Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här frågeavsnittet av Tyngre Träningssnack svarar Jacob och Wille på lyssnarnas inskickade frågor om allt från spänstträning och forskningsbevakning till proteinkvalitet och boktips. Samtalet inleds med en diskussion om plyometrisk träning, alltså hopp- och spänstträning där man utnyttjar musklernas och senornas stretch-shortening-cykel. De förklarar varför träningsformen är ett utmärkt verktyg för att utveckla explosivitet och lära sig att producera kraft under kort kontakttid utan att nödvändigtvis lägga på sig mer muskelmassa, men betonar samtidigt att de höga toppkrafterna gör doseringen svår och skaderisken påtaglig vid för snabba volymökningar.

Därefter tar de upp hur man bäst går tillväga för att hitta och hålla sig uppdaterad kring vetenskapliga studier och ny kunskap. För den som inte arbetar heltid med att dammsuga databaser som PubMed och prenumerera på innehållsvarningar från vetenskapliga tidskrifter är det smartaste sättet att kurera sitt flöde i sociala medier, framför allt på Twitter. Genom att följa pålästa forskare och skribenter med hög trovärdighet får man både relevanta studier sållade åt sig och en snabb, kritisk kontext när nya rön publiceras.

En annan fråga rör hur man kan beräkna sin energiförbrukning under cirkelträning och CrossFit-liknande pass. Wille och Jacob konstaterar att det i praktiken är omöjligt att mäta detta exakt med vanliga pulsklockor eftersom pulsen släpar efter vid korta, högintensiva intervaller och dessutom påverkas av faktorer som armrörelser och krystning. Istället för att försöka räkna ut exakt hur många kalorier ett pass förbrukar bör man fokusera på prestationen under träningen och reglera sin kroppsvikt genom att justera sitt dagliga energiintag utifrån hur vikten faktiskt förändras över tid.

Avsnittet bjuder även på en gedigen genomgång av boktips inom träningslära, fysiologi och kost. Jacob tittar i sin egen bokhylla och lyfter fram klassiska verk som McArdles Exercise Physiology, norska läroböcker om styrketräning, Mikael Mattssons böcker om kondition och periodisering samt ryska klassiker av Zatsiorsky och Verkoshansky. På kostsidan rekommenderar han bland annat Alan Levinovitz bok The Gluten Lie, som drar träffande paralleller mellan moderna modedieter, näringsreduktionism och religiösa föreställningar om synd och renhet, samt litteratur av Tom Venuto och Lyle McDonald för den som är intresserad av fitness och kroppssammansättning.

När det gäller kost och prestation diskuteras dels huruvida man behöver kombinera ofullständiga vegetabiliska proteinkällor i en och samma måltid, dels om löpare på 10 kilometer och halvmaraton har någon nytta av att träna på fastande mage. De konstaterar att det totala intaget av essentiella aminosyror över dygnet är det klart viktigaste, även om veganer kan tjäna på att kombinera exempelvis baljväxter och spannmål i måltider nära inpå ett träningspass. För löpare på milen och halvmaran är fastande träning för ökad fettförbränning inget måste, utan i bästa fall en marginell detalj på mycket hög nivå.

Slutligen avhandlas sambandet mellan kroppsvikt, fettmassa och styrka, hur väl kosten kontrolleras i moderna träningsstudier samt vad man bör tänka på kring sockeralkoholer i proteinbars. Med utgångspunkt i data från tyngdlyftningens olika viktklasser och studier på överätning förklarar de varför en måttlig fettprocent ger bäst förutsättningar för muskeluppbyggnad och varför en kraftig övervikt inte gör att man bygger muskler snabbare. De rundar av med att förklara hur förhandsregistrering och kostkontroller har höjt kvaliteten på senare års träningsforskning, samt konstaterar att sockeralkoholer i sig är ofarliga i rimliga mängder men kan ge magbesvär vid högt intag.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion
• (00:02:07) Plyometrisk träning och hur den bör doseras
• (00:10:09) Hur man hittar och håller sig uppdaterad på ny forskning
• (00:19:27) Går det att mäta kaloriförbrukning vid cirkelträning och CrossFit?
• (00:23:26) Boktips inom fysiologi, träningslära och kost
• (00:33:09) Behöver man komplettera icke fullvärdigt protein i samma måltid?
• (00:37:32) Klassisk gymnastik och utmaningen med att hitta vettiga tränargäster
• (00:41:53) Träna på fastande mage för löpare på milen och halvmaraton
• (00:44:02) Boktips om kost för bodybuilding och fitness
• (00:47:09) Hur mycket fettmassa behöver man lägga på sig för att öka i muskelmassa och styrka?
• (00:55:27) Kontrolleras kosten tillräckligt bra i träningsstudier?
• (01:02:13) Sockeralkoholer och proteinbars

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion

00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:30 – Jacob: Hej hej!

00:00:32 – Wille: Hej! Hur är läget?

00:00:33 – Jacob: Det är väl bra. Det är en lång dag. Jag har varit både i skola och lite ledarmöten och sådär. Sen så körde jag upp till Jönköping och höll en föreläsning i knappt fyra timmar och sen köra bil hem. Jag hade precis kommit in genom dörren här.

00:00:52 – Wille: Suttit ner hela dagen då med andra ord.

00:00:54 – Jacob: Ja, vi pratade om det lite innan. Jag har kommit upp i 3000 steg idag.

00:00:59 – Wille: Det är en femtedel av det jag kommit upp till.

00:01:01 – Jacob: Ja, skryt gör det.

00:01:05 – Wille: Ja vi tänkte att det här är faktiskt det tredje avsnittet vi spelar in den här veckan så att vi är i riktig maraton-session där. Ja vi har ju tappat lite över sommaren.

00:01:14 – Jacob: Vi hade en god buffert inför sommaren och sen under sommaren så har vi haft svårt. Sen är det inte alla som är sugna på att vara med som gäster heller men vi har också haft lite svårt att synka tiderna. Det har varit lite kris de sista avsnitten så vi hoppas bygga upp en liten buffert här igen. Vi får se när detta kommer.

00:01:30 – Wille: Så är det, exakt. Förhoppningsvis kommer det här i december. Då har allting gått bra. Så vet ni att det är inspelat på sommaren. Vi tänkte att vi kör lite frågor idag. Dels är det alltid så att det blir en hel del frågor över när vi har kört våra frågeavsnitt. Men sen är det också kul att få kontakt med lyssnarna. De verkar också vara väldigt populära de här frågeavsnitten. Vilket är för mig helt obegripligt. Men there you go. Så vi kan väl köra igång med en gång. Vi har någon som kallar sig för Porrarockar på Instagram.

Plyometrisk träning och hur den bör doseras

00:02:07 – Wille: Som frågar om pleometrisk träning. Det är någon snubbe som heter Nick Kursen som kör UFC som tränar mycket pleometrisk träning tydligen. Och den här Porra undrar vad vi tycker om pleometrisk träning. Vad tycker vi om det?

00:02:22 – Jacob: Jag tycker det är skitbra.

00:02:24 – Wille: Ja. Eller ja, för vad?

00:02:27 – Jacob: För det mesta egentligen. Sen ibland så kanske det inte är läge att köra det så mycket. Sen är det svårt. Det jag tycker är svårt med polymetrisk träning är doserna, alltså doseringen. Det är mycket tuffare än annan typ av träning, tycker jag personligen i alla fall. Man vet inte riktigt hur mycket Men hur mycket kan jag hoppa och hur mycket borde jag kunna hoppa? Framförallt så är det svårt att veta den dagen framför dig hur mycket de kommer tåla. Jag tycker det är lättare det där med konditions och styrketräning. Jag tror att är man där som PT eller man är personlig tränare eller coach för en eller några få så tror jag man kan liksom använda mycket feedback där. Att man får svar på hur känns det och tror det funkar. och så vidare och då kunna reglera, alltså autoreglera, vilket var inne lite med Patrik Andersson här innan, att man anpassar.

Är de trötta för stunden, ja men då kör vi lite mindre. Är de pigga eller det känns som ingenting, då kan vi höja dosen lite och sådär. Kör man det med ett lag så tror jag det är jättesvårt att liksom träffa rätt.

00:03:34 – Wille: Ja, precis. Där kanske UFC är lite bättre då, där det är mycket mer en och en träning. Vi kanske ska förklara vad plyometrisk träning är om man inte vet det. Det är i princip hoppträning där man utnyttjar spänst, kan man väl säga. Alltså en stretch-shortening-effekt. Oftast när det gäller nedre extremitet, alltså benen, så är det att man kanske hoppar ner från någon liten grej och sen försöker studsa upp. Så man samlar energi liksom. Det gör ju också att det blir väldigt belastande. Om man jämför med en knäböj där man kan ha väldigt mycket vikt på ryggen men det går väldigt långsamt så blir toppkraften ganska låg. Om man jämför med att hoppa ner från bara kanske 30 cm låda och försöka maxa sitt hopp så blir det betydligt högre toppenergi.

Och det gör ju också att strukturer som scener och sånt där säger man ju är, alltså de gillar inte den typen av belastning på det sättet. Eller de gillar inte kraftiga förändringar i den belastningen. Så att om man ökar volymen på den här belastningen snabbt så ökar det risken för skador ganska mycket.

00:04:36 – Jacob: Ja, och vi hade ju Håkan med här också, Håkan Anderssons sprintcoach. Och han sa ju att det liksom, vad var det han sa? Äldre än 26 så kunde man inte göra det om man inte hade gjort det när man var tonåring på något sätt. Men det är kanske för sprints. En stor fördel med det tycker jag är att det är ett sätt att bli starkare och explosivare som egentligen inte stimulerar musikertillväxt. Det kan man ju tycka att det är kanske, men det vill man ju i många situationer. Men har man till exempel UFC, de är ju i viktklasser. Och då kanske man är i taket på sin viktklass. Man kan inte lägga på sig mer massa. Utan då får man på något sätt försöka lära sig att utnyttja den massan man har maximalt. Man brukar prata om förmågan att skapa kraft fort.

För i princip alla idrotter utom styrkelyft så har man en begränsad tid på sig att skapa kraften. Det kan variera. Som sprinter, Usain Bolt nu när han var med i OS, hans fotisättning ligger på 0,08 sekunder. Håkan berättade det också. Mycket annat inom trestegshoppare, 0,2-0,3 sekunder i deras fotisättningar beroende på vilken fotisättning vi pratar om. En riktningsförändring i fotboll 0,3 kanske upp mot 0,4 om det är någon riktigt kraftig riktningsförändring. Men man ligger nästan aldrig på den tiden som behövs för att få ut all kraft man egentligen har. Så även i UFC-fighter, även om de är jättestarka så behöver de ändå träna på det här. De behöver bli bra och få ut kapacitet från den massan som finns där. Man har hästkrafterna men du måste kunna få till en acceleration eller fart på det.

Då är ju plyometrisk träning ett väldigt bra sätt att uppnå det.

00:06:21 – Wille: Här kan man snacka funktionell träning. Om man tänker ändamålsenlig träning så är det verkligen så. Precis som du säger, man får väldigt mycket fördelar utan nackdelar. Man lägger på sig onödigt mycket massa. Träna i ett långsamt tempo kanske inte ens ger de effekterna som man vill ha. Därför att man lär sig inte att utnyttja den muskelmassa man har. Så det är väldigt effektivt, men det är också det som gör att det blir riskabelt på det sättet, att det är potent. Så doseringen blir A och O, men det är absolut någonting som används och som man kan använda.

00:06:54 – Jacob: Ja, men jag tror det är mer när man är på den där nivån. De flesta bara vinner på att lägga på hästkrafterna. Har du en vanlig ungdomsidrottare, de flesta lagidrottarna, så här bara gör de starkare så kommer de här andra grejerna med. Det finns ju ett kontinuum från långsamma, långsamma maxlyft eller tunga lyft. till lite snabbare lyft med lättare vikter och till kanske frivändningar, ryck, styrkeryck och sånt här där det liksom blir en hastig snabb rörelse. Sen så kommer du ner då kanske lite mer mot tyngre medicinbollskast och sen lättare medicinbollskast och sen plyometriska övningar. Till sist då kanske verklig sprint. Eller att man kastar väldigt lätta objekt och sådana här saker. Så det är liksom allt det där emellan och kanske De flesta behöver bara bygga styrka, styrka.

Sen kanske man går lite mer mot det explosiva och så här. Det är ju en klassisk periodisering också många gånger. Det nyttjas ju knappt längre. Men förr så var det ju alltid att man bygger byggmassan, jobbar upp arbetstoleransen. Sen går det mer mot explosivitet och specificiteten ju mer tiden går. Och där är ju också de plyometriska delarna en del av den fasen när man går ner mot det verkligen idrottsspecifika.

00:08:11 – Wille: Det finns en ganska cool app för iPhone. Jag tror att Android inte har kommit dit än, och det beror väl på deras kameror. Men just för iPhone finns det en app där man kan filma sig själv när man hoppar. Och så kan man markera när man lämnar och när man nuddar marken. Och så får man göra det här med olika belastningar, typ att man håller någon kettlebell i famnen och sånt där. Då får man en kurva över belastning och kraften som man utvecklar och accelerationen som man får då. Då kan man se typ hur mycket man skulle behöva träna på plyometrisk träning eller snabbhetsträning för att bli snabbare. Så man kan se hur stark är jag och hur snabb är jag? Var befinner jag mig på det kontinuumet? Så är det viktigt för en så kan man på något sätt ta reda på vad det är man behöver jobba på.

00:08:53 – Jacob: Om man vill bli bra på alla de grejerna, oftast behöver man ju inte bli det. Det beror på vad man håller på med för idrott, vilken av grejerna man vill bli bra på. Då tränar man ju på det oavsett om man redan är bra på det eller är dålig på det. Det är fortfarande det du vill bli bättre på. Men visst, det är en häftig app. Men man behöver kunna filma 20 bilder i sekunden, alltså 100 frames. Det finns vissa Samsung-telefoner som fixar det, men jag tror inte de har tagit ut en app till det ändå. Så det ska finnas hårdvaran i vissa Android-telefoner i alla fall till att göra det. Men som du säger så finns den än så länge bara till vissa iPhone-modeller. Vilket är lite tråkigt. Men det finns annan cool utrustning för det. Om man vill mäta sådana grejer också förstås.

00:09:37 – Wille: Man kan alltid lägga ner hela sin lön på sådana här saker. Det är inga problem med det. Jag har precis beställt någonting från USA för 4000 som ska komma i oktober.

00:09:45 – Jacob: Det ser jag fram emot. Jag vet precis hur du känner.

00:09:50 – Wille: Som mäter hastighet i draget. Ja, vad roligt. Jag ser fram emot att höra recensionen.

00:09:57 – Jacob: Ja, då har jag slutat spela fotboll med, så då kanske jag använder den ordentligt. Kanske tränar också. Ja, precis.

00:10:04 – Wille: Lite kontinuerligt. Martin Årselius

Hur man hittar och håller sig uppdaterad på ny forskning

00:10:09 – Wille: ställer en fråga om… Det är en ganska lång fråga. Det handlar i princip om hur man kan lägga upp arbetet med att hitta kunskap. Hur man hittar intressanta artiklar och studier. Om det finns några hjälpmedel för det här. och hur man lägger upp det för att man ska kunna använda det här rent praktiskt. Jag kan ju avslöja med en gång att jag inte riktigt gör det här nu för tiden. I alla fall inte som jag gjort en gång i tiden när jag var mycket mer aktiv och läste på. Men det jag gjorde då var i princip att jag var inne på PubMed, jag hade bevakningar på olika Ämnen som jag var intresserad av och det är då medicinsk databas och då dyker det upp att nu har det publicerats någonting i ett område som du är intresserad av. Då går man in och kollar på det.

Är det intressant då drar jag ner det i en dropbox och så har jag olika mappar för olika ämnen och sånt där. Och sen om det är någonting som man behöver kolla upp så vet man att man har en massa artiklar där och kan komplettera med fler. Men det ska jag säga är ingenting som jag gör jättemycket av nu för tiden.

00:11:08 – Jacob: Jag gjorde så förr. Jag släppte ner dem på Google Drive. Föredrar jag. Men det var liknande. Jag tror jag hade 1500 artiklar där. Till sist så blev det bara. Och så låg där några artiklar från 2005 kanske. Alltså det var ju inte aktuellt längre. Det var en cool studie 2005. Och visst det är fortfarande en cool studie kanske men Det var ju alltid mer intressant när jag ville veta något om ämnet och kolla upp någonting som var kanske från 2010-2011 då när jag skrotade den metoden. Så nu kör jag inte alls det. Jag har faktiskt skrivit en artikel om det här på tyngden. Två delar. Var jag hittar information och hur jag går tillväga. Men jag skulle säga att jag för min del så har ju jag alltså det är ju detta jag gör. Folk tror att jag kanske lägger en tio minuter eller en timme om dagen.

Men det är liksom… Jag lämnar min dotter på dagis sen har jag sex timmar ungefär. Och då sitter jag med det här. Jag sitter och samlar in, jag sitter och läser, jag sitter och skriver. I princip, det är en standard dag i alla fall. Det är minst 20 timmar. Kanske upp mot 30 timmar som jag bara sitter och samlar och läser. Det funkar inte om man ska ha ett jobb vid sidan om. I alla fall inte om man har barn. Jag gjorde det ett tag när jag jobbade heltid också men då var det bara jag

00:12:40 – Wille: Det funkar väl inte om man har ett jobb som inte är relaterat till det? Jag tänker att om man jobbar på ett universitet och undervisar i något som är närrelaterat, då är man ju på något sätt ändå i en miljö där man kanske diskuterar sådana här saker och det finns liksom mer tid för sådant där. Men om man har ett dagjobb, då är det väldigt svårt att göra på det här sättet. Då är det ju bättre att försöka hitta någon typ av nerkok av den informationen som finns. Typ läsa sådana artiklar som du skriver. Lyssna på den. Exakt! Ja, men så är det ju. Det finns ju sjukt mycket poddar inom allting som faktiskt är väldigt bra, som har gäster med som är pålästa och sådär. Och det är ju inte det bästa sättet att ta reda på information. Det bästa sättet är ju att bli doktorand och läsa på inom det, men det har man inte tid att göra inom alla ämnen.

Det är inte rimligt. Det finns ju många bra sätt att göra det på, förutom att Försöka ligga in the cutting edge hela tiden.

00:13:34 – Jacob: Så är det ju. Jag har ju flera områden som jag är intresserad av. Och där är ju vissa områden där jag nästan alltid direkt. Jag har ett par tidskrifter som jag prenumererar på i princip. Jag har tillgång till jättemånga. Jag prenumererar på vissa content alerts, kallade issue alerts. Varje gång de släpper ett nytt nummer av den här tidskriften så får jag ett mail i min inbox. Där går jag igenom alla titlarna och ser om det är något som intresserar mig. Det här gör jag nästan uteslutande för tidskrifter som har mycket med träning att göra. Eller hur man säger, prestation att göra. Jag gör ju inte alls det lika mycket när det kommer till kost och så här. Utan det jag gör på det området är att jag Jag har ju hittat personer som jag har förtroende för som kanske är som jag själv tycker, som jag jobbar med träning, som kanske sitter och jobbar likadant med kost, som delar med sig av de här sakerna.

Ibland tar jag deras ord på det och bara tar till en artikel de har skrivit. Jag har ofta artiklar, blogginlägg eller att de bara skriver längre status på Facebook eller att de lägger upp någonting på Twitter eller vad som helst. Och så är jag liksom nöjd med det tills vidare. Sen händer det ganska ofta att jag söker upp en riktig studie också när det gäller själva studien och läser igenom den. Det gör jag alltid om jag ska skriva om det själv och sådär. Men det gäller ju verkligen att hitta de här personerna. Det var ju ett av huvudpoängerna i min Artikel är ju just att det här om du har ont om tid att hålla dig uppdaterad om ett ämne då följer man inte personer som kostdoktorn och sådana här saker. Du har ju ingen aning om det stämmer eller inte när de lägger upp någonting.

Mycket av det stämmer ju som kommer upp på sidorna. Det är inte uppåt väggarna att socker är ett problem. Det skriver de hundra gånger om där. Det vet man ju. Men problemet är att du kan ju aldrig lita fullt ut på de här grejerna som kanske gör sidan unikt. Det som sticker ut på Kostdoktorn det är det som inte säkerligen stämmer och då sitter man ju där. Vill jag veta mer än det som man kan läsa överallt och jag får veta mer via Kostdoktorn, då vet du inte om det stämmer. Det är det problemet är. Så man ska ju hitta de här personerna där man i princip alltid, de gångerna du har kollat upp det, stämmer det här. Då ska det visa sig att det stämmer. Det är då man bygger upp förtroende för de här personerna. Det är de man får följa om man har ont om tid.

Sen följer jag personligen många, både veganer och lågkostförspråkare och allt sådär. För att de kan ju faktiskt lyfta fram saker som inte kanske hade kommit fram från många andra håll. Men jag dubbelkollar ju alltid det som sägs där. Det skulle inte jag göra om det varit någonting jag inte haft tid att dubbelkolla.

00:16:23 – Wille: Nej, precis. Vill man veta vad som händer i Sverige så kan man ju kanske följa DN och Svenska Dagbladet. Man måste inte följa Avpixlat nödvändigtvis. Även fast det kanske står vissa unika saker i den publikationen också.

00:16:39 – Jacob: Nej, man litar ju inte på det. Om vi tar journalister överlag. De är ju bättre på vanliga nyhetsartiklar ska man ju säga. Men där är ju en del att önska där också ibland. Så där kanske man får kolla flera källor där också om man verkligen vill veta vad som är sant. Men om du inte pallar dubbelkolla grejer så väljer man den källan som oftast har fler rätter. Då är det ju inte Avpixlat där också. Det är ju bara parallell. Så man får liksom hitta det bästa man kan hitta baserat på den tiden man har. Jag har i den här artikeln på tyngre Så är det flera tips också om folk man kan följa via Twitter och så här som jag själv tycker delar väldigt bra information. Jag hade även 20-25 personer och sånt. Så kolla upp det om du vill. Och Twitter är absolut bäst.

Det är ingen tvekan om att Twitter är bäst tycker jag när det gäller att hålla sig uppdaterad på sådana här grejer. Instagram. Man kan länka på Twitter.

00:17:30 – Wille: Det är ju sjukt att man inte kan det på Instagram.

00:17:33 – Jacob: Länka och retweeta. Man kan ju det i Insta, men det är på något sätt inte inbyggt. Det känns på något sätt ändå som man snor folks grejer när man gör det på Instagram. Trots att man antagligen bara hjälper folk att hitta dem. Men nej, Twitter är jättebra. Det är mycket journalister, mycket forskare och sånt som håller till där inne. Facebook är också bra, om man hittar rätt grupper. Men det är väl lite för mycket vanligt folk där kanske som förstör diskussionerna ibland.

00:18:05 – Wille: Ja, och riktiga människor som man känner, de vill man inte ha med att göra på internet. Så det går ju fel bort.

00:18:12 – Jacob: Ja, så är det faktiskt. Twitter har ju inte jag. Där är det nästan inga privata diskussioner. Nej, exakt. Det är nästan bara jobb jag gör där inne. Sen kan man ju skoja någon gång när man känner någon lite halvt sådär. Så Twitter, ett jättebra tips om man vill hålla sig uppdaterad. Så hittar man bra personer att följa. Så går du in där så hittar du alltså 10, 15, 20 intressanta artiklar om dagen som är i princip trovärdiga redan från början om du hittat rätt folk att följa för annars skulle de inte delat vidare. Och så läser man det som man tycker verkar intressant och så håller man sig ganska bra på det.

00:18:46 – Wille: Ett bra exempel är nu under OS. Om man följer lite varierat folk, lite journalister, lite forskare, lite fysiologer, lite skeptiker, lite idrottare och sådär. Då får man en väldigt bra bild av vad som pågår. Så när det kommer ut en grej, som en dopingskandal eller något sådant, då får man lite olika aspekter på det. Då kan man välja lite vad man vill läsa, men man håller sig hyfsat uppdaterad om någonting som man kanske är intresserad av. Det gäller ju om det är någon konferens som man är intresserad av eller vad som helst. Man får väldigt snabbt mycket information. Bra, då har vi hypat Twitter lite. Ja, fler människor in där.

00:19:23 – Jacob: Och följ mig så jag får fler följare.

Går det att mäta kaloriförbrukning vid cirkelträning och CrossFit?

00:19:27 – Wille: Veronica i havet undrar i princip hur man kan beräkna kaloriförbränning vid olika typer av cirkelträning. Alltså typ crossfit och finns det några andra typer av cirkelträning? Men det liknar den typen av grejer. För att det är så svårt att säga hur mycket man anstränger sig, och ansträngning mellan olika pass kan vara så olika. Och det korta svaret är att man kan inte beräkna energiförbrukningen när det gäller den här typen av pass. Eller i alla fall inte på något sätt som är adekvat. Utan det man kan göra är att ta sin puls under tiden, och så har man algoritmerna i pulsklockan som säger hur många kalorier man har förbrukat, men det kommer vara extremt inexakt. Pulsen släpar så mycket efter när det gäller den här typen av arbete så det säger nästan ingenting.

00:20:17 – Jacob: Nej precis, den hänger inte med. Om du står och är lugn för stunden så kanske pulsen ligger på 60, 80, 90 slag i minuten. Om du helt plötsligt skulle börja springa allt vad du kan så kommer ju pulsen ligga kvar däromkring. Börja gå uppåt. Man brukar säga mellan en till två minuter innan pulsen stabiliserar sig på en ny arbetsnivå. Om du då bara gör en intervall på 30 sekunder och sen börjar andas lugnt igen så kommer aldrig pulsen hinna upp till den nivån där du egentligen var. Då kommer pulsklockan underskatta hur mycket kalorier du verkligen gjorde av med under den här tiden. Så pulsklockorna funkar. Börjar du ta händerna ovanför huvudet så höjs pulsen trots att du inte egentligen gör något mer.

00:21:04 – Wille: Ja, men krystar du så borde den öka till exempel efteråt och sådana saker. Det finns jättemånga saker som pajar det där. Så i princip blir det omöjligt. Pulsklockor är till för steady state-typ av träning. Där finns ju portabla sådana här masker man kan sätta på sig som mäter in och utdattningsluften.

00:21:23 – Jacob: Det är det man har gjort i några studier där man har försökt att titta på cirkelträning, styrketräning. Även där är siffrorna ganska ordentligt varierande. Det man kan säga är att du generellt sett gör av med ganska betydligt mindre energi när du kör den här typen av träningen jämfört med om du går ut och bara springer. Så är målet bara att bränna kalorier om man nu har det målet som jag kanske Jag vet att många har det men jag tycker det. Ska man hitta ett syfte med det så finns det sällan det. Det finns sällan ett syfte. Bara ät mindre om du vill gå ner i vikt och se till att träningen är kvalitet så att den förbättrar din kondition eller förbättrar din styrka eller vad du vill utnå. uppnå stället. Sen då och då, visst äter man väldigt lite kalorier kan det vara gott att göra av med 1000 extra som man får i sig.

Man kan ha en liten buffert så man kan äta mer och få i sig mer näring och sådär. Men generellt sett så strunta i hur många kalorier som försvinner när du tränar. Är det så att du vill räkna kalorierna för att gå ner i vikt Så ser du till att köra ungefär likadant pass nästa gång. Funkar det liksom inte de två första veckorna att gå ner i vikt trots att du har ätit 2000 kalorier. Så äter du 1800 kalorier istället. Du behöver inte veta om du är rätt eller fel utan det enda du behöver veta är Ska jag gå upp eller ner? Och så lägger man sig där. Man anpassar, man justerar efterhand. Äter du 2500 kalorier och vikten står still och du vill gå neråt. Ät 2300. Det spelar ingen roll om du har räknat ut att du egentligen gjort av med 3000 kalorier. Går du inte ner i vikt så går du inte ner i vikt.

Då har du räknat fel någonstans så det är bara att justera därefter. Lev med det.

00:23:08 – Wille: Eller köp en portabel daglig glassäck och analysera din utandningslust. Ja, precis. Så har du för träningspassen men inte resten av dagen.

Boktips inom fysiologi, träningslära och kost

00:23:26 – Wille: Halvblind undrar om vi har några boktips förutom era egna böcker, men det är förutom dina böcker då Jacob. Vill du börja med dem eller?

00:23:41 – Jacob: Jag gillar ju de två. Men förutom dem så Mikael Mattsson har ju två böcker som har varit med här som gäst. Den ena är uthållighets… Vad heter det? Konditionsträning, uthållighets… Ska kolla i bokhyllan här. Den står här bak någonstans.

00:23:55 – Wille: Ska jag säga det till lyssnarna att Jacob har en enorm bokhylla med imponerande böcker bakom sig. Ja, tjocka. Bonniers ordbok tycker jag ni ser där. Va? Mitten där. Ja, alltså den här…

00:24:12 – Jacob: Det är väl medicinsk ordbok du menar då?

00:24:14 – Wille: Nej, jag tänker att du måste vrida dig lite mer till höger.

00:24:17 – Jacob: Där är det böcker då. Är det någonting som ser ut som en ryggrad där också? Ja, där är det mycket likt. Kirurgiboken har jag också. Det är en sån där bok du vet man hittar på en rea någonstans. Den hade jag också. Ja, precis. Ja, men i alla fall den heter Kondition och uthållighet. Men jag snurrar micken här så ska jag titta i bokhyllan nu så kör vi liksom… Så går vi igenom från topp till botten. Det blir ett reportage på riktigt. Ja. 'Exercise Physiology. Energy, nutrition and human performance' är fantastisk.

00:24:54 – Wille: Vem är det som har gjort den? Skrivit den?

00:24:55 – Jacob: McArdle, McArdle &amp. Catch. Titta, det visste jag utan att titta på boken. Det såg du nu att jag inte gjorde. För den har jag rekommenderat och jag har ägt tre upplagor av den boken.

00:25:04 – Wille: Ja, då är den bra.

00:25:05 – Jacob: Ja, jag köper den varje gång det kommer en ny upplaga. Jag läser inte den när det kommer en ny upplaga för det har inte hänt så mycket egentligen. Men jag tycker det är gött när man öppnar upp den och så gedigen referenslista. Gediget om det här grunderna inom fysiologi. Vad händer i kroppen om man är i värme, kyla, tränad, temperatur och fettceller. Massa med roliga saker. Vad är det mer? 'Foundations of sports and exercise psychology'. Det är ju en amerikansk bok. Alla amerikanska böcker är ju väldigt repetitiva. Där får man betalt. Man fick i alla fall förr, för kurslösheten, man fick betalt per sida. Så de skrev för mycket.

00:25:48 – Wille: Är det den här bruna?

00:25:49 – Jacob: Nej, det är den vita. Det är väldigt bra om man är intresserad av idrottspsykologi. Problemet när man läser idrottspsykologi, vi pratade lite om det när vi hade med Andreas Ivarsson. Det känns mycket som no shit när man läser det. Man måste fundera lite, man måste jobba lite med det. Så jag tror det är bra att läsa det i en kurs eller i alla fall ha en kompis att diskutera med. Annars sitter man bara där och ja, ja, ja. Man känner sig smart kan jag säga.

00:26:15 – Wille: Jo, men det här. Jag fattar det här. Jag förstår det här. Det är logiskt.

00:26:20 – Jacob: Så det är inte så rätt egentligen när man börjar trycka. Sen är det en som heter Styrketräning. Norsk bok. Grymt bra. Norrmännen är kungar på styrketräning. Faktiskt. De är nog… Amerikanerna är ju bra på nästan all forskning. De har mycket i alla fall från alla typer av forskning. Styrketräning så är norrmännen också väldigt mycket i framkant. De är helt okej på konditionsträning också får man ju säga. I alla fall skidor. Den boken är jättejättebra. Men man måste kunna läsa norska. Jag tyckte man kom in i den ganska bra när man höll på att läsa den. Den tyckte jag var väldigt bra. Den tog jag från början till slut direkt nästan. Oh jäklar. Och sen Science and Practice of Strengtraining. Är väl en. Det är helt aktuell. Jag vet inte.

Det är rysk forskning. Det är lite så här att ryssarna skriver mycket gammal rysk forskning har visat. Men jag tror det mesta som står i den är fortfarande väldigt användbart. Den är väldigt intressant när man läser den. Så den tycker jag också man kan köpa. Och vad är det mer? Det är en annan av samma kille. Det är Zatsyrovskij och Kauskas. Vi hade med Håkan. Håkan nämnde honom också. Det är liksom de här ryssa namnen. Men Kauskas har en här som heter Special Strenght Training heter den boken.

00:27:58 – Wille: Special Strenght Training. Det låter väldigt trist.

00:28:03 – Jacob: Det finns en annan som också är här. Ska se var den ligger någonstans. Som är från samma kille som han skrev tillsammans med som hette Melcif. Som hette Super Training. Ja, men båda de böckerna är bra böcker men de är… Alltså där är mycket terminologi som man inte känner igen. Krångligt språk. Det tar tid att gå igenom dem. Mycket av det man läser fattar man inte riktigt vad man ska göra med om man inte har… Jag vet första gången jag läste SuperTraining så tyckte jag den var skitcool. Jag sträckläste den nästan men det tog lång tid ändå för jag fick repetera stycken och så här. Det är säkert tio år sedan nu. När jag väl lade ner boken så visste jag att jag skulle göra mer information. Mycket av det är fortfarande så. Ja, det här är kul att veta men jag kommer aldrig träna någon som det här är relevant för.

Men när man läst den en gång till och kanske läst lite andra böcker i ämnet så blir det ändå en väldigt bra bok. För det ger en lite sådana här modeller, stolpar att basera allt annat på. Det är väl de som jag har så här på hyllan. Jag har väldigt lite kostböcker. Jag köper väldigt lite där för jag tycker oftast inte det är särskilt bra böcker. Eller jag köper för att liksom skratta och se vad som är poppits. Jag köper lågkodladsböcker, glutenböcker, stenålderskostböcker och så här. Det finns en. The Gluten Lie. Alan Levinovic heter han. Levinovits är det nog. Jag vet inte exakt hur det ska uttalas. Men den är skithäftig. Det här är en religionsprofessor som har gett sig på att i princip såga dieter, skulle man säga. Han går igenom…

Du kommer inte bli särskilt mycket bättre inom näringslivet av att läsa den här boken. Men du kommer bli mycket, mycket bättre på att se alla mönster när det gäller vilka dieter som blir poppis. Vad de spelar på. Den här parallellen mellan synda och nyttiga… Alltså han har skithäftiga paralleller till just religion och allt det här. Jag vet att Makropodan har ju också lite sånt, han kallar det för nutritionism. När man liksom börjar prata om att kost inte handlar om… Alltså istället för att prata om bra och dåliga livsmedel så börjar man prata om bra och dåliga mikronutrienter som mineraler, vitaminer och så här. Så helt plötsligt så vet inte folk, man kan inte se om det finns i ett livsmedel. Om du då bara har fått lära dig att det är bra att äta så här mycket av den mineralen, så mycket av det och så mycket av det.

Så helt plötsligt kan du inte titta på någonting och veta om det är bra eller dåligt. Och då behöver du en profet. Då behöver du någon som står där och berättar att det här är syndamat och det här är duktigmat och sådana grejer. Den rekommenderar jag faktiskt. Det är en jättebra bok och den är faktiskt rolig när man läser den. Man sa ganska nyligen va? Ja, vi ska se. Senast släppte det… Den är nog fyra år gammal. Det verkar inte som någon vill översätta den till svenska. Istället översätter de bara de här lågkolhydratskostböckerna. Vad heter den här som kommer om tarmbotan? Jag kommer inte ihåg vad den hette. David Jonssons bok är faktiskt bra också tycker jag. Magsmart. Men den är ju riktad mot också slutkonsumenter på något sätt.

