Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Andreas Ivarsson, filosofie doktor i psykologi med inriktning mot idrottspsykologi vid Högskolan i Halmstad. Samtalet kretsar kring ett område som ofta hamnar i skymundan när man pratar om idrottsskador: hur psykologiska faktorer som stress, vardagskrångel och bristande fokus påverkar risken att skada sig, samt hur man med psykologiska metoder kan arbeta förebyggande.
Andreas berättar inledningsvis om sin bakgrund inom fotboll och handboll och hur egna tidiga korsbandsskador väckte hans intresse för vad som egentligen sker mentalt innan en skada inträffar. Traditionellt har idrottspsykologin främst kopplats in som krishantering och rehabilitering efter att skadan redan är ett faktum, men Andreas forskning fokuserar istället på skadans uppkomst och de psykologiska prediktorer som föregår den.
Diskussionen rör sig även kring branschens utmaningar med självutnämnda mentala coacher och tvivelaktiga metoder inom elitidrotten, såsom försök att styra hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) med biofeedback för att hitta en optimal zon. Andreas förklarar varför den moderna idrottspsykologin – inspirerad av tredje vågens KBT – istället betonar att idrottaren ska kunna prestera och agera funktionellt oavsett vilka tankar eller känslor som dyker upp. De pratar också om vikten av gedigen metodik och statistik inom forskningen, och problemen med att dra för stora växlar på enkäter eller enskilda p-värden.
När samtalet går in på Andreas doktorsavhandling beskriver han hur de följde fotbollsspelare över tid genom veckovisa mätningar av bland annat vardagsstress (”hassles and uplifts”). Resultaten visade att en förhöjd stressnivå och mer krångel i vardagen under veckorna närmast före ett tillfälle ökade risken för akuta skador. Mekanismerna bakom detta tros handla om hur hög stress belastar hjärnans kapacitet, vilket försämrar perception, koncentration och snabbt beslutsfattande ute på planen.
Vidare diskuteras ett nystartat forskningsprojekt inom Damallsvenskan där spelare dagligen rapporterar belastning, stress, sömn och smärta via mobilen, och där tränarna får direkt återkoppling som kan användas i den praktiska verksamheten. Jacob och Andreas utbyter erfarenheter kring hur svårt det kan vara att få unga spelare att sköta daglig rapportering om de inte upplever att datan faktiskt används till något konkret.
Avslutningsvis går de igenom den interventionsstudie som avslutade Andreas avhandling, där man under sju veckor lät gymnasiefotbollsspelare arbeta med mindfulness och acceptansträning (MAC) och jämförde utfallet med en aktiv kontrollgrupp. Gruppen som fick psykologisk träning drabbades procentuellt sett av betydligt färre skador under den efterföljande terminen. Andreas tydliggör vad vetenskapligt förankrad mindfulness innebär i praktiken – att medvetandegöra tankar utan att agera i affekt och istället rikta fokus mot konkreta, observerbara beteenden på planen – samt hur tränare kan bli bättre på att ge feedback på specifika beteenden snarare än abstrakta omdömen.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion
00:00:22 – Wille: Hallå hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Goddag Wille.
00:00:31 – Wille: Goddag goddag. Hur är läget?
00:00:32 – Jacob: Det är bara fint idag. Jag var tillbaka på min gamla gymnasieskola och höll en föreläsning faktiskt.
00:00:39 – Wille: Ojdå.
00:00:40 – Jacob: Surrealistiskt. Ja, jag jobbade faktiskt där i ett halvår, på idrottsgymnasium. Jag var där inne och hjälpte till med de teoretiska lektionerna och så tränade jag fotbollskillarna. Det är fortfarande häftigt att gå tillbaka och vara lärare på min gamla skola. Det var mer surrealistiskt första gången jag gick in och skulle hålla en lektion där. Man vill ju inte tro att man är så mycket äldre än dem heller.
00:01:08 – Wille: Är du stor hjälte där nu? Hur ses du när du kommer dit?
00:01:12 – Jacob: De har ju ingen aning om vem jag är. Men jag imponerar mycket när jag visar hur många Instagramföljare jag har. Det är så. Det är helt sjukt.
00:01:21 – Andreas: Det är så.
00:01:22 – Wille: Det är den stora statusmarkören. Ja, precis. Det är några andra lärare som är gamla OS-deltagare.
00:01:27 – Jacob: Erik Edman jobbade förra året, men de vet ju knappt vem det är. Så kommer jag. Men titta, han har ju 10 000 följare på Instagram, så vinner jag.
00:01:37 – Wille: Ja, stackars Erik. Ja, ja. Det låter gött. Vi har med oss en gäst idag. Vi har med oss doktor Andreas Ivarsson. Välkommen.
00:01:48 – Andreas: Tack så mycket.
00:01:49 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:50 – Andreas: Alldeles utmärkt. Det är fredag.
00:01:54 – Wille: Exakt, det är ju det. Det får man verkligen inte glömma. Man kan säga att i alla fall i Stockholm så skiner solen nästan, så det artar sig den här dagen.
00:02:03 – Jacob: Det är sämre här nere, tror jag.
00:02:05 – Andreas: Ja, södra Sverige är nog ingen hit idag.
00:02:09 – Wille: Men annars är det bra?
00:02:10 – Andreas: Absolut, jättebra.
Andreas Ivarssons bakgrund inom idrott och akademi
00:02:12 – Wille: Alright. Vi börjar med att du får presentera dig själv. Jag presenterade dig som doktor och det är det vi kommer in på senare, vad du är doktor i och så vidare. Men om du börjar med din bakgrund, om du hållit på med någon idrott och var du kommer ifrån akademiskt och så vidare.
00:02:30 – Andreas: Absolut. 32 år gammal, bor i Halmstad. Ursprungligen inte från Halland, som kanske hörs på min dialekt, utan jag är västgöte. Kommer från ett litet ställe utanför Göteborg som heter Sätila. Känd för mössor och dambasket. Började plugga 2004 här i Halmstad idrottsvetenskap. Det blev kvar här sen dess. Har hållit på med en hel del idrott, framförallt fotboll och handboll. Som både spelare och inom fotbollen som tränare nu efter den aktiva karriären har ebbat ut. Jobbar även lite kvar på Handbollsförbundet som idrottspsykologisk rådgivare, knutet till riksläger och lite annat sådär. Så väldigt, väldigt idrottsintresserad, framförallt lagidrottare som jag har erfarenhet av. Försöker fortfarande ha en del kontakt med verkligheten, även om man sitter i akademin emellanåt.
00:03:42 – Jacob: Vad är det för fotbollslag du tränar där då?
00:03:45 – Andreas: Just nu så tränar jag tillsammans med en kompis, Getinge IF, en division 4-klubb här i Halland. Så att man får utlopp för det här som man saknar lite grann när man slutade den här mystiken höll jag på att säga, men det som finns runt att vara ett lag och att jobba tillsammans i grupp och allt det här som är svårt att få i andra forum kan jag tycka.
00:04:12 – Wille: Man kan ju göra som Jacob också och bara hålla sig krampaktigt kvar vid spelandet.
00:04:18 – Andreas: Ja, det är väl en bra strategi.
00:04:22 – Jacob: Tycker jag. Jag har gjort det hyfsat bra. Var spelar du? I division 3 spelar jag numera. I Helsingborgslund?
00:04:32 – Andreas: Ja, Hittarps IK är topplag i trean.
00:04:35 – Jacob: Så jag tycker det går ganska bra.
00:04:38 – Andreas: Jo, man ska hålla ut så länge som möjligt. Man saknar det när man slutar. Är det något mer ni vill veta?
00:04:47 – Wille: Ja, massvis. Vi kan väl komma in på det med en gång. Hur kom du in på det akademiska och vad är det du har sysslat med där?
00:05:01 – Andreas: Man kan väl säga så att när man slutar gymnasiet, som så många andra gissar jag, så hade man ingen aning om vad man skulle göra eller ville göra. Men man skulle läsa, det var ju något som var bra. Jag ville gärna läsa något om idrott. När man sökte så hittade jag en utbildning i idrottsvetenskap här i Halmstad. Idrott är namnet.
00:05:26 – Jacob: Det bådar gott. Idrott är namnet ja, precis.
00:05:30 – Andreas: Jag gjorde en jättedjup research om det där. Så bestämde jag mig för att börja plugga efter ett års uppehåll. Då var jag tillbaka på min gamla högstadieskola och var lärare under Det året. Sen startade jag igång det här nere. Programmet som det såg ut då hade tre inriktningar. En i folkhälsa, en mot idrottspedagogik och en mot idrottspsykologi. Jag fastnade för psykologispåret så det var det som jag fortsatte med att skriva min kandidat och man gifter upp sats inom.
00:06:18 – Jacob: Som ni säkert har erfarenhet av också från aktivt idrottande så skadejournalerna är ganska digra i många fall. Jag drog mitt korsband första gången när jag var 16, tror jag.
00:06:33 – Wille: Första gången. Bra, då vet vi vad vi har att vänta oss.
00:06:37 – Andreas: Det gjorde att jag var extra intresserad av skador på något sätt och fick chansen att kombinera ihop psykologi, som är ett intressant område, med något som jag brinner för, som handlar om skador och skadeförebyggande åtgärder. Jag avslutade min magisterutbildning 2008. Fick en anställning här på högskolan 2009. Lite projekt och lite adjunktstjänst. Sen fick jag möjlighet att starta min doktorandutbildning 2011. Sen blev jag klar. Då fick jag en tjänst här som lektor på
Utbildningar och vägar in i idrottspsykologin
00:07:14 – Andreas: högskolan.
