Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I veckans avsnitt av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Martin Altemark, som är en av pionjärerna inom svensk CrossFit och sedan många år tränare samt delägare i CrossFit Uppsala. Martin berättar om sin idrottsliga bakgrund inom bland annat badminton och kampsport, och hur han redan runt 2005–2006 halkade in på CrossFit. Han beskriver hur sporten och träningsformen har utvecklats från de tidiga årens ostrukturerade ”allt-i-ett”-pass på hemsidan till dagens mer genomtänkta och vetenskapligt förankrade träningsupplägg.
En central del av samtalet handlar om vikten av individualisering inom CrossFit och varför ett och samma träningsprogram inte fungerar för alla. Martin förklarar riskerna med att motionärer köper färdiga program utformade för elitaktiva Games-atleter och belyser hur hög intensitet kräver mer återhämtning ju starkare och mer vältränad man blir. Han berättar även om hur de arbetar med enkla screeningar, skadereducering samt så kallade avatarbaserade program för att anpassa träningen efter gruppens och individens faktiska förutsättningar och mål.
Inför de stundande kvaltävlingarna i CrossFit Regionals, dit Martin ska åka som coach för bland andra Lukas Högberg, görs en grundlig genomgång av årets samtliga sju tävlingsevent. Tillsammans analyserar de vilka fysiologiska kvaliteter, rörlighetskrav och taktiska avvägningar som krävs i varje gren – från tunga ryckstegar och strikta muscle-ups i Regional Nate till brutala kombinationer av wall-balls, pistols, frivändningar, marklyft och GHD-situps.
Under genomgången diskuteras återkommande begreppet ”repeated sprint ability” (batterikapacitet), det vill säga förmågan att via aeroba processer snabbt återladda kreatinfosfat mellan tunga och explosiva lyft. Jacob och Martin bryter ner varför CrossFit på elitnivå till stor del är en aerob sport där syreupptagningsförmåga, rörelseeffektivitet och förmågan att hushålla med energi är helt avgörande för att inte dras ner i ett utmattande mjölksyraträsk tidigt under en tävlingshelg.
Avslutningsvis reflekterar trion över vad som saknas i årets tester på Regionals och hur elitens fysiska profil ser ut i jämförelse med specialister inom tyngdlyftning och löpning. De diskuterar värdet av lågintensiv distansträning och polariserad träning för såväl CrossFit-atleter som lagidrottare inom exempelvis fotboll och ishockey, samt hur lätt det är att hamna i ett slitsamt ”mellanmjölksområde” om man inte styr intensiteten rätt.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och gäst Martin Altemark
00:00:22 – Wille: Hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:28 – Jacob: Goddag Wille!
00:00:30 – Wille: Goddag! Vad sitter du och skriver nu eller är du ofokuserad?
00:00:34 – Jacob: Ja, jag var lite ofokuserad där. Jag fick ett mejl här som gjorde mig lite småirriterad. Så jag ska svara på det väldigt kvickt. Mindfulness Jacob! Ett tips på bra artikel att skriva så skrev man det för två veckor sedan. Tittar du ens? Innan du liksom… Ja, ja, men nu är det löst. Nu är det gjort. Nu kommer vi tillbaka till det vi ska.
00:00:58 – Wille: Hur är läget med dig då?
00:01:00 – Jacob: Jodå, det är väl bra. Det är inget att klaga på. Det är tråkigt att vädret blir lite sämre igen, men det är väl hyfsat här nere i Skåne ändå, tycker jag.
00:01:08 – Wille: Har ni värme där, eller?
00:01:09 – Jacob: Ja, det är 15 grader i alla fall, däromkring.
00:01:12 – Wille: Då tror jag vi slår er faktiskt, till och med. Jaha, ja. Kul för er. Ja, vi ska inte prata om vädret. Det var ju en för jävla tråkig inledning, måste jag säga. Vi har med oss en betydligt mer intressant gäst, nämligen Martin Altermark. Välkommen. Tack, tack. Jag har varit skitnojj att jag skulle kalla dig för Mattias. Jag vet inte varför. Jag har bara fått för mig att du heter Mattias. Jag är jätteglad att jag inte sa det nu.
00:01:37 – Martin: Du kan kalla mig Mattias om du vill. Ja, det är bra.
00:01:40 – Wille: Det kanske slinker in nånting. Hur är läget med dig då?
00:01:43 – Martin: Det är bra. Lite träningsvärk som man lätt får när man börjar bli lite till åren. Svårt att anpassa hjärnan efter hur jävla lite man kan träna egentligen. Ja, jag vet vad du menar.
00:01:57 – Wille: Jag har fått för mig att jag kan springa milen på 40 minuter och då försöker jag göra det och sen får jag ont och så bara, vad fan är det som händer? Det här har jag väl gjort någon gång. Ja, det gör jag. Men till priset av vad? Kanske det, men jag tror inte jag fixar det längre.
00:02:14 – Jacob: Jag har ju också fem år på dig, Wille, har jag inte det?
00:02:17 – Wille: Jo, säkert nåt sånt. Men konditionsidrotterna, där har man inte riktigt åldern att skylla på. Nej, träningsfrekvensen kan det vara. Exakt, man är bara dålig helt enkelt.
Martins idrottsbakgrund inom badminton och kampsport
00:02:28 – Wille: Martin, du ska få berätta lite om dig själv, din bakgrund och egentligen varför du är med här, som kommer bli uppenbart.
00:02:36 – Martin: Ja, min bakgrund är väl att jag jobbar inom CrossFit-rörelsen. Jag antar att det är därför jag är med här när det börjar nalkas regionals och games och vi har så jäkla mycket duktiga svenskar och européer i alla fall. Min bakgrund är väl, Jag fyller 41 i år, så jag är lite föredetting både i ålder och sen har jag väl aldrig riktigt varit någonting när det gäller prestation. Men jag har tränat hela livet. Började med brottning i unga år. Spelade badminton, det var väl den sporten jag hade som riktig sport. Nu får man ju särskilja det där med riktig sport, där man försöker bli bäst på någonting enskilt och sen har man crossfit när man tränar. Bra på trän. Jag har en riktig sport i bakgrunden, i grund och botten. Där var jag väl hyfsad.
Någonstans strax utanför landslaget, typ. Spelade mina SM och sådär. Jag har någon fjärdeplats på SM som bästa prestation. Det höll väl till tonåren när det blev lite… Dels så är det ju som alla… När man vet, när man är klar med något. Jag blev såhär bra. Jag blev inte bättre än såhär. Jag kom förbi DM, jag kom förbi jadajada och så vidare. Man bara vet och så lägger man av. Över en natt liksom. Sen så upptäckte man ju såklart andra lockelser med tonåren då. Som kanske tog lite fokus. Som kan ha bidragit till den här avstanningen i utvecklingen.
00:04:09 – Wille: Men det är kul att du säger, nu har du satt ribban lite för vem du är, du säger att du var hyfsad på badminton och att du ändå placerade dig rätt högt, medan en annan är såhär, jag är hyfsad på att springa för att jag ramlar inte när jag går ut och gör det.
00:04:21 – Martin: Jaha, jag vet inte, badminton är väl inte en jättestor sport heller, så det kanske inte… Du behöver inte tänka att jag var så jävla elitidrottare. Man tränade ju helt sinnessjukt mycket i alla fall. Det var ju så jävla roligt.
00:04:33 – Jacob: Ja, det är det. Det är en bra sport.
00:04:37 – Martin: En viktig notering är att jag aldrig ska ta upp det igen. Jag vågar inte tänka på hur snabbt hälsenorna skulle gå av nu då. Nej, exakt. Har du inte provat lite sådär på skoj liksom? Nej, jag har spelat lite med barnen sådär. Mest på gräsmattan när jag varit iväg dem. Ja, men det är liksom inte där tempot dras upp lite.
00:04:54 – Jacob: För det kan ju vara farligt i en sån sport känner jag att man liksom… Tekniken är ju inte som den var förr, men att man liksom kommer in i det ganska fort och så har man liksom inte kroppen till det längre.
00:05:04 – Martin: Jag tror att det stora problemet med en sån sport är att man, jag tror att stegen och sådär, fan vad mycket man tränade alltså. Jag tror att man skulle ta ungefär samma steg, men rörligheten i fotlederna är nog inte riktigt där. Om man gör de här, i badminton är det mycket baslinjeslagen, så gör man ju stegbyten. Jag vet inte om ni har koll på det, chassésteg i luften.
00:05:23 – Jacob: Man byter ben.
00:05:25 – Martin: Man hoppar bakåt med ett ben och landar på samma ben. bakåt i en jätte… Jag menar, väldigt mycket flexion i fotleden. Det blir ju så. En landning, flexion. Det är mycket som kan gå fel där och där är det väl varför gubbarna har av hälsenorna.
00:05:42 – Jacob: Men när jag har varit och spelat här nu kan jag säga att jag har tittat mig runt omkring och ingen kan tro att jag har spelat badson förut.
00:05:51 – Martin: Jag missar vart tredje slag och de andra träffar sidan på racket.
00:05:58 – Wille: Det är så pinsamt när de får det där ljudet, när de får det där pling!
00:06:01 – Martin: Ja, alltså… Då tycker man det är bra en stund, det går fort och så bara… Sen så tänker man att det här måste ju vara statistiskt omöjligt att träffa i kanten så här ofta. Man kanske är väldigt bra som träffar så ofta, det måste ju vara svårt.
00:06:13 – Wille: De blir ju ofta bra de slagen för att motståndarna förväntar sig att du rör dig som en puma och tänker att det här blir hårt, och så bara poink!
00:06:21 – Jacob: Skönt, man hör vad du förlitar dig på när du spelar nu Wille.
00:06:26 – Martin: Ja då, det var väl kul. Jag spelar ju fotboll också såklart. Jag är ändå uppvuxen i 80-talets Sverige. Eller Sverige kanske överhuvudtaget. Sprungit en massa och sånt där. Ser jag upp med en kroppstyp att jag är väl liksom inte styrkesportare sen. Nu försöker jag ju lyfta saker men det går väl sådär egentligen. Men man slutade med badminton och man tog upp alkohol och tjejer. Någonstans där började jag också lite jobba som badmintontränare. Ganska lagom i tajming med att man slutade med sporten. Jag tog någon period efter gymnasiet och gjorde inte värnplikten. Av min generation så gjorde man ju det fortfarande. Man kunde åka i fängelse och andas och sådär. Jag hade någon nedsatt hörsel så jag slapp det.
00:07:13 – Jacob: Men jag ville väl inte plugga riktigt.
00:07:15 – Martin: Jag jobbade som badmintontränare något år. Märkligt nog så var jag märkbart bättre då. Då sjönk alla de här tränarpolletterna in som man hade fått under de aktiva åren. Gör inte så avancerat, slå inte diagonala slag, krångla inte, finta för guds skull inte och man bara ”fuck that” liksom. Det är ju det som är roligt. Sen så slutade man göra det för man var ju inte i så jävla bra form då. Det gick ju ganska fort i det här fallet att röra sig. Det kanske var mycket ett mentalt fall också. Då ville man göra så lite som möjligt över planen. Jag spelade fortfarande med ganska duktiga ungdomar. Men då slog man ju dem bara för att man tog alla genvägar man kunde helt plötsligt. Fy fan alltså! Du vet det här vanliga. Tänk om jag hade pratat om det här när jag var aktiv.
00:08:03 – Jacob: Ja, när man var tonåring. Det gjorde man många gånger om man tänkte så.
00:08:06 – Martin: Ja, precis. I fotboll lär det ju vara hur vanligt som helst. Spela enkelt. Vara som Daniel Andersson. Kanske för enkelt ibland. Ja, kanske. Teddy Luke. Ja, nejdå. Jag slutade väl idrotta själv då, men någonstans där sen i 20-årsåldern. Jag växte ju upp på 80-talet och då kom Karate Kid. Då ville man ju hålla på med karate, för det var ju så jävla, jävla häftigt. Och Kung Thu och Bruce Lee och allt det där. Smidde kaststjärnor i träslöjden. Det var ju allmänt helt vansinnigt. Man kastade alltid de där kaststjärnorna mot dörrar som öppnades utåt också i skolan. I efterhand känns det som att det är lite riskfyllt. Jag har tänkt på det där. Det är helt otroligt att ingen dog. Men jag fick inte hålla på med karate när jag var tonåring eller kampsport.
Då lärde man sig döda folk och sånt där. Ni vet hur det var med bibehåll och kampsport och sådär. Jag plockade upp det med hull och hår och började. MMA började komma. Det kallades shootfighting på den tiden. MMA fanns väl inte.
00:09:05 – Jacob: Begreppet överhuvudtaget fanns inte.
00:09:06 – Martin: Det var väl någon form av att man började blanda lite stilar. Det blev i alla fall lite mer funktionellt. Dimak började kanske försvinna med de här tidiga UC-erna. Ja, men det funkar inte liksom. Så jag höll på med kampsport där och thaiboxning. Det där övergick ju mer och mer i Jag menar, grappling. Först var det jävligt coolt när det gjorde ont. Fan, vilka jävla brulor man har på smalbenen och underarmarna.
00:09:36 – Jacob: Det skulle göra ont.
00:09:38 – Martin: Det är mycket min mentala bakgrund som idrottsman också. Man ska kunna träna mer och hårdare. Man avbryter aldrig och har väldigt… Det är väl någon prestationsångest som ger uttryck för en väldigt märklig arbetsmoral. Men det passade ju väldigt bra med thai-boxning. Det gör ont. Det känns bra. Då får man ju mycket träning. Det är lite som träningsvärken. Har man mycket träningsvärk då måste man fan ha blivit så jävla mycket starkare. Men det palmade väl lite det där genom åren. Att komma på att kan man inte bara ha det trevligt istället och kramas? Så då började man med brasilianska Jussi och sådär.
00:10:15 – Jacob: Kramas man då?
00:10:18 – Martin: Jo, men det är i alla fall lite mysigare. Så rullar man lite och så har man klänning på sig också. Ja, precis. Det passade aldrig. Det räckte inte. Jävla skavsår har de där. Brännsår och sånt där. Nej, det kom jag aldrig riktigt överens med. Men brottades. Jag tyckte om fritidsbrottning. Scrambling och kanske skallas lite. När det blev lite tufft snarare än tekniskt, kan jag säga. Det är någon grund här. Jag är inte så jävla bra, men jag har en ganska bra arbetsmoral. Blev inte speciellt bra där heller, är jag rädd.
00:10:52 – Jacob: Men jag började… Det blir ju lätt så.
00:10:54 – Martin: Jag blir tränare och börjar tänka på tekniker och sånt där. Så har det väl varit i de tidigare idrotterna man håller på med också. Man börjar fundera på hur skulle man kunna göra och hjälpa andra. Men någonstans där när man börjar… Jag hade nog inte passerat 30, men 26-27 eller någonting. Då börjar man kanske de här Jag har alltid tränat jävligt dumt. Jag har gjort mycket dåliga lyft och tränat alldeles för mycket, alldeles för hårt. Ätit skitdåligt faktiskt. Sovit skitdåligt. Jag har gjort allt fel när det gäller träning. Det har man kommit undan med. Man har varit ganska resilient. Hållbar. Men det kom ju ifatt en då, fattar man ju. Det var här det kom ifatt en. Då
Första mötet med CrossFit och hur träningsformen har förändrats
00:11:37 – Martin: började de här små… Han sträckte ut något ledband eller någonting. Då blev det partiella rupturer och sådär. Så det blev lite mer frånvaro från brott. Då hade jag en kille på jobbet som sa ”Har du testat det här då? Crossfit?” En kille som heter Jocke, som var väldigt tidig med det här med CrossFit Sverige. Kanske först. Han hade tränat. Han har vunnit massa SM i strongman och styrkelyft och sånt där. Men har alltid varit lättviktare. Som strongman är det att han fick träna med nya generationer. Typ barn. Hela tiden. Minus 77-klassen, den passerar ju folk i den. Det gör den med strongman, ja. På väg upp då. Han ville vara stark, vara bra på styrkelyft, vara med i SM och kvalificera sig där. Men han ville också springa milen på under 40.
Crossfit var en grundtanke. Så när han hittade den filosofin så attraherade den honom såklart och han började köra lite. Då var det bara en väldigt hemlig liten hemsida. Det fanns ett par, tre boxar i världen. Det var väldigt litet även i Kalifornien, men det var där det fanns. Men vi är ju jäkligt internet-sabby här i Sverige, så vi hittar ju de där småsakerna. Jag är ju dataprogrammerare och han var dataprogrammerare, så vi hade mycket tillgång till internet. Under nån reaperiod sa han, testa den här grejen. Det här går ju fort. Sen visade han Fran, såklart. Den här episka sidan. Det fanns inte så många såna här benchmarks på den tiden heller. Det var väl fem stycken eller nåt sånt där som var nedskrivna. Fran var en av dem.
Jag kommer ihåg i alla fall, det var väl under nån skadeperiod, att jag skulle testa det. Jag hade en dörrtrapets hemma till toaletten och sen hade jag en skolskivstång. Du gjorde det inomhus i din lägenhet? Ja, precis. Inomhus hemma. Nära till toan, liksom. Det var ju på toan. Jag gjorde full-ups inne i toan. Jag hade skolstången med någon kläd som jag lade. Jag hade liksom inte någon riktig aning om vad jag gav mig in på här, som ni hör. Men jag kunde göra full-ups och fan, det vägde ju ingenting. Och det här strasslet. Vad fan, 40 kilo. Hur svårt kan det vara? En var ju lätt.
00:13:44 – Jacob: Så hade jag en kvart medan min fru lagade mat. Kommer jag ihåg något?
00:13:49 – Martin: Ja, men då kan jag ju köra det här. Det kan väl ta fem minuter eller något. Ja, men det blir ett bra träningspass idag.
00:13:53 – Jacob: Så gjorde jag det där och sen åt jag ingen mat, för jag hade absolut ingen matlust.
00:13:58 – Martin: Så det här kanske är lösningen Jacob, om du känner dig hungrig ofta. Det är ju fran! Du känner att du inte är hungrig alls sen. Det tog 12,5 minuter eller något sånt där och det var ju helt bedrövligt. Jag hade ju inte varit med om något liknande förut. Liksom. Alls. Det var ju så många saker. Du kan ju se hur det här attraherade mig med min idrottsbakgrund. In i kaklet och att det ska göra ont och att det ska kännas hårt. Det var mycket. Man fattade inte var det kom ifrån. Det kom ett nytt pass varje dag. Man vet inte vad man ska göra. Någon säger åt en. Man var ganska bra på att lyda order. Man började göra den där skiten varenda jävla dag. Man blev ju mycket bättre på det, verkligen. Väldigt mycket bättre här i början. Jag höll ju fortfarande på med någon form av grappling innan, men det här tog liksom över för det var jävligt roligt.
Man tränade tre dagar och vilade en dag. Det skulle alla i världen göra. Tre, tre, ett. Det var någon magisk grej. Allt det här var ju bara taget helt ur luften, men det fattade man ju inte då. Och man blev ju mycket bättre på CrossFit. Det ska sägas också att programmet från CrossFit HQ såg väldigt annorlunda ut då. Det var mycket mer balanserat än vad det är idag faktiskt. Man sprang… 10 och 5 kilometer, två gånger per månad. Det rullade runt på relativt liknande pass. Det fanns väl ingen direkt progression där, men det blev ändå någon form av progression för att det var relativt enkla modaliteter som testades. Och för någon som mig, jag var ju jävligt svag, jag är fortfarande inte stark, men jag blev ju starkare av att göra någonting som fran på den tiden.
Då tänkte man ju att fran är anarob hård träning. Det kanske kändes så, men det var ju inte det. 12,5 minut av styrketräning var ju vad det var. Det var ju cirkelträning. Jag hade ju inte sysslat med bodybuilding, men det var ju det det var. Man gör någonting tills man blir skittrött, till failure. Sen så vilar man lite och så gör man det igen, till failure. Sen vilar man lite och så vidare. Det funkade ju helt enkelt i början. Utom de där löpningarna kan jag säga. Vi i Sverige har ju sprungit en del, men i USA var det tomt de här dagarna. Man skulle ju fylla i sina resultat. Du tog en extra milo då? Ja, för fan. Ingen. Det gick inte idag. Det var bara tomt. Jag låtsas som ingenting och skriver ingenting här. Amerikaner springer inte i onödan.
Man gjorde det där i alla fall. Så där höll man på och fattade ingenting. Vi var fler och fler early adopters som hittade det här och började med det här. Men man hade ingen i samma stad. Det var en väldig halleluja-upplevelse de första gångerna man fick komma iväg på level 1 och gå en tränarutbildning. Själva utbildningen var inte så mycket Det var inte det som var det viktiga utan att träffa andra som brann för det här. Vi tyckte att vi hade hittat någonting fantastiskt. Det var en ny grej. Det var en subkultur. Vi hade jätteroligt. Det här funkade ju ett tag. Det funkade för mig och mina kompisar. Alla var rätt likadana också. Det skrevs någon lite senare, nu hoppar jag helt friskt här mellan åren. Lite senare var det några som skrev någon C eller D-uppsats om ekonomi eller marknadsföring, om crossfit.
De intervjuade lite old school crossfittare, mig och Mads Jacobsen, som jobbar på Eleiko idag, och Rickard Wallén som är en delägare i CrossFit Nordic. Det var någon CrossFit Kalmar också. Några tidigare killar. Alla var exakt likadana. Alla hade högskoleutbildning i någon form. Vi var väldigt likadana allihop, så det är inte så konstigt att det kanske funkade. Men det här avstannade den här utvecklingen då och rätt vad det var så hände det liksom ingenting när man gjorde de här MainCite-workouterna längre. Kanske inte så mycket för mig, Men de som verkligen utvecklades snabbt. I början utvecklades man väldigt snabbt. Man blir bättre på att göra den här typen av pass bara. Man blir mentalt mer förberedd och kan tåla den här typen av smärta lite bättre.
Men folk slutade utvecklas i alla fall kan man säga. Och tiderna hade blivit liksom… Fran gick från de här 12 minuterna som folk gjorde i början till att närma sig… På den här tiden var det under tre. Då var man världselit. Det gick inte att göra snabbare. Man får förstå hur mycket gränserna har flyttats idag med de som håller på idag. Vi tyckte ju att vi var elit, men vi var ju liksom bara outcasts, unga mediokra killar och tjejer från andra idrotter. Sen kom ju de som faktiskt var begåvade och började köra. Det gick undan.
00:18:31 – Jacob: De som började innan de närmade sig 30 också kanske?
00:18:34 – Martin: Ja, precis. Träningen var väl lite smartare på den, när de kom in med. Men i alla fall, hur hanterar man det här då? När det börjar stanna av? När Phran har gått från 12 minuter till Jag menar, 4.30 eller nåt sånt där. Det bara händer inget mer. Vad tror ni man gör liksom? Vad skulle ni ha gjort? Man gör ju mer såklart, eller hur? Man gör mer, så då börjar man ju stoppa in… Två gånger för en.
00:18:59 – Jacob: Ja, är du idiot?
00:19:01 – Wille: Nej, jag tänkte precis säga det. Det faller inte mig alls in att jag skulle göra det en gång till.
00:19:08 – Martin: Det sammanföll lite där. 2010 så, för här hade de börjat tävla i crossfit också. Det gjorde de inte här i början, det får man komma ihåg. Då fanns bara crossfit som träningsform. Det var bara till för att bli bättre, få en bättre hälsa. Bli mer vältränad. Det här med tävling, det kom in 2008 någonstans. Jag kom in i det här med crossfit kanske tidigt 2006 eller slutet 2005. Det var ett gäng år däremellan. Det fanns inte bara en begreppsvärld att tävla i. Varför och hur? Men 2010 i alla fall, det var då något verkligt stort hände, för då klev Mikko Salo in på scenen och vann CrossFit Games. Han fick en fråga i en intervju, om en dokumentär om det här Gamestud.
00:19:55 – Jacob: Följer du med Insight? För det var vad folk gjorde på den tiden.
00:19:58 – Martin: Yes. And some more. Han följde ju inte alls med Insight. Men det där med some more var ju oerhört korrekt. Han gjorde fyra pass om dagen. Han löpte mycket, rodde mycket och hade väldigt mycket enkla konditionspass.
00:20:16 – Jacob: Han gjorde rätt mycket rätt jämfört med många andra.
00:20:20 – Martin: Trots allt lade han saker i bra ordning och så vidare. Men vad folk kom ihåg var ju kanske inte så mycket Att han sprang och rodde mycket, för det vill man ju inte göra i onödan. Den biten, det var detsamma det. Bara blunda. Nej, det var sjukt.
00:20:32 – Wille: Borta en dag.
00:20:34 – Martin: Vad folk kommer ihåg är att han tränade många pass per dag, så folk började kanske lägga in flera pass per dag här. Det kunde väl ha någon form utav, när folk tävlade på games eller på det som sen blev sectionals och readingals, när det var flera pass på en dag, då var det bra att kanske förbereda sig på det. För det gjorde ju ingen här tidigt och då blir man helt krossad av att göra det såklart. Men folk började lägga in det i träningen väldigt mycket, så man gjorde liksom två pass per dag. Och någonstans här så, anledningen till att vi hade stannat av, det här är ju intressant, anledningen är ju för att det som man tänkte hade hög intensitet tidigt, om vi tänker trand då, som inte hade det. Det kändes som hög intensitet, men det var det inte.
Det var bodybuilding. Det började bli hög intensitet. Hög intensitet, det vet vi ju nu idag. I traditionell idrottsvärld har man vetat det hela tiden. Ju högre intensitet, ju längre återhämtning behöver man. Här hanterar man det på precis tvärtom-sättet. Ju högre intensitet, genom att vi blev bättre och starkare och fick bättre muskeluthållighet desto mindre återhämtning. Det här har lett fram till en del skador, kanske i onödan, som utbrändhet. Det är då folk försvinner iväg på sitt styrkefokus istället. Det kan vi prata en del om också om ni vill. Många hanterar det här. när den här kurvan av utveckling stannar av på inte så bra sätt. Här finns en bättre styrning i traditionell idrott. Framförallt där man har en mer tydlig förståelse för vad som är det man tränar för.
Man tränar för att vinna matcher i fotboll eller springa snabbare på det där loppet. Sen kanske träningen är okej att träna submaximalt, medan i crossfit-världen är det ofta inte det. Varje pass blir ju lite en Det är ju en liten tävling. Man jobbade mycket med sporrar och motivation av att ta saker på tid och sätta pers. Det skulle vara pers jämt. Och det funkar ju ett tag, men det funkar inte sedan eftersom intensiteten blir för hög. Typ så. Men i och med det så började jag fundera på, vad fan, det
Behovet av individualisering och problemet med färdiga elitprogram
00:22:32 – Martin: verkar inte funka riktigt lika bra längre. Det som funkade för den där personen funkar inte för nästa person och så vidare. Började väl helt enkelt fundera på om det här… Alla kanske inte ska träna exakt samma sak för att bli crossfit, eller bli vältränade.
00:22:47 – Jacob: Bra på tävlingarna i alla fall.
00:22:49 – Martin: Ja, eller överhuvudtaget annars med. Att göra illa sig är ju inte en jättebra egenskap om man vill vara vältränad. Ingen bra hälsoegenskap. Och risker och sådär. Folk verkar reagera olika. En del tål det här jättebra, en del tål det inte så bra. En del är uppenbart väldigt starka i vissa rörelser, andra är det inte och så vidare. Jag ska inte börja prata men att killar och tjejer kanske kör exakt samma program, det gör de ju fortfarande väldigt ofta. Det är ju ett problem för killar har ju så mycket mer muskelmassa på överkroppen än vad tjejer har. och så mycket tajtare bröstmuskulatur och axlar som är lite i sämre skick också kanske. Men de kan vara stabilare ju. Men stabilare, precis. De är ju tajta. Ja. Det beror på vad man gör för övning.
00:23:36 – Jacob: Ibland är det bra och ibland är det dåligt.
00:23:37 – Martin: Ja, precis. Men tjejer gör ju fortfarande ofta exakt samma volymer och rörelser och så vidare. Ja. Det är många grejer här som bara började skava lite i mig. Som sagt, jag har väl någon form av akademisk hjärna. Även om jag inte har pluggat idrottsvetenskap eller medicin på något sätt. Jag gillar att läsa och jag började naturligtvis läsa in mig ganska mycket och bara började testa grejer. Så jag började skriva individuella träningsprogram till folk. Ja men fan shit, här ser ju du ut att sakna de här egenskaperna, så om vi tränar dem i första hand då. Och sen så trial and error då. En del error. Såklart. Så började man komma på att shit, det här verkar funka för det här som är crossfit. Man ska ju komma ihåg också att det Även om man kunde ta mycket kunskap från idrottsvetenskap och gammal etablerad kunskap eller vetenskap så har man inte tävlat på det här sättet tidigare.
Det är inga sporter som har tävlat på det här sättet ever. Det är inget konstigt om man ser nya resultat om man inte kan använda traditionella metoder. Man försöker laborera med pulsmätare och sånt där innan det går upp för annat. Ja, men det är klart det är inte.
00:24:43 – Jacob: Det blir svårt det.
00:24:44 – Martin: Men jag kommer ju från den biten att jag praktiskt prövar väldigt mycket. Både på mig själv och på andra. Och sen så försöker jag tolka resultaten kanske och förstå.
00:24:52 – Jacob: Så blir det väl någon form utav förhoppningsvis bra merchning och att jag inte bara försöker läsa in vad jag tror eller hoppas att jag ser.
00:24:59 – Martin: Sådär. Och sen så försöker jag prata med sådana som Jacob och lyssna på podcasters med er då naturligtvis. Lyssna på skitduktiga killar på sina områden och se att om det är så där så är det kanske inte så konstigt att det är så i den här CrossFit-världen också, även om den är ny och annorlunda. Så där är jag väl nu då. 2009 öppnade jag en box ganska tidigt tillsammans med min kollega Björn Uddenfeldt. Vi har jobbat väldigt, väldigt, väldigt hårt på att försöka föra in ett individuellt perspektiv i CrossFit. Även när man har gruppklasser och tränar relativt Relativt samma sak, då bör man träna väldigt grundläggande saker om man ska träna samma sak. Det är mer okej att alla springer eller gör enkla rörelser än att folk gör sitt tryck på tid.
De flesta är ju faktiskt i den här världen för hälsa och då kanske inte sitt tryck på tid tillför någonting annat än risk. Burpees känns som en bättre applikation för att bli trött.
00:26:01 – Jacob: Ja, men eller hur, va? Och tröttna.
00:26:03 – Martin: Bli trött, Leif. Under vanmål. Ja, om det handlar om att bli stark så är det ganska få av de som tränar på gräsrosnivå som gå förbi den nivån av maxstyrka som kan sägas vara tillräcklig för att det verkligen ska bli intressant att träna power eller snabbhet. Där är det två världar att få ihop de här med tävling och folk som tränar för hälsa. Där inser man att det behövs i alla fall en väldigt stor åtskillnad och att titta på vad individen behöver för att hålla och utvecklas i crossfit. Föra in kanske också det här att träna saker i rätt ordning. Att ta sig tid att kunna göra saker strikt innan man börjar göra dem kippat och dynamiskt. Bara för att spara på axlar och höfter och fotleder. Jobba med rörlighet på ett vettigt sätt. Det går ju så mycket trender att man ska tänja och sånt där.
Kanske lite i onödan. Man ser ganska ofta folk som sitter och tänjer ut baksidan av låren när de redan är väldigt rörliga där eller, för den sakens skull, om de är väldigt orörliga där. Att ana att det kanske är av en anledning.
00:27:18 – Jacob: Det jag reagerar på är mycket… Vi tar Kelly Starret. Hans metoder är ju baserade väldigt mycket på något som kallas för Mulligan. Det är egentligen en form av ledmobilisering. Där man faktiskt också töjer på ledkapslar och ligament. Vi tar män här, om vi tar stereotypen som lite stela axlar. Där kan det ju vara bra om man ska göra mycket grejer över huvudet och liksom göra det lite mer, alltså ledlags också, så att du liksom inte kan ta ut det. Där har jag väl reagerat på att det verkar som att vissa bara liksom… En cool övning, jag kör den, och så kanske inte de egentligen har nytta av det.
00:27:52 – Martin: Nej, men precis. Egentligen, vad jag tycker att… Det här är väl liksom någon form av roten till vad jag tycker att någon som tränar eller driver en verksamhet i crossfit eller i vilken annan typ av träning som helst såklart, det är att man ska hela tiden kunna svara på varför man gör någonting. Det ska finnas en anledning till det. Man gör inte en rörlighetsövning, en aktiveringsövning, en styrkeövning, en dynamisk övning eller vilken övning som helst utan att någon ska kunna fråga varför gör just jag den här övningen relativt till vad jag vill med hälsa eller styrka. Mål i alla fall. Då bör jag i alla fall ha ett svar även om det är felaktigt. Jag har funderat på det i alla fall. Jag har funderat på det. Varför gör jag så här många repetitioner och så här många set?
Eller på det här tempot? Eller just nu under säsongen? Det kan komma ner till väldigt detaljerade… Man ska faktiskt kunna svara på det tycker jag. Har man inget svar så har man inte funderat på det.
00:28:51 – Jacob: Då kommer man inte komma på sig själv med att man gjort fel. Eller kanske komma på sig själv med att jag kanske skulle gjort det på ett lite annorlunda vis. Det har man gjort hela tiden. Man reviderar lite vad man sysslar med om och om igen. Men har man inte funderat kring det så blir det ingen revidering heller. Eller så blir det bara att nu är detta trendigt så kör jag det istället. Inget mål.
00:29:13 – Martin: Jo, precis. Där är det den här typen av mobilisering som du tar upp. Det är väldigt tydligt. Folk som mobiliserar allt möjligt. De kanske behöver det eller det kanske till och med vore dåligt för just dem. Eller bra, de kan ju ha tur. Men det känns kanske inte som någon bra grund att lägga upp sin träning på, att man har tur. Men det där som du pratar om att revidera. Det är ju väldigt ödmjukgörande att få verka i en ung sport eller träningsform som jag gör. varje år, man tittar tillbaka på det man gjorde förra året och tänker att det där var inte så jävla bra alltså.
00:29:46 – Jacob: Och då kan man väl ana att om jag nu har gjort det varje år de senaste sju-tio åren så är det möjligt att jag inte har nått det yttersta kunskapslagret än då så kan man väl ana att man kanske ska vara ganska ödmjuk med det man säger nu också.
00:30:01 – Martin: Man måste ju försöka säga saker, folk kommer ju och frågar vad ska jag göra och då måste man svara. Det här ska du göra, men man måste också förstå att Kanske mäta om det har någon effekt eller om det blir bra så att man kan göra någonting annat om det inte funkar och lära sig av det.
00:30:17 – Jacob: Min uppfattning är att Crossfit i Sverige, i alla fall de större tidigare boxarna, är mycket bättre på det här än vad det är utomlands. Utomlands är det man stöter på engelska. Det är England och USA. Läser man och tittar vad de boxarna sysslar med så känns det mer som att det fortfarande där är bara all in. Nu kör vi och så hejar vi på varandra tills någon spyr på något sätt. Är det så du uppfattar det också? Du är runt och reser lite också? Du har väl lite mer kontakt? Ja, men absolut.
00:30:51 – Martin: Det skulle jag säga. Det kan väl handla om att många av de som driver boxar här har relativt… Kanske en akademisk bakgrund. Läser på lite och kanske är ödmjuka. Tar in kunskap från andra som kanske är ännu bättre. Det är mycket fördomar. Jag vet inte om det är så här. Det finns inget sätt att säga att det är som du… Det är min känsla också. Nej, det är fördomar.
00:31:20 – Jacob: Det är min känsla också.
00:31:22 – Martin: Men det kan ju vara fördomar. Man tänker sig att svenskar som folk är lite mer ödmjuka. Kanske är det någon annan som vet bättre än jag och då kanske jag kan fråga. Och inte bara fråga för syns skull, utan faktiskt lyssna. kanske amerikaner är kända för. Men det här kan vara rena fördomar. Det kommer finnas jättebra boxar och folk i USA också. Du kan hitta en box som inte är bra för dig i Sverige.
00:31:53 – Wille: Jag tänker bara rent kulturmässigt, så om man får det intrycket när man kollar på de här filmerna som CrossFit HQ lägger upp med Froaning till exempel, då är det väldigt mycket så här, det är han, han har ingen tröja på sig och så kör han olika WOD:ar. Medan om man lyssnar på typ så här, nu har jag bara lyssnat på någon intervju kanske med Lukas Högberg, men då låter det lite som att han ändå har folk som du bakom dig som tänkt på hans träning. Det är mycket att man delar upp konditionsträning och styrketräningar, man tänker på de här fundamentala bitarna och sånt där. Kanske inte riktigt lika mycket ta av sig tröjan och bara köra WOD:ar. Kan det finnas någonting, alltså speglar det Lukas har väl inte, har du sett Lukas träna utan tröja, eller med tröja?
Nej okej, den här tröjan känns ju lite som en crossfit allmän sjukdom.
00:32:33 – Martin: Ja precis. Det ska sägas att det kan ju komma. Det kan ju vara ett sätt att kyla ner sig. Man blir ganska överhettad i den här sporten generellt sett och det är klart att man presserar lite. Ni kan komma med de ursäkterna om ni vill, men vi vet varför ni tar av er tröjorna. Nej, men precis. Jag tar inte av mig tröjan. Nej, men så är det nog. Nu ska det sägas att man vill nog gärna ge sken av att det inte är så genomtänkt för de här amerikanska duktiga atleterna också. På herrsidan är det ju i särklass de bästa atleterna i crossfit. fortfarande. Att de inte har så mycket, de bara kör lite mer på random. Särskilt Rits Broning gillar ju att säga det, men om du tittar på hur han tränar så är det ganska uppenbart att han har ju tränare som hjälper honom med sina saker.
Det är inte så randomiserat, tror jag, som han gärna säger. Och om man tittar på de andra, de flesta säljer ju sina program idag kanske. Och då kan man ju titta på dem. De är ju inte slumpartade i alla fall. Det är alldeles uppenbart att de får hjälp av olika coacher på olika sätt.
00:33:37 – Jacob: Vad tycker du om det fenomenet? Det har jag stött på. Ibland när jag är ute och reser så brukar jag… Det är ganska vanligt att jag går in på någon crossfitbox för att träna. De har bättre öppettider än lyftarklubbarna ofta.
00:33:51 – Martin: Det är lite mer folk och sådär.
00:33:52 – Jacob: Men där har jag uppfattat det ganska vanligt att liksom kan göra 5-6 pers på ett gym som köper ett pass tillsammans från någon av de här. Och så delar de på sig, eller vad säger man, alla kör exakt samma programmering då. De har köpt ett program som är liksom, så kan man köpa programmet på olika nivåer, liksom advanced, intermediate och så här. Och så köper liksom sju pers det ena och så kör de samtliga sju samma grej. Tror du det liksom är bara dåligt eller tror du inte det spelar så stor roll om man är på… Om man inte är på den högre nivån.
00:34:24 – Martin: Det finns ett par jättestora problem med det där. För det första om man tänker att de liksom köper ett program som inte tar dem alls i beaktande. Det finns två typer av grupprogram kan man säga. De ena har ju någon utgångspunkt ifrån någon. De här games-atleterna som säljer program, de gör ju säkert ofta de här programmen. De har ju säkert sig själva som utgångspunkt. Vad klarar jag av och vad behöver jag för att vinna games? Där får man ju problemet att då kan folk ställa sig frågan att lika vältränad som Camille Leblanc Bassini eller Annie Toresdottir eller Ben Smith. Alla de här. Lukas Ljungberg för den delen. De flesta får nog svara nej på den frågan. De andra har egna program, så de har individuella program. Då blir det ett jättestort problem.
Träning påverkar folk på olika sätt baserat på vad de har för grundläggande egenskaper. Det här är ju så jäkla tydligt i annan idrott. Alla skulle förstå att det vore helt orimligt om jag följde Usain Bolts träningsprogram. För jag är ju väldigt inte Usain Bolt. Jag skulle ha lite tufft på de här passen när jag skulle springa. Eller återhämtningspassen när jag skulle springa. 100 meter på 10,5 sekunder skulle jag tycka var lite jobbigt, och köra det som ett mellanpass. Eller vad de nu gör. Kanske lite väl aggressivt. Men här blir det ändå så att folk hamnar med alldeles för mycket tunga vikter, alldeles för mycket dynamiska rörelser, alldeles för hög volym och alldeles för hög intensitet eftersom de inte alls bygger förmågorna i rätt ordning.
De flesta är ju inte heller så pass hållbara så att man kommit upp på den här nivån. Och en annan egenskap hos de här riktigt duktiga atleterna är att de har ju jättebra mekanisk konstitution. Titta på hur Ers förordning rör sig. Han är ju perfekt. Allt är ju perfekt. Allt ligger där det ska vara. Allt är rätt när han lyfter. Och de allra flesta har ju kanske någon inskränkning. Särskilt sådana som jag och och många andra som har sysslat med en annan idrott tidigare. Det är väldigt ovanligt att man inte har något som är som IFI med en axel eller en fotled. Eller att man bara har suttit mycket på kontor eller suttit mycket liksom. Vi är inte Rich Frownell. Så det är ju ett problem. Man kommer ganska snabbt att brytas ner utav den träningen och kommer bara känna sig jävligt dålig och bli jävligt ledsen.
Om man följer deras program. Det andra skulle ju kunna vara att den har olika nivåer. Det skulle ju kunna vara argument. Det finns ju många sådana program som du pratar om. Där är ett problem att de flesta har ju kanske inte riktigt ödmjukheten att följa det program som är på den nivå som folk är nu. Säg att de har en grundnivå, en medelnivå.
00:37:23 – Jacob: Går du igenom alla sporter det här?
00:37:26 – Martin: Jag är nog advanced alltså, jag är nog det.
00:37:28 – Jacob: Det handlar ju mer om att jag vill bli advanced.
00:37:31 – Martin: Då ska man ju träna det. De tränar ju det där. Jag bara tränar det och då funkar det ju inte. Man måste ju ha ett program som… Det kanske hade funkat bättre om de hade lagt sig på den här beginner-nivån. De är ofta ganska hårda de här programmen också. Sen kanske jobbat sig uppåt då, om det hade funkat och gått. Men det här kommer ju igen i allting. Träna som Arnold och bli lika stor som Arnold. Du kommer inte kunna förse jättemånga antagligen.
Avatarbaserade träningsprogram och screening på boxen
00:38:01 – Martin: Men sen finns det en tredje typ av program som jag tycker funkar relativt bra. Det är avatar-baserade program. Det här kräver att en grupp är ganska liten. Istället för att titta på vilket resultat man vill ha fram med träningen, vad krävs för och vara med på Regionals eller vad krävs för det här? och lägger programmet och bygger helt från det. Antingen så håller du för det eller så gör du illa dig eller bara känner dig dålig. Så kan man göra åt andra hållet. Man tittar på vad har medlemmarna i den här gruppen för egenskaper och sen försöker man bygga programmet efter det. ta bort de här ytterligheterna om det är någon som är helt sinnessjukt stark i marklyftan. Tar man bort det kanske och tittar på att det här blev ett bättre snitt för gruppen.
Och då kan man väl vara ärlig nog, tycker jag, eller förlåt, man ska vara ärlig nog och förklara för gruppen. Om man gör en sån analys en eller ett par gånger per år och tittar på det här är ni. Om ni inte är det här, då kanske ni borde träna i en grupp som är det här. Träningen kommer inte vara specifik för er. Men om ni är någonstans nära det här, då finns det väldigt många fördelar med att få ett grupprogram. Man kan få det relativt individualiserat. Det här är ett avatar-program, brukar det kallas. Relativt individualiserad träning. Man bygger saker i den ordningen. Man kan göra saker i rätt ordning. Man kan ha relativt lagom volym och intensitet för just den här gruppen. Dessutom är det jävligt kul att träna i grupp och slänga ut resultat.
Man får en vi-känsla. Det är ett bra sätt att hålla upp motivationen i träningen. Men det kräver ju att det inte är Det kräver att det inte är för många personer i gruppen, annars är det väldigt svårt att göra den här avataren på ett bra sätt. Det kräver att man verkligen gör en ordentlig analys och också presenterar den för medlemmarna så att de får en chans att se om det här är jag. Har man någon som verkligen är en ytterlighet så tycker jag att man kan ta det ansvaret och berätta det för den personen om de inte förstår det själva. Vi vill ju göra folk bättre, inte sämre. Där kan det vara bra om folk är riktigt Du är väldigt annorlunda än alla andra, då kanske de ska ha ett helt individuellt program. Om man inte är så annorlunda än många andra i CrossFit-världen, då kanske man klarar sig bra med den här typen av avatar-baserade träningsprogram.
Som man kan dela med 20-30.
00:40:16 – Jacob: Hur har ni det på boxarna? Är det olika dagliga Woods för olika nivåer? Eller kör de flesta eget och de som kör Wooden är där två-tre dagar i veckan? Då kan man ju gasa på fullt all tid nästan om man bara tränar så ofta. Hur ser det ut där?
00:40:33 – Martin: Jag kan bara svara för hur det ser ut hos oss. Vi har gjort oss kända för att skriva väldigt mycket träningsprogram. Det gör vi ju glatt och gärna. Det tar ju ganska mycket tid att skriva individuella program. Särskilt när man måste göra det på så många olika förmågor.
00:40:47 – Jacob: Så kommer de inte på tre veckor sen.
00:40:50 – Martin: Nej, men precis. De som verkligen vill träna alla olika typer av förmågor med lite svårare rörelser, de kommer ju ganska ofta. De är inte så svåra att motivera. De har ju motivationen. Men vi har en grund. Vi separerar de som tränar för hälsa. De som har träningen för livet och inte livet för träningen. Det är ett väldigt styrkebaserat fokus där vi jobbar mycket med unilaterala rörelser också för att jobba lite på aktiverings och rörlighetsbegränsningar som vi ser. Vi gör ju screeningar på alla, inte den här typen av movement screenings. gör ganska enkla screeningar där vi tittar lite på hållningen, tittar på hur bäckenet ser ut och tittar på hur axlarna ligger i förhållande till någon form av lodlinje i kroppen. Där kan vi se ganska tydligt vad vi har för avarter.
Det är inget konstigt, så ser det ut för de flesta. Killar har ofta lite framåtroterade axlar och tajta bröstmuskler. Då kan vi kanske göra någonting åt det med enarmspressar över huvudet enkelt. Det kommer i alla fall inte att göra någon skada att göra enarmspressar över huvudet. Många har också kanske lite framåtroterat bäcken och lite tajta i baklår och nederdelen av ryggen och att rumpan kanske inte riktigt används så ofta. Då skadar det inte att göra ganska mycket utfallssteg tänker vi. Vi har mycket den typen av rörelser och också såklart benböj och marklyft. Långsammare rörelser för maxstyrka. Och så försöker vi ge folk lite tips och råd om hur många reps och hur många set som är bra för dem på de här screeningarna.
Hur använder du våra träningsprogram bäst om det är någonting de specifikt vill träna på? En del kommer för att få den första pull-upen och andra vill lyfta tresiffrig marklyft. Då försöker vi hjälpa dem lite där. Sen har vi konditionsträning också med mixade typer av rörelser och cykliska rörelser för att det är bra skit att göra det också. Det sliter inte så mycket och det är bra. Där försöker vi hålla rörelserna ganska enkla. Riskreducering. De här personerna vill inte bli skadade så vi försöker hålla ner risken lite mer. Sen har vi flera andra typer av grupper som är avatarbaserade, som vi pratade om. För olika nivåer, som är lite mera fortsättning till någon mellannivå till någon avancerad nivå. Där vi skriver specifika program för de som är i gruppen.
Där är det ett tiotal, max 15 personer i varje grupp som vi gör just det här. Det här är en avatar för den här gruppen och sen skriver vi för det. Då kan vi också använda det till att stoppa folk i olika nivåer och i stort så särskiljer de sig i dels vilken risk folk är beredda att ta och dels hur bra folk är på tekniskt svåra rörelser och tyngdlyftning och det ger ganska mycket hur mycket sånt man ska göra under uttröttning. De första nivåerna så ska man kanske inte göra så jävla mycket tyngdlyftning under uttröttning. Ju längre man kommer och ju mer avancerad man blir, då kan man faktiskt göra ganska avancerade saker. I Woods, då. När man är trött kan man fortfarande göra sittryck.
00:43:58 – Jacob: Jag bara kollade när Frohning gjorde Isabelle. Det såg likadant ut när han ryckte trettionde som när han gjorde första. På 60 minuter med 100 kilo.
00:44:05 – Martin: Exakt. Sen så skriver vi en jävla massa individuella program också. Och så har vi ytterligare nåt avatarbaserat program som vi har för externa kunder. Vi skriver en… Jag vet inte. Det här borde jag väl kanske veta, men mellan 50 och 70 program hela tiden. Pågående olika program. Och försöker hålla folk så att det här är för dem. Och pratar och tittar att det verkar funka. Så vi har ju väldigt mycket olika program och jobbar väldigt mycket med att sätta folk i olika program helt enkelt.
00:44:33 – Jacob: Det är en jädra bit från Crossfit.com som är dagens pass för hela världen. Ja, men så är det ju.
00:44:41 – Wille: Det är väldigt uppfriskande att höra att det inte motsvarar den här gamla nidbilden som fanns av Crossfit. När jag jobbade kliniskt som sjukgymnast så träffade jag vissa som hade varit på boxar där man märkte att de inte hade haft den här typen av människor som hade tänkt på det här överhuvudtaget. De körde i stort sett samma saker så hårt som de kunde tills det inte blev bättre längre och så gick de sönder. Det är väldigt skönt att höra att det finns andra varianter att göra det på. Det är ganska roligt.
00:45:11 – Jacob: Jag har en artikel kring just det här som jag skrev i september 2008. Så jag var ganska tidig där. Om crossfit då. Där jag i princip kritiserar just den här biten. Alla kan inte köra samma pass, det funkar inte. Jag får fortfarande insudda kommentarer där. Från början var de ju sura för att de fattade ju inte att det är klart man kan göra det. Det här är det bästa som finns. Det var ju de som var nypressade. Och sen nu så kommer ju folk in och kritiserar mig för att det är ju inte så här vi tränar. Nej, det är åtta år senare.
00:45:44 – Wille: Men det var som i vårt avsnitt i Fysiopodden när vi la upp, det var samma år som Froning vann första gången har jag för mig. Och så får jag fortfarande in kommentarer nu, för då sa vi att ingen har vunnit Crossfit Games mer än en gång i rad, eller ingen har vunnit det flera år i rad i alla fall. Får jag fortfarande in kommentarer, kolla på Rich Froning, han vann det fyra gånger i rad eller något sånt där, man bara jo, absolut. Det var svårt för mig att förutse då, men absolut.
00:46:10 – Martin: Just det kanske man kunde förutse, han är ju rätt bra. Men statistiskt så håller jag med. Det finns ju många boxar som tar det så här seriöst. Det här handlar ju om att ta ansvar. med vanliga gym. Det är det vi kan göra. Vi kan ha mer kunskap och ta mer ansvar. Om man släpper folk lösa så kommer de ofta att göra ganska dumma saker för att de vill så mycket eller blir frustrerade när det börjar göra ont eller inte går fram och sådär. Det är precis då som man kanske säger att det är skitbra. Du är vid en punkt där du ska göra någonting lite annorlunda och då kan det fortsätta gå bra. Det är det vi kan erbjuda. Det är många boxare som är jätteduktiga på det här idag. Det ska sägas också att en skön grej för mig, tycker jag, vi har ju några sjukgymnaster anställda.
De jobbar inte som sjukgymnaster hos oss, de är sjukgymnaster. Tidigare har de jobbat kliniskt och det känns jätteskönt för mig att kunna få input från dem och lämna över när folk har problem på riktigt. Då ska man faktiskt låta medicinsk personal titta på dem och inte bara tänka att det är bara ”mobility what” eller bara lyft tyngre.
00:47:22 – Jacob: In på T-nation, se vad de skrev om ont i axlarna.
00:47:27 – Martin: Fiskolja. Precis, och det här tror jag är lite vad som skapade den här känslan av varför det kanske blev så mycket storm mot dig då 2008, om det nu var så. Många som har börjat i den här världen har läst in sig i efterhand. Men just när man kan ganska lite i början, man känner på sina axlar att man förväntas kunna lösa alla problem. Det blir ganska lätt då att man börjar försöka lösa alla problem och då blir man tvärsäkrare trots att man egentligen kan mindre. Ju mer man lär sig, desto skönare känns det att ha folk i sin närhet som är ännu duktigare som man kan lämna över. Det är Daniel Krueger i sitt exemplar. Ja, precis. Det är ett bra tips för många som driver en cross-it-box. Känn inte att ni behöver fixa allt. De allra flesta som klampar in på boxare är ju inte Lukas Högberg så då kanske man inte behöver lägga så mycket energi egentligen på att förstå hur träning påverkar sådana som Lukas.
Kanske lite mer energi på hur det påverkar vilket nu klientelet är på folks boxare. Och där är ju också nästa grej, det tycker jag att folk kanske ska känna till. Folk ska väl ha något ställe där de frågar folk vad de vill bakom stängda dörrar så att det blir lite ärligare än att ”Jag vill vinna VM i Crossfit”. Ofta kanske det kommer fram efter att de vill vara starka och är ute på magen. Eller någonting annat. I alla fall att det inte var riktigt så viktigt för dem det där med tävling, men att det känns som att det är det man borde svara. Nej, men det här är ju ingen skillnad hur det är med andra idrotter, såklart.
Inför CrossFit Regionals och rollen som tävlingscoach
00:49:12 – Jacob: Det här var väldigt intressant. Jag tror nästan vi får tillbaka det och snacka programmering lite mer för CrossFit-mixen där senare. Vi har ju med det här precis som du sa. Vi tänkte att när det här avsnittet släpps så kommer ju Regionals vara för svenskar och européer i Madrid till helgen. Så vi hade liksom som tanke här, eller plan, eller att vi skulle egentligen diskutera det. Liksom vad som kommer att hända, vilka events. Vi kan väl nämna här också, det har vi ju inte gjort, att du har hjälpt Karl Deal tidigare. Och så inför i år ska du nu också assistera Lukas Högberg där nere. Ja, precis. Du hade ett par till där nere också, va? Eller hur är det i Regionals?
00:49:54 – Martin: Ja, precis. Grejen är att nu låter det som att vi bara jobbar med träning för hälsa och sånt där. Och det är inte alls sant. Det är mycket jag, Björn och de andra jag jobbar med. Vi har jätteduktiga medarbetare här också. Vi tycker det är skitkul att tävla i CrossFit och tävla i andra saker också. Vi är inte alls rädda för att träna riktigt, riktigt hårt och ta risker och se hur långt man kommer. Det är liksom realiteten i all idrott. Alla lyckas inte och en del gör illa sig på vägen. Men man ska göra det så smart som möjligt på vägen dit helt enkelt. Vi har ju skrivit träningsprogram till många som har tagit sig till games och regionals och sådär tidigare. Så vi gillar ju elitprestation också och det är väl kanske vad jag tycker är roligast.
Men samtidigt så driver jag ju den här boxen och den ska ju också funka för vad folk sysslar med där. Jodå, jag har ju varit iväg till games och jag har varit med och ordnat Readinals två gånger. Själv då. Då var vi inte så många som jobbade här. Var det den som var på Lecal?
00:50:53 – Jacob: Ja, precis. Både den…
00:50:56 – Martin: Det här var Mats Jacobsen igen. Han är ju väldigt återkommande här tidigt. Stark drivkraft. Tillsammans med… Han tog ju hjälp av några andra, som typ jag. Jag kunde ju datorer då. Det var ju väldigt populärt. Fan, du kan ju siffror liksom. Jävla roliga grejer man får göra. Men i alla fall då. Precis, vi hade read-in-us på Eleiko i Halmstad. Det var väldigt snällt av Eleiko att stödja och låna ut all sin utrustning som vi glatt gjorde illa på parkeringsplatsen utanför Eleikos högkvarter. På den tiden fick vi själva designa WOD:arna. Det var jag och Mad som gjorde det. Och sen året efter så jobbade jag faktiskt också. Då var Mads återigen general för Reading. Då gick det i Bolton, på friidrottsarenan utanför Stadium of Light i Bolton.
Det var rätt coolt, för då gick man från en parkeringsplats utanför Eleiko till en riktig arena med banderoller. Vi gjorde allt själva, vi var tio pers som gjorde allt i Halmstad. I Bolton så hade vi en De hade hyrt in hundra personer som bara sprang och var beredda att hjälpa till. Vi fattade ingenting och vi var inte så bra på att be om hjälp. Vi är fortfarande inte så jävla bra på det faktiskt. Där började det bli stort på riktigt. Så jag har sett både på den sidan och varit med och ordnat tävlingar och sen skrivit träningsprogram för folk som har tagit sig dit. Nu har det blivit ganska mycket att man varit med och coachat folk på plats och hjälpt dem igenom tävlingen på ett bra sätt och varit stöd och bollplank och sett till att de äter och dricker och värmer upp på rätt sätt och pratat om strategier och sådär.
Och nu på regional så har Sara Armanius träningsprogrammet. Vi har inte gjort det så himla länge, så vi ska inte ta åt oss alla här för det, absolut inte. Vi försöker peaka henne så att det ska gå bra här på Regionals. Sen kommer jag åka ner och hjälpa till och coacha Lukas på plats som någon form av tävlingscoach. Det är många roller som dyker upp i den här världen nu som inte har funnits eftersom vi var så få. Helt plötsligt måste man ha många som kan olika saker. Då kan man ha flera olika tränare för olika saker och ner på den nivån att man kan ha någon som åker med och säger vad man ska göra under tävlingen.
00:53:24 – Wille: Men det kan ju låta ganska trivialt, men när jag tittar på Regional så tänker jag att det måste ju vara en av nyckelpersonerna, med tanke på att det är flera events på samma dag, så man måste tänka på återhämtning och sådär. Men också precis som du säger, ät ordentligt, drick ordentligt, vila, den typen av saker. Det måste ju underlätta något djävulskt att ha någon som hjälper en med det.
00:53:44 – Martin: Ja, precis. Återigen, det här är nog ingen skillnad mot andra idrotter. Jag tror att alla som har tävlat i friidrott eller Vilken sport som helst, det kommer finnas tränare på plats där och det är jävligt skönt för atleten. Då kan man släppa allting utom själva prestationen och känna sig framförallt trygg med att det man gör är rätt. Sen om det är rätt eller inte, det kan säkert finnas många olika rätta svar där. Men jag tror att känna ett lugn i att just det man gör, det här är perfekt.
00:54:12 – Jacob: Du behöver inte fundera, hur ska jag göra nu hela tiden? Utan det är bara nästa tävling, fyra timmar.
00:54:19 – Martin: Att hitta trygghet i sin egen kapacitet. Jag har gjort allt jag kan för att vara så bra som möjligt på det här, så nu är det bara att köra. Det tror jag är jättebra. Och sen bolla strategier och sånt där innan. Sen ute på tävlingsarenan, då är man själv. Det där är också viktigt att under säsongen, alla som är duktiga på det här, de ska ju naturligtvis genomföra tester som ser ut som, eller på något sätt ser ut som de testerna man ska tävla i. Man måste ju öva på att tävla också. Jag ska med till Regionals och i första hand försöka hjälpa Lucas igenom det här och förhoppningsvis, han har ju varit på Games i två år, hoppas att det blir i tredje.
00:55:00 – Jacob: Men det är inte så många, vad är det, sex platser? Fem platser. Fem platser?
00:55:05 – Martin: Jajamen. Det är ett ganska tunt nålsöga att ta sig till Games. Man är väldigt, väldigt bra om man tar sig till Games. Faktum är att man är en väldigt, väldigt bra atlet om man kommer topp 300 idag i Open i Europa. Det är 30 personer som går till Region. Man får inte missa mycket.
00:55:27 – Jacob: Nej, och det är ju det som är så svårt när det kommer upp. Kommer det en WOD som man har lite extra svårt för så kan man ju fallera bara på det.
00:55:38 – Martin: Nej, precis. Jag såg här nu. Det har ju varit en helg av Regions tävling där. Om man tittar på statistiken så tror jag inte att… Man får inte ha placeringar under typ åtta, alltså. Det måste vara topp åtta av… av 40 hela tiden. Nuförtiden, förut var det att man kunde begränsa skadan lite, men nu får man inte ha någon skada. Även neråt 10, placering 10, då är det ett problem. Då måste man ha grensegrar. Det är upplagt så också, att man får lite mer poäng om man vinner. Då kan du ta lite mer. Så om du är en sån som vinner event, Men om du är sinnessjukt bra på ett fåtal saker och inte riktigt lika bra på en del saker så kan du kanske komma undan det där just för att du vinner. Men det är ju ganska svårt att vinna. Det krävs otroligt, det är ju tight där uppe.
Det är verkligen ganska svårt det.
00:56:31 – Wille: Men ska vi gå igenom lite vad
Event 1: Ryckstege och förmågan att återladda kreatinfosfat
00:56:34 – Wille: unga herr Högberg kommer få utsättas för under den här helgen då?
00:56:38 – Martin: Ja men precis, precis. Det kan vi göra.
00:56:42 – Wille: Första eventet, var det ryckstegen?
00:56:46 – Martin: Ja, precis. Då ska de göra inom… Man har elva minuter på sig, totalt sett. Men man har två minuter per station. Först tio stycken. Det måste vara sittryck också. Så du måste fånga de sittande och sen ställa dig upp. Tyngdlyftningsryck. Tio stycken och sen åtta stycken på nästa station, sex på nästa, fyra och sen två på den allra sista. Här har det hänt en del med vikterna. Det är ganska tungt nu. Om man börjar med 185 pounds,
00:57:26 – Wille: Men det är ju pounds, det är ju jävla störande. Man får ju titta på färgen på vikterna, då kommer man ju ganska nära.
00:57:32 – Martin: Det är jättejobbigt. Och det där är också en sån grej, att det är bra poundsvikter på boxen hemma när man tävlar.
00:57:37 – Wille: Mm, det förstår jag.
00:57:38 – Martin: Man kan tro att det här är lätt, men det är fan otroligt svårt att tänka på de här grejerna när det går fort. Men här blir det ju tyngre. Så den första börjar på 84 kilo och då ska du göra tio stycken sittryck på två minuter.
00:57:50 – Wille: Det är vad du maxar va, Jacob? Visst är det så?
00:57:53 – Jacob: 80 kilo.
00:57:54 – Wille: 80 kilo?
00:57:55 – Jacob: Ja, 84. Nej, 84. Ja, precis, 84 är vad jag har gjort ju. Det är rätt. Så jag gör ju inte tio stycken på två minuter där.
00:58:01 – Martin: Då måste du göra ett ryck var tolfte sekund.
00:58:04 – Wille: Ja, men bara det. Bara säg det liksom.
00:58:07 – Jacob: Är det en cap där på två minuter eller är det målet för Lucas då att sätta dem inom två minuter? Nej, nej, nej, det är en cap då. Så du får inte gå vidare till nästa stång om du inte klarar det.
00:58:18 – Martin: Det betyder att om du var den personen som inte var så stark så kan du inte gamea det alls. Då kommer du drabbas ännu hårdare. Då får man ta i allt vad man kan från början. Både att du kommer ha det jobbigare att rycka för att du inte är så stark, men du kommer förbruka mer av din styrka på varje ryck. som du måste göra lika ofta som de andra. Sen går man uppåt i vikt, ungefär 10 kilo per vikt. Om vi förenklar det, 80, 90, 6 ryck på 100, 4 ryck på 110 och sen avsluta med 2 ryck på 120 kilo.
00:58:55 – Wille: Den sista vikten, vad jag kunde se så var det en hel del av atleterna som var med på games som inte klarade den vikten, som inte kunde rycka det. Det var väldigt nära deras pärs.
00:59:04 – Martin: Absolut, jag skulle säga att Jag kan tänka mig att det är där uppe de flesta som tar sig till Regioness idag. Det är nog ganska få. Och det här är ju herrvikterna vi pratar om. Det finns ju andra vikter. Damerna rycker inte 120. Men de går in på… Nu ska vi se. Det är 60 eller något sådant där. Ja, precis. 60 kilo. Ganska mycket. Du, Jacob, som har lite koll på… Ja, det är ju kroppsvikt nästan på damerna när man går in.
00:59:35 – Jacob: Kroppsvikt för herrar skulle jag säga är respektabelt om man tränar sådär hyfsat. Kroppsvikt för kvinnor, det är inte många som gör det om man inte riktigt kör tyngdlyftnings… Och det är starten. Där ska man göra tio stycken. Så jag tror det kommer vara fler som faller ur på damsidan än det är på herrsidan. Eller det verkar kanske inte så nu i den tävlingen som gick här. Nej, men det har du rätt i.
00:59:57 – Martin: Eller de faller ur tidigare då, så att säga. Det är tyngdlyftning.
01:00:00 – Jacob: Ja, precis. Så de klarar inte hela stegen, utan de faller någonstans på vägen.
01:00:05 – Martin: Sista vikten är ju 80 kg, kan man säga. Jacob, du har ju lite koll på tyngdlyftning och vet vad tjejer gör i SM. Det här är ju inte de allra tyngsta tjejerna, direkt.
01:00:16 – Jacob: Nej, de bästa ligger ju på 100-110. Alltså svenska bästa, kan man säga. Sen utländska finns det ju givetvis mycket bättre.
01:00:23 – Martin: Ja, precis. Men om du tittar ner från de allra bästa svenska tjejerna så är det lite lägre.
01:00:28 – Jacob: Nej, då är det tomt.
01:00:30 – Martin: Precis. Men i alla fall, 120 tror jag är lite det maxet som gäller för det här. Det är ungefär vad de… De flesta gör nog det, av killarna som är i Regionals. Men det här är ju inte ett test av maxstyrka. Det här måste man förstå, att i CrossFit så testas väldigt sällan maxstyrka. Man kan se det här. Dels blir det ett test av rörlighet, faktiskt. Det är ganska ofta sådana tester i CrossFit. Både över huvudet, hur mycket vi går på händer och sådär. Och ryck. Även pistoler och sittryck. Rörlighet i axelleden och dorsalflektion. De sakerna måste du ha för att vara bra på CrossFit idag. Så här kollar man lite vad de har. Men också att själva testet, om man tittar på någon vilken metabol förmåga som testas, så är det inte styrka här. För ganska snabbt så blir det ganska tungt, och då handlar det väldigt mycket om…
Ganska snart så måste du andas kreativ infosfas för att kunna förflytta den här vikten. Det är möjligt att en del kan liksom muskla.
01:01:37 – Jacob: 80 kg tror jag nog en hel del kan liksom stå och dra. Exakt, de skulle kunna muskla.
01:01:42 – Martin: Så där skulle det potentiellt sett kunna vara någon form av styrkeuthållighet som testas. Som har någon form av återkoppling till maxstyrka. och någon relevans för det. Men ganska snart så är det inte det längre. Utan du behöver kreativt fosfat för att kunna explodera upp den här vikten. Och då blir det väldigt mycket det som testas är folks förmåga att via aeroba processer återladda kreatinfosfat. Det här finns ju i andra idrotter också, men i crossfit är det himla mycket man testar det. Det är väl repeat-to-sprintability som det kallas.
01:02:18 – Jacob: Ja, det är när man springer i… Det brukar vara 25-30 meter, så ungefär 4-5 sekunder och sen vilar man i 20-30 sekunder. Nåt sånt där, ungefär. Så man testar förmågan att snabbt återhämta sig från nåt väldigt intensivt.
01:02:33 – Martin: Precis, men själva den fysiska förmågan är ju i princip… Jag menar, hur snabbt är du kapabel att springa på en hastighet i en kort sträcka som kräver kreativt fosfat?
01:02:42 – Jacob: Och sen, hur länge håller du det? Man brukar mäta fatigue-index. Man gör ju flera i rad. Så ser man, hur bra är du på sista sprinten kontra första sprinten?
01:02:50 – Martin: Exakt, och det är ju den här grenen.
01:02:51 – Jacob: Du kan se här, visst nu går ju vikten upp och så vidare, men det blir ju fortfarande… Eller om du har den här, du pratade om det här förhållningstrycket på tid, och det är ju precis på en så pass tung vikt att det ändå, det handlar om kreativ fosfat, och då mäter du, när vi gör tester för sånt här för att se att det funkar i träning, att de går framåt, då är den här batterikapaciteten ett ord som vi brukar använda för det.
01:03:15 – Martin: Då mäter man naturligtvis längden mellan lyft och försöker ha det som någon form av mätpunkt för att se att man har återhämtat sig. Det är ganska lätt att tro att det är styrkan som gör att det här återhämtas, men det är ju i första hand kondition. Och förmågan att kunna göra någonting som inte riktigt är styrkebegränsat.
01:03:37 – Jacob: Igen. Väldigt fort. Ja, det gäller att ha styrkan. Taket har nått en gräns där. Sen gäller det bara förmågan att vara nära taket. Mer än att det är ett högt tak. Ja, ja, precis. Om man inte gör som Klockow liksom. Men han ryckte ju 200, så han kan ju… Det är ett högt tak liksom. Ja, det är ett väldigt högt tak. Om vi tänker på det här eventet till exempel.
01:03:58 – Martin: Det finns två sätt att träna sig så man blir bättre på den här typen av event. Och det är… Inget är egentligen att höja maxstyrkan. Du bör ju kunna rycka 120 kg för just det här. För just det här när det är fasta vikter. Men om det här hade varit procentsatser av ditt max till exempel. Det är två saker vi jobbar väldigt hårt på, våra atleter och tränar. Det är dels konditionen. Att allting är så optimerat som möjligt. enzymer och mitokondrier och det som händer inne i muskeln för att vi ska kunna få en ny snabb möjlighet till snabb energi. Det andra är ju att man känner när det är rätt läge att göra igen. Det här är en ganska svår egenskap. Man kan inte tajma det heller. På träning kan man ju tajma det och försöka. Det är så man tränar det väldigt mycket.
Vi gör ett ryck var trettionde sekund. Ja, men hur känns det? Sen så lär man sig att Ja, men när det känns såhär, då är jag good to go. Och det här är nog mycket vad som skiljer de allra, allra bästa i CrossFiff från de som inte är så bra. Som när ni börjar se att det här ser jäkligt kaotiskt ut och varför det ser ungefär likadant ut för de allra, allra bästa. Det är för att de har en jävla bra känsla. Man frågar dem liksom, varför tyckte du att det var rätt att gå där? Du andades ju fortfarande oerhört häftigt och du nästan wobblade med kroppen.
01:05:13 – Jacob: Ja, men det kändes rätt liksom. De har väldigt bra utvecklad känsla för det här.
01:05:16 – Martin: De två sakerna är kanske det viktigaste för att träna det här. Men synbart skulle de allra flesta tänka att jag måste bara bli starkare.
01:05:22 – Jacob: Jag vet, jag skrev faktiskt min C-uppsats på just repreated sprintability. Där har man ju sett att när man testade på fotbollsspelare här. Alltså man springer 25 meter då och sen så vilar man fem sekunder och springer 25 meter igen. De är lite olika mellan studierna. Där har man faktiskt sett att någonstans når man en liten platå, faktiskt också när det gäller maximala syreupptagningsförmågan. Taket. Ja, precis. Det är inte ett riktigt tak, det ska man inte säga. Men där det är stor nytta av bättre kondition upp till ungefär 62-65 ml per kilo kroppsvikt. Efter det så planar betydelsen av syreupptagningsförmågan ut och då blir det mer specifikt muskeluthållighet. Alltså buffertkapacitet och de här sakerna som verkar spela in.
Men har du då WA2 Max-värden på de här crossfittarna? Det är ändå ganska högt med 62-65 däromkring. Ja, men det är där de ligger. De ligger där, ja.
01:06:20 – Martin: Sen så är det ju olika på vilken nivå man är och vilken ålder de har.
01:06:23 – Jacob: Givetvis, men de duktiga, de ligger där omkring.
01:06:27 – Martin: För mig så är CrossFit i första hand en aerobsport. Det är ju precis som du säger. Vad händer när man inte längre kan använda syreprocesser för att återladda, att kunna lyfta tungt igen. Då är du hänvisad till muskeluthållighet och anaroaprocesser. Det kommer inte att hålla länge. Det är då det börjar se skit ut ganska snart.
01:06:51 – Jacob: Ja, precis. Det är 10-20 reps, sen är det fucked.
01:06:54 – Martin: Och det här blir ju ännu mer tydligt i den här typen av… Kanske inte på boxen där man kör en WOD eller tränar en sak. De ska ju göra annat. Ganska mycket på regionals och games och många event. Så ser det ut på alla tävlingar också. Du kan ju fatta den som i princip bara har gjort maxstyrkexplosioner och arob återladdning och konditionsträning i ett sånt här event. Hur den personen kommer att känna sig när han kommer till nästa event relativt den som bara Jag menar, vandrat runt i något jäkla syraträsk i musklerna. Jag menar, ocklusion mest liksom.
01:07:34 – Jacob: Ja, alltså kör man ett syrapass på riktigt liksom. Då är man ju förstörd i minst en dag. Ja, exakt. Två dagar liksom. Är man bra på det så är det ju… Ja, det kan vara en vecka liksom om du är 400 meters löpare och sådär. Ja, det funkar ju inte. Det säger sig självt om du ska ge dig på sju events på tre dagar. Du kan liksom inte ligga där från början. Utan det får vara sista eventen kanske, om du måste köra igenom för att få en sekund.
01:08:00 – Martin: Ja, precis. Där kommer du in på nånting som är ganska spännande. Crossfit har ju konsekvent gjort tvärtom.
01:08:07 – Jacob: Ja. De hade löpning där i värmen nu, senast på Games.
01:08:10 – Martin: Ja, precis. Där får man väl säga att det blev tokigt. Det var väldigt varmt faktiskt. Jag hade inte velat göra det. Det var varmt att titta bara.
01:08:19 – Wille: Det var inte så kul att titta på skulle jag säga, när folk däckade efteråt och låg och grät och allt möjligt. Det var inget kul. Nej, precis.
01:08:26 – Martin: Men jag tänker om man tittar på readynals då, om man tar bort det där med värmeslag och sånt tidigare år, så framstår det väldigt tydligt att man har testat den här typen av explosiv kapacitet väldigt, väldigt sent. Senaste två åren har det kommit som sista event på lördagen, dag två. Vi vet ju att den här typen av förmåga kommer att funka bäst när musklerna är som fräschast och hjärnan är som fräschast. Det kommer inte alls vara bra att ha gjort tusen rörelser innan så att vi har en cellulär trötthet ute i musklerna eller att vi helt enkelt har gått väldigt nära max i någon i någonting annat så att hjärnan är trött utav att ha fått hjälpa våra organ att få bort alla jävla… Precis, då blir det ju som att man testar samma sak igen.
01:09:14 – Jacob: Då blir det ju, trots att det kanske var en explosiv övning eller sådär, så kommer de ju göra det på det här lite kanske sega, mer aeroba sättet då ändå ju. Precis, precis.
01:09:26 – Martin: Det här ligger på rätt ställe för en gångs skull. Det är jättekul. Vi kommer att se folk rycka ganska tunga vikter. Det är fler som kommer att lyckas med det nu. Men det är som du säger också på de andra regionerna, det är inte så många som har lyckats. Nu kommer jag inte ihåg hur många det var, men jag kan tänka mig att det är en 6-7 åtta, kanske, som kommer att rycka hela stegen i Europa. Det är de bästa atleterna i Europa och Afrika. Vad har Lukas tagit i ryck?
01:09:51 – Jacob: Jag vet faktiskt inte säkert, men 130-135, tror jag. Tror du att han kommer hela vägen upp, då? Ifall han lyssnade innan kanske vi ska… Ja, men det tror jag absolut. Det ska han nog göra. Han verkar ganska duktig på det där. Att hålla igen lite och bibehålla kraft.
01:10:15 – Martin: Både ja och nej. Han har lagt sig på sjukhus genom att inte spara någonting.
01:10:19 – Wille: Jag tänkte precis säga det. Början av karriären.
01:10:23 – Martin: Det är väl mer att han liksom… Ja, det har du rätt i. Jag tror att tidigare, han är väldigt bra på att hushålla. Han är ganska nöjd med, jag menar, jag rycker 130 så det är helt okej för mig att rycka 120 i det här eventet. Förra året var det så. Men sen samtidigt så har han lätt att bli lite ivägdragen på event som är väldigt, väldigt långa och innehåller väldigt, väldigt mycket muskeluthållighet. Han känner liksom inte smärta på det sättet, eller nästan triggas av det. Någonting är det i alla fall som får honom att gå väldigt hårt in och det fick han lida lite för på Mörf förra året. Det är väl lite därför jag är här. För att det inte ska hända. Sen kanske lite så som det hade varit en sista grej där med 135 kilo så kanske han hade gett sig på den med lite för många missar också.
Eller är det så? Eller tror du att han hade lagt sig där och känt att det här fixar jag inte. Lika bra att stoppa.
01:11:14 – Jacob: För de får lov att missa hur många lyft som helst här. Om man kommer upp och ska göra de sista fem rycken och det är fem minuter kvar. Då får man liksom lov att göra… hur många försök som helst egentligen, väl? Men det blir ju väldigt slitage. Fem minuter kvar, då har de… Då har det gått snabbt! Ja, men du sa ju… Nu överdrev jag givetvis bara för att få det liksom, men… Men man har liksom rätt att faila hur mycket som helst, men det sliter ju väldigt mycket så man kanske bara ska lägga sig där också om man kommer till den situationen.
01:11:40 – Martin: Precis. Jag tror inte att det sliter så jävla mycket. Det är inte så många rep. Det är liksom 30 rep, såhär. Säg att folk misslyckas med fem rep, såhär. Jag menar… Det är 35 reps. I sammanhanget, de här killarna och tjejerna tränar jävligt mycket. Det är ingen fara. Det här eventet kan inte bli på det sättet. Här handlar det mer om att vila lagom. Du vill inte råka ut för mycket muskeltrötthet på de första 10-18 lyften. Du vill inte gå in där så att du liksom helt enkelt mekaniskt kommer att bli sämre sen och börja muskla upp vikterna och sådär utan du kan vila så att du gör lyften var tolfte sekund och så mycket snabbare än det vill du nog inte gå. Du vill hålla dig till det här repeat-to-sprint-ability på en nivå där du håller dig under den här syresättningen fungerar helt enkelt.
Det är inte någon fara så. Det ligger bra. Det är inte någon större risk. Ingen kommer att direkt göra illa sig på det här såvida de inte tappar stången i huvudet. Det är ett bra event och det ligger bra.
01:12:45 – Jacob: Sen event två, senare på
Event 2: Regional Nate med strikta muscle-ups och pacing
01:12:48 – Jacob: dagen, då kommer de att testa…
01:12:52 – Martin: I princip… Det här blir också någon form av batteritestning. Då ska man göra någonting som kallas Regionals NATO. NATO är ett test av avancerad gymnastik som de har haft som benchmark på Crossfit HQ, hemsidan, några gånger tidigare under åren. Men de måste göra det tuffare och hårdare såklart, eftersom de har Readiansatleter här. Då är det 10 varv av 4 strikta muscle-ups, 7 strikta handstående armhävningar. Och 12 kettlebellsnatches, det är ryck med en arm med kettlebell. 32 kilos. 32 kilos, då. Tio varv av det här ska man göra, men man har bara 20 minuter på sig att avsluta tio varv. Det är inte så många som kommer att göra det heller.
01:13:40 – Wille: Nej, det kan man se på de tidigare.
01:13:42 – Jacob: Där känns det mer som att det ska vara en jävla fart om du ska komma runt där.
01:13:47 – Martin: Alltså, nja, det är inte sån jävla fart egentligen. Såg ni eventet när det var förra… Ja, jag har sett det.
01:13:53 – Wille: Det går ju väldigt långsamt. Det verkar vara det som är nyckeln, att man inte ska gå in i väggen där och bara göra för många masterlaps på rad, till exempel.
01:14:00 – Martin: Exakt. Och där, återigen då, repeater sprintability, eller batteriförmåga. Det är ju lite olika vad man testar baserat på om man är för atlet. Så är det ju. Och eftersom antagningen till Regional Open i år var… väldigt annorlunda ifrån hur det här Regionals var. Det var inte speciellt tungt i år. Det var väldigt mycket ganska lätt gymnastik och det enda som var lite tyngre som testades var en stege utav sittvändningar som var tung för sådana som mig, men för de som Man kunde vara, inte, starkast i världen och ändå göra bra nog och komma till Regionals helt enkelt. Det är lite som att ha innebandy som uttagning inför hockey-VM. Här. Nu blev det lite annorlunda. Nu blev det väldigt, väldigt tungt och väldigt, väldigt tufft.
Och här är det ju då att de som är bra på att jobba runt, runt, runt och springa i ekorrhjulet. Många gånger väldigt snabbt och ganska lätta och bra på Gymnastik, de kommer ju få det tufft med de tunga vikterna på event 1. Och på event 2 så är det så att man ska vara ganska stark för fyra strikta muscle-ups per varv. Och man måste kunna pacea det otroligt väl. För de allra flesta kommer muscle-upsen att vara limiten här. Allt handlar om att göra det lagom snabbt för att inte fastna. För så fort du börjar bränna din muskeluthållighet, eller styrkeuthållighet, i de här masslapsen så har du någon minut innan du kommer runt till det igen, till nästa varv. Men då måste du i princip ha återhämtat dig. Så då gäller det att de här strikta handstående och armhävningarna, att du kanske inte går för hårt på dem.
Och de här rycken, att det inte är för tungt för dig. Det kan du kanske inte göra så mycket åt nu, om det är det. Men du måste kunna i princip återhämta dig i drag och presstyrka. Och sen när du gör dina muscle-ups, att göra obrutna muscle-ups är fel för de allra flesta om man inte väger väldigt lite. Någon som Lukas väger rätt mycket och då kommer det att bli tufft. Och många av eliten väger ju relativt mycket. Det är väl 85 kilo någonstans där. Kanske till och med mer än det.
01:16:15 – Wille: Men kan jag fråga, för när jag kollade på det så fick jag lite känslan av att det här är inte någonting som de är vana vid på det sättet. För det var lite avigt med hur de skulle hålla benen. Det såg inte så naturligt ut som när de bara går fram till stången och bränner av 52 pull-ups med den här butterfly-tekniken. För där ser man, det här är de vana vid. Men typ sådana här strikta muscle-ups, det kan inte vara så vanligt att de kör.
01:16:36 – Martin: Det här kommer ju från att den här sporten då… 2007 var första games. Vi är inte så långt in i games. Nej förlåt, 2008 var det väl? Ja, i alla fall. Vi är inte så långt in i gameshistorien. Det som styr vad folk tränar kommer ju väldigt mycket vara vad som kom under tävlingssäsongen, i rörelse. Det är ju vad man förväntas kunna väldigt bra. Emfasen har ju varit mer på pull-up än på strikta dragrörelser. Det har varit ganska mycket strikta pressrörelser tidigare år, så de här handstående armhävningarna skulle nog ha sett lite annorlunda ut om man hade tittat på det för tre, fyra år sedan. Det har ju varit med även det, men folk har blivit bättre på det, för de vet ju att det här kommer ju. Så du får ju se till att bli bättre på det.
01:17:22 – Wille: Är det som att alla har en pegboard hemma nu som de kör med?
01:17:24 – Martin: Ja, precis så. Men då blir det lite såhär när man sätter in någonting för första gången. Det är klart att Om du ändrade fotbollsreglerna och sa att offside-regeln gör vi helt annorlunda för det här VMet, då kommer det nog bli en del luckor i folks förståelse och användning av det. Och det här var dessutom första helgen. Nu har ju folk sett lite hur det dömdes i alla fall. Det var faktiskt ganska svårt att veta. Hur kommer folk att bedömas? Sen så ser det ju lite råddigt ut. Folk tar ju slut.
01:17:49 – Jacob: Man såg ju folks överkropp.
01:17:51 – Martin: Folk får ju ganska mycket pump i bröst och axelmuskulaturen utav det här.
01:17:56 – Jacob: Axlarna tänker jag först.
01:17:57 – Martin: Ja, precis.
01:18:00 – Jacob: Både kettlebells och handstand putch-up är ju också axelkrävande.
01:18:06 – Martin: Kettlebellsnatchen är nog en parentes för de allra bästa. Ja, 32 kilo. Ja, det såg lätt ut alltså. De använder höften för att öppna upp den. Men vad ska jag säga där? Det påverkar ju… För när man gör strikta muscle-ups så är man lite beroende av att hålla något som kallas false grip. Det är när man har handen över ringen, trots att du är under ringarna. Det här gör ju gymnaster när de lyfter upp gymnasters tävling. Då tar de det här på skriptet ganska tydligt. Ni kan tänka bottenläget av en dipp. Man kan inte fixa det när du hänger ner under. Det är svårt. Det kan man göra när man får kippa, för då är man typ viktlös ett litet tag för att man har använt höften för att komma upp lite över. Då kan man få handen över ringen så att man kan hamna i en pressposition.
Men här måste man ha false grip och det kräver väldigt mycket greppstyrka. Så där kan man väl tänka sig att de här rycken skulle kunna påverka greppet lite. Men jag tror att det är en parentes. Sen handlar det mycket om att man drar sig kortare och kortare över ringarna och därför hamnar man i ett sämre och sämre läge och pressas upp i den här dippen. Ni kan ju se att dippen är ganska tung för de här killarna. Jag lovar er att de gör ganska många strikta dips. Det är inte det, utan de hamnar i en position som de inte är riktigt vana vid. Mycket, mycket lägre. Man tränar kanske inte ett fullt rörelseomfång om man om man inte tränar ett fullt rör som vanligt. Hur mycket man än gör ringdips normalt sett, eller kippade pull-ups, så landar man lite högre än när man drar sig upp strikt och är trött.
Det är väl det som gör att folk börjar misslyckas till slut. Man kommer liksom inte så pass långt och då kan man inte få fram axlarna tillräckligt mycket för att komma upp i dippen. För tjejerna kommer ni att se att de kommer kanske inte ens att komma upp. De kommer att komma upp över ringarna ibland, men inte upp ur dippen. De är inte heller jättesvaga i bröstmuskulaturen, så det visar bara hur tuff den här positionen är. Man kan säga att underlaget och ringarna är inte helt balanserat, så det gör det lite jobbigt. Hjärnan är ju inte så jävla het på det där med att göra saker på underlag som inte är stabila. Man får inte riktigt lika mycket styrka då. Nej, precis.
01:20:21 – Jacob: Nästa event.
01:20:22 – Martin: Ja, men återigen ska jag säga att det testar lite av samma sak här. batteritest men för en del så kommer det vara muskeluthållighet För oerhört få personer kommer det att ha någonting med kondition att göra egentligen. Eller jag menar, det är ju kondition för att återhämta sig hela tiden.
01:20:39 – Jacob: Man ska ha basen där, men det blir inte flåsigt? Nej, nej. Man kommer mest att stå stilla. Det kommer att kännas som att simma i gyttja i ungefär 20 minuter.
01:20:47 – Martin: Ja, men mental gyttja. Det kan alla relatera till, så det är bra. Ja, precis. Men där kan man säga också att det är generellt sett fel att göra det första varvet på en minut. Även om de kan. Sen så får de vila lite. De kommer faktiskt inte vara så jävla förstörda efter första dagen. Det är inte så vanligt. De brukar vara lite mer krossade efter dag ett redan. Det kan ju vara skönt. Men dag två kommer det bli ganska tufft. Så här kommer det separera ganska mycket folk. Det kommer också vara så att dag ett så kommer nog en del utav de som verkligen ska gå till toppen kanske inte att leda. Men efter dag två kommer vi nog se
Event 3 och 4: Wall-balls, pull-ups, pistols och power cleans
01:21:25 – Martin: ungefär hur det kommer att se ut. Event tre då, första eventet på lördagen, då ska de först göra 104 sådana här wall-ball shots. Och sedan 52 pull-ups. Enkelt.
01:21:35 – Wille: Men det är något sådant här sammansatt event va? Event tre och fyra. Mm, precis. De kör det på rad liksom.
01:21:41 – Martin: Ja, och det här är ju lite taskigt om man är jävligt dålig på wall-balls och pull-ups då. Om man kan tänka… Alltså, wall-balls är ju ganska lätta knäflektioner. Eller egentligen vad det är, är ju inte så mycket. Folk tänker ju mycket på att det här… Man måste vara stark i knäextension för att kasta upp bollen. Men egentligen är det mer inbromsningen av bollen när den kommer ner. Om man inte bromsar in alls så kommer det ta ganska mycket mekanisk skada. Då kommer din rygg börja böjas lite och axlarna börja falla framåt i bottenläget. Mer och mer kommer det brytas ner till att du mekaniskt får en så dålig position att varje repetition kräver så mycket energi så att det blir skit och du misslyckas med att…
01:22:24 – Jacob: Det bästa är väl att hålla emot så att det blir mer senor och ligament. Sånt som får köra lite elastiskt där.
01:22:33 – Martin: Ja, men du får inte bromsa in för mycket heller, för då gör du ju av med jättemycket energi. Det här är ju tid under anspänning, man tänker ju inte på det. Men här är vi nere på att hundradelar i varje rörelse kommer att spela roll. Och sen då F52 pull-up, så går man ju… Här kommer ju nästan alla, och alla som är någonting att räkna med, kommer göra det här obrutet såklart. Och sen så går man till stången och där kommer nästan alla som är någonting att räkna med att göra 52 pullups obrutet. Det enda som får folk att bryta upp är väl kanske, jag menar av eliten, det är att man tittar och man ser att man ligger bra till jämfört med någon. Man kommer ju se vart man ligger till liksom. Jag har råd att bryta och skaka ut armarna några sekunder men annars så får de nog ta och göra det här obrutet.
Sen så, och det här har man 6 minuter på sig att göra då. Det är inte sådär jäkla mycket tid alltså. Men det fixar många. Det är en del tjejer som kommer ha det tufft med wallballsen.
01:23:27 – Wille: De tappar bollen och sånt där, såg jag att de höll på med.
01:23:30 – Martin: Alltså, det här handlar ju väldigt mycket om att de är generellt sett mycket kortare. Ja, det var det jag tänkte på också. Och då får man ju då… Det blir ju taskigt på två sätt. Dels så blir axlarna rätt slitna då.
01:23:40 – Jacob: Det kommer att vara så. Först så tar ju axlarna slut för tjejerna då. Har de samma mål, eller? De har samma höjd. De har olika vikter på bollarna.
01:23:52 – Martin: Men det är fortfarande så pass stor skillnad, ska jag säga, att det drabbar tjejer lite mer. Så första axlarna slut och då börjar man fånga bollen jävligt dåligt. Då börjar ryggen böjas och då börjar man få dåliga positioner ut ur bottenläget och då börjar man behöva hoppa upp bollen och då börjar man ta skitmycket slut i i benen och ryggen.
01:24:14 – Jacob: Ja, så hoppar man upp den så är det ju lång kontraktionstid också. Exakt så!
01:24:20 – Martin: Och så börjar man trycka ifrån med quadsen mycket, mycket mer. Och det kommer ju att drabba en på nästa event. Men i huvudsak, när man gör såhär väldigt, väldigt mycket rörelser, som 100 rörelser om någonting. Då kommer den personen som har en väldigt hög rörelseeffektivitet att tjäna väldigt mycket på det. Det kan jag gilla med den här typen av tester. Det är bra att röra sig bra. Man tjänar väldigt mycket på det. Här är bestraffningen lite dubbel. Efter sex minuter har man en minut vila till event fyra.
01:24:52 – Jacob: Är det oavsett när man är klar eller är det efter capen och sätter det en minut?
01:24:55 – Martin: Efter capen. Efter capen är den en minut. Så om du är klar efter fyra och en halv minut. Det är väl där killarna kommer att ligga.
01:25:02 – Jacob: Och de bästa tjejerna också.
01:25:03 – Martin: Om du är klar efter fyra och en halv minut eller fyra och tjugo, då har du lite mer vila. Om du inte är klar, då är det bedrövligt. Förvisso kanske du inte behövde göra riktigt lika många pullar. Det är någon bagatell i sammanhanget. Sådär. Och det kan man väl säga i och för sig är ett problem också med att göra amraps eller ha väldigt hårda caps. Att de som har kommit längre har gjort mycket mer jobb ju. Eller hur?
01:25:29 – Wille: Det kanske ändå bara kommer trea eller någonting och så kanske du bränner ut det inför sista.
01:25:33 – Martin: Exakt. Är det rättvist jämfört med den personen som fastnade på muscle-upsen efter två varv och egentligen inte gjorde så jävla mycket mer. Förutom att den personen garanterat önskar att den inte hade gjort det. Men det är i alla fall, ja. I alla fall då, sen event nummer fyra. Det där med wallbollshots och pullups, då kan jag säga att det var ju en inbromsning i knäflektion och sen en knäextension och nån form av press med axlarna och sen pullupsen, det är en dragrörelse. Och när man gör sådär många pull-ups, de här gör ju butterfly-pull-ups allihop för att det går snabbare. Så är det väldigt mycket… Det är ganska tufft för axlarna. Det blir väldigt mycket inåtrotation. Ni vet hur den här rörelsen ser ut va? Det är i princip mer som en pull-down än en pull-up.
Vilket leder till att nu börjar axlarna framåtroteras ganska mycket och man börjar få trötta ut inbromsningen, trötta ut baksidan av axlarna. Det började kanske lite redan igår med rycken och alla muscle-ups såklart. Och handstående armhävningar. Men nu går man vidare och ska göra fyra varv av 28 alternerade pistoler och 15 powercleans på strax över 50 kilo för herrarna. Om ni tänker efter så är det typ samma sak. Eller hur? Bara det att här blir det också extra pissigt för de som då har en dålig dorsalflektion.
01:26:58 – Wille: Ja, jävlar vad det var många som höll på att ställa sig på tårna när de körde pistolerna alltså.
01:27:04 – Jacob: Vad har de för djupgräns där? Är det förbi parallellt något sådant man körde?
01:27:08 – Martin: Precis, så toppen på knäleden under höftleden.
01:27:14 – Jacob: Och så är det 52,5 eller 50 kilo på rycken där.
01:27:19 – Martin: Ja, precis.
01:27:20 – Jacob: Strax mer än 55, va? Ja, det måste bli drygt 50. 52,5 eller något sådant. Ja, precis. 115. Fan, det här borde jag ju kunna.
01:27:28 – Martin: 52, precis.
01:27:30 – Wille: Du har någon konverter där på datorn, märker jag. Nej, jag skriver in det i Google.
01:27:35 – Martin: Jag har faktiskt inte riktigt… Converters, jag har inte gått dit än. Jag tänker att jag borde ju lära mig det här förr eller senare, men det är så jävla förtvivlat svårt. I alla fall så är det väldigt, väldigt många pistoler och de här pistolerna, då är det ju ett problem. Ju mer du behövde hoppa i den här första grenen, ju tröttare i framsidan av låren, desto sämre kommer du kunna stabilisera knäleden, eller hur?
01:27:58 – Jacob: Där blir det ju mjölksyra då också, om du redan börjar bli trött och du ska bränna av. Visst, det är vartannat ben, men jag tror ändå det kommer bränna i musklerna.
01:28:05 – Martin: Precis. Och där har ju folk lite att välja på. När man blir riktigt trött i kodsen har man att välja på att hålla emot väldigt mycket på vägen neråt för att kontrollera rörelsen och inte ramla. Eller bara falla ner och hoppa på det bästa.
01:28:17 – Jacob: Studsa upp.
01:28:18 – Martin: Studsa upp. Men då handlar det om att rätt muskler kopplas in, för de har ju varit rätt avslappnade på vägen ner. Och då går de ner i absolut botten och studsar liksom. Mot vaden egentligen?
01:28:27 – Wille: Men det är ju det man ser egentligen, att djupet är ju aldrig ett problem. Det var ju ingen som fick en no-wrap för det, utan det var ju ifall foten slog i eller om de ramlade eller inte hade kontroll. Utan de utnyttjade ju verkligen det här med elasticitet från rumpan mot vaden och så bara upp igen.
01:28:40 – Martin: Ja, de är så jävla trötta här. Det här eventet, du såg det här Wille och du såg hur jävla mycket folk led här.
01:28:46 – Wille: Ja, visst.
01:28:47 – Martin: Det handlar väldigt mycket om det här med syran från det första. Man kan nog känna såhär, fan, jag high-fivade lite med de som man klarade ungefär samtidigt på den här första grenen. Men någonstans i den här minutens vila, ungefär då är det väl syran börjar komma. Du har ändå gjort 104 jävla benböj med en niokilosboll. Bara det. Skulle räcka för oss, kan jag säga.
01:29:10 – Jacob: Jag sitter och funderar här. Event 4, om jag hade fixat det helt utvilad om jag kommit in på gymmet på 10 minuter. Ja, det här är tufft. Det är väldigt tveksamt. Det blir över 100 pistols på 10 minuter.
01:29:24 – Martin: Du kan ju tänka dig hur svårt du andas. Det är väldigt, väldigt mycket… djupmuskulatur liksom och även stor muskulatur som måste stabilisera pålen i det här för att allting annat är ju så trött. Det här är ju crossfit, när någonting tar slut så tar ju någonting annat och går in liksom. Och det som är kvar efter en regional the reptal games, det är inte mycket. Utan då har man börjat liksom, de tar ju slut i rumpan ganska tidigt på de här tävlingarna. Och då kan du se att de stora ryggmusklerna och baksidan av låren börjar gå in. Man jobbar med det man har för att lösa problem. Och de här powercleansen blir ju jättesvåra för greppet och man har svårt att andas.
01:30:07 – Jacob: De bryter ju mycket oftare än vad de säkert tror.
01:30:10 – Martin: Nu har ju alla de här naturligtvis övat eventen, så de vet ju. Men ja, än vad folk som tittar tror. Det här är ju ungefär samma sak. Jag menar, pullups, powercleans, nja. Eller hur va? Lite mer inåtrotation kanske i pullupsen än i powercleansen, men fortfarande oerhört greppintensivt. Såg ni att folk var ganska tajt under med armbågarna? Under stången. En del no-reps delades nog ut för det. Man måste visa armbågarna att de kommer fram så att man har den i rackposition och inte i luften. över armbågarna. Folk har så mycket syra här i biceps och axlarna.
01:30:49 – Wille: De kommer inte upp liksom.
01:30:50 – Martin: De kommer inte fram. Nej. Det är liksom ett rent problem.
01:30:55 – Wille: Det var lite lustigt att se faktiskt. Man ser ju att det är helt annorlunda från hur de brukar göra när de fångar den i fingertopparna, så hade de den i handflatan nu för att kunna fortsätta med nästa rep. Man ser ju att de på sätt och vis är ovana med det där, så det ser ju lite yxigt ut.
01:31:08 – Martin: Det här är ju roligt. Det är naturligtvis så att man tjänar på att inte ta fram armbågarna för mycket. Det här måste ju gå fort. Det här är ju ett lopp. Det måste gå fort. Man måste göra touch and go, så man släpper inte greppet om stången. Man låter det inte rulla ut i fingrarna på samma sätt som man gör när man gör en vändning. Men det är inte bara för att det är snabbare här. För en del har en jävla pump. Har man lagom mycket pump så hjälper det. Då kommer man bara lagom.
01:31:39 – Wille: Inte för stora bickar.
01:31:40 – Martin: Det här är miserabelt. Här är det väldigt mycket förmåga att lida. Jag kommer att se folk i princip blunda och göra det här för att man måste gå ganska djupt in i sig själv. Det är ganska skönt tror jag att folk tycker att det här inte är så länge. Max 10 minuter är en cap på det här också. Sen så går man vidare då. Mellan de här eventsen, sen blir det någon form av lunch. Nuförtiden har det komprimerats ganska mycket så det är inte så lång tid längre. Man betar av de här team-eventsen ganska mycket före de individuella eventen. Så har man något team-event här emellan. Men det är lite mindre vila och det här är för tv-sändningarnas skull. Det är jobbigt att träffa polarna både förmiddag och eftermiddag. Det ska klippas och det ska streamas och det ska göras update shows och allt vad det är.
De vill inte ha för lång tidsram för de här eventen, för de här dagarna. För individuella innebär det att man inte har så mycket vila längre. Det är liksom
Event 5: Löpband utan motor, GHD-situps och tunga marklyft
01:32:37 – Martin: timme 1,5-2 timmar max.
01:32:39 – Jacob: Sen event 5 så är det, och jag sa det att
01:32:45 – Martin: Open var ganska lätt i sammanhanget och förra årets Regionals var också ganska lätt. Det var liksom bound to happen att det skulle bli ganska tungt. Här kom det första riktigt tunga. Snatchen var också tungt och muscle-ups och sånt där. Men här blev det rent tungt i lyftväg också. Nu är det tre varv på tid av 400 meter löpning. 40 G och D situps. Ni vet, man gör sådana här situps på en nästan brutal bänk där man sitter fast med fötterna. Ni vet, de här som man gör back extensions på.
01:33:17 – Wille: Exakt. En omvänd, liksom.
01:33:19 – Martin: Ja, precis. Jag är lite oklar. Gjorde man liksom? Är det här någonting som CrossFit har uppfunnit, att man skulle kunna göra extrema rörelseomfångs-höftextensioner?
01:33:32 – Jacob: Jag vill inbilla mig att jag har sett friidrottare göra det där, men det är ju ingen gymträning, om man säger så.
01:33:40 – Martin: Ja, precis. Men då har man ju sett brutalbänkar tidigare. Då har man ju ändå lekt en fast böjning i knäleden. Det har ju definitivt skiftats lite mer mot magmuskulaturen i den rörelsen jämfört med de här då när det blir väldigt mycket höftböjare.
01:33:55 – Jacob: Väldigt mycket höftböjare som gör jobbet. Men de borde ju vara ganska friska jämfört med resten av kroppen här, höftböjarna. Det har väl inte varit så mycket på dem än?
01:34:05 – Martin: Pistoler sliter en del på en. Man ska ställa sig upp och sådär. Det är som jag sa.
01:34:08 – Jacob: Men det beror väl lite på hur rörliga de är. Jag känner inte att jag har besvär med höftböjare när jag kör revbens. Utan det är liksom lårmusklerna och rumpan som bränns.
01:34:19 – Martin: Självklart är det så. Men där är det lite såhär om folk… Ja, är man trött innan, ja. Lever på gränsen, då börjar ju vad som helst stiga in liksom. Allt blir kort. Det var som ni såg på Calle där förra årets games. Han fick tyvärr avbryta på grund av skada. Han hade ju en skada i ryggen. Annan muskulatur gick in och tog över och han låg bra till efter första dagen. Det gick ju bra fortfarande första dagen, trots det här diskbråcket han hade några veckor innan. Men till slut hade så många muskler gått in och gjort jobbet så han hade inga kvar. Och lite oklart, jag menar, hur han skulle försöka rulla upp en boll längs med låret liksom, för att armarna fanns kvar. Nej, men det är lite så att lite andra muskler än vad man tänker kanske slits då, beroende på att det är så tufft då.
Men 400 meter löpning, 40 GHD-situps och sju marklyft på 184 kilo. Och det är ju ganska tungt. Tre varv. Tre varv.
01:35:16 – Wille: Och där såg man ju jättetydligt att de som hade fel löpteknik, de slet ju ut baksidorna och så blev marklyften svintunga liksom.
01:35:23 – Jacob: Men de här, alltså, löpningen ska ju utföras på sådana här, de här, vad ska man säga, löpbanden utan motor.
01:35:30 – Martin: Ja, det är så jävla dumt.
01:35:32 – Jacob: Ja, jag tänker, men liksom är det, har man ens tillgång till det här? Alltså, har liksom svenska crossfitarna som ska ner där, har de haft tillgång till den här och ens provat det? För det är ju en helt annan grej. Det är ju lite båge på den och sådana här. Alltså, den är lite kon… Som en skål.
01:35:48 – Wille: Konkav blir det.
01:35:51 – Jacob: Ja, konkav är den.
01:35:55 – Martin: Jag säger inte motstånd. Nej, vad bra. Då visste jag också det. Nej, men precis. Det här är ju bara så utvecklingsstört, tycker jag. Det känns som en cool grej också att titta på live när de springer för då ser man vem som leder.
01:36:10 – Jacob: Nu blir det helt plötsligt… Plus att de springer.
01:36:14 – Martin: Det är också vad man skickar ut för signaler för vad folk tränar. Det här är ju inte löpning. Faktiskt.
01:36:19 – Jacob: Det är inte samma sak. Jag har inte provat det i den här med riktig fart. Jag har ju gått och lunkat på det. Men det är ju en vanesak. Men du har sprungit på löpband?
01:36:29 – Martin: Ja, det har jag. Du har sprungit på ett vanligt löpband? Ja. Och du kan känna att det här är inte löpning. Det är inte heller löpning. Nej, inte riktigt. Det är inte samma sak som när du springer utomhus. Nej, precis. Det hade väl inte varit så jävla svårt att hitta arenor med 200 meters varv runt? Eller bara springa ut från arenan eller nånting. Inte fan vet jag. Det är väl i och för sig lite bias där. I games så är det relativt mycket löpning. I vägen fram till games så är det att springa på en konkav maskin. Lufsa på en konkav maskin 3 x 400 meter. Nej, jag vet inte. Jag tycker kanske… Återigen, då blir det ju det där med innebandyn och hockeyn. Men i övrigt ska sägas att readingar som sådant ser ju ut ganska mycket mer som games än vad det har gjort tidigare.
mer hockey som uttagning till hockey-VM än vad det har varit tidigare. Men där har de ganska mycket löpning. Varför inte låta dem springa? Varför inte springa lite längre? Sen kan man väl säga att GHD situps, jag vet inte. Det blir ju väldigt slitage på höftböjarna. Där. Det blir ju det. Både att de måste dras ut väldigt mycket. Varje repetition tajtas de ihop mer och mer.
01:37:45 – Jacob: Ja, och de gör ju 90 stycken totalt sett. Det är en jädra massa reps, alltså.
01:37:50 – Martin: Nej, de är 120 stycken till och med.
01:37:52 – Jacob: Det var 40 stycken per runda, ja.
01:37:54 – Martin: Ja, 120. Och det här är lite skitsamma, de som kör regionals. De är jävligt hållbara. Annars hade de inte varit där. Jag är inte så orolig.
01:38:03 – Jacob: De håller. Det är ingen fara.
01:38:05 – Martin: Men jag tänker lite mer på signalen det skickar ut, att göra den här typen av rörelse tillsammans med just tunga marklyft. Och löpningen kanske inte heller är så jävla bra här. Du kan ju tänka dig, när höftböjarna blir kortare och kortare så måste ju rörligheten… De ska ju ner till en position då. Liksom vidröra nånting. Där spelar det lite roll hur lång man är.
01:38:25 – Jacob: Ja, det funderar jag på. Men det är samma höjd på den för alla?
01:38:29 – Martin: Det är det.
01:38:31 – Jacob: Damer har lite kortare.
01:38:32 – Martin: De har matta, de ska träffa dem. Men det kommer att göra att du måste ta ut mer och mer rörlighet i höftleden, eller hur? Men det kommer ju inte att gå. Efter ett varv finns det nog ganska lite rörlighet kvar i höftleden, eller hur? Höftböjaren har tajtats ihop rätt bra, så då blir det ju väldigt mycket, vad har du att röra på dig? Det är ju nederdelen av ryggen. Det blir bananer liksom. Ja, men det blir ju såhär. Hur mycket extension kan du gå i? Allt det här tillsammans med marklyftningen gör det inte lättare att stabilisera på ett bra sätt.
01:39:07 – Jacob: Det känns ju inte som att det här hade varit Dyalls event förra säsongen.
01:39:13 – Martin: Nej, det hade det inte.
01:39:16 – Jacob: Nej, här kommer du väl ha ömma ländryggar antagligen. Ganska ordentligt.
01:39:21 – Martin: Nej, men det här hade ju varit mardrömseventet nästan för Calle faktiskt. Jag kan inte tänka mig någonting värre. Han gjorde ju någonting som var väldigt nära det på game, så det har ju redan prövats att göra. Det var när man tittade på grenarna och tänkte ”vad fan”. Han gjorde också sinnessjukt många GHD-situps tillsammans med att springa med någon sandsäck så man blev alldeles nere.
01:39:39 – Jacob: I alla fall, det här fixar ju de bästa.
01:39:42 – Martin: 184 kg, det är tungt. Här kommer det att bli lite skevt. De som ramlade i en av open och lyckades kvalificera sig lite på ett bananskal för att de var Jävligt, jävligt bra, men kanske inte riktigt hade styrkekraven som skulle krävas för games. Reality check här. Det kommer bli tufft. De allra bästa gör det ju helt obrudet i princip.
01:40:01 – Wille: Det såg ju hyfsat tufft ut för vissa av damerna och där blev jag lite förvånad för de kör ju typ 120 kilo eller nåt sånt där.
01:40:06 – Martin: 125.
01:40:07 – Wille: 125 och det tänkte jag så här, det borde ju inte vara så tungt för dem men för vissa var ju det ändå kanske så här 30 kilo från deras pärs liksom.
01:40:15 – Martin: Ja, precis. Men killarna är lite starkare, tror jag, jämfört med damerna. Men visst. Samtidigt var det några damer som det såg jävligt lätt ut för.
01:40:24 – Wille: Ja, visst. Man kan använda lite studs när man kör den där typen av marklyft. Det får man inte göra, men man kunde ju se att det var … Ja, precis.
01:40:31 – Martin: Det är lite frågan om vad man har för regler. Tidigare har det varit i någon regel att man inte får studsa stången med 184 kilo.
01:40:39 – Jacob: Nej, precis. Det blir inte mycket svikt där. Nej, precis.
01:40:43 – Martin: Det kan man nog skita i. Men det stämmer nog att 125 kg är lättare jämfört med killarnas 184 kg. Men samtidigt, de har väl gjort testning för att hitta rätt. Men sak samma. Man bör vara stark i marklyft. Det testades inte föregående år. Jag tror att det är någonting som är bra att det testas. Förra året fanns det inget sådant test. Inte året innan det heller tror jag. Det har jag saknat. Bra skit. Lite synd om GHD-sitabsen där. Förekommer inte att skada. Det är ett brott. Jag menar, det är inget… Vi gör det lite farligare och jag hoppas inte att folk ute i stugorna liksom såhär, fan shit, ska jag köra? Gör inte det.
01:41:22 – Wille: Klarar det en gång kanske.
01:41:23 – Martin: Ja men, vad ska det ge för träning?
01:41:26 – Wille: Jag vet inte. Man blir jättebra på GHD-sitabs kanske. Ja.
01:41:29 – Martin: Jag tycker inte att GD-situps är någon bra sak att ha med i testning överhuvudtaget. Jag ser inte vad det tillför. Man kan testa bålstabilisering.
01:41:37 – Jacob: Jag tror mer att det är för att vi vill döda höftböjarna också. De har kanske någon sån här, du vet, Da Vinci-gubbe. Så ritar de rött varje gång de har sån här Bingo-dotterplopp. Nu har vi dödat axlarna. Så ser de att höftböjarna är bra. Så bingo i slutet.
01:41:55 – Martin: Precis. De släpper ju de här grenarna per dag. De släppte fredagsevent och sen lördagsevent dagen efter och sen söndagsevent dagen efter det. Sen får vissa regents öva lite längre på de här och i gengäld får de lite mindre vila fram till games och de som går till games. Men man var ganska säker på att det ändå skulle bli… Tidigare år har de haft ett sånt här event som Lukas varit jävligt bra på för övrigt. Det är antingen grabb då också. Lite för bra för sig själv kanske. När man gör 100 reps utav någon rörelse och där checkar de av lite olika rörelsemönster. Höftdextension, dragrörelse, pressrörelse och knädestination. Så gör man 100 reps. Inte så tungt, men ganska tungt. For time. Och håller på med det där väldigt länge och i princip jobbar kontinuerligt i 25 minuter och blanda in lite längre rodd eller något sådant där.
01:42:48 – Jacob: Ja, det är cap på allting denna gången. Ja, men de måste ju få ihop tv-tider och schemat.
01:42:54 – Martin: Jag fattar, men det hade ju varit roligt med längre event såklart, tycker jag. Det blir ju lite bias mot lite kortare. Men de menar ju då att kondition testas ju också i och med hur väl man återhämtar sig. Det stämmer ju, men man testar inte Man testar inte att utöva en konditionsgren.
01:43:13 – Jacob: Nej, man testar inte arbetsekonomi i en konditionsdel.
01:43:16 – Martin: Exakt! Det blir mer ett test av återhämtning. Du testar hur väl du kan ta emot, skicka ut och sen använda syre.
01:43:29 – Jacob: Det tror jag att jag gör.
01:43:30 – Martin: Det ser man ju som sagt. Ganska höga VO2-max på atleterna. Ganska bra cellulär effektivitet på att ta hand om det där sen. Men man testar inte om de är bra på att springa eller ro. Det är inte bara det
Event 6 och 7: Overhead squats, thrusters och benfria repklättringar
01:43:42 – Martin: det gäller. Men i alla fall, då var man ganska säker på att nu på söndagen brukar det komma de där långa jävla piss-chippen som testar muskeluthållighet och rörelseeffektivitet i mixade modaliteter och också har varit lite längre. Men tji fick man! Då blev det lite att man förväntar sig det eventet här. Men där blev det verkligen som du sa, Jacob. De bockade av lite. Vad har vi inte gjort? Och vad kan man tänka sig att vi vill att folk ska ha gjort innan games? Det här är ett event där jag inte fattar vad fan man gör eller vad det testar.
01:44:17 – Jacob: Annat än att det testar att man kan gå på händer, att man kan göra relativt tunga overed-scots och att man kan pacea en kort rodd och en kort sån här…
01:44:29 – Martin: Man har en cykelgrej på en saltbike eller en airbike, typ en roddmaskin med handtag med lufthjul. Och sen så gör man lite burpees över någon låda och sådär. Men det känns oerhört oklart för mig vad det här testar. I det här fallet så handlar det om att om man är helt galen och går ut all out och missbedömer den här rodden och den här cykeln, då blir det tufft. Och om man inte är stark nog att göra typ 10 obrutna overhead-skotts och sen 5 overhead-skotts på slutet, då blir det tufft. Det är typ det enda vi testar. Ganska dåligt event, tycker jag.
01:45:02 – Wille: Det var rätt trist att titta på också faktiskt.
01:45:04 – Martin: Ja, precis. Jag tycker i och för sig inte att det är något problem att kolla på långa event. De här 100, 100, 100, 100. Det tycker jag är ett bra event. Jag tycker att man ska kunna röra sig effektivt och bra. Det testar också ganska mycket viljestyrka och förmåga att lida lite. Det här är lite mer oklart. Så kommer man fram till event nummer sju. När man är framme på söndagen ser man vilka som faktiskt har fått bränna sina ljus lite väl mycket i båda ändar.
01:45:31 – Jacob: Det var det jag tänkte lite att man kanske ändå vill kolla sexan. Vem har nånting kvar i kroppen?
01:45:38 – Martin: Vem har ont i axlarna?
01:45:41 – Jacob: Ja, ungefär. Vem är lite stryktålig? Även om man testar det alltid i crossfit på sätt och vis. Men detta är ju verkligen alltså… Här kommer det vara stor skillnad mellan de som känner sig någotsånär fortfarande intakt medan de som liksom gick och la sig på lördagskvällen där kände vad fan ska jag göra imorgon liksom.
01:45:59 – Martin: Jo, men då handlar det ju inte riktigt om viljestyrka att kunna göra de här over-of-scotsen då som är liksom de enda limiten i det här passet som en del kan fastna på. Då hade det väl kanske varit bättre att ha liksom de här fan som de har haft tidigare år då. 50 kalorier Odd och 50… Boxhop 50 marklyft, 50 av allt möjligt och sen 50 kalorier rot på slutet. Vems glas är halvtomt och vems är halvfullt? Vem tror att de andra har mer råd? Event 7 är någon form av final och då vill de ha något som ”out with a bang”. Då har de 21 thrusters, tre repklättringar utan att man får använda benen, så det blir bara strikt dragstyrka igen. 15 Thrusters, två repklättringar, nio Thrusters och en repklättring och det går ju ganska fort. Det blir lite spännande, folk kommer ligga nära varandra i poäng och det kommer vara mellan vilka som går till games.
Här handlar det om att man måste göra det sjukt fort och attackera det här Men gör man det för fort då är vi tillbaka på den här batterikapaciteten. För det är det i de här repklättringarna. Den strikta dragstyrkan blir avgörande. De här killarna och tjejerna har inga som helst problem att göra 21-thrusters på 43 kilo. Det är jada jada. Det är hur fort man gör.
01:47:06 – Jacob: Ja, det känns ju som att kanske de sista två repklättringarna. Alltså den andra på näst sista varvet där och den sista på sista varvet där. Det är väl där man får börja bränna liksom.
01:47:16 – Martin: Exakt. Jag skulle säga rep tre första varvet. tvåandra varvet. Någon kan ha gått så pass hårt att man inte kom upp eller använde fötterna för att sätta ner sig eller gjorde på något sätt och fick ett no-rep och då är man ganska stekt. Det gäller ju återigen att känna när man kan köra, men gå ganska hårt. Här tycker jag att man kan tänka tidsmässigt att det här skulle vara det laktatsyratestet och det skulle potentiellt kunna bli lite shitty-shitty, men då får man inte göra strikta repklättringar. Då måste det vara något som har lite högre turnover för att kräva lite mer energi och kanske lite tyngre vikt på Thrusters.
01:47:54 – Jacob: Du skulle klättra till något repsteg istället?
01:47:58 – Martin: Ja, precis. Då blir det också lokal fyra. Du vet, man klättrar i rep. Då blir det återigen det där ”mölj i syra”. Då blir det event två igen. Det är inte det man vill ha. När man testar laktacit skitarbete och försöker göra det piss för folk, då måste det vara saker som går skitsnabbt att utföra. Fran är ju bra, men de allra bästa är nere på sån effektivitet i rörelsen att man kanske måste göra det lite tyngre. Lägga på ett varv för att det skulle bli riktigt pissigt för dem. Så det här är synbart pissigt, men kanske inte riktigt ändå. Men det blir kul att se på. Det kommer bli spännande. kommer ju missa games på
Analys av kravprofilen i CrossFit och vikten av lågintensiv konditionsträning
01:48:34 – Martin: grund av det. Men om man ska försöka sig på en kort liten analys av det här så ser det ut ganska mycket som games. De som klarar sig bra här kommer säkert att klara sig bra på games förutsatt att de springer en del och har en bra grundkondition. Men annars är det lite… 7 av 7 events jobbar mot någon form av yttre vikt, extern vikt. Det kan jag tycka är lite mycket. Jag saknar helt enkelt Jag menar någon gren som testar arob power. Jag skulle vilja se 5 km löpning och 5 km rodd. Eller göra det lite roligare.
01:49:11 – Jacob: Det behöver kanske inte bara vara löpning eller rodd. Det kan vara andra rörelser också. Men någonting där man springer och sen gör någonting ganska lätt.
01:49:16 – Martin: Och sen gör det ganska många varv tills att det är ens aroba kapacitet och hur arbetsekonomi som verkligen avgör. Och det har de ju på games. Så jag förstår inte varför de inte kan ha det här.
01:49:27 – Wille: Men tycker du att de eventen på games brukar vara särskilt utslagsgivande? För jag vet att det brukar ju alltid vara… De börjar med den här simningen och sen så är det kanske några löpevent. Och de som placerar sig högt där brukar ju sällan vara de som vinner sen. Jag menar, klassiskt är ju att Throning kan ju vara hur dålig som helst på det där och ändå gå och vinna liksom.
01:49:43 – Martin: Nja, precis. Men man får inte vara hur dålig som helst på det. Och Throning är väl lite unikum.
01:49:48 – Wille: Jo, sant.
01:49:49 – Martin: Ja, som sagt. För de allra flesta så gäller nog att du har fler events under games och folk blir mer och mer slitna. Du kan komma undan med lite lägre placeringar än vad du kan göra i regionals, men det kommer… Du får inte vara för dålig på det ändå. Det tror jag inte. Jag kan tycka att om man ska testa förmågor, om man ska se på crossfit som att testa väldigt brett register och förmågor så tycker jag att… Det blir lite sådär, om man har x antal rörelser man kan stoppa in så känns det lite tråkigt att stoppa in rörelser som att gå på händerna, som jag, och det här är oerhört subjektivt, tycker att det kanske är lite sämre mått på fitness eller har lite sämre korrelation på vältränadheten kanske att ha ett hopp eller en kort sprint.
Det finns inga tester som är kortare än 30 sekunder. Det finns ingen sprint. Det finns inget hopp. Och det tycker jag att man kan sakna faktiskt. I CrossFit har man inte så jävla mycket för speed.
01:50:54 – Jacob: Verklig explosivitet.
01:50:56 – Martin: Nej, snabbstyrka helt. Styrkesnabbhet, det stannar där. Ingen gren är kortare än 30 sekunder. Det finns inget hopp. Det finns ingen kort sprint. Ingen gren är längre än 20 minuter och innehåller en större del cykliska rörelser. Lättare cykliska rörelser. Det är väl kanske en liten brist. Sen ska man säga att delakta-sida-systemet testas inte så jävla mycket. Det kommer det kanske att göras i games, men det kanske inte är så viktigt att testa det. Man tror gärna att det är det som är crossfit och det är det folk gör ute på boxarna, men man kommer se här att ingen ligger och vrider sig i ångan. Kanske lite den där pistolworkouten. Och ingen gren testar maxstyrka i överkroppen. Varken drag eller press.
01:51:39 – Wille: Men jag tänkte på det där med testning av löpning, hur man funkar i ett konditionsevent. Om man tänker att i rycken så kanske de ligger hyfsat nära vad svenska eliten klarar av inom tyngdlyftningen, att crossfitarna gör det. Men om man tänker deras tider på fem kilometer, hur ligger de till där egentligen? Vad gör de på fem kilometer?
01:51:58 – Martin: Jag vet fan inte, men jävligt dåligt.
01:52:02 – Wille: Det är det intrycket jag har fått också, att de är längre ifrån det, att vara bra på det. Och självklart, de är ju större och allting så.
01:52:08 – Martin: Det spelar liksom ingen roll. Det är precis som du säger. De är ganska bra på att ro, generellt sett. Men då har man ju jävligt mycket nytta av muskelmassa och vikt kostar inte så jävla mycket. En del är ju lite längre. De som är kortare kanske inte har så mycket i rodden. Men som sagt, muskelmassa hjälper medan vikt skadar inte. Det är ju roddmaskiner. Men löpning, då blir det lite tuffare för dem. Jag kan tänka mig att de bästa crossfitarna ändå kan springa milen mellan 40 och 45, och kanske neråt 40. Och det är ju synbart bra. Du pratade några sekunder innan och då kom det upp direkt det här 40 som gränsen för när man är bra på att springa milen. Det är ju bara för att det är en så jävla jämn siffra. Det är som att marklyfta 200 kilo.
Jag tror ändå det är ganska svårt.
01:52:58 – Jacob: Jag tror de flesta, är man lite fysiskt aktiv så kanske man ligger där runt 45 när man inte tränat löpning. De som är inaktiva har svårt att komma under 50. Så jag tror 40 blir en gräns för alla som ändå på något sätt är realistiskt.
01:53:11 – Martin: Ja, men samtidigt. Du ligger jävligt mycket längre ifrån eliten jämfört med vad du gör i tyngdlyftningen. Så är det faktiskt. Däremot ska sägas att när man kommer till… Då kan vi tänka på ytterkanten. Om vi tänker att 10 km löpning är jämförbart med ryck och stöt. Om vi tänker på det, om man tänker något power till enturance-scenario. De ligger på ungefär samma punkt på andra sidan. så kan vi säga att 100 meter sprint eller 50 meter sprint på ena sidan är mera motsvarande triathlon. Eller något riktigt långt, springa ett maraton på andra sidan. Och där är de ju säkert inte så jävla bra på att springa riktigt fort på 50 meter heller faktiskt. Jämfört med eliten. De är ju rätt snabba om vi jämför med oss tre, såklart. Men om du jämför med de som faktiskt sprintar i friidrott, eller kulstötare, eller folk som testar riktig snabbhet på riktigt, då är nog de här killarna också ganska långt ifrån.
Så det kanske inte är så farligt skevt, som man först tänker, att de är inte så jävla snabba heller. Man tänker att de är så jävla stora, och sen så stöter de mycket.
01:54:19 – Jacob: Det hade varit kul att testa nån. Bara ta Lucas och se vad han gör i de här.
01:54:23 – Wille: Eller hur? Gör massa galet shit, så får vi se vad du gör.
01:54:27 – Jacob: Ja, men precis. Sätta 60 meter i alla fall. 100 kanske det ryker om baksida. Det kanske man inte ska prova med dem när de inte är vana vid att sprinta och sådär. Men 60 meter hade varit spännande. Ja, eller vertikalhopp.
01:54:40 – Wille: Och så Vätternrundan, vad gör de på Vätternrundan?
01:54:42 – Jacob: Det är ingen som cyklar den på tid.
01:54:45 – Martin: Vertikalhopp, eller nånting. Men absolut. Du får komma ihåg det här med under 40. Jag tycker nog att folk som har… Om vi tänker oss att provning har över 65, I VH2 Max tycker jag nog att han ska… De fysiska möjligheterna för att springa en bit snabbare än 40 har han ju. Det är helt klart. Och de fysiska möjligheterna för att springa lite snabbare än vad han gör.
01:55:08 – Jacob: Det är bara att han inte tränar. Det spelar ingen roll för honom.
01:55:11 – Martin: Nej.
01:55:12 – Jacob: Jo, men jag tror att han springer en del.
01:55:14 – Martin: Det tror jag att han gör. Det är bara att man inte springer så långt. Nej. Det är lite det där med…
01:55:20 – Jacob: Man har bara så mycket…
01:55:21 – Martin: De tränar ganska jävla mycket, men det är fortfarande begränsat.
01:55:25 – Jacob: Man har så många träningstimmar per dag och då kanske någonting där man springer i två timmar. Man gör aldrig den där riktigt grundsäsongskonditionsträningen.
01:55:35 – Martin: Lukas har ju gjort det i år. Han har gjort väldigt mycket long slow distance och det tror jag kommer att visa sig.
01:55:44 – Jacob: Han springer rätt bra. Spännande där. Jag hade en pågående diskussion med Erik Edman faktiskt. Gamla fotbollslandslagsspelaren här just med lite det här långsamt distans även för fotbollsspelare. Det var intressant. Jag tänkte på det innan när du var inne på det. I fotbollen har det nästan svängt nu med att nu är det nästan allting ska vara specifikt om man drar ner på mängden träningar. Man kan ligga på bara tre-fyra pass i veckan men allting med hög kvalitet och så här. Jag är väl lite då att jag tycker att man ska Att man måste titta på vad andra idrottare gör. Alltså de som verkligen spetsar sin kompetens. De kör mycket som inte är specifikt egentligen bara för att få in träningsvolym. De behåller givetvis de här kvalitetspassen.
De får man liksom inte ta bort. Men att man adderar till mera utöver. Och jag tror även att fotbollsspelare fortfarande skulle kunna ha nytta av att kanske inte… Jag tror det kanske är motionscykel eller gå ut och springa fem kilometer och mil. Men verkligen att de gör det långsamt. Alltså nästan lunkar runt då.
01:56:43 – Martin: Där tänker jag ännu mer på hockeyspelare. Man gör det egentligen inte alls, för man tänker att ens sport är anarob. Men jag tror inte att den är det. fotboll eller repeat and sprintability. Att vara jävligt optimerad på att återskapa energi är ganska viktigt i de här sporterna.
01:57:07 – Jacob: Det är som en belastningstolerans. Och sett över en säsong, hur man återhämtar sig.
01:57:13 – Wille: Ja, precis. Ja, jag tror nog att…
01:57:17 – Martin: Men där är ju problemet att man tänker antingen eller. Det om något har väl crossfit visat att det går alldeles utmärkt att träna kondition och styrka samtidigt. De blir ju rätt starka och de har ju ganska bra kondition faktiskt. Lukas gjorde det här efter jul på en tävling. Han rodde 5k på 16,57 eller något sådant och gjorde en overheadskott på 155 kilo, eller om vi var precis under det. Och han är kapabel att göra mer än så tror jag.
01:57:46 – Jacob: De har bra kondition och är jävligt, jävligt starka.
01:57:50 – Martin: Man kunde inte drömma om att det kunde bli såhär för några år sedan. Det är ju helt sjukt.
01:57:55 – Jacob: Där undrar man ju lite vad som händer just med explosiviteten, alltså power-utvecklingen. Rent failure-träning var det ganska negativt för just snabbheten. Så mycket tror jag inte man ska ge sig. Men jag tror att det hade funnits alltid just den här arbetskraften. Även som en form av återhämtning. För är man van vid de här lugna lite längre löpningarna eller på cykeln så tror jag att det blir mer återhämtning till sist när man gör dem. Att det blir någon form av aktiv återhämtning. Ja, ja.
01:58:30 – Martin: Men ytterändarna gör inte så mycket. Om man filar bort absolut snabbhet eller absolut uthållighet i crossfit spelar ingen roll. Eller i fotboll för den delen. Det gör ju ingenting att man inte riktigt… Säg att vertikalhoppet inte ökar. Who cares? Jag tror att man kan springa ganska snabbt ganska ofta ändå. Sen för crossfit tror jag det är mycket att man hamnar i den här typen av idrott, på samma sätt som jag menar Om man tänker på folk som hamnar i andra extremidrotter, som till exempel triathlon. Där man gör saker som ser extrema ut och det drar ju till sig en viss typ av människor. Då har man kanske lite svårt att göra saker lugnt. Jag tror att det stämmer som du säger att när folk försöker göra den här distansträningen så försöker man lägga in ett pass på förmiddagen när man springer lite längre och är crossfitare.
Eller ha roddintervaller som inte är så hårda. De blir alldeles för hårda.
01:59:23 – Jacob: Alldeles för hårda.
01:59:24 – Martin: Jag tror inte de fattar hur lugnt det måste vara för att vara verkligen återhämtning eller för att vara någonting som verkligen överlöper ekonomi. Och även när de gör intervallpass, att de inte fattar. Om det inte är återupprepningsbart med typ samma insats och pulsen inte går ner mellan intervallerna, då kanske det inte är konditionsträning. Då kanske vi tränar någonting annat. Folk hamnar ganska lätt i det där träsket mellan Att man tränar, jag menar om man tänker att särskilt crossfit.
01:59:54 – Jacob: Mellanmjölk liksom.
01:59:55 – Martin: Ja precis, och i crossfit har vi ju, vi får ju folk som är lite, du ser ju på Reans hur folk ser ut. Du har ju de som ser lite tunnare ut och de som är uppenbart lite mer kraftatleter och jävla styrkepaket. Explosiva som fan. Man vill ju träna dem kanske lite olika. De här kraftfulla snubbarna har man ju sett att man får ju ganska bra Man får ganska bra effekt på VH2 Max och kondition, eller vad man ska säga, om man kör verkligen högintensiva intervaller. Men då ska det vara anaropt och bara helvete. Det får inte vara tabatas. Utan det ska vara att man kör 20, 30, 40 sekunder all out, vila ganska länge. Vila 3-4 minuter. Och inte för hög volym av det. Och sen så kör man jävligt lätta återhämtningspass. Och sen har man de där tunnisarna.
Då kanske man kan kan köra lite mer tröskel, men det får ändå inte bli för mycket över tröskel så att det blir någonstans emellan. Även om de kanske inte får ut så mycket av de där extrema sprinterna för att de inte kan skapa så mycket… De blir trötta nu. Ja, precis. Men de är inte poweratleter, de kan inte skapa kraft. För dem kan det kanske vara bra att ligga och mölja lite längre, för då får kroppen stå ut på en lite högre intensitet lite längre. Då kan man kanske köra lite färre återhämtningspass och lite mer någon form av tröskel. Men tröskel misstolkas ju så jävla lätt till att tröskel är att det är fullständigt outhärdligt och håller på att dö och allting blir skit och till slut bara lufsar jag. Det här är oförmågan att polarisera lite mer.
Det är väl det att alla hamnar i… Och just det, att det är den här typen av människor som vill lida lite, straffa sig lite. Då blir det det här mellanmjölksområdet. Mellan liksom… Precis.
02:01:43 – Jacob: Det är väl det jag upplever med fotbollen. Om man tar fotbollen traditionellt så har det blivit mycket mellanmjölk. Först tränar man 3-4 gånger i veckan. Även om man spelar i allsvenskan. Nu har de möjlighet att köra 7-8 pass. Börjar man med det så blir det bara mellanmjölk av det för då kunde de inte hålla kvaliteten. Nu har man bara börjat plocka bort passen istället. Istället för att nyttja att man kan träna mycket Mycket tid men inse att vi måste polarisera det. Utan man har bara behållit toppen. Det är givetvis bättre än att köra många mellanmjölkspass. Men det hade varit ännu bättre antagligen att lägga in det lågintensiva med det.
02:02:14 – Martin: Ja precis. Det här är lite svårt för CrossFit också. För det första vad som är lågintensivt och högintensivt kommer ju variera väldigt mycket mellan vem man har. Det är på samma sätt som det gör Om vi tre springer löpning eller cyklar kommer vi sannolikt ligga på helt olika nivåer där det skulle vara bra för oss att träna. Men när det är cykliska rörelser som löpning, skidåkning, rodd eller cykling då finns det ganska mycket forskning ändå som ändå kan hjälpa oss med. Någonstans här i puls ungefär. Och pulsen är relativt, den ligger relativt stilla, men allt det där försvinner genom fönstret där man börjar hoppa och kasta sig runtikring. Kasta runt vikter och helt enkelt hålla andan och lägga sig på sidan så hjärtat får en annan position i kroppen.
Pulsen går ju inte att mäta. Det enda vi kan säga åt dem som tränar är att Vi vill att du ska kunna återupprepa intervallerna gång på gång. Jag vill se att du visar det med tider. Jag vill också att det inte ska vara max. Du ska jobba på en intensitet av max.
02:03:20 – Jacob: Vi har bara RPE och försöka hålla folk ansvariga och jobba på rätt ställe.
02:03:25 – Martin: Puls skulle ju kanske kunna hjälpa. Det hjälper säkert många i kollektionsidrotterna. Även om det inte kommer att vara så exakt, såklart. Det spelar roll vad de har gjort tidigare och så vidare. Ett verktyg som amatörerna kan använda.
02:03:39 – Wille: Nu måste jag avbryta er här. Jag måste sticka och jobba.
02:03:43 – Jacob: Det är nog inte det längsta, men ett av de allra längsta avsnitten här.
02:03:47 – Wille: Vi skulle absolut kunna fortsätta. Det känns som att vi måste ta tillbaka det, Martin, så får vi fortsätta prata om det här. Det finns en del som inte handlar om regionals, som vi inte riktigt avhandlar.
02:03:54 – Jacob: Ja, vi får ta in nåt och börja diskutera mer hur man blir bra på crossfit, kanske. Inte vad de bra ska göra i regionals.
02:04:01 – Martin: Nej, men det är jättekul. Ni har en jävla bra podcast förresten.
02:04:06 – Jacob: Jag tycker den är skitbra.
02:04:08 – Martin: Jag tror att det är bra om folk lyssnar på den och sugs in. Det tror jag folk gör, för folk i crossfitvärlden gillar ju att lära sig saker.
02:04:15 – Jacob: Det är faktiskt något som jag verkligen tycker är utmärkt med crossfitarna. De bryr ju sig om vad de gör. Nu är jag mest från lagidrottarna och de skiter i allting, men även lite så i… Styrkelyft, tyngdlyft. Det är många där som bara ger mig ett program så gör jag det. Vi pratade lite med dig om Patrik nu senaste avsnittet. Det är många som inte orkar lära sig. I CrossFit verkar det mer vara… Sen kanske det är mycket fokus där också på den coolaste övningen, den bästa stretchen. Mer än principerna. De är ju mer intresserade av än många andra, tycker jag. Ja, precis. Men det där är ju också lite vem man pratar med.
02:04:50 – Martin: Är det de som faktiskt är tränare och äger gymmen och jadda, jadda, så de är nog ganska intresserade och kanske lite mindre benägna att gå på den senaste trenden jämfört med massan. Man kan ju inte bara döma utifrån hur de gör.
02:05:04 – Wille: Där bryter vi. Där bryter vi. Nu får vi ge oss här. Men Martin, det har varit sjukt kul att ha dig med. Som sagt, vi får ta dig tillbaka. Det finns mycket mer att prata om.
02:05:13 – Martin: Gärna, gärna. Precis. Tack så mycket. Hej.
