Övervikt ger lägre D-vitaminnivåer

De senaste åren har det kommit mer och mer forskning som visat att många människor har för lite D-vitamin i kroppen. Huvudförklaringarna till detta är att vi äter ganska lite mat med D-vitamin och att många människor inte vistas tillräckligt mycket ute i solen. Här i norr är det dessutom så att solen inte är tillräckligt stark under vinterhalvåret och det hjälper inte då om vi är ute i solen under denna tid.

Hur som helst så har man också sett att överviktiga generellt sett har lägre nivåer av D-vitamin i blodet än normalviktiga personer och när man finner den här typen av korrelationer är det också vanligt att det då kommer hypoteser om att D-vitamin kan vara en orsak till övervikt.

Vad som orsakar vad vid den här typen av förhållande är dock svårt att veta med hjälp av epidemiologi men i studien jag tänkt ta upp idag har man med hjälp av lite avancerad statistik i alla fall försökt få ett preliminärt svar på den frågan.

PLoS Med. 2013 Feb;10(2):e1001383.
Causal Relationship between Obesity and Vitamin D Status: Bi-Directional Mendelian Randomization Analysis of Multiple Cohorts.
Vimaleswaran KS et al

BACKGROUND: Obesity is associated with vitamin D deficiency, and both are areas of active public health concern. We explored the causality and direction of the relationship between body mass index (BMI) and 25-hydroxyvitamin D [25(OH)D] using genetic markers as instrumental variables (IVs) in bi-directional Mendelian randomization (MR) analysis. METHODS AND FINDINGS: We used information from 21 adult cohorts (up to 42,024 participants) with 12 BMI-related SNPs (combined in an allelic score) to produce an instrument for BMI and four SNPs associated with 25(OH)D (combined in two allelic scores, separately for genes encoding its synthesis or metabolism) as an instrument for vitamin D. Regression estimates for the IVs (allele scores) were generated within-study and pooled by meta-analysis to generate summary effects. Associations between vitamin D scores and BMI were confirmed in the Genetic Investigation of Anthropometric Traits (GIANT) consortium (n=123,864). Each 1 kg/m(2) higher BMI was associated with 1.15% lower 25(OH)D (p=6.52×10(-27)). The BMI allele score was associated both with BMI (p=6.30×10(-62)) and 25(OH)D (-0.06% [95% CI -0.10 to -0.02], p=0.004) in the cohorts that underwent meta-analysis. The two vitamin D allele scores were strongly associated with 25(OH)D (p=8.07×10(-57) for both scores) but not with BMI (synthesis score, p=0.88; metabolism score, p=0.08) in the meta-analysis. A 10% higher genetically instrumented BMI was associated with 4.2% lower 25(OH)D concentrations (IV ratio: -4.2 [95% CI -7.1 to -1.3], p=0.005). No association was seen for genetically instrumented 25(OH)D with BMI, a finding that was confirmed using data from the GIANT consortium (p=0.57 for both vitamin D scores). CONCLUSIONS: On the basis of a bi-directional genetic approach that limits confounding, our study suggests that a higher BMI leads to lower 25(OH)D, while any effects of lower 25(OH)D increasing BMI are likely to be small. Population level interventions to reduce BMI are expected to decrease the prevalence of vitamin D deficiency.

Resultatet i den här studien är intressant då det visar att det troligen är så att ett högre BMI ger lägre D-vitaminnivåer medan lägre nivåer av D-vitamin troligen inte är en orsak till högre BMI.

Att högre BMI ger lägre nivåer av vitamin D är något som man redan trott stämt och det här är ännu lite mer information som stödjer den teorin. Så att människor idag har låga nivåer av D-vitamin beror troligen inte bara på att vi är ute mindre i solen utan också på att folk idag väger bra mycket mer än de gjorde för bara några årtionden sen.

Det finns faktiskt randomiserade interventionsstudier på effekten av D-vitamin och vikt publicerade med. I dessa studier har man alltså gett en grupp D-vitamin och en grupp placebo för att sen följt deltagarna för att se vad som förändras. Resultatet från dessa studier är dock blandade och vissa studier har visat på en liten viktnedgång (1) medan de flesta studierna inte visat på någon effekt (2, 3, 4).

Så man kan väl summera det hela med att det inte verkar som att D-vitamin har någon större effekt på vikten. Det finns ju många orsaker att se till att man får i sig tillräckligt med D-vitamin men det går inte att motivera det genom att det skulle hjälpa en att hålla vikten bättre. Har man däremot övervikt så belyser resultat som den här att det är svårare att uppnå tillräckliga nivåer av vitaminet i blodet. Så kanske är det ännu mer motiverat för personer med lite extra fett på magen att använda sig av tillskott i det här fallet.

14 thoughts on “Övervikt ger lägre D-vitaminnivåer

  1. De har väl rört på sig för lite. Är det inte så man blir överviktig?
    De har ju knappast suttit stilla utomhus, i solen, snarare inomhus, och då blir det ju inte så mycket D-vitamin från solljus.
    🙂

  2. Kan det inte vara så att de som har en högre fettprocent får en lägre nivå i blodet pga att D-vitaminen lagras i fettet? Spädningsvolymen blir större liksom…

  3. Gudiol
    Jag tror att du har rätt.
    Det är konstigt att feta har lågt D dom har bevisligen ätit mer än dom smala och då borde dom fått i sig mer D.
    Övervikten verkar på något okänt sätt minska på D.

    Vitaminnivåerna i blodet beror inte bara på intaget, vitaminnivåerna regleras även av koppen

  4. us:
    De har väl rört på sig för lite. Är det inte så man blir överviktig?
    De har ju knappast suttit stilla utomhus, i solen, snarare inomhus, och då blir det ju inte så mycket D-vitamin från solljus.:)

    Det kan mycket väl vara i alla fall en delförklaring till varför.

  5. Henrik:
    Kan det inte vara så att de som har en högre fettprocent får en lägre nivå i blodet pga att D-vitaminen lagras i fettet? Spädningsvolymen blir större liksom…

    Jag vet att det har varit en hypotes men är också ganska säker på att den är förkastad eftersom överviktiga som går ner i vikt inte får högre D-vitaminnivåer av detta. Så det frisätts inga större mängder D-vitamin vid viktnedgång och det motsäger ju att fettcellerna skulle vara något större lager.

  6. Halvt off topic men om gemene man i norden inte kan få i sig D-vitamin av solen under vinterhalvåret och det verkar vara ganska svårt att få i sig ”tillräckligt” genom mat, hur klarade då människor detta innan det fanns kosttillskott? Jag har läst mig till att lite extra D-vitamin kan/ska vara bra för de flesta, men man kan ju då undra hur viktigt/livsavgörande det är. Eller kan man möjligtvis lagra upp det inför vintern?

  7. Jag brukar ta D-vitamin på vintern, men nu de senaste veckorna har jag börjat fundera på om det inte är bättre med solarium. Det händer liksom mer grejer i kroppen än D-vitaminbildning när man utsätts för ljus. T ex så förbrukas kolesterol som kroppen flyttat ut i huden för D-vitaminbildningen, och som många föräldrar fått veta så hjälper UV-ljus kroppen att bryta bryta ner överskott av bilirubin i blodet, samt att det är bra för dygnsrytmen. Det finns säkert fler bra effekter, men sen finns det ju nackdelar, så som högt pris och ökad risk för hudcancer. Så i nuläget fortsätter jag med tabletterna istället. Har någon mer information eller infallsvinklar på detta kring solarium vs tillskott?

  8. Aron:
    Halvt off topic men om gemene man i norden inte kan få i sig D-vitamin av solen under vinterhalvåret och det verkar vara ganska svårt att få i sig ”tillräckligt” genom mat, hur klarade då människor detta innan det fanns kosttillskott? Jag har läst mig till att lite extra D-vitamin kan/ska vara bra för de flesta, men man kan ju då undra hur viktigt/livsavgörande det är. Eller kan man möjligtvis lagra upp det inför vintern?

    Förr i tiden åt man troligen mer fisk i norden. Det ger en del D-vitamin. Sen var man ute mycket i alla fall under sommarhalvåret och D-vitamin är fettlöslig vilket innebär att kroppen kan spara på reserverna till viss del.

    Sen måste man även skilja på vad som är nödvändigt och vad som är bäst/optimalt. Människor förr klarade sig ju säkert oftast ganska bra så länge de fick i sig nödvändiga mängder. Att vi alla levt väl och utan problem för några tusen år sen är en fantasi.

    När det gäller några hundra år tillbaka så var rakit, dvs en bristsjukdom orsakad av d-vitamin vanlig i Sverige. Ända tills man började addera D-vitamin till mjöl och mjölk var det faktiskt ganska förekommande i Sverige.

  9. Magnus:
    Jag brukar ta D-vitamin på vintern, men nu de senaste veckorna har jag börjat fundera på om det inte är bättre med solarium. Det händer liksom mer grejer i kroppen än D-vitaminbildning när man utsätts för ljus. T ex så förbrukas kolesterol som kroppen flyttat ut i huden för D-vitaminbildningen, och som många föräldrar fått veta så hjälper UV-ljus kroppen att bryta bryta ner överskott av bilirubin i blodet, samt att det är bra för dygnsrytmen. Det finns säkert fler bra effekter, men sen finns det ju nackdelar, så som högt pris och ökad risk för hudcancer. Så i nuläget fortsätter jag med tabletterna istället. Har någon mer information eller infallsvinklar på detta kring solarium vs tillskott?

    Hallå Magnus!
    Det där är en fråga som jag också har funderat på. Jag har dock alldeles för dåliga kunskaper i de relativa riskerna av de olika sakerna för att göra någon form av risk-vinst bedömning mellan de två. Jag litar på rekommendationerna att man ska hålla sig borta från solarium tills vidare även om de troligen inte haft D-vitamin med i beräkningarna när de togs fram.

  10. Intressant diskussion.

    300 g sill ger väl ca 2000 IE, så jag gissar att fet fisk var en räddning för många förr, som Jacob skrev. Sen fanns det säkert mer D-vitamin i kött som fläsk också när de vistades utomhus sommartid.

    Vad gäller solarium så måste det ju vara rätt våglängd på ljuset för att generera D-vitamin, och vad jag förstår har inte alla solarier det. Jag har funderat på såna lampor som man har till terrarier, men det känns lite riskfyllt. Jag får nog hålla mig till tabletterna ett tag till.

  11. Frågade en föreläsare(hudläkare) för ett tag sen om nyttan med solarium:
    Vad gäller solarium så är det samma strålning(UVB) som genererar D-vitamin som mest ökar canserrisken. UVB ger också en långsam men långvarig solbränna. Därför har solarier oftast mest UVA-strålning för att säga att de har en mindre canserrisk+ att UVA ger en snabbare men snabbt övergående solbränna=nöjda kunder som måste komma tillbaka regelbundet.
    Wikipedia verkar säga något liknande: http://en.wikipedia.org/wiki/Ultraviolet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *