetesutveckling i Kina med titeln ”China becomes world’s new diabetes capital” (läs den här). I den texten redogör författaren för en artikel i New England Journal of Medicine från mars 2010 med titeln ”Prevalence of diabetes among men and women in China.” (6).
Man undersökte här prevalens av diagnostiserad diabetes, odiagnostiserad diabetes, nyligen diagnostiserad diabetes och prediabetes hos 46 239 individer från 20 års ålder. De var slumpmässigt utvalda från 14 av Kinas provinser och urvalet ansågs representativt för den totala befolkningen. Prediabetes kategoriserades enligt antingen dåliga fasteglukosvärden eller nedsatt glukostolerans. Nyligen diagnostiserad diabetes innebar att personen i fråga fått hör från en doktor att vederbörande lider av diabetes (även om han/hon ännu inte fått det svart på vitt i form av värdemätningar).
Den totala prevalensen av diabetes och prediabetes är enligt artikeln 9.7 % respektive 15.5 %. Författarna skriver att under 2007-2008 uppskattades diabetesprevalensen hos individer från och med 20 års ålder till 92.4 miljoner (50.2 miljoner män och 42.2 miljoner kvinnor) respektive 148.2 miljoner med prediabetes (76.1 miljoner män och 72.1 miljoner kvinnor). Detta utifrån siffrorna hos de undersökta individerna i förhållande till landets totala invånarantal. Eftersom urvalet var slumpmässigt, sträckte sig över flera åldersgrupper, socioekonomiska grupper, stadsdelar och provinser anses alltså resultatet genereliserbart för hela Kinas befolkning. Ökat samband med diabetes sågs hos stadsbor mer än hos människor på landsbygden, en skillnad som inte var lika tydlig gällande prediabetes.
Vidare var livsstilsfaktorer som lägre grad av fysisk aktivitet och rökning kopplat till ökad risk för diabetes och högre utbildningsnivå innebar lägre risk. Likaså var övervikt, högt blodtryck, bukfett, triglyceridnivåer m.m. kopplat till förekomsten av diabetes. Något som tydligt visar att ens levnadsvanor påverkar och att hela det metabola syndromet och dess komponenter påverkar varandra. Så utvecklingen av diabetes och andra delar av metabola syndromet anses vara en stor riskfaktor i Kina. T.o.m. så stor att landet alltså kommer kunna ha den högsta frekvensen av diabetiker i hela världen inom kort tid. Som om inte det var nog med det så oroas författarna över den stora mängden odiagnostiserade diabetiker eftersom det är en enorm grupp som ligger i klar riskzon.
In summary, our results show that diabetes and prediabetes are highly prevalent in the general adult population in China. Given its large population, China may bear a higher diabetes-related burden than any other country. More troublesome is the finding that the majority of cases of diabetes are undiagnosed. These results indicate that diabetes has become a major public health challenge in China and underscore the need for national strategies aimed at the prevention, detection, and treatment of diabetes in the general Chinese population. (6)
Slutord
Artikeln visar siffror som ännu inte innebär högre procentuell andel människor som lider av diabetes eller är i riskzonen men dock den totalt sett högsta förekomsten i världen. Artikeln i Reuters kan ju således bli lite missledande eftersom det handlar om antal människor och inte andelen människor. När det kommer till andelen människor finns mer extrema exempel, exempelvis ön Tonga (som jag nämnt högre upp) där en studie från 2003 visade att hela 84 % av männen och 93 % av kvinnorna var överviktiga eller obesa (7). 2002 pulicerade Diabetes Care en artikel som undersökte diabetesförekomst på ön och där visades sig prevalensen bland Tongas invånare vara 15.1 % vilket dessutom var en ökning från 7.5 % 1973 (8).
Så höga andelar av befolkningen kunde man alltså ännu inte observera i Kina. Nu finns ju alltid risken för snedvridna siffror även om man eftersträvar ett så representativt urval som möjligt. Detta gäller både i Kina och andra delar av världen. Studien om diabatesprevalens i Tonga inkluderade 1024 personer från och med 15 års ålder, kineserna var som sagt 46 239 personer och likaså är varenda studie gjord på ett visst antal individer där man får hoppas att man inte övergeneraliserar. Likaså används olika kriterier för olika kategorier, det förekommer felrapporteringar från deltagare, det blir bortfall m.m. men man kan helt klart få en god bild av trenderna.
Jag tycker det är intressant att ta upp en sådan här studie för min högst personliga uppfattning är att vi ofta pratar om ”den västerländska livsstilen” som något mestadels förekommande i just västvärlden. Och likaså framhålls ofta östasiatisk kost/livsstil som något eftersträvansvärt och hälsosamt. Det i sig är inget jag säger emot men man bör vara medveten om att den typen av kost/livsstil bygger på hur man levde förr, vilket jag anser att skillnaden mellan stad/landsbygd i den här artikeln även antyder. Där kan man ju kanske anta att levnadsförhållanden till större del motsvarar hur det sett ut längre tillbaka i historien avseende kroppsarbete och kostvanor t.ex. Men att äta och leva som kineser, japaner etc. gjorde under mitten av 1900-talet är alltså knappast överförbart till att leva som dessa befolkningar i dagens situation.
Så frågan är hur länge man faktiskt kan prata om ”västerländsk livsstil” när det numera är ett globalt fenomen.
/Nicklas
1. Hossain P et al. Obesity and diabetes in the developing world – a growing challenge. N Engl J Med. 2007 Jan 18;356(3):213-5.
2. Thomas MC et al. Evidence of an accelerating increase in prevalence of diagnosed Type 2 diabetes in British men, 1978-2005. Diabet Med. 2009 Aug;26(8):766-72.
3. Mokdad AH et al. Prevalence of obesity, diabetes, and obesity-related health risk factors, 2001. JAMA. 2003 Jan 1;289(1):76-9.
4. Passa P. Diabetes trends in Europe. Diabetes Metab Res Rev. 2002 Sep-Oct;18 Suppl 3:S3-8.
5. Wild S. Global prevalence of diabetes: estimates for the year 2000 and projections for 2030. Diabetes Care. 2004 May;27(5):1047-53.
6. Yang W et al. Prevalence of diabetes among men and women in China. N Engl J Med. 2010 Mar 25;362(12):1090-101.
7. Duarte NL et al. Obesity, Type II diabetes and the Ala54Thr polymorphism of fatty acid binding protein 2 in the Tongan population. Mol Genet Metab. 2003 Jul;79(3):183-8.
8. Colagiuri S et al. The prevalence of diabetes in the kingdom of Tonga. Diabetes Care. 2002 Aug;25(8):1378-83.
Väldigt intressant läsning och jag skrev själv om höjd skatt på socker, vilket jag tycker vore en jättebra grej. Jag är själv diabetiker men har haft det sedan barnsben.
Väl skrivet!
”Vidare var livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet och rökning kopplat till ökad risk för diabetes och högre utbildningsnivå innebar lägre risk.”
Men fysisk aktivitet ökar väl inte chansen för diabetes?
Hej Anders!
Ja för diabetiker är det nog bäst att ligga lågt på socker och kolhydrater i allmänhet. Hur äter du själv? Massor av diabetiker uppger ju att insulindoser kan minskas ner och att blodsockret blir bättre när de ligger lågt på kolhydrater men fortfarande ges råd om kolhydratrik mat vilket jag tycker känns absurt.
Haha, tack för det Edvard! Det är ändrat nu. 😀
Glömde tillägga att LÅG GRAD AV fysisk aktivitet är en riskfaktor men nu är det ordnat. Bra att du är observant och säger till.
Nja jag har väl egentligen aldrig fått några direkta råd, de är mest glada att jag äter alls haha.
”Det i sig är inget jag säger emot men man bör vara medveten om att den typen av kost/livsstil bygger på hur man levde förr, vilket jag anser att skillnaden mellan stad/landsbygd i den här artikeln även antyder. ”
Detta gäller förstås inte bara asiatiska länder, titta t ex på Frankrike som ett exempel på ett land där kostvanorna är relativt oförändrade och vilka konsekvenser det har på exempelvis hjärtsjukdom.
Stephan@wholehealthsource bloggade igår om hur asiatiska kostvanorna utvecklats: http://wholehealthsource.blogspot.com/2010/06/in-search-of-traditional-asian-diets.html
Västerländska rationella mathanteringsmetoder (raffinering etc) förstör metabolismen för både västerlänningar & asiater 🙁
Folk som till alldeles nyligen levde som jägare drabbas hårdast. Pimaindianerna har högst andel diabetiker i världen. http://en.wikipedia.org/wiki/Pima
Tack för länken Patrik! Wholehealthsource är en grym blogg, han har sjukt mycket läsvärt där. Den artikeln var intressant men ännu mer kul att läsa kommentarerna faktiskt.
Så fort personer som faktiskt har ERFARENHET från maten i de länder man diskuterar som hälsosamt ur olika synpunkter så visar det sig att gängse idéer ofta är sjukt förenklade. Att tro att det finns ”typisk kinesisk mat” bara för att man käkat kinabuffé. 😀 Kina är ENORMT med helt olika kosttraditioner i olika provinser, och givetvis blir bilden ännu mer komplicerad när övriga östasien tas med. Trots det pratas det om att ”asiaterna som äter så mycket ris har ju ändå bra hälsa” vilket är ett inte helt korrekt resonemang varken avseende kostvanorna eller hälsopåståendet.
Ja Pimaindianerna nämns mycket i ”Good Calories Bad Calories”. Många folkslag som helt saknat tandproblem, IBS, blindtarmsinflammationer och metabok sjuklighet tills dess att jordbrukets storskalighet spridit skitmat världen runt.