Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet gästas Tyngre Träningssnack av Carl-Johan ”CJ” Björk, före detta professionell spelare i amerikansk fotboll som haft kontrakt och varit del av träningstrupper i NFL-lagen Dallas Cowboys, Green Bay Packers och Cincinnati Bengals samt spelat i NFL Europe med Amsterdam Admirals. Samtalet inleds med hur CJ som 13-åring fastnade för sporten i Täby Flyers, hur hans tidiga styrketräning i källargymmet tog fart och hur klimatet och förutsättningarna för amerikansk fotboll i Sverige har utvecklats över tid.
Vidare diskuteras den extrema specialiseringen inom amerikansk fotboll där olika positioner ställer helt skilda fysiska krav, från linjespelare på 150 kilo till snabba wide receivers och explosiva linebackers. CJ berättar om sina erfarenheter från NFL Europe Combine, vilka fysiska tester som genomförs och hur man som spelare förbereder sig med olika knep för att maximera sina resultat i bland annat vertikalhopp, 40 yards sprint, längdmätning och bänkpress på 100 kilo där han själv gjorde hela 30 godkända repetitioner.
Avsnittet berör även hur träningen organiseras på både svensk nivå och i NFL, skadepanoramat inom sporten och hur synen på hjärnskakningar, hjälmteknik och säkerhetsregler har förändrats genom åren. CJ berättar varför han valde att avsluta sin spelarkarriär efter en sista säsong i Tyskland och EM med svenska landslaget 2010, samt hur den internationella konkurrensen och det amerikanska collegesystemets monopol på NFL-draften fungerar.
En stor del av samtalet handlar om livet bakom kulisserna i ett NFL-lag, de enorma ekonomiska kontrasterna i omklädningsrummet och hur en vanlig träningsvecka samt ett sex veckor långt training camp ser ut. Med dubbla träningspass, tunga styrkepass och timmar av videogenomgångar varje dag krävs både mental skärpa och ett enormt energiintag, där spelarna konstant förses med mat, shakes och energirika måltider för att klara av att hålla vikten och återhämta sig.
Avslutningsvis diskuteras dopningstester, kosttillskott och smärtlindring inom ligan, hur man ställer om sina mat- och träningsvanor efter elitkarriären samt hur off-season-träningen periodiseras inför nästa säsong. CJ delar också med sig av sina personbästa i gymmet, resonerar kring nyttan av olympiska lyft kontra enklare varianter för atleter och berättar hur han tränar idag.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion av Carl-Johan Björk och vägen till NFL
00:00:22 – Wille: Hallå, hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Goodiol. God kväll Wille. God kväll, god kväll. Du ser, det går åt helvete redan från början. Vi har med oss en gäst idag, Carl-Johan Björk. Välkommen.
00:00:41 – CJ Björk: Tackar, tackar.
00:00:43 – Wille: Hur är läget med dig?
00:00:44 – CJ Björk: Det är fint faktiskt, det är lugnt.
00:00:47 – Wille: Ni har båda lagt era barn här. Det är läggdags även för mig i vanlig ordning. Det är därför jag stakar mig med orden lite. Men jag tänker så här. Nu sa jag ditt namn bara rakt upp och ner utan att presentera dig närmare. Så jag tänkte att du ska få äran att presentera dig själv. Vem du är och din bakgrund, helt enkelt.
00:01:09 – CJ Björk: Jajamensan. Karl-Ian Björk, just nu aktuell på VS1 Sport som NFL-expert och krönikör i Aftonbladet just för NFL. Det jag har gjort tidigare är att jag var en av de första svenskarna som spelade i NFL eller var på träningstruppen med tre olika NFL-lag. Innan dess även i deras farmarliga NFL Europe Jag började spela amerikansk fotboll när jag var 13 år. Det måste ha varit 95 där nån gång, och jag la av 2010. Det är lite där min idrottsliga karriär har tagit fart. Den tog fart i Täby, i ett lokalt lag som heter Täby Flyers. Sen genom spel i Täby Flyers och svenska serien med Stockholm A-Machines Deras seniorer och sen ett landslag ledde det mig då till en chans att få spela i Farmarligan då. En för Europe. En liga som tyvärr inte finns längre.
Den lades ner 2007 och genom spel där kom jag till först 2006 Dallas Cowboys.
00:02:18 – Jacob: Det visade de på TV ett tag också. Gjorde de inte det? Den här Europaligan.
00:02:24 – CJ Björk: Det gjorde de absolut. Jag kommer inte ihåg vilken kanal det var som sände det. om det var Eurosport, eller jag kommer inte ihåg exakt vilken kanal som sände det just här uppe i Sverige. Men det sändes faktiskt, det gjorde det.
00:02:36 – Jacob: Jo, det kommer jag ihåg. Det var på den tiden man tittade på all sport på tv. Det var ganska häftigt att titta på faktiskt. Det gick ju på dagtid annars under kvällsmatcherna. Det var ju väldigt sent om man skulle titta på det amerikanska.
00:02:47 – CJ Björk: Exakt, exakt. Jag snackade med några legender inom just tv-branschen. De säger att det enda som kommer vara live är typ Let's Dance och Sport framöver. Resten kommer bara vara webbaserat och ingenting kommer vara live. Vi får se om det blir så.
00:03:03 – Jacob: Det kan stämma.
00:03:05 – Wille: Det ger ett mervärde att kolla på sport live.
00:03:08 – CJ Björk: Ja, det är lite roligare än att det är inspelat eller att man kollar på det lite on demand. Det är roligare live helt enkelt.
00:03:16 – Wille: Absolut. Ska jag ställa en fråga som du säkert är trött på att svara på vid det här laget? Varför började du med amerikansk fotboll?
00:03:26 – CJ Björk: Jag och min brorsa såg en gammal collegefilm om amerikansk fotboll som hette The Program. Vi tyckte att det var hur coolt som helst. Jag var 13 och han var 14. Det fanns inget coolare överhuvudtaget. Några veckor senare kom Tabby Flyers till vår skola. Man skulle testa det på en idrottsdag. Vi blev frälsta på en gång, båda två. På den vägen är det. Jag var riktigt jobbig redan första träningen och bad coachen om att köpa skydd och grejer. Han tyckte väl att jag skulle pröva på lite mer och såna saker. Jag hade testat ganska många sporter innan. Alltifrån gymnastik, judo, karate, badminton, hockey, fotboll och allt möjligt. Inte riktigt hittat hem. Första träningen i amerikansk fotboll var det verkligen som att äntligen har man hittat hem och blivit frälst från första start.
På den vägen var det.
00:04:21 – Wille: När märkte du att du hade en fallenhet för det?
00:04:25 – CJ Björk: Jag tänkte inte så mycket på det i början. Vi hade ganska kul där som ett gäng på mellan 13 och 16-åringar i Täby som hela första säsongen bara tränade. Men det märkte jag nog. Jag kommer ihåg första träningsmatchen mot Stockholm Machines Liksom lerigt gärde någonstans. Jag tror det hette Ösbyrondellen i Djursholm. Ena endzonen är nästan ute i rondellen. Det är riktigt kastas i planen lutar och allt möjligt. Jag var livrädd hela matchen. Jag sprang runt där och var så jäkla skraj.
00:05:09 – Jacob: Hur gammal var du då? Då var jag 14, precis. Ja, det kan jag förstå att man är.
00:05:15 – CJ Björk: Jag var ganska kaxig innan. Då hade man bara gått upp mot sina polare i princip ett år. Inför den här matchen var man lite kaxig. Sen när det väl flög riktiga kulor och man mötte folk som verkligen försökte ta huvudet av en då var det inte så roligt längre. Sen fick jag in min första riktiga tackling och då vände allting på en gång. Det kommer jag ihåg som 14-åring att det var den matchen det vände. Sen dess fick jag ett driv. En känsla av att det här är nåt jag vill pyssla med hela livet. Man tänker att man är hela 14 år och att det här måste jag bli bättre på. Så det var lite där det började.
Tidig styrketräning och amerikansk fotboll i Sverige
00:05:56 – Wille: Var du stor redan på den tiden?
00:05:58 – CJ Björk: Nej. Mitt smeknamn var mikro, så jag var inte så stor. Det blev lite automatiskt att man hade en storebror som spelade hela den biten. Men jag var ganska ettrig och ganska jobbig initiellt. Sen hittade jag till gymmet. Jag köpte hem en bänkpress när jag var strax efter 14 till pojkrummet. Jag körde i princip bara bänkpress. Den hade nån larvig benspark på också, men det sket jag i.
00:06:31 – Wille: Jag vet vilka du menar.
00:06:32 – CJ Björk: Exakt. Skipsport eller nånting tror jag. Riktigt rastlösa. Så det var så det började. Lite där började jag också fatta att man kan bygga upp kroppen också. Ganska snart efter det introducerade vår dåvarande coach gymmet. Ett Tibblegym, Tibble AK som ligger nere i källaren till Tibblebadet. Ett riktigt källargym. Där fick vi ett riktigt fyradagarsprogram. Man körde sex dagar egentligen och sa att man bara körde fyra och lade till biceps triceps på alla dagar och allt sådana grejer. Alla muskler man kunde se i spegeln lade man till och körde på och körde på. Men det händer ju grejer. 14-15 bast, då kan man göra sådana saker. Skulle jag göra det nu skulle jag säkert gå sönder efter en vecka ungefär. Men då funkade det. Ja, de växte och växte ganska fort.
Fick ganska bra svar på en gång. Då märkte man med polare som man tränade med att man hade lite fallenhet och anlag för att lyfta att det hände saker och ting. Sen var det lite hängivenhet också och lite besatthet förstås, men det är en annan femma.
00:07:59 – Wille: Men hur var klimatet då? Spelar man fotboll i Sverige så är det ganska självklart vilka vägar man kan gå och det finns ju massa kunskap runt omkring en och sådär. Men hur var det i din sport med kunskap och träningsmöjligheter? Ni spelade en tävlingsmatch i en rondell, hur såg resten av möjligheterna ut?
00:08:19 – CJ Björk: När jag spelade i just amerikansk fotboll i Sverige så delades det fortfarande in i åldersgrupper. Det finns liksom inte pojkar 94 eller pojkar 96 eller något sådant. Du delas in i åldersgrupper. På den tiden fanns det i princip U16 och U19. Då träffade jag 13-16-åringar och sen 17-19-åringar. Efter det var du senior. Så du var på den nivån du var. Det kan vara ganska stor skillnad mellan en 13-åring som inte riktigt har kommit in i puberteten och en 16-åring som är i princip fullt utvecklad. Så det kunde vara lite ojämna lag där. Det var så det såg ut. Kunskapen var både högt och lågt. Många idrotter är också på den nivån ideellt. Det är eldsjälar och coacher och så vidare. Där hade vi ett par bra coacher. Både Jonna Haggren som tyvärr gick bort i cancer och sen även Carlos Lannefors som också gick bort i cancer, tyvärr.
Båda två var riktiga eldsjälar och lärde upp mig från grunden. Och så var det flertalet andra coacher som var med från början. Jag träffade en annan coach som är en av de bättre i Sverige som nu coachar riksidrottsgymnasiets elever uppe i Uppsala som heter Robert Johansson och var med där på ett hörn. Många runt omkring en som kunde väldigt mycket men inte hade så mycket resurser.
00:09:52 – Wille: Hur såg man på antalet klubbar? Fanns det flera Stockholmsklubbar till exempel?
00:09:57 – CJ Björk: Jo, det fanns det. Jag kommer ihåg på den tiden. Arlanda Jets var en av de absolut bästa juniorföreningarna. Sen fanns det några riktigt bra i södra Sverige. Jag har för mig att det var Kristianstad och Ystad eller Lund. Jag kommer inte ihåg riktigt, men där nånstans. Nåt av de lagen. Kristianstad, tror jag. De var riktigt bra på den tiden. Märsta eller Arlanda är riktigt bra juniorverksamhet. Täby också. Men det fanns inte jättemycket juniorlag då. Det var lite början. Innan dess fanns det bara flaggfotboll. Man springer runt med flaggor på höfterna och inget skydd och kontakt. När man drar flaggan är man tacklad. Det var det enda som fanns under seniornivå, 19 och neråt. Sen kunde man söka dispens när man var 18-19 för att vara med A-laget.
Men det var ganska nyligen. Nu är det säkert nån som har bättre koll än vad jag har, men runt 93, 94, 95 var det juniorverksamheten verkligen kom igång i Sverige. Och sen började det ta fart, faktiskt.
00:11:06 – Jacob: Hur är det nu? Nu är det mycket mer etablerat.
00:11:11 – CJ Björk: Mellan 50 och 60 klubblag i hela Sverige. Jag har förstått det som att… Juniorfotbollen, junioramerikansk fotboll är en av de få ungdomsidrotter som faktiskt växer ordentligt om man jämför med andra. Vissa backar faktiskt till och med medan amerikanska fotbollen växer. Så det är lite kul.
00:11:30 – Jacob: Men det blir ju en hel del aktiva. Man tänker, vad kan det ligga på en trupp i Sverige?
00:11:38 – CJ Björk: Då får de köra flera positioner i offensiven och defensiven kanske? Jo, men så är det ju. När jag vann… Vårt första SM-guld med Täby i U16, då spelade man niomanna. Då spelade vi många matcher med åtta. Det var folk som var sjuka. Var det ingen som bara kunde tänka att jag ställer upp.
00:12:02 – Jacob: Vi har ändå chans att vinna SM. Det hade ju jag gjort. Jag kan stå i vägen för någonting.
00:12:08 – CJ Björk: Det var helt sjukt. Vi mötte ibland lag som hade fulla trupper. Alltså uppemot 30 man. Och så stod vi åtta på sidlinjen där. Det var och vann ändå. Det var rätt sjukt. Då byter man bara håll egentligen. Då går man från offensiv till defensiv special teams. Du går aldrig av plan. Såklart. Så det var skoj. Kul när man vann. Hade det inte varit lika kul att åka på storstryk den säsongen. Man kommer ihåg det i minnet så väl. Man kanske ställde upp med elva pers på matchdag och vi skulle ha nio man på plan konstant. Det var lite annorlunda. I bästa förhållanden har jag minst 22 spelare eftersom du ska ha elva man på vardera sida av bollen. Och sen gärna en backup på vardera, helst 44. NFL-trupperna är på 53 aktiva och 45 som dressar på match.
Det är där du ska vara om du ska ha ett fullt lag. Om man tittar svenska mått mätt så är det väldigt bra om du har 35 pers konstant på träningarna. Med tanke på att det är väldigt få svenska spelare som får betalt. Importer får betalt, vissa coacher får betalt. Generellt för svenska spelare är det kanske att du får bensinpengar. Licensen. Kanske skydd. Eventuellt betalt. Då ska du ha nån superduperdeal. Men då har du folk med familjer. Alla möjliga, var de än är i livet. Antingen kanske de pluggar eller så jobbar de och har kids. Det är allt möjligt. Ibland kan inte alla komma.
00:13:51 – Jacob: Nej, precis. Men det är ju så det är. Tar du fotbollen nedanför division 2 och division 3 så är det väl ungefär så det ser ut där också då. Jo, men precis. Med familjerna och allt går
Specialisering och fysikkrav för olika positioner
00:14:02 – Jacob: före. Det blir lite… Omställningar. Hur stor är specialiseringen? Är det så stort att man har två på varje plats i NFL och det är de två som gäller på den positionen? Eller är det ändå någon kille som kanske är andrareserv på en position som får gå in och täcka om en annan försvinner på en annan position?
00:14:24 – CJ Björk: Just på högsta nivån är det väldigt specialiserat. Då kan du ha någon som bara kommer in när man vet att anfallet kommer springa med bollen. Till exempel nån på den defensiva linjen. Han är inne först och andra down. Sen går han ut. Medan du kan ha andra som är lite mer allround och till exempel spelar båda hållen. Men det är inte alls så vanligt där uppe på den nivån. På svensk nivå är det ganska vanligt att man spelar olika positioner. Men då framför allt på offense eller defense. Eller att det är olika system på försvaret. Du kanske spelar linebacker i ett typ av försvar. Sen spelar du defensiv back i ett annat eller defensiv end. i ett annat system. Det kan hända, men det är väldigt specialiserat. Ofta kan du se på en person vad han är för position redan innan för det är så pass nischat.
Som linebacker ser du ganska direkt både på rörelse och mönster hur han är byggd. Defensiv linje, absolut. Offensiv linje, samma sak där. Du ser ofta med blotta ögat vad han är för position.
00:15:27 – Jacob: Det är det som är lite coolt i amerikansk fotboll på något sätt. Man har väl inte de riktigt små tunna spelarna. Men annars är det ganska vitt och brett. Det är folk som är överviktiga rent ut sagt som ändå är sjukt bra på sin position. OS-klassig sprint som kan köra ute på kanterna oftast då som springer mer med bollarna. Eller försvarar med bollen kanske. Hur stor skillnad är det på dem?
00:15:53 – CJ Björk: Det är jäkligt stor skillnad. Ibland kan jag ha de här riktigt största killarna som spelar på defensiva linjen som ser ut att inte kunna röra sig överhuvudtaget. När bollen väl går av så bläxlar det bara till. De är bra på att fånga folk. Exakt. De är bra på att sänka folk och jaga quarterbacks. Det är helt sjukt att bevittna IRL när man väl ser dem. Men de som står på sidorna, till exempel receivers, defensiva backar, de som ska täcka de här receiversarna. Det är väldigt tufft att se dem röra sig. Extremt effektivt, jäkligt snabba. Där kan det vara en skillnad på vikt om man tittar på en defensiv linjeman som spelar på en nose tackle som står i mitten. Han kan väga upp mot 150-160 kilo medan du har en receiver som kan väga ner mot 80 kilo på minsta nivå, 80-85.
Men oftast brukar de ligga mellan 90 och 100 kilo där någonstans. Wide receivers också.
00:16:55 – Jacob: De är så välbyggda ändå. Är de långa då också eller är det bara väldigt kompakta personer?
00:17:00 – CJ Björk: Det där går ju liksom lite i trender också. Ibland så vill ligan ha de här riktigt långa snabba receiversen och ibland är det trend att ha lite mindre. Men det finns ju exempel
Testerna på NFL Combine och 30 reps på 100 kg i bänkpress
00:17:12 – CJ Björk: på alla och det finns alltid undantag till regler. Alltså om man tittar på Den här NFL-combinen där de mäter allt ifrån längd mellan tummen och pekfingret till vingspann till högt hopp. Allting. Viktlängd. Du mäter varenda grej. Röntgar benen. Du gör allting. Då kan det vara vissa normer du måste uppfylla. Till exempel på min position. Då var man tvungen att vara sex fot, vilket är 1,83 nånting. Jag är 1,81, vilket är 5,11. Men jag visste att jag var tvungen att vara sexfot för att scouterna skulle kolla på mig överhuvudtaget. Så jag fuskade mig till sexfot. Så där brukar det ju vara i basket, för där kör de också någon sån här combine och då är ju alla typ 7 feet hit och dit.
00:18:00 – Wille: Det känns som väldigt mycket lyckosiffror där.
00:18:02 – Jacob: Det är väldigt mycket beroende på vilka skor man har på sig.
00:18:05 – CJ Björk: Exakt. Nej, jag var tvungen att vara barfota tyvärr. Och sen så skulle man andas ut hela vägen. Inhail ska man andas in och så exhale och så mäter den om man andas ut färdigt. Så jag andas inte ut hela vägen men jag fick sex fot i alla fall. Det var en av mina absolut bästa prestationer. – Jag tänkte faktiskt fråga dig om den där kombinern.
00:18:28 – Wille: Hur kändes det att gå igenom den? Var det relevanta grejer som var mätta? Jag vet att man mäter just bänkpress och det vet vi att du var bra på.
00:18:37 – CJ Björk: Jo, det funkar alldeles utmärkt. Jag hade övat redan som 14-åring så det var inga konstigheter. Men den är inte så relevant egentligen och den ifrågasätts nästan år ut och år in på varje combine. För att klargöra, jag var på NFA Europe Combine vilket var alla internationella spelare. Då pratar vi alltså hela Europa, japaner, mexare. Alla utom nordamerikaner eller från USA. Det var exakt samma tester som det är i en vanlig combine. Bara så att vi har det på det klara. Men det är väldigt relevanta tester. Till exempel stående jämfota längd. Sen har du vertikalhopp. Sen har du 40 yards, 10 yards. En form av shuttle drill där du ska springa fram och tillbaka, fram och tillbaka. Byta riktning och så vidare. Du har en massa olika tester som är väldigt relevanta.
Den som är minst relevant är nog bänkpressen. Där är det en maxreps på 100 kilo eller 225 pounds. Det är egentligen styrka och uthållighet mycket mer än explosivitet. Det är väldigt få gånger du under en match skulle ta tag i en spelare Reppa honom, liksom. Det skulle vara mer relevant kanske med en explosiv övning. Eller ett maxtest i alla fall. Ja, men exakt. Fem RM eller någonting där det är lite mer explosivt och lite mer styrka inblandat.
00:20:08 – Wille: Men eftersom i den här podcasten så är det mest relevanta testet. Hur många reps gjorde du på 100 kilo?
00:20:14 – CJ Björk: Jag gjorde 32. Jag fick bara 30 godkända för jag var för laddad de två första. Jag låste inte ut dem. Jag var lite för laddad. Jag visste att det var två saker, eller tre saker. Först var det längden, måste jag klara det här. Jag måste vara sex fot. Sen så var jag tvungen…
00:20:35 – Jacob: Det ser tufft ut att ha med sig.
00:20:37 – CJ Björk: Ja, visst är det. Annars hade inte skatterna kollat på mig överhuvudtaget. Jag var tvungen att ta sex fot, så det klarade jag galant. var jag tvungen att springa minst 4,7 på 40 yards. De visste att jag skulle vara stark och göra bra ifrån mig i bänken så jag ville verkligen blow them away. Det skulle inte vara nåt snack. Normen då var väl mellan 15 och 22 reps för min position. Så jag sa att nu blåser vi av taket på en gång. Jag var lite överladdad inför den. Det höll på att svartna för ögonen innan jag ens lade mig på bänken. Så då fick jag bara 30 godkända.
00:21:22 – Jacob: Det är inte fy skam alltså. Nej, det är helt okej.
00:21:26 – CJ Björk: Jag tycker faktiskt det.
00:21:28 – Wille: Jag tänkte på en annan grej, för du sa att
Tränarstab och upplägg på en fotbollsträning
00:21:31 – Wille: i Sverige till exempel så kan det vara över 30 spelare som kan vara med på en träning. Just rent organisatoriskt, hur många personer har man som tar hand om de här spelarna under en träning? Jag tänker typ fystränare, defensiva tränare, offensiva tränare. Hur stor är staben?
00:21:49 – CJ Björk: Du ska helst vara en headcoach. En offensiv coach, en defensiv coach. Sen ska det helst vara under den offensiva och defensiva coachen. Det ska vara en per position. På offensiven har vi den offensiva linjen. Sen har vi en quarterback-coach, en runningback-coach, en whater receiver-coach. Det är väl där nånstans. Sen kan du ha en tarents-coach också, men det är lite överkurs i Sverige. Det brukar jag ha ungefär. På den offensiva sidan har du i alla fall O-line coach, quarter-by-coach, running-by-coach, witer-shiver coach och en offensiv koordinator. Så det är fem på anfallssidan. Sen på defensiven har du egentligen sett samma sak. En defensiv koordinator eller defensiv coach som bestämmer vad vi ska göra egentligen.
Sen har du en defensiv linjecoach, en linebackercoach, en defensiva backars coach och sen kan du ha någon mer special. Kanske en extra lineback-coach, att du delar upp defensiva linjer i olika delar. Men det är inte så vanligt. Det vanligaste i Sverige är att du har fyra defensiva coacher fem offensiva coacher, en head coach. Så du är uppe i en, två, tre, fyra… Tio. Precis. Sen får vi inte glömma special team-coachen. Så det är elva. Men oftast är det en positionscoach som knäcker extra som special team-coach i Sverige.
00:23:14 – Jacob: Det är på match då? Har ni extra fystränare på träningarna?
00:23:18 – CJ Björk: Vissa lag har ju den fördelen att de har en riktigt bra fystränare i Sverige. Men alla amerikanska lag har ju minst tre strength coaches. De flesta professionella lag har ju minst en eller två strenght coaches. Sen har du alla trainers också, som en fysio eller sjukgymnast. Det finns att strössla med i proffsen. I Sverige brukar det vara kanske en på träning och sen alltid en på match. På landslagsnivå har du alltid full stab. tipptopp liksom.
00:23:55 – Jacob: Men det är så välbeställt ändå på tränare som man säger på den här högsta nivån i Sverige. Jag kan tänka mig själv om vi tar motsvarigheten här. Vi pratade pengar innan att det kanske motsvarar division 2 i fotboll. Och där är det ju svårt många gånger att hitta en assisterande tränare.
00:24:14 – CJ Björk: Så är det ju. Men i Sverige, om man tar de bästa lagen, då brukar man kunna ha de flesta coacher där nästan varenda träning. Sen så är det ju så att då Kan inte nån vara där tar nån annan coach över. De kanske lägger upp nåt roterande schema eller nånting. Men jag vet att Tyresö har säkert alla coacher där jämt. Karlstad säkert också. Stockholm har säkert också de flesta där. Sen även Örebro. Alla topplag. De flesta. Bra lagen i Sverige har de flesta coacherna där varje träning.
00:24:55 – Jacob: Vad får man utbildningen och så här liksom? Vad kommer det? Alltså tränarna. Finns det någon tränarutbildning i Sverige eller är det utländska tränare eller med erfarenhet från eget spel? Det är en salig blandning.
00:25:08 – CJ Björk: Vissa spelare eller vissa coacher har kanske aldrig gått en coachutbildning överhuvudtaget. Bara spelat själva i Sverige eller internationellt. Olika proffsligor i Europa och så där. Medan andra kanske inte har spelat alls och bara coachat och gått utbildningar under Svenska Amerikanska Fotbollförbundet och har ett brinnande intresse för amerikansk fotboll. Sen finns det även importtränare från USA eller några andra länder i Europa. Så det finns en salig blandning. Jag tror att det finns, jag vet inte 100% säkert, men jag tror att det finns nån bestämmelse om du är svensk coach, ska du ha gått nån grundläggande kurs speciellt om du ska coacha ungdomar, då ska du ha gått nån grundläggande kurs i coachning där de går igenom lite grunder, vad du får och inte får göra.
Det hade inte så många coacher gjort när jag började spela. Då var det i princip att vissa coacher tyckte det var kul att ta den absolut största killen mot den absolut minsta och se vad som hände. Men då fick man lära sig det svåra sättet.
00:26:18 – Wille: Jag tänkte på det. Det är så olika kroppstyper och personligheter som spelar. Man måste väl ändå träna väldigt olika? Att man lägger upp träningen för de olika lagdelarna väldigt olika?
00:26:31 – CJ Björk: Jo, det är där hela strukturen är ganska viktig. Oftast om man tittar på en generell träning så har du först uppvärmning och sen delar du upp det, först kanske positionsvis och så övar alla positioner på rent positionsspecifikt och blir bättre på det. Sen går man ihop oftast i lagdelar. Till exempel försvaret står för sig och går inom försvarssystemet samtidigt som offensivanfallet gör detsamma. Sen kanske man går in ihop bara och kör pass till exempel. Linjespelarna går med varandra och övar mot varandra, både offensiv och defensiv. Medan de så kallade skill-positionerna, alltså alla förutom linjefolket, kör en mer… Alla för rörbollen. Exakt. En mer passinriktad övning där man bara jobbar pass, nöter det.
Alltså passförsvar kontra passanfall. Sen går man ihop till slut och kör hela laget. Det skulle vi säga. Och sen instrött att man kör special teams. Olika typer av free goal, kick-off, pump-return-punt och allt det där. Allt det man gör när man sparkar bollen ska vara inströsslat där hela tiden. Enligt mig utspritt över träningen så att det blir lite matchliknande. Det skulle vara optimala träningsförhållandena.
00:27:51 – Wille: Men det finns olika filosofier i hur man kan lägga upp träning.
00:27:56 – CJ Björk: Jo, det gör det absolut, men de flesta ser ut ungefär så. Det är ganska ovanligt att man sticker ut från det eftersom det är ganska så nästan skrivet i sten, att man gör på det sättet. Vissa träningar kanske du kortar ner alla perioder för att du vill ha ut väldigt mycket team som det heter när du kör Office-motiven som nöter spel och kanske tvärtemot andra träningar att du har mycket mera uppdelat väldigt mycket längre under träningen. Vilket också beror på hur pass slitna spelarna är. Alltså vad du vill ha ut av träningen. Det finns massa olika variabler. För det mesta ser det ganska likt ut, bara att det fördelar upp det så att det är mindre smälla på varandra och mer springa och öva strategi, medan du planerar andra saker andra dagar och så vidare.
00:28:54 – Jacob: Hur sliter
Fysisk belastning, skador och hjärnskakningar inom sporten
00:28:55 – Jacob: en match på en spelare? Om vi tar att man har sin position och man är liksom oftast bara med på offensiven eller defensiven. Så då blir det 40 minuters spel. Men kanske inte att man är involverad i alla spelen och så här egentligen. Men hur känner man sig dagen efter matchen när man spelat amerikansk fotboll? Är det smällarna som gör ont eller är det liksom ändå lite… slitna, trötta baksidor efter sprint och sådana här saker? Vad är det som sliter?
00:29:30 – CJ Björk: Alltså smällarna, absolut. Och sen så är det de här konstanta riktningsförändringarna. Både frivilliga och ofrivilliga, så att säga. Så det blir ju… Väldigt påfrestande för en ovan. Säg att man inte har spelat på ett tag, man har bara kört försäsong. Första matchen känner man av ljumskar, knän, fotleder, ryggen, axlarna, nacken. Typ hela kroppen. Sen beror det på vilken typ av match, vilka du möter. Möter du nåt lag som gillar att springa mycket med bollen, som har en tung runningback Alltså som min gamla position, då får du jobba livet ur det liksom. Då får du försöka… Ja, du var linebacker skulle jag säga.
00:30:18 – Jacob: Då står man lite bakom de här raka linjerna, är det inte så?
00:30:22 – CJ Björk: Exakt, man står precis… Då ska man fånga upp folk som kommer liksom. Exakt, så egentligen… Som om man tittar på försvarslinjen, alltså defensiva linjen som står framför linebackers. Defensiva linjen har egentligen som primära uppgift att egentligen försöka stoppa den offensiva linjen för att ta sig ner och blocka linebackers och safes och så vidare. Linebackers ska kunna springa ganska fritt men möter oftast på en offensiv linje flertalet gånger under en match. Syftet för en linebacker är att de ska jaga ner springspelen och hjälpa till i det grunda passförsvaret. Det är lite så det ser ut.
00:31:03 – Wille: Vad är det för skadepanorama om man kollar på amerikansk fotboll?
00:31:08 – CJ Björk: Knän som ryker. Fingrar. Inte så mycket fotleder. Ja, det är fotleder också, men primärt är det ju knän.
00:31:19 – Jacob: Tejpar du upp fotlederna ganska mycket gör man inte det. De behövs ju inte på det sättet. Man behöver inte vara så känslig i dem egentligen.
00:31:25 – CJ Björk: Nej, jag brukar tejpa rätt rejält både innanför skon och utanför skon. Mest att dojan ska sitta kvar på foten. Sen ser det jävligt coolt ut. Det är mycket fingrar för min del, axlar också. Sen finns det också hjärnskakningar. Jag har haft ganska tur. Jag har inte haft nån större som jag vet om. Eller jag kommer ihåg i alla fall. Det är väl primärt utslitna knän och att man får ganska ont i… I fingerlederna, alltså tummar brukar ryka. Man drar dem ur led och sådär. Ganska vanligt.
00:32:10 – Jacob: Man tejpar inte fingrarna innan då också? För tummen kan man ju ändå stoppa hyfsat bra med lite tejp då?
00:32:17 – CJ Björk: Jo, men man gör det i… Oftast för min del, eller ganska många andra också, att man gör det i perioder när de gör riktigt ont. Då tejpar man upp dem och sen har de läkt och så struntar man i det och så drar man till den igen och så vidare. Sen är det skillnad på vilken nivå du spelar på. Ju högre nivå, desto mer hjälp får du. På en hög europeisk nivå kan du sätta dig och säga att tejpa dig. Då har du alla fötter tejpade. Du har tejpat tummarna och handlederna och ett finger var för sig. Då är du ett set. På svensk nivå får du oftast tejpa dig själv. Då blir det kanske inte så jättenoga.
00:32:58 – Jacob: Är det inte lätt att tejpa fingrarna då heller? Alltså, tumma? Nja, sådär alltså.
00:33:05 – CJ Björk: Men sen annars så… Ja. Alltså, det är ju skador som i alla andra sporter egentligen. Men primärt… Alltså, de allvarligaste skadorna är väl egentligen ordentliga hjärnskakningar.
00:33:17 – Wille: Ja, för det… Alltså, det var ju en utveckling som måste ha kommit under tiden som du var aktiv. Alltså, just det att man började prata så mycket om hjärnskakningarna.
00:33:24 – CJ Björk: Alltså, det var egentligen inte… Jag var med i Dallas 2006. Då… Då var det inte jätteuppdagat. Men däremot i Green Bay när jag var där året efter var det väldigt aktuellt. Sista året när jag var med Sinci var det extremt aktuellt. Sen har det blivit mer och mer. Men det är stor skillnad om man tittar på europeisk nivå. Och sen där borta, de går med nån form av handröntgen, resonansmätare och skannar varenda hjälm och piper det, då slänger de hjälmen. Medan i Sverige, jag hade samma hjälm i fyra, fem år. Det är inte sunt överhuvudtaget. Helst ska man byta. när hjälmen är spräckt. Det finns massa sätt för de här materialen att se det. Hjälmtekniken har kommit bra mycket längre än vad den gjorde när jag började. Men om man jämför…
Om jag jämför mitt eget kranium från när jag började spela och nu. Min sista säsong, 2010, kunde jag inte gå in lika hårt i smällarna som jag gjorde när jag kanske var som tuffast. när man spelade där borta 2006-2007. Då gick man in med huvudet konstant. Det får man inte ens längre. Om jag skulle sätta på mig axelskydd och hjälm nu och spela med nåt klubblag skulle jag åka ut med huvudet för det, för jag spelade olagligt. Det har ändrats mycket med player safety och att inte gå in med huvudet först. På min tid var det så du lärde ut. Huvudet och hjälmen var ditt vapen. Det var det jag gick in i först för att alltid träffa folk i mitten och få en bra leverage och allt det där. Det har ändrats väldigt mycket till det positiva. Tycker ändå fan.
00:35:23 – Jacob: Tycker du liksom sporten har inte… Det kanske nästan blir bättre i sporten också. Lite svårare att fånga så blir det lite mer spel. Ja, alltså det blir ju mer offensivt lagt.
00:35:33 – CJ Björk: Alltså det är ju lättare att spela anfall än försvar. Försvaret får ju typ inte göra någonting längre. Men det är vissa saker där jag tycker att det är lite väl. Alltså nu till exempel på quarterbacken, han som passar då. Han fick du ju tackla hur du ville förut. Alltså hans… Det var ju bara ta ner skiten. Nu får du inte tackla honom under knät eller över nyckelbenen. Säg att jag kommer igenom offensiva linjen och är på väg att säkra honom som det heter när man tacklar en coreyback när han står och försöker passa. och så har jag en 140 kilos kille som försöker blockera mig och han håller i mig och jag kommer precis förbi och ser quarterbacken i ögonvrån och slänger mig ut bara för att få en schysst säk och att vi ska gå bra defensivt sett och hela den biten.
Kanske jag träffar honom under knät eller i huvudet med en hand eller vad det nu är. Då blir det flagga 15 yards för försvaret. Straff. Sånt tycker jag är lite… Sånt kan förstöra sporten. Jag menar inte att quarterbacken som kostar mest i hela laget ska bli skadad och hela den biten. Men det förstör lite grann. Det gör det faktiskt. Jag är ju lite gammal i skolan. Lite smällar får man ju ta.
00:36:55 – Jacob: Borde inte quarterbacken kunna ducka lite också så blir det ännu svårare att träffa honom. Som de gör i basebollen där. De kortar avståndet mellan knä och armbåge mer och mer.
00:37:06 – CJ Björk: De är ju väldigt fokuserade ner mot planen och tittar på potentiella mottagare och sådär. De menar också att han är ganska försvarslös. Vissa cornerbacks är kanonduktiga och har nån form av sjätte sinne för det där eller undviker. Folk är precis i sekund konstant. Medan andra står där som frihetsgudinnan och får tokspö. Det är väldigt annorlunda. Vissa regler är jag helt för, medan andra… Det blir lite att dra det till sin spets. Om man nuddar nån på huvudet… Det får vara nån rim och reson på det hela. Det kan inte vara att om du nuddar nån på huvudet får du en flagga i 15 år som bestraffning. Man skulle önska att det fanns nån gråzon där man fick nita på nån hyfsat i alla fall.
00:37:53 – Jacob: Ja, det är svårt när man ska sätta regler och skriva liksom om det är hårt. Exakt, om det är hårt. Man får fråga honom, var det hårt?
00:38:03 – CJ Björk: Om det kommer snorbubblor, då var det för hårt.
Slutet på karriären, landslaget och internationella spelare i NFL
00:38:14 – Jacob: Du slutade ganska tidigt. Var det just på grund av kroppen eller var det att suget försvann lite när du var 28? Ja, precis.
00:38:22 – CJ Björk: 2010 där. Jag fick inte…
00:38:24 – Jacob: Det är kanske inte så tidigt i amerikansk fotboll?
00:38:26 – CJ Björk: Det beror på lite grann. Jag hade ju kunnat spela i europeiska ligan. Jag gjorde sista året i Kiel i tyska ligan GFL. Jag var med Cincinnati 2008-2009. Övergången mellan åren och stannade kvar i USA i 7-8 månader på mitt visum. Jag åkte runt på workouts med olika NFL-lag och även tryouts för CFL, vilket är den kanadensiska motsvarigheten. Det är lite regeländringar och sånt. Lite snabbare, men NFL är bättre. Jag försökte hålla mig kvar där borta.
00:39:07 – Wille: Pengarna började sina ganska fort och mitt visum gick ut.
00:39:11 – CJ Björk: Jag fick inte kontrakterbjudande på den tiden, så då tog jag kontakt med ett tyskt lag. Jag hade ganska kul där nere och spelade en säsong där. Men det är ganska mycket lägre nivå. Det jag märkte när jag kollade på matchfilmer… Amerikansk fotboll är en sport där du tittar otroligt mycket på dig själv. Det är väldigt mycket självanalys. In i minsta detalj. Du är nere och räknar steg och handplacering och ena med det fjärde. Det har man gjort så länge och så många år. Det är man så drillad på att man är sin egen största kritiker. Då sitter man och tittar på sig själv i tyska ligan och tittar på matchfilm och träningsfilm och allt vad det är och ser att jag konstant slarvar. Jag blir sämre. Jag gör inte min teknik och allting. Men det är också för att man inte behöver längre.
Det är det som är med lagsport, att du är ju inte bättre än de du spelar med och spelar emot. Det är ju väldigt svårt.
00:40:10 – Jacob: Det är en konst att kunna dominera mer än nödvändigt, kan man säga, och inte bara bli en diva.
00:40:18 – CJ Björk: Nej, men precis. Man kan försöka sporra sig själv mentalt och köra på, men du blir ju aldrig bättre än vad du möter för motstånd. Det var lite därför… Jag kände att jag har blivit bättre för varje stund jag kliver på planen börjar det bli sämre. Nu börjar det bli dags att lägga skorna på hyllan. Det var så jag kände den sista säsongen i Tyskland. Det var skitkul, men det blev inte mer än så. Absolut sista matchen gjorde jag med landslaget 2010. Det var EM i Frankfurt eller nåt sånt. Det var sista, sista. Men det var extremt roligt. Det var med några få som jag hade spelat med under min uppväxt. Men det var sista matchen.
00:41:07 – Jacob: Hur står sig Sverige Europamässigt?
00:41:12 – CJ Björk: På min tid? 2005 vann vi EM. Jag har för mig att vi har hamnat…
00:41:22 – Jacob: Jag kommer inte ihåg årtal, men någon gång i slutet på 90-talet hamnade vi trea i VM.
00:41:30 – CJ Björk: Jag tror vi hamnade fyra eller femma i VM 2007 i Japan. Sen dess har det varit lite av ett generationsskifte. Jag tycker inte att landslaget riktigt har kommit upp i absolut bästa Europaelit men Sverige har varit Europaelit i ganska många år under 2000-talet. Men nu tror jag att landslaget är på gång igen. Många unga duktiga spelare. Generellt sett är det ganska svårt att hitta bra linjefolk. Riktigt stora killar som gillar att spöa folk. Det låter lätt att hitta, men det är inte så lätt.
00:42:15 – Jacob: Man får ta lite stryk också. Det kanske är det som avskräcker.
00:42:19 – CJ Björk: Exakt, det är det som är grejen. Så fort du får skydd och hjälm på dig, då är det inte samma sak längre.
00:42:26 – Jacob: Nej.
00:42:27 – Wille: Men om man tänker på, jag följer basket en hel del, och där är ju inte USA det enda landet som räknas längre. Europa har ju väldigt bra spelare i Spanien, och Sydamerika är ju väldigt bra i Argentina och så vidare. Men hur ser det ut i amerikansk fotboll? Finns det något annat än USA helt enkelt?
00:42:50 – CJ Björk: I det VM som Sverige spelade 2007 vann USA mot Japan i en väldigt tight fight. Men det som bör sägas är att det var inte USAs bästa spelare. Det var lite som basketen under en viss tid där man skickade division 2 och college. Det var mycket collegespelare. Väldigt duktiga dock och det var inte grädden av eliten. Det har inte USA än skickat riktigt. De bästa, bästa. De har inte behövt det än. Jag tror att det krävs att USA förlorar ett VM mot ett annat land. Då kommer de kanske börja skicka… Det är den amerikanska stoltheten. Det är på gång. Det är ganska häftigt att se. Generellt sett amerikansk fotboll i världen börjar… Jag ska överdriva att komma ikapp. Det börjar likna nånting. Det är inte riktigt där basketen är. Vi kommer alla ihåg när Oldstar-laget åkte på däng i basket.
Det är nåt sånt som måste hända för att det ska bli på riktigt. Men resten av världen är inte riktigt där än. Det är fortfarande dominerat av amerikanare och de är bäst.
00:44:10 – Wille: Men i NFL, finns det många importer där?
00:44:14 – CJ Björk: Det är lite kul, för det är väldigt många… Jag har aldrig sett förut att det blir så många som blir intagna. Jag vet att det är en fransk wide receiver som har sajnat med Giants. Det finns två tyskar som har gått genom hela collegesystemet och blivit draftade högt och spelar med New England Patriots och Indianapolis Colts. Est som spelar med Bengals som är en gammal diskuskastare. Det låter som det passar. Han är ett riktigt monster. Det är kastidrottarna, de är fantastiska. Sen tror jag det är nån till kastidrottare som nåt lag precis har signat. Men det börjar hända nånting för NFL har börjat titta internationellt rent efter atleter. De börjar hitta dem här borta på olika ställen i Europa. Det är häftigt. Det börjar hända saker och ting.
Det kommer att dröja länge innan de ändrar på regelverket att de ska kunna drafta internationellt. Nu är amerikanska fotbollen kanske en av de få idrotter kvar där du bara kan drafta från collegesystemet. Det är punkt slut. Du får inte drafta nån annanstans ifrån. För agents får du plocka var du vill ifrån. Men att gå i draften så draftar du alltid bara från det amerikanska collegesystemet. Punkt slut. I basketen, hockeyn och många andra toppidrotter har draften ingenting med skolan att göra. Medan i NFL har den i allra högsta grad… Det är världens pengako och hela den biten. Det kommer nog dröja innan vi får se att det blir ändring i det regelverket så att de får drafta från… från hela världen, men då måste världen höja sig ett par snäpp först.
00:46:13 – Wille: Men det var det jag tänkte, jag tror att det har att göra med att det är så pass stort i USA. Med hockeyn så är det ganska svårt att neka till exempel svenska eller tjeckiska spelare att komma in i ligan. Och i basket så känns det som att de har så mycket ekonomiskt på att vinna och blanda in Kina i den marknaden. Medan jag tänker att amerikansk fotboll är så jäkla stort i USA att de kanske inte ens behöver bry sig så mycket om vad som händer.
00:46:41 – CJ Björk: Tiotusentals collegespelare kommer ut varje år och det är en väldigt liten procent som klarar sig hela vägen till NFL eller ens får en chans. Det är faktiskt ett av nutidens största köttmarknader på det sättet. Det är bara… Längd, vikt, vad kan du göra fysiskt? Okej, hej då. Det är väldigt prestationsbaserat. som odraftad internationell spelare. Du ska göra bra jäkla mycket. Du ska vrida på många huvuden innan nån ens tänker på att signa dig. Jag personligen hade lekstuga på de kanadensiska CFL-tryoutsen. De frågade hela tiden var jag skulle gå i skolan.
00:47:36 – Jacob: Vad är gymnasium?
00:47:37 – CJ Björk: Exakt. Täby. Nej, det köpte de inte. Man fick berätta sin story gång på gång igen. Jag gick inte college. Jag spelade proffs i Europa och sen hit. Många vänner där. De vill kunna ha sin… De är så inrutade i gamla rutiner. De vill kunna gå till en collegecoach och ha koll på för då har den spelaren varit där i typ fyra år. De har all bakgrundsinfo och allting, allting, allting. Det är deras grej. De kör på det.
00:48:11 – Jacob: Hur många lag finns det i NFL just
Löner, kontrakt och kontraster i NFL-omklädningsrummet
00:48:16 – Jacob: nu? Jag ser seriesystemen där. 32. Det är 32 lag och så säger vi 50 aktiva per lag. Det är inte många alltså.
00:48:25 – CJ Björk: Nej, precis. Det är inte en stor kvot om man tittar på hur många som spelar i collegesystemet. Men collegesystemet är ju gigantiskt med flertalet divisioner. De brukar ju oftast drafta bara från division 1. Sen så har de draftat från andra divisioner också och andra delar också. Det är ju väldigt få som faktiskt… Medellivslängden i NFL är 3,5 år. Vilket är både av politiska skäl och pengamässigt. Bakom kulissen… Om du får ett fjärde ackrediterat år… Otroligt mycket svengelska. Men om du får ett fjärde år på pappret officiellt då betalar NFL ut NFL-pension. och matchar på ett visst sätt. Då måste du ha fyra färdiga år. Väldigt många ryker innan den spärren, av nån konstig anledning. Då kommer det en annan draftad spelare som är tre, fyra år yngre för billigare peng.
tre, fyra år fräschare. Så då är det bara att ta nytt kött.
00:49:40 – Jacob: Det säger ju ändå en hel del om hur många det är som egentligen kanske håller måttet som inte får en chans alls. När man ändå kan byta de här spelarna lite hipp som happ. Tre år, du har gjort det bra men vi tar in en annan som är lika bra. Ungefär. Och då är det säkert många som inte får chansen alls.
00:49:57 – CJ Björk: Nej men det är ju så. Och det är ju där också du har hela baksidan på medaljen så att säga. Många av de där har ju inte direkt fokuserat jättemycket under sin utbildning. Så att de hamnar ju lite på fel ställen och liksom hela den biten kanske när de inte… När de märker att det de satte alla kort på det håller inte längre. De kan inte längre bli NFL-proffs och tjäna flera miljoner.
00:50:20 – Jacob: Men hur mycket tjänar man som en truppspelare då de här tre åren? Vad ligger en ersättning på? Är det bara stjärnorna som har höga betalningar?
00:50:30 – CJ Björk: Ja, lite så är det ju. Det är ju kanske mellan 8 och 10 spelare av de där 53 per lag som tjänar de riktigt stora pengarna. Sen så finns det ju en players' union som sätter att du ska tjäna ett visst antal pengar som minimilön. Och det är, tror jag, runt Det är säkert bra mycket högre, på min tid i alla fall. Då var det 280 000 dollar per år. Då skulle du vara aktiv. Sen finns det även löner under det. Men det är om du bytte om varje match. Du var aktiv varje match. Då skulle du få så mycket… Jag tror det är bra mycket högre nu. Strax över 300 000, om inte mer, som är League Minumum. Det höjs varje år med 30 000. För varje år du spelar och är aktiv. Om du inte har nån… nåt kontrakt skrivet eller nåt speciellt, om du bara har standardkontraktet då höjs det med ett visst tiotusentals dollar varje år automatiskt.
Sen har vissa människor helt sanslösa. När jag spelade i Dallas satt jag mellan två av de kanske främsta defensiva backarna nånsin. För det första snackade de om sina Ferraris och det ena med det fjärde. Det ena skulle köpa den andra. Han bara, men jag kan inte manuell låda. Men han bara, men det är paddlar, det är paddlar, det är inget problem. Jag bara satt däremellan och bara, ja okej. Men det är killar som glömmer. I NFL får du betalt en gång i veckan. under 17 veckor under regular season. Sen blir det en helt annan lön under slutspelet. Då får alla samma lön. Det betyder att du får en check varje tisdag eller onsdag lite beroende på vilket lag du är. Nu är det lite mer moderniserat. än vad det var på min tid. På min tid fick du en faktisk papperscheck i ditt skåp.
00:52:24 – Jacob: Gott att sitta och skriva ut de där checkarna. Två miljoner på dig.
00:52:29 – CJ Björk: Han till höger om mig, Roy Williams, han skulle tjäna 13 miljoner det året. Och så var det lite bonusar och grejer. Då tar man 13 delat på 17. Då fattar man hans veckolöner. Och sen han till vänster skulle tjäna 25. Att se deras veckolöner. Det är typiskt killar som städar ur sitt skåp i slutet på säsongen och har glömt en 800 000-dollar-check.
00:52:53 – Wille: De bara, oh yeah, sweet. De hittar pengar i soffan. Det är såna otroliga kontraster.
00:53:02 – CJ Björk: I ena sidan av omklädningsrummet är det folk som åker dit i en sliten gammal pickup-truck och knappt har en tv hemma. Har du de där killarna som köper en bil i veckan ibland och kanske en hel Breitling-kollektion en annan vecka? Det är väldiga kontraster i lagen. Den aktiva truppen är 53. Sen har du även en practice god som nu är höjd till 10 som på min tid var 6 eller 8. Sen har du även kanske en anger reserve. Du kan ha en spelartrupp på närmare 80 under säsong varpå 10 kanske är skadade och sen har du 10 på practice squad och 53 på aktiva rosten och 45 som dressar. Det är väldigt stort spann på löner där.
00:53:55 – Jacob: Sitter alla i samma omklädningsrum där också? Det är också en grej. Det är ändå en grej att klämma in 60 pers i ett omklädningsrum.
00:54:02 – CJ Björk: Jo, men alla sitter i samma omklädningsrum. Det är ett jäkla tjatter alltså. Och jävla bråk om vilken musik som ska spelas. Där ser man ju den som är störst, käck. Störst, käck eller tyngst. Exakt, precis. Eller mest pondus. Jag fick aldrig välja musik i alla fall. Det är väldigt intressant att se hur folk är. Det är folk från alla möjliga typer av bakgrunder. Jag var där från Täby. Sen hade man folk från olika getton. Folk som har gått i Ivy League-skolor till exempel Harvard Yale och alla de där. Vilket är skolor som inte betalar sina… De som kommer till de skolorna är bara på… academic scholarship. De är inte på athletic scholarship som väldigt många andra skolor har. Det har de alltså inte? Nej. Kommer du till NFL och har…
Ändå lagt ut de pengarna? Exakt. Då är det först Bright. Det är lite annorlunda vad du pratar om med olika personer. Jag träffade en annan, Dahanne Jones, vilket var en talangversion i sin serie. Han hade rest världen över. Då har du helt annorlunda samtal med en sån människa om du skulle ha med en person som hade lämnat sin stat. Jag har folk som frågade mig, Oh, you guys got the internet over there? Cool! Man bara, men alltså sluta! Det är vi som jobbar med checkar, för helvete!
00:55:35 – Wille: Exakt!
00:55:36 – CJ Björk: Nej, men det är så här, det är helt… Oh, you guys got your own language? That's cool! Man bara, men sluta! Det är till att du träffar någon, nej men exakt, till att du träffar någon som liksom Kanske talar fyra språk och har en jäkla koll och kanske målar hemma. Alltså typ såhär i artist… Alltså inte artist, men målar tavlor. Konstnärlig. Konstnärlig, exakt. Så det är väldigt spann på olika typer av personligheter. Så det var ju sjukt intressant att träffa så otroligt mycket olika typer av människor.
00:56:10 – Jacob: Och du fick byta lag där tre gånger också så du stötte på ännu mer.
00:56:14 – CJ Björk: Ja, exakt. Vissa träffar man ju igen, vilket inte var jätteovanligt. Men jag träffade ju… När jag spelade i Green Bay spelade jag med många spelare som jag spelade med i Amsterdam. Farmarligan, NFE Europe. Jag spelade tre år med Amsterdam Admirals. Då träffar man dem igen, de som har signat kontrakt över med NFL. Det är jäkligt roligt. De man träffar igen blir som ett kärt återseende. Om det inte är på samma position, då är det aldrig ett kärt återseende. Då är det otrolig konkurrens. Oftast är du inte vän med dem på samma position. Det kanske låter jättekonstigt. Det är en väldig skillnad mot europeisk och svensk idrott mot amerikansk idrott. Många andra idrotter jag har pratat med som har varit där oavsett vilken sport det är…
Konkurrensen är nåt helt annat. Jag vet inte om det har med kapitalistsamhället att göra men det är verkligen… Det är en helt annan typ av konkurrens och tävlingsriktning. Det går inte ens att ta på ibland i Sverige, tror jag.
00:57:19 – Jacob: Men sen har de ju också… Alltså de här amerikanska sporterna, de är ju väldigt… Trots att det är lagsporter så är de ju väldigt individfokuserade. Det är väldigt utmärkande stjärnroller i laget. Precis som du sa, amerikansk fotboll. Du är ju väldigt, väldigt beroende av en bra quarterback. Ja, otroligt beroende. Och liksom ett par receivers också eller i alla fall en stjärnreceiver om du ska komma någonstans. Medans i fotboll, visst du har ju de här liksom Messi, Ronaldo liksom men de blir ju ändå ingenting utan sitt lag på något sätt. Nej men precis. Men i NFL så kan du ju byta quarterbacken mellan två lag så blir det andra laget till topplaget istället nästan. Jo men det är ju så alltså. Och det är ännu mer så i basketen och så här så jag tror de…
Franchise players. De blir nog lite mer inriktade på det här. Just det här med lönerna som du nämnde. Där är det ju stora skillnader inom de europeiska sporterna också vad folk tjänar i ett lag. Men det är ju inte de här enorma skillnaderna som det är kanske i USA.
00:58:18 – CJ Björk: Nej, det är extrem skillnad. De flesta tror ju att om du har varit proffsidrottare någon gång så är du miljonär. Men det är inte på världskartan. Jag tjänade minst av alla i hela laget, oavsett vilket lag jag var med. Det fanns materialare som tjänade mindre än mig. Det fanns nog inte nån i de lagen som tjänade mindre än vad jag gjorde. Men det är en väldig spann på löner. Det är just för att det är en så pass stor trupp. De har lönetak och så vidare. Det går inte att alla tjänar miljoner rent ekonomiskt.
00:58:56 – Wille: Men det skulle jag kunna tänka mig påverkar sammanhållningen lite. Vem man hänger med och så där. Det kan bli lite awkward när de drar iväg i sin Ferrari och själv tar man cykeln hem. Hur ser sammanhållningen ut?
00:59:12 – CJ Björk: – Det är väldigt olika. Det brukar oftast vara de som funkar ihop personlighetsmässigt. Initiellt hänger oftast bara High Rollers med High Rollers. Men så kommer säsongen igång och man träffar några och man Man snackar och har en skön personkemi. Då brukar det funka oavsett lön. Det är lite jobbigt bara när man går ut och käkar. Många tycker att det är jäkligt kul att… Det är alltid nån som har en keps på sig oavsett vart man än går. Om man går på en femstjärnig krog eller McDonalds. Det spelar ingen roll. Men då brukar man alltid göra… Credit Card Lottery kallade de det för. Alla fick lägga sina kreditkort i kepsen. Servitrisen eller servitören fick rycka ett kort i taget. Det sista kortet var det som betalade. Det var lite svettigt när man var tio personer i laget som alla hade käkat hur mycket mat som helst, bäst in dryck och allting.
01:00:14 – Jacob: Det är stora människor också.
01:00:16 – CJ Björk: Och så ska man lägga i sitt kort där, man vill ju inte inte lägga i det. Det är ju dumförklarat. Lägga i bibliotekskortet liksom. Men vissa av de här riktigt rika killarna, de lade in tre kreditkort så det var större odds att de fick ta det. Men vissa var ju riktigt schyssta så. Det var nån gång man åkte på att betala, så man kunde inte äta på tre veckor. Fan. Förfärligt.
En vanlig träningsvecka och livet under training camp
01:00:51 – Jacob: Om vi hoppar till… Hur såg träningarna ut där? Hur ofta tränade ni som grupp och hur mycket kör man på egen hand? Hur var matchningen för dig när du var i den här truppen vid sidan om? Fick du spela med något annat lag eller var det egentligen tre år med träningsmatcher och inget sen?
01:01:12 – CJ Björk: Jag spelade förstagångsmatcher med alla tre lagen. När du är i träningstruppen gör du allting alla andra gör i laget förutom att du inte byter rum på matchdag. Så ens största jobb är att man ska vara Luxquod åt nummer ettorna. Så man går alltid upp mot de bästa. Och jag ska alltid efterlikna det motstånd vi möter i veckan. Så man blir en riktigt härlig slagpåse. Och så springer man så mycket man bara kan. Sen byter man sida när försvaret kommer. Då kanske jag ska gå in som Tarend, Fullback, Runningback eller nånting. För att de inte vill slösa andra spelare på det för att de vill ha färska ben på söndag när det är dags att spela. Om man lägger upp en vecka… Det är oftast matcher på söndagar. Säg att man har haft en match på en söndag.
Då kommer man in på måndag dagen efter och kollar på matchfilmen. Man tar hand om sin kropp. Man har ofta nån form av lätt gympass. De som har spelat mycket tar hand om deras skador. Mycket isa, cold tub. Mycket såna saker. rehabilitering. Medan de som jag, som inte hade spelat alls, jag lyfte tungt. Ett riktigt gympass. Sen var det nån form av lättare löppass. Inte springa nån mil, utan nån form av intervallpass bara för att få blodet att flöda dagen efter match. Sen kollar man. Alltså hela matchfilmen, alla lagdelar in på minsta detalj. Då har man redan fått betygskort och uppbrutet spel för spel från coacherna. Så du går igenom och gradar dig själv och kollar igenom i slo-mo vad du har gjort fel, vad du har gjort rätt och enom i den fjärde vad du kunde annorlunda.
Den dagen kanske börjar från sju till åtta på morgonen och fortsätter till klockan sex på kvällen. Tisdagen är oftast folk lediga, men de flesta kommer in i alla fall. De kollar på matchfilm från nästa motståndare och får oftast in nån form av pass. Lyftpass, rehabpass eller nån form av pass. Onsdag och kanske nåt möte schemalagt, men oftast hyfsat ledigt. Onsdagar är den stora arbetsdagen egentligen. Då kommer alla in och lyfter på morgonen. Vissa av de som är lite mer större än namn eller de som inte orkar komma in tidigt får lyfta senare på dagen eller efter träningen eller efter möten på kvällen. Men för min del fick jag alltid komma in tidigast. Lyfta, möten, lunch, träning. Allt ifrån två till tre timmar. Sen käk igen, möten, kolla på hela träningsfilmen.
Vad du gjorde på träningen, vad som var rätt och fel. Sen studerar motståndarna. Kanske klarar vi 7-8 den dagen. Egentligen samma sak på torsdag. På fredag brukar det vara lite lättare rent fysiskt. Man tar av sig skydden, kanske bara har hjälm. Mycket mera gå igenom och så vidare. Också nån form av lätt gympass på morgonen. Och sen klar runt sex, sju den dagen också. Lördag är walkthrough och resedag. Om man har bortamatch så reser man den dagen. Men då har man också en väldigt lätt träning på morgonen och också strategigenomgång med en massa filmmöten i ena med det fjärde. Sen reser man om man nu skulle… Till exempel om man spelar med Dallas och ska möta Washington så flyger man till Washington den dagen och så är man alltid där dagen innan, sover där och så går man upp och spelar match nästa dag.
Och sen så upprepas det där.
01:05:21 – Wille: Det känns mentalt jobbigt på något sätt med så mycket genomgång och kritik och så?
01:05:27 – CJ Björk: Ja, det blir rätt dränerande efter ett tag. Men det är uppdelat så i alla fall att det brukar oftast vara till exempel på morgonkvisten kanske det är special teams. Alltså olika delar av det. Då kanske du inte är med på alla. Sen är det positionsmässigt, lagdelsmässigt och ibland har man ett helt lagmöte. Det brukar vara uppdelat och hyfsat, så det händer lite saker i alla fall. Men det är ju rena rama smekmånaderna om man jämför med training camp. Det brukar vara fem, sex veckor i alla fall.
01:06:02 – Jacob: Då är det inga vilodagar? Nej.
01:06:04 – CJ Björk: Det beror på. Nu är det helt andra fackliga standarder än när jag spelade. Men när jag körde var det two days konstant. Då var det kliva upp, äta nån form av frukost om du orkade. Jag brukar oftast bara ta nån form av shake, lyfta, sen äta. Sen träning, två till tre timmar. Sen har du lunch, möten ganska länge. Sent in på kvällen, runt. Fyra-fem dagar i rad, göra dig redo för träning nummer två. Träning fram till sent på kvällen. Då kunde det ibland vara så att nästa dag hade du bara en träning men då hade du möten hela morgonen plus att du lyfte på morgonen. Sen en ganska lång träning och sen kvällsmöten. Så antingen hade du Morgonträning, möten hela dagen och sen kvällsträning. Du är klar ungefär vid tio. Eller så hade du morgonmöten, träning mitt på dagen, ganska lång träning och möten fram till tio.
Så pågår det bara dag på dag på dag
Kost, enorma kalorimängder och viktjusteringar för olika spelsystem
01:07:15 – CJ Björk: i ungefär sex veckor.
01:07:17 – Jacob: Du måste ju äta enorma mängder där. De träningsdosorna och liksom stora kroppar, vältränade, som man kan göra av med energi. Alltså det måste ju vara… Ja, det är kopiöst mycket mat.
01:07:31 – CJ Björk: Det märker man också när man reser. När förstärkningsmatcherna börjar dra igång och alla matcher … Det man har i ryggsäcken är ett helt träningsläger. De ger spelarna mat konstant. Först kanske vi käkar, säg att vi käkar lunch, och sen hoppar vi på bussen. Då finns det snackbags. Man kanske tar en snackbag, sitter och käkar på bussen, kliver av bussen och ska gå till det egenchartrade flygplanet. Då i tullen, vi gick inte igenom nån tull, men i princip. Där fanns det också snackbag. Sen precis innan du gick in på flygplanet fanns det cheeseburgare. Sen kom du på flygplanet och då fanns det kakor. Sen på flygplanet serveras det mat och sen när du gick av flygplanet fick du en snackbag. Alltså, du matas konstant för att du ska äta konstant.
01:08:20 – Jacob: Det måste ju vara så, precis som du sa redan, några av livsmedlen. Det måste ju vara att man… Om man har de här tre timmars träningspassen och sen måste man hinna äta så man inte är för nära inpå nästa pass. Så då ska man få i sig mycket kalorier på kort tid. Så det blir mycket pizza och sånt då? Eller är det mer kik, alltså flytande grejer och kakor? Alltså vissa, det som är lite… Om du tänker dig en buffé där det finns alltifrån…
01:08:52 – CJ Björk: pommes frites, pizza, hamburgare till det mest hälsosamma du kan tänka dig. Hälsosamma inom citationstecken, men alla former av sallader och allting. Äggvita, omelett och vad som helst. Hela det spannet finns. Vissa dagar stod det en in-and-out burger, en foodtruck utanför att man kunde ta det också. Det är helt sanslöst. Under training camp är det inget NFL-lag som besparar på maten. Det är bara fullt ös. Det är allt ifrån snowcrab legs till humrar. Det är hur mycket som helst. Det är överflöd så det är löjligt. Det är helt sanslöst. Sen blir det lite annorlunda under säsong. Då blir det inte lika full pumpa med mat. Men det är fortfarande att du kan köra vilken …
01:09:44 – Jacob: Det finns tillgängligt liksom. Om man blir hungrig så är där mat.
01:09:48 – CJ Björk: Men lite så med flytande föda och sådär. Det var ju mycket shakes. Man hade ju ofta med sig någon form av powerbar på alla möten som var. Drack ganska mycket Gator Raid. Men det var ju väldigt mycket flytande föda. På morgonen klev man oftast upp under säsong. Det enda man satte på var att man ställde blendern på vågen och ballade i allting som behövde vara i och sen satte den blendern. och drack det som var i blendern. Sen åkte man till träningsfaciliteterna och åt en second breakfast. Sen gymmade man och åt nånting efteråt. Det är stört. Men med den träningsvolymen… Jag kommer ihåg… Jag tror det var min sista säsong. Då hade jag med Green Bay… Jag vägde kanske, när jag kom till Dallas vägde jag runt 105 kilo ungefär. De spelade ett defensivt spelsystem som krävde att jag för det första var kanske 10 cm längre än vad jag var.
Det gick inte att ordna tyvärr. Inte den här gången. Och vägde ungefär 10 kg mer. Eftersom jag var på träningstruppen gick jag till deras strenthcoach Joe Jurassic och sa att jag ville vinna lite vikt. Jag var ganska kaxig. Inte kaxig, men han tog det personligt. Det är inget man vill att en fränsk coach ska göra. Han satte mig på nån form av helvetesprogram. Det urartade sig lite grann. Åt otroligt mycket. Åt i princip allt som inte satt fast. Försökte vara hyfsat hälsosam och lyfte skrot så det bara skrek om det. Jag tror jag vägde 118 kilo i slutet under en säsong. Efter den säsongen kom jag tillbaka till Amsterdam. Jag spelade dubbla säsonger några år där. Säg att jag var med Amsterdam på våren 2006. Måste det ha varit? Ja, det var det.
Jag var hemma i Sverige i två veckor och så åkte jag till Dallas. och så hade jag hela den säsongen. Sen var jag hemma i Sverige i två veckor. Sen åkte jag till Amsterdam och spelade med dem. Det första de sa var att jag var så jävla stor och måste gå ner i vikt. Då försökte jag gå ner i vikt så mycket det gick. Efter det året åkte jag till Green Bay som spelar en helt annan typ av spelsystem. De ville helst att jag skulle gå ner till runt 1500-300 nånstans. Deras assisterande strand coach hjälpte mig med det. som också var dietist. Det funkade extremt bra. Jag droppade den här vikten hur bra som helst och bibehöll väldigt mycket muskelmassa och gjorde såna här, vad heter de? Dexaskans eller vad de heter. Man ligger i en sån här… Oj, en röntgenmaskin.
Precis. Riktigt påkostat. De ville hela tiden kolla bendensiteten eller skelettdensiteten och muskelmassan, salin mest, att man behöll den även fast man var på inom citationstecken, diet. Alltså så att man inte tappar det för mycket. Det funkar alldeles utmärkt. Min sista säsong med Cincy, då försökte jag ändå under camp säga att all den här skitmaten, det går inte. Första veckan försökte jag välja de hälsosamma valen. Men det gick inte att få i sig kalorier nog. Jag droppade tio kilo nästan. Du tappar vätska. Det är extremt varmt och alla har skydden på sig. Solen står i zenit och du springer konstant dag ut och dag in och lyfter på morgonen. Det är flytande föda. Att skippa nacho sen på kvällen kan du glömma. Det är bara att ha en cheeseburgare under huvudkudden och vara nöjd.
Det är inget snack om saken. Men de där träningsvolymerna, det spelar ingen roll. Du måste få i dig det där, annars finns det ingenting kvar av dig.
01:14:00 – Jacob: Ja, det är ju bara tänderna som inte mår bra av Gatorade liksom. Exakt, och det fick man ta. Ja, precis.
Dopningstester, smärtlindring och kosttillskott i NFL
01:14:08 – Wille: Men jag tänkte på, hur mycket snackar man om dopning i NFL? Jag får intrycket av att det är ju typ ingen, vad jag vet, basketspelare som har åkt fast för dopning någonsin.
01:14:17 – Jacob: De åker fast för marijuana då och då, de har rökt på.
01:14:20 – Wille: Ja, i och för sig, så inget prestationshöjande. Men jag tänker, hur är kulturen? Snackas det mycket om testning och sådana saker?
01:14:29 – CJ Björk: Varje lag har en kille, vi brukade kalla honom för The P-Man. Varje lag har en kille som är oberoende av laget. Som har en helt annan instans, jag kommer inte ihåg vad den heter. Som testar tio stycken random varje dag. Vilket är lite jobbigt. Sen under camp är det ganska jobbigt också. Då kan de komma mitt i natten. Ofta kommer de mitt i natten till dem som inte är big name. Random. Exakt, random. Sen tar de kanske de som är lite större stjärnor framåt morgontimmarna när man normalt sett går upp. Men en annan fick gå upp runt två, tre på natten och säga att man hade… Man dricker kolossala mängder under dagen. Då kanske man har gått upp ett på natten och kissat redan och så kommer de halv två. och vill att man ska kissa. Det går ju liksom inte.
01:15:32 – Wille: Varför väljer de den tiden? Har de inte tid någon annan?
01:15:34 – CJ Björk: Nej, de måste ju testa alla. Under training camps är det upp mot 90 spelare. Då är det en helt annan femma. Då blev det lite jobbig stämning där. Någon gubbe som står bakom axeln och man ska ha byxorna. Under knäna och ingen tröja på sig. Han slår på kranen efter ett tag för att vara bussig. Det känns lite jobbigt. Men det testas väldigt mycket. Men det är bara urin de testar. De får inte testa nåt annat. Så det är det de testar. Under min tid var det en eller två som åkte dit. Det var för att de hade tagit… Ena killen spelar på min position. Han hade tagit nåt kosttillskott som var spikeat. Han hade tagit just det kosttillskottet nästan hela sin karriär. Sen hade de ändrat nån ingrediens. Just för hans del var det inte prestationsövning.
Det var bara att det inte var på den förbjudna listan. Men primärt så åker spelarna dit mer för streetdrugs, alltså gräs, än vad de åker dit för… prestationshöjande generellt. Under off-season har du skyldighet att rapportera var du är. Om du inte är närvarande på de ställena och de gör en stickkontroll får du en varning. Händer det två gånger blir du avstängd fyra matcher. Det är ändå hyfsade… Sen kan säkert folk göra på alla möjliga sätt. De som har pengar och så där. Men det pratas inte så mycket om det spelarna emellan överhuvudtaget. Många av de som är där är såna fysfenomen redan innan så många av dem behöver det inte. Det är oftast de på college som har tagit ganska mycket illegala substanser som kanske aldrig klarar sig till NFL.
De har inte grundförutsättningar för att klara sig från första början. Det handlar oftast inte om vem som är störst och starkast utan om den som kan spela bäst. Självklart måste du vara stor, stark och snabb. Har du ingen spelförståelse och inte kan röra på dig spelar det ändå ingen roll.
01:18:02 – Wille: Nej, jag tänkte på, det som slår mig är att just när du pratar om den här träningsvolymen så för mig låter det ju helt sinnessjukt att man ska orka med det där. Så jag tänkte just på stimulanter och sånt där, just det kan man ju få i sig via kosttillskott, via olika PWOs och sånt där, att det skulle kanske vara mycket den typen av saker.
01:18:20 – CJ Björk: Ja, alltså det är det ju. Koffein och sådär, det lever ju folk ganska gott på. Sen hade de helt fantastiska smärtlindrande som hette pain-off som var ganska starka smärtlindring och koffein i. De var härliga. De tog de flesta. Du har ju ont. Att säga nåt annat är bara ren lögn. Speciellt under training camp. Under säsongen känner du dig hyfsat fräsch beroende på hur tuffa matcher du har och hur mycket du spelar. Men under training camp… Det är så konstant med fysiskt våld mot kroppen. Både hur mycket du springer och hur mycket smällar du tar och ger. Du behöver nån form av smärtlindring nån gång. Det räcker inte bara med god mat och sömn för att få bort de smärtorna. Du får oftast ta till nån form av smärtstillande för att kunna sova.
Men just när det gäller stimulanter blir det mer åt koffein. Folk lutar sig åt nån form av guarana. Men under min tid fanns inte PVO än. Men de började komma. Det fanns några stycken, men de var oftast… Vad hette den nu igen? NO Shotgun eller nåt sånt. NO-Explode.
01:19:56 – Jacob: NO-Explode var uppföljningsvarianten på den. Det var nån substans i den som inte gällde.
01:20:03 – CJ Björk: Sen vet jag att EAS, ett gammalt Coscos-märke, de hade en deal med NFL. Det var bara det som var tillåtet. Men när man tittar i Coscos väg så var det ju… När jag var i Dallas var det som julafton. De hade ett helt rum som det bara var kosttillskott i. Det var bara att gå in och ta vad du ville ha. Det var allt ifrån powerbars, kreatin, gainers, protein. Alla basvaror inom kosttillskott. Inte så mycket prestationshöjare förutom kreatin. Det fanns några PVO-typer. Men annars egentligen bara kostgott i den bemärkelsen att det var extra energi som proteintillskott, gainers, proteinbars och så vidare. Men det behövde man ju. Du orkar ju inte äta mat hela tiden. Du orkar inte stå och laga mat hela tiden. Sen hade du i och för sig…
Vissa lag hade ju privata kockar som konstant stod i kafeterian och fixade det käk du ville ha. Så det var helt beroende på, men du orkade inte äta sådär mycket mat. Så Coscot var ens vän.
01:21:19 – Wille: Jag tänkte just apropå det där med att folk
Omställningen efter elitkarriären och upplägget under off-season
01:21:22 – Wille: lagade mat åt en hela tiden och sånt där. Hade du en partner under den här perioden när du var i USA?
01:21:28 – CJ Björk: Nej. Sista året hade jag det.
01:21:30 – Wille: – Sista året hade du det. För jag tänker såhär, när man går av den livsstilen och helt plötsligt måste laga sin egen jävla pasta, hur funkar det med förhållandet?
01:21:39 – CJ Björk: – Ja, alltså du. Jag har ju en fru idag, men när vi träffades så var jag ganska inrutad i mina mönster. Det var en inlärningsperiod, men framförallt Jag höll på lite med det där innan redan. Det var jag tvungen att göra på egen hand i Sverige. Jag gick inte collegenivå eller fick hjälp på det sättet. Jag brukade vakna på morgonen och ställa pastaskålen på vågen och lägga upp 200 gram torr pasta och lägga tonfisk över det och koka upp och köra och käka var tredje timme. Jag hade det inrutat redan innan. Hela det beteendet. Det tog ett tag innan jag sa av mig det. Inte just att väga maten, men att man måste äta var tredje timme och hela den biten. Där var det på den nivån att skulle du bibehålla nån form av massa under en säsong så var det att försöka äta var tredje timme, äta aminosyror mellan målen ta nån form av proteincheck innan du gick och la dig.
Att vara på den nivån och bibehålla massa och prestera på hög nivå Det är lite som en Formel 1-bil. Du måste i med bränslet konstant. Man drog inte periodiskt fasta direkt.
01:23:05 – Jacob: Hur går det för dig efter då? För jag kan ju tänka, jag vet ju själv, jag har ju inte varit i så stor munnen som du, men jag hade ju också perioder då när man var i skolan, man tränade mycket, man kom hem och så var det liksom, man hade bara ätit kanske ett och ett halvt mål eller två mål på dagen innan så hade man liksom 1500-2000 kalorier till som man behövde få i sig. Man blir väldigt bra på att äta. Ibland köpte jag två pizzor. Hur klarar du vikten nu när du liksom… Många gånger är aptiten kanske inte riktigt där men när det är gott så kan man ju fortfarande äta. Fixar du det? Har du hållit dig i något sån här form? När du slutade, var det svårt att fatta att du inte gjorde av med den här energin?
01:23:51 – CJ Björk: Framför allt var nog det svåraste när man åt borta. Jag åt ju alltid tills det tog slut. Det är inte så socialt accepterat. Men det har ändå gått bra, tycker jag. Jag har kunnat anpassa mig hyfsat. Initiellt var det svårt, men det var av flera anledningar. Inte primärt maten. När jag var där borta och även i NFL Europa, farmarlegionen, då hade du ju… ett schema att gå efter. Oavsett var du var så visste du alltid vad du skulle göra nästa dag. Att vakna… Det är lite det här med elitidrottare. Man har alltid ett mål och strävar efter en viss sak. Att vakna och inte ha nåt att göra… Det är som att du blir vilsen. Du vaknar och tänker att du ska äta och träna. Men det gör inte normala människor. Det är inte det som står på agendan. Du ska gå och arbeta och ha ett socialt liv och hela den biten.
Det var svårt att… Med maten var det svårt att sluta tänka prestation. Jag behövde inte få i mig ett visst antal. Det var kritiskt att jag åt var tredje timme. Annars skulle proteinsyntesen kajka ur. Man skulle tappa muskelmassa och ena med det fjärde. Det tog ett tag att förstå att det inte behövdes längre. Det var lite klurigt.
01:25:28 – Jacob: Hur var det offseason? Nu gick ju du och spelade i Amsterdam då, någon. Men annars, hur lång är liksom perioden A? Hur länge har de liksom uppehåll där? För har man det här training camp på fem veckor, det låter ju väldigt intensivt. För själva säsongen är ju inte så jättelång. Vad händer då under uppehållet för alla andra?
01:25:49 – CJ Björk: Precis, training camp brukar ju börja i slutet på juli och sträcka sig egentligen hela september. Och sen så börjar ju säsongen. Eller vänta, förlåt. Hela augusti. Sen börjar säsongen nånstans i mitten på september. Under tidiga sommaren nånstans i maj, juni har du lite minicamps och så där och sen även lite off season-träning innan dess. Men om vi säger att man inte går till slutspelet då är säsongen slut i början av januari. Då har du ofta en tid, jag tror det är en och en halv, två månader där du har helt för dig själv. Alltså egen träning. Du får ett program av laget. De brukar be dig att ta i alla fall två veckor helt av. Om du vill göra nånting så ska du typ spela nån sport som du inte… Inte amerikansk fotboll förstås. Det är ingen som gör nånsin på fritiden.
Det är väldigt svårt. Du behöver vara lite vän av det. Jag ska samla ihop 22 man här bara. Alltså ska alla kunna spela? Jag hade en coach som alltid sa det angående, han var helt absurd, en sån här in your face-tugga-fradga-coach som aldrig slappnar av. Men han sa ju det, han bara, du ser ju aldrig barn stå och tackla varandra i en lekpark utan du ser hur de kastar baseboll eller spelar basket och sådär. Han menar på det att vi måste öva extra mycket för vi fick aldrig göra det när vi var barn. Han var helt psycho. Han behövde hjälp. Men om vi går vidare med det där. De menar simma, gör nåt som inte alls känns i närheten av det här. Sprinta inte, utan ta två, tre veckor helt av. Kroppen får vila och sen drar ni igång. Sen nån gång runt…
Mars brukar de dra igång med off-season training. Oftast vill de att man ska vara på plats i veckorna. Då kör man off-season training och det är gymma och löpning. Eller löpning, sprints egentligen. Med laget. Det är lite olika vilken typ av spelare du är, hur mycket pengar du får om du måste vara där eller inte. Men ofta de som tjänar lite mer kanske inte är där utan de har en egen tränare eller tränar nånstans annars eller tränar i sin hemstad med nån bra tränare eller en bra prestationstränare. Men de flesta brukar komma till faciliteterna som laget har som oftast är mer än top-of-the-line och träna med laget och de som är där med positions… positionsmässigt och så vidare. Det drar igång nån gång i mars. Sen är det av och till.
Jag har för mig att det är runt tio veckor i rad. Sen drar det igång med minicamps och sånt i maj-juni. Sen är det dags igen. Men man har oftast, om man tittar på om du ska förbättra din fysiska prestation eller bli starkare snabbare än nånting. Du har inte en jättelång tidsram på off-season. Du har kanske 8-10 veckor där du verkligen kan lägga ner mycket krut. Men sen måste du börja lugna ner lite och förbereda kroppen för träningsläger. Du kan inte komma in i träningsläger som varar i nästan sex veckor och vara sliten. Det går inte. Du måste toppa där nånstans och ändå vara hyfsat fräsch och inte ha nån naggande skada så att du drar en baksida det första du gör första veckan. Det orkar du inte med. Du har inte jättelång tid på dig.
Jag skulle säga max åtta veckor på att verkligen lägga krut på en riktig off-season. Man märker ofta vilka som verkligen lagt krut. På åtta veckor kan du göra mycket om du har en bra kostplan, rätt tränare och en bra periodiserad off-season. Då kan du göra mycket. Men det krävs väldigt mycket från dig. Oavsett vilken tränare du har eller vilket program du kör så krävs det väldigt mycket disciplin och väldigt mycket från individen. Där ser du väldigt mycket skillnader från spelare säsong till säsong.
Mentalt fokus under långa dagar med videogenomgångar
01:30:11 – Jacob: Jag vill hoppa tillbaka till det här. Du pratade om de långa dagarna innan, när ni kom in på morgonen och så var ni där till sex, sju. Kändes det rimligt när man väl var där? Visst, folk jobbar ju åtta timmar om dagen men det är sällan de på något sätt behöver vara Alltså fokuserade fullt ut alltid. Man kan ofta sitt jobb. Men att sitta här och analysera ett videoklipp eller alltid sitta med på genomgångarna. Nästa motståndare. Hur gick det förra matchen? Orkade man rent mentalt att sitta med där hela tiden? Kände du att det var… En del av tiden så vaknade man till och så hade det gått en halvtimme utan att man riktigt vet vad de hade pratat om.
01:30:55 – CJ Björk: Ja, ibland så var det ju så. Speciellt under camp. Då kunde du sitta och liksom… Tro att du var där, men du var så trött att det inte fanns på världskartan så det hände också. Men det är också atmosfären som är… Om du själv sitter och slaggar, säg jag till exempel. Jag hade kanske tre andra framför mig på samma position.
01:31:23 – Jacob: Nummer ettan får, om vi ska köra en viss typ av…
01:31:28 – CJ Björk: en viss typ av segment. Säg att vi kör team, hela laget mot varandra. Säg att det ska vara tio spel på den perioden under träning. Då får nummer ettan fem stycken reps. Nummer två kanske får tre reps. Nummer tre får två reps. Och nummer fyra, vilket var jag i början på Training Camps, får en rep. När jag ska ha den en-repen Den enda repetitionen som är på tio spel. Då måste jag vara helt perfekt. Jag har inte utrymme att göra fel. Det är det enda de ser av mig den dagen spelarmässigt. Sen ser de att jag springer runt och tränar och gör allt annat under en massa övningar. Men under en riktig liveperiod kanske jag fick en repetition. Vilket betyder att om jag slappnar av på nåt möte där jag inte var med eller det är nån strategi vi går igenom och jag inte var med på noterna Då är jag rökt där.
Då kliver jag in i Hudden och kallar ett visst spel om en viss strategi och så kliver jag ut och så är det blankt i huvudet för jag kommer inte ihåg vad vi pratade om. Det var där kaffet kom in. Där var kaffet bästa vän. Du ville alltid ha… Under de där mötena roade du dig med att antingen sitta och… Jag hade trixet att jag alltid satt och antecknade allt de sa. Det blev ganska fränt, men då tog jag två anteckningsböcker. Ett ställe där jag antecknade det som spelade roll och ett fokusblad där jag antecknade bara för att vara med i matchen. Oblahade. Bara för att hålla huvudet aktivt.
01:33:05 – Jacob: Lite glada gubbar och så. Bara allmänt för att hålla sig här.
01:33:08 – CJ Björk: För sitter man bara där… Kroppen vill ju stänga av. Den vill bara… Nu slutar du. Nu lägger du av. Nu får du ge dig. Nu har du sprungit hela dagen och nu sitter du stilla. Nu får du slappna av. Eller att man alltid satt och åt på nånting, drack kaffe eller drack vatten. Vad som helst. Det bästa var egentligen att vara kissnödig för då var du alltid på spänn. Så då struntade jag i att gå och kissa helt enkelt.
01:33:33 – Okänd talare: Det var en perfekt kombo.
01:33:39 – Jacob: Nej, för jag tänker liksom, nu har jag ju bara lite insikt i, vad säger jag, svensk elitfotboll ska man säga. Alltså de här långa dagarna finns ju i princip inte där. Men samtidigt så känner man väl att kanske att det borde kanske göra det. Alltså just, man behöver ju inte träna hela tiden, precis som ni säger. Man kan ju analysera tidigare matcher, man kan titta på motståndare, man kan titta på sina egna spel från träningen. Det görs väl för lite inom fotbollen skulle jag tycka då. Jag vet inte hur det är internationellt men samtidigt så känner jag direkt när de sa de här långa dagarna att det är en jädra grej att hålla fokus en så lång tid tror jag. Det kanske hade varit… Jag vet inte, de har ju antagligen provat sig fram till men samtidigt så känns det som i USA de kör lite…
01:34:24 – CJ Björk: Mer är bättre. Det är lite mentaliteten. Det är lite arméstuket. De bryter ner en och bygger upp en. Det är volym och mängd. Det är först på senare år, de senaste två, tre åren som de har börjat dra ner lite under training camp. Alltså lite kortare dagar. De har satt in att det är obligatoriskt att ha var tredje dag ledigt. Jag vet när jag var med i Green Bay efter att ha varit med i Dallas som hade en riktig old school coach, riktigt hard-ass, Bill Parcells.
01:34:58 – Jacob: En gammal legend inom amerikansk fotboll och NFL.
01:35:02 – CJ Björk: Han var så stenhård. Vi hade ingen dag ledig. Noll, inte en sekund. Medan så kom jag till Green Bay och efter första veckan Då helt plötsligt, istället för möten, åkte vi alla till biografen och kollade på bio. Jag bara satt där och tänkte att det är nån som ska hoppa ut och säga att vi skojar. Jag var alldeles stressad.
01:35:25 – Jacob: Filmade dig i smyg om du somnade.
01:35:28 – CJ Björk: Jag fick slappna av. Det var som himlen på jorden. Det var ett väldigt tufft träningsläge, men bara såna små saker och hur mycket energi det gav. Att man kom tillbaka nästa dag och var toktaggad och glad att vara där istället för att allt var grått och en timma och man tänkte på meningen med livet. Det var lite annorlunda.
01:35:49 – Jacob: Ja, man tycker ju verkligen, särskilt vissa, man tar liksom receivers, alltså de som springer snabbt för att fånga bollarna kan jag säga, till att lyssna. De är ju liksom, det är ju explosiva sprinters, atleter ska man säga. Och kollar du på hur friidrottare tränar eller så här, de andra idrottarna som gör ungefär samma sak fast individuellt. Det är ju väldigt mycket kvalitetsfokus i träningarna. Det är ju inte alls det här tre timmar stenhårt. Utan de kan vara där tre timmar och så har det varit liksom 20 minuter och det har varit träning. Det har varit återhämtning mellan de här små arbetsperioderna. Man tycker det är konstigt att de ändå kör så hårt. I alla fall med alla. För det är ju ändå inte heller så… Det är inte så farligt anarobsport heller.
Alltså om man tar mjölksyra. Utan spelen går ju oftast ganska fort. Så det handlar ju mer om att vara väldigt stark och explosiv. Kanske inte om det här att bita ihop den sista kvarten.
01:36:49 – CJ Björk: Jo men precis. Det är ju inte ofta du hinner få mjölksyra på en amerikansk fotbollsplan. Alltså det är väldigt sällan, skulle jag säga, att du hinner få verkligen riktig syreuppbyggnad. Det är när du inte får det. Däremot blir du extremt andfådd. Du tar i 100 % konstant. Det finns inte nån cruise eller 50-70 %, utan du gör alltid fullt ut konstant. Det är samma sak under training camp. Då är du på liv och död varenda dag, varenda rep. Det är det som är så otroligt speciellt med den här sporten. Det var därför jag föll för den. Tar du ett, spela av eller blajar runt. Din medspelare gör inte vad han ska. Du är rökt. Du är helt körd. Det är ändå det som är lite charmen för min del. Det var det jag fastnade för. Du måste ösa. Annars åker det på dig.
01:37:51 – Jacob: Nu börjar det bli sent. Jag har någon fråga till.
Personbästa i gymmet, sprinttider, olympiska lyft och träningen idag
01:37:56 – Jacob: Det är väl den här obligatoriska vi har när vi har med de före detta elitidrottarna. Det är väl egentligen vad du har för lite stats här. Vad har du lyckats med att ta i? I bänken och böj och sen är jag faktiskt nyfiken här om du har någon sprinttid. Du har ju 40 yards. Men det är svårt att relatera till för oss européer. Har du något sånt där? Vad du har gjort på 30 meter eller 100 meter eller något sånt här också?
01:38:23 – CJ Björk: Alltså det bästa jag har gjort på 40 yards. Jag har nog ingen exakt tid men det är 463. vilket var ganska snabbt för min position och min tid. Bättre skulle de inte kunna fixa om jag var vann på lotto. Det var det bästa jag nånsin kunde fixa. Att översätta det… Jag sprang 100 meter en gång i de vändorna. Jag tror jag kom ner på… För mig att det var tolv nånting. Saken är att jag toppar ju farten redan vid tio, alltså femton meter. Så jag måste ju bibehålla den där farten hela vägen. Jag säckar ju ihop alltså.
01:39:06 – Jacob: Ja, med den där tunga kroppen är det ju explosivitet man har. Det är inte sprintuthållighet.
01:39:14 – CJ Björk: Nej, precis. Jag tappar ju form. Min bästa… Där jag ser ut som, om man ska jämföra mig med en sprinter där jag ser bra ut, det är runt 40 meter. Då ligger jag bra. Men sen 50-70, då är det som att höften börjar komma ner och allting börjar ge upp. Det är mycket kämpa. Det är inte en avslappnad 100 meter jag sprang då direkt. Men där nånstans. Det som är den största skillnaden… Amerikansk fotboll är väldigt mycket att byta riktning. Det är hur fort du från 100% kan gå ner till noll och tillbaka till 100% igen. Det är där det blir en riktigt bra amerikansk fotbollsspelare. Speciellt på min position. Jag reagerar egentligen bara på vad anfallet gör. Vilket betyder att jag måste… anpassa mig både mot alla olika håll och kanter och byta riktning under spelets gång.
Det är där hela spelsinnet och förmågan att klara av att byta riktning kommer in.
01:40:19 – Jacob: Hur låg du till i bänken då?
01:40:23 – CJ Björk: Det viktigaste var bänkare. Vi vill ha lite styrka. Det bästa jag har gjort är 180×3. Det är bra. Det var det bästa jag gjorde. Sen gick jag nog aldrig nåt högre just då. Jag brukade köra lite negativa på 200 bara. Eller bara, man körde på vägen ner. Men det var när jag var så jäkla stor i Dallas. Då kommer jag ihåg att de hade ganska tunga hantlar också. Jag tror det var 170 pounds-hantlarna. Där låg jag och repade lite på. Körde tior. Vänta, 170 pounds?
01:41:08 – Wille: Är det typ 80 kilo?
01:41:10 – CJ Björk: Jag tror det. Det måste vara där nånstans. Det är strax däromkring. Det som är lite komiskt med min karriär just när jag var i Dallas var stjärnorna och de som var freaks och nature då. Efter att ha sett mig gå in i gymmet dag ut och dag in började de kalla mig för idiot. Ingen jobbade så där hårt. Jag bara, jag måste ta en plats. Jag måste passa in i den här formen som ni har här. Jag måste gå upp i de här kilona. Jag måste bli så här stark. Det är inget snack om saken. Jag satte rekord med tjockast gummiband under knäböj och allt vad det var men jag kommer inte ens ihåg hur mycket det var. Men vanlig råknäböj utan nånting i 240 har jag för mig. Om det var… Jo, 240. Och marklyft körde jag inte så mycket. Oavsett vilken strenkcoach jag kom till så var det inte så febrilt programmerat.
Mera frivändningar och hängryck och lite sådana saker. Men det mesta mark jag har dragit någonsin, det är 250. Sen har jag nog aldrig gått högre. Jag tror jag aldrig har gått högre än 250.
01:42:24 – Jacob: Men frivändningarna, hur ligger du där då?
01:42:25 – CJ Björk: Frivändningar, det mesta jag har vänt där är 145.
01:42:29 – Jacob: Ja, det är ju en jävla vikt. Liksom på en 110 kilo eller något sådant där. Det är ju väldigt bra. Pressade du nån gång eller överstötte du?
01:42:39 – CJ Björk: Nej, mina axlar ville ju aldrig det. Det var ju mycket så här, vissa coacher förespråkade olympiska lyft som om det var det bästa sen jag vet inte vad. Medan andra var så här, nej men vi kör bara delar av det. Vi körde ut det bästa vi kan. Hängryck, hängvändning, vändning från block eller skippa vändningen helt. Att det blir nån form av high pull. Det fanns alla möjliga olika varianter. Om man tittar på självsefrivändningen. Det var många som skadade sig i gymmet. Det har man inte råd med på den nivån. Att skada sig i handlederna, ena tummen eller axeln för att få in en perfekt vändning i rack position var inget man la tid på. Det var bara slöseri. Hellre en jäkligt ful vändning som gav effekt och carry over till planen än att den satt perfekt och var i tyngdlyftarklass.
Jag gillade nog mer det. Det gav mig mer framgång. Nån gång var jag med en coach som sa att jag måste lägga in teknikträning för mina frivändningar. Du får inte in den schyssta rackpositionen. Då hade jag precis varit med en coach som inte brydde sig nåt alls.
01:44:13 – Wille: Man bara okej.
01:44:18 – CJ Björk: Jag gör en high pull på 180 utan problem, men jag behöver nog inte lyckas vända det. Jag får upp det till bröstvårtor i höjd. Jag tror att det funkar med power där. Jag brydde mig inte så mycket. Det finns flera skolor där och vissa coacher gillar att lägga ner timmar efter timmar på Det beror helt på. Är du tyngdlyftare och ska tävla, absolut. Crossfit, absolut. Kör så det ryker. Då måste det sitta. Men för vissa idrotter… Du har bara så mycket tid och så mycket på träningskontot du kan lägga ner för att få lite bang for your buck. Om inte nån atlet vars frivändningar och ryck sitter perfekt och det inte är deras grej då skippar det och gör nån variant för att få ut det bästa av atleten.
01:45:15 – Jacob: Precis. Jämfotahopp eller vertikalhopp?
01:45:20 – CJ Björk: Vad hade jag där? Kära nån. Jag har för mig att det var 41 inches. Men jag kommer inte ihåg vad det var. Allting var ju så amerikaniserat. Det kanske nån har nån häftig Converter.
01:45:38 – Wille: En meter och fyra centimeter. Det är jävligt bra jobbat. Bara hoppa upp och dunka på nån plastbit eller nåt.
01:45:45 – CJ Björk: Ja, precis. De där… Vad heter de? Inverter Max. Jag kommer inte ihåg. De heter ju alltid nåt coolt. Det var det bästa jag nånsin klarade av. Det var inte alltid lika bra. Det gällde att kunna använda det på planen också. Det är där det svåra blir. Är det en bra testare eller en bra idrottsman? Det är allt det där. Man vill jaga siffrorna och det låter jäkligt bra.
01:46:17 – Jacob: Det är lätt att man fastnar för det också, det är så mycket lättare att mäta.
01:46:21 – Wille: Absolut. Men det är som du säger, det gjorde ju de också med tanke på att du var tvungen att mixtra med ditt andetag för att nå upp till längden och allt möjligt sånt där. Så de kanske tittar väldigt mycket på vilken plastbit man kom upp till när man hoppade. Jo men det gör de ju.
01:46:38 – CJ Björk: Är det en scout så är det två spelare som är precis likbördiga. Då tar de upp papperna och jämför grej för grej. Första grejen de hittar som är positiv för den andra slänger de den andra i papperskorgen. Så går de vidare med den som har en centimeter längre räckvidd från toppen av tummen till toppen av lillfingret.
01:46:58 – Jacob: Långa armar är bra när man ska göra voity max, när man ska slå till.
01:47:01 – CJ Björk: Otroligt bra. Jag kollade också mycket just då på, har ni hört talas om DeFranco blev väldigt stor, för han kom ut med en massa så kallade hacks till just de här combine-grejerna. Det kom ut strax innan jag skulle göra den där combinen. Då tittade man på de olika tricksen hur man skulle lyckas. Precis innan man stretchar höftböjarna så det skriker om det och om magen för att få ut full längd. Höftböjarna hade inte så mycket att göra med själva upphoppet. Det var mer säte och den biten. Det funkade alldeles utmärkt. Det gick hur bra som helst. Man har köpt sig flera decimeter. Det var några saker man drog till bara för att man visste att nu testar de. Det enda som spelar roll nu är att jag får bra siffror. Resten får vara. Jag behöver aldrig göra det här igen.
01:47:56 – Jacob: Sista frågan. Vad tränar du idag? Tränar du någonting? Hur blev det där? Var du trött när du slutade? Gick det vidare till motions… Klarade du av att vara motionsidrottare?
01:48:07 – CJ Björk: Alltså det… Jag kör gym nu och jag saknar att tävla nästan varje gång jag är på gym. Ser jag nåt form av idrottsklipp så vill jag tävla. Det spelar ingen roll om det är cricket eller curling. Ser jag nån form av tävlingsmoment så vill jag tävla. Jag saknar hela tävlingsbiten, men just nu träningsmässigt så gymtränar jag. Kör tre till fyra gånger i veckan i princip. Upper, lower, split. Ganska basic. Klämmer in lite släde när jag får chansen. Inte alltför mycket olympiska lyft. Övar väl lite i smyg på att försöka gå på händer och sådana saker och klättra rep. Och sådana grejer har väl någon form av tanke på att jag någonsin ska kanske tävla i crossfit mest bara för att det vore kul att testa.
01:49:06 – Jacob: Det är en bra sport för dig om du väljer rätt grenar för dagen. Ja, jag tror också det. Du skulle kunna göra bra ifrån dig där. Det är ju en fördel att vara stor där oftast. Så länge det inte blir för mycket av konditionsbitarna. Nej, men precis.
01:49:25 – CJ Björk: Det är ju det som kan vara min akilleshäl lite grann. Men jag vet inte. Jag får nog bara ta tag i det där och skaffa nån bra… programdesign och bara köra på och sen bara slänga mig in i en tävling. Ja, har du kört Training Campsen där på IFL nu så borde du palla med en tävling i Crossfit också.
01:49:45 – Jacob: Ja, jag tycker faktiskt det.
01:49:47 – CJ Björk: Det spelar ingen roll att jag är avdankad eller någonting. Det är bara att köra ändå. Just angående träningsmässigt, det är svårt att inte tävla med sig själv. Vi har kvar att man för träningsdagbok och tittar tillbaka på veckan innan. Så länge det är en höjning och även om det är 1,25 kilo eller 5, det spelar ingen roll. Bara man har höjt sig så är det bra. Det är på den nivån.
01:50:12 – Wille: Det är gött. Så ska det vara.
01:50:16 – CJ Björk: Jag skulle inte kunna vara utan träningen. Då skulle jag må psykiskt dåligt. Det säger du ofta.
01:50:20 – Wille: Ja, Carl-Johan, det har varit sjukt kul att ha dig med. Jag vet ju ingenting om amerikansk fotboll egentligen, så det har bara varit extremt kul att höra om dina erfarenheter och träningsmässigt och hur det funkar där borta. Riktigt spännande.
01:50:37 – CJ Björk: Det var skitkul att snacka lite skit och få vara med faktiskt. Ha det trevligt.
01:50:41 – Wille: Ha det gott. Men vi hörs och ses.
01:50:44 – CJ Björk: Det gör vi absolut. Ha det. Hej.
