Jag skrev en krönika för några månader sen i SvD med titeln ”Idag är det normalt att leva ohälsosamt” där jag tog upp det faktum att dagens normer för vad som är normalt är långt ifrån de som bara fanns för några årtionden sen och det är i princip bara förändringar som gjort den allmänna hälsan sämre.
I bilden här under kan du se hur barn och ungdomar mellan 8-15 år ser på sin egna vikt i förhållande till hur mycket de verkligen väger (1). Det som sticker ut väldigt mycket är att bland överviktiga barn och ungdomar är det hela 76 procent som tycker att deras vikt är lagom. Du kan se en liknande trend bland barnen som är underviktiga och obesa men där är det ändå fler som har en mer korrekt bild.
Men överlag är det alltså så att både barn med normalvikt och med övervikt anser sig ligga inom det som är ”normalt” mellan de andra barnen är mer medvetna om att de sticker ut.
I just det här fallet är frågan faktiskt om det är bra eller dåligt. Det finns mycket data som visar att barn som upplever sig själv som tjocka eller överviktiga mår sämre och de upplever också mycket så kallad stigma i vardagen mot deras vikt. Så att barnen faktiskt ännu inte är medvetna om detta är egentligen i sig en bra sak. I datan såg man dock en trend mot att barnen blev mer och mer medvetna om sin egna vikt allt eftersom de blev äldre.
Men oavsett är det här inlägget inte en uppmaning till alla att gå runt och berätta för barn att de är överviktiga. Att välja den vägen fungerar extremt sällan. Det här inlägget är helt enkelt bara till för att återigen påminna om att det som vi tror eller upplever som normalt inte nödvändigtvis behöver vara det som egentligen är ”normalvikt” eller det som är bäst för vår eller någon annans hälsa.