00:07:14 – Jacob: Hur var det att börja med idrottspsykologi så tidigt? Jag var väl lite samma här. När jag slutade gymnasiet hoppade jag på en Ett halvår senare gick jag idrottspsykologikurs i Lund. Jag var heltid under Arvin Absition. Jag tyckte det var intressant och sådär att läsa då. Jag verkar ha varit 20 då. Men liksom nu när jag läste det igen då, ja 12 år senare, så var det liksom… Det gav ju mig mer att läsa det nu. För nu liksom hade man någonting, eller lite erfarenhet som man kunde reflektera kring. Jag kände liksom när jag läste det där som en gammal tonåring så var det liksom mer Alltså abstrakt och inte konkret. Antingen var det självklart eller så var det dumt på något sätt. Men du fastnade för det direkt ändå och tyckte att det här ska man ha nytta av.
00:08:05 – Andreas: Jo, men jag fastnade nog för att jag kan känna igen mig i din beskrivning. Just den delen. Jag läste fotbollsgymnasium uppe i Skene. Då hade vi lite sådana här… Det är knappt idrottspsykologi, men man lyssnar på lite avslappningsband och man pratar lite urnostrål. Det är en intressant debatt som förs nu, men den kan vi ta vid ett annat tillfälle. Då tror jag att jag kände så ungefär, varför ska vi göra detta? Men sen när man började läsa så, jag tror just att det här ändå att man, mycket av det vi läste åtminstone var ganska konkret. Jag kan uppleva att vi hade väldigt bra lärare som kom från idrotten också. Så det blev inte så abstrakt. Utan det blev väldigt kopplat till den praktiken man var involverad i då. tror jag gjorde att det blev lätt att ta till sig.
Sen är det givetvis en mognadsprocess också. Tittar man tillbaka på det man skrev för 12 år sedan så är man inte sådär jättenöjd. Men jag tror att det gjorde mycket att det lades på en nivå som var praktisk i undervisningen redan från början. Så det tror jag att jag hade väldig nytta av. Jag fastnade nog ganska fort för det där.
00:09:35 – Wille: Men du övervägde aldrig, när du väl började sätta dig in i det där och förgrena dig till nån annan del av psykologin, alltså mer klinisk psykologi eller nåt liknande?
00:09:46 – Andreas: Nej, det gjorde jag väl inte direkt där i alla fall. Det är väl nu på senare år som man någonstans tycker att det hade varit rätt roligt att fördjupa sig kanske också inom klinisk, praktisk psykologi kan man väl säga. Men man har inte tid till allting, det är väl den begränsning som vi har allihopa. Man har kommit i kontakt lite grann och läst en hel del kring neuropsykologi framförallt som jag tycker är en intressant applikation. Men visst, det finns mycket som man skulle vilja göra.
00:10:20 – Jacob: Jobbar du med klienter och sådana här saker?
00:10:23 – Andreas: Jag jobbar lite grann, men väldigt sparsamt. Det har blivit ännu mindre nu. Jag har jobbat lite mer innan. Jag har känt att forskning är det som jag tycker är roligast och kanske det som passar mig bäst. Jag har lagt största delen av min tid på det, så låter jag de andra jobba mer praktiskt. Men det är ju en liten intressant diskussion, så jag kan tänka mig att den förs inom fysiologi också en del. Är det så att man kan bli bra på allt eller måste man vara väldigt specifik för att bli bra på något?
00:11:01 – Jacob: Ja, precis. Det är klurigt det där.
00:11:04 – Andreas: Vi är ju också mer teoretiker än praktiker, jag och Wille.
00:11:08 – Jacob: Jag har ju tränat lite, men… Jo, det är ju skönt att ha någonting i praktiken, alltså något, om vi kallar det verkligheten.
00:11:16 – Andreas: Jag tror att ska man bli riktigt bra på något så får man fokusera. Man ska kanske ha förståelse för alla aspekter, men man får nog bli riktigt, riktigt bra på något. Men det är ju min personliga åsikt.
00:11:27 – Jacob: Men du började då med idrottspsykologi, tre år kandidat. Fast var det rent idrottspsykologi trots att det hette idrottsvetenskap? Eller var det liksom sådär ett år och så var det gemensamt i två år?
00:11:39 – Andreas: Ja, det var gemensamt i ett och ett halvt år. de här tre inriktningarna. Då läste man lite av varje av de här tre och sen hade vi lite fysiologi, anatomi, rörelse, lära. Det var väl en relativt bred bas med fokus på samhällsvetenskaper även om det var lite fysiologi och anatomi. Sen läste jag till en del kurser i idrottsfysiologi. Det kan vara bra att ha någon gång. Men valet var först termin fyra, tror jag. Att vi valde vilken inriktning man ville skriva sin först B-uppsats och sen C-uppsats och sen D-uppsats.
00:12:24 – Jacob: Hur är det inom idrottscykeln? Finns det något specifikt program med det från början? För jag vet när jag läste så fick man hoppa på de första 20 poängen. Sen fick man vänta till B-kursen gick. Om man hade tur gick det nästa termin. Hade man otur så gick det två terminer senare. Så fick man liksom addera ihop då. sina 80 poäng som det var då. Nu är det väl 120. Och sen så fick man bygga en egen kandidat ska man väl säga.
00:12:49 – Andreas: Ja, det finns ett par program. Vi har ett här i Halmstad som heter idrotts och motionspsykologiskt program som är ett treårigt program mot idrotts och motionspsykologi. Sen är det ju alla program tror jag har grunden i psykologi. Idrottspsykologi är ju bara en applikation kan man säga, så det är mycket grundläggande psykologi också i alla utbildningar som man läser.
00:13:13 – Jacob: Sen har de i Umeå en psykologutbildning som är mot idrottspsykologer.
00:13:23 – Andreas: En treårig utbildning också där man får legitimerad psykolog med inriktning mot idrott. Men det är väl de två rena programmen tror jag som jag skulle säga finns. Jag vet inte hur det ser ut i Lund längre faktiskt. De hade ju något innan där man kunde läsa upp till magister också.
00:13:43 – Jacob: Ja, det är ju magisterprogrammet som jag läste då. Det var internationellt intag så det var ju inte… Jag vet faktiskt inte om de hade kandidat eller om de bara hade masterprogrammet. Vi hade ju folk från Brasilien och Sydafrika och alla möjliga länder som gick det här tvååriga programmet. Alla hade en kandidat när de kom dit och sen läste de till en master eller magister. Så jag vet faktiskt inte om det är en kandidat. Det har jag ingen koll på. Men du läste det. Vad gjorde du för arbeten där? Vad var ditt intresse? Ditt djupintresse under de här åren? Om vi tar både kandidat och magister.
00:14:24 – Andreas: Jag är ju tråkig nu. Det blev samma inriktning som avhandlingen. Jag skrev om idrottsskador på både kandidat och magister. Magisternivå. Jag gjorde inom handboll på kandidat och inom fotboll på magister.
00:14:42 – Wille: Det är intressant. Vi kommer in på din
Psykologins roll före en idrottsskada och anekdoter som startskott
00:14:45 – Wille: avhandling, men när jag tänker på idrottspsykologi, jag har faktiskt också läst det, så nu har alla läst någon form av idrottspsykologi, så tänkte jag ganska mycket på att psykologin kommer in när en skada har skett. Då blir det en kris i livet och det blir en massa saker man ska hantera och så vidare. Men som jag uppfattar din avhandling så går du in lite mer steget före. Som du också var inne på, vad har psykologin för roll i skadans mekanism? Alltså i själva uppkomsten av en skada, inte bara vad som händer efter en skada. När började du tänka på det?
00:15:18 – Andreas: Ja, det är en bra fråga i och för sig. Vi hade här under utbildningen en av de professorer som är anställda här. Han heter Urban Jonsson. Det är väl en av ganska få som så tidigt hade börjat diskutera kring de här mekanismerna.
00:15:37 – Jacob: De psykologiska aspekterna kan man säga, innan skadan.
00:15:39 – Andreas: Så han hade en föreläsning här om det. Jag tror att det var det att jag kunde känna igen mig på ett väldigt bra sätt i det han beskrev. Andra gången jag skadade knät var veckan innan jag skulle ta studenten, eller två veckor innan kanske. Mycket som händer och så vidare, och kanske inte riktigt fokus på det man skulle göra just då. Jag tror att jag kände igen mig mycket i de beskrivningarna, den forskning som hade gjorts, och det gjorde väl att intresset ökade. Det är väl som allt annat, det man känner sig bekant med är lättare att ta till sig. Så det startade väl där och när det var dags att välja C-uppsatsämnen, kandidatuppsatsämnen, så var det ett område som jag kände att jag ville fördjupa mig inom.
00:16:29 – Jacob: Är det något av de här arbetena som är värda att nämna? Är du nöjd med det? Min kandidat, den är liksom… Nej, det skulle jag väl inte säga.
00:16:39 – Andreas: Varken kandidat eller mastern blev väl… Mastern är i och för sig publicerad i vetenskapen.
00:16:46 – Jacob: Ja, då är det ju bra gjort.
00:16:47 – Andreas: Nja, fast återigen. Tittar man tillbaka på det man har gjort så… Jag hade inte gjort om den som jag gjorde den då. Nej, men det är ett givet arbete.
00:16:58 – Jacob: Man får det publicerat, får man väl hoppas.
00:17:00 – Andreas: Ja, det blev väl okej, men framförallt så var det roligt för då var vi ute i, började komma ut i fotbollssvängen. Började samarbeta lite med Fotbollförbundet. De hade ju en beteendevetenskapligt ansvarig där innan som hette Johan Fallby, eller han heter ju fortfarande Johan Fallby. Som var kopplad lite grann till oss nere i Halmstad. Det har jag läst här innan. Han var behjälplig under den Under den delen har vi fortsatt ett samarbete sen i förlängningen. Vi jobbar fortfarande tillsammans. Han är nere i FCK Köpenhamn nu som idrottspsykolog. Det var kul att man kunde få det samarbetet också vilket gör att det kändes mer meningsfullt. Det är inte säkert att det var mer meningsfullt. Det blev inte bara en skrivbordsprodukt som en del saker.
Ibland tenderar det att bli
00:17:54 – Wille: Det är ett ganska bra exempel på, för vi har ju pratat en del i tidigare avsnitt om just det här med problemet med anekdoter, eller att det kan finnas ett problem med anekdoter, som i ditt fall till exempel att du hade skadat dig, du hade en upplevelse av att psykologiska mekanismer kunde ha spelat roll i den skadan, och att det då födde någonting, som att du sen gick vidare och forskade på och fördjupade dig i. Där är fallet när en anekdot faktiskt kan vara väldigt positiv eller användbar, även fast den kanske i ditt fall ledde till en knäskada eller vad man ska säga, så kanske det har medfört någonting gott eller att du har fördjupat dig på det sättet.
00:18:30 – Andreas: Ja, det är väl riktigt. Det är väl där som du säger att akademiskt tänkande skiljer sig mot andra praktiker. Det finns ju många exempel på folk som använder sig av väldigt anekdotisk bevisföring eller att man ser det man vill se. Inte minst kanske inom båda våra ämnen skulle jag gissa att det finns många mirakelgubbar och andra som gärna argumenterar för att det är deras förtjänst att det går fantastiskt bra i olika områden.
00:19:11 – Jacob: Ja, det är klurigt det
Okvalificerade mentala coacher, biofeedback och kritiskt tänkande
00:19:12 – Jacob: där. Det är ju samma inom kosten också. Alla människor gör det på något sätt. Alla tänker. Alla idrottare rör på sig i alla fall. Alla har haft sina skador och alla har ätit sina dieter. Då har de väldigt många väldigt mycket att säga utan att fundera kring om det kanske är applicerbart på alla.
00:19:32 – Andreas: Ja, det är väl där du har en jättebra poäng tror jag. Just det här att Någon mår ju jättebra av att ställa sig och titta sig själv i spegeln och skratta. Skitbra. Men har jag liksom anlag eller om jag är deprimerad eller har svårt med min, vad det nu kan vara, så mår jag nog inte så mycket bättre om jag gör det. Men det är det som kanske är viktigt att ha med sig om man jobbar med människor någonstans.
00:20:02 – Jacob: Jag tror nästan ni har det värre. Medicin, det är ju väldigt sällan du har riktigt Folk som inte har någon kvalifikation alls som håller på. Visst, går du in i en idrottsklubb så är det alltid någon massör i något situationstecken som får alla skadorna till sig utan att egentligen ha någon aning. Han bara tycker det är intressant och kul. Men tittar man på tv så är det väldigt många sådana här mentala coacher som inte har något alls. Precis som det gäller kosten. Det har många med den här påhittade titeln som ska berätta för folk i tv hur det ska fungera. Det är sällan där i medicinen att vi får så mycket… Där är det oftast en läkare eller en sjukgymnast som får uttala sig.
00:20:47 – Andreas: Det kan nog ligga något i det. Det låter nog rimligt ändå. Psykologin är väl kanske… Det har ju blivit lite allmängods. Ibland undrar man om det ses som en vetenskap av alla. Det är nåt som alla anser sig ha kunskap om och tycka till om. Men det kanske inte är så enkelt alltid.
00:21:10 – Wille: Det är ju för att om man har läst nån typ av introduktionsbok i psykologi Så allting låter vettigt. Det låter som att man bara “Ja, ja, men det är klart det är såhär, vad fan”. Hur man har kommit fram till det så är det svårt. Det kan vara svårt att fatta varför man har kommit fram till det. Men läser man det så är det på samma sätt som med kosten. Alla äter och därför har man rätt att uttala sig om hur man ska äta. Jag tror att det ligger mycket i det.
00:21:41 – Andreas: Det låter som en rimlig förklaring, kan jag nog tycka. Det är ju en debatt nu, senast den här veckan, som det har argumenterats i Expressen och annat kring U21-landslagets heart trit, immunitetsträning. Olika folk har varit ute och uttalat sig och argumenterat för bra och dåligt och annat.
00:22:04 – Jacob: Det har jag missat. Vad är det de har kört där?
00:22:08 – Andreas: De tog ju in någon som… De körde ju sån heartrate-variabilitetsträning för att de skulle på något sätt… Nu har jag bara läst, så jag är ju inte så insatt i exakt vad de har gjort. Men för att på något sätt hitta den rätta zonen. Problemet med det är väl att den nya vågens idrottspsykologi, eller psykologi generellt, handlar inte så mycket om att man ska sträva efter att hitta en zon. Utan det är snarare så att man ska kunna prestera oavsett hur man känner och tänker. Det viktigaste är hur jag beter mig. Det skiljer sig lite mot det här att man ska hitta sitt inre rum och man ska lägga jättemycket tid på att stoppa tankar och vad man nu ska göra. Såklart ska jag fokusera på att få underprestation, vilket låter ganska svårt. Att kunna styra min hjärtveribilitet.
00:23:06 – Wille: Som styrs av det autonoma nervsystemet, ska man säga.
00:23:10 – Andreas: Dagens utmaning kanske. Ska jag då lägga fokus på att försöka göra det så gissar jag att fokus på själva utförandet av… Men så var det meningen att de skulle sitta med någon biofeedbackmaskin.
00:23:20 – Jacob: Alltså att de fick feedback direkt. Alltså hur de låg till och så skulle de hitta rätt zon innan de gick ut och spelade. Ja, jag tror att det är… Som sagt var, jag är inte helt insatt så jag ska inte säga exakt vad de gjorde. Men det är väl lagidrotten i ett nötskal annars. Jag har en kompis som är skitbra på sånt här. Han gillar detta. Vi tar in honom. Även på landslagsnivå så hittar de dem liksom.
00:23:40 – Andreas: Jo, men folk är ju ofta väldigt bra på att sälja sin produkt. Speciellt sådana som kanske inte har så mycket Har man gjort någonting vetenskapligt så ofta i utbildning så ligger det någonstans att man inser… Man vet vad som är fel eller vad som man inte vet än.
00:23:57 – Jacob: Nej, lite så att man får vara väldigt försiktig att uttala sig om saker och ting.
00:24:02 – Andreas: Det kanske inte alltid finns samma spärrar inom eller hos andra.
Statistik, metodproblem och brister i psykologisk forskning
00:24:09 – Andreas: Det här var ett roligt inslag tycker jag.
00:24:11 – Wille: Vad är det för mer trams som folk sysslar med som du hatar?
00:24:16 – Andreas: Jag hatar ett väldigt starkt ord.
00:24:18 – Jacob: Du kan klippa det om du vill.
00:24:21 – Andreas: Det är väl just… Någonstans så… Nu blir det en lång historia om något som är ganska irrelevant egentligen. Jag gick naturvetenskap på gymnasiet. Har alltid varit väldigt intresserad av statistik och matte och sånt där. Så jag har väl blivit lite av en metod och statistik Inte ordningspolis, det är ett hårt ord. Wille hade hittat någon publicerad artikel av dig där du hade skrivit just kring det där. Ja, vi tycker till väldigt mycket. Det är många som inte har riktigt koll på hur de använder saker och ting. En statistisk modell är ju inte verkligheten. Utan det är ju någonting annat. Det som jag har lite svårt för är att folk uttalar sig om saker som inte går att uttala sig om. Baserat på saker som man inte har läst in sig på.
Med statistik och metod och vad det nu kan vara. Man drar slutsatser på frågeformulär. Vi vet inte speglar beteende speciellt bra. Jag säger ju att jag är ute och joggar fem dagar i veckan och så mäter vi hur ofta du är ute och joggar och så är du ute en gång i veckan. Det är väl en generell så och ofta så hänger det ihop mycket med att de som Om vi nu kallar dem för populära psykologer som kanske tar det steget ännu längre ut. Att uttala sig om saker som är way out. Jag tycker generellt att folk är väldigt dåliga på att sätta sig in i grundläggande saker som har med vetenskap att göra. Man vet vad man kan dra för slutsatser baserat på det som man använder sig av för att dra slutsatserna.
00:26:04 – Jacob: Helt klart. Sen att man är tydlig också på något sätt när man säger saker som man vet och när man liksom, det här är min hypotes eller jag gissar att det är så här, att man liksom drar linjen där när man berättar om det. Det tycker jag också är väldigt irriterande att många inte gör. De blandar det som är väl bevisat med det som de själva tror kan vara rätt och så blir det ingen tydlig särlinje där mellan vad de tror och vad man vet.
00:26:32 – Andreas: Nej, och att man kanske inte är ödmjuk heller. Det finns ju få sanningar. Åtminstone om psykologi så är det väldigt individbaserat alltihopa. Man ska ju vara kritisk och så. Man ska ju inte gå med på allt men man ska vara ödmjuk inför att jag kanske inte alltid har rätt. Det behövs väl också för att få någon form av rimlighet i slutsatser och så vidare. Jo, den här studien visade det här, men det behöver inte betyda att hela världen måste fungera. mitt sätt att se det och hur kan jag applicera det här på ett rimligt sätt. Ofta får jag intrycket att folk försöker dölja saker som kan vara brister i studier. Det var 50% som svarade, vilka är det som svarar tror vi? Är det de som känner ett behov av att prata eller är det de som mår jättebra?
Det är lite sådana metodsaker som man kan diskutera till Hur mycket som helst, va?
00:27:39 – Wille: Det var det jag tänkte när jag hittade, för jag var inne på puben och kollade bara lite snabbt vad du hade publicerat innan jag gick in på din avhandling och då hittade jag den här statistikartikeln och så bara, japp, det vet vi vem vi har att göra med.
00:27:53 – Andreas: Det är sådant jag tråkar ut mina kollegor med att argumentera kring här.
00:28:01 – Wille: Men det är bra, då får du stå med på en massa publikationer också för att du hjälper till med statistiken, antar jag.
00:28:05 – Andreas: Ja, jag hjälper till en del och sen så får man utrymme för att skriva artiklar som mer är kritiska. Det är lättare att vara kritisk till det. Det som är bra med statistik är ju att siffror är objektiva även om inte tolkningen är objektiv. Det kanske är lättare att ha en åsikt om utan att välja någon ideologi. Psykologi är ju annars ganska ideologiskt bundet med många olika perspektiv. Allt från behaviorism, mycket kring att vi ska Vi ska fokusera på beteende till psykodynamik där det handlar mer om att få förståelse för dina inre tankar. Där är det svårare att säga att det finns något rätt eller fel. Det finns olika sätt att se på det.
Avhandlingen: Stress och vardagskrångel som riskfaktor för skador
00:28:52 – Jacob: Din avhandling då? Ska vi hoppa till den?
00:28:54 – Andreas: Absolut!
00:28:55 – Jacob: Berätta planen, hur du gick tillväga och sen så kanske vi går in på de olika delarna här. Eller vi kommer gå in på de olika delarna.
00:29:06 – Andreas: Bra fråga. Den förändrar sig ganska mycket under tiden.
00:29:11 – Wille: Ta den som du skrev ner, för det är den som du får stå för.
00:29:15 – Andreas: Det som blev resultatet till slut. Det vi bestämde oss ganska tidigt för var att vi ville bygga vidare på den magisteruppsatsen som jag skrev när jag var ute på gymnasieskolor och tittade på psykologiska prediktorer för skada och fick väl möjlighet att skräddarsy en plan efter prediktion och prevention. Tanken var väl att ha några studier där vi skulle titta på riskfaktorer och sedan avsluta med en interventionsstudie. Det hade gjorts några interventionsstudier innan men inte speciellt många. Då tog vi kontakt med Johan på Fotbollförbundet igen och frågade om han var intresserad av att bidra. Det var han. Sen började vi kontakta lite föreningar för att komma ut. Vi nischade lite mot elit. Sen om det var juniorelit eller seniorelit, det visste vi inte från början.
Så vi började kontakta klubbar. Det var ganska svårt att få access till elitklubbarna. Man lyckades få fyra stycken till slut som kunde tänka sig att vara med. Det vi ville göra, som kanske inte hade gjorts i speciellt stor utsträckning innan, var att titta på förändring i de här stressvariablerna. Stress var en variabel som man föreslog i tidigare studier skulle vara den som hade bland de starkare relationerna till risken för skada. på något sätt vet så upplever stressnivån ganska föränderlig över tid. Men i många av de tidigare studierna så har man mätt det vid ett tillfälle och så har man uttalat sig om en skada ett halvår senare.
00:31:01 – Jacob: Ja, fyra, fem, sex månader och det kan man fundera på hur accurate det egentligen är att prata om en stressnivå.
00:31:11 – Andreas: Det vi fick in var att vi hade dagböcker där de fyllde i LKVFI, ett formulär kan man säga, en gång i veckan. Sen tittade vi på skaderisk. I båda de två första studierna handlade det mycket om förändring i stressnivå och hur det kunde relateras till en ökad eller minskad risk för att skada sig.
00:31:31 – Wille: Visst var den första studien du gjorde en kvalitativ studie?
00:31:33 – Andreas: Ja, den som ligger först i avhandlingarna, nej det är det inte. Den gjorde vi efter att vi hade gjort något på första stunden. Men det lämpar sig väldigt bra att lägga som första studie i avhandlingen. Så vi fick möjlighet att intervjua alla spelare i damallsvenskan som hade en korsbandsskada 2012.
00:32:00 – Jacob: Det var många. 2012 var det inte det.
00:32:02 – Andreas: Jo, det var 18 stycken. Precis.
00:32:05 – Jacob: De har haft många de sista fem åren.
00:32:07 – Andreas: Ja, det har väl gått upp jättemycket. I anslutning till det så fick vi en förfrågan. Urban, som var min handledare och som är professor här, han sitter med i medicinska kommittén på Fotbollförbundet. Där sitter även Jon Karlsson uppifrån Göteborg, Mats Börjesson, eller två läkare. De hade väl blivit lite intresserade av det här så de frågade om vi skulle hitta på någonting tillsammans och göra någonting. Just av anledning att det hade varit en väldigt hög eller en ökad skaderisk, eller korsbandsskaderisk där. Sen fick vi även med oss Marcus Walldén och Martin Hägglund från Linköping.
00:32:50 – Jacob: De är med på allt som har med fotboll att göra. Ja, exakt.
00:32:53 – Andreas: Vill du veta något så fråga dem. Väldigt produktiva. Så det blev en väldigt intressant grupp. Det har diskuterats mycket kring vikten av att tvärvetenskapade Det är ett litet modeord i och för sig. Det var intressant. Vi gick ut och intervjuade dem och de fick återvinnas tiden innan. Det finns en del metod-bias i det. Jag tänkte faktiskt det nu när du sa att du var en metodnörd och så kollar man på hur du har utfört den.
00:33:18 – Wille: Jag tänker att vissa saker i det måste du känna att det kan bli svårt i alla fall.
00:33:25 – Andreas: Ja, givetvis så blir det ju väldigt färgat av din upplevelse av tiden efter skadan skulle jag gissa. Åtminstone tiden innan. Det som den tillför kan jag väl tycka, nu blir jag lite subjektiv. Det är väl att den ger lite kött kanske, eller lite nyanser till, för den går ju ganska bra i linje ändå, det vi kommer fram till där med de mer kvantitativa studierna. Sen ska det sägas att det inte är alla som upplever problem innan de skadar sig, det är också viktigt att poängtera. Den gjordes lite efter egentligen, men den lades först i det för att få en ingång till de andra studierna.
00:34:08 – Jacob: Vad hittar ni i de här kvantitativa? Var det juniorlagen ni fick tillgång till? Eller blev det senior också?
00:34:15 – Andreas: Ja, vi hade faktiskt turen att i en av studierna så är det seniorlagen i fyra allsvenska föreningar. Och sen till andra eller tredje studien i avhandlingen så blev det fotbollsgymnasier istället. Det vi hittade egentligen var att en hög nivå av stress veckan eller veckorna innan skadan inträffade ökade risken för skadan.
00:34:41 – Jacob: Hur mätte ni stress då? Det gör ju väldigt lite. Var ni fokuserade på livsstress eller är det fokuserad på upplevd stress i form av att det kan vara hård belastning på träningarna eller stress i form av prestationspress? Eller var det ett samlat mått?
00:34:59 – Andreas: Ja, det var väl ett samlat mått kan vi väl säga, fast mest fokus på upplevd stress. Det finns ju en dimension i det. Men vi använder faktiskt ett formulär från allmänpsykologi som heter Hassle and uplived scale som är mer ett, vad ska man säga, everyday life-stressformulär. Egentligen får man ringa in och estimera hur hur mycket stress eller problem man har upplevt inom olika områden. Det handlar om familj, det handlar om arbetsplats, som i det här fallet är idrotten. Det handlar om ekonomi, det handlar om lite olika sfärer kan man säga. Sen räknas det ihop till en total upplevelse för den veckan.
00:35:49 – Jacob: Så det var den totala summan som korrelerade? Det var för lite exempel för att hitta något på de specifika delarna?
00:35:59 – Andreas: Dels det kan det säkert ha varit. Sen så är det väl så med oss som människor att vi har ganska svårt att … En sak färgar ganska mycket av vår tillvaro. Så jag tror att det blir svårt att uttala sig om olika sfärer ändå. De hade nog gått in ganska mycket i varandra.
00:36:18 – Wille: Jag gillar det uttrycket. Hassel.
00:36:20 – Andreas: Ja, det är ett uttryck som inte blir så bra på svenska.
00:36:25 – Wille: Vad kallade du det för? Bök?
00:36:28 – Andreas: Jag tror att om man översätter på något sätt så vardagskrångel. Jag tycker vi kör på hassel.
00:36:37 – Jacob: Det är på något sätt mindre besvärande.
00:36:41 – Andreas: Ja, men hassel är något som man inte reflekterar så mycket om. Småsaker i vardagen som man tycker är lite jobbiga. Det behöver inte vara de här stora sakerna som är ganska lätta att uppmärksamma ändå. Men man vet själv om man är sen till bussen på morgonen och sen så är det någonting som man missar. Många småsaker kanske ofta blir påverkade lika mycket i alla fall som någon Om någon större sak skulle inträffa.
Sömn, daglig registrering via mobilen och studier på Damallsvenskan
00:37:12 – Jacob: Hade ni med sömn någonting där i stressmåttet? För jag tycker när man samlar in data så hade jag gärna velat ha med sömn också.
00:37:20 – Andreas: Vi hade tyvärr inte med det. Jag håller med dig om att det är en väldigt intressant aspekt för att kanske komma åt någon form av fysiopsykologisk
00:37:30 – Jacob: Ja precis. Det finns ju nästan ingenting på det. Det finns ju den här någon collegestudie där de visade att mindre än sju timmar så var det ganska rejält förhöjd risk för skador. Men jag har för mig den var liksom retrospektiv. Hur mycket brukar du sova? Sen kollar man hur mycket de hade skadat sig de senaste två åren. Man hade ju verkligen velat följa, precis som ni har gjort här nu, med stressen. Man skulle verkligen vilja veta hur det är med sömnen hos de som skadar sig kontra de som inte skadar sig.
00:38:02 – Andreas: Ja, jag håller med dig. Det är en jätteintressant aspekt. Vi håller faktiskt på nu att starta upp en studie Där vi har lyckats att få med stora delar av damallsvenska spelarna på att varje dag rapportera upplevd belastning, stressnivå.
00:38:22 – Jacob: Jag tror faktiskt att sömnen är med där också. Det borde jag ju veta i och för sig. Är det via mobilerna?
00:38:28 – Andreas: Ja, via mobilerna och även skador och så vidare.
00:38:32 – Jacob: Har de börjat? Vet ni hur följsamheten är? För jag gjorde det där i Helsingborgs IF med U17 och U19-spelarna. Jag fixade så de kunde rapportera via mobilen där varje morgon och sånt där. Hälften av dem fick jag jobba med ganska ordentligt för att få med dem på banan. Sedan fick man påminna dem när man såg att det försvann en stund där.
00:38:53 – Wille: Men du måste komma ihåg att det är samma personer som är imponerade av ditt Instagram-konto. Jag kanske skulle ha visat det innan då.
00:39:03 – Andreas: Alla sätt är bra utom de dåliga. Vi har satt igång den precis. Jag håller med dig. Det finns ett stort…
00:39:13 – Jacob: Fyller de i det så blir det löjligt intressant. Det vi har som skulle öka följsamheten tror jag i alla fall.
00:39:20 – Andreas: Vi har samarbetat med flera företag. Ett som heter Trimbite. Han som är assisterande tränare i Linköping har tillsammans med några utvecklare en feedback-modul som de har använt. De och Örebro använde förra året. Det var Johan Svensson som var där som fys… Ja, det är AIK nu. Ja, just det. Så de använde den förra året. Där fyller tränarna i belastning sett till träningsupplägg och så vidare. Spelarna rapporterar och tränarna får tillgång till den här datan i väldigt enkel form. De hade använt det som en form av feedback-verktyg, samtalsunderlag för sig själva. Där hade de haft väldigt bra compliance på det i och med att det blir någonting som de får återkoppling på. Så vi fick möjlighet att arbeta med dem nu i höstas för att utforma den biten som vi ville ha och samtidigt behålla deras delar av den.
Elitfotboll Dam tyckte att detta var en intressant idé också, så de har stått bakom själva implementeringen kan man säga. Vår förhoppning är väl att just i och med att det är ett verktyg som är tänkt att användas i den vardagliga verksamheten samtidigt som vi samlar in den data vi behöver. ökar väl chansen iallafall för att vi får en hygglig compliance inom de flesta lag iallafall.
00:40:56 – Wille: Har ni försökt med herrfotbollsspelarna och att de har sagt nej? Hur kommer det sig att det blir damfotbollsspelarna?
00:41:03 – Andreas: Det hänger nog ihop litegrann. Nej, vi har inte pratat med herr… Bättre följsamhet och damerna om jag ska vara fördomsfull. Den kan vara bättre, det tror jag också, men jag tänker varför? Nej, men det går väl tillbaka lite till just det här när vi gjorde den här kvalitativa studien 2012 så upplevde vi väl att många var intresserade. Ofta är det ju herrfotbollsspelarna med Uefa-studierna och allt sånt där som har gjorts. Det har inte fokuserats speciellt mycket på damfotbollsspelarna eller damer generellt kanske inom Av den anledningen blev det intressant att gå in i en population som kanske inte är så utforskad, men som jag kan tycka är minst lika intressant för att de står inför många Många aspekter som kanske inte en heltidsanställd herrfotbollsspelare alltid ställs inför.
Nu finns det ju professionella damfotbollsspelare också om vi professionellt menar att de inte behöver göra någonting annat. Men det finns ju många som kombinerar arbete eller studier med fotbollsspel. Så det blir ju en annan vardag som ur ett psykologiskt och belastningsperspektiv också kanske är väldigt intressant.
00:42:20 – Jacob: Det är nog mer överförbart på en större befolkning. Vi har ju många herrfotbollsspelare som kanske håller till i division 2 och division 1 som ligger i ungefär samma typ av värld. Där är det ju flera serier och fler spelare. Det är ju många fler som på något sätt kör elitidrott men kanske inte har ett glidarliv sidan om utan de måste tänka på mycket annat. Det är väl nästan bara fotboll och hockeyspelarna i Sverige kanske som verkligen kan tjäna större pengar på att spela sin idrott. Alla andra, om man skulle liksom ta över det till handbollen och så här är det ju inte några större pengar där heller. Jag vet inte exakt hur det är. Man säger herrallsvenskan, men jag har svårt att se att de tjänar så mycket pengar så att det är säkrat efter handbollskarriären.
De är nog i samma position där, eller?
00:43:10 – Andreas: Ja, det tror jag. Det är säkert någon som tjänar okej. Men det är inte så att man lever i 25 år på sin… Det tror jag inte.
00:43:18 – Jacob: Nej, precis.
00:43:19 – Andreas: Det är några av anledningarna. Sen fick vi med Elitfotboll dam. Vi tyckte det var intressant med studien. Det är också något som gör det lättare att jobba in ett koncept. Vi har inte pratat med SEF så jag vet inte hur de hade ställt sig till det. Vi fick möjligheten nu och de här har varit väldigt bra att jobba med. De är gött.
00:43:41 – Jacob: Då ringer vi dig i mars nästa år. Ja, då får vi se vad vi har kommit fram till. Om någon har svarat.
00:43:46 – Andreas: Det är det första.
00:43:48 – Jacob: Då får vi reda på det i alla fall. Men om vi går tillbaka till din avhandling. Mer stress veckan inför sa du, eller var det veckorna inför? Ja, veckorna innan.
00:43:59 – Andreas: Så det var en hög stressnivå tiden innan. Hur stor var liksom riskökningen i relativa Vi har inte räknat riktigt i dem med risk-ratio och så. Så det är svårt att uttala sig om vi kunde förklara x-antal procent. Men det blir ju lite vanskligt. Ja, det är aldrig det som… Den var på grund av stress och den var på grund av en dålig tackling. Vi såg en skillnad i alla fall mellan dem. och de som inte gör det skadar sig och sätter tiden innan skadan.
Mekanismerna bakom stress, koncentration, beslutsfattande och skaderisk
00:44:42 – Wille: Hur ser du på korrelationen och kausaliteten där? Ökat livskrångel, kan det korrelera med andra saker som kan vara det som egentligen ger en ökad skaderisk, om du förstår vad jag menar?
00:44:55 – Andreas: Ja, det är jag ganska säker på att det gör. Det är inte stressnivån i sig som leder till en ökad risk för skada. Det finns de som är jättebra på att hantera det. Jag kan vara jättestressad, men det behöver inte påverka mig som person varken fysiologiskt eller kognitivt. Så det är jag ganska säker på. Det skriver vi lite om, möjliga förklaringar i avhandlingen. Det finns ju lite teoretiska modeller och så. Det vi tror, eller det som rent teoretiskt skulle kunna vara en förklaring, handlar ju om koncentration och beslutsfattande. För det är något man har sett påverka som inte kan hantera de stressfyllda händelser jag ställs inför. Aktiveringsmässigt i hjärnan så är de centra som Man kan säga att de konkurrerar, de centra som har med perception eller beslutsfattande att göra och de som blir väldigt aktiverade när man är stressad.
Har jag en hög stressnivå så har jag mindre aktivitet i de delar av hjärnan som har med stimul respons, perception och beslutsfattande att göra. Det är svårt att ha både och. Men är jag däremot bra på att hantera de stressfaktorer jag ställs inför så kommer jag inte att få en ökad aktivering i stresscentra vilket gör att jag kan förhoppningsvis prestera, fokusera, koncentrera mig bättre eller ta mer adekvata beslut eller mindre riskfyllda beslut.
00:46:20 – Jacob: Hur är korrelationen mellan akut stress och kronisk? Alltså stress är ju en lite luddig tarm.
00:46:28 – Andreas: Det är ju vissa som säger att det inte finns för att man inte kan definiera det.
00:46:31 – Jacob: Men där finns ju, jag vet, inom idrott, alltså träning kanske det är där jag är mer påläst. Där finns ju en hel del studier som visar att Ger du folk ett stressande test precis innan de ska ut och cykla så kommer cyklingen upplevas jobbigare och de orkar inte pressa sig lika länge. Finns det samma korrelation när det gäller liksom om du liksom har en stressig vecka innan men timmen innan du ska ut och prestera så får du tid att slappna av. Är det liksom ändå en påverkan på prestationen? Finns det sådana studier där liksom?
00:47:05 – Andreas: Inga som jag har sett direkt som har testat av just det. Det man har sett dock i studier det är väl att även den här, om vi kallar den mer kroniska stressen eller den som kanske är ett hårt fysiologiskt nötande som även det kan ge stressymptom. Att även det kan öka risken för skada. Genom att det är dels den här kanske kognitiva delen men kanske framförallt den mer psykofysiologiska delen. Att man kanske inte har kraften som krävs för att ta besluten eller att man inte hinner med snabba sporter där det krävs att du tar väldigt snabba beslut. Men även kanske mot överbelastningsskador, att det blir mer förslitningsskador. Det har man dock inte studerat i så stor utsträckning inom psykologin. Det har kommit några studier mot överbelastningsskador, men det är ganska få.
Fokus har varit mer på de akuta skadorna.
00:48:08 – Jacob: Det känns som att det borde vara en bra magisteruppsats. Ta idrottsgymnasium och så tar du veckan innan ett nationellt prov och så testar du dem då. Och så testar du dem en vecka senare och så två veckor senare igen. Bara för att se på något sätt. Blir gruppens prestation aningen sämre när det är den här stressiga veckan? Eller faktiskt studentperioden där. Innan det, att man testar dem då. För då är det ju på något sätt… i huvudsak psykologisk stress, må jag säga. Fast den blir något, den blir kronisk beroende på.
00:48:44 – Wille: Lite alkohol och sånt där också då.
00:48:47 – Jacob: Ja, det gjorde den givetvis. Men nu får vi ta en liter, de dricker ju inte. Nej, nej, det är rätt. Det är aldrig lätt att isolera där om man ska ta studentperioden. Men jag tror man hade på något sätt, man borde ju kunna hitta just skolungdomar. Nu vet vi att de har, läser du på ingenjörsutbildningarna så här så är det ju sju veckors studier och sen är det en tentavecka där du kan ha tre tentor. Det hade varit intressant att testa dem fysiskt under de här veckorna. Och så testa två veckor in i läsperioden när ingen gör sina läxor. Det är ändå sju veckor till tentorna.
00:49:23 – Andreas: Det är ett intressant fenomen, förändringsbegreppet i de här konstrukterna, som stress till exempel. Och sen även kanske på något sätt försöka mäta stressresponser, även om det är svårt med perception och beslutsfattande. Det har man inte riktigt lyckats göra i real action och det är därför det blir mycket teoretiska modeller för att försöka förklara. Det är svårt att ta på någon eye tracking-glasögon under fotbollsmatcher eller vad det nu kan vara.
00:49:56 – Jacob: Hur ska man bedöma om det var rätt eller fel beslut eller om det var det bästa?
00:50:00 – Andreas: Nej, nej. Kunde han gjort ett bättre beslut eller var det bara en dålig spelare och så vidare?
00:50:05 – Jacob: Men det finns en studie på sömn på basketspelare där man lät dem skjuta trepoängare så här. Det tror jag också. Man skulle kunna på något sätt hitta lite objektiva mått på prestation i… Basket är ju fantastiskt där men även jag tror i handboll och fotboll. Man kunde ta liksom… Ändå ska du slå en långboll och så ska du träffa gubben där borta så ser man hur nära han kommer under stressad period eller utvidgad period.
00:50:29 – Andreas: Det tror jag absolut att man kan göra. Man försöker komma mer och mer mot objektiva performance outcomes. Det har varit ett stort problem inom åtminstone psykologiforskning. Vi forskar mycket på saker som vi tror leder till bra prestation, men vi mäter sällan prestation.
00:50:48 – Wille: Men där kan man kolla om du kan få ta del av UEFA-studierna och kolla på hur snabbt folk springer och hur många löpningar de tar och se hur det föreligger med stress innan och så vidare.
00:51:00 – Andreas: Ja, eller bara få in den här stress… Du skulle kunna göra någon typ av intervention och bara stressa upp dem innan och se om det påverkar på något sätt. Ja, det skulle man kunna göra.
00:51:12 – Wille: Nya bollar bara, jag försöker ge idéer.
00:51:15 – Jacob: Svårt att acceptera tror jag. Ni ska ut och spela Champions League, men vi skulle välja testa att stressa upp er lite. I halvtid där så…
Akuta skador kontra överbelastningsskador och idrottspsykologer i elitklubbar
00:51:29 – Wille: Jag tänkte på det apropå det här med överbelastningsskador kontra akuta skador. Visst var det så att ni fokuserade ganska mycket på akuta skador i era studier? Var det bara att det är lättare att mäta eller finns det någon anledning till det?
00:51:42 – Andreas: Ja, anledningen är egentligen att där har vi ett tydligare omsätt. Överbelastningsskador kan ju vara lite tricky. Om vi nu ska knyta en specifik veckas stress så kan det kanske vara lite lurigare.
00:52:00 – Jacob: Om vi ska ha någon form av bedömning av sjukgymnast så är det också det luriga.
00:52:04 – Andreas: Man kan ju säkert gå med en överbelastningsskada en månad utan att man söker hjälp. Drar man ett korsband så syns det åtminstone hyggligt. Det är väl den enkla anledningen.
00:52:14 – Wille: Jag tänker att just överbelastningen, den skadan, när den börjar komma, det blir någon typ av feedback. Man börjar känna att man underpresterar och så blir man ännu mer stressad av det. Det går in i varandra kanske lite för mycket.
00:52:26 – Andreas: Ja, det är lite så. Det hade varit intressant och det går säkert på något sätt. Men jag tror man måste följa folk mer över tid. Du måste vara mer i daglig kontakt kanske. Nu har vi faktiskt i den här nya studien så får de även indikera på någon form av kroppsbild om de har smärta. Det behöver inte vara en skada om smärta och vardagen är lokaliserad i så fall. Kanske kan vi komma åt det här hyggligt.
00:52:58 – Wille: Vi får se. Men då använder man den informationen för att man delger det till den medicinska staben på något sätt? Ja, den medicinska staben har access till alla de här korten.
00:53:09 – Jacob: Det är ju klockrent. Hur är det annars ute i föreningslivet på elitnivå? Du nämnde att det var en idrottspsykolog i FC Köpenhamn. Är här något i Sverige så är det några av klubbarna där som har någon fast hjälp. Ofta har man ju någon kontakt men då skickar man ju bara dit folk som är på väg att bryta isär. Bli helt nedbrutna mentalt. Kanske skiljer sig eller att de har blivit anmälda för någonting och sådana här saker. Är det någon på plats på idrottsklubbarna?
00:53:42 – Andreas: Ja, det är väl några stycken som har. Nu kommer vi kanske in lite på den här diskussionen kring praktiker och akademiker. De som har folk som är akademiskt utbildade, sen lägger inte jag någon jättevärdering i det, men som jag ändå kan gå i god för på ett rimligt sätt för jag vet hur de jobbar. Det är att Malmö FF har en, Säker Fryklund, som är där nere. Norrköping har en, som heter Daniel Ekwall.
00:54:12 – Jacob: Det är ettan och tvåan i svenskan där.
00:54:14 – Andreas: Ja, precis. Vi kanske kan se en korrelation där. BK Häcken har en, som heter Rasmus Thornberg. Jag trodde jag föll den.
00:54:25 – Wille: I och för sig semifinal i svenska cupen.
00:54:29 – Andreas: Nu glömmer jag säkert någon. Elfsborg har en som heter Peter Östlund. Undrar om det är de fyra som har en psykoterapiutbildning eller liknande. Jag tror att det kan vara dem.
Interventionsstudie med mindfulness och acceptansträning (MAC)
00:54:54 – Jacob: Vi går väl vidare till nästa studie. Du gjorde den här och visade mer stress veckorna innan, ökad skaderisk. Hur gick ni vidare sen?
00:55:05 – Andreas: Sen ville vi gå vidare och försöka se om vi kunde förebygga skador genom att jobba med psykologisk psykologiskt baserade interventioner. Innan vi gjorde vår hade det gjorts ett tiotal lite knappt i världen där man använt sig av olika approacher som är publicerade, det kanske har gjorts fler. De flesta hade nått ganska okej resultat ändå. Det hade varit en minskad risk för skada i experimentgruppen. Men vi ville väl testa någonting lite nytt. Mindfulness är väl en av de mer uråldriga psykologiska approacherna som finns. Eftersom det bygger någonstans på någon form av buddistisk tanke. Men det har kommit mer och mer inom psykologi generellt nu med tredje vågens KBT. En del av det är acceptansträning och mindfulness där.
Så vi ville väl göra någonting kring det här. Och även så har man visat Ett flertal studier visar att just stress och koncentration påverkas genom mindfulness acceptance-träning. Baserat på det vi funnit kändes det rimligt att använda en metod som i tidigare studier visat sig kunna påverka de här aspekterna som vi trodde var riskfaktorer. Så det vi gjorde var att ta kontakt med en forskare i Australien som heter Mark Anderson som man kan säga är juryn inom det här lilla området som är skadepsykologi och frågade om han var intresserad av att vara med och bidra. Han var involverad och det var en styrka givetvis. Vi designade ett program där vi jobbade med mindfulness, acceptaonsträning, fotbollsgymnasier i mindre grupper som handlar mycket om diskussion och pratar mycket om vad är en tanke?
Vilka beteenden är viktiga när vi ska prestera? Vad ska jag fokusera på? Mycket som har med mekanismerna att göra. Vi träffade dem i sju veckor med experimentgruppen. Vi hade även en aktiv kontrollgrupp där de fick jobba med gruppsykologi kan vi säga. Det har debatterats mycket inom psykologisk forskning att man bör ha, eftersom uppmärksamhet är viktigt, något som alla vi söker och alla mår bättre av uppmärksamhet nästan, så vill man ofta ha en aktiv kontrollgrupp där man på något sätt kontrollerar för den här uppmärksamhetsfaktorn kan vi säga. Så vi hade det samtidigt. Sen samlade vi skador under ett halvår på de här två. Det vi fann var att de hade procentuellt sett färre skador i experimentgruppen än i kontrollgruppen.
00:57:56 – Jacob: Hur lång tid då? Ni jobbade sju veckor med dem. Hur länge följde ni dem sen?
00:57:59 – Andreas: En termin på fotbollsgymnasiet. Från januari till… Juli kan man säga. Så det är inte jättelång tid. Vi fick inte in så många events riktigt som vi ville ha.
00:58:11 – Jacob: Det är nästan bättre att visa något på kort tid för den typen av saker. Det hade varit bra att följa dem ett år till och visa att det höll i sig. Fast då tror man att man bara kan ta in en konsult i fem veckor så är det löst.
00:58:23 – Andreas: Nej, givetvis är det något man ska jobba med. Men man kan säga att även om vi jobbar med dem så är det mer ett utbildningsprogram vi hade i mindfulness acceptance. Vi pratade mycket kring dem. Väldigt noggranna med att de fick vara med och och interagera och så. Det har man väl också sett i psykologisk forskning generellt att saker där jag kan vara involverad så blir jag mer motiverad till att verkligen fundera och bidra. Det var väl så vi tänkte och genomförde den studien.
00:58:56 – Wille: Du som statistiknörd, visst
P-värden kontra effektstorlek och kombinationen med fysiska prehabprogram
00:58:58 – Wille: var det så att ni fick ingen signifikans på den där skillnaden?
00:59:01 – Andreas: Det stämmer.
00:59:02 – Wille: Men ni fick ändå ganska stor effektstorlek om jag kommer ihåg det rätt.
00:59:05 – Andreas: Ja, så var det. Jag är väl en av de största kritikerna mot p-värdet. Inte just bara för att vi inte fick chansa till Syrkansta.
00:59:14 – Jacob: Föredrar effektsize när det är mindre på idrottsinterventioner. För det är svårt med grupperna.
00:59:20 – Andreas: Ja, dels det och dels så är p-värdet den statistiska enhet som vi använder som minst antal personer har koll på vad den egentligen säger.
00:59:31 – Wille: Vill du dra den definitionen eller?
00:59:34 – Andreas: Definitioner behöver vi kanske inte ta, men det har ju ingenting alls med magnitud att göra.
00:59:41 – Jacob: Det är fel ord där. Signifikant. På svenska betyder det på något sätt signifikant, att det är märkbart, stort.
00:59:48 – Andreas: Mer uppenbart, meningsfullt. Sedan har man ju sett i simuleringsstudier att p-värdet är random. Alltså att från en studie till en annan så hoppar det för att ekvationen ser ut så. Jag vet inte om man ska basera sina resultat på random variabler.
01:00:07 – Wille: När det är slumpen man vill utesluta på något sätt.
01:00:10 – Andreas: Ja, det finns många problem. Jag kan skicka över en artikel som vi publicerade ganska nyligen som handlar om alla problem.
01:00:18 – Wille: Jag tror det. Jag ville bara höra ditt resonemang kring vad du skulle kunna göra för att få mer vetenskaplig tyngd i det som ni gjorde.
01:00:26 – Andreas: Det är väl framförallt att testa att replikera. Det är väl det som vi ofta misslyckas med. Kanske inte att replikera resultaten, men genomföra. Eller replikera, det lät konstigt i och för sig. Det är klart att man vill ha många studier som använder samma koncept som ändå har visat på en samma riktning. Är det så att man gör 15 studier och alla visar att experimentgruppen har färre skador än kontrollgruppen, så kan man väl med större säkerhet säga att detta är någonting som vi rekommenderar. Sen kommer det aldrig vara så att alla kommer bli bättre och det är väl där man ska vara lite ödmjuk. Så är det med alla interventioner gissar jag, med psykologi specifikt. Du kommer aldrig hitta något som tilltalar alla att genomföra.
Eftersom psykologi bara är en liten riskfaktor, tror jag, de psykologiska faktorerna, så är det mycket annat som också kan påverka givetvis. i träningsmängd, träningsupplägg och vad det nu kan vara. Det är viktigt att vara ödmjuk i alla de aspekterna. Det är en liten del vi tittar på.
01:01:27 – Wille: Men du tror ändå, om man tänker ett komplett paket där man kontrollerar träningsmängd och man kanske kör någon typ av skadeförebyggande à la Fifa Eleven Plus eller knäkontrollprojektet, att det ni gjorde eller någon variant av det kan spela någon typ av roll?
01:01:42 – Andreas: Ja, det vill vi väl tro. Jag har sammanställt en metaanalys ganska nyligen på de få studier som har gjorts och där kan man se att det är ganska stor effekt om man räknar samman de här tio studierna. nio, som har genomförts med experimentella studier. Så det verkar ju som att det finns någonting däri. Sen så tror jag att det skulle lämpa sig ganska bra. Säger man Fifa Eleven Plus och man lägger nu två eller tre dagar i veckan på att jobba med det här. Skulle man då kunna lägga in fem minuters vad det nu kan vara, mindfulness eller någonting i samband med det så tror jag att det hade varit en intressant grej att testa. Det är väl något vi har spånat lite på, att försöka genomföra någon sådan studie med hjälp av fysiologer och så. titta på om det blir någon ännu starkare effekt.
För vi vet ju att Fifa Eleven Plus funkar rimligt. Det verkar funka psykologisk träning, skulle kunna funka om man gifter ihop de två. Är det så att vi får en kanske ännu större effekt av det? Det hoppas vi kunna genomföra i framtiden.
01:02:50 – Wille: För det var det jag tänkte, är det så att ni har lyckats hitta en del av samma variabel som förklarar varför eleven plus till exempel kan funka? Eller är det så att ni har hittat någonting unikt?
01:03:01 – Andreas: Nej, det är en intressant fråga och då kan man se att om man kombinerar ihop dem och jämför mot vanliga program som bara har eleven plus eller det andra så kanske vi kan börja nysta lite grann i det i alla fall och diskutera kring hur vi ska ta oss an det.
01:03:14 – Jacob: Jag skulle säga att ni har ju ändå en styrka. Något jag irriterar mig på med Eleven Plus och alla de här, det är ju att det är träningstid man tar bort. Jag tycker det liksom bara, ja jo. Men det kanske är därför de funkar, det vet man ju. Ja men liksom träna tre dagar i veckan och så lägger du liksom 20 minuter på början på det när du kanske tidigare lade fem minuter. Då har du nästan plockat bort en 15-20 minuter av träningstiden. Alltså då ska ju Då borde ju nästan skaderisken minska med 10-15 bara på det där.
01:03:47 – Andreas: Ja, det är intressant att reflektera kring sådär jättemycket. Just att det faktiskt minskar antalet minuter som jag kan bli skadad på. Det är en bra poäng.
01:03:58 – Jacob: Framförallt har de gjort det väldigt mycket på unga tjejer och unga killar. Då ligger de på tre, fyra pass i veckan och då ska de gjort det här som en uppvärmning. Helst varje träning men oftast… Det är ju 20-25 minutersuppvärmningar istället för de här andra grejerna. Då tycker jag att ert är mycket coolare. Det där borde man kunna lägga till till alla nästan. Visst, det kan ju vara ett litet stressmoment för någon i en viss situation. Men annars känns det som att det är sådana saker man gillar som tränare. Jo, men det här kan vi lägga till för det tar inte från träningstiden.
01:04:33 – Andreas: Nej, men så är det. Du kan ju ha ett program, beroende på hur man vill ha det litegrann. Du kan ju ha det i din telefon eller något och lyssna på bussen eller vad det nu kan vara eller vad du nu ska göra. Det finns olika sätt att göra det på. Men absolut så är det något man kan integrera, tror jag. Det är viktigt att prata om integrering. Man behöver belysa alla aspekter. Det finns mycket som Som vi inte vet.
Vad vetenskaplig mindfulness innebär i praktiken och fokus på beteenden
01:05:04 – Jacob: Skulle du kunna berätta lite mer precist vad det innebar med den här mindfulness-träningen? Jag tror det finns en risk här. Det här ordet mindfulness är ju lite kapat av mycket andra kretsar också om man ska säga. Där det kanske inte är så vetenskapligt allt de berättar om. Om folk bara googlar det här så kanske de hamnar på fel ställe. Kan du ge dem någon riktlinje här så att de, om de hittar något helt annat än det du säger nu, så ska de leta en ny sida. Jag tänkte på det när du sa att det finns en guru inom det här som ni har anlitat.
01:05:37 – Wille: Det känns olämpligt.
01:05:38 – Andreas: Ja, det kanske var ett fel uttryck. Nej, det som man kan säga om Mindfulness, enkelt uttryckt så kan man säga att det finns två dimensioner i det. Det ena är den här mer yogainspirerade delen av Mindfulness, som handlar mycket om meditation och så. Det är väl den som kanske har exploaterats mest utanför. Inom psykologin så har det väl kommit en liten annan En parallell process, de går inte emot varandra alls utan de kommer ner bara. Men handlar mer om hur man ser på sig själv och sin tillvaro skulle jag säga. Utifrån ett mindfulnessperspektiv eller acceptansperspektiv. Där handlar mycket om att fundera över hur jag reagerar på saker och ting. Acceptera att jag har tankar, men välja vilka tankar jag vill reagera på. Så att vi inte ska göra för mycket i affekt, utan att man ska vara liksom being mindful handlar mer om att ja, jag är medveten om att jag har tankar.
Jag kan tänka mina tankar, men det är jag som någonstans väljer vilka beteenden jag ska visa. Och det är väl den delen som vi har använt i våran intervention. Det är inte det här att sitta och meditera, om vi nu kallar det meditera. Det handlar mer om att diskutera kring tankar. Vad är en tanke egentligen? Det är ju inte så mycket förrän vi gör någonting av det. Det är ju ingen som ser vad jag tänker. Men det är först när jag tar ett beslut eller gör någonting i affekt eller vad det nu kan vara som den får en betydelse någonstans för min omgivning åtminstone. Vi har pratat mycket om att acceptera att vi har tankar, kunna prestera oavsett vilka tankar vi har, för att jag bestämmer över hur jag reagerar och vad jag reagerar på. I anslutning till det har vi diskuterat mycket med dem kring vilka beteenden som är viktiga i mitt fotbollsspel.
Vad är det som jag ska fokusera på? För då vet jag ju också vad Dels vad jag ska utföra, men dels vilka tankar jag ska reagera på. Det är de som handlar om de här sakerna. Jag kan även hela tiden gå tillbaka till de här beteendena. De är mer objektiva också, vilket gör det lättare att utvärdera och relatera till. Jag kan få feedback, jag kan prata med mina tränare. Vi har försökt att Dels behöver jag inte bry mig så mycket om hur jag tänker utan hela tiden vad är det för beteenden jag behöver för att uppnå målet och målet är att prestera bra eller vad det nu kan vara. Det som har varit vårt fokus i vår mindfulness acceptance-träning. Att diskutera mycket, åskådliggöra, medvetandegöra de här frågorna kan man säga.
01:08:19 – Jacob: Men det är ändå häftigt att man kan få… Mätte ni på något sätt om de blev effektivare på det också eller mätte ni bara skador? Det är ju häftigt att få den här effekten på sju tillfällen känner jag. Samma med tonåringar som det då har varit.
01:08:34 – Andreas: Jag vet ju själv när jag var lärare. Det var inte alla man fick kontakt med direkt. Nej, det är en bra poäng. Hade vi gjort om studien så hade vi nog försökt att på något sätt mäta det. Det vi gjorde var att samla in, efter avslutat program fick de fritt skriva och reflektera kring vad de tog med sig från det här. Medparten skrev att de uttryckte det i alla fall som att de blivit bättre på att fokusera på rätt saker i sin aktivitet. Sen så är ju det väldigt subjektivt. Jag tror väl ändå någonstans att vi lyckades hyggligt att komma åt det som vi ändå ville.
01:09:06 – Jacob: Ja, det borde ni ha gjort kan man väl säga med tanke på resultatet där. Annars är det ju konstigt.
01:09:13 – Andreas: Det finns så mycket som talar för att det ändå gick åt det hållet. Vi väljer att tolka det som det åtminstone, eller brukar vara det, genom det. Men jag tror mycket var det just att vi gjorde dem aktiva, eller försökte få dem så aktiva som möjligt vid de här träffarna. Att de verkligen fick vara med och dela med sig av sina erfarenheter. Vi diskuterade mycket kring deras erfarenheter av bra och dåliga matcher. Det är ganska intressant, för vi brukar ha en sån övning. Vid första tillfället vi ses så får de fundera kring att ta fram en bra match, en bra prestation och en dålig prestation. fundera kring sina känslor och tankar och så som de kan återminnas. Ni känner säkert igen det kanske, men väldigt många säger ju att när det gick bra så tänkte jag ingenting.
Men när det gick dåligt så var det mycket, ofta negativa känslor mot domare och publik och vad det nu kan vara. Det är ett ganska bra sätt att starta en sån här diskussion kring tankar och vad de betyder och så. När du presterade bra så tänkte du inte. Det gjorde du givetvis, men Men där kan man åskådliggöra problemet med att hänga upp sig för mycket på tankar som inte har med det man ska göra att göra.
01:10:15 – Wille: Tror du att man måste vara högkvalificerad för att hålla i en sån här session eller tror du att man skulle kunna utbilda folk att göra det, alltså tränare och liknande?
01:10:24 – Andreas: Det tror jag att man skulle kunna. För det handlar ju mycket. Jag tror att man kanske ska ha någon form av teoretisk förankring. Den kanske man ska ta in någon som…
01:10:34 – Jacob: Jag tror risken främst är att de inte gör sig själv bättre. De håller inte sig uppe. Om man tar kreti pleti så sätter man dem på tvåveckorskurs. Sen kör de samma race i 20 år. Om 20 år så finns det något som är mycket bättre. Eller man vet att där är kanske en riskgrupp som man inte ska göra det här med. Eller man vet att det är meningslöst att göra det på de här procenten. Det är bara dessa som får nytta av det.
01:10:58 – Andreas: Däremot så tror jag att just det här att jobba med beteenden är något som kommer mer och mer inom psykologin. Inom idrotten skulle jag säga. Där kan tränarna vara väldigt aktiva. Att dels kanske sitta med och diskutera vad det är för beteenden som är viktiga. Vad vill vi se för beteenden? Vad ska jag förstärka för beteende? Att man hela tiden har den diskussionen, för då blir det ju som sagt något objektivt också. Tränare är väldigt bra, eller min upplevelse i alla fall, på att vara väldigt abstrakta i sin feedback. Man premierar individen snarare än beteendet. Men det som är konkret och som man kan förändra väldigt snabbt, det man kan jobba med, det vi kan filma, det vi kan utvärdera, det är ju faktiskt det du gör. Så där har tränarna en väldigt bra möjlighet att vara involverade i själva tankesättet kring…
01:11:46 – Wille: Men du har inte varit involverad på förbundsnivå på något sätt att försöka få in det här? Eller den här bakgrunden som du pratade om?
01:11:54 – Andreas: Nej, det har jag väl kanske inte. Jag pratade lite med Daniel. Det är en kollega som sitter där som är beteendevetenskapligt ansvarig nu och vi diskuterar detta en del. Han är KBT-inriktad så det ligger lite i den aspekten. Det kommer mer och mer speciellt med feedback-delen. Vad ska jag ge feedback på? Jo, vad ska jag ge feedback på i tränarutbildningarna? På beteende snarare än förstärka person bara, liksom ropa bra. Det kan ju tolkas på väldigt många sätt vad det är som är bra, snarare än bra passning eller bra löpning eller vad det nu kan vara. Det är på väg in skulle jag vilja säga, men utmaningen är väl att de instruktörerna som ska utbilda i det kanske inte alltid är så inlästa på vad det är de ska göra.
01:12:46 – Wille: Men tror du att det är för att man måste få dem att förstå att det verkligen är viktigt?
01:12:51 – Andreas: Ja, men dels det och dels så är det ju ett lite annorlunda sätt mot vad det har varit. Det har inte varit traditionellt så mycket fokus på förstärkning och det här med hur skapar vi ett bra motivationsklimat. Även om folk har vetat att det är viktigt givetvis så kanske det inte har varit så mycket fokus och det har väl ändrats nu. Det gör ju att det kommer ta ett tag innan alla är synkade. Men jag tror att det är väldigt få som inte tycker att det är viktigt.
01:13:24 – Wille: Med de orden så får vi väl ta och avsluta dagens avsnitt. Andreas, tack för att du var med.
01:13:30 – Andreas: Tack Alva, jättetrevligt.
01:13:32 – Wille: Det var riktigt kul. Det här var ju första djupdykningen i psykologi vi gjorde, men det känns som att det kompletterar det som vi har gjort tidigare.
01:13:39 – Jacob: Exakt, det tycker jag med.
01:13:40 – Wille: Grymt. Då får ni ha det gött och ha en trevlig fortsatt fredag.
01:13:44 – Jacob: Detsamma. Detsamma, ha det bra. Tja. Hej.