Du ska mer vilja börja äta nyttigt än att du vill lära dig om näringslära när du läser den tycker jag. Det blir ju liksom inget. Den kom ut 2015 i april så den är inte gammal, nej, boken. Nu hoppar jag tillbaka till glutenlajv.

00:31:56 – Wille: Men kom inte hans bok också ut 2015? Nej, det var i början av i år. Ja, Davids ja.

00:32:03 – Jacob: Men den är ju bra. Det är ju på svenska. Sen ska jag säga ärligt talat, jag har inte läst så många svenska kostböcker de senaste två, tre åren kanske. Jag har fått några hemskickade. De har jag bläddrat eller läst i. Men jag har inte köpt så mycket. Men jag kan såga ett par ändå om ni undrar.

00:32:25 – Wille: Bra, det blir någon fråga för framtida avsnitt.

00:32:27 – Jacob: Ja, precis. Det är väl böckerna då. Det var en ren styrkebok, en ren konditionsbok och ett antal om fysiologi, träningslära-böcker. Mikael Mattsson hade en annan bok också som heter Parodisering, om träningsperiodisering eller planering. Den är också bra, tycker jag.

00:32:47 – Wille: Ja, de sticker ut bland de här SISU-böckerna, tycker jag. Det är lite ojämn kvalitet på dem ibland. Väldigt ojämn, tror jag.

00:32:55 – Jacob: Man tror ju liksom på något sätt SISU så är det nästan… Det är lite så att när det väl har publicerats av dem så blir det kurslitteratur i skolan, vilket kanske inte alltid blir bra.

00:33:05 – Wille: Nej, verkligen inte. Nej. Nej, men de är bra. Ja.

Behöver man komplettera icke fullvärdigt protein i samma måltid?

00:33:10 – Wille: Matilda OMG frågar om man behöver komplettera icke fullvärdigt protein i samma måltid eller om det räcker med att man kompletterar i en senare måltid. Det vill säga om man äter icke fullvärdigt protein.

00:33:22 – Jacob: Berätta lite vad det är från början. Vad det är? Ja, fullvärdigt och icke fullvärdigt, vad man menar. Ska jag göra det, sa du?

00:33:30 – Wille: Ja, eller ja, det spelar ingen roll. Varsågod.

00:33:32 – Jacob: Ja. Jag kan dra först vad det betyder med icke fullvärdigt och fullvärdigt. Protein innehåller en mängd olika aminosyror. 20 stycken. Där vissa av dem är så kallade essentiella aminosyror. Vi måste få i oss dem via maten medan andra kan vi skapa själva på olika sätt i kroppen. Ett protein kallas fullvärdigt om det innehåller alla aminosyrorna som vi inte kan skapa själva. Generellt sett ska man säga att du måste få i dig alla de här aminosyrorna. Man rangordnar vanligen protein som är fullvärdigt högre än andra proteiner som proteinkällor. Om man ska räkna det som en proteinkälla och inte bara mat. Det är väl egentligen en tanke som kanske kommer tillbaka mer när man fokuserade på näringsbrist med all nutrition. Man fick i sig för lite av bra saker.

Det är fortfarande problem i vissa länder, utvecklingsländer eller vad man ska kalla det, sämre ställda där barn framförallt men även vuxna bara lever på en typ av gröda. Då är det ju oftast någon typ av baljväxt eller någon typ av sädesslag. Då kan de få brist på vissa aminosyror och få sjukdomar från det eller symptom av det. I västvärlden så är ju inte det några problem om vi pratar hälsan. Det kan man strunta i vilken typ av protein man äter generellt sett. Så länge man inte bara stoppar i sig någon helt värdelös proteinkälla. Men om man varierar maten lite och man äter lite animaliskt. Det är animaliska livsmedel från köttriket som i princip innehåller det fullvärdiga proteinet. Det finns nästan inga fullvärdiga vegetariska källor och de som är fullvärdiga är inte lika fullvärdiga.

De funkar men de är inte lika bra som de animaliska ändå för de innehåller inte lika mycket av det här essentiella. Men frågan är om man behöver komplettera vid en måltid. Det är lite vad man menar behöver där. Behöver? Nej. Skulle det vara en bra idé att komplettera? Möjligen. Om det är lång tid mellan måltiderna och det är en måltid som är nära inpå träningen så skulle jag nog kanske tänka lite på det om jag åt en helt vegetarisk måltid, att man kombinerar. Är du vegetarian eller vegan så får du helt enkelt googla hur man gör det. Sädeslag och baljväxter brukar bli kompletta om man kombinerar de två kan man säga. Ja, det finns jättemånga tips. Ja, anledningen till att jag gillar på nätet är ris och bönor.

00:36:13 – Wille: Att det inte bara är en av dem. Ja, precis. Det är väl en fråga mer om tajmingen där, är det något annat då? Alltså om man är intresserad av tajmingen så kan det vara bra att komplettera vid samma måltid om det är i anslutning till tävlingen.

00:36:25 – Jacob: Sen om det spelar någon praktisk roll, det vet man ju inte. Jag hade ju inte chansat om jag varit någon som brytt mig på det sättet. Man kan ju inte säga att det spelar någon roll, men samtidigt varför inte bry sig. Det är lätt att lägga till bönorna till riset som du sa här. Så jag hade ju gjort det. Men sen hade jag inte varit nojig om jag missat det.

00:36:48 – Wille: Nej, man kan väl ändå säga att få i sig en adekvat mängd av de här essentiella aminosyrorna över ett dygn är väl mer viktigt än att få i sig det vid samma måltid, även om det är i anknytning till träning.

00:36:59 – Jacob: Ja, och det är överlag inga problem alls att göra det så länge man är … Alltså, äter du kött, eller animaliskt, och även om du gör det väldigt lite, alltså vi pratar en köttbit om dagen eller ett glas mjölk om dagen, så är du liksom klar, på sätt och vis. Eller, du är klar för att klara dig hälsomässigt. Men om du är vegan och vegetarian så får du faktiskt ha koll på det tycker jag. Man kommer nog undan med det ofta utan att ha koll på det. Men man kan också hamna snett om man inte har koll på det. Så det är något man måste veta om man väljer den livsstilen.

00:37:31 – Wille: Cool.

Klassisk gymnastik och utmaningen med att hitta vettiga tränargäster

00:37:32 – Wille: Jon Handell frågar när vi ska ta tag i klassisk gymnastik. Det är ju ballt. Jag har kollat lite på det under OS och det är verkligen en ball disciplin. Det är absolut någonting som jag kan tänka mig att ta med någon expert om. Jag kan ingenting om det.

00:37:51 – Jacob: Nej, jag kan inte heller. Det är lite det som är svårt. Vi pratade om vad vi gjorde på dagarna. En del av mitt jobb numera då, den här podden, vi får ju tacka Tyngre, det är ju de som står för produktionen och så här. Vi pratar, men samtidigt så får jag, jag är ju den som försöker hitta gästerna oftast. Och då försöker jag hitta gäster som jag är ganska säker på kommer vara kompetenta inom det de pratar om. Och det är ju lite svårt när vi pratar träna det här. För det finns ju många tränade som kanske lyckats eller som kanske är på en högre nivå som fortfarande inte riktigt vet vad de sysslar med. Om vi pratar det vi pratar om. Alltså som inte har reflekterat kring hur man ska förhålla sig till vetenskap. Som kanske inte ens har någonsin tittat på vad studier säger om någonting utan de gör som deras gamla tränare gjorde och så kör de vidare på det.

Eller så kanske de har blivit lite insnärda eller inlurade av någon sån här lite hokuspokus-fejs-tränare som det finns lite överallt. De här hokuspokus-fejs-tränarna som jag kallar det nu, det är ju inte så att de inte kan någonting. Det lysande världsexemplet här, jag tror nästan du kan säga det Wille utan att jag nämner namnet. Vem skulle du ta på världsscenen som är en riktig bluffmakare men ändå tränar bra killar? Ja, vad fan. Pauline Quinn.

00:39:15 – Wille: Jaha, okej. Jag tänkte att det var någon inom friidrotten du tänkte dra på.

00:39:19 – Jacob: Nej, Joel Polincoin har ju faktiskt haft friidrottare också. Han har ju haft OS-idrottare inom det mesta. Men han håller på med extremt mycket bullshit alltså. Det är så mycket påhittade grejer. Han ska sälja sina kosttillskott och allting runt omkring och han liksom… Alltså han har en historia när det gäller kost och hormoner som inte är baserat på någonting mer än liksom… Ja, hans bok som han ljög ihop någon dag. Men han kan ju träning. Alltså det är ingen tvekan om att han kan träning. Följer du allt det han säger så får du bra resultat. Men du hade ju kunnat få bra resultat utan att göra allting han säger och bara haft det som verkligen funkar med istället. Och det är ju där som det svåra är då när vi ska hitta tränare som vi inte vet något om från början.

Vi vill inte helst att det ska bli massa trams här. Jag försöker liksom bolla runt med mina kontakter och så här och se vad vi kan hitta. Just inom gymnastiken så är jag ganska… Jag har nästan inget kontaktnät där. Jag känner inte några tränare. Vi ska titta på det. Jag ska väl börja försöka se om jag kan liksom råda fram någon som är duktig. Men då får jag ta liksom på andras vitsord och så här så. Men absolut, vi lyckades med simningen där. Vi har gäster framöver här som kommer vara väldigt duktiga på det vi pratade om att vi skulle ha. Så det ska nog kunna lösa sig. Det hade varit kul att lyssna på faktiskt. Eller lyssna på. Diskutera med någon.

00:40:40 – Wille: Ja men verkligen. Typexemplet på de här tränarna som vi menar, det är ju typ Håkan, sprintcoach Håkan. Det är en person som har reflekterat, han har varit med länge, han har lyckats med sina atleter. Han har ett vettigt förhållningssätt till vetenskap, men är ändå en kompetent praktisk tränare.

00:40:59 – Jacob: Ja, han är ju praktiker först och främst. Men han är liksom ändå på något sätt intresserad av det som sägs. Han försöker liksom justera lite efterhand. Och han är framförallt väldigt noga med det han gör. Han följer upp grejer han gör. Han utvärderar saker han gör. Och det är ju också fördelen i de här individuella verkligen. Alltså centimeter… Vad är det man brukar säga? Centimeter, kilo, sekunder i idrotterna liksom. Där man verkligen… Prestationen avgörs med de här småsakerna. De tränarna är ju oftast mer insatta i det än fotbollstränare. Ja, fotbollstränare generellt sett. Vi hade ju Vranjes här. Han var ett jättebra exempel på någon som verkligen reflekterar och försöker göra sitt bättre. Jag vet fotbollstränare som är väldigt duktiga på det också.

Medans det finns fotbollstränare som inte har någon susning.

00:41:46 – Wille: Så är det. Man får gärna komma med förslag om det är så att man tycker att det saknas någonting.

Träna på fastande mage för löpare på milen och halvmaraton

00:41:54 – Wille: Friheten89 undrar om man är löpare med främst fokus på 10 km och halvmara. Måste man träna upp fettförbränning på fastande mage eller klarar man sig utan? Nu är inte jag någon konditionstränare eller tränande av rang, men jag skulle egentligen säga att Alltså det här med att träna på fastande mage eller träna upp fettförbränningen, det är ju inte någonting som man alltid har fokuserat på. Tidigare har det ju varit väldigt mycket fokus på kolhydrater som bränsle och att man ska äta väldigt mycket sådant. Och man har ju faktiskt tagit sig runt 10 kilometer ändå, så det är ju absolut ingenting man måste göra. Och när vi pratar distanser om 10 kilometer, om man inte springer väldigt långsamt så är inte fettförbränningen en issue där riktigt.

Utan man bör kunna klara sig på antingen att ha ätit innan eller om man ska ta något kolhydrastillskott till det loppet. Sen kommer man upp till halvmara, då är det förstås en annan femma. Då kan jag se att det finns en poäng där. Även om jag tänker att den bör inte vara riktigt lika stor som när vi pratar om maraton och den typen av distanser. Vad tycker du?

00:43:00 – Jacob: Ja, det är ju så när det gäller fettförbränning. Sen är ju frågan också liksom, som vi varit inne här både med Mattias Reck och Filip Larsen när vi diskuterat det här ämnet, så är det ju fortfarande lite luddigt om det ens hjälper prestationen. Man kanske ska upp till en viss nivå innan man börjar göra det. väldigt medvetet och strategiskt. Jag skulle snarare säga som att du måste inte göra det, men om du någon dag kommer hem och känner att du kan gå ut och springa trots att du hoppat lunchen så gör det. Det går att göra det, precis. Ja, precis. Så blir det lite, inte så kanske jätteplanerat, men man får in det spontant på något sätt. Det skadar inte när man får in det. Så det är väl så jag skulle lagt det. Man behöver absolut inte göra det.

Om det ger en förbättring så är det de här halvprocentiga procenten som är svåra att utvärdera. Det är helt enkelt ingen stor sak. Så nej, man behöver inte.

00:43:56 – Wille: Det är en klassisk marginal gain. Något som inte finns.

00:44:01 – Jacob: Ja, det är

Boktips om kost för bodybuilding och fitness

00:44:02 – Jacob: Noel DVT som är här. Han vill ha lite tips på böcker som behandlar nutrition för bodybuilding och fitness. Det nämnde jag faktiskt inte. Som jag sa, jag har inte läst på ett tag här. Men det finns en bok som jag vet har släppts i en ny upplaga som heter Burn the fat, feed the muscle med, vad heter han, Venotum och sånt. Jag vet, jag läste, alltså namnet låter ju jättetöntigt på sätt och vis. Men det är en väldigt bra bok. Sen den är ju, alltså han är ju en fitnesskille, byggarkille, som på något sätt försöker ta, berätta hur de gör för gemene man så att de ska kunna liksom deffa ner sig. Där är också en hel del beteendegrejer och så i den liksom det här med förpackningar och inte utsätta sig för grejer när man är hungrig och såna saker.

Lite mer praktiska tips. Det är en bra bok. Sen Lyle McDonald har ju många böcker som är på gränslandet där skulle jag säga. Inte gränslandet för att det är bra böcker, de är intressanta att läsa. Sen Lyle är ju väldigt, tycker jag, På något sätt intresserad av vetenskap. Han är väldigt mycket sågargrejer som är pseudovetenskap. Men samtidigt så är han ju också väldigt mycket själv… Alltså, han spekulerar ju mycket baserat på det lilla man vet. Ska vi säga så? Vet man lite så gör han ganska stora hypoteser från det lilla man vet. Det är inte så att det är fel för det är ingen som har provat det. Det är ju spekulationer på något sätt. Men de är intressanta och du får ju bra resultat om du följer dem för grunden är ju alltid rätt ändå.

Så vill man vara lite mer nördig där men då ska man vara beredd på att du läser den boken så fem år senare så kanske en stor mängd av det visar sig inte vara riktigt rätt för att det kommit liksom mer kunskap. Till skillnad mot, om vi tar den här Exercise Physioliby-boken med McCartney, McCartney och Catch som jag nämnde innan. Den är ju grunden, den är baserad på sådär, de flesta studierna är ju från 90-talet och bakåt där. Eller så är det reviews från senare år, så det är baserat på ganska stadig grund. Det är väldigt lite i den boken som kommer visa sig vara helt fel senare. Om du då ska liksom läsa den så kommer du ha en stabil grund att gå på. Medan om du läser de här böckerna jag nämnde nu så kanske du blir mer cool för stunden men det kan bli lite felare senare.

00:46:21 – Wille: De måste ju vara mer riktade. En fysiologibok är ju ett uppslagsverk i mångt och mycket. Det är ju ett kapitel om cellen till exempel. Om man bara vill veta hur man ska få en snygg rumpa då kanske man inte måste läsa det. Men som du säger så får man ju mer gedigen grund om man ger sig in på det som har stämt längre.

00:46:43 – Jacob: Ja.

00:46:45 – Wille: Perters bok. Finns den att köpa? Nej.

00:46:47 – Jacob: Nej. Inte vad jag vet.

00:46:51 – Wille: Jag vet att det lös i ögonen på dig när du pratar med Tommy Lundberg.

00:46:56 – Jacob: Ja, jag har faktiskt inte plockat upp den bollen. Jag sa att jag skulle mejla honom och så skulle han kolla om vi kunde få tag i ett ex. Det ska jag nog göra. Det hade varit kul. Men nej, det finns nog inte vad jag vet i alla fall. Surt.

00:47:08 – Wille: Mm.

Hur mycket fettmassa behöver man lägga på sig för att öka i muskelmassa och styrka?

00:47:09 – Wille: Athlegan ställer en ganska lång fråga. Ska vi se om jag ska sammanfatta den. I princip handlar det om hur mycket man behöver gå upp i fettmassa om man vill gå upp i muskelmassa eller gå upp i styrka. Öka styrka. Vi satt och pratade lite om det här innan, om vi hade någon vettig åsikt om det. Och så skickade du en graf till mig och du tycker att du har en vettig åsikt om det här.

00:47:35 – Jacob: Det är inte riktigt svar på frågan skulle jag säga. Det är egentligen en liten analys av tyngdlyftare i olika viktklasser. Hur starka de är i förhållande till sin kroppsvikt och deras absoluta styrka då. Alltså absolut och relativ styrka då helt enkelt. Ja det man har på grafen då är absolut styrka och relativ styrka. Absolut styrka är ju bara liksom det ökar ju starkare du blir. Relativ styrka eller ju mer du väger för att det är mer muskelmassa. Relativ styrka är ju en effekt av dels Hur mycket du väger som då beror på alltså din volymfråga. Hur mycket massa har du? Medan styrkan är en areafråga. Alltså hur stor är arean på musklerna? Det innebär att när du ökar lite på arean på musklerna så att den blir liksom omkretsen blir större om du gör ett tvärsnitt på den.

Så kommer volymen öka mer. För att volymen ökar i tre dimensioner medans arean bara är två. Ja ni kan tänka er om ni har en En-liters-mjölkförpackningen. Om ni skulle skära den i mitten så har ni arean där. Om ni då hade ökat bara på arean väldigt lite i sidled. och mjölkförpackningen. Mjölkförpackningen hade blivit lite starkare. Men volymen ökar mycket mer för att där fyller det på både ovanför och nedanför.

00:49:03 – Wille: Och därmed också kroppsvikten. Kroppsvikten ökar mer än arean ökar.

00:49:09 – Jacob: Ju större du blir desto sämre blir din relativa styrka att hålla dig till kroppsvikt.

00:49:13 – Wille: Så det är därför kineser är starkare än ukrainare till exempel?

00:49:18 – Jacob: I förhållandevis till sin kroppsvikt, ja.

00:49:21 – Wille: Nej, de är starkare. Är de det? Nej, men de har en betydligt högre relativ styrka i de här lägre viktklasserna så det är en jättestor skillnad. Ja, precis.

00:49:31 – Jacob: Det man ser är i alla fall att det ändå är en linjär minskning i viktklasserna. Så från ungefär 62 kilos-klassen då och sen fram till 105 kilos-klassen så den absoluta styrkan ökar linjärt. Ju mer de väger desto mer vi lyfter dem. Och ju mer de väger desto lägre blir deras relativa styrka. Det man däremot kan se sen när man hoppar från 105 kilosklassen till superviktsklassen är att det inte längre är linjärt. Utan de tappar snabbare i båda sakerna. Så den absoluta styrkan fortsätter att öka men den ökar inte lika mycket per kilo som den gör tidigare. Det talar väl på något sätt för att fettet hjälper inte dig att bli så mycket starkare. Du blir lite starkare av det verkar det som. Men det vet vi inte hur mycket fett och muskler det är i förhållandet hos dem sen.

Men superviktarna är ju feta. Det går inte att komma ifrån. Det är ingen av dem som är neddeffad. Det finns någon som ser ganska rejält deffad ut. Men överlag så är de ju feta. Och de lyfter ju väldigt mycket vikt. De lyfter ju mer vikt än de andra gör. Men de lyfter inte så mycket vikt i förhållande till sin kroppsvikt som De kanske borde göra det om de fortsatte linjära sambandet. Så det man kan säga från de här studierna det är ju ändå Eller den här datan är ju på något sätt att Ja det blir ju kanske Fettet kanske hjälper dig på något vis men det kommer inte ha samma effekt som muskler vilket kanske är lite av en dö-grej.

00:51:00 – Wille: Men det finns en avtagande marginalnytta där egentligen. Anledningen till att man ser det i de här högsta viktklasserna tänker jag är för att det är Det är så stort spann där. Efter det spelar det ingen roll vad man väger längre, så alla möjliga idrottare kommer ju vara med där. Men genom att se de här lägre viktklasserna så måste man vara riktigt vass för att slå de här rekorden, tänker jag. Men det är absolut inte svar på den här frågan som man ställer, utan frågan är egentligen hur man ska öka i styrka.

00:51:33 – Jacob: Precis, och där är det ju väldigt mycket svårare. Jag vet att vi har varit inne på det här någon gång när jag var med i Tyngre med Andreas och Alex. Alltså deras podd, Tyngre Radio. Och kontentan där är väl att någonstans så är det inte bra att gå runt med för mycket fettmassa på kroppen. Dels kan det vara negativt ur en hälsoaspekt men också att man får en lite sämre miljö hormonellt när man har mycket fettmassa på kroppen. Alltså då blir man kanske lite mer inflammation i kroppen och sådana saker som kan hämma proteinsyntesen lite och sådär. Så någonstans så blir det negativt men i de här rimliga nivåerna så tror jag inte det alls spelar så stor roll.

00:52:15 – Wille: Nej, det jag tänker på när man pratar om de här elittyngdlyftarna så blir det på något sätt, de har ju en väldigt, väldigt hög träningsvolym så de kanske tjänar på att ligga på det här väldigt stora energiöverskottet medan pratar man om någon amatör som inte kan komma upp i den träningsvolymen så tycker jag man kan ifrågasätta det här enorma energiöverskottet som man får av en riktig grisbulk. Jag har svårt att se att det ska vara lika gynnsamt som för en elittyngdlyftare i supertungvikten.

00:52:45 – Jacob: En delfråga där var ju faktiskt om man bygger muskler över tid som tjockis. Alltså om man bygger mer muskler över tid som tjockis. Tjockis är inte ett ord du ska använda i Athleticon ska jag säga. Person med hög fettmassa. Nej, jag skojar. Nej, det gör man inte. Där finns det faktiskt en del studier där man har fått folk utan styrketräning. Får man folk att äta extra med kalorier så ju tjockare de är från början desto mer fett lägger de på sig av de extra kalorierna. Medan en smal person från början som är mer tränad i princip bara bränner upp den där extra energin istället och inte alls går upp lika mycket i vikt trots att de äter lika mycket extra mot vad de brukar äta. Så det är tvärtom där och samtidigt om de går upp i vikt så blir det en större del av den viktuppgången muskelmassa än om du är tjock.

Nej, det gör man inte. Det finns i alla fall ingenting som talar för det överhuvudtaget. Jag tror inte man har testat det riktigt på den här styrketräning, styrkelyftar-byggarnivån. Att det skulle gå snabbare. Utan jag tror att det kanske då är en konsekvens av att man under tiden som man börjar gå upp i vikt faktiskt, precis som du nämnde innan, att man äter mer. Man får en bättre återhämtningsförmåga. Man har möjlighet att träna hårdare. Men det finns ju säkert någon balanspunkt där man skulle kunna nå det utan att lägga på sig onödigt med fettmassa. Så… Men sen samtidigt, hormonerna blir då så bananas om du ligger för lågt. Så jag skulle gissa på det. Mellan 10 och 20 procent för en kille är nog det… Det är nog ett gott spann att hålla sig på.

Där man kan ligga på 10 när man liksom vill se, vill vara lite snyggare i spegeln och sen så kan man vara beredd att gå upp på 20 däromkring. Medan man då har en byggarperiod eller man vill gå upp på muskelmassa. Men att man inte låter det gå överstyr efter det. Det är ju spekulationer, det är ju ingenting.

00:54:42 – Wille: Jag har svårt att se en studie som testar den här hypotesen också. Att man medvetet överäter så pass länge att man kommer över 20% kroppsfett och ser om det ger något extra kilo gains. Svårt att se hur det funkar. Du kan nog hitta frivilliga personer till det. Jo, men rent praktiskt är det svårt att se hur det funkar.

00:55:03 – Jacob: Nej, kanske inte.

00:55:04 – Wille: Men det hade varit kul.

00:55:07 – Jacob: Ja, vi har ju en ganska lik fråga här. En följdfråga på det som vi inte svarade på precis. Jag läser bara Bea, men jag skulle gissa på att det inte är Bea Glux. Vänta, vi tar den franska.

00:55:26 – Wille: Buglux.

Kontrolleras kosten tillräckligt bra i träningsstudier?

00:55:28 – Jacob: Två frågor då. Borde inte kosten vara en större variabel vid många studier? Jag tänker att vid ett stort kaloriunderskott så borde tyngre träningsprogram kunna vara bättre än vid kaloribalans. Sen undrar jag hur du tycker om sockeralkoholer som finns i proteinbars och sådana här saker. Det borde vara en större variabel. Alltså man borde kontrollera det bättre än vad man gör i vissa studier skulle jag säga. Numera är det faktiskt ganska standard att man faktiskt låter i alla fall personerna som är med i studien föra en kostdagbok. Så att man kan kontrollera att de i alla fall anger att de äter ungefär samma sak under första perioden som under den andra perioden. Om det är en så kallad crossover eller något sånt där. Man har börjat titta lite på det.

Har man en kontrollgrupp och två grupper som tränar olika program så tar man också en kostdagbok för att se att det inte skiljer något markant mellan proteinintag och sådana här saker. Bara för att man ska veta att det inte gör det. Så man försöker inte ändra någonting i hur folk lever men man tittar så att det inte var stora skillnader mellan grupperna. Om man inte tittar på de här stora skillnaderna eller skillnaderna vad de äter och så har man bara små grupper då kanske på 15 stycken i varje grupp. Då skulle det faktiskt kunna bli så att den ena gruppen äter 1,5 gram protein per dag och den andra bara äter 0,8 eller 1. Då skulle faktiskt en skillnad i träningseffekt kunna bero på att den ena gruppen åt 1,5. Så man har börjat registrera det lite.

Jag tycker också det skulle registreras mer. En annan sak som man också börjat göra i ganska många träningsstudier, det är faktiskt att man ger en proteincheck till alla deltagarna. Du får ta bort den variabeln ju. Ja, för att alla ska komma upp i ett tillräckligt högt proteinintag. Eller i alla fall att minska på effekten. För effekten mellan 1,5 gram till 2 gram per kilokroppsvikt är mycket mindre än vad det är mellan 0,8 till kanske 1,3 så man man bumpar upp alla deltagarna. Plus att man då ser till att alla får i sig någonting efter träningen så att de inte bara går hem och lägger sig fastande. Så man har väl, det är mer medvetenhet kring det nu än vad det var kanske, det är väldigt ovanligt att du hittar det här i studier för kanske 5-10 år sedan.

Medan det nu är vanligt om du läser studier från de som brukar göra styrketräningsstudier.

00:57:50 – Wille: Man skulle säga att för 5-10 år sedan var det inte helt ovanligt att man inte specificerade vilken typ av träning man hade gjort. Man kanske sa att vi har styrketränat de här människorna, men sätt och reps var kanske inte beskrivet, eller hur man tog ut vilka belastningar de använde. Så forskningen har ju varit lite efterbliven på det sättet. Inte kanske att man gjorde dålig forskning, men att man inte beskrev den ordentligt så att det blev sjukt svårt att jämföra saker.

00:58:16 – Jacob: Det är ju mer studier, vi pratar sjukgymnastiska studier. Där man studerat effekten av styrketräning på någon typ av problem eller någon typ av skada. Så skriver man bara att en grupp styrketränar, en annan grupp styrketränar inte. Så bara, okej. Men är det riktiga styrketräningsstudierna då är ju frågeställningarna alltid ofta kring hur många reps är bra, hur många set är bra, hur ofta ska jag träna i veckan och så där. Så där har du alltid stått med det mesta av det i alla fall. Men nu för tiden är det ju väldigt utförligt. Hur många set, hur många varje dag och så där. Så det har blivit mycket bättre på alla de planen.

00:58:51 – Wille: Det finns ofta bilagor och sånt där som man kan dra ner så man får exakta utföranden och vinkelantal och allt möjligt sånt där. På det sättet har det blivit mycket bättre sen, jag höll på att säga sen internet gjorde sitt intåg, men egentligen är det väl sen folk har blivit bra på att använda internet. Även lägga upp den typen av pdf-er liksom.

00:59:10 – Jacob: Ja. Det är många tidskrifter också. Det gör man ju. Vetenskap, det är ju det bästa sättet man har för att liksom, eller vetenskaparprocessen för att liksom lära sig mer saker om världen. Men man har ju insett att man var ju inte så jävla bra på det här på… Ja, man är fortfarande inte så jävla bra på det. Sen funkar det fortfarande bättre än annat. Men man har ju bättrat på det enormt bara de sista tio åren. Vilka krav man ställer på den som redovisar sin data. De större bättre studierna redovisar i förväg vad de ska studera så att de inte fuskar i efterhand och liksom lyfter fram en del av studien som egentligen inte var det de var intresserade av. Men de lyfter fram det för att där hittar de en effekt. Alla sådana saker har blivit mycket, mycket bättre.

Nu kan du oftast läsa Om en studie, vad de tänker göra, hur de gör det, när de tänker bli klara. Allt sånt innan studien publiceras. Så sen när studien kommer så står det egentligen bara resultatet. Sen hänvisar de till sin gamla grej som de publicerade tidigare där du kan läsa hur de gjorde. Och det är ju skitbra. Så det blir ju bättre och bättre och alla sådana här saker. Det gör ju att man på något sätt… Även de som inte har gjort studien får möjlighet att tolka studien fullt ut. Det har du inte förr. Om du läser gamla studier så i princip berättar de bara att de testade det här och så här blev det. Tro på oss! Ja men exakt. Det är fortfarande lite så att man kan ljuga ihop all data om man vill som forskare. Eller man kan, man åker ju fast många gånger också.

Det finns en möjlighet att forskare fortfarande gör det. Men om de inte har ljugit fullt ut så kan de ju ändå tolka ett resultat på ett helt annorlunda sätt än vad de flesta andra gör.

01:00:57 – Wille: Vi pratade om Twitter tidigare. Där har Twitter, sociala medier och bloggar en väldigt stor roll nuförtiden i att man kan ganska direkt ifrågasätta de här grejerna. Det blir ganska direkt en livlig diskussion kring olika studier. Om man inte är jätteinsatt och undrar hur man ska tolka den här studien, då kan man alltid gå in där och läsa det. Det finns alltid forskare som diskuterar sådana här relevanta studier. Då får man lite olika aspekter på det och olika tolkningssätt.

01:01:24 – Jacob: Ja, och det är ju också ett tips om ni hittar de här bra personerna att följa. Så vi pratar om lite trovärdiga. Vi kan ju börja med listan som jag lade upp där. Om ni tror på mig från början kanske då. Där är det också bra för oftast när det kommer de här kontroversiella grejerna som ger rubriker. Liksom en ny studie motbevisar allt vi tidigare vetat. Så dröjer det inte särskilt länge tills det kommer bra artiklar kring det här också. Alltså inom en dag. Där man lite mer kritiskt granskat den här nyheten och de får man ju tips om via Twitter och sådana här saker. De brukar i och för sig jag dela med mig ganska mycket av. Där har man också nytta av det här just och då blir man bättre på det själv också. Ju mer man läser om de grejerna desto bättre blir man på att göra sakerna själv.

Så är det.

Sockeralkoholer och proteinbars

01:02:13 – Wille: Socker och alkohol då, vad tycker du om det?

01:02:16 – Jacob: Alltså, det ger ju rännskita om man äter för mycket av det.

01:02:20 – Wille: Det står ju det på Läkerolförpackningarna.

01:02:22 – Jacob: Ja, man ska inte äta för mycket av dem. Annars, det finns väl inte så mycket som Talar för att de skulle varken vara bra eller dåliga. Det beskrivs nästan som fiber i vissa sammanhang. Det har inte jag sett så brukar inte jag läsa så mycket. Alltså vad producenterna påstår om sina produkter kan de överlag alltid skita i. Så det stämmer inte. Utan titta på baksidan av produkten och är det liksom riktiga råvaror som inte har mixats runt för mycket och raffinerats så är det ofta en bättre produkt än om det är stålgrejer som är baserat på vetemjöl, socker och fett eller något sånt där. Det är väl en bra utgångspunkt att börja på. Tittar man bara på proteinbarer så är det godis fortfarande. Du får lite mjölkprotein med ditt godis.

Men det är fortfarande godis, tycker jag. Men det är ju trevligt det också. Tyngres nya chokladpudding är väldigt god, kan jag säga. Utan att de betalar mig för det. Du var ju skeptisk också till den. Ja, men den smakar chokladpudding. Men det är fortfarande inte nyttigt. Det är chokladpudding. Sen har det lite mer mjölkprotein och det är bättre än vanlig chokladpudding. Men det är pudding, det är en efterrätt. Det är inget man ska ersätta sitt mellanmål med. Om ni brukar äta en avokado så brukar ni inte äta chokladpudding istället. Kan man väl dra det till. Och det gäller även proteinbasen. Vi kommer tillbaka till sockeralkoholerna. De verkar helt ofarliga. Alltså rent för kroppen. Förutom då att de kan ställa till i buken om ni får i för mycket för stunden.

Men det är ingenting som säger att det skulle vara något positivt. De ger ju lite kalorier. Men det är ju mindre än annat. Så Gillar man smaker så brukar de smaka lite bättre än vanliga sötningsmedel. Det är oftast därför man använder dem när de behövs i större mängder. Lösgodis, det finns ju sockerfritt lösgodis med. Det är också oftast socker i alkoholerna för att man kan ha lite mer med det. Visst, fine, kör på det. Men IBS-problematik, då får du oftast lite värre av sockeralkoholerna också. Så då får man också vara lite observant. Så får du ont i magen så kan det vara det som är problemet. Annars är det bara att äta på om man vill. Slipper du om basen så ät dina bars.

01:04:47 – Wille: Ja, eller ät en avokado som du sa. Ja, om man vill äta nyttigare då.

01:04:52 – Jacob: Men ibland är det gott med godis.

01:04:55 – Wille: Jag tror att vi tar och avrundar där. Det är mörkt nu. Så det är höst. Världen är döende.

01:05:03 – Jacob: Ja, det är faktiskt lite tråkigt. Jag var faktiskt nere och badade igår.

01:05:08 – Wille: Ja, men du bor ju i södra Sverige också. Det är fortfarande varmt hos er gissar jag.

01:05:13 – Jacob: Ja, det gjorde kanske det. Sen hade jag med dottern, det var ju hennes idé. Sen hade jag ju faktiskt, jag var ju födelsedags, jag hade ju med badkläderna ner. Så jag får kanske både skylla mig själv och tacka mig själv eller vad man ska säga. Det var kallt i vattnet kan jag säga. Det blåste ganska rejält. Men fint väder. 20 grader.

01:05:31 – Wille: Ja, på något sätt får man hitta sin charm med hösten. Likt det här avsnittet tänker jag också. Uppskattar den på sitt sätt. Ja, precis. Vi hörs när vi hörs. Ha det gött! Det gör vi Wille. Ha det bra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *