Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Daniela Eklund, som är doktorand vid idrottsbiologiska avdelningen på Jyväskylä universitet i Finland. Daniela forskar på kombinerad styrke- och uthållighetsträning under handledning av den välkände professorn Keijo Häkkinen, och har själv en bakgrund inom redskapsgymnastik, styrketräning och veteranfriidrott.
Samtalet inleds med en historisk tillbakablick på forskningen kring att kombinera konditions- och styrketräning, med avstamp i Robert Hicksons klassiska studie från 1980. I den studien tränade deltagarna elva pass i veckan, vilket ledde till att styrkeutvecklingen stagnerade och till och med försämrades efter några veckor. Daniela förklarar att den tidiga rädslan för att kombinera träningsformerna till stor del berodde på extrem träningsvolym och frekvens, medan senare forskning visat att det går utmärkt att kombinera så länge den totala belastningen hålls på en rimlig nivå.
En central del av Danielas egen forskning handlar om den så kallade ordningseffekten (order effect), det vill säga om det spelar någon roll huruvida man inleder ett kombinerat träningspass med styrka eller kondition. När forskarna mätte akuta responser såg de att de som började med uthållighetsträning hade något långsammare hormonell återhämtning av bland annat testosteron under de första 48 timmarna i början av träningsperioden. Sett över hela träningsperioden på 24 veckor jämnade dock detta ut sig, och både maxstyrka, muskelmassa och syreupptagningsförmåga ökade likvärdigt oavsett vilken ordning man tränade i.
Vidare diskuteras en studie där man jämförde att köra styrka och kondition i samma pass (två till tre dubbelpass i veckan) med att dela upp dem på olika dagar (fyra till sex kortare pass i veckan) med exakt samma totala träningsvolym. Resultaten visade ingen skillnad i styrkeökning eller hypertrofi mellan grupperna, men gruppen som tränade mer frekvent på skilda dagar fick en tydlig minskning av fettmassa samt en något bättre utveckling av VO2max. Wille, Jacob och Daniela reflekterar över tänkbara orsaker till detta, såsom ökad vardagsmotion vid transport till labbet, efterförbränning och aptitreglering.
Avsnittet berör även neuromuskulära anpassningar och hur den frivilliga muskelaktiveringen kan mätas med elektrisk stimulering (interpolated twitch-teknik). I studierna såg man att de som tränade styrka först eller på separata dagar förbättrade sin förmåga att aktivera muskeln maximalt, medan denna anpassning uteblev hos gruppen som alltid inledde passet med konditionsträning. För motionärer som tränar för hälsan spelar ordningen mindre roll i praktiken, men för idrottare som vill optimera explosivitet och maxstyrka är det fortsatt en god idé att separera passen med minst sex timmar eller lägga dem på olika dagar.
Avslutningsvis diskuterar de metodologiska utmaningar inom idrottsforskning som sällan syns när man bara läser den publicerade artikeln. Daniela berättar om hur små detaljer – som hur hårt en försöksperson kramar styret på en testcykel, vilken tid på dygnet man mäter muskeltvärsnittsarea med ultraljud på grund av vätskesvullnad, eller hur väl deltagarna vågar ta ut sig på ett maxtest – kan påverka resultaten rejält och kräver noggrann standardisering och inkörning.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och presentation av Daniela Eklund
00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Godmiddag Wille, får jag väl säga. Du har varit uppe i många timmar antar jag?
00:00:33 – Wille: Jag ja, ja. Sedan klockan fem och här är jag. Hur är läget med dig?
00:00:37 – Jacob: Det är väl bra. Börjar bli lite förkyld känner jag. Vi får se om rösten pallar här. Jag spelade in en podcast precis innan här också faktiskt.
00:00:44 – Wille: Ja, jag tänkte faktiskt säga det. Det var jävlar vad du var aktiv podcastande idag. Ja, precis.
00:00:50 – Jacob: Det blir en heldag att bara sitta och snacka, så vi får se om rösten pallar. Det är inte jag som ska snacka så mycket i detta avsnittet.
00:00:56 – Wille: Nej, exakt. Vi har med oss en gäst idag. Vi har med oss Daniela Eklund. Välkommen.
00:01:02 – Daniela: Tack, tack så mycket.
00:01:03 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:04 – Daniela: Jo, det är bra. Sommarsemestern gjorde sitt i positiv bemärkelse. Man är utvilad och orkar jobba igen.
00:01:11 – Wille: När kom du tillbaka?
00:01:12 – Daniela: Det var två veckor sedan.
00:01:15 – Wille: Okej, jag kom tillbaka från en minisemester igår. Jag kan säga att jag var mindre utvilad när jag kom tillbaka än när jag åkte, av någon anledning.
00:01:23 – Jacob: Men det är bara för att du går upp fem på morgonen. Om man har semesterrytmen och så går man upp fem helt plötsligt, det är klart att det inte är roligt den dagen.
00:01:31 – Wille: Nej, man sover som en jag vet inte vad-natt. Det är inte bra. Men vi ska inte prata om vad jag kommer tillbaka till, – utan snarare om vad det är du har tagit semester ifrån, Daniella. Helt enkelt, du ska få berätta om dig själv.
00:01:48 – Daniela: Jo, jag har tagit semester från att skriva min doktorsavhandling. Och så blir det ju faktiskt lite undervisning också här och där som jag gör. Men jag är heltidsdoktorand på Jyväskylä universitet i centrala Finland, på idrottsbiologiska avdelningen, och jag forskar i kombinerad styrke och uthållighetsträning helt enkelt. Det är det jag håller på med.
00:02:08 – Wille: Okej. Hur långt har du kommit på din PhD?
00:02:12 – Daniela: Jag har väl bara ungefär ett halvt år kvar. Kanske knappt ett halvt år, och sen borde jag försvara, disputera. Så är det klart.
00:02:21 – Wille: Känns det som att du håller planeringen? Går det åt rätt håll?
00:02:26 – Daniela: Jo, visst finns det sämre dagar, men för det mesta funkar det bra.
00:02:30 – Wille: Jag tänker att du ska få berätta lite om dig. Är det så att du har någon idrottsbakgrund? Hur kommer det sig att du kom in på den här banan där du är idag?
00:02:37 – Daniela: Jo, säkert som de flesta som jobbar med det här, så har jag också varit ganska intresserad av idrott och sport, och har säkert hållit på med någon sorts träning ända sedan lågstadiet, mer eller mindre. Mest var det redskapsgymnastik då jag höll på med, – och i gymnasiet blev det mera friidrott och prova lite på kortsprint och stavhopp och sånt. Men det var nog säkert redan på högstadiet som jag blev intresserad av teorin – och fysiologin bakom fysisk prestation. Jag tror faktiskt det var så att det var en tränare som hämtade maltodextrin åt oss, – när vi hade tuffa träningspass, och sa att vi orkar lite bättre om vi blandar det i vattnet – och dricker det istället för bara vatten,
00:03:16 – Jacob: Det kanske låter lite skumt så här i efterhand, men …
00:03:20 – Daniela: Jag tyckte det var jättefascinerande att man kunde påverka prestationen med nåt yttre. I gymnasiet fick man lära sig lite om träning på hälsokunskapen och lite om ATP på biologin. Det var säkert då som jag började leta upp mera träningslitteratur på egen hand. Då var det ganska klart och tydligt för mig själv att det var nånting sånt här jag ville studera efter gymnasiet.
00:03:42 – Jacob: Du hoppade på universitetet direkt då?
00:03:45 – Daniela: Jo, här i Finland har vi bara ett universitet där man kan studera någon sorts idrottsbiologi. Så jag sökte in hit till Jyväskylä. Först läste jag en kandidat med tränings och testningslära som huvudämne, och biomekanik i biämne. Sedan fortsatte jag vidare med min masters, Slutligen blev jag doktorand också.
00:04:08 – Jacob: Så du har kört allting på ett streck. Det är ganska imponerande.
00:04:12 – Daniela: Ett år tog jag lite semester däremellan, men då jobbade jag på ett gym som personal trainer. Så det var nu kanske också lite ditåt.
00:04:20 – Jacob: Men mer eller mindre så har det nog allt gått. Håller du på med någon sport numera då?
00:04:26 – Daniela: Mest blev det styrketräning i sju, åtta år och inget annat, men nu har jag lite fortsatt med friidrotten igen, försökt hoppa in där jag hoppade av i gymnasiet. Det är ju så att den här, jag tror de kallar det Masters Athletics, alltså det då veteranidrott det heter. De sänkte åldersgränsen till 30 och jag fyllde precis 30 i december nu. Så då tänkte jag att bra, nu kan jag bli en veteranidrottare jag med. Då har det inte så stor skillnad hurdana resultat man gör, då kan man bara ha roligt.
00:04:56 – Jacob: Ja precis, jo det är ju så faktiskt. Det är nog svårare för många att börja som seniorer än vad det är att börja som veteraner.
00:05:03 – Daniela: Jo, det är riktigt kul. Få vara på samma tävlingar med nittioåriga gubbar.
00:05:08 – Wille: Jag tänkte precis säga det. Finns det någon intern åldersfördelning i Masters? Eller är det bara nu är du över trettio, nu är du redo för ättestupan?
00:05:17 – Daniela: Nej, det är med femårs-mellanrum. Femårs-intervaller.
00:05:21 – Jacob: Men du tävlar också då?
00:05:22 – Daniela: Ja, lite.
00:05:24 – Jacob: Det är riktigt roligt. Ja, tävling är alltid roligt tycker jag.
00:05:29 – Daniela: Ja, det måste ju finnas någon mening, något syfte med att man tränar.
00:05:32 – Jacob: Ja, precis. Ett mål.
00:05:34 – Daniela: Ja.
00:05:35 – Wille: Jag blir sedd som en fascist varje gång jag säger det till folk, upplever jag. Men varför tränar du då? Varför går du till gymmet om du inte har någonting du ska uppnå? Det tycker folk är märkligt.
00:05:46 – Jacob: Jag tror i längden så är det nog nästan bra om man är den personen som kan gå dit utan att ha något jättetävlingsmål. Man kommer nog bli irriterad när man blir sämre på allt senare. Jag har svårt att se mig själv tävlande som 65-åring och vara nöjd med vad jag presterar. Jag hoppas ju att den här relativa ribban förändras. Att det är på något sätt att jag är nöjd för att jag gör något som var bra det året. Men jag är ju rädd att jag kommer fortsätta jämföra mig med 30-åriga jag. Det är så jag gör på fotbollen. Jag blir frustrerad varenda gång för jag vet att det här klarade jag för tio år sedan.
00:06:19 – Daniela: Ja, men å andra sidan, så länge det nu finns andra i din åldersklass, att du inte är alltför gammal, 100 plus, så finns det ju någon annan du kan jämföra dig med.
00:06:28 – Jacob: Jo, det är sant.
00:06:29 – Daniela: Det var på en tävling som jag såg, det var nittioåringar, två stycken, som hade stött kula, och han som vann kunde inte ta sig upp på prispallen själv. Det är lite annorlunda än att trolla på finska mästerskapstävlingarna. Men helt roligt, lite sympatiskt.
00:06:46 – Jacob: Ja, det är kul att de gör det.
00:06:47 – Wille: Så länge det finns någon man kan tävla mot så att man inte blir själv på prispallen som man inte kommer upp på. Han var ju nöjd ändå, han var ju bäst. Han har inte kommit på prispallen-skit heller.
00:06:55 – Daniela: Hoppas ju att de inte sitter och räknar ut att den och den dör snart och då är jag bäst.
00:07:02 – Wille: Det blir som såhär Guinness rekord där man liksom springer med någon grej på huvudet för att ingen har gjort det förut och så är man bäst i världen på det liksom.
Historik kring forskning på kombinerad styrke- och konditionsträning
00:07:09 – Jacob: Men vi hoppar till din forskning då. Vad gjorde du när du gjorde din master?
00:07:15 – Daniela: Ja, i själva verket började jag redan då med kombinerad träning, – för att det var en doktorand och blivande kollega till mig, – Moritz Schumann, som jag nämnde tidigare, – han höll på att starta sin egna forskning, – och han behövde både administrativ och praktisk hjälp till att göra fystester, – för att utföra sitt projekt. Samtidigt betydde det att man också hade en möjlighet till att få använda – en liten del av datan och skriva sin magisteruppsats. anmälde jag mig som frivillig och jobbade ett helt år där. Så även min master handlade om kombinerad träning. Vår handledare, professor Keija Hakkinen, ville utvidga ämnet ännu mera. Då blev det klart att det skulle bli ett nytt projekt och behövas en till doktorand. Jag hade också redan tidigare uttryckt intresse för att doktorera.
Vi hade dessutom den goda turen att vi fick projektet till en stor del finansierat av kultur och utbildningsministeriet. Då blev det liksom mitt öde också att forska i kombinerad träning.
00:08:17 – Jacob: Är det liksom det som gäller där nu? Du nämnde snabbt här Keiko Hekkinen. Jag tror i alla fall att några av våra äldre lyssnare känner igen namnet. Det är ju en av de största när det kommer till styrketräning. Svenskarna har ju Åstrand, Bengt Saltin och Ekblom och de här som kanske är då… har tagit sin plats när det gäller konditionsträning, – men styrketräning så är ju faktiskt Häkinen, – tillsammans med en amerikanare eller två amerikanare då, – det är väl egentligen de som började med någonting. Det var ju liksom värre än studier på styrketräning på 90-talet, – så var det ju Häkinen med i den på något sätt.
00:08:51 – Daniela: Jo, men sen mot slutet av 90-talet så börjades det här i Jyväskylä forskas då – om kombinerad träning, att jag tror det var Lena Paavolainen, – som publicerade någonting år 1999, – några akuta responser till löpning och styrketräning, noted åt det hållet, och sen efter det så har vi ju fortsatt på, – liksom vidga ut det hela tiden, att det som jag själv har gjort – är ju bara en liten bit av all den forskning som vi här i Jyväskull har gjort – kring ämnet. Det är liksom en längre tradition, började det vara vid det här laget, – i 15-20 år så har man liksom hållit på med det här.
00:09:26 – Jacob: Vad har man kommit fram till då? Snabbt sådär.
00:09:32 – Daniela: Jättesnabbt! så har man väl kommit för det mesta fram till att det är intensiteten och volymen som avgör ganska mycket. Går det åt skogen eller går det bra? Det är väl det som de flesta undrar. Går det överhuvudtaget att kombinera eller blir du övertränad direkt?
00:09:49 – Jacob: Det går alldeles utmärkt så länge man inte gör för mycket av båda sakerna kombinerat, kan man väl säga.
00:09:55 – Daniela: Ja, om du har en träningsfrekvens som inte är alltför hög och om inte totalvolymen blir helt grotesk, så då borde det nog fungera.
00:10:03 – Wille: Men när man började publicera där, som du sa, på slutet av 90-talet, var det ungefär den slutsatsen man hade då? Mitt intryck är att det var kanske lite mer tvärtom till att börja med, att man var ganska rädd för det.
00:10:13 – Daniela: Jo, till att börja med, det var ju faktiskt 1980 som Robert Hickson från USA publicerade den här Pioneering Study, där han hade alldeles jättehög volym. Jag tror det var fem styrketräningspass och sex uthållighetspass per vecka. Så elva träningspass på en vecka. Då märkte man att av en 10 veckors träningsperiod, – så kunde man utveckla sin maxstyrka i ungefär 5-6 veckor, – därefter blev det en platå, och i själva verket blev maxstyrkan sämre. Så jo, det var kanske mer en sån konsensus man hade, att det inte går. Alltid då du lägger till konditionsträning eller uthållighetsträning, – så kommer det att påverka styrketräningen. Men efter det har man nog blivit mycket klokare om den saken.
00:11:01 – Wille: Det är lite roligt ändå att man kan dra den slutsatsen från den studien. Precis som du säger, den visar ju faktiskt att det inte funkar att kombinera på det sättet. Men tänker man att det är någon som försöker kombinera på det sättet?
00:11:13 – Daniela: Jag tror faktiskt att det var så … Jag har läst någon liten bit om den här Hickson. Det var väl så att han var själv tyngdlyftare eller någonting sånt. Hans handledare var John Holessey, som var fadern till all forskning gällande uthållighetsträning. Då hade hans handledare sen sagt att skulle du inte vilja komma och jogga lite på morgonen med mig? Då hade Hickson märkt att det funkar inte mera på gymmet. Jag tror att han designade sin egen forskning, sin studie, utgående från sin egna erfarenhet att jogga lite varje morgon. och lyfta sen på eftermiddagen. Jag tror det var nånting sånt bakom. Så visst kan det vara nån som gör så också.
00:11:56 – Jacob: Han ville typ bara bevisa att det inte bara var han som fick dåliga resultat när han började jogga. Ja, det tror jag.
00:12:02 – Daniela: Ja, ja.
00:12:02 – Jacob: Det var häftigt.
00:12:06 – Wille: Men vad var det som gjorde att man… Varför började man komma på andra tankar då? Varför tyckte man inte att såhär, okej, då är det här avgjort, vi behöver aldrig mer forska på det här?
00:12:14 – Daniela: Ja, det måste nog ha varit någon som har märkt att volymen var alldeles jättehög. Totalvolymen var jättehög i den studien och då måste man väl ha börjat skära ner sen på träningspassen. Jag har inte någon helt exakt förklaring till det, men det måste helt enkelt ha varit någon som bara märkte att det inte funkade så. Men det tog ju ganska länge innan någon forskade i det igen. Jag tror att följande studie som jag har hittat var från 87, så där var sju år emellan.
00:12:41 – Wille: Om man säger din forskning då, var i processen kommer den in i bilden?
Spelar ordningen på styrka och kondition i samma pass någon roll?
00:12:45 – Wille: Om du ändå började med din master, vad började ni titta på i det skedet?
00:12:50 – Daniela: Vi började forska mer om det som kallas order-effekt. Det är att om du kombinerar styrka och uthållighetsträningen så att du gör det i samma pass, båda träningarna i samma pass, så åt vilket håll ska du alltid börja med styrka eller är det bättre att börja med sin cardio? Och vi är nog inte de första heller som har forskat det, – att det har mycket gjorts i Brasilien, tycker jag, – så har de gjort med lite äldre försöksdeltagare, liknande studier. Men det var det som jag sysslade med i min masters.
00:13:19 – Jacob: Och resultatet blev?
00:13:21 – Daniela: Ja, alltså … Det som människor förväntade sig var väl att vi skulle hitta jättestora skillnader, – men det gjorde vi ju faktiskt inte. Det var ju nästan strunt detsamma åt vilket håll du tränade, – så du blev starkare. och aerobakondisen blev bättre. Det var inte något problem, men när vi kollade på de akuta responserna, – hur utmattad du blev efter ett enskilt träningspass, – så kunde vi hitta lite skillnader där just på hormonkoncentrationerna, – och responserna, och lite i återhämtningen också. Det verkar lite som så att om du alltid börjar ditt träningspass – med uthållighetsträningen, så tog det i början lite längre för dig att återhämta. Du var inte helt och hållet återhämtad ännu efter 48 timmar. Medan om du hade börjat med styrketräningen, så då var du återhämtad redan vid 24 timmar.
Men att det jämnade ut sig och sen efter en längre träningsperiod, 24 veckor hade vi, så då var det ingen skillnad mera.
00:14:22 – Wille: Jag kommer ihåg att när jag började läsa om det här, när jag började på sjukgymnastutbildningen för ganska många år sedan, då fick vi ta del av de här ACSM-rekommendationerna, alltså American College of Sports Medicine, och i dem så trycker man ganska mycket på just det, om du ska kombinera din träning, eller vad man gjorde på den tiden skulle jag säga, jag har inte läst dem, uppdatera dem, om det har kommit några sådana.
00:14:40 – Daniela: Att om man ska kombinera konditions och styrketräning ska man göra det just på det sättet som du beskriver, att styrketräningen ska komma först, för att den inte ska bli lidande på något sätt.
00:14:48 – Wille: Men är det baserat på den typen av forskning då, där man har kollat på den akuta responsen, eller finns det annat som visar att det skulle vara bättre att göra så på något sätt?
00:14:57 – Daniela: Ja, det måste väl vara de akuta, men de allra flesta studier som har forskat i den här order-effekten så att säga, de har ju inte några akuta responser, utan det är bara då bara långtidsadoptionerna man har kollat på. De flesta säger nog att det inte finns någon order-effekt, – utan att du kan helt själv välja. Men där beror det säkert lite på intensiteten på konditionsträningen. Det beror också på att om du försöker kombinera – två typer av både styrketräningen och uthållighetsträningen, stressar samma muskelfibertyper så då kan du ju bli ganska trött och då måste man lite fundera att är det de fiffigaste kombinationerna då, man kanske inte vill köra maxstyrka efter högintensiva intervaller eller så.
00:15:49 – Jacob: Man tänker ju spontant där just att liksom är det lite trötta ben så kanske man inte får samma styrketräningseffekt. Man kanske ändå får hypertrofin. Man får ju trötta fibrer men man kanske inte får den här nervsystemsträningen på samma vis om man är lite andfådd eller om man har lite matta ben från ett intensivare löppass eller cykelpass. Jo, och så finns det
00:16:15 – Daniela: sådana studier där de har forskat i de här typ 3 och 4 afferenterna, – att de lär ska reagera på ett lägre pH, med andra ord om det bildas laktat eller mjölksyra, – och de skickar inhiberande signaler till centrala nervsystemet, – som det betyder att centrala nervsystemet inte låter dig mera trötta ut, – så att om du gör någon sådan konditionsträning där det bildas mycket laktat, – så kommer du inte ens att kunna pressa max mera sedan på ett styrkepass – som kommer genast efter.
00:16:44 – Jacob: Men vet man hur träningseffekten blir där då? För jag tänker liksom, det kan ju vara att det räcker med intentionen. Att man försöker göra det så kraftfullt man kan och så får man en träningseffekt. Eller behöver det också bli kraftfullt? För ta styrketräning så vet man ju kring Rate of Force Development att det viktigaste är ändå intentionen att göra det explosivt eller kraftfullt. Men hastigheten verkar inte spela så stor roll i alla fall om vi pratar lite nybörjarhållet då.
00:17:14 – Daniela: Jo, det är förstås problem, eller problem och problem, – men alltid då man har mer eller mindre nybörjare som försöksdeltagare, – så då är det kanske inte alltid så noga hur man gör till en början, – för de kommer ju att utvecklas i alla fall. Men jag tror inte att det finns en enda studie med kombinerad träning så här just med tanke på order-effekten som skulle bevisa att du inte skulle ha utvecklat maxstyrka alls. Det tror jag inte att det finns.
00:17:39 – Jacob: Men blir det skillnad då? Alltså alla utvecklar, men blir det skillnad i hur mycket de utvecklas? Vi tar en hypotetisk studie istället. Det kanske finns, det vet jag inte. Men om vi säger att man har en grupp som kör lite intensivare intervaller och sen försöker köra ett benpass. Alltså intensiva intervaller i form av löpning. Och så har du en grupp som kör mer slow steady state-löpning. Och sen kör sitt benpass då samma. Tror du det blir någon skillnad i styrkeutökning på de två grupperna?
00:18:07 – Daniela: Ja, jag tror inte att det har gjorts, men jag skulle kunna tänka mig att om det skulle bli någon skillnad så skulle jag tro att de som kör sån här low intensity steady state löpning, att det skulle vara de som kanske skulle ha en fördel till att utveckla maxstyrka lite mera. Men det är ju svårt att säga, det beror på hur långt… Ja, hur jobbigt det blir i slutändan. Jo, och hur lång träningsperiod och vad har de för tidigare träningsbakgrund och så vidare. Sånt inverkar ju mycket förstås.
00:18:35 – Wille: Alltid. Men då pratar vi
Hur påverkas hypertrofi och maxstyrka av konditionsträning?
00:18:39 – Wille: bara om maxstyrkan, då pratar vi inte om hypertrofieffekten?
00:18:42 – Daniela: Ja, hypertrofi, det är ju… Jag tycker det har… Nu på sistone har det debatterats ganska mycket. De flesta studier visar ju faktiskt att det inte borde vara något problem med att få lite tillökning till muskelmassan också, om du har ett sådant här kombinerat program. Men det finns väl lite färre studier som skulle ha jämfört kombinerad träning och bara styrketräning. Men det finns nog hypoteser, om inte bevis direkt, att du kanske ändå med bara styrketräning kan få lite mera hypertrofi än om du börjar blanda in konditionsträning. Men där igen så tror jag att det beror ganska mycket på att Att hurudan konditionsträning det är du blandar in.
00:19:24 – Jacob: Ja, och jag tror också att totala… Ja, precis som vi pratade om, volymen och intensiteten där också. För vi har ju till exempel Tommy Lundberg, om du känner till honom på KI. De gjorde ju en kombinerad där de bara körde två träningar av varje. Alltså fyra träningspass i veckan.
00:19:40 – Daniela: Jo.
00:19:40 – Jacob: Och sen var ju deras konditionsbit enbensspark, så det var väl lite åt styrkehållet. Men det var ju ändå bättre resultat till och med för de som körde den här lite konditionsinriktade två gånger i veckan och styrka två gånger i veckan, än de som bara gjorde styrka.
00:19:57 – Daniela: Jo, det finns ju vissa som säger att det till och med hjälper. Det underlättar hypertrafin. Och sen vissa som tycker tvärtom, men det är där som jag just tror att det faktiskt har ganska stor betydelse, hur mycket och hurudan konditionsträning. Och sen vad som är ändamålsenligt för vilken grupp förstås, vilken målgrupp man har. Behöver man hypertrofi eller finns det annat man vill fokusera på?
00:20:21 – Jacob: Ja, precis.
00:20:22 – Wille: Behöver hypertrofi? Vill ha, är väl frågan.
00:20:26 – Daniela: Ja, du menar kanske närmast om det gäller höjdhoppare, de kanske inte vill dra på sig en massa extra muskelmassa, men de behöver ju maxstyrka i alla fall. Ja, precis. Jag tänkte närmast så.
00:20:38 – Wille: Men varför skulle det hjälpa med … Varför har man en hypotes om att man skulle få mer hypertrofi – om man kombinerar styrke och konditionsträning?
00:20:47 – Daniela: Ja, jag tror det här med … Svaret borde komma mer från de här cellsignalerings-pathwaysen, – och de är jag inte riktigt expert på, så jag vågar inte säga nånting definitivt. Men jag tror det har mer att göra med att det skulle vara vissa … vissa signaleringar som stärker varandra, istället för att inhibera varandra som man kanske tidigare trott. Men det är inte riktigt mitt område, tyvärr.
Hormonsvar, träningsvärk och akut återhämtning efter dubbelpass
00:21:24 – Jacob: Du nämnde här innan att ni hade mätt hormoner och så lite akut återhämtning. Kortsiktig återhämtning, alltså på en till två dagar. Varför mäter man till exempel testosteron och kortison ofta? I många äldre studier hade Häkinen ofta ration mellan testosteron och kortison som någon form av markör.
00:21:46 – Daniela: Jo, det är en som de brukar använda för att se om den här hormonal miljö, om den är katabol eller anabol. Har du mera testosteron jämfört med kortisol? Det är en. Men varför man skulle mäta akuta hormoner? Det är ju ganska bra etablerat, att man vet att när du har en viss intensitetsträning, så borde du se en viss respons i testosteron och kortisol. De tyder helt enkelt på stress i kroppen. Du kan avläsa hur tungt träningspass har varit från de här hormonvärdena. Och det var då det som vi ville veta, – för att mest har det ju bara varit antingen styrketräning, – eller uthållighetsträning, som man har mätt de här akuta responserna till, – och det har inte så mycket gjorts någon forskning på sådana här dubbelpass, – så att säga, och speciellt då med två olika ordningar, – att börjar du med styrka eller börjar du med uthållighet, – så det var helt enkelt då vi tyckte att A, så finns det en liten lucka där, man inte vet så mycket.
Och sen förstås så var man ju intresserad av att kan det finnas några skillnader där som kanske skulle spegla sig sen på de här långsiktiga adaptionerna? Mm, precis.
00:23:03 – Jacob: Men när ni mätte återhämtningen annars på en, två dagar, ni tittade på hormoner, hade ni med något hjärtverk eller något subjektivt träningsverk?
00:23:15 – Daniela: Vi hade isometrisk styrka som vi mätte så att vi kunde se om styrkenivåerna hade återhämtat sig. Och så hade vi hormoner. Vi hade testosteron, cortison och tillväxthormon. Och så hade vi en sån här vass skala, en sån här linje helt enkelt, som försöksdeltagarna fick kruxa i. Tyckte de att det gjorde jätteont i musklerna eller var de återhämtade på det planet också.
00:23:41 – Jacob: Var det konsekvent där? Du nämnde ju lite att det var lättare för dem som började med styrketräningen, att de hade lite mindre i början på träningsperioden. Var det liksom så?
00:23:50 – Daniela: Det reflekterades nog inte i det här subjektiva.
00:23:53 – Jacob: Nej, utan det var mätvärdena.
00:23:55 – Daniela: Jo, det var bara mätvärdena. Det var ju synd på sätt och vis, för hade det varit det subjektiva så hade man i alla fall, om man ska börja träna nybörjare, så kanske man hade haft en liten vinst genom att göra det så hemskt för dem och försöka vända på det då. Jo, men å andra sidan så, vi mätte ju också det här CK, alltså kreatinkinas, som anses då vara en marker på inflammation eller om du har gjort mycket excentrisk. träning så brukar ju CK-värdena gå ganska högt upp och de korrelerar ganska bra med deras subjektiva känsla då sen att de var som högst vid 24 timmar och efter det så sjönk det sedan. Efter 24 timmar ungefär så tyckte alla försöksdeltagare att det var då som de var allra mest sönder så att säga.
00:24:37 – Jacob: Då var de ganska unga med andra ord?
00:24:40 – Daniela: 18 till 40 var den här åldersskalan vi hade.
00:24:45 – Jacob: För jag upplever ju personligen att träningsvärken alltid är värst två dagar efter numera.
00:24:49 – Daniela: Mm, det tycker man ju.
00:24:51 – Jacob: Man vet inte varför det är. Bara sån apropå. Du kanske har koll på det?
00:24:56 – Daniela: Det där med träningsvärk. Jag tror det är lite… En av de sakerna som man inte vet så jättenoga om, de exakta mekanismerna, – är det mikrotrauma eller vad det är, och är det så att de tar 48 timmar för att bildas, – eller innan de börjar leka, det vet jag inte exakt. Det var nånting jag ville forska i då jag skrev min kandidatuppsats, – och då var det en professor som sa att det är omöjligt, för ingen vet.
00:25:25 – Wille: Bra sätt att ge upp. Det tror jag.
00:25:27 – Daniela: Det var kanske det han försökte.
00:25:30 – Jacob: Det är något sådant man får ge sig på när man är professor. Fem år kvar innan pension. Nu kör jag all in här. Nej, men det stämmer. Det är väldigt svårt. Jag har försökt läsa på några gånger på det området och det blir liksom… Det är ingen som verkligen säger någonting rätt ut, känns det som.
00:25:46 – Wille: Nej, det beror på vad du forskar på, känns det som. Forskar du på nerver, då kommer du säga att det är sensitiserade afferenter. Forskar du på celler, då kommer du säga att det är cellsvaren som är annorlunda och bla, bla, bla. Ja, kanske det. Men du sa att den här kreatin-kinasen korrelerade ganska väl med den subjektiva upplevelsen av hur sliten man kände sig. Men var det någon skillnad där i hur man hade lagt upp det, eller var det bara på hormonsvaren som the order effect gav någon skillnad?
00:26:15 – Daniela: Hur menar du?
00:26:17 – Wille: Om man blev mer sliten på något sätt, beroende på hur man lade upp träningen med kondition och styrketräning.
00:26:23 – Daniela: Ja, det var ju helt bara på hormonerna som vi såg det, – att styrkenivåerna hade återhämtat sig för båda grupperna lika fort, – men att det var då bara på testosteronet som vi kunde se – att testosteronvärdena var ännu lägre än det här basala, – som vi mätte då när de var helt utvilade, – på den gruppen som hade börjat med uthållighet. Det var testosteronet som helt enkelt inte ännu riktigt hade hunnit till basalnivån – på 48 timmar, därifrån kunde vi avläsa det.
00:26:52 – Wille: Men eftersom ni såg ingen skillnad på den totala ökningen under den här perioden, – men tror du att det kan ha nån betydelse för skador, – eller för nån variabel överhuvudtaget, alltså det här som ni uppmätte med testosteronet, – eller var det bara just det som var en skillnad?
00:27:13 – Daniela: Problemet är ju att vi inte vet exakt varför testosteronet var lägre. Fanns det ett större upptag av testosteronet för någon orsak? Vi mätte ju inte några receptorer och ingenting, – så vi har ju egentligen bara testosteronvärdet utan att veta – vad det är som gjorde att det blev lägre. Men man antar ju att eftersom testosteronet nog hjälper förstås – alla vävnader att återuppbygga sig och behövs till exempel då – mer eller mindre till hypertrofi också, så det kan ju hända att Det helt enkelt behövdes testosteron någonstans ännu för att reparera kroppen. Men det är svårt att säga.
00:27:53 – Jacob: Ni har, jag vet en av dina andra publicerade studier,
Dubbelpass jämfört med att träna styrka och kondition på olika dagar
00:27:57 – Jacob: där tittade ni lite på kroppssammansättning. För att se om det liksom, var det någon skillnad där då? Spelar det någon roll? Man kan ju hitta på hypoteser där att personligen så skulle jag ju ha lättare att äta om jag avslutade med konditionsdelen. Inbillar jag mig.
00:28:12 – Daniela: Jo, där hade vi ju alltså en tredje grupp till ännu. Vi hade en grupp som tränade styrka och kondition på olika dagar. Då hade vi tre grupper som vi jämförde just i den studien.
00:28:23 – Jacob: Var det samma volym på alla tre grupperna?
00:28:25 – Daniela: Det var det jag just ville poängtera, att det var faktiskt samma volym. Det har funnits tidigare studier där det inte har varit samma volym, om man har haft ett sånt här upplägg. Men då hade vi exakt samma volym för alla. Där var det så att de som tränar på olika dagar, med andra ord, de måste göra lite mer frekventa pass per vecka. De tappar ju då fettvävnad mera än de andra. I själva verket de som tränar styrka och uthållighet i samma pass, oberoende av ordningen, så det händer ju ingenting där på fettvävnadssidan för dem.
00:29:02 – Jacob: Men det är väl intressant för det finns ju andra studier vi tar på styrketräning som också talar lite för frekvenshållet. Att det kanske är bättre att träna ofta och inte så mycket varje träningspass. Såg ni någon skillnad i muskelmassan där? Det gjorde ni inte sa du?
00:29:18 – Daniela: Nej, muskelmassa, det var ganska jämnt för båda.
00:29:21 – Jacob: I och för sig har de ju tränat lika mycket styrketräning. Alla grupperna har ju kört styrketräning tre dagar i veckan.
00:29:29 – Daniela: Jo.
00:29:30 – Jacob: Och de har kört lika mycket träning varje gång, så det kanske inte är så konstigt att det inte skiljer sig där. Men det är ändå intressant att det blev en effekt av att sprida ut träningen.
00:29:37 – Daniela: Jo, och det var faktiskt nånting som vi inte riktigt förväntade oss. Det var en ganska stor överraskning för oss, speciellt att det var ganska tydligt En tydlig skillnad. Tyvärr hade vi inte en metodologi som skulle kunna ge åt oss helt exakt den där mekanismen. Men det finns tidigare studier där det har bevisats att du kan få en lite längre efterförbränning som funkar efter träningen om du gör frekventa, korta pass. Då skulle man kunna tillämpa det i vår design också. De som gjorde fyra till sex pass i veckan jämfört med de som bara gjorde två till tre pass i veckan, även om de då alltid hade dubbelt så långa pass.
00:30:24 – Jacob: Ja, precis. Att den totala efterförbränningen har blivit aningen större. Det kan ju också… Man vet ju faktiskt att… Alltså träning, om du ger folk en standardiserad måltid efter träning så brukar ju de som… Eller… Efter träning. Ger man folk en standardiserad måltid så ger du den till dem efter träning så brukar de vara bättre på liksom… hålla kaloriintaget på en rimlig nivå. Så det kan ju också vara att det på något sätt har en liten inverkan på deras mättnad och hunger. Att de spontant har börjat äta lite mindre för att de har tränat frekvent istället för att de tränat lika mycket fast få gånger. Att de får en mer utspridd effekt där också.
00:31:02 – Daniela: Det kan ju vara. Så hade vi en en amerikansk professor som besökte Jyväskylä och han såg så mycket cyklar omkring och tyckte att människor cyklar överallt så han tyckte att en förklaring kunde ha varit att de som tränar mer frekvent att de också cyklade och sen alltid till träningen för de tränar ju här på vårt labb. Det är ju helt placibelt.
00:31:24 – Jacob: Ja precis, har man fyra kilometer dit och fyra kilometer hem så har man cyklat åtta kilometer extra för att göra samma träning.
00:31:32 – Daniela: Men de förde nog dagbok på allt som de gjorde, om de skottade snö eller gick ute med hunden, så bokförde de ju. Och vi hade inga skillnader där mellan grupperna, men visst är det fullt möjligt att om man alltid cyklar eller joggar redan till träningen så blir det ju Ännu lite extra motion bara utav det redan. Det är faktiskt en annan grej också som jag brukar påpeka, som jag märker för mig själv också, är det att när man är iväg och tränar så kan man inte äta.
00:31:59 – Wille: Men totala tiden borde väl ändå vara samma, eller det är bara restiden?
00:32:03 – Jacob: Du har ju transporttiden ditifrån också ju. Så de har ju haft kanske de… Totalt sett tiden hemifrån så har ju de som har kört sex pass varit borta mer, för de har ju sex duschar. Istället för tre duschar och sådana här saker. Man kan skoja lite om det, men jag tror att folk är hemma och lite uttråkade. Det är så lätt man går till kylskåpet en gång extra. Är du då borta en timme extra varje dag så blir det antagligen lite mindre man stoppar i sig till sist också.
00:32:28 – Wille: Det blir nästa studie då att ni kör exakt samma upplägg, bara det att de som sprider ut det, de får bara duscha varannat pass.
00:32:37 – Jacob: De som bara kör tre pass, de får komma in till labbet ändå och sitta och läsa en bok. Exakt. Eller bara cykla till labbet, duscha, cykla hem, så att det jämnar ut sig där.
00:32:45 – Wille: Visar att träning är helt irrelevant, det är bara att du inte ska vara hemma som gör det. Ja, så när det gäller crossfets så vet man inte, ska jag säga.
00:32:52 – Daniela: Ja, men det är ju lite svårt att kontrollera förstås sådana här faktorer. Det är faktiskt fullt möjligt att någon sitter och bara tråkäter hemma.
00:33:01 – Jacob: Det som är intressant är ju egentligen vad som händer praktiskt. Man behöver ju faktiskt inte exakt veta varför. Även om det alltid är bättre att veta varför, för då kanske man kan göra det ännu bättre. Men det är ändå bra att veta att folk kanske får aningen bättre resultat om de kör sex mindre pass i veckan än om de kör tre lite större pass.
00:33:18 – Daniela: Jo, och det var vissa försöksdeltagare som sa att nog var det tur – att jag hamnade i den här gruppen som hamnar och tränar oftare, – för då hålls jag bättre motiverad. Det är mycket bättre att komma hit fyra, fem, sex gånger i veckan, – än att bara komma två. Vissa tyckte åt det hållet, medan andra tyckte sedan att nej, – jag skulle aldrig orka komma sex gånger i veckan. Tur att ni lottade mig i den här gruppen, – som bara kommer två eller tre gånger. Kanske det är lite individuell preferens nog också,
00:33:45 – Jacob: Jag kanske skulle gjort ett test efteråt också. Frågat hur mycket de trivdes i sin grupp och kollat på deras resultat.
00:33:51 – Daniela: Ja, i alla fall hade vi inte någon som skulle ha… Vi hade överhuvudtaget hemskt få dropouts som slutade mitt i. Men att de som slutade… Det var nog inte någonting med motivationen. Det var en som flyttade till en annan stad och kunde inte fortsätta vara med. Det var mest sådana grejer. Jag tror att det inte borde ha varit så mycket motivationsproblem för dem.
00:34:15 – Wille: Förutom kroppssammansättningen, mätte ni styrka och kondition på de här – och hur de utvecklade sig? Man såg någon skillnad mellan grupperna där?
00:34:22 – Daniela: På styrkan såg man ingen skillnad mellan grupperna. På fys-sidan var det one repetition maximum. Alltså maxstyrkan som vi mätte i en dynamisk benpress. Det utvecklades ungefär 15% för alla grupper. Men maximala syreupptagningsförmågan däremot, så alla grupper så bättrar ju, men de som tränar på olika dagar, – de bättrar lite mera ännu än de som hade kört dubbelpass – färre gånger i veckan. Men det fanns en förbättring nog för alla grupper, – vilket i själva verket är det positiva som kommer ut från våra studier, – att ingen skillnad hur du tränar så kommer det nog att bli bättre i alla fall. Sen är det detaljer, finns det något sätt som är lite bättre än dagen? Ja, precis.
00:35:11 – Jacob: Så är det väl.
00:35:12 – Wille: Men hade ni nån … Man tänker … När ni planerade
Periodisering och upplägg av träningen i studierna
00:35:15 – Wille: studien, hade ni planerat in nån periodisering, – eller nån progression? Att ni hade funderat på hur de här kunde utvecklas tillsammans, – eller var det egentligen bara linjärt?
00:35:24 – Daniela: Nej, vi hade nog periodiserat både styrkan och uthålligheten skilt. Då började vi … Om vi började med uthålligheten, så var det ganska lätta 30-minuters cykelpass. De cyklade ju alltså genomgående, det var ju inte nån … löpning de höll på med. Så det var en 30 minuter steady state, och när de fick lite bättre kondition, så satte vi in lite intervaller också. Längre femminutersintervaller, som var närmare Anna i robotröskeln. På styrkesidan började de med två veckor ungefär, cirkelträningsfunktionen, men det var att de skulle lära sig tekniken till alla de övningarna som vi hade. Och sen efter det var det mer hyperatroft inriktad träning. Och sen innan testerna blev det maxträning och lite explosiv styrka därpå.
Och så hade de två veckor lite lättare innan vi testade dem, så att de inte skulle vara helt utpumpade. Så på det sättet hade vi periodiserat det.
00:36:29 – Wille: – Men hade ni någon individuell progression, eller var det att ni tänkte att ni ökade volymen, oavsett hur det gick för deltagarna?
00:36:40 – Daniela: Som sagt, de tränade här hos oss och vi hade alltid några av oss som var där – och övervakade och kollade och diskuterade med dem hur det känns. Vi hade nog inte problem med att det skulle ha varit någon som stagnerade helt – och att vi inte skulle ha kunnat fortsätta med den progressionen som vi hade. Men det var klart att progressionen och periodiseringen var planerad – för en större grupp och så var det klart att vi sen individuellt – med försöksdeltagarna tillsammans bestämde hurdana vikter man lägger på i maskinen och så vidare.
00:37:09 – Wille: Märkte du att det var nånting som var genomgående som ni var tvungna att … Alltså tänka om, när det gällde just det med hur man balanserar återhämtningen?
00:37:19 – Daniela: Nej, det minns jag nog inte. Vi skulle nog inte haft några såna problem som vi skulle fundera över alls. Jag tyckte faktiskt att allting löpte lite för smidigt. Just på den fronten löpte det hemskt bra. Vissa av dem tyckte ibland kanske mest bara att Uthållighetsdelen var kanske lite för lätt tyckte de och det är kanske en sak som vi efteråt har funderat att man kanske kunde ha haft lite högre intensitet på redan från början. Men ja, de utvecklades ju alla så det var ju bara subjektivt och som de tyckte att det var lite för lätt.
00:37:57 – Wille: Det är lätt att säga i efterhand sådär att det var lite för lätt.
00:38:01 – Jacob: En 20-procentig dropp.
Neuromuskulär anpassning och frivillig muskelaktivering
00:38:04 – Jacob: Och nu hade han kört så hårt från början. Sen i efterhand sitter de och är kaxiga. Ni hade också, jag vet att du har tittat lite på neuromuskulär anpassning. Vad som händer när man styrketränar eller även vid kombinerad träning. Vad som händer på nervnivå. Vad blir man bättre på? Vad är det som händer? Kan du dra snabbt vad ni har gjort och sen allmänt?
00:38:31 – Daniela: Jo, det som vi gjorde var att vi var ju… Vi var utöver den fysiska prestationsförmågan, – så var vi lite intresserade av vad som händer på nervsystemets sida. Det är inte alla gånger så lätt att mäta det av en, – vi hade ganska många försöksdeltagare, 100+. Så vi körde med en elektrisk stimuleringsmetod, – interpolated twitch-teknik kallas det. Då får man ut den volontära muskelaktivationsgraden, Med andra ord hur mycket man då frivilligt kan aktivera sin muskel. Det är ju inte 100% för nästan någon människa. Det ligger ju på lite under. Man kan alltså inte aktivera allting. Om man är nybörjare kan den här procenten ligga på ungefär 90. Så vi ville ju se att kunde de också utveckla den här aktiveringsprocenten. Kunde de bli bättre på att aktivera sina muskler För att det finns ju, från sådana rena styrketräningsstudier – så vet man ju att till och med åldringar som kan ha hemskt nedsatt aktiveringsprocent, – så de utvecklar det, men vi ville då se att, när vi nu har uthållighetsträning med, – att om det på något sätt motsätter sig.
Men det som vi hittade var ju nog att de som tränar styrka före uthållighet, – och sedan de som tränar på olika dagar, så de förbättrar den här aktiveringsprocenten, medan de som började med uthållighet, – för dem hölls det ungefär samma. Men det var inte någon gruppskillnad där. Och när vi tänker tillbaka på att alla faktiskt blev starkare, – så kan det vara svårt att säga vad det egentligen har för praktisk relevans. Man vet inte om det skulle ha kunnat synas på styrkenivåerna sedan, – om vi skulle ha fortsatt ännu över sex, sju, åtta, nio månader i ett år, Eller om vi skulle ha haft lite högre intensitet på uthållighetsträningen, då kan det ju hända att den här akuta interferensen kunde ha övergått också till en sån här kronisk träningseffekt.
00:40:42 – Jacob: Men hur var det för gruppen som körde konditionsträning före styrketräning? Det var inte ens en minimal ökning då? Annars tänker man kanske att de kanske ökade mindre, men hade du gett dem ett år så kanske de hade kommit ifatt? För det finns ju trots allt ett tak där. Du kommer inte förbi hundra.
00:41:02 – Daniela: Nej, det fanns ingen statistisk ökning på det. Plus att det fanns en trend för det att den skulle ha ökat till 12 veckor, alltså halva, och sen kommit lite ner. Kanske den gruppen betedde sig lite mera så som man skulle tycka att en sån grupp som bara tränar uthållighet, utan någon styrketräning, för det är ju då som nervsystemets adaptioner brukar utebli på maximal nivå. Man kanske ser skillnader på submaximala nivåer. Det tyckte vi var lite intressant. En metodologisk aspekt är att när man mäter volontäraktivation, så gör man det isometriskt. De har ju ändå tränat dynamiskt och alla förbättrar sin dynamiska maxstyrka. Så det kan också finnas något i det här belastningssättet dynamisk gentemot och sen isometriskt som kan ge lite annorlunda utslag på resultaten.
00:42:04 – Jacob: Jag är lite nyfiken på det här med … En vältränad idrottare, vi tar till och med styrkor. Om vi säger att du har haft en tyngdlyftare. Hur stor procent klarar han eller hon av att aktivera av sina … Alltså, av styrkan. Hur mycket får de igång? Hur högt på procenten ligger de?
00:42:21 – Daniela: Nog kommer man ju nära hundra. Nog ligger det på en 99 eller nånting. Säkert kan man nån gång se hundra procent, men att … Men ganska typiskt som jag har sett förr, så kallade otränade eller sådana som bara var fysiskt aktiva till att börja med, så för det mesta har jag sett att de ligger mellan 90 och 95.
00:42:40 – Jacob: Har du testat några före detta elitstyrkeidrottare? Jag har en personlig teori, eller hypotes kan man kalla det. Att före detta elitidrottare oftare skadar sig på något sätt. Jag har alltid inbillat mig, eller försökt intala mig själv, eller min hypotes har varit att det har varit för att deras nervsystem är så duktiga på att använda det de har, men det de har är inte redo för det. Hänger du med?
00:43:07 – Daniela: Jo, och jag tror det kan vara så. Jag tror faktiskt det kan vara så. Vi såg ju till exempel i våra studier där vi gjorde den här akuta belastningen, Den gjorde vi innan 24 veckors träningsperioden och sen efter. Då såg vi att de kunde, på den isometriska styrkan, att våra försöksdeltagare kunde trötta ut sig lite mera efter 24 veckors träning. Vilket betydde att de hade, precis som du sa, blivit duktigare på att på att pusha sig själva och få ut allting. Jag tror det ligger någonting i det. Det brukar vara ganska typiskt. Man brukar också se lite högre hormonresponser efter att man har blivit van vid en viss sorts träning. Kroppen lär sig hur man tar ut allt.
00:43:55 – Jacob: Det som är intressant är ju om det finns kvar liksom. Om man slutar träna i… Säg man slutar, de här som ni tränar upp nu, om de hade slutat, ni testat dem ett halvår senare, om de hade gått tillbaka till sin baseline även när det gäller aktiveringen. Eller om det bara är liksom muskelmassa och sådana här saker som försvinner på tiden. Ja, det skulle ju ha varit intressant.
00:44:17 – Daniela: De blev många som inspirerade av att träna, att det skulle bli svårt att hålla dem stilla sen i ett halvt år. Men som tanke är den ganska intressant. Visst snackar man ganska mycket om att finns det någon sorts muskelminne eller har nervsystemet någon sorts minne att kommer det tillbaka snabbare om du en gång har tränat upp dig. Så det är ju sådana saker som är hemskt intressanta.
00:44:39 – Jacob: Det kommer en studie på det i höst nu som är utförd redan på GEH i Sverige. Vi hade några gäster om det. Du kan lyssna på något avsnitt tillbaka. Jag tror det var avsnitt 40. De hade problemet som du nämnde att de skulle få upp en hög hypertrofi på tre månader. Men sen skulle den försvinna igen för att de skulle testa vad som händer nästa gång. Då var det svårt att få folk att tappa muskelmassan igen. Så de fick lite halvt order om att de inte skulle röra sig för mycket de sista veckorna inför träningsperiod två.
00:45:11 – Daniela: Nånting har det gjorts av Häkkinen tidigare hos oss. Jag tror det var kanske med lite äldre försöksdeltagare. så fanns det någon sån här D-training-period, och så kollade de väl mest på det här explosiva, alltså snabbstyrkan då, Rate of Force Development, som de kollade på, och den försvann väl snabbast av allting. Först försvinner det explosiva och sen börjar maxstyrkan och muskelmassan komma ner.
00:45:37 – Jacob: Ja, precis. Ja, det är intressant det där.
00:45:40 – Wille: Jag tänker på, det låter ju
Praktiska råd för idrottare och motionärer som vill kombinera träning
00:45:42 – Wille: ändå som att det är ganska små skillnader, alltså även de skillnader man ser, lite osäkert på vad de betyder praktiskt, alltså även över hur man sammansätter träningen eller om man gör det på olika dagar liksom, eller sådär. Det verkar som att alla får ganska bra ökningar, lite oavsett hur man gör. Men man tänker, för vem tror du att det här spelar roll? Alltså, är det just för elittyngdlyftare, eller tror du att det kan vara även för folk på lite lägre nivå, alltså där det spelar roll hur man lägger upp träningen och om man kombinerar konditions och styrketräning?
00:46:11 – Daniela: Jo, med tanke på våra egna studier, – så har vi byggt upp de här programmen mera från ett hälsoperspektiv, – lite enligt rekommendationerna i Finland, – hur mycket man borde träna av uthållighet och styrka, – för att hålla sig frisk på något sätt. Vi utgår från det, men visst finns det andra grupper också, som nog kan behöva både hockey, i själva verket finns det ju en hel del idrottare, – och med fotbollsspelare tycker jag det har gjorts ganska mycket, – men där är det ju sen så många andra faktorer som spelar in, – de har ju annat de tränar också än bara styrka och uthållighet i sig, – att det är ju mycket skilltraining och annat.
00:46:55 – Jacob: Men jag skulle ju själv nog tycka ändå att det är väsentligt ungefär – att veta att hurdana träningsprogram
00:47:06 – Daniela: medför hurdana adaptioner och vad de kan ha för problem. Och att det skulle forskas i så många olika populationer som möjligt. Så att man kan få nån sorts helhetsbild. Men att, ja, det är så jag tänker kring det.
00:47:21 – Wille: Men du tycker inte att du kan se nånting idag som du tycker är fel i till exempel hur fotbollsspelare tränar eller hur de blir tränade? Alltså att det finns saker de inte tänker på som forskningen ändå har visat?
00:47:32 – Daniela: Kanske mest tänker jag att det kan ju bli problem om man till exempel försöker träna snabbhet – efter ett maxstyrkepass, för då har du ju nervsystemet utpumpat redan. Jag tror att det är mest säkert i sådana här sammanhang som problemen ligger, – att man kanske inte riktigt vet vilka former av styrka och uthållighet – som kanske är de bästa att kombinera ihop och vilka som kanske är lite sämre. Just i fotboll är jag kanske inte så speciellt insatt.
00:48:10 – Wille: Kanske lite mer i friidrotten? Friidrott, jo.
00:48:15 – Daniela: Där är det ändå de flesta som sysslar med någon sorts styrketräning också, – vid sidan om allt det andra. Det är ju en relevant bit för sprintrar till exempel. Jag tror nog att det optimala är om man kan hålla längre pauser emellan. Det var ju en fransk studie där de hade ragbyspelare och sex timmar verkar vara minimum för att återhämta sig. Men själv tycker jag att man nog ser en hel del kombinerade pass till friidrottare också. Just det, de här franska.
00:48:50 – Jacob: Det var en grupp som körde i kloss och så var det en med sex timmar och så var det en som körde varannan dag.
00:48:56 – Daniela: Ja.
00:48:57 – Jacob: Ja, det tror jag till och med jag skrev om för ett tag sedan. Jo, men det är väl egentligen… Det är väl fortfarande kanske, om man inte riktigt är säker på vad man gör, så är det kanske fortfarande… Det goda rådet är att separera det om man har möjlighet till det.
00:49:11 – Daniela: Det tycker jag absolut. Speciellt för idrottare där det kan gå snett på så lite, tycker jag. Om du mest tränar för hälsa är det kanske okej om du är lite trött i benen en dag och inte orkar träna just då, även om du hade planerat. Men för elitidrottare är det lite större skillnad. Om det är Finnkampen på kommande eller nånting.
00:49:31 – Jacob: Ja, precis. Har man möjlighet till det får man separera. Sen är det klart i många idrotter där man kanske inte tränar så mycket i grupp eller i lag, men vi pratar så. Där man ändå behöver kombinera och då kanske man får fundera lite på det vi varit inne på här att man kanske inte har maxintensitet på båda varianterna. Utan att man får välja vad man fokuserar på för stunden och så lägger man lite mer volym eller arbete på det.
00:49:56 – Daniela: Ja, det tycker jag.
00:49:57 – Wille: Vad tror du om man tänker på styrkelyftare till exempel, där hastigheten inte är särskilt relevant och där det är en del överkroppsstyrka som krävs? Funkar det att ligga på en hyfsat hög nivå av konditionsträningen, tror du man pajar sina resultat där?
00:50:14 – Daniela: Ja, jag tror mest frågan är vad man nu vill få ut, och sen med konditionsträning om du faktiskt … Om du är tyngdlyftare, jag tror de kanske alla gånger inte bryr sig så mycket, enligt min egen erfarenhet i alla fall, så verkar det lite så att cardio inte är så jätterelevant för dem. Svårt att säga om det är tillräckligt låg nivå eller låg intensitet alltså då på konditionsträningen så borde man ju nog vara ganska safe. Jag tycker att man inte ska vara sådär jätterädd. Och speciellt då övre kroppen tror jag inte att tar så illa upp.
00:50:50 – Jacob: Nej precis, det har vi inte gått
Hur mental trötthet, vardagsstress och baskondition påverkar träningen
00:50:52 – Jacob: in på faktiskt här. Men är det liksom det här… Om vi säger att där är en negativ effekt och man kör båda på lite för hög intensitet. Tror du det är en effekt som blir alltså globalt på att man är utmattad mentalt eller tror du att det är en effekt liksom på att helt enkelt den muskeln inte kan tränas fullt ut nu för att den har precis tränats hårt i konditionsbitar. Det jag försöker säga är att om jag cyklar ett intensivt intervallpass skulle jag kunna träna överkroppen för precis samma resultat som om jag inte cyklat då trots att det var intensiv cykling? Eller tror du att det ändå kommer föra över?
00:51:26 – Daniela: Jag tycker nog att om man inte har tröttat ut det centrala nervsystemet helt så borde man ju nog kunna få lika resultat. Sen så är det ju ibland lite problematiskt just det här med cykeln för att det är vissa som tycker att det är lite mera styrketräning att cykla eftersom det är så mycket time under attention. ibland för musklerna där om du har riktigt jättetung uppförsbacke eller du har i någon stor växel eller så.
00:51:51 – Jacob: Ja, de flesta cyklar ju inte med det här 80-90 varpar minut man ska ligga på egentligen. Elitcyklisterna ligger där. 90-100. Ja, precis. Försöker man det själv så känns det bara som att man trampar vatten. Kommer ingenstans.
00:52:04 – Daniela: Elitcyklisten är ju säkert ett helt eget kapitel. Men jo, jag tycker inte att det borde ha så stor skillnad. Det mentala har jag inte forskat så mycket i, att om man känner sig utmattad och bara känner och tror och tycker att man inte kan träna eller att man inte orkar, så det är förstås också en helt egen bit. Det är ju klart att en psykologisk faktor också kan ha någonting med utmattning att göra.
00:52:31 – Jacob: Här finns ju några intressanta studier där på framförallt på stress. Jag vet det var någon man tog bara ett gäng studenter och så fick de fylla i ett sånt där stressformulär. Man utvärderade hur stressiga de var. Och sen så fick de då träna på exakt samma program med alla studenterna. Och sen så efter träningsperioden så bara tittar man, delar man in dem i två grupper efter att de svarat på formuläret. Där det liksom de som var mer stressade i en grupp och mindre stressade i en grupp. Och de som var mer stressade de hade faktiskt generellt sett sämre resultat i alla övningar. Det var inga stora skillnader. Det var kanske 10% ökning för den ena och 12% för den andra gruppen. Men det var ändå så att de som upplevde lite mer stress i vardagen fick lite sämre träningsresultat.
Så jag tror nog det påverkar på något sätt ändå hur man är mentalt.
00:53:13 – Daniela: Jo, det tror jag nog.
00:53:15 – Jacob: Det räcker kanske inte bara med att lyfta kilona och göra jobbet utan det är allting runtomkring också. Man kanske inte vet varför.
00:53:23 – Daniela: Jo, sånt är ju svårt att kontrollera sen också. När man försöker utföra en studie, någon sorts forskning, och det är ganska svårt nog att försöka kontrollera sådana variabler. Ja. Men man tänker ju att det är på gruppnivå i alla fall, så om det nu finns en eller två som är mer stressade, så ska det kanske inte vara så illa, det jämnar ut sig i alla fall.
00:53:43 – Wille: Det låter som att man inte har någon ursäkt att inte konditionsträna, så att säga. Om man vill bli stark och stor.
00:53:49 – Daniela: Ja, stark och stor, nog, ja, kanske det. Det finns ju också förstås den aspekten att man kanske orkar träna bättre om man har lite bättre baskondition och kanske återhämtar sig lite bättre på det stora hela.
00:54:02 – Jacob: Det önskar jag att någon hade gjort en studie på. Daniela, sen när du är färdig, när du får välja själv forskning, kan du inte göra det? Det är många som har uppfattningen, men jag tror aldrig någon någonsin har tittat på det. Det hade varit kul att ta styrketränade personer och så dela in dem efter deras syreupptagningsförmågan och sånt där och sen så göra det ungefär som ni gjorde här. Titta på återhämtningen.
00:54:24 – Daniela: Jo, det tycker jag.
00:54:25 – Jacob: Hur är träningsverken, hur är målen? För jag tror också på det, att det på något sätt är en god grundkondition. Att man inte är soffliggande, att det kommer ha en positiv effekt på
00:54:36 – Daniela: Jo, det borde definitivt forskas i. Det finns hemskt många andra aspekter också man nog ändå kan tänka sig. Och det är ju verkligen en folkhälsoaspekt.
00:54:44 – Jacob: Alla som håller på och badar styrketränare kanske hade kunnat få dem till att i alla fall gå ut och promenera.
00:54:49 – Daniela: Ja!
00:54:49 – Wille: Svårt att höja sin VO2-max med promenad. Eller ja, då är man ju riktigt risig, men… Ja, fast sådär kanske i vardagliga livet så det är ju bara en liten fraktion av VO2 man använder.
00:55:00 – Daniela: Så VO2-max kanske för någon som bara vill hållas frisk Så VO2 Max kanske inte är den mest relevanta variabeln för just honom eller henne.
00:55:10 – Jacob: Den funktionella tröskeleffekten är det man är ute efter när man går och handlar på Ica. Man skulle ju kunna dela in dem också efter att sätta på dem en stegräknare för en vecka innan man gör styrketestet. Alltså det här är ingen jättestor studie heller känner jag. Detta borde man kunna få masterstudenter någonstans att ta tag i. Hoppas någon lyssnar på det här. Det är ju en akut studie.
00:55:33 – Wille: På med en stegmätare i en vecka och sen så mäter du VO2 max och sen så gör du styrketestet.
00:55:38 – Jacob: Sen får du testa dem dagligen i två, tre dagar. Det är två veckors jobb.
00:55:43 – Daniela: Det finns ju en massa aktivitetsmätare utöver de vanliga stegmätarna också, som tycker sig på accelerometerbas kunna skilja mellan lågintensiv och högintensivare aktivitet. Det borde ju kunna vara relativt enkelt att göra en sådan studie. Hoppas någon gör det.
00:56:03 – Wille: Du
Metodologiska fällor och utmaningar i träningsstudier
00:56:04 – Wille: skrev i ett mejl här innan vi började spela in om att det finns saker du stör dig på i metodologi och hur man lägger upp träningsstudier. Är det nånting speciellt som du funderar på som du har stött på när du har doktorerat nu eller gjort dina masterstudier som du märker verkligen förstör uppläggen eller som gör det extra svårt? Nånting som folk borde tänka mer på helt enkelt.
00:56:28 – Daniela: Ja, det finns jättemånga små saker som kan döda hela din studie, tycker jag. Även om du har planerat och periodiserat träningen fint, – och du har hittat alla perfekta försöksdeltagare, – och du har bra utrustning i labbet och allt, – så tycker jag ändå det kan finnas några små saker, – som inte riktigt går att kontrollera, och som man inte ens kan se – när man läser en artikel. Det finns jättemånga exempel, men ett som jag speciellt tycker om är Typ ett vanligt uthållighetstest som man utför på en konditionscykel. Om du håller i styrstången så att knogarna vitnar, – så kommer ju pulsen att vara mycket högre än vad den annars skulle vara, – för att det är statiskt arbete. Om du lägger upp några trösklar för uthållighetsträning enligt det, – så kan de ju kanske vara fel på 5-10 slag.
Jag tycker det finns mycket sådana grejer som man kanske inte ser när man läser en artikel, att har de kontrollerat sådant här? Har man gett tillräckligt bra instruktioner åt försöksdeltagarna? Det är typ en sak. Sedan en annan grej tycker jag är att när man mäter muskelns tvärsnittare med ultraljud. Vi har försökt alltid göra det i början av dagen, helst klockan sex på morgonen innan alla går på jobb, så att det inte ska finnas någon svullnad, någon ödema. mera kvar i muskeln. Det kan ju vara hemskt stor skillnad. Mäter man det då på kvällen efter att man har gått mycket och varit ute på stan och så vidare eller gör man det på morgonen, så där kan man ju också få lite falska resultat för att då blir ju tvärsnittsarean.
00:58:09 – Jacob: Är det tillförlitligt annars med ultraljud för att mäta hypertrofi? Jag är alltid lite misstänksam mot det med när jag ser det. Precis som du säger, det känns som att det finns mycket saker som kan variera. Hur hårt lägger man trycket? Hamnar man precis på samma ställe på muskeln och sådana här saker?
00:58:27 – Daniela: Det gjordes en valideringsstudie, ultraljud och magnetbild. då här hos oss, jag tror den är från 2010, det var Juha Ahtiainen och hans grupp som publicerade den. Och då när man kontrollerade just det här trycket och det att positionen var exakt lika och hur man utförde hela den här ultraljudsprocessen, så var det nog helt en valid method, konstaterar de. Och vi har fått ungefär en variationsprocent på fyra. Så den låter helt acceptabel till mig, förstås om du får efter en träningsstudie en ändring på 4% och du vet att variationsprocenten är 4% så då kan det ju vara plus minus noll. Men om du ser att en grupp har fått 25% större tvärsnittsarea på muskeln och felprocenten är 4% så då kan man säkert ändå ganska säkert konstatera att det är en riktig tillökning.
00:59:27 – Jacob: Upplever du, eller tror du att alla är så duktiga på att standardisera det fullt ut i sina
00:59:33 – Daniela: Det är svårt att säga. Jag vet att det som vi brukar göra är att om vi har någon masterstuderande som vi lär ut den här processen åt, så måste vi göra en reliabilitetsstudie med 10-15 kompisar som de ber komma in till labbet, och så ska de helt enkelt ta upp datan på det och så ska de upprepa det om någon vecka eller om några dagar och kolla att de får ungefär samma resultat.
00:59:59 – Wille: Och så låter vi inte dem peta på de riktiga försöksdeltagarna för övrigt.
01:00:04 – Daniela: Ordentliga resultat. För att de har visat att de kan det på ett bra sätt.
01:00:07 – Jacob: Ja, men det är ju skitbra.
01:00:10 – Daniela: Det strävar vi till att göra för att annars vet vi ju inte. Det är ju stora projekt annars som sabbas om man liksom får helt fel resultat. Exakt. Så det borde ju finnas mycket träning bakom sådana här sådana här mätningsmetoder som kan som liksom själva individen kan sabba på något sätt. Man hoppas att det finns träning bakom.
01:00:29 – Jacob: Hur tänker du med studier där de får dåliga resultat? För jag tycker också ibland är det liksom styrketräningsstudier, de kan ha kört i tre månader med nybörjare, så liksom ligger ökningarna på 5-6% och då tänker jag alltid bara så, vad har ni tränat dessa med?
01:00:43 – Daniela: Ja, det är 5-6% på ungefär en hur lång period?
01:00:46 – Jacob: Ja, tre månader. På tio veckor? Tre månader?
01:00:49 – Daniela: Ja, det låter ju, låter ju nog ganska ganska lågt kanske. Sen är det ju förstås också hur man nu beskriver sin grupp, att ibland kanske man säger nybörjare, men så visar det sig att de har tränat i själva verket lite mera än vad de egentligen sagt, för att speciellt i USA tror jag att ibland får de betalt för att få vara med i studier, de här försöksdeltagarna, vilket de i alla fall inte får från oss. Jag tror inte vi har pengar till sånt, men ja, så det är ju ett problem. Man kan inte egentligen veta att har försöksdeltagarna varit ärliga, har de kanske varit lite bättre tränade, eller har träningsprogrammet helt enkelt varit uselt. Mera är jag kanske rädd för att alltid då man gör fystesterna för första gången, att man kanske inte får hundra procent ut av individen.
Speciellt tycker jag att det kan verka ganska svårt med kvinnor när man försöker sporra dem och och hejar på dem sådär att ja ja, det går bra, och så är de lite generade att – nej, inte orkar jag mera och så, men att i sådana fall så kan man ju få – jättestora ökningar sen igen, om det första testet egentligen har varit lite – submaximalt, det är ju också en risk, men att sådant kan man ju – försöka motarbeta med att ha ett par sådana här tränings… testsituationer där de får testa.
01:02:10 – Jacob: Det är ganska vanligt nu med studier att de har två inkörningsveckor och sen gör man första provet och sen tränar de i kanske tio veckor till och så gör man andra provet efter det. De är ju fortfarande nybörjare men att de har känt på övningarna och vet ungefär vad det går ut på innan själva officiella testet.
01:02:33 – Daniela: Och speciellt tycker jag att i isometriska test så kan det vara att vissa inte riktigt vågar pressa på helt ordentligt. Jag vet inte, det är en jätteskrämmande känsla på något sätt, man tror att man söndrar hela manicken eller någonting, men det verkar som att det är ibland lite försiktigt. Men så brukar vi ju nog själva försöka ha en sån här <>><><>&<>& <><<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<< Försök brukar de få alltid på maxtester per övning, så att det nu säkert ska bli så nära max som möjligt.
01:03:11 – Wille: Det är väldigt intressant att höra om, för man tänker hur många faktorer som faktiskt kan påverka ett resultat som inte beskrivs som i studierna. Jag tänker, går man ner på den nivån att huruvida deras knogar vitnade när de satt på testcykeln och sånt där, så finns det ju hur mycket som helst som egentligen… Det är ju inte rimligt att det här ska finnas beskrivet i exakt hur man ska göra, utan det måste ju vara erfarenhet som avgör hur man får ut max av en person och hur man får det här testet att bli reliabelt och ovalit och sådär. Det är väldigt kul att höra om och det får ju en kanske att tvivla lite på allting man läser, eller om man ska säga lite extra mycket.
01:03:43 – Daniela: Jo, men visst kan det vara också tester som utförs nästan bara av en maskin till exempel, en DXA-mätning för kroppsomsättningen. En enkel felplacering, hur du har armarna eller benen placerade, om de är på lite annat sätt än tidigare du mätte, så kan du få lite andra resultat på grund av det. Ibland hjälper det inte ens att det är en maskin som gör testet åt dig, utan det är bara erfarenhet av den som administrerar testet. Man tycker att det borde läggas ganska mycket vikt på sånt.
01:04:19 – Wille: Då tror jag vi tar och avrundar där. Stort tack för att du var med Daniela, det var väldigt spännande att höra framförallt om det här med hur mycket som kan gå fel när man gör studier. Du gillar sådant Wille? Jag älskar sådant, jag tycker det är jättekul. Jag tycker också att det är någonting som folk borde höra mer om, hur svårt det faktiskt är att göra studier egentligen när man läser en avhandling, hur mycket arbete som ligger bakom det som kanske inte ens beskrivs i arbetet. Det är väldigt intressant. Så jättestort tack för att du ville ta dig tid.
01:04:47 – Daniela: Tack, det var jättekul att vara med. Ha det bra alla.
01:04:49 – Jacob: Ha det gött.
