Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av idrottsfysiologen och forskaren Tommy Lundberg från Karolinska Institutet. Tommy har en bakgrund som fotbollsspelare på elitnivå i bland annat IFK Mariehamn och disputerade 2014 med en avhandling om kombinerad styrke- och konditionsträning. Samtalet inleds med Tommys resa från fotbollsplanen till akademin, inklusive hans masteruppsats vid Loughborough University där han analyserade fystester och GPS-data hos ungdomsspelare i Nottingham Forest. Där såg man bland annat ett starkt samband mellan uthållighetstester som Yo-Yo-testet och mängden högintensiv löpning under match, samtidigt som diskussionen berör hur fysisk mognad ofta styr selektionen inom ungdomsfotboll.

Därefter dyker avsnittet djupare ner i Tommys doktorsavhandling och den klassiska frågan om huruvida konditionsträning hämmar resultaten av styrketräning, den så kallade interferenseffekten. I studierna jämfördes ett ben som enbart utförde styrketräning i svänghjulsmaskin (YoYo-flywheel) med det andra benet som först utförde 45 minuters uthållighetsarbete följt av styrketräning. Resultaten visade tvärtemot den ursprungliga hypotesen att benet som utförde kombinerad träning fick dubbelt så stor muskeltillväxt under fem veckor. När vilan mellan konditions- och styrkepasset var sex timmar påverkades inte styrkeutvecklingen negativt, men när vilan kortades ned till 15 minuter försämrades ökningen i maximal och explosiv styrka.

I samband med resultaten kring muskeltillväxt reder Tommy och Jacob även ut begreppen myofibrillär och sarkoplasmatisk hypertrofi. Genom muskelbiopsier och magnetkameraundersökningar fann man att proteinkoncentrationen och förhållandet mellan myofibrillärt protein och övrig cellvolym förblev oförändrat, vilket bekräftar att uppdelningen i ”byggarträning” med mer vätska och ”styrketräning” med tätare fibrer i praktiken är en myt. Rent praktiskt konstateras att rädslan för att konditionsträning ska bryta ner musklerna är kraftigt överdriven, men att total träningsvolym, val av konditionsform – där cykling är betydligt mer skonsamt än löpning – samt adekvat återhämtning mellan passen är avgörande om man vill maximera sin styrka och explosivitet.

Samtalet går sedan vidare till hur fysträning bör bedrivas inom fotboll och andra lagidrotter. Tommy lyfter fram vikten av att utgå från själva spelets krav och att inte låta ogenomtänkt fysträning skapa onödig trötthet eller öka skaderisken hos spelare som redan har många fotbollspass i veckan. De diskuterar skillnaden mellan ungdoms- och elitnivå, hur excentrisk träning för baksida lår med exempelvis finnen eller svänghjulsträning drastiskt kan minska antalet hamstringskador, samt hur tung styrketräning med låg volym och utan att gå till failure kan underhållas även under tävlingssäsong för att slippa träningsvärk och skador.

Efter fotbollsdiskussionen berättar Tommy om sitt pågående postdokprojekt vid Karolinska Institutet där han undersöker effekten av antiinflammatoriska läkemedel (NSAID, såsom ibuprofen och diklofenak) på muskelhypertrofi och styrkeutveckling. Trots att akuta studier och djurförsök tidigare har indikerat att COX-hämmare dämpar muskelns proteinsyntes efter träning, har längre träningsstudier överraskande visat på ökad muskeltillväxt hos både äldre och yngre. Tommy förklarar de möjliga mekanismerna bakom detta – exempelvis en minskad katabol nedbrytning – och hur deras nya studie ska pröva effekten hos 40 försökspersoner under åtta veckors styrketräning.

Avslutningsvis diskuterar Wille, Jacob och Tommy debattklimatet på sociala medier och argumentationsfelet ad hominem, det vill säga personangrepp där man avfärdar ett sakargument genom att kalla avsändaren för exempelvis dryg eller arrogant. De resonerar kring varför många forskare och akademiker drar sig för att delta i offentliga debatter om kost och träning, hur nyanserade vetenskapliga svar ofta hamnar i underläge mot tvärsäkra påståenden i media, och rundar sedan av med ett kort eftersnack om den starka starten för podden.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och gästpresentation av Tommy Lundberg
• (00:03:41) Tommys bakgrund inom fotboll och vägen till idrottsfysiologi
• (00:07:27) Fystester och matchanalys i ungdomsakademin hos Nottingham Forest
• (00:12:41) Selektion, tidig mognad och talangutveckling inom ungdomsfotboll
• (00:15:11) Kombinerad styrke- och konditionsträning och dess effekt på muskeltillväxt
• (00:20:47) Betydelsen av vila mellan passen och myten om sarkoplasmatisk hypertrofi
• (00:26:28) Praktiska råd kring att kombinera konditionsträning och styrketräning
• (00:32:25) Fysträning och styrketräning inom fotboll och andra lagidrotter
• (00:40:55) Skadeförebyggande träning för baksida lår, knäböj och belastningsstyrning
• (00:51:24) Unilateral träning, instabila underlag och fotbollsspecifik fys
• (00:55:50) Hur antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) påverkar styrketräning och hypertrofi
• (01:07:40) Argumentationsfelet ad hominem och debattklimatet på sociala medier
• (01:19:38) Eftersnack och reflektioner kring poddens start

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och gästpresentation av Tommy Lundberg

00:00:24 – Wille: Hallå, hallå! Välkomna till ännu ett avsnitt av Tyngre träningssnack. Jag heter Wille och som vanligt har jag med mig Jacob Goodie All. Hallå, hallå Wille! Vi har också med oss en gäst. Dagens gäst heter Tommy Lundberg. Välkommen Tommy! Tack så mycket, tack! Hur är läget? Jo tack, det är bra tycker jag.

00:00:43 – Tommy: Inget att klaga på. Bra höstväder idag.

00:00:47 – Wille: Ja, absolut. Du sitter kvar på jobbet. Du jobbar hårt.

00:00:50 – Tommy: Ja, jag gör det. Det är faktiskt ganska Ganska hektisk period nu. Det är både en hel del undervisning och en hel del forskning för min del, så det försöker dubbleras så gott det går. Vi kan väl börja där egentligen med vem du är.

00:01:06 – Wille: Om någon nu mot förmodan inte hört talas om dig förut. Vem är du då?

00:01:11 – Tommy: Det är väl kanske inte någon som har hört talas om mig. Jag jobbar på Karolinska Institutet just nu med halvtid som lärare och halvtid som postdoktoral forskare, kan man säga, på avdelningen för klinisk fysiologi. Vi sitter ute i Huddinge, delen av Karolinska, och jag har varit där i ett drygt år nu. Jag disputerade med en avhandling i idrottsvetenskap från Mittuniversitetet i maj 2014 och därefter fick jag den här tjänsten på på KI. Vad var det du disputerade på? Jag jobbade med en avhandling som handlade om kombinerad träning. Specifikt studerade vi effekterna av när man adderar uthållighetsträning till ett styrketräningsprogram och vad det har för effekter på på muskeln, både helmuskelfunktion när det gäller styrkeutveckling och muskelhypertrofi.

Men också, vi analyserade muskelbiopsier och tittade på molekylära träningssvaret, genuttryck och proteinsignalering Men även lite histokemi, fibertyper, enzymer, ganska eller någorlunda helhetsbilden på muskeln. Det var tillsammans med Per Ters som på den tiden var, när jag började, var professor i Östersund, men han har ju också alltid haft en connection till KI och numera är han på KI också. Så jag gjorde egentligen halva min tid i Östersund kan man säga och halva min tid på KI som doktorand.

00:03:01 – Jacob: Så det var Tesch som fixade in dig på KI?

00:03:05 – Tommy: Nej, det var det inte. Det var väl inte egentligen, utan det var väl så däremot via kontakter som jag hade när eller som jag fick när jag kom till KI via egentligen Thomas Gustafsson där jag gjorde alla mina molekylära analyser på just klinisk fysiologi. Som jag fick kontakten. Sen var det väldigt bra tajming. Det blev en tjänstledig Så det var en öppen ansökning, men det är mycket möjligt att jag hade nytta av att jag kände dem lite grann innan.

00:03:40 – Jacob: Absolut. Vi tänkte

Tommys bakgrund inom fotboll och vägen till idrottsfysiologi

00:03:41 – Jacob: att vi ska komma tillbaka till det här med att kombinera träningen. Det var lite därför jag ville ha med dig här från början. Men om vi börjar ännu mer från början. Vad är din bakgrund? Både idrottsligt och utbildningsmässigt. Det finns många vägar till att disputera inom fysiologi. Man kan inte på något sätt läsa en kandidat i fysiologi. Det finns det väl knappt, inte vad jag vet.

00:04:07 – Tommy: Nej, precis. Det är en brokig väg oftast. För mig var det väl så att jag har alltid haft intresse av av fysiologi och av idrott och människokroppen. Jag läste tillval redan i högstadiet, kommer ihåg någon kurs som hette idrott och hälsa som var valbar och samtidigt har jag hållit på med fotboll och hela mitt liv. En hel del andra sporter också när jag var liten, men det blev fotboll helt och hållet från gymnasieåldern när jag började fotbollsgymnasium i Norrköping och spela fotboll med IFK Norrköping i Tipselit. ungdomslaget där. Tillsammans med min tvillingbror som jag har som också, vi flyttade tillsammans då och började på fotbollsgymnasium och sen så var det väl fotboll som gällde då. Jag spelade i Sverige i trean och fyran och sen i IFK Mariehamn i finska seriesystemet.

Jag kommer från Åland Så jag bodde där tills jag var 16. Jag flyttade hem efter gymnasiet och efter några år till att spela fotboll i IFK Mariehamn. När jag kom dit så var vi i division 2, men gick direkt upp till ettan och sen direkt från ettan upp till finska ligan hösten 2004. och sedan dess har man redan varit i ligan. Sedan var det väl så att jag tappade, fick spela lite mindre där när vi kom upp till ligan och blev väl samtidigt mer och mer sugen på att fortsätta plugga. Jag hade då läst lite grann redan coaching och sport management i Växjö. Jag avslutade de studierna lite grann på distans, kan man säga. Sedan beslutade jag mig för att trappa ner fotbollen och satsa just på studierna. Då var det fysiologi och träning som jag var mest intresserad av, så jag letade runt på nätet helt enkelt.

Då hade det faktiskt startat en utbildning i Sundsvall som hette biologiprogrammet med inriktning idrottsfysiologi. Jag tror att de tog in bara studenter under två år. Sedan lade de ner programmet. Men jag gick där och så läste jag lite idrottsvetenskap i Östersund också. Jag plockade ihop kurser egentligen så att jag hade någon form av motsvarighet till Bachelor. Sedan letade jag på nätet upp en masterutbildning i England, i Luffborough University utanför Nottingham, som har en väldigt bra sport science. program där. Så jag läste en master i exercise physiology som jag var klar med 2009 och därefter så kom jag till Östersund och Perters där, precis igen då så var det väldigt bra tajming för de hade en annons på en doktorandplats där uppe i samband med att han hade flyttat dit till Östersund från Stockholm som skulle handla just om kombinerad träning var tanken.

Och så sökte jag den och var på intervju och så vidare och fick Fick den tjänsten och så jobbade jag med Per i fyra, nästan fem år som doktorand, innan det blev KI. Så det är väl en kort summering.

00:07:16 – Wille: Ja, du hann med en hel del. Eller långt.

00:07:19 – Tommy: Ja, verkligen. Det är en brokig väg som du säger.

00:07:24 – Jacob: Vad gjorde du din master på?

Fystester och matchanalys i ungdomsakademin hos Nottingham Forest

00:07:27 – Jacob: Det var exercisephysiology eller vad sa du det var? Ja, precis. Vad skrev du för uppsats där?

00:07:32 – Tommy: Då gjorde jag ett projektarbete tillsammans med en doktorand med Nottingham Forest Fotbollsakademi. Så vi gjorde fystester egentligen på hela deras akademi under ett års tid, allt från nioåringar upp till 17-åringarna. Det var då vertikal, hopp, sprint, agility, jojo-test och även skinfold och mognadsgrad och sådana saker. Sedan följde vi spelarna med GPS-sändare mellan skulderbladen under ett antal matcher också och så gjorde vi Eller så gjorde jag en analys av vilka fysiska tester som kunde förutspå matchvariabler som number of sprints och hur mycket högintensiv löpning man gör eller hur långt man springer under en match. För att kolla om det finns några tester som kan identifiera viktiga matchvariabler.

00:08:39 – Jacob: Vad blev svaret där? Det vill jag veta direkt.

00:08:43 – Tommy: Svaret blev att både jojo-testet och beep-testet, eller multistage fitness test som det heter, hade väldigt hög korrelation med hög intensiv löpning. Det var korrelationskoefficient på typ 0,75-0,8 till och med, så det var faktiskt väldigt högt. I alla åldrarna då? Nej, det ska jag säga också. Jag fokuserade min uppsats på 15-16-åringarna. De andra tittade jag inte på, utan jag tittade bara på 15-16-åringarna.

00:09:18 – Wille: Jag tyckte det lät som att det var ett sjukt omfattande masterprojekt. Jo, men det var också därför jag… Dels fick jag hjälp.

00:09:25 – Jacob: Du diskuterade mitt här precis offline. Det är inte riktigt samma kvalitet på det.

00:09:32 – Tommy: Ni ska veta att det var väldigt uppstyrt av den här doktoranden och hans forskargrupp. Det var jag och sedan delade vi, vi var flera studenter egentligen, så jag skrev om det här just förr. Sedan var det någon annan som skrev om det här mera med mognad över flera åldersspann och så där. Det fanns flera ingångar där. Jag hade bara en liten roll ändå, skulle jag säga, i hela det där.

00:09:53 – Jacob: Det är ändå kul att få en liten övergripande bild av det hela. Att man känner att det tillför något till en helhet. Som att du bara gör den här lilla grejen och så är det ingen som bryr sig. Man kan inte relatera det till något annat.

00:10:06 – Tommy: Nej, precis. Det var kul. Jag var väldigt nöjd med det arbetet. Var det något som blev publicerat från det, eller de ville inte publicera?

00:10:13 – Jacob: Jo, de har publicerat en artikel har jag sett nu från det där datasetet.

00:10:18 – Tommy: Men det måste ha hänt någonting. Det är ju sex, sju år sedan som de De hade redan då samlat in massa data, så jag vet faktiskt inte om det… Han doktoranden var väl duktig. Han var från Japan, men jag vet inte. Han kanske inte kunde skriva då. Det är för mig oförståeligt att det inte är mer publicerat. Ja, det låter ändå ganska omfattande.

00:10:42 – Jacob: Det är väl bara Groning som har släppt data på det här med utveckling genom åren, vad jag känner till.

00:10:48 – Tommy: Ja, precis. Det finns inte så mycket, så det är jättekonstigt att de inte har gjort mer av det.

00:10:54 – Jacob: Jo, hade ni med något, nu lyssnar jag kanske inte ordentligt, men hade ni med något upprepat sprinttest när ni gjorde fystesterna på dem? Alltså repeated sprintability. Kanske ska förklara för lyssnarna. Det handlar väl om att man springer 25 meter. och sen så vilar man i fem sekunder. Sen springer man 25 meter. Så springer man det ett visst antal sprinter, så ser man hur mycket folk, eller hur mycket idrottaren då, tappar i hastighet mellan sprinterna. För att se hur bra de är på att bibehålla sin snabbhet och också hur snabba de är från början. Alla kan ju springa ganska jämsnabbt om man joggar emellan konerna. Det är ett vanligt test inom idrotten också.

00:11:36 – Tommy: Ja, precis. Nej, vi hade inte det tyvärr, utan det var just jojo-test, intermitten-testet och beep-testet som var mera åt det hållet. Och sen då, förutom sprint och agility. Men det hade varit en bra… Hade jag gjort om det idag hade man nog velat ha med det också. Absolut.

00:11:55 – Jacob: Sprintgrejerna, spänstsakerna, korriderade det med någonting? Jag tänker mer på vem som gick vidare i åldrarna. Ni var bara där under ett år, eller hur var det?

00:12:06 – Tommy: Ja, jag var ju bara där ett år, så jag har inte egentligen någon uppfattning om det, mer än att det är klart att det var så som det är på alla andra ställen också, att de som Vad framtog lite bättre? Vad hade generellt sett bättre värden? Och de var ju ofta födda tidigt på året och de här sakerna. Allt det såg man ju där också och att det fanns en korrelation just med längd och vikt och hur stora de var.

00:12:39 – Jacob: Det är ju mycket så i fotbollen, jag

Selektion, tidig mognad och talangutveckling inom ungdomsfotboll

00:12:41 – Jacob: har alltid undrat över det här. Om man tittar på ungdomsfotboll, i alla fall svensk ungdomsfotboll som jag kanske är mest bekant med. Sedan jag var ungdomsspelare själv för 15-17 år sedan tills nu, så har jag alltid upplevt att de som har haft fysiken gratis, de har kommit långt på det. Medan de som kanske haft tekniken men inte fysiken, de har aldrig fått en chans att träna upp sin fysik, har jag alltid upplevt. De som blir bäst är de som har allting, fysik och teknik. Men de som blir där, som ändå hänger med ganska långt, det är de med bra fysik och så får de möjlighet i många år att utveckla sin teknik. Medan de som kanske inte hänger med fysiskt när de är 12, 13, 14, jag tycker inte de får en chans att bli fysiska. Sen vet man inte hur mycket det kan tränas upp, men jag hade alltid undrat om man tagit de här som man tycker är bra bollspelare, men som inte riktigt hänger med.

Om man liksom bara kört mer fys på dem, vad som skulle ha hänt. Men är inte det ganska mycket en svensk grej?

00:13:42 – Wille: Att man väljer att kolla på de här fysiska variablerna?

00:13:46 – Jacob: Nej, jag tror inte det. Statistiken är densamma. Tommy tog precis upp från England att det är liksom Jag tror skillnaden är att vi upplever att vi får upp stora starka som inte har någon teknik. Det är för att vi har 10 miljoner. Gör man samma typ av sortering när man har 50 miljoner människor, då ska man ju statistiskt få fem gånger så många spelare som har tekniken också. Om Sverige får upp tre bra per två, tre år, så ska ju Tyskland då, hur många bor där, 70 miljoner eller sånt, då ska de få 20 istället. Även om de gör precis samma sätt.

00:14:19 – Tommy: Ja, men det finns ju alltid undantag. Om jag minns rätt så var väl Henke Larsson till exempel väldigt liten och lyckades ju väldigt bra. Tittar man på, om jag går tillbaka till mig själv, de som började min fotbollsgymnasieklass när man var 16 så kan man ju bara konstatera att det är ju extremt svårt att förutse även i den åldern alltså. Och ska man se i efterhand vilka som blev bra eller som nådde högsta nationella nivån i Finland eller Sverige så är det de som hade kanske bäst inställning till träning, sunt leverne och dedikation till fotboll, snarare än de som var bäst just då. Det skulle jag säga.

00:15:03 – Jacob: Jo, det stämmer.

Kombinerad styrke- och konditionsträning och dess effekt på muskeltillväxt

00:15:11 – Jacob: Ska vi hoppa in lite mer på lite praktiska delar här för träningsfolket som lyssnar. Din avhandling, eller när du tog din doktorsgrad. Kombinera träning. Det är väl väldigt intressant. Det är särskilt intressant för de som styrketränar oftast, tycker jag. Hänger man med något sånär så är det väl ganska välbekant för konditionsidrottare att styrketräning givetvis i rimliga mängder, men styrketräning kan hjälpa prestationen. Det är alltid den andra frågan, om man styrketränar, vad händer om jag börjar konditionsträna? Är det bra eller är det dåligt, eller spelar det ingen roll för styrketräningsresultaten, om det blir bra för hälsan, eller hur ligger det till?

00:15:56 – Wille: Jag skulle nog säga att uppfattningen är, hur dåligt är det egentligen att börja konditionsträna? Ja, det är nästan så, men det är nog mer lite bias, att de vill att det ska vara dåligt så de slipper det.

00:16:04 – Jacob: Ja, det är jobbigt, ja. Men vi kan väl ta först bara dina studier. Behöver inte riktigt berätta om ANPK och alla sådana här grejer, utan mer övergripande vad de gjorde. Du hade väl en träningsstudie också? Hade du inte det? Två träningsstudier. Två träningsstudier till och med. Berätta om de resultaten där och sedan kanske sätta in det i en helhet. Du skrev någon artikel. Var det du som skrev för Centrum för Idrottsforskning?

00:16:35 – Tommy: Ja, svensk idrottsmedicin var det. Ja, precis.

00:16:38 – Jacob: Den här omkombineringen. Så du kan väl berätta lite vad du kom fram till där också?

00:16:41 – Tommy: Ja, absolut. Det var ju så att utgångspunkten vi hade, först och främst, precis som du var inne på, det var just vad händer med styrketräningsresultatet? Alltså inte tvärtom, hur styrka påverkar uthållighet. Det var väl det första. Då hade vi just den tanken att det hade kommit en del studier som hade just analyserat muskelbiopsier och så som hade sett att det fanns det som de kallar för en akut interference. Att den här cellulära responsen skulle försämras vid uthållighet. Det hade byggts på efter de här studierna som kom tidigt. Det började på 80-talet med den här första studien av Robert Hickson som visade ganska tydligt att det var väl de sista tre veckorna egentligen av ett tioveckorsprogram, så stagnerade utvecklingen i maximal styrka väldigt tydligt för en grupp som tränade kombinerad träning.

Sedan kan man ju ha åsikter om den studien, men det kan vi väl ta senare i så fall. Så utgångspunkten var det. Vad händer när man lägger till då? uthållighet till Styrketräningsprogrammet och då började vi ganska enkelt med att bara göra ett akut arbete egentligen. Vi tyckte själva att vi hade en ganska snygg modell. Vi gjorde nämligen så att deltagarna fick göra enbenscykling på en väldigt modifierad cykelergometer, kan man säga, så att det blev upprepade dynamiska knäextensioner som uthållighetsarbete 45 minuter och sedan efter det så gjorde de styrketräning för bägge benen. Då fick vi en jämförelse inom samma person, kombinerad träning jämfört med bara styrketräning. Då tog vi i den första studien just biopsier bara efter ett enskilt pass och såg då att det fanns tendenser till att tvärtemot vår hypotes, som ju var just att det skulle finnas den här försämrande eller hindrande, interfererande effekten, så såg vi ändå tendenser till att det fanns signaler för muskeltillväxt som kanske förstärktes av det här.

Då ville vi följa upp det i nästa steg och då lät vi dem träna helt enkelt fem veckor på liknande sätt med kombinerad träning för ena benet och bara styrketräning för det andra benet. Mycket riktigt så höll den tesen som vi hade skapat i första akutarbetet där, att det blev då faktiskt en dubbelt så stor muskeltillväxt på det benet som gjorde bägge träningsformer. Men det var ingen skillnad i styrka eller power egentligen mellan benen.

00:19:30 – Jacob: Förlåt, jag avbryter här, men vad var det för styrketräning de utförde efter den här cykelbiten? Var det tre set benspark eller var det

00:19:38 – Tommy: Jo, då använder vi en… Jag vet inte hur många som känner till det, men en träningsmaskin som min handledare Per Tesch har tagit fram, som kallas för jojo. Jojosvänghjul eller jojoflywill. Det kan vi bifoga en bild till när vi lägger upp den här.

00:19:54 – Jacob: Det får bli bilden. Vi har dig bredvid och så har vi jojohjulet bredvid. Ja, det är bra.

00:19:59 – Tommy: Men det är en väldigt effektiv träningsutrustning för att skapa muskelstyrka och muskelvolym väldigt snabbt. Den överbelastar lite grann excentriskt kan man säga, så du får väldigt effektiv träning både koncentriskt och Varje repetition är maximal, kan man säga. Så vi använde den för då visste vi att vi kan få väldigt snabba anpassningar i muskeln. Min kollegas avhandling innan hade precis visat att den var dubbelt så effektiv som vanlig weightstack-knäspark, till exempel. Så då använde vi den. Så det var fyra set gånger sju repetitioner per ben.

00:20:44 – Wille: Men du sa att man fick mer muskeltillväxt

Betydelsen av vila mellan passen och myten om sarkoplasmatisk hypertrofi

00:20:47 – Wille: om man hade tränat kombinerad träning, men ni såg ingen skillnad på styrka?

00:20:53 – Tommy: Nej.

00:20:54 – Wille: Vad tänker man att det beror på?

00:20:58 – Tommy: Vi följde upp det där. I den första träningsstudien och i akutstudien så hade vi sex timmars vila mellan uthålligheten och styrkan, för vi ville att de skulle få återhämta sig emellan. I den tredje och sista studien jag gjorde i avhandlingen, då hade vi bara 15 minuters vila. Så skillnaden mellan de två studierna var helt enkelt längden på vilan emellan och då såg vi faktiskt en tydlig försämring av maximalstyrka och framförallt koncentrisk styrka på snabba hastigheter i en isokinetisk dynamometer. Så det tyder på att när man har lång vila mellan passen så påverkas inte styrkan så mycket, men när man har kort vila så försämras progressionen av styrka. Men det var fortfarande dubbelt så stor tillväxt. Men det är som du nämnde, William, det är helt riktigt.

Givet att en stor muskel, om allt annat är lika, så är ju också en starkare muskel. Det kan ju vara så att det fanns interferens på annat håll som inte har med muskelvolym att göra. Till exempel nervsystemets anpassning till träning. Det ligger väl nära till hands då.

00:22:12 – Jacob: Hur lång vila var det mellan sista träningsperioden och testningen?

00:22:26 – Tommy: Det vi är noggranna med när vi gör de här studierna är att vi ser till att det är lika lång vila mellan sista träningspasset och magnetkameraundersökningen som det är mellan sista familjeringspasset och magnetkamera. vätskeödem eller något sådant, att det ska påverka muskelvolymmätningarna. Sedan hade vi funktionstesterna kanske fem dagar efter. Ja, men det är ändå tillräckligt med vila.

00:22:57 – Jacob: Ja, det är det.

00:22:58 – Tommy: Det berodde inte på någon akut trötthet eller så.

00:23:04 – Wille: För det jag tänkte på, om man ser att musklerna har växt, för ni kollar med magnetkamera, men då borde man inte kunna skilja på vad det är som har växt egentligen. Jag tänker, är det myofibrillerna eller är det någon annan cell som har ökat, helt enkelt?

00:23:20 – Tommy: Men det är väl så att till viss del kan man göra det. Vi mätte ju också signalintensitet på MR-bilden och det är ju så att om det blir en stor förändring i vatteninnehåll till exempel så blir det också en förändrad signalintensitet på MR-bilden och det var faktiskt lite högre signalintensitet i i bilderna på kombinerade benet. Det var också lite högre glykogeninlagring i det benet. Men å andra sidan, proteinkoncentrationen var samma och vi isolerade även myofibrillärt protein och mätte koncentrationen på det och jämförde mellan benen. Det är inte publicerat, men det finns publicerat i min avhandling. Men det var också lika.

00:24:06 – Jacob: När du säger lika, menar du då alltså densitetsmässigt eller menar du att det var samma volymökning i absoluta mått?

00:24:16 – Tommy: Nej, jag menar att det var ingen förändring i proteinkoncentration mellan benen eller från före till efter träning. Det där kommer igen i princip alla studier som jag känner till, att det är otroligt svårt att förändra proteinkoncentrationen. Allt från hypertrofimodeller till avlastningsmodeller med bed-rest eller unloading på ett ben eller så, så är just ratiot mellan myofibriller och annat material i muskeln extremt svårt att påverka.

00:24:51 – Jacob: Jag ska översätta det här lite till läsöserna.

00:24:54 – Tommy: Det är meningen att det här ska vara nördigt, men det kanske blir för mycket.

00:25:00 – Jacob: Inom FITTIS, jag tror en hel del av lyssnarna känner igen det här. Man brukar prata väldigt mycket om sarkoplasmatisk hypertrofi och myofibrillhypertrofi. Så brukar man påstå att kör du byggarträning så blir det mer att den växer på vätska och så här. Kör man då ren styrketräning så får man mer av den här myofibrilla. Man blir starkare utan att muskeln växer så mycket. Det som Tommy precis sa är i princip att det är en myt. Jag skrev själv om det för 6-7 år sedan. Sedan har jag försökt korrigera det på de ställena det fanns från början. Det finns inga belägg för att det blir så i praktiken. Jag tror det är Zatsiorskij, hans science and strengtraining. Det är väl där det ursprungar från början. Så vi skyller det på ryssarna. Det var väl i princip det han sa.

Oavsett hur du tränar så blir förhållandet mellan vätskebitarna och allt annat och muskelfibrerna, det blir ungefär detsamma. Sa jag rätt nu Tommy?

00:26:01 – Tommy: Ja, det är min uppfattning också.

00:26:05 – Wille: Men man kan ändå se skillnader i styrkan som kan bero på det du sa, neuromuskulära faktorer eller någonting sådant.

00:26:11 – Tommy: Ja, och möjligen saker i arkitekturen eller så som inte vi mätte, till exempel penetrationsvinkel eller någonting med senan.

00:26:21 – Jacob: Ja, det är mycket annat som påverkar hur de fungerar. Precis.

00:26:26 – Wille: Men det jag tänkte på, jag läste

Praktiska råd kring att kombinera konditionsträning och styrketräning

00:26:28 – Wille: några av de här studierna som hade publicerats. Du skrev i det här mejlet, när vi mejlade fram och tillbaka innan, att du är intresserad av att se både vad som händer i muskeln, alltså det här med myofibriller och allt sånt där tjafs, men också vad som händer mer på makronivåer, alltså typ vad som händer med styrka, vad som händer med prestation och så där. Om man tänker på det du skrev din masteruppsats på och så där. Men om man tänker, om man ska översätta det vi har pratat om nu med de här studierna till typ Vad händer om du styrketränar och samtidigt springer eller om du gör någonting lite mer sånt. Alltså inte enbenscykling. Hur ser du på det?

00:27:04 – Tommy: Man kan väl konstatera att den här rädslan för uthållighetsidrott, oavsett mina studier eller inte, så kan man väl säga att den har varit överdriven egentligen. Det mesta som har kommit fram som har varit negativt när det gäller kombinationen av uthållighet och styrka har varit på grund av för mycket träning antagligen. Någon form av trötthet har varit inblandat. Det är i alla fall min uppfattning. Om man tittar på nästan alla studier som har visat någon negativ effekt av uthållighetsträning på styrka, då pratar vi 5-6 träningspass. i veckan nästan alltid. När vi har två, tre träningspass då är det i princip inte någon studie som har visat någon negativ effekt. Sen kan det också vara skillnad mellan löpning och cykling.

Det ska vi ha klart för oss. Det verkar nog som att löpning kanske är möjligen negativt, men cykling tror jag inte det finns bra stöd för alls. Så summa summarum är väl att det är väldigt överdrivet och att det istället kan ha många positiva effekter. Ibland ur prestationssynpunkt, men även ur ur hälsosynpunkt givetvis, men också för muskeluppbyggande skulle jag tro. Just den här som vi gjorde med… Det blev en väldig pump den här enbenscyklingen, så uppenbarligen hade det en… Vi ska ha klart för oss att de nivåer av hypertrofi som vi mätte på fem veckor är exceptionellt stora.

00:28:32 – Jacob: Så sprintcykling och sånt hade nog varit bra. De brukar ha några djävulska ben, de där sprintcyklisterna. Ja, de har ju det. Man kanske kan se det som någon form av ocklusionsträning, alltså syrebrist.

00:28:47 – Tommy: Ja, precis. Mekanismerna är kanske svåra att svara på, men uppenbarligen så är det ju saker som stimuleras som bygger muskelvolym.

00:28:59 – Wille: Men finns det något annat praktiskt som man kan ta ur det här resonemanget? Hur ska man lägga upp sin träning?

00:29:04 – Tommy: Det andra är väl egentligen att ska man Är det viktigt med maximal styrka, power, spänst, snabbhet? Ja, då ska man ju A. Kanske undvika uthållighetsträning, men i alla fall B. Se till att man har tillräcklig återhämtning innan man kör nästa pass eller innan man kör styrketräning så att man är utvilad när man kör den för att då kan man prestera maximalt under träningen och då kan man väl förvänta sig bättre effekt än om man redan är uttröttad av konditionsträningen.

00:29:39 – Wille: Vill ni gå vidare till fotboll nu?

00:29:43 – Jacob: Nej, jag tänkte först, innan vi hoppar in på det här, för det är ju fotbollsbiten, eller lagidrottsbiten, skulle jag säga. Om vi tar någon som till exempel gymmar. Det är väl egentligen det folk vill ha ett ja eller nej-svar på. Det förstår jag att du inte kan ge dig så rakt ut, men en hint vad du tror eller tycker. Om man är på gymmet fyra dagar i veckan, Tror ni att det skulle bli något negativt om man då antingen att man kört kanske en lättare cykeltur till jobbet varje morgon eller man kört kanske någon form av cardio på någon av de andra dagarna. Att man lägger in 1-2 pass där just för hälsan och sådana här saker. För då är man ju ändå uppe på det här 5-6 träningspass.

00:30:31 – Tommy: Ja, nej, jag vet inte. Nej, inte någon stor effekt tror jag inte. Man ska inte stressa muskeln för mycket tror jag, men gör man det smart och har återhämtning och inte kör för hårt och så där, så då tror jag inte att det Det har effekt, men jag tycker att det kommer igen hela tiden i muskelfysiologi, att muskeln behöver återhämtning för att adaptera eller anpassa sig optimalt. Jag tror att många tränar nog för mycket. Det är helt klart. Men man ska nog inte vara rädd att lägga till lite måttlig uthållighetsträning. Det är inte så att det går in och bryter ner musklerna per definition. Absolut inte.

00:31:11 – Jacob: Det hänger kanske ihop lite med det här just att löpningen verkar vara sämre än cykling, för löpning är ju mer slitsamt. Tittar man på elitidrottare inom löpning, snittar in lite statistik här, men en elitidrottare inom löpning ligger någonstans mellan 300-400 träningstimmar om året. Medan en elitcyklist kan ligga uppemot 800 000 träningstimmar om året. Och det är inte för att löparna är lata och inte vill träna mer, eller inte tycker att de behöver träna mer, utan det är antagligen för att försöker de träna mer så går de sönder. Men cykling är då skonsammare, så man klarar mer träning där. Så är man ute efter att träna hjärtat så är det kanske rimligare att köra en timme cykling istället för en timme löpning, för då sliter du mindre och då har du mer träningstid tillgänglig för din styrketräning.

00:31:59 – Tommy: Ja, absolut. Eller crosstrainer eller rodd eller något sådant. Ja, skidåkarna ligger också klart.

00:32:05 – Jacob: Löparna är egentligen de konditionsidrottare som tränar minst, kan jag säga. Och simmarna, de som tränar mest, så vill du träna väldigt skonsamt kondition. Men då måste man ju kunna simma, annars blir det väl mer… Ja, det är inte konditionsträning. Jag får aldrig någon kondition. Jag blir bara trött i axlarna.

Fysträning och styrketräning inom fotboll och andra lagidrotter

00:32:25 – Jacob: Om vi tar steget då till fotbollen. Eller lagidrott överlag ska vi säga, för det finns väldigt mycket överlapp där mellan handboll och fotboll och basket och de här sakerna trycker jag. Även om de flesta andra bollsporter och lagidrotterna kanske har lite mindre ytor, ska man säga. Så det kanske blir ännu mer explosivitet och sådär. Men jag tror ändå det är mycket gemensamt. Hur tror du på det här? Om vi tar Sverige traditionellt sett. Nu vet jag att det är en del elitklubbar i Sverige som har styrketräning med i sitt program för ungdomarna i alla fall. Seniorerna gör väl i princip alla A-lag eller seniorlag, vad jag känner till. På ungdomssidan är det lite sparsamt och det är många på ungdomssidan som också gör lite…

Om vi pratar om det här med att maxa explosivitet och så här, så är det ganska ur min åsikt i alla fall, ganska tamt på det. Det är mycket viktskivor, 10-15 kilo, så gör man utfallssteg när de kanske egentligen hade kunnat klara det med 70 kilo på ryggen och sådana här saker. Hur tror du mest här? Nu har du ju spelat fotboll själv. Det du inte berättar här, men som vi vet sedan innan, det är att din tvillingbror, han är väl assisterande där, tränar nu, eller vad sa du? Så du är fortfarande inblandad lite i fotbollen. Du gjorde din masteruppsats där i samband med fotboll och allt det här. Hur tror du själv, vad tror du är viktigt om man då skulle vilja utveckla sin prestation på plan, om man är den här typen av lagidrottare? Ska man fokusera på att försöka få till styrketräning så effektivt som möjligt eller ska man kanske ändå kombinera det och ta den lilla…

Alltså de blir ju ändå starkare, dina försökspersoner som cyklade här och sådär. Hur tror du helt enkelt? Vad skulle du fokusera på om du haft maximal kontroll över ett fotbollslag, om vi sar tonåringar?

00:34:27 – Tommy: Ja, det är ju väldigt svårt. Jag har jobbat en hel del med ungdomsfotboll tidigare också, med utveckling och sådär på organisationsnivå. Då får man, tycker jag, ibland får man ju överdriva. Jag har ofta haft den hållningen, även om jag kanske har svängt lite fram och tillbaka, men att man på ungdomsnivå ska undvika ganska mycket fysträning egentligen i grunden och det är inte för att det är dåligt på något sätt givetvis, utan det är för att det tar tid från annan träning i princip. För att det är ju så att ska man optimera det kan man slänga in lite grann såklart fysträning redan från barnåldern givetvis. Problemet är att det brister kanske i kunskap och någon kanske tränar två gånger i veckan och så lägger de helt plötsligt en gång i veckan på en massa meningslös fysträning.

Det är ju korkat. Så det är alltid de där bitarna som kommer in. Sen tror jag väl att vi kanske överdriver lite grann också, betydelsen av fysträning. Vi måste ändå ha klart för oss att det går att bli världens bästa fotbollsspelare utan att lyfta vikter till exempel överhuvudtaget i princip. Messi har ju om jag nu har förstått rätt, vi har ändå haft lite kontakt med Barcelonas medicinska staf i några studier här som mina kollegor, Rodrigo bland annat, min spanska kollega som hjälpte mig i min avhandling har gjort en studie nu på hamstringskador och sådär med Barcelona och enligt dem i alla fall så har ju Messi tränat ju aldrig med vikter till exempel. Vi vet ju att jag har haft en kompis som spelar i Liverpool och Jag har lite kontakt med några fystränare i Europa och jag vet ju att det varierar väldigt mycket hur man tränar.

Det visar ju i alla fall att det finns ingenting som är solklart bättre än det andra. Sen är det ju faktorer i Sverige som gör att vi har lång försäsong och då har man ju tid att lägga in mera skivstångsträning och fria vikter och sådär. Men jag har väl mer och mer blivit av den uppfattningen att det ska vara så likt fotbollen som möjligt och att det måste utgå från fotbollen. Sen har isolerad träning säkert sin plats ur skadeförebyggande synpunkt och ur optimeringssynpunkt på individuell basis, det tror jag verkligen. Men det måste vara undantagen eller specialgrejerna. Det kan aldrig vara regeln att man utgår från vår definition av fitnessträning, utan man måste utgå från fotbollsspelets filosofi. Om du måste bli bättre på att göra bra fotbollsaktioner oftare.

Då kanske du ska spela smålagsspel med successivt kortare och kortare vila till exempel. Det vill säga, du överbelastar de faktorer som du behöver bli bättre på i spelet. Så det är väl min filosofi just nu. Jag vet inte om jag svarar på din fråga, men det är ju oerhört komplext. Det är det jag försöker säga. Det finns inte kanske tydliga rätt och fel, men det finns mindre bra beslut ibland och så kan man väl säga. Jag vet inte vad ni tycker. Jag har själv svängt väldigt mycket, men jag vet ju också att många gör bort sig när man kör fysträning i fotboll och många fystränare som kommer in och hjälper fotbollslag gör bort sig och förstör mer. De skapar skador och De hjälper inte tränarna eller tränarna vill inte ta deras hjälp och de kommer in och snackar om anaerobo, airobo hit och dit och lactacid och hit och dit.

Istället för att använda fotbollsspråk. Det blir liksom en soppa av allting. Spelarna blir mer skadade istället för mindre skadade för att man tränar för mycket eller för ofta. Det är viktigt tycker jag. Fotboll är en intensitetssport så att en av de absolut viktigaste sakerna är att inte hela tiden ackumulera en massa trötthet och träna när man är trött, utan man ska kunna prestera maximalt på de flesta träningspassen och på alla matcher. Det är extremt viktigt för att undvika skador.

00:38:45 – Wille: Men skulle du säga, för där sa du någonting som är intressant, just att det kan bli för mycket om man då lägger alldeles för mycket tid på fysträning. Låt säga då att man inte hade så tät matchning eller sådär. Skulle man då kunna lägga in lite hårdare fysträning och få någon vinst av det eller skulle du hellre lägga den delen på extra fotbollsträning då?

00:39:02 – Tommy: Det måste man nog avgöra då, kanske på lagnivå och på individuell basis. Jag tror helt klart att en del har nytta av styrketräning, det är ingen tvekan om det. Jag tror också hela laget har det på viss när det gäller kanske hålla baksida lår i skick. Kanske någon form av balans mellan olika bitar, som kanske ni kan bättre, bål och så vidare. Det är ju väldigt svårt att bli extremt mycket snabbare eller spänstigare med fysträning, i alla fall om man räknar på hur mycket tid man måste investera. Samtidigt vet vi att en stor del av snabbhet och så i fotboll har ju verkligen med bollen och att reagera på det stimulet att göra. Då är frågan om det ändå inte är bättre att träna explosiva fotbollsövningar istället.

00:39:50 – Jacob: Jag skulle ta min bit. Jag är väl lite skild från dig på någon punkt. Jag tycker framförallt att löpträning för fotbollsspelare är oftast onödigt. Det enda jag skulle säga, jag har väl haft några gånger jag funderat lite i banan just med det här att tar återhämtningsdisponering. Just att man gör det kanske på en cykel istället. Jag har aldrig provat det, men jag har funderat på det många gånger. Just för att du då kan få igång cirkulation. Du kanske kan få igång en lågintensiv konditionsträning utan egentligen trötta ut spelarna. Just för att de ska kunna vara fräscha på planen. Och sen är det samma sak. Jag tycker liksom inte heller att friidrottsträning. Jag vet en del lag kör det. För mig är det liksom. Friidrottsträning är väldigt slitsamt för sig själv och slänga in det på fotbollsspelare som kanske redan ligger på 4, 5, 6 träningspass i veckan.

Jag tror också det stjälper mer än det hjälper. Och som du sa, smålagsspelen och kör man liksom tre mot tre och de här spelen,

Skadeförebyggande träning för baksida lår, knäböj och belastningsstyrning

00:40:55 – Jacob: det är väldigt mycket kondition så det blir ganska fotbollslikt. Styrketräningsbiten, det du nämnde här, alltså baksida lår, finnen är ju bevisat funka. Nu vet jag att det är väl en del elitlag i Europa i alla fall, bland annat Barcelona, som inte gör finnen sådär frekvent utan de Det kommer ju en studie på det som visar att de inte gör det.

00:41:19 – Tommy: De har ju en massa hävstångsskador också. Ja, de har det faktiskt.

00:41:23 – Jacob: Jag tror faktiskt att det finns ett samband också. Sen är det vissa andra lag som kör andra övningar med samma principer, alltså överbelasta det excentriska momentet, men de tycker då att man startar med en rak knäled. när man gör övningen. Istället för då som i finnen, att du böjer knät. För när man sträcker sig normalt i en sprint, då har man ett rakt knä.

00:41:50 – Tommy: Men raka marklyft, vad tycker ni om det? Är inte det en bra grej? Det går inte att överbelasta excentriskt. Nej, precis.

00:41:55 – Jacob: Du får inte överbelastning i det excentriska. Jag tror Patechs maskin hade kunnat vara bättre i så fall. Ja, jag funderar också på sådana här flywinträningar. Det du får i Finland, i alla fall när du gör det med fotbollsspelare, är att de kan ju inte vända upp. Så den belastningen de har på nervägen där, den är ju större än vad de kan göra koncentriskt. Så då får du den här överbelastningen.

00:42:17 – Tommy: Det finns ju en studie, Kalle Askling körde med, jag tror det var Örgryte och någon klubb till på division 1-nivå i Sverige för 10-12 år sedan. De visade ju att just den här jojo-legcurl, att den reducerade ju, det var en ganska liten studie, men den reducerade ju skadorna med 70 procent, tror jag, jämfört med de som inte lade till den här träningen och de blev faktiskt snabbare också på sprint. test, så det tror jag absolut. Och den finns ju i, den här Jojo-maskinen för hamstring finns ju, skulle jag säga, i 60-70 procent av alla Champions League-lag i princip.

00:42:54 – Wille: Men det där är ju ett väldigt specifikt exempel. Nu pratar vi om hamstringsskada, där man verkligen har identifierat en mekanism där muskeln går sönder och man har kommit på ett sätt där man kan få in schysst prevention för det här. Och det har man verkligen kunnat visa att det är också. Men om man tänker mera på ställen där vi inte riktigt vet vad övningarna gör för någonting. Ta till exempel knäböj, som är grunden i mångas fysträning. Vad tycker du om det? Är det någonting som verkligen ska betraktas som heligt och som alla ska göra? Eller kan man ifrågasätta det för att vi kanske inte riktigt vet hur det funkar på samma sätt som finnen?

00:43:27 – Tommy: Jag vet inte, men om man tar de 100 bästa fotbollsspelarna i världen. Hur många av dem gör knäböj regelbundet? Det kan ju inte vara… Det är antagligen ingen, eller vad tror ni? Eller några stycken kanske? Nej, jag tror inte det är många. Det är min uppfattning. Men jag tror också, som jag sa, att de har ju den här matchningen.

00:43:46 – Jacob: För dem handlar det ju nästan bara om att återhämta sig till nästa match. De är redan på nivån. De ska hålla sig där uppe. Jag tror man ska nog skilja det på de här som har möjlighet och Just de jag pratade om, de som kanske har bollen och allt det här, men som inte är födda med Messis fötter eller Christianos explosivitet. Att de också kan få möjlighet att utveckla det lite och kanske göra sig själv lite tyngre. Jag tror alltså knäböj, Eller en benövning överlag. Det sliter väldigt lite styrketräning så länge man undviker failure och man håller nere volymen.

00:44:23 – Tommy: Det håller jag med om. Men jag menar, hur många har så bra fystränare att de fattar de här grejerna?

00:44:30 – Jacob: Det är det som är problemet. Vi ska inte skicka ut något PM till alla klubbar. Nu måste ni fixa någon pappa som gör styrketräning med era ungar. Nu menar jag möjligheten att få in det. Jag kan berätta hur jag gjorde i Helsingborg. Det var först och främst uppvärmningar som jag stod för där. Jag försökte få in lite av det här Fifa 11 och skadeförebyggande delarna. Men jag hade också ett par spelare som jag körde ren fys med. en gång i veckan. Och då gjorde vi så att vi körde i princip med 6-7 armvikter, alltså vikter som de klarar att lyfta 6-7 gånger, och så gjorde de bara fyra reps. Och så körde de det i tre till fyra set. Det var vad de gjorde. Visst, hade de inte varit där på tre veckor så hade de träningsvärk dagen efter, men det var inte så farligt träningsvärk.

De som hade kört med det här i två år ändå, som bara kom in en gång i veckan och gjorde det här lilla, de var ändå uppe på betydande vikter jämfört med… Jag testade dem som var… Direkt när jag kom in så testade jag dem som skulle bli 16. Bara för att se hur bra är ett lag som ska bli 16 i Helsingborg. Sedan testade jag dem som jag började med. Jag började med dem när jag var 14 och så körde jag när de var 15 och så testade jag dem precis innan jag skulle lämna upp dem igen. I snitt så gjorde de nästan 40-50 kilo mer. Det var vad de tog mer i styrkemässigt och rent procentuellt så var det liksom en 30-50% skillnad där i styrka. Och där finns ju en hel del studier, det är framförallt norrmännen tror jag som har släppt de här, där de tar just knäböj som styrkeövning för…

Sen att det alltid är knäböj, jag vet inte varför, jag tror det funkat minst lika bra med utfallssteg. Sen kanske det är svårare att sitta stegringen och utföra säkert i en miljö om man behöver större utrymme och sådär. Men i alla fall det man visar med de här studierna är ju ändå att de blir ju snabbare på 30 meter och 10 meter. De hoppar kanske 2-3 centimeter högre och det är inga jätteeffekter. Det är det inte. Särskilt så som du säger att det är reaktionen som avgör det först och främst. Men om vi tar hur de… Många klubbar i Helsingborg, de har ju sina spelare som går på idrottsgymnasium och det är ju så överallt. Det har det varit i många år. Duktiga fotbollsspelare i Sverige idag, de ligger ju på sex, sju träningspass i veckan med fotboll och det tycker jag är för högt om man just ska hålla det här tempot på träningarna.

Att det alltid ska vara hög kvalitet och det tror jag så mycket på. Att det liksom… Är de inte riktigt pigga till att köra med maximal fart. Det är bättre att köra en taktisk träning. Kanske bara köra passningsspel, alltså passningsövningar. Inte köra spelövningar, för då blir det mellanmjölk på tempot. Men jag tror, hade man bytt ut ett av de här mellanmjölkspassen mot styrketräningspassen, så hade de inte blivit… De hade varit piggare för de andra fotbollspassen. Plus att jag tror att vi hade fått dem starkare.

00:47:30 – Tommy: Men absolut. Jag menar, jag känner… Julio Tos från Spanien som har jobbat med Barcelona, Sampdoria, Juventus och nu är han i italienska A-landslaget. Det låter ungefär som hans filosofi. De kör styrka och också tung styrketräning, men de kör, just som du säger, ganska låg volym. Hög belastning så att det inte sliter så mycket och regelbundet. Han har sänkt skadorna med 70-80 procent i varje klubb som han har kommit till. och en del basövningar, men sedan kombinerat med väldigt fotbollsspecifika övningar. Mourinho kör också en hel del fysträning, men på planen och försöker göra det så väldigt fotbollsspecifikt som möjligt och har också väldigt få skador. Annars är det ju så. Jag var på den här, det var en fotbollskonferens på Bosön.

Jag trodde det var en Gerger. Ja, det vill jag inte veta. Nej, uppenbarligen gör han stora fel. Men det jag skulle säga var, jag pratade med Inter i Milano, Inters läkare på en konferens på Bosön för några år sedan och han visade grafer också under sin presentation väldigt tydligt på när varje gång det kom en ny tränare så ökade skadefrekvensen enormt. Förutom när Mourinho kom då. Han var den enda som tog det lite lugnt med träningen men hade väldigt smart fysträning ändå på planen. Det är ju också en faktor just hur, fys träning eller ej, men bara hur tränarna pulserar träningen har ju jättestor effekt på skador och så vidare.

00:49:10 – Jacob: Jag tror mycket det här också, men det är ju också något… säger inte till dig här, utan det är mer till lyssnarna. Det är också väldigt vanligt inom idrotten att man tänker att nu kommer det vara en hektisk vecka, så nu skippar vi träning eller fysträning. Då blir det dels ett uppehåll och du tappar lite av sakerna. Sedan blir det också det att när du väl ska starta upp det igen, då kommer det här träningsverken. Då blir du trött igen för att det blir ny belastning. Där är jag i alla fall en ganska stark förespråkare. Vi tar de här killarna jag hade då i HIF. Normalt körde vi två eller tre övningar, så det blir normalt tolv set, men det var lite skiftande vad de tränade för muskler eller rörelser. Men i alla fall kom de in och skulle spela en match.

Eller de hade spelat tajt matchande eller de skulle spela en match, kanske dagen efter eller dagen efter igen. Då halverade vi eller körde ner det till en tredjedel, så istället för att köra 12 set så gjorde de kanske fyra set totalt med tre olika övningar. Om vi översätter det till löpning så blir det självklart för folk. Om man är van vid att gå ut och springa en mil, kanske två gånger i veckan, Och så tar det en vecka så går du ut och springer två kilometer två gånger den veckan. Du är inte sliten överhuvudtaget. Men det du gör är att du underhåller. Du har fortfarande sett till att kroppen bibehåller styrkan för att klara den vikten som normalt håller. Så det inte blir två, tre veckor där du inte kommer in och sen kommer in och så har du tappat fem kilo på stången plus att du får träningsverkningar.

00:50:42 – Tommy: Jag håller helt med. Du måste vara väldigt noggrann när du ska overloada. Då måste du ha vila, du ska vara fräsch när du börjar och du ska ha tillräckligt med återhämtning till nästa pass eller nästa match. Men just som du säger, det jag brukar säga ibland som underloadträning, det kan man göra väldigt ofta och då får man just det som du säger, att man upprätthåller i alla fall och undviker just träningsvärk och sådana grejer som man absolut inte ska gå in med i någon match till exempel. Precis.

00:51:17 – Jacob: Har du något att säga, Wille?

00:51:19 – Wille: Jag funderar lite på, det här kan bli jävligt stort, men

Unilateral träning, instabila underlag och fotbollsspecifik fys

00:51:24 – Wille: när man pratar om fotbollsfys, att försöka vara väldigt specifik i sin fysträning, så tänker man kanske att man vill gå bort lite från de här basövningarna där man alltid står på två ben eller alltid har två händer på stången, och kanske jobba mer unilateralt. Hur ser du på det? För och nackdelar?

00:51:43 – Tommy: Det håller jag med om i grunden. Just den här Julio som jag pratade om från Spanien. Han har varit här i Sverige några gånger och visat just hur de har tränat i Barcelona och Juventus. Det är extremt inspirerande måste jag säga och väldigt innovativt. Saker på ett ben med rörliga underlag, med knuffar, med hopp hit och dit. Sena beslut. Mycket jobbar de med. I sista stund får du veta vart du ska eller vad du ska göra eller vilket ben du ska landa på. Sådana saker ökar ju belastningen och ökar också likheten med hur det är i fotboll. När du gör styrketräning i gymmet är problemet att du alltid vet vad du ska göra. Du ska upp eller ner eller fram och tillbaka. Det är oftast i samma riktning. Vertikalplan. Så om du kan hitta innovativa övningar där du får in de här oförutsedda sakerna, ojämnt underlag, knuffar, vad det nu kan vara och sådana saker, så tror jag att det är en sak som man kanske kan tänka lite utanför boxen på.

00:52:49 – Wille: Men om man tänker, för det skulle kunna vara en fördel där, men om man tänker på det till exempel med ojämnt underlag eller instabilt underlag eller så. Det man ser är att när man styrketränar på instabilt underlag så utvecklar man mindre kraft. Så att även fast det kanske blir mer fotbollsspecifikt, där man lär sig förhålla sig till en boll eller till en försvarare eller någonting, så det här med att man inte får ut den maximala effekten av styrketräningen som man sen skulle kunna översätta i fotbollsträning, hur ser du på det?

00:53:16 – Tommy: Ja, visst är det så. Men då måste man ju analysera, kanske från fall till fall till och med, vem som behöver verkligen fokusera mycket på att öka muskelns kraftutveckling. Jag vet inte om det är så jävla viktigt egentligen. De flesta är ju väldigt starka på elitnivå i alla fall, men det är klart, i tidigare åldrar och i ungdomsåldern, det är klart att möjligen så kan det också vara viktigt. Absolut.

00:53:40 – Jacob: Jag brukar säga att när man väljer sådana där saker, det är alltid syftet. Har man som syfte att göra Är verkligen syftet starkare så är det ingen bra idé att sätta ett gummiband på en ostabil grej. Men har du som syfte att bibehålla styrka eller underhålla styrka, men framförallt just den här reaktionssnabbheten, skadeförebyggande delen. Om vi tar mina fotbollsspelare, jobbar jag väldigt mycket med att de bara håller på med olika hoppövningar helt enkelt. Det är i princip det som de här knäkontroller de håller på med också. Det är mycket landa då, men knäkontroll är ju för mig, det är liksom… Ja, fine, upp till att du är 12-13, sen är det ju bara dötråkigt. Jag förstår inte hur de får ett helt lag att göra det där varje träning i ett år.

Men jag tror att de viktiga principerna där, det är betoning på tror på något sätt, ändå är att man lär sig landa, att man hittar olika fotinsättningar, att man alltid kan hålla balansen på ett bra sätt. Hopp är också väldigt bra för explosivitet och sådana här bitar, absorbera kraft. Så vi jobbar mycket. Nu har ju inte vi de här flashiga grejerna och det är bara jag ute på en grönplätt ungefär, så det blir inte instabila underlag och det blir inte bollar och gummiband och sådana här saker. Det är helt enkelt bara hoppa höger och vänster, hoppa bakåt, någon knuffar dig och så upp och sådana här saker. Det har vi som en del av uppvärmningen. Det är också just tidsaspekten. Nu tycker jag att vi kunde lägga mer tid på det när de tränar sju gånger i veckan, men tränar ger mig 20 minuter, så då är det 20 minuter.

00:55:14 – Wille: Men där kan jag verkligen förstå, skadeförebyggande, då kan jag verkligen tycka att då ska man vara så specifik som möjligt. Det har man kollat på i alpin skidåkning till exempel, att där vill man lära åkarna att de ska svänga på rätt sätt eller kunna hantera de krafterna på rätt sätt. Det måste ju vara samma sak i fotboll, som du säger med det här knäkontrollprojektet och Eleven Plus och sånt där. Det är ju det det egentligen syftar till, att man ska kunna lära sig hantera de här krafterna på planen då. Så att hitta sätt att träna det på utan att bara spela fotboll, det är absolut någonting att sträva mot.

Hur antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) påverkar styrketräning och hypertrofi

00:55:50 – Jacob: Det vi tänkte hoppa till nu, det berättade du inte om när du skulle berätta om dig själv, men det är lite vad du sysslar med för studior just nu. Ja, just det. Efter det här. Det är också en fråga som ofta dyker upp på träningsforum och jag får också, jag ska inte säga många mejl om det, men det kommer några mil per år. där folk undrar hur det är med smärtstillande och träning. Det verkar som att det är väldigt många människor som bygger muskler som är beredda att leva med smärta. Bara för att de är rädda för att de här pillerna ska förstöra deras muskler totalt. Du kan väl berätta, bara dra vad det är du undersöker och varför ni velat börja titta på det.

00:56:38 – Tommy: Ja, det var ju så att Jag blev ganska intresserad av det där för några år sedan egentligen när jag var på en vetenskaplig konferens. Jag tror att det var när jag var i San Francisco, på ACSMs konferens. Då var det en session om just effekter av ja, N-sides då, antiinflammatoriska tabletter på muskulär anpassning och då blev jag väldigt nyfiken på området på grund av att det var väldigt motstridiga data då, om det var positivt eller… Ja, eller om det var negativt eller till och med positivt som det var, fanns då någon studie som föreslog. Och det där levde väl kvar då, det var ju under tiden jag var doktorand, men sen när jag kom då till KI sökte jag. Jag började läsa lite mer om det där och så skrev jag en ansökan för ett sådant projekt till Centrum för idrottsforskning och fick då förra hösten medel för att göra ett postdokprojekt och fortsätta undersöka det här.

Så vi vill bygga vidare på de studier som finns och det är ju väldigt motstridigt som jag sa. Det finns en massa egentligen djurdata och även akuta humanstudier som tyder på att att NSAID då hämmar muskelns proteinbildning, muskelns proteinsyntes efter träning, eller också satellitcellsaktivering och i så fall då kanske i förlängningen förmågan att bilda nya kärnor och så vidare. Om nu det sen är viktigt för hypertrofi eller inte. Men i alla fall, det finns många sådana studier. Det fanns inte så många träningsstudier, men det fanns ändå en som faktiskt tydde på att det skulle vara positivt hos äldre och Det var Todd och Scott Trapper från Ball State University i USA och det var också de som först visade 2002 att det hämmade muskelns proteinsyntes efter styrketräning.

Men i den här träningsstudien som var tolv veckor så visade de att det har varit dubbelt så stor muskelvolymökning med NSAID, men hos äldre. Så det var det vi ville fortsätta på. Sen kom det faktiskt en studie. Jag vet att jag har pratat med dig om det, Jacob, på Twitter. Men det presenterades en studie förra hösten, eller i november eller vad det var, på en konferens i USA som som mer eller mindre gjorde om det här på unga personer och visade faktiskt samma sak. Alltså en dubbelt så stor hypertrofi efter styrketräning med diklofenak, som också är en NSAID i det fallet, på tolv veckor. Så det är väldigt oklart just nu och det är nästan för tydliga effekter i de här studierna för att man ska tro att det är sant nästan. Men nu i alla fall, för att komma till sak, så ska vi göra här på KI, i mitt projekt, en studie.

Vi har precis börjat med rekrytering och vi ska börja med pre-tester, muskelbiopsier och styrketester redan nästa vecka, där vi ska titta på åtta veckors styrketräning och jämför då två gruppers utveckling över tid.

01:00:10 – Wille: Men alltså, den här djurdatan och det som finns tidigare, det pekar väl mot att det är negativt för muskelmuskler?

01:00:17 – Tommy: Ja, absolut.

01:00:18 – Wille: Men varför skulle man tro att det var positivt då? Finns det någon mekanism?

01:00:22 – Tommy: Det finns några föreslagna mekanismer. I den här Trappergruppen i Bålstedt så har de ju sett då att när man inhiberar COX som är det här enzymet som bildar prostaglandiner. Det är prostaglandiner i muskeln som har visats ha samröre med proteinsyntesen. Effekten av det här NSAID-pillret är att det hämmar det här enzymet, COX, och när man gör det så verkar det som att man även faktiskt kan, eftersom COX är relaterat till en del nedbrytningsfaktorer i muskeln som på proteinnivå. Det finns ju IL6 och MURF och massa sådana katabola proteiner. Deras tes är just nu att möjligen är det så att man lite grann hämmar nedbrytningsdelen av proteinbalansen. Det är just i den här opublicerade studien så var det också antydningar åt det hållet.

Man mätte de markörerna då? i den här opublicerade. Det de rapporterade, jag har bara läst ett abstrakt, och det de rapporterade där så var TNF alfa, som också är en negativ inflammationscytocin. Där visar de att den var högre uttryckt i placebogruppen jämfört med NSAID-gruppen. Så möjligen då. Men å andra sidan vet vi att det ska vara en viss katabol nedbrytningsrespons också efter akut styrketräning. Så det är svårt att… Tror du det kan hänga ihop med träningsvolymen?

01:01:59 – Jacob: Alltså, om man tränar väldigt mycket så kanske man egentligen skulle blivit lite mer inflammatorisk eller katabol och att man kompenserade för det genom tabletterna. Eller tror du att man blir mindre mör, menar du? Ja, ungefär som antioxidanterna. De hämmar träningseffekten, men de kanske snabbar på återhämtningen för stunden. Att det ska vara någon liknande effekt där. Vad har ni tänkt er för träningsfrekvens på era studier?

01:02:34 – Tommy: Vi kommer att köra så som vi har gjort oftast när vi har använt de här flywheels. Att vi kör varannan vecka två pass och varannan vecka tre pass. Det har vi tyckt är ganska bra. Däremot ska vi träna… Det vi adderar då, om man ser också till litteraturen, det är att vi ska träna olika på bägge benen. Så det ena benet ska vi ha med en vanlig viktmagasinsmaskin, där vi matchar belastningen mellan ensidegruppen och kontrollgruppen och i det andra benet så släpper vi fritt, så att säga, just med den här jojo-flywill-principen. Då vill vi se då, är det så att de successivt kan träna mer och prestera mer under passen, så att effekten faktiskt mer är, som ni var inne på lite grann, relaterad till det du klarar av att göra i din dagliga träning.

Eller är det en oberoende effekt på muskeln som är oberoende av… För i de här studierna som har varit hittills har de tränat lika mycket i bägge grupper och ändå sett en skillnad.

01:03:39 – Jacob: Ett fräckt upplägg i alla fall.

01:03:41 – Tommy: Ja, verkligen. Ja, vi tror att det blir ganska käckt och då får vi också den excentriska komponenten på den här svänghjulsträningen. Visst, man kan spekulera i att det möjligen kan ha med det att göra också, träningseffekten, just hur inflammatoriskt det är och så vidare. Men å andra sidan, tränar man många veckor så blir väl ingen träning så jätteinflammatorisk till slut. Det är svårt. Jag vet ju själv med träningsstudier, och just när man jämför grupper, och i de här studierna hade det varit bara 10-12 individer i varje grupp. Vad skulle ni ha i er? Vi ska försöka ha 40 personer, alltså 20 i varje grupp. Har ni inte raggat in personer än, eller? Jo, vi håller på… Det kan ju vi hjälpa er med. Det är jag ganska säker på.

01:04:30 – Jacob: Det är nog jämförbart.

01:04:31 – Tommy: Det är ju många praktiska problem. De ska ju helst vara i närheten av Huddinge eftersom de kommer in för varje träningspass. Vi tar in nu en kohort, men vi kommer också ta in i januari, så vi startar inte med alla 40 nu nästa vecka.

01:04:48 – Jacob: Kanske ni får lite mejl härefter, för jag tror att det är ni och Folke som är intresserade. Vi tar jättegärna emot folk.

01:04:54 – Tommy: om de passar in. Vi gör en screening såklart att man ska passa in i vissa kriterier. Det finns även en del medicinska aspekter givetvis i det här, i och med att ena gruppen ska käka full dos ibuprofen i åtta veckor.

01:05:08 – Jacob: Så ni kör ibuprofen också? Ni kör inte diklofenak?

01:05:11 – Tommy: Nej, vi kör ibuprofen.

01:05:16 – Jacob: Då fungerar hypotesen att de ska vara likvärdiga alla de här olika. Jag tror inte vi, det är säkert alla som vet att NSAID är Voltaren, Diklofenak, ibuprofen. Räknar man Aspirin till det?

01:05:34 – Tommy: Nej, Aspirin är ju en acetylsalicyl. Jag brukar inte räkna det som det. Du menar om det räknas som en NSAID? Ja. Jo, men det gör det väl.

01:05:43 – Wille: För Alvedon gör inte det. Nej.

01:05:45 – Tommy: Nej, Alvedon gör inte det.

01:05:46 – Wille: Inte Panodil heller.

01:05:48 – Tommy: Nej, precis. Men de har ändå troligen också lite grann cox-hämmande effekt, åtminstone i centrala nervsystemet, men kanske även på hög nivå. Men nej, vi tror inte att det är någon skillnad egentligen mellan diklofenak och ibuprofen därför att båda i normaldoser eller fulldoser, receptfria doser, hämmar cox mer eller mindre fullständigt. Båda de medicinen, även om de har lite olika selektivitet för de här olika cox varianterna som finns.

01:06:21 – Wille: Men du måste ju ha funderat på eventuella biverkningar som dina försökspersoner kan få.

01:06:26 – Tommy: Ja, jag har också pratat med dem som har gjort de här studierna tidigare i USA och England och så. Det är ju så också att studien klassas som en läkemedelsprövning, så det är väldigt rigorösa krav egentligen från Läkemedelsverket på screening, uppföljning, monitorering och så vidare. Vi kollar blodstatus, levervärden och njurvärden och sånt. Sen också att man inte tidigare har reagerat negativt på intag av NSAID och så där. Det är egentligen magproblem kanske som är mest sannolika om det skulle vara någonting. Men de säger, de här tidigare som har gjort upp till tolv veckor till och med, att de inte har haft några avhopp faktiskt just efter den här screeningprocessen. Vi hoppas att det inte ska vara några problem.

Det finns ju folk, patienter och så vidare, som käkar NSAID mer eller mindre hela tiden. Oftast är det inga problem.

01:07:27 – Wille: Spännande. Det ska bli kul att läsa när det blir publicerat.

01:07:31 – Tommy: Verkligen.

Argumentationsfelet ad hominem och debattklimatet på sociala medier

01:07:40 – Jacob: Det vi hade tänkt här nu, det är ju det här allra sista avslutningsdelen som jag ville. Jag har sagt att vi ska försöka få in något sånär regelbundet. Nu kom den inte med i förra avsnittet, men då höll vi ju på i två timmar nästan ändå. Exakt. Men det är ju, jag måste säga, vanliga former av argumentationsfel. Diskussioner först på internet, där det spårar ur. Vi har väl inte något riktigt bra namn på den här än. Den här gången är det faktiskt Wille som har föreslagit ämnet, även om det involverar mig till viss del. Du får väl presentera det och gå igenom ditt, Wille. Ja, du är en väldigt bra magnet för sådana här saker.

01:08:25 – Wille: Är man intresserad är det bara att gå in i dina bloggkommentarer eller någonting. Eller som i det här fallet, på din Instagram. Du lade upp en bild för, nu vet jag inte när den kommer släppas, men det var väl någon vecka sedan, när du lade upp en bild på Ett klipp från TV4 tror jag, där det var en PT som skulle instruera Plankan för att visa på hur man inte skulle göra fel, för då kunde man eventuellt skada sig om man gjorde fel. Din poäng i det där var ju lite noceboeffekten, alltså hur det vi säger kan egentligen skapa smärta hos folk, eller egentligen skapa muskuloskeletala problem egentligen. den här PTn, med det att han går ut och kör lite braskande ord, att gör du såhär så kan du få ryggproblem och så, så kan man då de facto skapa ryggproblem hos sådana personer som man håller på med, som man egentligen vill rädda.

Om jag förstår det rätt, så var det din huvudpoäng med den här bilden och någonting som du har skrivit om tidigare.

01:09:18 – Jacob: Ja, det var väl min huvudpoäng. Sen ska det sägas att det var inte mycket Jag tror det mer var TV4s fel än den här PT'ns fel på något sätt. För TV4, rubriken här när den här grejen delas, det är ju så ska du inte göra plankan. Precis. Medan han ville visa hur man skulle göra plankan. Ja, precis. Och sen är väl resten där på något sätt, det är väl mycket rätt fel, farligt, bra och så här. Precis. Jag tyckte väl det var en för kategorisk indelning. Sen ska jag säga att det finns ju mycket, mycket värre saker och exempel på det här om man tittar på internet överlag. Jag försöker ju välja de här sakerna lite relaterat till exponeringen och lite relaterat till hur fel det är. Skulle jag bara leta efter de dummaste grejerna så hade jag ju liksom bara börjat kommentera saker som ingen tidigare hade sett.

Vilket blev ganska meningslöst. Jag försökte väl och då tyckte jag att det här var redan så offentligt och det var väl en hundratusen som hade sett det redan. Det kan vara värt att ta det som ett exempel även om detta är det mest solklara.

01:10:22 – Wille: Nej, sen är ju Malou tacksam för att hitta dumheter också. Men det var din poäng med det här inlägget. Det som blev i Instagram, som det ofta blir, så blev det en urspårad diskussion där många helt enkelt började säga att Jacob, du är så dryg och du är så arrogant och du vill inte lyssna på vad andra säger och du vill inte ta in andra åsikter helt enkelt. Jag tänker att vi ska egentligen inte diskutera hur pass dryg och eller arrogant du är, Jag känner inte dig så väl, så jag vet inte riktigt. Men min poäng här egentligen, det man gör är egentligen inte att, man kritiserar inte ditt argument på något sätt, utan man kritiserar dig som person. Det vill säga, man går egentligen från det du sa, och så säger man såhär, nej, men det är för att du är dryg som du har fel.

Det är argumentationsfelet ad hominem, eller mot personen. Det här är ganska klassiskt överlag i i sociala medier eller i bloggkommentarer eller kommentarer till artiklar eller någonting överhuvudtaget och att man angriper personen. Du har fel därför att du är X. Det mest klassiska exemplet är att, ja men ni vet väl vem som också var dryg och arrogant? Hitler. Och så har man helt plötsligt dödat diskussionen där. Och det är lite som du tog upp i första avsnittet där, Jacob, att det här är ett väldigt effektivt sätt att döda diskussionen, för man kan inte göra någon comeback till det. För vad händer om du säger, nej, men jag är inte dryg. Och det spelar ju ingen roll, du kan ju vara hur dryg du vill, du kan fortfarande ha rätt.

Precis.

01:11:53 – Jacob: Jag tycker att ad hominum på något sätt ska nyanseras lite. Det finns ju de som säger, jag är ju ganska givmild med de orden man säger så på sociala medier, jag med. Där är många som jag öppet kallar för tomtar. Där har jag ju visat det gång på gång på gång. De har själva bevisat det för världen att det här är inget värt att lyssna på. Så kommer någon och så har de sagt något nytt knepigt igen. Då orkar man inte alltid lägga ner den här tiden på att svara. Då säger jag att det här är en tomte på grund av att här är fyra andra exempel sedan tidigare. Och visst, det är ju på sätt och vis ett ad hominem för just den här situationen att jag bemöter inte den här personens argument. Men det är ju så jag har som liksom den här, det har jag som banner body på hemsidan nu och liksom Även där på Facebook, att arbetet som krävs för att motbevisa när någon bara hittar på skit.

Det är ju väldigt mycket större än det tar för att bara hitta på skit. Och till sist så orkar inte seriösa människor bemöta det här längre. Utan då säger de att det där är trams, eller det där är woho. Eller den personen är inte värd att lyssna på. Visst, det är ju ett ad homi, men det betyder inte att det är ett argumentationsfel, kan man väl säga. Utan argumentationsfelet blir när det kommer fakta påstående från en annars trovärdig källa och så liksom, nej det är fel, bara för att jag inte tycker om den här källan eller bara för att, ja, bara för att jag är dryg. Alltså, det kan vara världens strängaste människa i världen. Han kan ju alltid ha rätt ändå. Inte för att jag alltid har rätt, men… Eller är dryg. Ja, jag är inte alltid dryg.

Jag kan vara dryg också. Det vet alla om. Men hade någon sagt istället, ja, men Jacob, du brukar alltid ha fel i de här grejerna. Så ger de fem, sex exempel. Då har de kanske en poäng. Det är lite så också. Man får se på de här ad homin som man inte direkt stänger av. Det tror jag inte. För jag tror att det är många som akademiker, kanske du kan få uttala dig Tommy, du sitter bara här och nickar med. Jag tror det är många akademiker som bara drar sig för att gå in i de här konversationerna. Nu känner de redan från början att det här är bara trams. Men så vill man inte bara säga det till någon person och samtidigt så har man inte en dag på bemötande. Och det blir att det är inte de som uttalar sig i media på grund av det. Eller så blir det det de säger i media för snällt mot den här personen egentligen.

Kan jag uppleva det oftast när de verkligen ringer upp en akademiker så är det liksom, om vi tar de här extrema exemplen, någon har sett ett spöke på sitt loft och så ringer de någon så säger de, ja, de har nog inte sett ett spöke. Det kan ju vara, men vi har aldrig inga bevis för det. Istället för att bara säga, ja men det där är skitsnack. Man är, De allra flesta människor är väldigt artigt lagda på det sättet och det nyttjar ju många sådana här riktiga kvacksalvare som det rör sig väldigt mycket inom träning och kost kan man säga. Tycker väl jag.

01:15:10 – Tommy: Nej, visst, jag håller med verkligen om det där och jag tror att det går i faser också, hur mycket man och i vilken personlig utvecklingsfas man själv är, hur mycket man vill eller känner sug att gå in i sådana där debatter. Jag var nog mer ivrig tidigare när jag var yngre student. Då kunde jag också gå in i sådana här strider. Men nu gör jag det väldigt sällan, för jag tycker att jag har inte riktigt energi och lust kanske till det. Samtidigt så tror jag för akademiker, och jag tror att det är väl kanske ett problem också när det gäller de här kost och LCHF och hit och dit, att media tyvärr är dåliga på att… Alltså de jämställer ju en eller så kallad expert med en riktig expert, en riktig professor eller någonting. En vanlig svensson kan få uppfattningen att Annika Dahlqvist kan lika mycket om kost som en professor på KI, eller något sådant exempel.

Då tror jag många akademiker, eller om vi nu ska kalla det riktiga experter, drar sig väldigt mycket för att för mycket gå in, men det är ju också negativt givetvis för att då blir ju vetenskapen ännu sämre på att kommunicera det som nu faktiskt är någorlunda konsensus i vissa fall.

01:16:37 – Jacob: Framförallt tillvägagångssätt skulle jag säga, för det är väldigt mycket inom I alla fall särskilt träningsbiten skulle jag säga, men jag vet alla de som är Nutritionister som jag pratade om, de säger tvärtom att det är framförallt inom nutritionen när de tycker. Det handlar om att det finns väldigt mycket gråzonsområde. Det finns väldigt mycket Ja, vi vet inte säkert, men skulle jag satsa pengar på det så hade jag nog trott det här. Men jag skulle inte satsa mitt hus på det. Jag hade kanske satt 2000 kronor på det. De här värderingarna hela tiden. Jag tror att det är så här. Och så kommer det någon som säger, så här är det. Nej, absolut. Och så kan man inte säga att nej, det är garanterat fel. Men det de säger är rätt, det är kanske det som man…

Det är ungefär motsvarigheten till att Hammarby skulle vinna allsvenskan. Det kommer inte hända, eller hur Wille? Oj, oj, oj. Nu lugnar vi ner oss. Nej, men liksom… Det är en lågodds… Eller en högoddsare, ska man väl säga. De säger att det här är rätt, och så det enda man kan egentligen ge som replik är att säga att Visst, det är möjligt, men det är väldigt, väldigt osannolikt. Det finns fyra, fem andra förklaringar som är mer sannolika. Då är man inte lika cool. Ska man då förklara för gemene man alla de här nyanserna och varför det är mer troligt. Då är det väldigt mycket jobb. Det är det jag i mångt och mycket gör. Jag vet ju att det tar tid.

01:18:14 – Tommy: Jag har sett att du är väldigt ivrig och duktig på att ta de där debatterna och det är ju jättebra att folk gör det. Men jag håller fullständigt med dig. Jag tycker redan att det börjar bli svårt att föreläsa på vissa kurser och sådär, för att man kanske förväntas vara väldigt rak på sak och ge tydliga direktiv eller tabeller och så vidare hur man ska träna eller hur man ska göra. Egentligen vill man mässigt då muttra och säga om och men och kanske och det beror på och sådär. Det är svårt. Jag håller med.

01:18:48 – Wille: En annan grej som är kul är att från och med nu så kommer ju folk ha ett väldigt bra ad homine mot dig, Tommy. Med tanke på att du är ju sponsrad av Big Pharma nu när du gör läkemedelsforskning.

01:19:01 – Tommy: Jävla dyr studie det här ska jag säga, så jag hade önskat att jag hade fått stor sponsring. Det kanske blir något spännande resultat sen. Nya Iprenmannen, ja. Nya Iprenmannen. Det är faktiskt Ipren som de ska käka i alla fall.

01:19:17 – Wille: Så är det. Det fick du in där också. Snyggt. Ja, precis.

01:19:19 – Jacob: Ja, nu gör du reklam också.

01:19:22 – Wille: Så blir det positivt resultat så vet vi vad det beror på. Ja, exakt. Ad hominel. Så är det. Ja.

01:19:29 – Jacob: Alright. Gott. Tack så mycket, Tommy. Ja, tack själva. Det var väldigt kul att vara med.

Eftersnack och reflektioner kring poddens start

01:19:38 – Wille: Sådär då, för att citera en välkänd podcastare. Nu vet jag att du inte har hunnit lyssna på intervjun, som ni lyssnare precis har lyssnat på. Men som du sa, du var ju där, så du vet ju vad som sades.

01:19:53 – Jacob: Ja, jag vet vad som sades.

01:19:55 – Wille: Ja, en riktigt kompetent snubbe. Oerhört intressant, tycker jag.

01:19:59 – Jacob: Och som sagt, vi drog ju upp det. Vi hade det som finish nästan, men följ honom på Twitter. Han är inte sådär överaktiv, men han blandar sig in i bra diskussioner och han delar vidare schyssta grejer. Mest om muskelfysiologi och träning.

01:20:14 – Wille: Och det är forskningsstudien som man ska börja med nu, börja rekrytera i januari. Där kan man absolut gå och anmäla sig, om man är i Stockholmsområdet.

01:20:23 – Jacob: Den länken finns då. Om vi inte har lyckats få med den på tyngre.se så har jag lagt upp den på min sida. Det är också marknadsförda inlägg. Ja, så kolla upp det.

01:20:33 – Wille: Absolut. Vi tänkte att vi skulle snacka lite om vad som har hänt senaste tiden. Det här var vårt tredje avsnitt och vi droppade två på en gång till att börja med och fick fantastisk respons på det verkligen. Vi seglade upp som etta på Itunes. Exakt, få förunnat. Vi höll oss kvar på topp 10-listan någon vecka i alla fall, tror jag. Det har bara gått en vecka. Ja, det har bara gått en vecka, precis. Inte så att jag kollade den var tionde minut, inte alls. Nej, men det gick riktigt, riktigt bra faktiskt. Vi hade 14 000 lyssningar idag på vardera avsnitt, så att säga.

01:21:11 – Jacob: Första veckan ligger vi på ungefär 14 000 per avsnitt.

01:21:15 – Wille: Så det är riktigt bra. När en annan kommer från Fysiopodden, där man kanske har 3 000 första månaden som avsnittet ligger ute och sen så inte så mycket mer. Så är det ganska bra faktiskt, så det känns bra.

01:21:28 – Jacob: Så tack alla som lyssnar. Jag skriker inte lite högt där till och med. Det är väldigt kul. Vi får se hur det flyter på. Avsnittet efter detta kommer att bli mer om kost, tarmbakterier och så här antagligen. Om inte jag ville trycker det in något eget avsnitt däremellan. Sen ska det rulla på. Vi har planerat ett par intervjuer också med lite mer, inte aktiva då som vi sa, men tränare. Mer än de här doktorerna och forskarna och sådana här saker. För att få det lite mer åt det praktiska hållet också ibland. Det är kul att snacka molekyler och sådana här saker, men samtidigt så är det inte helt Ibland spelar det roll med den sista procenten, att vi får med lite coacher som kanske kan berätta vad som verkligen är viktigt. Så man gör det först och främst.

Sedan kan man börja fokusera på småsakerna runt omkring.

01:22:27 – Wille: Ja, men förhoppningsvis så blir det en bra linje. Typ som det vi pratade med Tommy om, att man går från det lilla, man studerar muskeln verkligen på djupet och sen så börjar man fatta hur man kan träna den här muskeln och hur man kan få ut resultat av det. Lite samma blir det när man pratar med någon som verkligen tränar folk. De har tagit fasta på hur man kan få ut potentialen ur folk och det är ju alltid spännande att höra om. Är det så att ni har tips på några gäster eller några ämnen som ni vill att vi ska ta upp så kan man ju bara kontakta oss på de sociala medier vi finns på.

01:22:58 – Jacob: Ni får gärna föreslå själva också. Vi har faktiskt haft två stycken redan som har lobbat in och sagt att hej hej, jag forskar på detta eller jag gör detta. Jag skulle vilja prata om det och få ut det till folk. Det är det vi vill på något sätt. Vi vill ju på något sätt marknadsföra de som verkligen kan saker mer än de som kanske är duktiga på att hitta på nya övningar på Instagram. Övningar är väl kul och jag förstår, det är många som bara tränar för att ha just kul och de tycker om att prova på nytt. Men övningarna är inte det viktiga för gott folk. Det som är viktigt är hur man gör saker och ting. Hur mycket man tar i, hur explosivt man gör det, hur länge man gör det såhär. Precis exakt hur rörelsen går till, det är en liten sak i det hela. Så ni inte fastnar i det här träsket med att bara hitta på nya övningar och nya rörelser.

Ni blir bra på rörelserna, ni blir bra på övningarna, men det kanske inte händer så mycket med själva prestationen.

01:23:56 – Wille: Så om man vill vara lite osvensk så får man gärna hojta och säga att jag har någonting intressant att säga. Om man nu har någonting intressant att säga så ska vi se till att få med det. Precis.

01:24:08 – Jacob: Ja, men då hörs vi väl om ett par veckor.

01:24:10 – Wille: Gott. Hej.

01:24:12 – Jacob: Tja.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *