Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack ersätts Wille av Caroline Mellberg, som tillsammans med Jacob Gudiol intervjuar barnläkaren och professorn Jonas F. Ludvigsson. Jonas berättar om sin något okonventionella väg in i forskningen – från en önskan om en gratis resa till Bolivia och studier om amning och magsjuka till att bli en av Sveriges främsta forskare inom celiaki och inflammatorisk tarmsjukdom. Han förklarar också varför han valde att skriva en bok om gluten för att bemöta den ökande mängden missinformation på internet.
Samtalet går igenom vad celiaki faktiskt är: en autoimmun inflammation i tunntarmen som utlöses av proteinet gluten och gör att tarmluddet bryts ned, vilket leder till försämrat upptag av näring och energi. Jonas och Caroline diskuterar hur symtombilden varierar kraftigt. Medan barn oftare uppvisar klassiska mag-tarmsymtom och tecken på undernäring, söker vuxna inte sällan vård för trötthet, järnbristanemi eller benskörhet. Det finns även symtomfria patienter som upptäcks vid screening för associerade sjukdomar som typ 1-diabetes och sköldkörtelrubbningar.
Vidare förklaras den genetiska grunden för celiaki, där man måste bära på anlagen DQ2 eller DQ8 för att kunna utveckla sjukdomen. Cirka 30 procent av Sveriges befolkning har dessa anlag, vilket innebär att ett positivt gentest inte bekräftar celiaki – däremot kan ett negativt test helt utesluta sjukdomen. De diskuterar även icke-celiaki glutenkänslighet, där Jonas menar att många som upplever uppblåsthet eller magknip sannolikt reagerar på andra ämnen i glutenrika livsmedel, såsom FODMAPs, snarare än själva glutenet. Blindade studier med kapslar eller specialbakade kokosbollar visar att få personer utan celiaki faktiskt reagerar specifikt på glutenproteinet.
Diskussionen kommer också in på den starka glutentrenden och varför självdiagnostik är problematisk. För friska personer ger en glutenfri kost inga generella hälsovinster – en glutenfri kaka är fortfarande en kaka, och en strikt glutenfri diet kan dessutom göra det svårare att få i sig tillräckligt med fibrer och näring. Jonas understryker vikten av att alltid utreda besvär inom vården innan man slutar med gluten, eftersom antikroppsnivåerna annars sjunker och omöjliggör diagnos. Han varnar även för kommersiella snabbtester, då lägre träffsäkerhet leder till väldigt många falskt positiva resultat när man testar en bred befolkning.
Avsnittet tar också upp varför celiaki verkar vanligare och mer uppmärksammat i länder som Sverige, Finland och Italien, samt forskaren Alessio Fasanos omstridda hypotes om att gluten ökar tarmpermeabiliteten även hos friska – resultat som andra forskargrupper inte lyckats replikera. Dessutom ger Jonas en överblick över lovande framtida behandlingar utöver en strikt glutenfri kost, såsom modifierat spannmål, enzymer i tablettform som bryter ned gluten, toleransvaccin och läkemedel som tätar tarmslemhinnan.
Mot slutet skiftar samtalet fokus till Jonas populära och humoristiska julkåserier i Läkartidningen, bland annat om huruvida pepparkakor gör vårdpersonal snällare, näringsvärdet i Barna Hedenhös kost och alla skalltrauman som Tintin råkar ut för. Han reflekterar över det paradoxala i att skämtsamma artiklar ger massiv medieuppmärksamhet medan tung forskning om svininfluensavaccinationer och blodproppar hos gravida passerar obemärkt. Avslutningsvis skickar han med vikten av att ställa en riktig celiakidiagnos för att kunna screena anhöriga samt behovet av saklig information kring barns hälsa och vaccinationer.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion av Caroline Mellberg och Jonas Ludvigsson
00:00:22 – Jacob: God dag, god dag. Välkomna till tyngre träningssnack. Som ni hör så är det inte Wille och det är inte vår normala gästvärd då. Eller normala, han har varit där en gång, Alex som säger god dag. Utan det är Jacob själv. Det är så här att Wille fick förhinder idag med. Som man får då och då för han jobbar mycket. Och då fick jag ta och sköta detta själv. Men jag har fått med mig lite assistans ändå. Jag har tagit med Caroline Mellberg. Tjena Caroline.
00:00:51 – Caroline: Nej, jag jobbar aldrig så att det är för mig.
00:00:53 – Jacob: Nej, precis.
00:00:55 – Caroline: Har precis gått av nattjouren.
00:00:59 – Jacob: Ja. Det blev faktiskt ganska passande idag att vi fick med dig här för dagens ämne är väl huvudämne ska vi säga kommer vara gluten. Och till vår hjälp då också så har vi med oss Jonas Ludvigsson. Hallå! Hej! Hej! Hur är läget?
00:01:16 – Jonas: Jo, men det är bra. Jag känner mig i ganska fin form utom att jag Fick en muskelbristning i samband med att mitt fotbollslag hade säsongsavslutning just före jul.
00:01:31 – Caroline: Så jag gick jour både jul och nyår och hoppade omkring på kryckor.
00:01:34 – Jonas: Folk undrade vad jag gjorde här om jag jobbade när jag var patient. Men nu har jag lagt de här kryckorna och haltar mig fram i vården. Ja.
00:01:41 – Jacob: Är det old Borgs-fotboll du spelar då eller du tränade och skulle vara med i ett…
00:01:45 – Jonas: Jag har ju varit fotbollstränare nu i 14 år för barn och ungdomar. Så det här är ett lag med killar som är 12-13 år gamla. Och mina bekanta tycker jag ska säga upp mig som mitt jobb som läkare och satsa på fotbollen medan jag fortfarande har chans att utvecklas. Jag vill skicka ett varmt tack till dem faktiskt.
00:02:04 – Okänd talare: Ja, precis.
00:02:05 – Jacob: Tack vare dem så fick du halta hela. Ja,
Jonas bakgrund och vägen in i celiakiforskningen
00:02:07 – Jacob: du haltade. Du blev lite för inspirerad. Ja. Jag tänkte, vi brukar ju börja de här avsnitten med en liten kort presentation av vår gäst. Så jag tänkte du får väl berätta vem du är och varför du är med när vi ska prata gluten.
00:02:22 – Jonas: Jag heter Jonas Ludvigsson och är barnläkare i Örebro och professor på Karolinska. Egentligen var det så att min forskning som till största delen rör gluten och celiaki men jag håller på med en hel del andra grejer också som jag kanske får möjlighet att beröra. Forskningen kom sig av att jag letade efter en gratisresa till Sydamerika för ett antal år sen. Mina föräldrar hade varit i Bolivia 1973 och i hela min barndom brukade de berätta om hur fantastiskt vackert det var och jag ville åka dit. 1993 hade jag en valfri period i mitten av läkarutbildningen. Jag ringde till en institution i Uppsala i internationell barnhälsovård och var oerhört rättfram och sa att jag är beredd att forska om ni är beredda att betala en resa till Bolivia.
Då sa de att jag var intresserad av amning eller järnbristanemi. Då tänkte jag att vid järnbrist kanske man måste ta prover. Det var mycket snack om HIV då, så jag sa att amning har jag alltid varit intresserad av.
00:03:29 – Caroline: Då talade de om en resa till Bolivia.
00:03:33 – Jonas: Där började jag studera amning. När jag var i Bolivia upptäckte jag att det var många barn som hade problem med maginfluensa. Det var barn som dog av maginfluensa, så det var uppenbarligen ett stort problem. När jag kom hem kände jag att jag ville börja forska på det. Jag pratade med ett par professorer i Linköping där jag läste och de sa att maginfluensa inte är nåt stort problem. Inte så många som blir svårt sjuka av det i Sverige. Däremot finns mag-tarmsjukdomen celiaki. Det var på den vägen som jag började forska kring celiaki och även inflammatorisk tarmsjukdom, IBD. Det här var i början på 2000-talet som jag började. Sen har det rullat på och jag har jobbat mest som barnläkare men jobbar nu ganska precis 50-50. 50 % forskning och 50 % på kliniken.
Ibland när jag presenterar mig får jag frågan varför jag kallar mig för Jonas F Ludvigsson. Då brukar jag säga att det beror på att jag är så oerhört lik John F. Kennedy. Fast han har svaret egentligen att min pappa, som också är professor i barnmedicin, han heter Johnny Ludvigsson. När man är forskare är det väldigt mycket initialer. Så han är redan J. Ludvigsson och då var jag tvungen att hitta på nåt annat. Så då fick det bli J.F. Ludvigsson istället. Det är därför det står det i vissa sammanhang.
00:04:57 – Jacob: Står det det när man citerar dig också?
00:04:59 – Jonas: Ja, det står J.F. Ludvigsson. Annars får man säga att i början när man var ny forskare kunde man på skoj säga till folk att hur går det med forskningen? Då sa de att slå upp mig på den där databasen på J. Ludvigsson. Då hade man 300 publicerade artiklar när man var liten.
00:05:16 – Jacob: Det går bra.
00:05:17 – Jonas: Imponerande, va?
00:05:17 – Jacob: Det tuffar på.
00:05:19 – Jonas: Ja, det tuffar på bra, säger man.
00:05:20 – Caroline: Man har bra flyt nu.
00:05:25 – Jonas: Så är det. Sen är det väl så att på kliniken har jag barn som har alla möjliga sjukdomar. Jag är ofta den som rondar avdelningen. Just nu är det många barn som har täta luftvägar, feberkramp, olika typer av infektioner, diabetes eller många ensamkommande flyktingbarn som har olika problem. Men mitt forskningsintresse har kretsat mest kring gluten. Då får jag mycket frågor om gluten och det var skälet till att jag Förra året bestämde jag mig för att jag skulle skriva en bok. Det är det som är anledningen till att jag blev intervjuad av er, att jag skrev en bok om …
00:06:03 – Jacob: Jag mejlade ju faktiskt dig först innan du hade släppt den här boken. Jag hittade dig lite i förväg där, så skrev du till mig att du skulle släppa en bok snart. Okej.
00:06:11 – Jonas: Lite före din tid då. Ja. Ja, men det var ju kul. Men som sagt, jag får väldigt mycket frågor. För några år sedan sökte jag på Google Trans. Man kan ju söka olika ord och se hur eftersökta de är. Man kan konstatera att de sista åren har gluten som sökterm ökat 3-4 gånger medan fibrer har minskat. Relativt andra dieter finns det ett stort intresse för gluten nu. Samtidigt översvämmas nätet av missinformation om gluten. Att det skulle vara undergörande och fantastiskt och bota allt möjligt. Riktigt så är det inte. Jag känner att jag har en möjlighet att nå ut. Både för att jag jobbar kliniskt mycket med celiaki och gluten men också för att jag bedriver cutting edge-forskning inom området.
00:06:59 – Jacob: Om vi bara hoppar här. Celiaki
Vad är celiaki och hur påverkas tunntarmen
00:07:03 – Jacob: är väl den riktiga orsaken till att gluten blir känt från början. Kan du förklara vad det är för någonting? Vad det innebär?
00:07:13 – Jonas: Nu är det lite synd att vi gör det här som en podcast. Det hade varit bättre om lyssnaren hade sett mig. Jag brukar illustrera det med hjälp av händerna som flaxar lite i luften. Jag brukar säga att celiaki är en inflammation i tunntarmen som uppstår när vissa människor utsätts för gluten. Gluten är då ett protein. Det som händer är att i tunntarmen har man tarmludd som man skulle kunna likna vid Sjögräs som man ser i havet håller på att åka runt och fladdra. Det är det som suger upp näring i tarmen. Det som händer vid en celiaki, när vissa reagerar på gluten är att tarmluddet atrofierar. Det försvinner bort, det krymper ihop. Istället får man en flack, en platt slemhinna som har sämre förutsättningar att ta upp näring. Det här leder dels till att man har en inflammation och en kronisk inflammation är aldrig bra.
Dessutom leder det till att man får ett försämrat upptag av både vissa näringsämnen men också av energi.
00:08:26 – Caroline: Det gör naturligtvis att man kan få näringsbrister, man kan bli trött.
00:08:31 – Jonas: Samtidigt, om du inte har nånting som suger upp vätska, det här tarmluddet då rinner vätskan rakt igenom och du kan få mer diarré. Så det förklarar många av de symtom som patienter med celiaki har. Det här är den rena celiakin som karaktäriseras
Annan glutenöverkänslighet och förväxling med andra ämnen i maten
00:08:51 – Jonas: av inflammation och att man har en atrofiering, att tarmblodet försvinner eller blir skadat i tunntarmen. Sen finns det de som har sannolikt annan typ av känslighet mot gluten. Det är ett väldigt omdiskuterat ämne som diskuteras alltmer just nu. Det är nog nån form av glutenöverkänslighet som intercyliaki där våra tester är normala men man ändå upplever att man inte tål gluten. De patienterna tror jag man egentligen kan dela upp i två grupper. Dels de som där kroppens immunförsvar ändå på nåt sätt reagerar på gluten fast vi inte har klart för oss vilken mekanism det har. Sen en annan grupp som kanske inte reagerar på själva glutenet men kanske reagerar på andra ingredienser i livsmedel som innehåller mycket gluten.
Jag brukar säga så här. Om jag får gaser i magen och ont i magen varje torsdag och är helt övertygad om att det är snapp och bestämmer mig för att från och med nu ska jag inte äta senap för senap verkar vara ett gift. Då kan jag inte äta ärtsoppa på torsdagarna för jag äter alltid senap och ärtsoppa. Jag har alltid senap till min ärtsoppa. Efter ett par veckor låter jag bli senap och ärtsoppa och känner att jag mår mycket bättre. Då säger jag till mina vänner, ni ser, nu undviker jag senap och jag mår mycket bättre. Det kan vara så att i produkter som innehåller gluten, det är ofta bröd så finns det väldigt många andra ingredienser. När vissa människor äter det i stor mängd så får de en gasig, bubblig mage. Så skyller man det på att det måste bero på gluten.
Det där är nånting som man har funderat extra mycket på i Australien. Där bedrivs rätt mycket av världens forskning kring glutenöverkänslighet. Det är Gibs och en matkarta, eller? Ja. Då har man tagit patienter som säger att de inte tål gluten, men där testerna inte talar för celiaki. Sen har man sagt att nu får du under en period ta en tablett om dagen som antingen innehåller gluten i koncentrerad form eller inte innehåller gluten alls. Och de allra flesta märker ingen skillnad. Då kan man dra den slutsatsen att det uppenbarligen inte är glutenet utan det är nånting annat runtomkring som den här personen är känslig för. Det är väl så att jag kan inte äta… Jag får faktiskt ont i magen om jag äter mycket ärtsoppa men jag tror inte att det är senapen.
Jag får också ont i magen om jag äter väldigt mycket lök och om jag äter väldigt mycket bönor. Det innebär inte att jag inte tål lök, inte tål bönor, inte tål ärtor. men det är en mängdfråga där jag blir gasig och bubblig i magen och det är ofta såna symptom som människor som säger att de inte tål gluten men som inte har celiaki är såna symptom de ofta redovisar.
00:11:56 – Caroline: Får jag sticka emellan med en fråga? Jag jobbar ju inte
Skillnader i symtom mellan barn och vuxna samt associerade sjukdomar
00:12:00 – Caroline: med en pediatrisk population och bland vuxna så upplever jag att de som jag faktiskt har stött på som nydiagnostiseras med en celiaki, alltså glutenintolerans inte alls har de här symptomen som står i Aftonbladet med den uppsvällda magen som ska bli fin om man bara slutar med gluten, utan de är relativt asymtomatiska, kommer in snarast med en anemi till exempel, vilket är det vanligaste, tycker jag, när jag har diagnostiserat dem. Och när man läser om barn så upplever jag ändå att det är lite mer gastrointestinala symptom. Men jag vet inte om det är så eller om det bara är när jag läser.
00:12:43 – Jonas: Man kan säga som så att just det här att celiaki uttrycker sig på så många sätt, det var ju ett skäl till att jag ledde en internationell arbetsgrupp för ett par år sedan där vi publicerade en artikel om hur celiaki ska definieras och de olika uttrycken som celiaki har, de olika symtomen. Man kan prata om olika typer av celiaki, man kan tala om klassisk celiaki. Då menar vi ofta barn som har diarré, kanske har uppbullen mage, har lite små skinkor. De är lite malnutrierade, det vill säga de har en malnutrition. Sen har vi istället en annan typ av celiaki som man oftare ser hos vuxna där man inte har så mycket mag tarmsymtom. Man kanske är trött, man kanske har anemi, man kanske är nedstämd man kanske har upprepade frakturer på grund av benskörhet och så vidare.
Då är det naturligt att du som jobbar i slutenvården, förmodar jag träffar de som har påtagliga symtom, medan den som jobbar på distrikt i öppenvården kanske träffar celiaki-patienter som har lite mildare symtom. Slutligen har vi de som säger att de inte har några symtom alls. De kommer till vår kännedom ibland ändå för att de kanske har en associerad sjukdom. Celiaki är kopplat till mycket annan autoimmun sjukdom som kanske mest känt sköldkörtelsjukdom och typ 1-diabetes, alltså insulinberoende diabetes. De patienterna screenas ofta och då kan man ibland stöta på nån som har celiaki. När man ställer frågan till dem i efterhand Hade du symtom? Då finns det en del som säger att de hade symtom, men de förstod inte det.
Jag har alltid mått så här, men nu mår jag bättre. Så jag förstår nu att jag hade symtom. Men det finns också de som säger att tyvärr, när jag började äta glutenfritt, hände ingenting. Jag var symtomfri. Jag var verkligen sant symtomfri innan och jag är symtomfri nu. Det är väldigt svårt med compliance då. Ja, och där är det väldigt intressant att fundera på stor nytta just den patientgruppen har av att äta glutenfritt. Det skulle vi kunna prata länge om.
00:14:57 – Jacob: Lite nyfiken här, du pratade innan det här med den kanske rena celiakin då. Hur kommer det sig att vissa då får symptom lite överallt? Att det liksom inte är riktigt magbesvär de hinner utan hur kan det kännas liksom att vissa upplever det är huvudvärksbesvär, alla har ont i lederna. Vissa har liksom anemi då så lite röda blodkroppar.
00:15:20 – Jonas: Jag tror man kan dela upp de patienter. Det är helt klart att patienter med celiaki kan ha symptom utanför mag-tarmkanalen. Det vet vi och det är väldigt vanligt. Orsaken till det kan delas upp i två. Det ena är som du säger anemi eller man kanske har många frakturer. Det kan vara en näringsbrist som egentligen beror på skadan som sitter i själva tunntarmen. Om du har en skada där och du har dåligt upptag, då får du hjärnbrist och du får kanske lågt kalkintag och du kanske får fler frakturer och så vidare. Så där
Genetik, DQ2/DQ8 och när gentester används i vården
00:15:58 – Jonas: finns det en ganska tydlig mekanism. Sen har du andra symtom som sitter utanför och de kan ju bero på att celiaki associerar till andra sjukdomar, tänker jag. Det är så att celiaki är en autoimmun sjukdom och för att man ska kunna utveckla celiaki måste man ha en viss genetisk uppsättning, en viss arvsmassa. Vi talar om DQ2 och DQ8. Det här är delar av arvsmassan som egentligen hjälper oss vid kroppens försvar mot infektioner. Tanken är också att de som har fått celiaki på nåt sätt reagerar på gluten. Kanske för att det liknar nån form av inkräktare. Kanske för att man tror att nu blir kroppen invaderad av en infektion och så svarar immunförsvaret väldigt starkt på den. Det har varit en tanke bakom. Ungefär 30 procent av Sveriges befolkning har den här arvsmassan, DQ2 och DQ8.
Det är egentligen bara de som kan utveckla celiakin. De som inte har den arvsmassan kan äta hur mycket gluten som helst. De kan inte få celiakin.
00:17:09 – Caroline: Varför använder man inte HLA-typning för att utesluta gluten? Det gör man. Man gör det? Inte i första hand hos oss?
00:17:19 – Jonas: Nej, men man kan säga som så, eftersom de andra testerna som finns då, bland annat antikroppsdiagnostik, den är väldigt känslig och därför är det väl så att om man då tar det här antikroppstestet och sen så visar det ingenting, då säger man du har inte celiaki och så bestämmer man sig för att nu har vi uteslutit det här. Men det finns tillfällen när jag använder det här genetiska testet, lite då och då. Ett tillfälle när jag använder det genetiska testet kan vara hos en individ som söker för misstänkt celiaki men som redan har börjat äta glutenfritt. Då vet vi att hos alla människor som har celiaki och ätit glutenfritt så sjunker antikroppsnivåerna. Så när de kommer till oss så kanske de har normala antikroppsnivåer men de har fortfarande celiaki och vi vet inte vad vi gör nu.
Då kan man ta antikroppstestet. Om det är negativt kan man säga att du har inte celiaki och du kommer aldrig få det. Då får vi leta efter orsaken till patientens besvär nån annanstans. Har den nån annan sjukdom eller har den funktionella mag-tarmbesvär? Men om det är positivt kan man säga att du har en arvsmassa som gör att du kan ha celiaki eller kan utveckla celiaki. De allra flesta med den arvsmassan har inte celiaki och kommer heller inte få. Har man arvsmassa så är risken för celiaki i Sverige ungefär 1 på 25. Men om man inte har arvsmassan, då är den 0. Så jag använder den till dem som redan har börjat äta glutenfritt men där det finns en misstanke om celiaki. Jag kan också använda den ibland När jag är lite tveksam kring svaret i tunntarmen eller där antikroppsnivåerna ger gränsvärden.
Eller slutligen en tredje grupp, patienter som kanske har en mycket annan autoimmunitet eller som är släkt med patienter som har celiaki. står inför att kanske vid upprepade tillfällen ta antikroppar hos den individen. Då kan jag i ett första skede istället ta det genetiska testet och välja ut en grupp som jag vill fortsätta testa och sen säga till de allra flesta, dig behöver vi aldrig testa. Du behöver aldrig oroa dig för celiaki trots att du har typ 1-diabetes och sköldkörtelbesvär. Så faktum är att jag använder det genetiska testet och inte sällan när jag har kollegor runtom i Sverige som vill diskutera knepiga patienter så är det genetiska testet ett av de första next-test som man ska göra. Sen finns det mycket missuppfattningar kring det genetiska testet och den vanligaste missuppfattningen är att det genetiska testet är positivt, då har jag celiaki.
Det är helt fel. Det genetiska testet kan bara utesluta celiaki. Det kan aldrig bekräfta sjukdomen.
00:19:59 – Jacob: Om vi hoppar tillbaka till de här personerna då som har den
Icke-celiaki glutenkänslighet, blindade tester och den glutenfria trenden
00:20:01 – Jacob: här, alltså det du sa. Alltså de som upplever sig ha problem med gluten men som inte har celiaki. Jag brukar väl kalla det non-celiac gluten sensitivity. Hur stor andel av dem har liksom det här genetiska anlaget? Är de överrepresenterade där eller är det liksom lika jämnt fördelat bland alla olika genuppsättningar så att säga?
00:20:21 – Jonas: Det är en av de saker som ofta skiljer ut de här patienterna med Non Celia Clioten Sensitivity. Där är nog fördelningen av arvsanlaget ungefär densamma som i den övriga befolkningen. En del har en arvsmassa som man kan ha vid celiaki, men många har det inte. Sen om det kanske är något fler som har det här vissa arvsanlaget, det kan jag inte säga. Det skiftar säkert och varierar från studie till studie, skulle jag tro.
00:20:46 – Jacob: Ja, personerna är lite svåra att hitta. De är bara självutnämnda. Det finns väl ingen diagnostik fortfarande?
00:20:54 – Jonas: Nej, det finns ingen diagnostik. Det prövas faktiskt lite diagnostik på nästan lite experimentbasis i Sverige och utomlands. Det är några dietister, jag tror kanske inte så mycket i Sverige, som har bakat egna kokosbollar där man har vissa kokosbollar som innehåller gluten och andra som inte innehåller gluten. Så får patienten under några dagar äta kokosbollar med gluten och under några dagar äta kokosbollar utan. Och sen beskriva precis förra dagbok över vilka symtom man har när man själv inte vet om när äter jag en kokosboll med gluten och när äter jag en kokosboll utan gluten. Hittar man ett tydligt mönster att det är just de dagarna patienten äter gluten som den har besvär och övriga dagar är den helt symtomfri, då får man fundera på om det kan vara så att patienten är känslig för gluten även om den inte har celiaki.
Jag tror att den gruppen av personer finns. Jag är rättssäker, men jag tror att den är väldigt liten egentligen. De allra flesta patienter som gör den här typen av blindade tester har mer eller mindre konstanta symtom.
00:22:01 – Caroline: Det finns ju studier redan på 70-talet tror jag att man uppmärksammade det här att en del individer reagerade på gluten utan att ha en celiaki. Men att det avfärdades och glömdes och nu verkar det få någon slags ny… renässans, eller vad man ska säga.
00:22:21 – Jacob: Det är en trend. Det är ju lite så.
00:22:24 – Jonas: Visst är det en trend, alltså. Det finns ju många hälsotrender, men bland kosttrenderna så vill jag nog säga att just nu är den glutenfria trenden en utav de starkaste. Det visar ju det här som jag nämnde förut. Man gjorde en sökning på Google Trends och ser att det är många fler som söker på gluten idag än som söker på fibrer och att utvecklingen går åt olika håll. Det vill säga, allt fler söker på gluten.
00:22:46 – Jacob: De har gjort konsumentundersökningar i USA där de har sett att en tredjedel av amerikanerna som de får tillfråga liksom försöker minska på sitt glutenintag eller utesluter det helt. Det är i linje med, innan det var lågkolhydraskosten, det låg i början på 2000-talet och sen så har Just paleo eller paleokosten har kommit och en av grundpelarna där är ju liksom ingen gluten eller egentligen ingen spannmål men huvudargumentet mot spannmål är ju fortfarande ett fokus väldigt mycket kring gluten så det har väl liksom fått en liten egen del då kan man väl säga.
00:23:21 – Caroline: När man läser om din bok som jag inte har läst så
Är glutenfritt nyttigare och nackdelar med att själv sluta med gluten
00:23:25 – Caroline: finns det lite citat där det står att glutenfritt inte är nyttigt för alla och jag funderade på, glutenproteinet i sig är väl inte livsnödvändigt och jag funderade på att du hänvisar till att de glutenfria produkterna är rätt dåliga näringsmässigt eller menar du nånting annat?
00:23:44 – Jonas: Det jag menar är nog att Det finns en risk för den som äter glutenfritt att man missar vissa näringsämnen och till exempel får i sig lite, lite fibrer. Det är inte helt lätt att äta en allsidig kost och ändå äta glutenfritt. Det är därför vi skickar våra patienter till en dietist. Det är för att de ska få information om vad man ska tänka på. Sen kan man säga att den som bara vill minska sitt gluten lite… Det är klart om det innebär att man alltid avstå från kanelbullen när man går på ett fik. Då lever man inte ett sämre liv. Det gör man inte. Och inte heller den som säger att istället för att ta en muffins så tar jag ett äpple. Det blir livet bara bättre av. Men det är inte så att man uppnår några hälsovinster genom att äta glutenfritt.
Det är snarare det jag vill säga. Det är allt som oftast inte onyttigt att äta glutenfritt. I synnerhet inte om du läser på och försöker kompensera. med fibrer på annat sätt, men du får anstränga dig lite grann. Du gör inga hälsovinster på att äta glutenfritt om du inte har en underliggande celiaki.
00:24:57 – Okänd talare: 1.
00:24:57 – Jonas: Eller 2. Du kanske upplever att du får mycket mer ont i magen om du äter gluten även om du inte har celiaki. Då får man fundera på att du kanske ska minska gluten. Då kanske det inte innebär att du helt måste ta bort det i vissa fall. Du kanske inte måste äta en strikt glutenfri kost. ibland socialt problematiska. Man kan säga att nu blev jag bjuden på en bulle som jag måste tacka nej till. Eller här är jag på ett 50-årskalas och jag kan inte smaka på tårtan. Du måste inte äta åtta smörgåsar till frukost. Du kan äta en smörgås och säga att du är lite fil istället.
00:25:31 – Jacob: Så tror du att det här besväret, de som upplever att de har problem med gluten som inte har silikit. Tror du att deras besvär kan vara liknande det här som Gibson har med foodmapsen trots att gluten inte är en foodmap? Där det handlar mer om en dos? Det tror jag. Det är ju även fruktos, det är många som har problem med det. Att de upplever sig må bättre när de slutar med socker. Men då kan det också vara att de bara har lite fruktos med all observation. Att det handlar om att inte dricka en liter cola utan bara kanske ta ett glas och då är det inga problem för magen.
00:26:03 – Jonas: Ja, men precis. Jag tror att om det är så att man har problem när man äter gluten, då ska man nog i första hand söka vård och utesluta celiaki. Det är väl det första steget, tycker jag. Innan man börjar att själv experimentera. För när man väl har börjat experimentera, då blir det oerhört mycket svårare för vården att ställa diagnos. Då hamnar man i nåt slags vakuum där vare sig vi inom vården eller patienten vet om man har celiaki eller vad man egentligen har. Innan man minskar gluten tar man kontakt med vården och det finns en väldigt god kännedom om celiaki både i svensk sjukvård och i allmänheten. Då tar man blodproverna och är de negativa kan man vara ganska säker på att man inte har celiaki. Om man då ändå i det här skedet tycker att jag mår ändå sämre när jag äter glutenhaltiga produkter.
Då kan man väl pröva att minska dem lite grann och se, mår jag bättre nu när jag minskar dem lite grann? Men däremot är det så att minska dem helt, det gör man ju om man själv har lust med, men jag är inte säker på att man uppnår så stora hälsovinster.
00:27:12 – Caroline: Den här nya glutentrenden, min personliga, jag vet inte om jag ska kalla det erfarenhet, men det är att Nu när folk äter gluten för att det är trendigt så tas inte de sanna glutenallergikerna på allvar. Liksom att man, ja men de kan väl ha sås, det är ju bara en matsked vetemjöl i såsen eller liknande. Att de som faktiskt är intoleranta inte tas på samma allvar. med denna nya trend. Fast samtidigt så finns det ju fördelar med också, för det finns extremt mycket större utbud än vad det fanns 2000 i butikerna och liknande. Du kan ju välja bönpasta och liknande. Så det finns såklart fördelar också, men jag kan tänka mig att gå på en restaurang kan vara lite mer ångestladdat numera.
00:28:04 – Jonas: Jag tror också det. Det framhålls ju också både av patienter som jag träffar och utav Svenska Cyliakiförbundet. De tycker det är ett problem att många äter glutenfritt som inte har celiaki och att det då blir lite gluten kan du väl ändå tåla. Som celiaki-patient tål man ingenting. Då måste man ha en strikt glutenfri diet. Samtidigt tror jag att som celiaki-patient har man nog ett lättare liv nu än man hade för 30 år sen. Det finns ett mycket bättre utbud. av glutenfria produkter som gör att livet är lättare att hantera. Det finns en ökad medvetenhet i samhället som gör att ska man gå på restaurang så kan man ofta få nånting som är glutenfritt. Men det är ett tveeggat svärd fast fördelarna med den ökade medvetenheten kring glutenfritt överväger ändå.
Det känner jag.
Alessio Fasanos teori om tarmpermeabilitet och internationella skillnader
00:29:13 – Jacob: Jag har en annan fråga här. Jag vet inte om du är så bekant med det. Det är ju lite mer de här som är antigluten för alla. De har ju mycket. Det är ju han Fasano i Italien där som de ofta refererar till. Hans studier. Han har väl någon där liksom att. den här tarmpermogeniteten. Alltså man släpper igenom saker i tarmen mer att gluten skulle vara speciellt som protein där jämfört med de vanliga typerna av protein även för friska människor. Att det på något sätt skulle ge den lite tillfälligt, lite mer irritation. Finns det någonting bakom det där?
00:29:50 – Jonas: Den studien som du refererar till är ju en ganska omdiskuterad studie i forskarkretsen. Det är nog så att vi flera gånger har konstaterat att Det som Alessio Pasano har visat har inte nån annan lyckats replikera eller göra om. Då ska man nog dra öronen åt sig lite och fundera på om det stämmer. Alessio har en väldigt skeptisk inställning till gluten. Han är nog lite extrem i sin inställning. Jag tror inte själv på hans hypoteser och de flesta gör inte det.
00:30:27 – Jacob: Du säger att han är extrem i forskningsvärlden, men han har ju sin bok. Han tycker också att folk som inte har celiaki ska fortsätta äta gluten. Du tycker han är extrem, då ska du bara ge dig ut i dietboksvärlden.
00:30:40 – Jonas: Jag tycker att han är lite extrem när det gäller hans forskning kring permobilitet. Det var mer specifikt det jag menade. Där han har fynd vid sina studier som andra inte… när man försöker göra om samma studie. Det är nog lite speciellt inom forskningen. Det som är typiskt för forskning är ofta att nån gör en studie och så försöker nån annan göra om den. Får man upprepade gånger samma fynd blir man alltmer säker på att det stämmer. Men där nån kommer med ett fynd som är spektakulärt och sen försöker alla göra om det och ingen lyckas. Där är det nog så att man får ifrågasätta det första fyndet.
00:31:16 – Jacob: Precis. Italienarna verkar överlag vara ganska intresserade av det här med gluten. De har väl till och med såna här mottagningar för de som har det här icke-celiaki-glutenbesväret och så där. Det är riktigt.
00:31:29 – Jonas: Jag skulle nog säga att när det gäller rent medicinskt så ligger nog Sverige, Finland och Italien i topp. Det är nog de tre länder där kunskapen inom sjukvården är som störst vad gäller celiaki. Det finns väldigt många italienare som håller på med celiakiforskning och som håller på med autoimmunitet överhuvudtaget. Därför är celiaki ganska välundersökt i Italien och man vet att många har sjukdomen. I andra länder där intresset har varit lägre har färre fått diagnosen och då framstår sjukdomen som mindre vanlig. Man ställer diagnos på många, det genererar i sig ett intresse. Fler börjar med att studera sjukdom och då blir intresset ännu större. Så ser det ut i Sverige, Finland och Italien.
00:32:17 – Jacob: Så du tror det är, det snackas ju mycket om att Sverige har hög frekvens av celiaki i befolkningen. Där är det väl delvis faktiskt en koppling till att man gav dem för mycket välling, tror man att det ökade. Men alltså, tror du mycket av det bara beror på att vi är mer medvetna här och att man hittar de som har lite mer diffusa celiaki-symptom?
00:32:38 – Jonas: Jag tror att det är nog en kombination av flera stycken olika faktorer. Dels kan det handla om hur vi äter. Om man tänker sig ett land där ingen äter gluten, där finns heller ingen som har glutenintolerans. Det är ganska solklart. Sen handlar det också om hur vanlig arvsmassan är i olika befolkningsgrupper som gör att man kan utveckla gluten. I ett land där ingen har den arvsmassan är det heller ingen som kan utveckla celiaki. Vilken uppfödning har vi? Hur vanlig är arvsmassan i befolkningen? Och slutligen, hur mycket letar vi? I Sverige letar vi kopiöst mycket. Alla läkare får lära sig om celiaki. Jag var nyligen i Kina, på ett av de största sjukhusen i Kina. Där visste ingen vad celiaki var överhuvudtaget. Och då kan man säga, om ingen av läkarna på deras magklinik vet vad celiaki är, då är det inte många som får diagnosen.
00:33:39 – Jacob: De borde ju också, för de har väl inte traditionellt ätit så mycket vete, men det har ju kommit in väldigt mycket nu de sista kanske 20 åren.
00:33:46 – Jonas: Och ändå verkar det som att de få studier som har gjorts i Kina, de verkar inte ha så mycket celiaki, vilket jag skulle tro beror på att de har en annan arvsmassa då och kanske andra förutsättningar. Men utöver att vi har en viss uppfödning, man äter en viss mängd gluten man har en viss arvsmassa, vi läkare och annan vårdpersonal letar mer eller mindre så finns det sannolikt en fjärde faktor. Det är den vi alla letar efter. Vad är det som gör att en del får gluten och andra inte? Då kan man tänka sig att om det är en infektion av nåt slag Då kanske den infektionen är lite vanligare i Sverige, Finland, kanske i Europa rentav och lite mindre vanlig i övriga världsdelar där man har mindre celiaki trots att man prövar att screena ett stort antal blodgivare för att se hur vanlig är sjukdomen och så får man ändå lägre siffror i andra världsdelar än man får i Europa till exempel.
00:34:41 – Caroline: Vad tycker du om
Varför snabbtester och självtestning för celiaki är problematiska
00:34:42 – Caroline: Scandlabs snabbtest?
00:34:46 – Jonas: Jag är väldigt skeptisk till snabbtest. Jag tycker att man… ska gå till vårdcentralen, till sjukhuset, för att ta ett test där. Det här är faktiskt en av mina käpphästar. Jag är på Karolinska ansvarig för utbildningen av läkarstudenter i EBM, evidensbaserad medicin, på termin fem. Jag är ansvarig tillsammans med en tjej som heter Amalie Plymouth. Det är jag som skriver den största delen av tentan. Den som lyssnar på det här avsnittet ska gå den här kursen, så du kan lyssna lite extra nu. När man testar en grupp individer där de flesta inte har en sjukdom är det oerhört viktigt att ett test kan utesluta sjukdom. Jag ger ett exempel nu. De riktigt bästa celiaki-testerna vi har hittar ungefär 99 % av alla med celiaki. 99 %.
Ja, det låter jättebra, och det gör det. De utesluter celiaki hos ungefär 99 procent av de som är friska. Men om vi nu tänker så här, celiaki förekommer hos en på hundra. Vi testar hundra människor med det här testet. Vad kan man säga? Vi kommer att hitta den som är sjuk, så vi har hittat en. Men sen har vi 99 stycken som är friska och då testar vi dem. Eftersom testet utesluter celiaki hos 99 procent så är det en person utav dem där vi ändå inte kan utesluta celiaki, den får också ett positivt test. Det innebär att när vi har testat 100 personer med det här extremt bra testet så har vi två stycken som har positivt test men bara en som har celiaki. Det vill säga det är bara 50 procent av de som har positivt test som faktiskt har sjukdomen.
Om vi nu istället tar klivet över till ett snabbtest där vi inte alls pratar om 99% utan vi kanske pratar om 80% eller 90% och så kör vi den på 100 individer. Då kan det vara så att av de 100 individerna är det 20 som har ett positivt test men bara en som har sjukdomen. Det är ju katastrof. Ändå låter det ju jättebra med ett test som hittar 80 % av alla sjuka och utesluter 80 %. Det står så här. 80 %. Det låter ju klockrent. Men det innebär att nästan alla som har ett positivt test är friska. Så svaret på din fråga är att jag är ganska tveksam till snabbtester.
00:37:18 – Caroline: Jag med. Annars hade vi fått stänga ner dig. Skicka ett brev till Ängelholms sjukhus.
00:37:27 – Jacob: Låt aldrig hon ta IPS.
00:37:29 – Caroline: När man sitter på en endokrinmottagning då kommer det ibland en del uppgivna remisser från primärvården på människor som har fått både hypotyreos-diagnoser och celiaki-diagnoser och annat. Det är ett problem.
00:37:47 – Jonas: Ja, det är väldigt problematiskt. Jag är väldigt tveksam till självtestning. Både självtestning med snabbtester som man kan köpa och egentestningen där man börjar äta glutenfritt innan man är utredd om man har besvär. När du börjar äta glutenfritt blir det mycket svårare för oss i vården att ställa en korrekt diagnos.
00:38:08 – Caroline: Jag är väldigt tveksam till både självtestning med de här självtesterna för att de
00:38:14 – Jonas: riskerar att felaktigt ge en celiaki-diagnos till många friska. Och jag är tveksam till att själv testa med glutenfritt innan man är utredd i vården om man får besvär av gluten. För det blir oerhört mycket svårare för oss inom vården att ställa en korrekt diagnos när man redan har börjat äta glutenfritt.
00:38:34 – Jacob: Och det är ju liksom såhär, ja man vill ju faktiskt inte. Vissa, alltså det går ju runt ganska mycket sånt här, som i USA där glutenfritt är ännu större. Där personer med verklig gluten verkligen blir irriterade på sina vänner som säger att de också är glutenintoleranta liksom. Och så sitter de och äter liksom fika. Ja men jag tar en bulle idag bara, ungefär. Man vill ju verkligen inte ha den här diagnosen och tro att den är på riktigt. För då är man ju begränsad alltid.
00:39:07 – Jonas: Nej, det är ingen rolig diagnos att ha på riktigt. Det är säkert inte så ansträngande att då och då tänka att jag avstår från det här sura finska brödet idag. Men att gång efter gång behöva leta efter glutenfria alternativ när man är med vännerna på ett ställe som inte har något glutenfritt alternativ och behöva säga kan vi gå någon annanstans? För ni vet jag får problem med min mage om jag äter någonting med gluten. Eller låta bli att äta något när alla andra käkar. Det är inte riktigt lika roligt.
00:39:37 – Jacob: Nej, och de behöver ju bry sig. Bara sånt här med skärbrädan. De kan ju liksom inte skära sitt bröd på samma skärbräda som någon annan har skurit bröd innan. Och där har det ju varit en hel del i USA sedan glutenfritt blev poppis då. Alltså som en diet eller för hälsan att gå ner i vikt. Att de här mindre bagerierna som inte haft koll på det sen innan har börjat göra glutenfria bröd och så slänger de det på samma hylla som de andra bröden. Har du celiaki så fattar du när du kommer in i affären att jag köper inte det här glutenfria. Men folk blir ju bjudna på det här. Om du har en kompis som kommer till dig och säger ja men jag tål inte gluten. Så kanske du går in i brödaffären. Har inte någon aning utan det står glutenfritt och så plockar du på dig det.
Och sen så ger du det till din kompis då. Och så har det liksom delat hylla med gluten i en vecka. Eller ja, det gör ju inte brödet. Tillräckligt länge för att det ska spridas. Nej, precis.
Framtida behandlingar mot celiaki utöver glutenfri kost
00:40:32 – Jonas: Nej, det är ett spännande område. En av de frågorna som jag får oftast är väl egentligen om det kommer någon ny behandling snart. Det är en av de vanligaste frågorna jag brukar få från mina patienter. Det händer mycket spännande ändå inom forskningsfältet. Man kan tänka sig att man angriper celiaki på olika sätt. Dels pågår det forskning för att försöka göra om spannmål så att man odlar vete, korn eller låg som egentligen inte innehåller gluten eller som är modifierat så att det inte ska stimulera immunförsvaret. Sån forskning pågår. Det är lite spännande. Sen pågår också forskning om man ska kunna ta nån tablett som gör att man klyver den här proteinsekvensen. Sen har du forskning som handlar om att man tar en tablett där tabletten eller substansen ska klyva proteinsekvensen så att den inte stimulerar immunförsvaret.
Slutligen finns det de som jobbar med vaccin där man ger den här proteinsekvensen för att uppnå tolerans hos kroppen så att immunförsvaret ska vänja sig. Den forskningen har kommit ganska långt faktiskt. Sen finns det de som menar på att man istället ska ta nånting som tätar slemhinnan så att slemhinnan inte ska ta upp den här proteinsekvensen. Det är först när den tas upp och kommer i kontakt med immunförsvaret som man reagerar. Så länge den bara finns i tarmlumen, i hårdrummet, gör den ingen skada. Problemet är att tätar man slemhinnan undrar man vad mer kroppen inte kan ta upp. Det finns annat som är viktigt att ta upp, andra proteiner. Sen har det också förekommit… Man har gjort lite tester, men det här är inte så påläst, där man har prövat att ge…
olika typer av parasiter eller maskar rentav för att hålla immunförsvaret igång. Det har spekulerats i att autoimmunitet skulle bero på att vi har en förhållandevis infektionsfri värld där vårt immunförsvar inte är upptaget av nåt annat. Man ser att det är mindre autoimmuna sjukdomar i länder med mindre noggrann hygien. Då har man tänkt att om vi ger nånting som hela tiden håller immunförsvaret aktivt kanske det inte har tid eller orkar bry sig om gluten. Det är lite kontroversiellt, men det är en tanke som finns i alla fall.
Humoristiska julkåserier om pepparkakor, Barna Hedenhös och Tintin
00:43:05 – Jacob: Vi hade ett annat litet spår här som vi tänkte ta innan du ska få jobba vidare och Caroline ska få gå och lägga sig efter nattskiftet. Du nämnde här innan när vi haft konversationer här att du ofta skriver lite sådana här, eller du gör lite sådana här småskojiga studier varje år för Läkartidningen.
00:43:22 – Caroline: Inte studier, hoppas jag. Ja, studier på skämt.
00:43:27 – Jacob: Inte så resurskrävande studier, kan man väl säga, men det är ändå studier på sätt och vis.
00:43:32 – Jonas: Ja, det är lite studier. Nej, men jag kan väl tänka att jag bedriver väldigt mycket seriös forskning, men… Man lever ju bara en gång, så man vill ju ha lite kul under den här tiden. Läkartidningar brukar höra av sig varje jul och be att jag skriver nån artikel. i Läkartidningens julnummer, och det har jag gjort vid flera tillfällen. Den mest omtalade studien, och det var ju en studie var när vi tittade på om pepparkakor leder till att man blir snäll. Då fick alla på barnkliniken i Örebro som ville vara med, med sig tre stycken pepparkakor och sen ett schema. Först fick de äta en pepparkaka om dagen i tre dagar och sen göra uppehåll. Vi kallar det för en washout-period. Sen hade man tre dagar utan pepparkakor. Alternativt, i den andra ordningen, tre dagar utan pepparkaka och washout-period.
Så tre dagar med pepparkakor. Sen fick de ha en… En kompis, make, maka eller granne som varje dag fick fylla i hur snäll den var och ge exempel på goda handlingar. Det var uppenbart att de som var med gjorde allt för att påverka resultaten.
00:44:43 – Jacob: Man kunde i efterhand läsa
00:44:45 – Jonas: Idag åkte han och hämtade mig efter jobbet. Det har han aldrig gjort förut. Idag sa han till sonen att han fick köpa en ny mobil. Idag har han spelat saxofon hela kvällen. Jag är bjuden på middag. Folk gjorde vad de kunde, men det slutade ändå med att pepparkakor inte gör att man blir snällare. I alla fall inte inom vården. Tyvärr. Studien kritiserades lite grann. Folk menade att det var en alldeles för liten mängd. Man måste komma upp i dos. En pepparkaka är inte så mycket. Sen gick jag vidare efter den här studien och skrev Läkartidningens mest kommenterade artikel nånsin. Det var för några år sen när julkalendern handlade om Barna Hedenhös. Då tog jag och några kompisar och gick igenom alla Barna Hedenhös-album för att titta på deras kost.
De äter ju mest skinka och lite rå fisk ibland när de åker över Atlanten på väg till Nordamerika. De har en extremt osund diet. De åt banan när de var på Teneriffa. Det blev lite raljerande om Barna Hedlunds kost. Det blev ett enormt gensvar. Folk höll på att krossa servrarna på Läkartidningen. Klockan tre fick Läkartidningen gå ut med en pressrelease och säga att det här är egentligen inte allvarligt menat, utan det är egentligen ett skämt. Det som var roligt var de här kommentarerna. Om man tittar på kommentatorsfälten var det först fyra oerhört upprörda kommentarer. Det var så här… Jag förstår inte hur man kan lägga statliga forskningspengar på sån här skit. Det gick inte åt några pengar. Det här var bara på skoj.
Ungefär var femte kommentar skrev nån… Det roligaste med studien är inte studien, utan alla kommentarer. Sen kom det fyra nya kommentarer med folk som ondgjorde sig enormt över studien. Då skrev ytterligare en person, kommentar nummer 10 Kommentatorsfältet här är det roligaste jag läst i hela mitt liv. Och så kom det fyra kritiska kommentarer. Men för att avsluta det här med lite skämtsamhet så… De åt nog glutenfritt, va?
00:46:55 – Jacob: Ja, men det har ju varit LCHFs hejdags där. Då var de som störst alltså. Då var de igång. Så det är säkert LCHFarna som har reagerat där på att det är klart det är nyttigt att liksom bara köra ketterogen kost med kött liksom.
00:47:10 – Jonas: Ja, men hela skämtbranschen började för fem, sex år sen. Jag läste väldigt mycket Tintin när jag var liten. Jag har alltid fascinerats av Tintin och läste det också för barnen. En dag när jag satt där slog det mig att Tintin blir medvetslös i stort sett i varje album. Han drabbas av skalltrauman. Han är avsvimmad. Han blir avsvimmad av kloroform. Han blir stångad av bufflar och tigrar. Han lider syrebrist hela tiden. Jag satte igång och katalogiserade. Jag läste alla Tintinalbum. Sen skulle jag ha en föreläsning på Svenska Läkaresällskapet på lite skoj. De skulle bjuda på en belgisk middag samtidigt. Då var det en journalist Från Fokus eller Dagens Nyheter, som såg det där och hörde av sig till mig och ville intervjua mig om det.
Då sa de att det var okej. Så fick jag lite ångest på slutet av intervjun. Jag tänkte att jag bedriver vård och forskning dagarna i ända och ingen bryr sig om min forskning. Sen plötsligt slås det upp på en halvsida i DN. Här är mannen som forskar om Tintin. Folk måste tro att jag är en idiot. Kom du inte med i nyhetsmorgon också på det? Jag avslutade hela intervjun med DN och sa att jag egentligen är grymt seriös. Då kom ett stort reportage i DN om alla skador som Tintin har. Ludvigsson säger si, Ludvigsson säger så och så står det i allra sista meningen. Själv tycker Ludvigsson att han är grymt seriös. Fy fan vad fint gjort av journalisten. Och det kände jag faktiskt, ja det var ju faktiskt ganska roligt. Man får ge cred till den journalisten för den humorn.
Men det kändes ändå som att nej. Och man saknar helt självkännedom hade de kunnat lägga till. Åh gud.
00:48:57 – Caroline: Jag var tvungen att gå in och läsa kommentarerna här på Läkartidningen. Alltså det är fantastiskt roligt.
00:49:03 – Jacob: Vi delar den länken sen.
00:49:07 – Caroline: Jag är född på 60-talet och är uppväxt med detta böcker. Jag lider inte av förstoppning. Nej.
00:49:19 – Jonas: Nej, precis.
00:49:21 – Jacob: Men kom du inte med i Nyhetsmorgon också med det här med Tintin eller vad är det?
00:49:25 – Jonas: Nej, men faktum är att det är väl så att det är lite speciellt det här att jag skriver ungefär nästan 40 artiklar varje år. Jag jobbar stenhårt. Ändå har media en tendens att nästan bara höra av sig strax före jul när jag skriver mitt kåseri i Läkartidningen. Då vill alla att jag ska sitta i morgonsoffan. Då blir jag ombedd att komma till Rapport och får vara med i Efter Tre. Däremot när jag skriver Jag hade till exempel en studie som fick ganska stor uppmärksamhet i USA. Jag var med i läkemedelsverkets expertgrupp för att utvärdera konsekvenserna av svininfluensavaccinationerna och gjorde världens största studie av kvinnor som vaccineras med svininfluensa och tittade på risken för missbildningar. Då ringer ingen.
Då när jag gör nånting som är extremt relevant eller som när vi tittade ihop med brittiska forskare. Jag hade en postdoc från Storbritannien som jobbade tillsammans med mig på Karolinska. Vi tog fram en helt ny modell för att förutsäga risken för ventrombos hos gravida i både Storbritannien och England som publicerades i British Medical Journal. Då ringer ingen. Men när jag skriver om pepparkakor, då ringer hela jordklotet. Så det är kluvet alltså, lite kluven är man. Så jag får ju väldigt mycket medieförfrågningar om jag är rolig.
00:50:51 – Caroline: Men tror du inte det handlar om … Ja, i och för sig, det är väl inte bara diet, men så fort jag … Mina studier handlar inte om diet, men de vill ju att jag ska prata om diet.
00:50:58 – Okänd talare: Mm.
00:51:00 – Jacob: De handlar om diet, Kalle.
00:51:01 – Caroline: Ja, men jag var ju inte dietist. Jag var ju inte den som skötte dieten. Jag studerade liksom ektopisk fettinlagring i levern. Det är ingen som vill veta nånting om det. De vill veta, vad åt de?
00:51:13 – Jonas: I mitt fall är det så att de här julkurserierna som jag gärna skriver för jag vill ju göra människor glada. De får väldigt mycket uppmärksamhet och därför tror jag att det finns en risk för att folk tror att jag är en spelevink trots att jag egentligen, som jag alldeles nyss sa, är grymt seriös. Den här gången så menar jag det.
00:51:29 – Jacob: Jag är grymt seriös. Den här gången kommer det ju med i sin helhet också. Jag ska inte klippa till det där.
00:51:34 – Caroline: Jag tycker det är ett fantastiskt avslut. Jonas Ludvigsson, grymt seriös.
Slutråd om diagnos, familjescreening, barns hälsa och vaccinationer
00:51:40 – Jacob: Själv tycker han att han är grymt seriös. Tycker du att vi har missat nåt, Jonas? Är det nåt du skulle vilja ha med som kan vara bra för allmänheten att veta?
00:51:52 – Jonas: Jag brukar säga så här när det gäller den glutenfria kosten till de som inte har celiaki. En glutenfri kost är nyttigare om man byter ut en kaka mot ett äpple. Men en kaka är annars alltid en kaka även om den är glutenfri. Den blir inte nyttigare för att den är glutenfri. En annan sak som jag tycker är viktig är att det är viktigt om man har besvär av gluten att man faktiskt får en diagnos. Att man får diagnosen celiaki för att det får konsekvenser för att du kanske ska screenas för andra sjukdomar, du kanske lider näringsbrist av någonting, du kanske behöver kontrolleras av läkare och det kanske är så att dina barn eller dina anhöriga också ska undersökas för celiaki i sådana fall.
00:52:39 – Jacob: Hur är riskförhållandet där? Alltså det är högre risk om ens föräldrar har det att man får det själv?
00:52:44 – Jonas: Det är en klart förhöjd risk om föräldrarna har celiaki. Och då är det så att om mamma nu har jättemycket problem när hon äter gluten, då är det viktigt att hon får en diagnos så vi vet. Okej, är det idé att screena barnen som också kanske har lite besvär? Men om mamman då säger att nu äter jag bara glutenfritt, nu mår jag lite bättre och inte får nån diagnos, då missar vi de barnen. Alternativt är det så att det blir svårare på många sätt. Det handlar inte bara om en själv faktiskt. Det handlar också om en sånggivning.
00:53:12 – Jacob: Ja, det var väl en bra finish.
00:53:16 – Jonas: Nu jobbar ju du framför allt med diet och träning och så, men om man säger så här, de andra områden som jag forskar mycket på och som jag brinner för. Dels är det barns hälsa. Jag var ordförande i Svenska barnläkarföreningen i två år och jobbar ju… Det är nog inte jättemånga professorer som rondar avdelningen tre dagar i veckan. Jag jobbar ganska brett och ser väldigt mycket olika sjukdomar och har ganska mycket åsikter kring det. Så barns hälsa är nånting som jag brinner för. Jag nämner detta om det skulle bli aktuellt. Sen har jag också suttit i Läkemedelsverkets expertgrupp för att utreda konsekvenserna av svininfluensavaccinationen. Så vaccinationer, i synnerhet svininfluensavaccinationen är nånting som jag också har funderat väldigt mycket kring.
Det finns väldigt mycket frågor kring vaccinationer i samhället. Väldigt mycket åsikter, kan man säga. Det märker man inte minst när man är barnläkare och träffar föräldrar som undrar vad får det för konsekvenser? Måste jag eller kan jag inte låta bli? Varför har du flera vaccin i samma spruta? Eller får man inte autism då? Det är också ett område som är viktigt att belysa.
00:54:24 – Jacob: Det var jättekul att ha med dig, Jonas, till sist när vi fick till det. Vi får väl se om vi ska ta med dig igen. Vi får väl börja planera det nu så kommer det i höst.
00:54:31 – Caroline: Vaccin. Ja, det behöver pratas mer om.
00:54:33 – Jacob: Ja, det kan vi ta då.
00:54:35 – Jonas: Det var jättekul att snackas. Då är jag tillbaka på avdelningen strax. Okej. Ha det bra. Hej, hej.
00:54:40 – Jacob: Hej då.
