Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet gästas podden av ortopedläkaren och forskaren Markus Waldén, som sedan 2001 har varit en central del av forskningsgruppen Football Research Group vid Linköpings universitet. Samtalet inleds med att Markus berättar om sin bakgrund som idrottsläkare för bland annat Kristianstads DFF, svenska ungdomslandslag i fotboll och handbollslaget IFK Kristianstad, samt hur han via nestorn Jan Ekstrand kom in på forskningsbanan.

En stor del av diskussionen kretsar kring UEFA Elite Club Injury Study, ett unikt forskningsprojekt som startade 2001 efter en direkt fråga från dåvarande UEFA-presidenten Lennart Johansson om hur ett utökat spelschema påverkar spelarnas skaderisk. Markus förklarar hur forskningsgruppen under femton års tid har samlat in detaljerad exponerings- och skadedata från Europas absolut främsta fotbollsklubbar, däribland Barcelona, Real Madrid, Bayern München och PSG, vilket har resulterat i en databas med närmare 25 000 skador.

Vidare diskuteras hur de europeiska storklubbarnas medicinska staber är uppbyggda och hur klubbarna använder de säsongsbaserade skaderapporterna för att utvärdera sin verksamhet. Ett centralt fynd från forskningen är det tydliga sambandet mellan skador och sportslig framgång: lag med få skador och hög spelartillgänglighet tar fler poäng och vinner fler titlar. Dessutom belyses hur huvudtränarens och fystränarens ledarskap samt träningsupplägg har stor inverkan på lagets skadestatistik.

Samtalet går därefter in på skillnader i återfallsskador mellan amatörfotboll, svensk elitfotboll och europeiska toppklubbar, samt utmaningarna med att hitta tillförlitliga tester för återgång till spel (return to play). När det gäller skadetrender över tid visar statistiken att hamstringsskador i lårets baksida har ökat med omkring fyra procent per år under femtonårsperioden, sannolikt till följd av att den moderna fotbollen kräver allt fler höghastighetslöpningar och snabba omställningar, samtidigt som följsamheten till förebyggande övningar som Nordic hamstrings ofta brister.

Även korsbandsskador, den svenska Knäkontrollstudien och risken för framtida artros avhandlas ingående. Markus berättar att struktur och regelbundenhet i knäkontrollträningen kan förebygga en stor majoritet av korsbandsskadorna hos unga spelare, men lyfter också det etiska dilemmat kring unga elitspelare inom exempelvis damfotbollen som drabbas av upprepade korsbandsskador. Han betonar vikten av att inte missa korsbandsskador i det akuta skedet eftersom sekundära meniskskador kraftigt ökar risken för tidig artros, samt att rehabilitering för knäpatienter ofta behöver vara betydligt mer utmanande och tung än traditionella hemträningsprogram.

Avslutningsvis diskuteras den extrema matchbelastningen på elitspelare under mästerskapssomrar samt hur erfarenheterna från europeisk toppfotboll har kunnat överföras till elitserien i handboll. De rundar av med praktiska och kliniska frågor om hur man ska förhålla sig till knän som klickar och knakar på gymmet, samt varför modern forskning visar att titthålsoperationer vid degenerativa meniskbesvär hos medelålders sällan ger bättre resultat än välstrukturerad och progressiv styrketräning.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion
• (00:01:05) Gästpresentation: Markus Waldén
• (00:05:49) Football Research Group och UEFA-studien
• (00:14:43) Hur klubbarna använder skadedatan och medicinska staber
• (00:19:27) Tränarens betydelse för skador och spelartillgänglighet
• (00:22:09) Återfallsskador och tester för återgång till spel
• (00:28:28) Trender inom fotbollsskador och varför hamstringsskador ökar
• (00:33:56) Knäkontrollstudien och förebyggande av korsbandsskador
• (00:38:47) Artrosrisk efter knäskador och vikten av rätt diagnos
• (00:43:15) Livslång rehabilitering och att våga träna tyngre
• (00:45:40) Matchbelastning vid mästerskap och jämförelse med handboll
• (00:56:15) Knän som klickar och nyttan av titthålsoperationer vid meniskbesvär

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion

00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudial.

00:00:29 – Jacob: Hej Wille! Är det bra med dig? Jadå, det är finfint. Förutom att det blev ett kryss igår i landskampen. Spanien vann ju.

00:00:37 – Wille: Vi kom ganska snabbt in på den. Ja, jag såg det.

00:00:41 – Jacob: Jag är spanjor idag.

00:00:44 – Wille: Ja, i och för sig. Jag har Finland som backupland, så den är svår. Vi har i och för sig ett par Bajare i Islandtruppen. Jag kanske får försöka hålla på dem. De spelar väl ikväll också. Det blir mitt backupland.

00:00:57 – Jacob: Ja, precis. Du får ju hålla på dem istället. Det är väl det lilla man kan få.

00:01:02 – Wille: Yes. Vi ska fortsätta prata om fotboll, tänker jag. Vi har

Gästpresentation: Markus Waldén

00:01:05 – Wille: med oss en eminent gäst idag, nämligen Markus Walldén. Välkommen.

00:01:09 – Markus: Tack ska ni ha.

00:01:11 – Wille: Hur är läget med dig?

00:01:12 – Markus: Det är bara bra, tack.

00:01:13 – Wille: Det är bra. Jo, jag sa att vi ska fortsätta prata om fotboll, men innan vi förhoppningsvis kommer in på det sen så tänker jag att du ska få presentera dig själv för lyssnarskaran. Vem du är och var du kommer ifrån akademiskt och så vidare.

00:01:28 – Markus: Ja, jag är ortopedläkare i botten och har ett stort idrottsmedicinskt intresse. Har varit knuten till Linköpings universitet med den forskningsgruppen som är där uppe kring elitfotboll, som heter Football Research Group. Vi har hållit på med vår fotbollsforskning sedan 2001 och det genererade bland annat en avhandling för min del 2007. Jag har jobbat som lagläkare för Kristianstad damfotboll i damallsvenskan och även P92-landslaget för Sverige där bland annat Lewicki, Guidetti och Hiljemark och de som spelar EM nu har varit med. Men jobbar inte med något fotbollslag nu utan nu är det lite handboll för min del med IFK Kristianstad i elitserien i Sverige.

00:02:12 – Jacob: Med dubbla SM-guld?

00:02:14 – Markus: Två raka SM-guld har vi nu faktiskt. Fyra finaler på fem år så det har varit en fantastisk resa. Är det sedan du började då? Fem år? Jag har varit där i fem år ja. Det har ju hänt väldigt mycket i föreningen på de fem åren. Jag ska inte ta åt mig någon annan värme.

00:02:32 – Wille: Ett fall där korrelation är kausalitet eller det finns andra faktorer där kanske? Precis. Ja, men du sa ortopedläkare i grunden. Hur kom du in på det spåret?

00:02:43 – Markus: Jag har väl varit ovanlig på så vis att jag har bestämt mig tidigt redan innan jag sökte in till läkarlinjen. På något vis hänger det väl ihop med kanske idrottsintresset, att man ville bli idrottsläkare. Man har haft en hel del ortopediska skador själv som gjort att man har stött på vårdapparaten och fått upp det intresset.

00:03:05 – Wille: Så det var liksom aldrig tanken på att bli hudläkare eller någonting utan det var sjukgymnast?

00:03:12 – Markus: Alla tittade ju konstigt på mig när vi satt första terminen och presenterade oss. De flesta hade ju ingen aning om vad de skulle bli och jag sa att jag ska bli ortoped. Det var väl inte så vanligt förstår jag.

00:03:24 – Wille: Nej, jag kan i och för sig tänka mig det. Det känns kanske inte som den bilden man får från tv när det gäller läkare. Grace Anatomy och liknande. Det är bara kirurger i det programmet nästan.

00:03:35 – Jacob: Det är kirurger eller internmediciner om man är doktor House.

00:03:40 – Wille: Okej, och sen så… Men det är lite lättare i diagnoser då kanske.

00:03:43 – Jacob: Det kanske är det man har som stereotypen i alla fall. Jag vet det är svårt egentligen. Men folk kanske tänker att ortopeden gör en röntgen och så oj, det är brutet. Vi fixar det. Ja, precis.

00:03:53 – Markus: Ja, men det är ju den stereotypen. That's a fracture, we need to fix it. Ja, precis. Men det kan ju vara väldigt lång väg dit och många olika metoder. Mycket tankearbete och analyser av bilder och sånt. Jag tycker nog den… Det är en liten nidbild som cirkulerar ibland faktiskt.

00:04:12 – Wille: Precis. När bestämde du dig för att du skulle bli akademiker då?

00:04:17 – Markus: Det gjorde jag inte när jag pluggade men jag var ju intresserad av idrottsmedicin så när vi fick möjligheten att göra sådana här två veckors externplacering så skrev jag till Janne Ekstrand och frågade om jag helt enkelt fick auskultera vid hans mot idrottsskademottagning i Linköping och han tog emot mig. Samtidigt när jag var där uppe då hade han liksom, tog han in, jag tror det var någon korsbandsuppföljningsstudie han höll på med och tog in patienter på helgen när de gjorde sina mätningar. Då fick jag vara med där och hjälpa till. Han sålde liksom in forskningen lite och sen dess så höll vi kontakten sporadiskt. Då när det här fotbollsprojektet i samarbete med Uefa kom då 2000-2001 så hade väl Janne mig i åtanke och tog kontakt då.

Och hörde om inte jag ville göra det som ett forskningsarbete och en doktorsavhandling.

00:05:14 – Wille: Just det, Janne Ekstrand, ja precis. Du kanske skulle förklara vem det är? För det är väl en av de stora nestorerna inom det här området?

00:05:21 – Markus: Ja, det är han ju. Han var ju landslagsläkare då bland annat för fotbollslaget 94 som tog brons i USA. Han har väl haft över 100 landskamper på bänken som läkare och har ju suttit med i både medicinska kommittén i fotboll, svenska fotbollsförbundet men framförallt i många, många år i Uefa. Där han har gjort ett stort arbete och nu på senare år då varit ansvarig för den här skadestudien och skadeforskningen som vi har bedrivit.

Football Research Group och UEFA-studien

00:05:49 – Wille: Det var i samband med det projektet som jag kom i kontakt med ditt namn och den gruppen. Fotboll Research Group och Uefa-studierna och sådär. Kan du berätta vad det är och vad det har gått ut på?

00:06:01 – Markus: Det började 2001 och det var egentligen på en direkt fråga från Lennart Johansson som var president i Uefa på den tiden. När man höll på att utöka gruppspelet i Champions League från ett till två. Så ställde han en direkt fråga till medicinska kommittén. Vad kommer det här att få för konsekvenser för skaderisken och belastningen för spelarna? Det enkla svaret på den tiden, då fanns det inte lika mycket forskning som det finns idag. Nej, vi vet ingenting. Nej, men ta reda på det då, sa Lennart. Och då fick Janne uppdraget att sätta samman en grupp och planera för en studie som då gick under namnet Uefa Champions League-studien. Numera har den bytt namn till så att den kallas för Elite Club Injury Study. För det är liksom fler klubbar med än bara de som är i Champions League.

Och för att man skulle testa så att man fick en bra metod och allting funkade i kommunikation och datainsamling. Så beslöt man då att testa och göra någon slags blodstudie i Sverige och Danmark. Som man körde 2001. ett halvår innan den här studien startade ute i Europa i juli 2001. I början körde vi rätt mycket studier i Skandinavien parallellt med Europa men ju längre tiden har gått så har vi mer och mer inriktat oss internationellt. Inkluderat fler klubbar, fler länder, TOR någonstans halvvägs in på de här 15 åren som har gått. Namnet Football Research Group för då liksom profilera oss lite. Samtidigt som vi har trappat ner lite på inhemska studier i Sverige och så. Men vi har kört allsvenskan och damallsvenskan. Inte kontinuerligt men under Ströå och hit och dit.

Medan vi har kört Europastudien då i alla år sedan 2001 och den pågår fortfarande med knappt 30 lag som levererar uppgifter till oss.

00:07:57 – Jacob: Jag tänker det måste nästan vara lättare att samla in data från Europa så de har ju mycket mer heltidsmedicinskt team runtomkring. Jag tänker särskilt att i damallsvenskan kan det ju inte vara lätt för där är det väl inte alltid någon närvarande på träningar och så till exempel.

00:08:15 – Markus: Exakt, exakt. Så nu är det ju faktiskt lätt. Nu köar ju klubbar lite grann kan man säga för att få vara med i det här sällskapet och studien. Och det har inte varit något problem. I början var det ju lite så här att de tänkte varför ska vi skicka data till svenskar och så. Men ganska tidigt tror jag vi bevisade vår seriositet. Vi höll detta konfidentiellt. Vi har liksom aldrig gått ut med några enskilda spelare eller lag. Om inte klubbarna själva har velat det eller att vi har haft något specifikt exempel där man har hört med dem. Kan vi nämna er som ett gott exempel eller så. Annars redovisar vi bara anonyma gruppdata.

00:08:58 – Jacob: Men kan du nämna några av lagen som är med där? För det är väl egentligen nästan… Ja, det är många stora lag.

00:09:03 – Markus: Jag tror vi räknade på det att 95% av lagen som har varit i semifinal och final sedan 2001 har levererat data till studien. Så det är nästan alla stora lag som Bayern München, Barcelona, Real Madrid och PSG.

00:09:21 – Jacob: Men när ni får datan då är den redan av? Är den anonym redan då? Det är så lätt att korridera ändå. Ni får en skada sig. Kollar ni marka.es vem som skadar sig i realt så vet man vad det är.

00:09:35 – Markus: Ja, alla deras skador syns ju i media. På så vis skulle man kunna knäcka koden. Men det är få lag som… Det har varit något enstaka lag som har skickat in anonyma data. Annars så bygger ju forskningen på också att man måste ha koncent för spelarna. Vi får ju en imponerande autografsamling framöver.

00:09:56 – Jacob: Ja, just det. Man får klippa ut själva autografen sen om några år.

00:10:04 – Wille: Men finns det något annat exempel i världen, i någon idrott, där man har gjort någon sån här satsning? Att verkligen topp-topp-eliten har levererat så här mycket data som sen sammanställts och sen kunnat användas på olika nivåer?

00:10:19 – Markus: Ja, man vet ju att det har förekommit registrering i USA med NHL och NBA och så. Men det har egentligen inte kommit ut någonting. några rapporter förrän nu på sistone egentligen trots att de har registrerat under många år och haft någon form av skadedatabas. Ja, det finns ju till exempel i rugby. Det finns i australiensisk fotboll där man genererar sådana här årsrapporter.

00:10:44 – Jacob: De brukar vara duktiga. Australien och Nya Zeeland.

00:10:47 – Markus: Ja, det är ungefär samma upplägg som vi har.

00:10:51 – Wille: Vad är det som ni har liksom samlat in då mer specifikt?

00:10:54 – Markus: Ja, vi samlar in då att spelarna måste informeras att de ingår i en studio och få ta del av det och signera att det är okej. Sen så samlar vi in närvaroprotokoll. Alla deras träningar och matcher med klubblag och landslag och det gör vi på månadsbasis. Sen så samlar vi in skadedata. Där hade vi från början ett generellt skadekort. på en A4-sida sätter några snabba kryss eller så. Men sen i takt med att studien växte och åren gick och så har vi fått en unik möjlighet att även studera ovanliga skador. Därför har vi kompletterat upp med lite andra skadekort till exempel för korsband eller utmattningsbrott, stressfrakturer. Vi har en unik möjlighet där vi har en databas med nästan 25 000 skador. och flera miljoner exponeringstimmar att kunna räkna även på ovanliga skador.

00:11:53 – Wille: Men då måste ni på något sätt ha utbildat den medicinska personalen om till exempel vad som är en skada och så vidare?

00:12:00 – Markus: Det är en ganska omfattande manual som beskriver hur de ska fylla i närvaroprotokollen och skadekorten. Vi har lagt jättemycket vikt vid att ge dem feedback vid varje månadsslut när de skickar det. Är det någonting som inte stämmer så så får de feedback tillbaka och så. Och sen så har vi ju då haft årliga träffar där alla träffas där man då redovisar resultaten från föregående säsong och tar in synpunkter och önskemål. Det kanske är någon klubb som vill titta på något speciellt område och sen så hänger de andra på och då arrangerar vi en liten substudie på det också. Vi försöker vara lyhörda för vad klubbarna själva vill så att inte vi kommer ovanifrån och säger att gör det här trots att de inte alls är intresserade av det för då tror jag det går ut över datakvalitet.

00:12:49 – Jacob: Hur många är ni som sitter där i Football Richards Group? Vi pratade lite om här offline du och jag innan Wille kom in här. Detta är ju liksom på något sätt arbete utanför din heltidstjänst och ditt jobb i Kristianstad. Så jag tänker hur många är ni? För det mesta sker ju via dator så här men det är ändå en hel del bearbete med datorn. Om ni ska ge feedback hur ni tycker de har fyllt i det så här. Hur många är ni som sitter och gör det där och hur mycket tid lägger ni ner?

00:13:19 – Markus: Nu har vi två controllers som man kallar det som gör det. Håkan Bengtsson och Anna Hallén som jobbar Kanske inte fulltid, men deltid med i varje fall. Men i början, när detta började 2001, då var det jag, Janne och sjukgymnasten Martin Hägglund. Men då hade vi vanliga jobb alla tre, så vi gjorde detta extra. I början hade jag ansvaret för att vara den här controllern och sen lämnade jag över det till Martin. Så de första 4-5 åren så körde vi tre helt själva på det här. Men när det blir mer och mer data och fler och fler klubbar och så, så har vi tagit in fler personer så nu är vi ju ett tiotal i den här gruppen. Football Research Group och nu är nästa steg att kanske knyta till oss några internationella namn. Vi har ju bara haft skandinaviska personer med i den gruppen fram till nu.

Vi är väl på väg att kanske bredda det och ta in det. Vi känner ju det nu att vi har så många mycket data och många substudier så att vi har liksom inte kompetens att rodda i allt utan vi behöver också låna in lite expertis här och var och hjälpa oss med olika projekt.

00:14:24 – Jacob: Jo, precis.

00:14:25 – Markus: Och den gruppen är ju liksom inte statisk utan den är dynamisk. Man kan vara med under ett tag eller man kan göra delarbete i det eller vill man liksom vara med som en nyckelperson hela tiden. Vi försöker vara lite modernare i vårt arbetssätt.

00:14:41 – Wille: Ger ni någon feedback tillbaka till klubbarna

Hur klubbarna använder skadedatan och medicinska staber

00:14:43 – Wille: om hur det går med deras spelare? Om ni börjar identifiera trender på klubbnivå. Börjar ni informera tränarna om vad det är som händer då?

00:14:53 – Markus: Klubbarna får nu för tiden två rapporter, en halvårsrapport och en post-season rapport. Då är de uppbyggda på så vis att de får nästan 40 sidor rapport. Mycket är uppbyggt kring olika grafer där man ser staplar för varje lag. Men vi sätter liksom inte ut namnet Barcelona eller Arsenal eller så utan vi kallar dem bara för lag A, lag B, lag C. Och sen längst ut till höger har man då en genomsnittsstapel. Så kan då det egna laget, det sätter vi såklart ut namnet på, så kan det egna laget se var någonstans där vänster till höger hamnar vi. Hamnar vi i det låga eller höga intervallet och hur ligger vi till jämfört med genomsnittet för alla lagen. Så på så vis kan de jämföra sig med varandra och med genomsnittet. Kanske ligger bra till då.

Ja, vi verkar inte ha så mycket muskelskador som vi ligger lägre än genomsnittet och vi ligger i topp tre vad gäller klubbarna där. Men ofta är det ju inte ett lag som ligger bra till på alla skador utan man kanske ligger bra till på muskelskador och sen ligger man lite sämre till på överbelastningsskador. De är väldigt lyhörda och lärare av varandra. Det är liksom inte ett slutet sällskap som man skulle tro egentligen utan det är livliga diskussioner och mycket informationsutbyte de medicinska teamen emellan.

00:16:13 – Jacob: Jag har sett vissa av dem, de är till och med igång på Twitter ju.

00:16:15 – Markus: Ja. Nej, man skulle ju kunna tro att man grottar ner sig och sitter i sin egen lilla värld och tror att vi gör allting bäst. Men så är de inte. De är väldigt, väldigt kunskaps-vetgiriga och väldigt jordnära människor. intresserade. Även när jag kommer dit och besöker dem och kanske jobbar med IFK Kristianstad eller har jobbat med Kristianstad damfotboll så är de alltid väldigt intresserade och lyssnar. Hur gör ni och hur tänker ni och så? För de vet att de kanske kan plocka upp ett litet korn här och ett annat korn där och jaga små, små procent hela tiden.

00:16:52 – Jacob: Hur ser staberna ut där om man säger internationellt? Om vi tar något generiskt storlag då. Hur mycket liksom

00:16:59 – Markus: Det senaste laget jag var och besökte var ju PSG. De har ju sex fysios. Där alla fysios är med inför match, hemmamatch till exempel. Och behandlar spelarna som de har delat upp så att de jobbar kanske mot två, tre, fyra spelare som de har. Sen har de ju massörer. De har ofta en eller två läkare. Kanske någon som är huvudansvarig för A-laget och någon som är ansvarig för akademin. Kanske hjälper till och reser på bortamatcher och så. Så att ett par tre läkare runt laget finns också. De har tillgång till fotvårdare. De har tillgång till dietister. De har ofta tillgång till Psykolog och har en enorm manpower runt sitt lag.

00:17:55 – Jacob: Hur är det med om man säger man tar fystränare eller det är sportscientists som kör liksom det stuket eller de…

00:18:01 – Markus: Alla har väl inte sportscientist men det kommer väl. Men fitnesscoach, alltså fystränare har de ju. Den är ju ofta handplockad av headcoach. Så när de byter tränare så kommer tränaren att ta med sig både assisterande tränare och en fystränare.

00:18:22 – Jacob: Det måste vara lite gissel ändå för det medicinska teamet ibland. Om de tar med sig någon som kanske inte är så villig att arbeta eller komma in i deras sätt att jobba. Så jag tänker att om de alltid är kvar där runt omkring medicinska teamet eller nästan är statiskt så hittar de ju sätt att jobba. Byts tränare mitt i säsongen så kommer det en ny fysbit också som säger att nu ska de springa så här mycket eller nu ska de hoppa här eller vad som helst.

00:18:49 – Markus: Precis. Mycket av det som vi i Sverige kanske lägger på vår lagsjukgymnast eller lagnaprapat eller vad man har vad gäller förebyggande träning och kanske att man får vara delaktig i periodisering och sånt. Det ligger ju mycket på fystränaren internationellt sett. Den är då mer knuten kanske kring tränarstaben än kring medicinska teamet. I en del klubbar skulle det vara så att det medicinska teamet kanske skulle ha större delaktighet i hur man lägger upp den förebyggande träningen.

Tränarens betydelse för skador och spelartillgänglighet

00:19:27 – Jacob: Ja, precis. För jag kommer ihåg att jag var och lyssnade på Jan Ekstrand som vi nämnde här innan. Vad kan det vara? Två, tre år sedan nu. Och då sa ju han just det att man kunde se i er statistik att det var liksom tränare. När de byter klubb så liksom följer skadorna till viss del med dem. Att det liksom inte är föreningar, alltså det medicinska teamet som kanske står för så mycket av skulden i många eller i vissa av fallen. Är det något vanligt förekommande?

00:19:55 – Markus: Det finns exempel på det. Det är ingenting vi har kunnat publicera eller gå ut med. Men det är intressant att leka med. Visst är det så att vissa tränare har varit med i många olika klubbar som har varit med i det här. Och har en högre skaderisk. På ett vis följer skadorna med tränaren. Men det kanske inte bara är en enskild tränare utifrån det vi diskuterade tidigare. Det är hela tränarteamet. Men det är intressant för att vi har ju ändå kunnat visa rätt snyggt, framförallt Martin Hägglund har ju räknat på det här och så, att skadorna påverkar ju framgången. Så säsongerna man har väldigt mycket skador, framförallt långtidsskador, då tar de ju färre poäng och färre titlar. Det är ett viktigt argument att sälja in till klubbarna, så kanske styrelser, sportchefer och sånt.

Att tränaren har ofta en betydligt större roll vad gäller skador och skadeförebyggande och så än vad de egentligen kanske själva inser.

00:20:56 – Wille: Så det är inte bara genom spelsättet och sådär som man vinner matcher utan det är hur många spelare man har tillgång till?

00:21:02 – Markus: Ja, exakt. Man pratar ju mycket om det här med tillgänglighet och på något vis brukar man väl kanske ha en cut-off på 90 procent och de bästa klubbarna ligger ju uppe på 95-96 procent. Man har ju beskrivit att det är ju en del av Leicesters framgångssaga i år att tränaren Claudio Ranieri har ju haft tillgång till sina spelare på varje träning och kunnat mönstra det laget han vill i varje match. Samtidigt som man då inte har haft Europabelastningen och så.

00:21:28 – Wille: Det ger vi ju klubbarna väldigt fina data över hur tillgängligheten har varit för tränarna.

00:21:35 – Markus: Det brukar då variera mellan 85 till 95 procent i runda tal.

00:21:40 – Jacob: Det är ändå ganska högt, är det inte det? Har du någon siffra där? Om vi tar allsvenskan, hur ligger de till? Lite mindre medicinsk stab och sådana här saker. Ja, det kan jag faktiskt inte i huvudet, Jacob.

00:21:50 – Markus: Det tror jag vi har tagit fram. Men… Om du gissar det? Nej, jag vet inte.

00:21:56 – Wille: Jag vågar inte gissa det. Nej.

00:21:58 – Markus: Men de flesta lag räknar ju med att man kanske har två långtidsskadade spelare hela tiden. Så man bygger ju sina trupper också för att kompensera för det.

Återfallsskador och tester för återgång till spel

00:22:09 – Wille: Vi såg att du och Martin hade skrivit en artikel om det där med hur det skiljer sig på olika nivåer inom fotbollen med hur många skador man hade.

00:22:18 – Markus: Ja, det är Martin som har haft den största pinnen där så att säga. Där han har jämfört Europas toppfotboll med elitfotboll i Sverige. Sen har vi även haft lite lägre amatörnivå, division 4 i Östergötland som vi har studerat i någon omgång. Då gjorde han det att han tittade på återfallsskadorna. Då är det rätt tydligt visat att det är jättemycket återfallsskador i amatörfotboll. Det är en mellannivå i svensk elitfotboll och sen i de europeiska toppklubbarna så är det få återfallsskador. Det har man försökt koppla till resurserna runt laget. På amatörnivå är det såklart spelaren själv som bestämmer när man går tillbaka efter skada. Det brukar inte vara någon jättehit. På elitnivå i Sverige så är det väl bra nu för tiden.

Men det är klart att när studien började så var det också väldigt varierande kvalitet och tillgänglighet för medicinska team. Klart är tränaren involverad innan spelaren ska gå tillbaka så är det kanske inte lika illa som när spelaren själv bestämmer men nästan. Vi tror ju ändå att vi har en bättre förmåga som medicinska team att avgöra när de går tillbaka. Samtidigt så lyckas vi inte alltid där. Återfallsskaderisken ligger ju även i Europa kanske kring mellan 10-15% generellt och är man krass då så ska man säga att Varje återfallsskada är ju någon form av misslyckande för det medicinska tidninget. För då har ju spelaren uppenbart inte varit redo.

00:23:48 – Wille: Tror du att det är så att man skulle kunna eliminera återfallsskadorna om man faktiskt lyckades rehabba dem ordentligt? Eller att det alltid kommer finnas någon komponent av att man blir kroniskt försvagad om man får en hamstring skada till exempel?

00:24:00 – Markus: Ja, dels är det ju problem med överbelastningsskador som ofta har en fluktuerande karaktär. Och det är klart att du kan vara bättre i din hälsena och så håller det tre veckor och sen kommer besvären tillbaka. Men det andra problemet är väl att vi har väl inte riktigt bra test, sådana här return to play test där vi liksom riktigt kan testa spelaren i en labbmiljö eller så och liksom intyga att nu är han eller hon helt klar. På något vis när man väl kommer ut på planen i matchsituation då är det ju på något vis kallt på grönbete. Det händer lite annorlunda saker om man ger lite mer och så. Det är nog svårt att komma ner hundra procent där. Det tror jag. A.

00:24:42 – Jacob: Du hade inga planer på att göra någon form av sådana… Ja, man kan väl kalla det interventionsstudier. Men just det här om du tar något test. Ja, det här Askling-testet eller vad man kallar det. A. Hårtestet. A. Man ligger på brits och sparkar upp liksom.

00:24:56 – Wille: A. Ni har inte funderat på liksom bara… Ja, det blir ju i princip bara hitta på.

00:25:00 – Jacob: Men som kvalificerad gissning. Hitta på två, tre tester och skicka ut det till de här klubbarna och säga… När era spelare får de här skadorna. gör det här testet innan de går tillbaka så ser ni liksom hur det går på testet kontra återfallsrisken. För det borde inte vara något… Alltså det är inget större arbete för deras medicinska team att liksom göra ett test till innan de skickar ut dem på planen.

00:25:20 – Markus: Samtidigt ska man veta att de har ju egna test som de tror på. Det är lite svårt för oss att komma utifrån och försöka påverka dem hur de arbetar. Vi tar ju mer passivt in data men vi har inte gjort någon interventionsstudie där vi har sagt till dem att göra det här testet eller Gör det här träningsprogrammet eller… Ja men ni behöver inte säga att de behöver ta hänsyn till testet.

00:25:40 – Jacob: Bara att ni vill veta. När ni bedömer att spelaren är spelklar. Gör det här testet och ge oss siffran därifrån ungefär. Eller resultatet från det testet. Så kan ni ju säga att han klarar det. Han klarar det så här bra. Om man skulle ha ett prestationstest så hade man kanske kollat liksom. Jämför styrka höger vänster ben innan de går tillbaka.

00:26:01 – Markus: Absolut, det är ju en väldigt bra tanke. Jag försökte grotta lite i det just för korsbandsskadorna för något år sedan. Att samla in, vad gjorde de för test och så innan de släppte tillbaka dem på planen. Klart, många klubbar arbetar ju då med någon form av isokinetisk muskelprofil som man gör. Till exempel under försäsongen när de är skadefria och så. Och sen så kan man då testa av dem mot slutet av rehaben. Först när de då har normaliserade värden då kanske man stämplar dem som klara muskulärt sett. Men det var inte så lätt att sammanställa det. Dels har de olika apparatur och utrustning och mäter vi lite olika vinklar. Det finns liksom ingen konsensus i hur man gör det. Men att de gör det, det gör de. Men de har då inte enhetlig metodik.

00:26:47 – Jacob: Nej, men det var det jag tänkte att ni kanske skickar ut. Gör det här testet också så har vi det enhetligt. Så ser vi om det kan ge oss någonting. Gör det inte det så hittar han på ett annat test.

00:26:57 – Markus: Det är samma med det här med GPS-utrustningen. Det har varit väldigt intressant att försöka korrelera det till belastning och skador och så. Men det är samma sak där. Det finns många produkter på marknaden och man kan använda de delar man kan använda. Så det är svårt för oss att samla in data så att det blir enhetligt och homogent.

00:27:19 – Wille: Det är lite tveksam etik i det där upplägget också måste jag säga, Jacob. För att om man tänker sig att det här testet skulle kunna vara relevant så säger man åt honom att göra det här och sen får ni skicka ut dem om ni tycker att de är färdiga. Så tar man ingen hänsyn till det här testet som man tycker är relevant. Ja men alltså det är ju vad kanske Walldén tycker är relevant när han sitter på kontoret i Sverige.

00:27:42 – Jacob: Där är det ju ändå medicinsk andra personal som tar ansvar. Man ska ju inte ge det till division 4-klubbarna kanske.

00:27:52 – Markus: Det är intressanta tankegångar men vi har inte riktigt tagit det steget.

00:27:56 – Jacob: Får ni pengar från Uefa för det här eller är det Linköpings universitet som står för finansieringen? Jag vet ju att de är intresserade av resultaten hela tiden. Nej, Uefa finansierar ju studien.

00:28:10 – Markus: De har aldrig fullfinansierat den men de har delfinansierat. Jag har ju ingen anställning heller vid Linköpings universitet. Vi lyfter ju inte någon lön ur det. Det är ju omkostnader för själva studien, forskningsbidraget.

00:28:26 – Wille: Men om man tänker på hur det har sett ut nu då

Trender inom fotbollsskador och varför hamstringsskador ökar

00:28:28 – Wille: sen ni började med det här. Jag vet att ni har analyserat en hel del hur incidensen av skadorna har utvecklat sig. Men har ni sett några fler skillnader i typer av skador eller någonting sånt där?

00:28:40 – Markus: Ja, det är ju lite det spåret vi är inne på nu när vi har 15 år i rad som vi har studerat. Då försöker vi titta väldigt noga på trenderna i skaderisken. Vad har hänt på den här 15-årsperioden? Det som är mest slående där är ju hamstringsskadorna, alltså lårens baksida, att de ökar. Framförallt de träningsrelaterade skadorna som hjärnan har visat har ju ökat med ungefär 4 % per år.

00:29:05 – Jacob: Det blir ju mycket procent över 15 år. Ja, det blir ju det.

00:29:09 – Markus: Det är ju lite störigt då när man tycker att det har kommit förebyggande övningar som den här Nordic hamstrings. Det har ändå varit känt nu i många år att Det är inte fotledsstukningen som är den vanligaste fotbollsskadan, åtminstone på elitnivå, utan det är ju hemstringsskadan. Och då tycker man att det är lite störigt att den ökar när den egentligen borde ha fått så mycket uppmärksamhet som den minskar. Men samtidigt, nu tittar vi på EM på TV på fotboll och vi ser ju att dagens fotboll, det är ett helt annat spel än om vi går tillbaka och är nostalgiska och tittar på VM 94. Det är ju mycket mer höghastighetslöpningar och högre intensitet.

00:29:49 – Jacob: Det är längre omställning också tycker jag. Man kontrar med längre löpningar. Ja, och det är klart då är ju hamstringsmuskeln utsatt för risk i och med att spelet ser ut som det gör.

00:30:02 – Wille: Men har klubbarna varit lyhörda för den här utvecklingen med förebyggande träning och sådär? För jag tycker man ser en hel del grafer om hur Barca kanske inte bryr sig jättemycket om Nordic Hamstrings till exempel.

00:30:14 – Markus: Ja, precis. Det kom ju en artikel där från Christian Thorborg, Roel Bahr och Janne Ekstrand som visade att det var bara 11 procent av de här klubbarna som körde Nordic Hamstrings. Men det är lite det vi var inne på tidigare också. Det är kanske då inte medicinska teamet alltid som har inflytande i vilken förebyggande träning man gör, utan det är mer då tränarteamet eller fystränare som står för den biten.

00:30:37 – Jacob: Tittar ni på skadestatistiken för hamstrings? De här 11 procenten kontra resten då? Hur det såg ut där?

00:30:43 – Markus: Nej, det gjorde vi inte i den. Eller det gjorde de inte.

00:30:46 – Jacob: Det hade ju varit intressant att veta för jag antar att de andra gör någonting annat. Ja, precis.

00:30:52 – Markus: Det är ju inte bara Nordic hamstrings utan man kan ju jobba på annat sätt för att förebygga. Även om den kanske inte har varit vetenskapligt studerad. Alla grejer har varit vetenskapligt studerade på samma sätt. Så det är inte det att de inte gör någonting. Men de kanske inte gör något ikväll. Den har ju fått viss kritik också att man inte arbetar i ett funktionellt rörelseomfång för en fotbollsspelare. Man kanske har varit väldigt rädd om man kör den som en del av uppvärmningen att man kanske går ner i styrka vilket skulle vara en skaderisk under själva träningspasset efteråt. Att det genererar mycket träningsvärk och så framförallt i början när man kör igång.

00:31:29 – Jacob: Ja, den är hemsk när man börjar igång. Det var ju någon rugbystudie de gjorde det i början innan den här danske. Där de helt enkelt började med två gånger åtta tror jag, något sånt. Alltså två set, åtta repetitioner. Och så tittade de på följsamheten efter ett par månader. De flesta lagen hade slutat efter första passet. Spelarna hade ju vägrat göra det igen. Det var därför de tog till med väldigt långsam stegring i den här som kom sen. Där det visar sig att det fungerade.

00:32:01 – Markus: Men så fungerar väl lite vi människor också. Det är väldigt lätt att komma och wow, här har jag en ny grej på gång och så sätter man igång grejer. Men man ska också tänka på att ta dem i mål. Just vad gäller förebyggande träning så räcker det inte att köra lite grann utan det är färskvara precis som konditionsträning. Inget som heter grundkondition sägs det väl fortfarande. Samma är det ju med neuromuskulär träning då. Det måste köras regelbundet och med kvalitet om man ska ha effekt av det. Så man kan inte bara köra igång med det och sen tappar man intresset och så faller det undan. För då har man ju ingen effekt kvar.

00:32:39 – Jacob: Nu visade han väl snyggt i, var det Mykleburs? Det är handbollen i Norge. Där de körde skadeförebyggande en säsong. Skadorna sjönk markant och sen Nästa år så slutade studien så ökade skadorna igen. Och sen införde man en ny intervention då när de började träna skadeförebyggande och så sjönk skadorna en gång till. Det var ju väldigt tydligt där liksom. Den säsongen där det inte var någon som övervakade klubbarna så ökade skadorna igen. Då var det helt plötsligt inte värt det igen att köra det hela tiden. Men det är svårt att komma åt.

00:33:11 – Markus: Och det är ju svårt för oss att nå ut ibland. Jag tror många gånger nyckeln är spelarna själva. Norge har varit väldigt bra på att paketera det. Man har haft framstående norska damhandbollsspelare som i halvtidspauserna i matcherna har gjort reklam och visat övningar och sagt liksom att tränar det här där hemma. Och så klart, då gör ju ungdomsspelarna det. För ser de sin idol göra det, då gör de det också. Men står det någon akademiker och mässar och pratar och redovisar siffror, då når vi inte ut till dem på samma sätt. Jag tror det är jätteviktigt hur man paketerar informationen till idrottarna så att de kan fånga upp det.

00:33:53 – Wille: Men apropå det här med korsbandsskadorna, för

Knäkontrollstudien och förebyggande av korsbandsskador

00:33:56 – Wille: ni höll ju på med knäkontrollprojektet för några år sedan. Eller det publicerades för några år sedan, ska jag säga då. Men nu gjorde du någon gest här. Var du med där?

00:34:05 – Jacob: Hade du skadat dig eller gjorde du någon insats? Nej, knäkontroll. Jag var med och jag övervakade typ sex eller sju lag här nere i nordvästskåne. Och samlade in deras skadestatistik och undersökte dem preliminärt då. Jag skickade vidare dem till Markus om jag trodde att de hade pajat korsbandet. Hade han rätt, Markus?

00:34:25 – Markus: Hade du något korsband? Jag kommer inte ihåg det.

00:34:27 – Jacob: Jag hade ett korsband och så hade jag en sån här urem. Så jag hade rätt en gång. Den andra gången hade jag nästan rätt.

00:34:36 – Wille: Ja, men det är bra. Du är lika bra som en slant.

00:34:41 – Markus: Hittarps IK, var det det du…

00:34:44 – Jacob: Jag hade Ängelholm, Kullabygden och Hittarp hade jag nog.

00:34:49 – Markus: Ja, det var ett stort projekt. Vi engagerade 69 sjukgymnaster ute på fältet i olika delar av Sverige. Du hade 6-8 lag och det fanns de som hade ännu fler, kanske upp till 15 lag som man jobbade mot, både i träningsgrupp och kontrollgrupp. Men i den studien, knäkontrollstudien, så var det ju ganska uppenbart det som vi var inne på tidigare att det är färskvara och man behöver göra övningarna varje vecka och hellre kanske med kvalitet än kvantitet. Och de lagen som gjorde det, det var minst två gånger i veckan, de kunde ju nästan minska 9 av 10 korsbandsskador. Men tittar man på hela gruppen som helhet så var det ju två av tre som man kunde förebygga. Så det var ju väldigt, väldigt fina resultat.

00:35:35 – Jacob: Ja, korsbandsskada är ju verkligen något man inte vill ha. Det är väl fortfarande… Man bortser från de här extrema, udda fallen. Någon skadar ryggraden eller något sådant. Bland de vanliga skadorna så är det verkligen den skadan man inte vill ha. Ja, nej men en korsbandsskada är ju en svår skada.

00:35:54 – Markus: Den är ju väldigt långfrånvaro. Den har ju otrevliga långtidskonsekvenser också med artros i knäleden. Så får du en sådan skada när du är 15 år kanske har en 60-årings knä när du är 40 och fortfarande yrkesför och ska vara fysiskt aktiv. Det är inte så roligt.

00:36:10 – Jacob: Nej, precis.

00:36:12 – Markus: Många tonårstjejer idag är väldigt medvetna om det. Tyvärr när man ställer diagnosen så blir de ofta väldigt ledsna. Det känns som de har en annan kunskap idag än vad de hade för kanske 10-15 år sedan. De inser när man säger att tyvärr, det är korsbandet. Då förstår de vad det innebär. Förr fick man nog lägga lite mer tid på att förklara vad är korsbandet och vad innebär det. Men nu brister det ofta för dem för de inser att det är en svår skada och man är borta från fotbollen eller handbollen.

00:36:49 – Wille: För det här var 2012 som den här studien publicerades. Sen har den varit igång förstås väldigt många år innan. Jag hade varit ute och informerat och sådana som Jacob hade varit ute och hjälpt folk på fältet. Men jag tycker ändå att man läser om många spelare i damallsvenskan som sliter av korsbanden flera gånger och ändå återvänder till sin högsta nivå i den idrotten. Jag tycker att det känns lite skumt att de inte har någon… Att det inte finns någon broms på det där på något sätt.

00:37:20 – Markus: Jag håller med dig där Wille. Det som är lite anmärkningsvärt i damallsvenskan det är ju att det är många återfallsskador. Antingen att de får skada på andra sidan eller att de drar av sitt opererade korsband. Det är två saker där. Dels kanske inte ett knäkontrollprogram eller motsvarande är tillräckligt på elitnivå för de är ju ändå rätt fysiskt bra tränade. Det är skillnad om man går ner i åldersgrupperna till 13-14 år när de kanske inte har samma träningsbakgrund och skolning. Det andra är ju att det verkar som att det här problemet med återfallsskador i korsband är betydligt större än vad vi tidigare trott. Varje ny rapport som kommer visar ju att det är lite mer än den föregående rapporten. Gör man någon slags syntes av det här så är det nog tyvärr så att inom fem år så har minst 10% en ny korsbandsskada.

Och ju yngre du är, du liksom tjejspelar i fotboll på hög nivå och under 20% då kan den här risken vara så hög som 25%. Så det är ju trist faktiskt. Och då är man inne på lite mer etisk diskussion. Jag vet, jag lägger väl en och annan tweet om det här och så också. Men var ska man dra gränsen liksom? Ska man släppa tillbaka en tjej till elitfotboll som vi vet är en högriskmiljö när man har drabbats av sin tredje korsbandsskada till exempel. Bägge knäna, två på ena och ett på det andra. Då är man inne på en rätt etisk diskussion tycker jag.

00:38:45 – Jacob: Ja, det är svåra de grejerna

Artrosrisk efter knäskador och vikten av rätt diagnos

00:38:47 – Jacob: hur man gör.

00:38:48 – Wille: Vet de själva om vad det kan innebära? Du sa artrosrisken efter en korsbandsskada, men artrosrisken efter tre korsbandsskador och andra risker också.

00:39:00 – Markus: Ofta när man pratar artrosrisken så pratar man bara om artros efter korsbandsskada. Men jag har sett väldigt lite skrivet om hur ser artrosrisken ut om du har två korsbandsskador. Det är klart man utsätter knät för trauma. Du har dels två vikningar i själva skadeögonblicket och sen har du två ytterligare trauman när du går in och opererar. Ibland har man gjort någon mellanoperation också med någon menisk eller någonting sådant. Man har ju utsatt det här knät för rätt mycket trauman och sen så återgår man till en högriskmiljö och kanske tuff belastning på knäna under flera år. Så det är svåra ställningstaganden.

00:39:42 – Jacob: Något lite helt annat. Jag vet att Harald Roos gjorde en studie på gamla elitfotbollsspelare på 90-talet. Då hade de varit elitspelare på 60-70-talet. Där såg man att även de som inte skadat knäna eller i alla fall medvetet visste att de skadat knäna. De hade ju ändå en högre risk för artros. Jag vet direkt när han sa det så tänkte jag på 67, de tränar ju mindre fotboll än vad jag gör nu när jag spelar division 3. Och framförallt så gör de det i ett, eller de spelade ju med ett lägre tempo. Det var som du sa, det var ju en annan fotboll även då, även om du går ner i divisionerna i Sverige idag. Finns det någon lite färskare statistik där eller är det någonting som någon blivande doktorand skulle ge sig på och kolla liksom fotbollsspelarna på 90-talet istället?

00:40:34 – Markus: Jag har inte sett något nytt om det faktiskt. Men det var ju det som var utmärkande just för knäna precis som du säger att elitfotboll även i frånvaro av knäskada gav ju artros.

00:40:45 – Jacob: Och då tänker man ju liksom om man tagit dem som spelat på 90-talet istället nu. Där det ändå började dra igång. Där man började bli proffs i Sverige och sådär. Då undrar man ju hur deras knän mår idag.

00:40:59 – Markus: Ja, det hade varit intressant.

00:41:01 – Jacob: Precis. Ja, ja. Då får vi inget svar på den frågan.

00:41:06 – Wille: Jag tänker att era studier skulle kunna ge lite ljus på det med tanke på att ni har prospektiv insamling av data och verkligen har kunnat klassificera vad som är en skada. Problemet är ju när man frågar folk som är 60 hur mycket fotboll spelade du och hur många gånger har du skadat dig, så har de ingen aning om det. De kan ju hitta ärr på knäna som de inte vet var de kommer ifrån. Den är ju svår.

00:41:28 – Jacob: Ja, men har man opererats så har man nog… Tror du inte det?

00:41:32 – Wille: Jag har pratat med många patienter som inte kommer ihåg varför de har fått något stort ärr som går över framsidan av knät. De vet inte vad de har gjort.

00:41:42 – Markus: Det blir i alla fall inte högkvalitativ data.

00:41:44 – Wille: Nej, kanske inte.

00:41:47 – Markus: Det som är viktigt här med korsbandsskadorna är att det verkar precis som korsband och menisk. Ett plus ett blir tre när det gäller artrosrisken. Så det är jätteviktigt att man Det är därför alltid lika trist när det bommas korsbandsskador primärt. Att han får sin korsbandsskada och så tolkar man det betydligt lindrigare än vad det är. Till exempel att man bara säger att det är en medial kollateral ligamentskada. Alltså en inre sidoledbandsskada av lindrig art. Du är säkert fit for fight om några veckor. Vad gör de? Jo, då går de tillbaka och försöker spela fotboll och så viker sig knät igen sex veckor senare. Då pajar man sin menisk och så. Det är jätteviktigt att vi fångar de här skadorna primärt så att de inte drabbas av följdskador som ökar artrosrisken.

00:42:35 – Jacob: Är det vanligt att man missar det?

00:42:37 – Markus: Jag tycker man stöter på det faktiskt förvånansvärt ofta i sin vanliga kliniska vardag.

00:42:42 – Jacob: Är det primärvården som har gjort den diagnosen då?

00:42:46 – Markus: Nej, det är väldigt många olika faktorer. Det är inte alltid spelarna själva söker sjukvård utan de avvaktar. Sen kanske de söker primärvården med det också. Känt från våra akutmottagningar också. Det är svårt att undersöka ett skadat knä i akutläget. Ja, det är det. Då får man lyssna på vad det är för signaler. Har det knäppt till i knät? Har det svullnat hastigt? Och så får man helt enkelt inte släppa. den patienten utan uppföljning och så får de inte spela fotboll under väntetiden tills man kan fria eller fälla.

Livslång rehabilitering och att våga träna tyngre

00:43:15 – Jacob: Om vi tar knä i allmänhet här. Om vi tänker oss någon som spelat fotboll 15 år sedan och kanske skadat knät eller kanske inte men som tycker sig ha lite besvär i vardagen. Är det något man… Vad ska man tänka på för att ta hand om sina knän?

00:43:35 – Wille: Det är väl många som är oroliga för sina knän.

00:43:38 – Markus: När man har fått bekymmer eller?

00:43:41 – Jacob: Ja egentligen både och. Men om vi säger att man har haft en korsbandsskada. Behöver man underhålla det eller räcker det med den här jätterehaben? Nej vi brukar säga att det är livslång träning. Man saknar någonting så får man kompensera med annat.

00:43:55 – Markus: Ja precis. Man tränar upp sig och så är man bra och så slutar man hos sin sjukgymnast och sen så tycker man att nu kan jag leva på det här. Men då obönhörligen så halkar man över tid ner.

00:44:06 – Wille: ner på den här kurvan så att man får bekymmer.

00:44:10 – Markus: Det jag hoppas är att det är mer acceptans för att när man får sina bekymmer utan trauma, alltså någon olycka, att man kanske är mellan 35 och 55 år och så att man kommer kanske i första hand till en sjukgymnast som kan göra en bra undersökning. Det är inte alltid en röntgen behövs i tidigt skede och så sätter man igång rehabiliteringen. Där tror jag att många av de här patienterna kan träna tyngre Det är ju lämpligt ordval med tanke på den här podden. Jag tror många träningsprogram är faktiskt lite för enkla. Sitta på en stol och resa sig upp på ett ben. Det kan vara bra träning för vissa grupper som inte har någon träningserfarenhet eller som är rejält dåliga i knäna. Men för de allra flesta så tror jag man behöver kanske höja belastningen och intensiteten för att få en träningseffekt.

Det är lite samma resonemang som man kanske pratar kring inklämningsproblematik i axeln och så, där trenden är att man måste träna tyngre. Man ska inte vara rädd för att det är kopplat till lite smärta också om den lägger sig efter träningspasset. Så det hoppas jag kommer nu mer och mer inom den närmsta tiden, att de här patienterna med knäbekymmer kan faktiskt våga gå på lite mer.

00:45:24 – Wille: Speciellt om man ska utsätta sig för en idrott sen igen. På hobbynivå är det rätt stora belastningar, så då bör man inte vara rädd för lite styrketräning.

Matchbelastning vid mästerskap och jämförelse med handboll

00:45:40 – Wille: Om man får gå tillbaka lite till fotbollen. Jag är nyfiken på det här med vad det kan göra för en spelare som spelar på elitnivå under en hel säsong och sen blir de inkallade till landslaget för att spela även under sommaren. Har ni studerat vad som händer med just de spelarna?

00:45:58 – Markus: Ja, Janne gjorde det inför VM 2002. Det VM kallas ju också för VM i utmattning. Det var ju de som hade matchat hårt och tufft under slutet av säsongen. De blev ju antingen skadade under VM i Korea och Japan. Och blir de inte skadade så presterar de inte alls på sin nivå som de borde gjort. Så det har diskuterats mycket kring det här och det har ju varit Uppe nu också eftersom Champions League-finalen gick den 28 maj och sen så sparkade EM igång 10 juni så det är mindre än två veckors förberedelser för de här bästa spelarna som var med ända till slutet. Så där är ju en allmän oro men det är också stora kommersiella intressen som styr detta så det är svårt att påverka. Men för att gå tillbaka till Lennart Johanssons första fråga om det här med Champions League.

På basen av vår första årsrapport där så strök man ju faktiskt det andra gruppspelet i Champions League. Om ni kommer ihåg så hade man två gruppspel då.

00:47:02 – Jacob: Ja.

00:47:02 – Markus: Så det plockade man bort. Och sen så höll man väl det. Sen så lade man väl till då efter några år en åttondelsfinal istället för att börja från kvartsfinal. Trenden är ju ändå att etablissemanget vill ha många matcher.

00:47:17 – Jacob: Jo, precis. Det är klurigt, men hur är det i handbollen jämfört med hockey? Hockey tycker jag ju är… Visst, det är ju inte samma tid under belastning. Du spelar kanske 20-22 minuter per match om du är något sånär duktig eller spelar i elvan. Men de matchas ju väldigt mycket. De kör ju runt 90 matcher på ett år ibland. Hur är det inom handbollen? Är det samma höga belastning där? Blir de lika slitna som i fotbollen? Jag vet i fotbollen är det ju… Du behöver tre nätter ungefär för att komma tillbaka.

00:47:56 – Markus: Ja, det är det man brukar säga. Tre nätter. Ja, de bästa spelarna i handbollen blir väldigt slitna. De spelar ju upp till 80-90 matcher på en säsong. De bästa spelarna i Tyskland. Tyskland är väl det landet som matchar värst. Och sen så landskamper och så på det. Där har man ju alltid en stor turnering varje år. EM eller VM. Och som i år så har man ju då dessutom ett OS. Så i januari så spelade man ju EM blev det va? Och sen så har man OS samma år. Så det blir ju väldigt många matcher för de bästa spelarna i handbollen. Lite så är det väl kanske som hockeyn att de spelar kanske inte 60 minuter per match de här spelarna. Man byter. Vi har ju haft ett väldigt fint system i IFK Kristianstad tycker jag där många har kunnat. Vi har haft två spelare på varje position så att styra belastningen på det sättet tycker jag tränarteamet har gjort på ett alldeles utmärkt sätt.

Men det kan bli upp till Tobias Karlsson till exempel, lagkapten i svenska handbollslandslaget. Kanske upp till 90 tävlingsmatcher per år och det är klart att det sliter.

00:49:00 – Jacob: Men de hanterar det eller det finns liksom ingen statistik på handbollen? Nej, det finns ju inte det. Det är lite därför vi vill komma igång lite.

00:49:08 – Markus: Vi kör igång en handbollskonferens och man får göra lite reklam för den i december och så. För vi behöver betydligt mer data på handbollsspelare. Man kan inte bara Visst, man kan tänka lite fotboll och ta data och metoder från fotbollen för och över. Men det räcker inte hela vägen utan vi behöver skadestudier och skadedata och träningsdata och så på handbollsspelare också. Man ska ju tänka, det är enorma krafter och de är ju betydligt större än vad fotbollsspelare är. Ja, fy. Och då är det här matchandet och slitaget så det är klart att de kropparna mår inte alltid bra de heller.

00:49:45 – Wille: Jag tycker att klubbarna och tränarna lyssnar på den här datan. Syftet med att samla in den, analysera den och publicera den och allting. Om syftet förutom att sådana som jag ska kunna läsa och tycka att det är intressant är att man ska kunna få tränare att förstå att belastningen är viktig att ta hänsyn till. Tycker du att det funkar?

00:50:05 – Markus: Menar du fotbollsklubbarna nu?

00:50:08 – Wille: Ja, där har ni en massa data. Men om ni skulle föra över det till handbollen, tycker du att det skulle tillföra det?

00:50:14 – Markus: Ja, det tror jag det skulle göra. Det man får tänka på när man pratar med styrelser eller sportchefer eller till viss del tränarteam också i de här internationella klubbarna är att man får också tänka på hur man paketerar det. Och först så berättade Janne att han åkte ut och redovisade de här staplarna och så. Men då satt ju tränarna med sina mobiler och så istället. De var ointresserade. Nu har han kokat ner det till att man visar det här. Har du många skador så går det sämre för dig i ligan och cuperna. Det tar de ju till sig. Det lyssnar de jättemycket på. Det andra som klubben lyssnar på är att om du får en långtidsskada Ja, och spelarna har den och den lönen och den är sjukskriven och ni får betala det här i sjuklön och försäkringar och så.

Det lyssnar de ju också på. Oj, så mycket pengar vi betalar för en spelare som ändå inte kan spela.

00:51:11 – Wille: Nej, just det.

00:51:13 – Markus: Så på så vis har vi genom att vara lite streetsmarta där nått ut med informationen på ett bättre sätt.

00:51:21 – Wille: Det finns en ny apparat nu som man kan analysera sin prestation i just Nordic hamstrings på. Som heter The Nordboard. Så har olika personer gjort massa analyser av prestation i förhållande till skada. Då har de byggt upp en kvadrat där man ser var man hamnar i sin skaderisk i förhållande till sin prestation. Är man i den lägsta kvadranten så hamnar man i the quadrant of doom. Jag tänker att det är något sånt man behöver. Ni vill inte hamna i the quadrent of doom för då kommer ni förlora Premier League.

00:51:53 – Markus: Ja, precis. Det är väldigt illustrativt. Den är spännande den med killarna från Australien.

00:52:01 – Wille: Ja, verkligen. Jag skulle vilja prova den. Ja. Vad för siffra?

00:52:07 – Jacob: Fem, liksom. Jättebra. Ingen aning vad du ska göra med siffran. Jag har ju lyxen att faktiskt kunna träna på Nordic Hemchings också, så jag skulle faktiskt kunna bli bra i det.

00:52:16 – Wille: Till skillnad från en fotbollsspelare som måste spela fotboll också. Så det är orättvist. Ja, men man tänker på framtiden för den här typen av forskning. Är det det som Jacob var inne på, att man ska gå in och störa och plantera sina idéer i klubbarna? Eller är det mer att man ska fortsätta samla in och beskriva skadorna och nå ut på det sättet?

00:52:40 – Markus: Jag tror vi kommer nog ha lite svårt att kunna gå in och påverka på de här allra största toppklubbarna och så. Vi får nog vara nöjda med den situation som det är nu. Däremot så får man ju idéer och så. Då får man testa det på andra. Då får man testa det på kanske ren amatörfotboll eller ungdomsfotboll eller subelitfotboll eller någonting sånt i andra kohorter. Jag tror det är svårt att komma in till Barcelona och de här. och påverka och säga hur de ska göra. De tillverkar sin egen modell.

00:53:15 – Wille: Tror du att ni någonsin kommer kunna producera så pass bra data så att de tar till sig det och faktiskt tillämpar det på någon större skala?

00:53:23 – Markus: Jo, men det vet vi att de gör. De är ju väldigt ivriga på den här årsrapporten som de får och se hur de ligger till. Vi vet ju att de De jobbar med det. Så ligger de dåligt till kring återfallsskador och så, ja men då tänker de ju till riktigt och ändrar om och försöker hitta en modell där de året efter kan ligga bättre till. Dels kan de ju jämföra sig säsong för säsong själva och sen kan de ju också jämföra sig mot de övriga klubbarna. Men jag tror vi har svårt att komma med någon idé eller någon intervention och säga att gör det här i den här specifika situationen. Det är nog långt dit.

00:54:06 – Wille: I handbollen lite mer, är de mer villiga att ta till sig nya metoder om man jämför med fotbollen?

00:54:13 – Markus: Det har jag inget bra svar på. Jag tycker handbollen ligger generellt efter fotbollen, både kring organisation och professionalism och även kring det här med medicinsk support och så. Det känns ändå som det är en våg av uppbyggnad nu i handbollen där det ska bli lite bättre. Men annars tycker jag man ligger långt efter fotbollen fortfarande.

00:54:38 – Jacob: Men ni är ganska duktiga i Kristianstad förstått med fysträning och skadeförebyggande så här.

00:54:44 – Markus: Ja, vi har inte tittat. Det är klart jag med min bakgrund och det med fotbollen och så. Så har vi ju inte alls när vi kom in som medicinskt team i handbollen tittat på andra handbollslag eller så. Utan jag har ju bara tittat egentligen på de här toppklubbarna i Europa och satt det som jag tycker är godbitarna. Jag har varit runt på studiebesök och sett så jobbar Bayern München och så jobbar Barcelona och så fångar man upp någonting som man tycker passar bra in i sitt eget sätt att resonera och sen sätter man ihop det till en egen modell som man då implementerar i sitt eget lag. Så jag har inte alls några andra influenser. Jag tror det var Vranjes som var inne på det också. Han sa någonting att jag behöver inte titta på andra handbollslag.

Handboll kan jag redan. Utan han åkte och tittade på något annat. Och lite så har jag också kört då att jag har försökt implementera det fotbollsmässiga i handbollen. För att jag tycker fotbollen har kommit längre i sin utveckling och längre i sitt arbete på medicinsidan.

00:55:47 – Wille: Det var väl Vranjes synpunkt också. Han blev väl helt upprörd över att de inte hade gjort knäböj.

00:55:53 – Markus: Han tog en junior som hette “man kan inte göra knäböj”. Nej, men Vranjes är ju en väldigt klok man. De ligger ju alltid på träningsläger här på sommaren så vi har haft rätt mycket utbyte med honom. Det känns som att han har mycket nya idéer och tänker mycket, funderar mycket, vill komma med nya saker.

Knän som klickar och nyttan av titthålsoperationer vid meniskbesvär

00:56:15 – Jacob: Jacob har en fråga till innan vi avslutar. Vi hade ju lite kring… Det är väl en allmän knäfråga igen. Har du problem med knäna, Jacob?

00:56:24 – Markus: Nej, jag har inte det. Jacob börjar bli gammal.

00:56:27 – Jacob: Jag har faktiskt lite besvär med mitt vänsterknä ibland innan jag värmer upp. Alltså vad ska jag säga? Det gnisslar väl lite. Det känns som det gnisslar. Det drar. Det är nog inte friskt helt ska jag säga. Men lite mjuk sådär så gör det inte ont längre. Sen känns det bra resten av dagen faktiskt också. Så det blir inte värre efter träningarna på det sättet. Ja, ja.

00:56:47 – Wille: Det var nog om mig.

00:56:48 – Jacob: Men jag undrar… Knä som klickar och sådana här saker. Är det något man behöver bry sig om? Det är en väldigt värdig fråga man får från folk på gymmet. Mitt knä knakar lite. Det är smärtfritt i övrigt. Men det klickar och har sig. Man böjer och sträcker.

00:57:10 – Markus: Man kan grovt dela upp klickandet i två olika. Vissa människor är ju knakare eller vad man ska säga som har haft det med sig ända sedan man var små och har inga obehag av det utan när man gör en speciell rörelse som knäböj så knakar det till och så och det fäster vi inte någon uppmärksamhet alls kring. Klart har du aldrig haft ett knä som klickar tidigare och du har vridit till eller fått en smäll på knät och nu är det någonting som klickar. Då är det ju någonting ändå man ska ta, att här är ju någonting som har förändrats i knät och då kan det ju stå för att det kanske är någonting fel, någon meniskflärp eller någonting som ringer till. Men har man alltid levt med knakarna och det medför ingen smärta eller obehag så kan man bara foka på

00:57:56 – Jacob: Det är klurigt det där ändå för liksom… Det är ju så med många skador att man kan liksom… Man kan hitta dem men sen är liksom åtgärden ingen åtgärd. Det kan jag säga. Om man inte har någon smärta i knät är det liksom ändå aktuellt att ens fundera på att göra någonting? Nej, det är lite som du brukar säga.

00:58:15 – Markus: Man ska aldrig behandla ett blodprov som är tokigt. Brukar man ibland säga. Mår människan bra och så… Lite så är det en annan sak med ett knä som klickar. Hör du ljudet men den medför inga andra bekymmer då kan man väl låta det bero. Ja, precis.

00:58:32 – Jacob: Om man inte haft klickande innan så kan man väl anta att det har hänt någonting men man ska inte vara… Det är bara att fortsätta träna liksom.

00:58:39 – Markus: Ja, det är väl sällan kanske ett klickande i sig utan andra samtidiga symtom leder till någon… större behandling som operation eller någonting sånt. Men har man klart vrickat till knät eller vridit det och någonting har börjat klicka så tycker jag väl att någon ska titta på det. En sjukgymnast eller någonting. Ja, så att det inte är någonting som vi nämnde här innan med korsbandet också borta kanske.

00:59:01 – Jacob: Man märker inte det förrän man helt plötsligt ska vrida till igen.

00:59:04 – Wille: Det gör man ju dock inte i en knäböj ska man säga. Man behöver kanske inte noja för det om man gör illa sig lite där.

00:59:09 – Jacob: Nej, men man kanske märker att det klickar när man kör knäböjen och sen så ska man ut och spela squash nästa dag. Om man vet att man har vridit det några dagar tidigare kanske man ska bry sig.

00:59:23 – Wille: Var står du i debatten om att åtgärda meniskskador kirurgiskt?

00:59:31 – Markus: Ja, det är ju lite nedslående så. Det man har lärt sig en gång från början. Vi har minskat antal knäartroskopier hos oss, alltså titthålsoperationer baserat på den forskning som kommit sista åren. Det senaste i ropet är ju de här subanalyserna som har visat att det inte ens om det klickar i knät, det har vi trott tidigare, Du har en dålig menisk, vi kanske ska lämna den men om den ligger och slår och så då kan vi ju rätta till så du får bort ditt klickande och det obehaget men vi kanske inte påverkar din smärta. Sannolikt har vi väldigt marginell effekt där också. Jag tror ju träning är en underutnyttjade och underskattad komponent vid de här diffusa meniskbesvären hos medelålders som egentligen inte har någon förriktning eller väldigt småskit egentligen som inledde de här besvären.

Och lite som vi var inne på tidigare så också att det räcker inte bara med ett lågintensivt hemträningsprogram utan de behöver ha övervakad kontrollerad träning som som progregerar och faktiskt blir ganska tuff. Mot slutet av rehabiliteringen.

01:00:49 – Wille: Jag tycker det är väldigt skönt med en ortoped som säger det. Därför att jag upplevde alltid när man hade de här patienterna att det är så jäkla svårt att övertyga dem om att… Du kan ha ont och du kan ha den här meniskskadan. Men det behöver inte betyda att de ens är korrelerade. Eller att det är det det beror på. Eller att det blir bättre om man åtgärdar den. Just att man säger att man ska i alla fall prova konservativ behandling. Men hur många provar det på riktigt? För de tror inte på det från början.

01:01:16 – Markus: Ofta ser man slentrianmässigt att man har varit på sjukgymnastik i läkarjournalen och så. Men alltid när man blir tillfrågad om en patient, om någon kollega eller yngre kollega eller så, så brukar jag fråga. Okej, men var har den varit och tränat någonstans? Hur ofta har den tränat och var har den tränat? Det är sällan de är… De har bara sin checklista. Ja, patienten har varit hos sjukgymnast och så checkar man av den. Man måste ta reda på lite fler detaljer tycker jag. Har man verkligen frekvens, har man tränat i rätt intensitet och har man gjort rätt övningar etc.

01:01:52 – Jacob: Tänkte att vi kanske skulle dra lite bakgrund där med Willes första fråga. Jag tror vi hoppade. Det var många Premissen där var nog att alla kunde det här redan men det tror jag inte. Det man har gjort är att man har visat lite på senare studier att just att ta 40-plussare kanske vi kan säga något sånt med de här som börjar få ont i knäna utan att de har något tydligt trauma och det klickar lite så har man Liksom förr sagt, ja men det är en förslitning på menisken eller så har man sagt det begynnande artrosen. Man har liksom gått in och så har man skrapat lite där inne i knäleden för att det ska liksom bli slätare och finare. Man har väl tänkt sig. Och det är väl de operationerna man har visat att de har i princip ingen effekt alls. Att du liksom opererar dig i onödan för efter ett år så mår du lika bra eller dåligt som de som inte opererar sig.

Är det så eller har jag missat något i…

01:02:45 – Markus: Nej men så är det väl i stort. Sen är det ju på gruppnivå det här också så att man kan ju inte applicera allting ner på individbasis. Men generellt sett så är det ju så att de här ingreppen har ju då sämre sämre resultat när man har tittat på dem i sådana här randomiserade prövningar. Det är sämre till och med alltså. Vad sa du?

01:03:08 – Jacob: Nej, det är likvärdigt med, vad säger jag, ingen intonation då.

01:03:12 – Markus: Ja, men tidigare undersökningar som har varit liksom Organisera det på lite enklare sätt har man ju trott att det ändå varit ganska bra effekt av det. Men när man verkligen gör en vetenskaplig studie på ett ganska bra sätt där man lottar patienter i olika grupper och utvärderar dem på ett bra sätt så är det ju ganska små skillnader. Så det har vi väl kanske trott då mot basen av tidigare vetenskap att ingreppet gör patienter bättre än vad vi egentligen har gjort.

01:03:42 – Wille: Men det är ingen som vet vem som ska få vad eller egentligen vad som… Om man säger att man får rehab så är det ingen som riktigt vet vad som är den bästa rehaben för den här typen av skadan. Man har ingen jättebra lösning för de här problemen ändå. Nej, precis.

01:03:58 – Markus: Den frågan går ju tillbaka till er två där och så är det ett forskningsfält som er profession måste klart intressera sig för och jobba med. För där tror jag det finns mycket att göra.

01:04:09 – Jacob: Mm, det tror jag. Ja, det gör det. Ja, men gött. Då får vi väl avsluta så du hinner iväg till jobb igen, Markus.

01:04:17 – Markus: Ja, jättetrevligt att vara med.

01:04:19 – Wille: Operera knän?

01:04:19 – Markus: Nej, inte idag. Imorgon blir det.

01:04:22 – Wille: Imorgon, okej. Ja, det är bra. Det var väldigt kul att ha dig med. Det känns alltid roligt att få höra från de här som verkligen jobbar i gränslandet mellan forskning och elitidrott. Jag tycker alltid att det är spännande.

01:04:34 – Markus: Ja, tack själva. Ha det fint. Hej då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *