Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

Wille och Jacob Gudiol inleder avsnittet med att ta avstamp i en föreläsning som Jacob precis har hållit om kritiskt tänkande, vetenskap och myter. De går igenom grunderna i den vetenskapliga processen – från skillnaden mellan en hypotes och en välbelagd vetenskaplig teori som gravitationsteorin, till hur man testar förutsägelser i verkligheten. De förklarar även skillnaden mellan observationsstudier och experimentella interventionsstudier, samt varför tidigare kunskap alltid bör ligga till grund för nya hypoteser snarare än helt utforskande gissningar.

Samtalet fortsätter med vanliga fallgropar i forskningen, såsom p-hacking och att i efterhand lyfta fram sekundära utfallsmått när det primära utfallet inte gav önskat resultat, illustrerat med en ketogen koststudie av Kevin Hall och NUSI. Jacob beskriver hur krav på förhandsregistrering av studier har stärkt vetenskapen och minskat möjligheten att dölja negativa resultat. Dessutom diskuterar de varför individer har så svårt att själva utvärdera kosttillskott eller träningsupplägg, eftersom man lätt luras av placebo, utebliven kontrollgrupp och efterhandskonstruktioner.

Därefter delar Jacob upp vanliga källor till felinformation i två huvudkategorier: traditionell media samt bloggare, författare och sociala medier. Det största problemet i traditionella medier är att studier rapporteras utan kontext och med överdrivna rubriker baserade på relativa snarare än absoluta riskökningar, som när rött eller processat kött jämförs med rökning. Jacob tar även upp studier som visar att medier oftare skriver om svagare observationsstudier än välgjorda randomiserade kontrollerade studier, vilket skapar intrycket av att allt ger cancer. De går också igenom evidenspyramiden och varför enskilda experters uttalanden väger lättast.

När det gäller bloggare, kostgurus och viralsajter handlar felen oftare om rena påhitt, överdrivna risker och skrämselpropaganda. Jacob och Wille diskuterar bullshitasymmetrin – att det krävs mångdubbelt mer arbete att motbevisa ett påhitt än att skapa det – med exempel som Linus Paulings C-vitaminmyt, fiktiva larm om tomater och rädslan för gluten. De belyser även debattekniken gish gallop, varför den som gör ett påstående bär bevisbördan och varför Jacob tackade nej till att debattera socker i Opinion Live när diskussionen byggde på känslor snarare än fakta. De betonar vikten av att följa källor som visar nyans och är beredda att ändra åsikt, snarare än att tro att sanningen alltid ligger mittemellan.

I avsnittets sista del går de igenom Jacobs skala över grader av fel, från helt ogrundade påståenden till sådant som vilar på mycket starka belägg. Längst ut finns påståenden som är bevisat fel men ändå lever vidare som myter, som 10 000-timmarsregeln, samt rena påhitt som healing, homeopati och Power Balance-armband. Vidare diskuteras påståenden som sannolikt är fel, som att alla bör undvika gluten, samt överdrivna slutsatser utifrån tidig forskning kring tarmbiota och DNA-tester. De varnar också för hur låg källkritisk ribba och fenomenet regression to the mean kan leda till onödiga uteslutningsdieter och ätstörningar.

Avslutningsvis tar de upp de två sista stegen på skalan: att överdriva en liten men verklig effekt – som påståendet att stillasittande är det nya röka – vilket riskerar att folk silar mygg och sväljer elefanter. Slutligen diskuteras slutsatser som bygger på mycket goda grunder men inte är hundraprocentigt säkra, såsom myndigheters kostråd kring socker, mättat fett eller tidig introduktion av jordnötter till småbarn. Eftersom vetenskapen är självrättande behöver råd ibland uppdateras, och nyckeln är att stå för den bästa tillgängliga evidensen samtidigt som man är beredd att ändra sig.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och Jacobs föreläsning om kritiskt tänkande
• (00:03:44) Den vetenskapliga processen, hypoteser och teorier
• (00:11:00) Primära utfall, p-hacking och förhandsregistrering
• (00:18:19) Varför vi har svårt att testa saker på oss själva
• (00:21:24) Varför traditionella medier ofta rapporterar fel
• (00:32:06) Bloggare, sociala medier och bullshitasymmetrin
• (00:42:14) Gish gallop, bevisbörda och Opinion Live om socker
• (00:52:11) Grader av fel: bevisat fel och rena påhitt
• (00:58:39) Sannolikt fel och överdrifter från tidig forskning
• (01:07:42) Regression to the mean och risken för ätstörningar
• (01:11:28) Överdrivna verkliga effekter och självrättande vetenskap

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och Jacobs föreläsning om kritiskt tänkande

00:00:22 – Wille: Känn dig varmt välkommen till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack med mig Wille och Jacob Gudiol.

00:00:28 – Jacob: God kväll Wille!

00:00:29 – Wille: God kväll! Hur är läget?

00:00:31 – Jacob: Det är ganska bra. Jag kom hem idag, jag har varit iväg och föreläst, kört en lång bilresa hem och så öppnade jag kylskåpet och så fanns det påskmust.

00:00:40 – Wille: Jag har sett att det har dykt upp i butiken nu.

00:00:43 – Jacob: Det hade inte jag sett, så jag blev väldigt glad när det stod där i kylskåpet. Det gjorde min dag. Det var en bra dag innan också, det gick ganska bra idag tror jag. Det är svårt, man får ju aldrig utvärderingar direkt på det viset när man föreläser. Men det kändes ganska bra idag tror jag.

00:01:00 – Wille: Det är bra, då kan du och Pappiniemi dricka ikapp när vi sitter och spelar in.

00:01:03 – Jacob: Ja, precis. Kommer det igen som vi körde julmusten innan.

00:01:06 – Wille: Legendariska dueller blir det. Apropå din föreläsning, det är egentligen det som vi tänkte ha som utgångspunkt för dagens samtal. Vi spelar in själva idag och då behövde vi ett ämne, höll jag på att säga. Vi tänkte att vi skulle prata lite om det som du har föreläst om idag, eller i alla fall utgå därifrån.

00:01:26 – Jacob: Utgå därifrån, precis.

00:01:29 – Wille: Du har ju gett folk en käftsmäll till läxa i kritiskt tänkande, kan man säga så?

00:01:37 – Jacob: Ja, käftsmäll tror jag inte det är. De var ganska bra med på det tror jag. Gav många roliga exempel. Fick lite skratt med mig sådär också. Så jag tror det var nog ganska bra. Det handlar väl mer om Ja som du sa. Myter, överdrifter. Alltså skalan här liksom från påhittat och fel. Till då med största sannolikhet rätt. Alla stegen som finns däremellan. Vi har varit inne på det här flera gånger tidigare i podden. Vi brukar prata det här med att satsa pengar eller satsa något man äger. Vissa saker är man väldigt säker på. Det är det som är välbevisat och då är man ju beredd att satsa väldigt mycket pengar på det. Sen är det många andra saker där vi Där man på något sätt ändå har en bild av att, jo men det här är nog mest sannolikt rätt. Men det finns för lite kunskap inom området så man vill liksom inte satsa allt man äger.

Utan man kanske säger att, ja men jag sätter 500 kronor på det. Hade jag varit beredd att göra. Precis som jag liksom hade varit beredd att sätta 500 spänn på att Barca skulle vända mot PSG nu.

00:02:44 – Wille: Där daterade du det här avsnittet också kan man säga.

00:02:48 – Jacob: Det kunde i och för sig vara två veckor tillbaka också. Det kommer jag kunna ta upp då med.

00:02:54 – Wille: Ja, det var i och för sig rätt legendariskt.

00:02:58 – Jacob: Det var väl det jag försökte gå igenom. Och sen berätta lite allmänt kring hur vetenskap fungerar. Det var väl det vi tänkte skrapa på här idag. Vi ska försöka hitta många roliga exempel och sådana här på vägen.

00:03:11 – Wille: Men var utgick du ifrån då? För jag tänker, man kanske måste ha ganska, låt säga att man ska, funkar x för y, då måste man ha ett ganska stabilt exempel för att kunna veta hur mycket man ska sätta pengar på. Men det jag tänkte spontant på var lite luddigare saker, som till exempel funkar 3D-träning. Om man skulle resonera kring det, hur mycket pengar skulle man sätta på det? Men sen kom jag på att, funkar för vad, och vad menar vi med egentligen funkar? Alltså hur tänkte du där?

00:03:40 – Jacob: Nej men du, jag hade ju inte sådana luddiga exempel

Den vetenskapliga processen, hypoteser och teorier

00:03:44 – Jacob: på något sätt. Nej. Utan vi kommer ju bort till exemplen. Vi kan… Vi tror ju, vi ska väl öppna på något sätt med liksom det här… Vad innebär vetenskap? Eller egentligen processen. Vetenskapliga processen. Det är ju den på något sätt som är… Det är det man behöver känna till och följa om man på något sätt vill hamna… Eller vill öka sina chanser och hamna rätt. Det blir ju inte alltid rätt ändå. Men den vetenskapliga processen är… Det är jättekomplicerat egentligen men man kan ju göra det ganska simpelt för sig. Där är ju egentligen många snåriga saker på vägen som man behöver tänka på och ha med sig. Men i princip i stora drag så handlar det om att Vi har verkligheten som den är. Det är ju den man alltid vill studera inom vetenskapen.

Alltså hur fungerar det i verkligheten? Och då hittar man från början bara på en hypotes som det kallas. Det är väl det som man i gemene man ofta vill kalla för teori. Det blir fel om du kallar det teori för… Inom vetenskapen så är teori någonting som redan är ganska välbevisat eller som verkligen är välbevisat. Gravitationsteorin kallar man fortfarande det. Evolutionsteorin. Det kommer aldrig bli fel. Gravitationen finns där. Vill man satsa sina pengar mot den så är man riktigt dum i huvudet på sätt och vis. Det är ju jättevälbevisat. Men det man tar fram då är en hypotes. Det kan ju vara vad som helst. Det kan ju vara att den här träningsformen är jättebra. Och när du har den här hypotesen då. Så med hjälp av den så ska du då kunna förutsäga vad som kommer hända om du Prova den här.

Och det är ungefär såhär. Jag har min hypotes att den här träningsformen är skitbra. Och då är det din förutsägelse antagligen då att om jag jämför den här träningsformen mot att köra knäböj och vanlig skivstångsträning så kommer min då nya träningsform att få bättre resultat på X eller Y eller sprinterhopp eller vad vi skulle säga. Och så provar man det. Och det är ju den här provfasen, det är ju själva studien. När man tittar på någonting. Det kan ju vara epidemiologi, där man egentligen inte ändrar någonting. Men då får man ju ha en annan hypotes. Man kan ju ha hypotesen att…

00:06:03 – Wille: I det exemplet, om man skulle göra epidemiologi av det, då skulle man titta på folk som tränar den här nya träningsmetoden. Är de snabbare än de som tränar traditionell skivstångsträning? Snarare än att man utsätter folk för någonting.

00:06:15 – Jacob: Precis, man bara följer folk. Det är ju alla de här studierna som visar att mjölk är farligt. Långtidsstudierna, den som stod i tidningen för några månader sedan. Det är epidemiologi. De har följt folk. Frågat dem vad de gör och sen så tittar man på vad händer när de gör det de säger sig göra. En interventionsstudie är då skillnaden att då säger vi till folk att nu ska du börja göra det här. Och så ser vi vad som händer när folk börjar göra det här eller de fortsätter leva som innan eller de gör någonting annat. Och då kollar du. Blev min förutsägelse rätt? Stämde min hypotes? Och det är det resultatet visar. Och när du har fått resultatet Så kollar du, hur bra stämde det? Det stämde perfekt. Ja, men då är min hypotes fortfarande möjlig.

Och så gör man en ny studie för att testa den på ett annat vis kanske, eller i en annan situation. Och så ser man om det stämde igen. Det som vanligen sker är att hypotesen inte verkar stämma fullt ut. Och då blir det istället konsekvensen att, ja men då får vi försöka förändra hypotesen så att det stämmer bättre med det vi nu vet. Alltså det vi har observerat från verkligheten nu.

00:07:24 – Wille: Och så testar man det.

00:07:25 – Jacob: Och så testar man det igen. Vi slänger in LCHS förklaringsmodell här att kolhydrater gör dig fet. Så kan man ju titta epidemiologiskt. Är folk som är tjocka, äter de mer kolhydrater? Så får du svaret nej. Och redan där ska du egentligen förkasta hypotesen då. Men du kan göra det på andra sätt. Vi kan ju se, går folk automatiskt upp i vikt om du säger till dem att äta mer kolhydrater? Svaret blir nej.

00:07:52 – Wille: Men då kanske det är en viss typ av kolhydrater och då behöver du göra en annan studie.

00:07:56 – Jacob: Då kan du göra det. Absolut. Då kan du säga att det är bara snabba kolhydrater. Då är det en mer rimlig hypotes. Tittar vi på det där epidemiologiskt så… Folk som väger mycket tenderar att äta mycket mer mjölprodukter och sockerprodukter och sådana saker. Så då är det fullt möjligt.

00:08:13 – Wille: Sen gör du då en experimentell studie där du ger folk snabba kolhydrater och så går de inte upp i vikt. Vad gör du då?

00:08:21 – Jacob: Vad man gör då? Då kanske man börjar tänka att det kanske är kalorierna.

00:08:25 – Wille: Precis.

00:08:27 – Jacob: Men där har vissa stoppat i det här hjulet, kan vi säga så. Vissa, inga namn nämnda eller inga grupper nämnda. Men det är så det, och så snurrar det på såhär. Du, du tar, och, vad säger jag, den här verkligheten när man hittar på sin hypotes så ska man ju inte dra den ur röven som sagt. Utan då ska man givetvis basera den på vad vi vet sedan tidigare. Så man ska ju göra en rimlig gissning. Alltså där finns ju kunskap, där finns ju mycket kunskap sedan innan. Hur fungerar det här? Och när man har all den här kunskapen så säger man, okej, med allt det vi vet nu, vad skulle kunna vara möjligt om vi gör såhär? Så tänker man, jag tror att det är detta som kommer hända då. Och så testar man det och så har man lite mer kunskap och så byggs det på såhär hela tiden.

Så man vet mer och mer och det är det som gör att det sällan är… Studier är sällan överraskande. Om du tittar på studierna som inte kommer ut i media. Generellt sett om du bara går in i en tidskrift och så tittar du på vad som publiceras i senaste numret och är du bekant med området innan så tänker man jo, ja men det tänkte jag väl att så var det. Och jo, det låter rimligt. Det passar in. Men det är alltid små nyanser ändå som gör studien relevant. Man har liksom inte tittat på det exakt i den här situationen så vi visste inte. Men baserat på tidigare kunskap så kunde vi ändå göra en kvalificerad gissning.

00:09:43 – Wille: Om det inte stämmer överens med det man tänkte sig veta sen tidigare, då börjar man leta och titta vad det är för fel på den här studien som gör att den motsäger det som jag trodde mig veta sen tidigare.

00:09:53 – Jacob: Det är faktiskt den sunda reaktionen många gånger. Lite beroende på hur mycket vet vi sen tidigare. Det kan vara ett område där vi vet väldigt lite, där vi på nåt sätt killgissar. Där man skjuter från höften, att jag tror det är såhär, för att när jag var ung och tränade så tyckte jag att det var så. Då är det ingen bra, alltså då är det en hypotes som är väldigt lös. Det är en sån här du skulle satsa en tia på kanske, att du tror… Ibland så gör man studier och man har ingen aning om hur resultatet ska bli och då kan man mer eller mindre bara hitta på sin hypotes. Det finns till och med studier som görs utan någon hypotes där egentligen där de bara har… Vår frågeställning är att det här skulle vara intressant att få se vad som händer.

00:10:32 – Wille: Det är ganska mycket häftiga upptäckter som uppkommer på det sättet. Det kallas för blue sky research, att man egentligen bara håller på och lallar och så ser man vad som händer och utifrån det så bygger man någonting. Men det är också en betydligt svagare metod, för då har man ingen kvalificering bakom. Man har inte ens någon gissning, och man har ingen kvalificering bakom den gissningen. Det man får fram, har man ingen aning om varför det blev på det sättet. Då måste man fundera på varför det blev såhär. Det är så en hypotes börjar byggas.

00:10:59 – Jacob: När

Primära utfall, p-hacking och förhandsregistrering

00:11:00 – Jacob: man gör det här lite utforskande, när man inte har en hypotes, då är också det du hittar inte säkert. Det är lägre sannolikhet att det är sant. Det är lite komplicerat att vilja smälta eller acceptera. Men man brukar ha, när man gör studier, så har man alltid en primär frågeställning. Och det är alltid den som är intressantast för då har du bestämt i förväg. Och det är den som liksom du ska tolka först och främst i ditt resultat. Problemet är ju att många liksom… Min hypotes är att det primära resultatet ska bli såhär och så blir det inte det. Och så vill de hitta något intressant i sin studie ändå. Och så börjar de liksom labba med datan, flytta runt siffror eller flytta runt… De fuskar ju inte rent ut sagt med de… De börjar gräva och så gör man något som brukar kallas för p-hacking eller p-fishing.

Att man letar efter signifikanta resultat. Gör du tillräckligt många tester så här så kommer du hitta det i studier lite överallt. Där har vi till exempel den här lågkolhydrastudien. LCHF, det är därför folk undrar varför jag inte gillar LCHF. Jag har inget emot kosten, men vi skulle kunna ha hela det här avsnittet bara LCHF-exempel.

00:12:07 – Wille: Det kommer bli det. De är magiska på att göra allting fel när det kommer till vetenskap.

00:12:13 – Jacob: Har du läst Kostdoktorn och bara följt Kostdoktorn, då har du en riktig fucked up-bild över hur världen ska fungera. Hur vetenskapliga processer fungerar i alla fall. Men det de gjorde då, den här Kevin Hall-studien som vi har diskuterat lite snabbt här i podden ett par gånger. Där de gjorde ketogen kost i, vad var det? Månad, tror jag. Något sånt där.

00:12:40 – Wille: Några veckor.

00:12:40 – Jacob: Ja. Och så kollade de vad som hände med ämnesomsättning. Och då bestämde de i förväg att vårt primära utfall är det här måttet för energiförbrukning. Och alla var med på banan där. Forskarna var med i det här NUSI då som Gary Taube stod i spetsen för det här. Motsvarade kostfonden här i Sverige. LCHF eller lågkostnadsförespråkarna skulle revolutionera forskningen och göra all forskning bättre. De var med på det här. Alla var med på det här. Och så kommer resultatet ut och så är det ingen signifikant skillnad där. Vad gör LCHFarna? De börjar kolla på de sekundära utfallen. Men titta här, titta här, det är ju detta som är intressant. Det är ju detta som är viktigt. Nej, det var inte det vi sa från början. Och då är liksom, de sekundära resultaten, man ska ju inte förkasta dem, man ska inte säga att de är så, men de är mycket mer osäkra.

00:13:31 – Wille: Man kan säga att det kräver vidare forskning för att validera dem. Du har inte byggt studien för att visa på någon skillnad i de sekundära utfallsmåtten, utan du har valt det primära och byggt studien utifrån det. Det är det, i stort sett, som du kan lita på. De andra behöver du forska vidare på och bygga en ny studie för att kolla på om det verkligen var någon skillnad i de där. Det är betydligt lättare att bara skita i det och lita på dem.

00:13:57 – Jacob: Ja, precis. Och det är väldigt svajigt att göra så. Och framförallt är det ju inte det som ska lyftas fram i studien. Men de var ju också sura då på Kevin Hall att han liksom inte skrev mer om detta. Utan han bara skrev att det var ett icke-signifikant resultat. Men han gjorde ju liksom så som man ska göra i vetenskapen. Eller som man ska liksom om man följer det här. Ja, den vetenskapliga processen. Man vill liksom maximera sannolikheten att man ska få fram korrekta resultat. För vi har ju, där är ju ett problem inom vetenskapen nu inom vissa områden mer än andra så här men att Alltså den här vetenskapliga processen har ju funnits sedan 1800-talet och den har ju gett många bra resultat. Även från början när man gjorde den kanske så primitivt som vi förklarade nu så funderar man inte kring det mer.

Men den har ju förbättrats, den har byggts på. Vi har nämnt det här lite innan att istället för att för bara tio år sedan så kunde man liksom publicera en läkemedelsstudie så hade man inte berättat när man börjat studien ens. Och då kan ju ett läkemedelsföretag göra tio studier och så till sist får de ett signifikant resultat och så publicerar de den. Och så säger de, titta vår grej funkar. Och så berättar de inte att det var tio studier innan den visade att den inte funkar. Och det här vet man att vissa läkemedelsföretag har gjort för att liksom fuska med sina läkemedel. Antingen för att visa att det är en större effekt än vad som verkligen fanns, eller till och med för att påstå att det finns en effekt när det inte finns på riktigt.

00:15:20 – Wille: Sättet man kan se det på är att läkemedel blir mindre och mindre effektiva ju längre de finns ute på marknaden.

00:15:28 – Jacob: När de väl finns på marknaden kan vem som helst göra en studie på det. En doktor på ett sjukhus kan välja att göra en studie på hundra av sina patienter. Oftast räcker inte hundra patienter för en medicinstudie. Poängen är att när läkemedlet finns ute så kan ju alla studera det fullt ut. Så nu har man ställt krav i förväg. Ska du göra en studie så måste du berätta om det innan du börjar göra studien. och du måste berätta när studien är klar. Du måste inte publicera dina resultat, men om någon frågar efter resultaten i efterhand så måste du tillhandahålla dem.

00:16:01 – Wille: Det är mer och mer vanligt att man berättar hur man ska genomföra studierna också, för då minimerar man risken för att man väljer ut sina resultat. Du kan ju göra hundra tester för att se ett visst utfall, och så väljer du ut de trettio av de hundra som visade positiva resultat, och så har du genomgående bra resultat. Så berättar du inte ens att du har gjort de andra 70.

00:16:22 – Jacob: Precis. Nu, och där är vi också i den här studien med Kevin Hall. De publicerar ju sitt i förväg också. De hade ju berättat för hela världen att detta är vårt primära utfall. De hade ju inte kunnat ändra det i förhand. Hade det här varit en studie som gjorts för 15 år sedan och NUSI hade haft mer kontroll i processen då. Det ska man ju ändå ge dem cred för. För att de har ju faktiskt gett Kevin Hall och de andra forskarna kontrollen, uppenbarligen. Men hade det varit för 15 år sedan så hade de kunnat vända hela studien. Som sagt att de inte ens mätte det här första utfallet. Utan vi mätte bara här och det blev signifikant. Titta, allting funkar. Då är det inga tveksamheter helt plötsligt. Medan nu vi har den bästa mätmetoden visar på ingen effekt.

Den lite sämre visar på en effekt. Så det är liksom, det här har ju bättrats på många, många gånger om och det blir ju bättre hela tiden. På sätt och vis. Och det är ju ett problem att långt tillbaka då att där är många studier som man ifrågasätter nu i efterhand. Du var nog inte så här. Det kommer bli bättre och bättre förhoppningsvis. Men det blir det inte om man lyfter fram de sekundära resultaten. Som vissa fortfarande gillar att göra. Det finns många sämre tidskrifter som fortfarande accepterar studier. Som inte haft någon sån här pre-publikation. Som inte har berättat i förväg att den här studien ska utföras. Så fort de inte gör det heller så finns alltid den här faran i att… Du vet ju inte hur många mätningar den här forskaren har gjort.

De kanske har gjort… Nu kanske de är 20 personer från början så hittar de inget signifikant resultat. Så adderar de till 20 till och så blir det signifikant. Eller så testar de 15 olika saker och så hittar de fem signifikanta och när de publicerar pappret så berättar de bara att de har gjort fem tester. Och då blir det mycket mer övertygande om det var tio andra tester som var negativa och så vidare. Problem i den här processen såklart men den blir bättre och bättre. Dag för dag. Men om man ska backa lite till där vi började, det här med att

Varför vi har svårt att testa saker på oss själva

00:18:19 – Jacob: man ska ha koll på den vetenskapliga metoden för att maximera sin chans för att sina gissningar blir rätt.

00:18:25 – Wille: Jag kan ju tycka ganska många gånger när man diskuterar med folk att vi är ganska dåligt byggda för att applicera den vetenskapliga metoden på oss själva. Alltså hur vi själva lever våra liv och ser på saker och försöker ta reda på saker. Alltså till exempel som i ditt exempel med Någon som ska testa på ett nytt träningsprogram eller ett nytt kosttillskott eller någonting. Det finns ju inte en chans i helvetet att man kan ta reda på om det funkar på riktigt på sig själv. Men man lurar ju sig gärna själv att man tror det eller att man kan det. Man går på den här nya dieten eller hoppar på det här träningsprogrammet eller testar det här kosttillskottet. Och så ser man efter tio veckor att man fick resultat. Alltså funkar det. Eller, jag skadade mig.

Alltså funkar det här inte. Men det är ju så otroligt många faktorer förutom den förändringen som spelar in där. Så det finns ju inte en chans att man kan dra ett riktigt orsakssamband där. Träningsprogram kan man nog ofta säga att det funkar.

00:19:20 – Jacob: Man kan ju inte säga att det var bättre än något annat program. Man kan ju inte säga att det var bättre än det jag gjorde innan ofta. Men springer du milen på 50% och springer på 45% sen, då kan jag fanimej säga att det funkar, Wille. Jo, så är det. Men vi snackar jämförelser. Jämförelser, precis. Man kan ju inte säga, och när det gäller kosttillskott så kan du ju inte säga att det här funkade. För att du vet ju inte vilka resultat du hade fått utan kosttillskottet.

00:19:42 – Wille: Nej, precis.

00:19:43 – Jacob: Så där har du ingen aning alls. Så det är ju därför vi skaffar lite oss på forskningen. Det är därför man inte liksom ska säga, det här känns bra för mig. Och det är ju så väldigt många kosttillskott säljs. Jag använder det här och känner riktigt bra effekt för det. Antagligen så säljer de det. Alltså de får pengar för det. Och det är klart de säger att det här funkar bra för mig då. Eller så är det bara att de inbillar sig själv. Eller så är det någonting, alltså koffein känner du en effekt av. En PVO känner du en effekt av. Sen kanske du inte kan jämföra det och säga att det är bättre eller sämre än det här och så vidare. Där finns ju vissa saker du verkligen känner effekt akut av. Men de här att kreatin ger dig lite mer muskelmassa på sikt.

Det är ingenting du känner av. Där får du helt enkelt bara lita på att det här är provat och det funkar. Och jag tar det. Och det funkar. Gissningsvis. Det finns ju några spåndos med kreatin. Tufft om man är en av dem. För samtidigt vet man inte att man är en av dem så bara kör på.

00:20:34 – Wille: Men det jag tänkte på var att det är så himla lätt att skita i att använda den vetenskapliga metoden när man faktiskt ska försöka utvärdera någonting. Att sätta upp i förhand att ett lyckat resultat vore att jag gick upp si och så mycket i vikt eller jag kunde springa si och så snabbt. Bara det där är det ganska sällan man gör om man sätter upp ett konkret mål. Det blir ganska lätt att man börjar fiska i efterhand. Det blev ändå lite bättre på den här fronten och det blev ändå lite bättre där. Trots att det man egentligen ville uppnå har man kanske inte uppnått eller i alla fall bara delvis uppnått. Man går egentligen i samma fällor som forskarna gärna gör. Om man vill ha ett resultat så finns det väldigt många sätt att komma fram till det trots att man egentligen inte har gjort det.

Varför traditionella medier ofta rapporterar fel

00:21:24 – Jacob: Ska vi hoppa vidare till lite roligare saker? Hoppas inte alla har stängt av än så länge podden här. Det här är viktigt att kunna. Förhoppningsvis gör vi det roligare än vad det var på universitet. Det tycker jag i alla fall att vi gör. Konstigt, eller hur? Det vi tänkte hoppa nu vidare till, det är liksom varför blir det så ofta fel? hos folk. Nu när ni har den här grunden då liksom vad vetenskapen säger på något vis. Och så som jag delade upp det idag när jag föreläste. Jag har delat upp liksom två vanliga källor som jag brukar liksom alltid för att kommentera eller dementera i artiklar och statusar på sociala medier och så här. Dels är det saker som finns i vanliga media först och främst. Alltså tidningar, TV-nyheterna och så här.

Och sen är det annan missinformation som kommer mer från bloggare, författare, vänner och bekanta på sociala medier, viralsajterna och sådana här saker. De brukar ha lite olika stuk på sina, hur de formulerar sin missinformation och varför det är felaktig information. Ska vi säga så? Det största problemet i vanliga media är oftast att de inte berättar någon kontext. De förklarar inte för dig. Vad vet vi sedan innan? Hur passar den här studien in? Vad har tidigare studier med liknande upplägg visat tidigare så här. Utan det blir alltid det här. Ny studie visar att kött ökar risken för cancer med X% eller Mjölk är farligt, mjölkiga cancer. Sen kommer nästa studie. Mjölk ger dig större muskler eller vad som helst. De berättar liksom inte hur det har varit innan.

Eller vad vet vi sen tidigare, hur passar det här in i helheten?

00:23:11 – Wille: Ja, men precis. Eller till exempel, mjölk ökar risken för någonting negativt. Ja, det kanske också ökar sannolikheten för någonting positivt. Alltså det här med att väga in totalen, det är oftast obefintligt. Det var som när vi diskuterade en studie i tyngre rubriker för något avsnitt sedan med råttor som man hade låtit frysa. Så att de skulle bli smala. Det är ett lysande exempel på en kontextlös artikel på SVT. Där de bara skrev att nu ska man frysa, för då blir man smal. Va? Det säger ju ingenting om vilka negativa effekter det kan få. Det sa ju inte ens nånting om hur fan man hade gjort den här studien eller nånting. Man vet inte vad det ska passa in i resten av världen.

00:23:56 – Jacob: Ett annat problem i media är ju oftast framförallt rubrikerna är överdrivna men även slutsatserna från det här kan vara överdrivna. Något som ofta går hand i hand med det här är att man anger det som brukar kallas för den relativa riskökningen. Om vi bara höftar till med lite påhittade siffror här. Säg att personer som sover bra har 1% risk att dö inom 10 år. Och så ser du att personer som sover dåligt har 2% risk att dö inom 10 år.

00:24:28 – Wille: Hundra procent.

00:24:29 – Jacob: Ja, precis. Då kan du ju antingen skriva en rubrik som säger att det är dubbelt så stor risk att du dör om du sover dåligt. Eller så kan man skriva en rubrik som säger att riskökningen, alltså en persons risk att dö inom tio år om du sover dåligt är två procent. Vilket inte är lika skräckinjagande. Om vi tar det här köttökarrisken för cancer som WHO-larmet som var för några år sedan. Det var ju ungefär. Riskökningen där var ungefär från 0,8% till 1,5% risk att du ska få koloncancer någon gång under ditt liv. Om du åt lite kött eller väldigt mycket kött. Och det är inte så skrämmande. Men om du skriver en rubrik ökar risken för cancer med 80% eller vad det kan vara. Då helt plötsligt är det bara wow. Så det blir överdrivna rubriker.

Det blir också ingen riskrelation. Man säger ofta att kött är lika farligt som rökning. Det är det inte. Nähä. Det är återigen kontextsaknare. Ett annat, kanske nästan större problem är att media rapporterar om fel studier. Det här har man undersökt. Det finns ett par forskningsrapporter kring det här nu. Där man helt enkelt, där forskare går igenom alla artiklar som publiceras från kanske ett visst antal. Och vanligtvis är det från de större tidskrifterna. Och så kollar man då, vi säger att det har publicerats 2000 artiklar på ett år. Kollar man hur många av de här artiklarna var då interventionsstudier, randomiserade, blindade, kontrollerade. Vi gick inte igenom vad det innebär här egentligen. Men de har högre evidensvärden, mer betydelsefulla.

Och så har man observationsstudier som är epidemiologin som vi pratar om här. Med många problem. Vi har varit inne på det många gånger här i podden att vi vet inte vad som orsakar vad. Om vi ser att till exempel folk som dricker mycket lightläsk har ökad risk för övervikt. Är det för att de dricker lightläsken eller är det för att de kanske samtidigt äter ofta Big Mac på McDonalds? Det kan vara saker vi inte frågar efter som vi missar. Det kan ju vara att de som ofta dricker lightläsk ofta äter lösgodis och så är inte det med i frågeformuläret. Hur ofta äter du lösgodis och så vidare. Så observationsstudierna har ju större problem. Men man tittar på hur stor är fördelningen mellan de här bättre studierna och lite sämre studierna i de större tidskrifterna.

Och sen tittar man hur är fördelningen i media och det man ser är att media rapporterar mycket mindre om de bättre studierna. Alltså de här randomiserade kontrollerade studierna. Det är mycket färre rubriker från dessa studierna. Och de här observationsstudierna har en mycket större andel av kakan. Det är dessutom så att bland alla de här observationsstudierna så finns det också en kvalitetsskillnad. Istället för att mäta, alltså istället för att bara fråga folk hur äter du och så ska de minnas tillbaka så kan man ju till exempel ta ett blodprov. Och se deras D-vitaminnivåer, om det är det man vill mäta. Istället för bara personer som uppger att de äter mycket D-vitamin mår bra. Och så sen gör man slutsatser från det eller så tar man ett blodprov och så ser man personer med faktiska höga D-vitaminnivåer, inte som vi tror har det utan som vi vet har det.

Upplever det här och det här. Då är det ju den där vi vet det lite mer bättre värd. Och så kan det vara en skillnad i att vissa studier har 200 deltagare och vissa har 2000 deltagare och 200 000 deltagare. Ju fler deltagare desto bättre i princip i epidemiologiska studier. Och media tar såklart de med sämst metodik och färre deltagare och rapporterar oftare om dem.

00:28:10 – Wille: Det måste ju bero på att resultaten slår mer åt olika håll i de studierna.

00:28:13 – Jacob: Antagligen. Resultaten slår. Det Wille menar med att resultaten slår är att gör du en sämre… Alltså har du dålig data in, får försökspersoner så ökar ju riskerna att du kommer få ett resultat som är fel.

00:28:24 – Wille: Mm. Och sensationellt.

00:28:26 – Jacob: Ja, och det är ju därför många människor har den här uppfattningen att allt ger cancer. För läser du rubrikerna så, ja jo, samlar vi ihop 200 dåliga studier så kan de nog visa vad fan som helst. Särskilt om du bara tar dem för sig själv utan kontexten, utan att berätta vad tidigare studier har visat på ämnet. Så det blir väldigt lätt fel där och där får ju folk, eller jag menar man ofta, en dålig uppfattning av vad vetenskapen står. Och det är också antagligen mycket därför om ni lyssnar på varandra podd, tyngre rubriker, så är det inte bara sågningar men det blir väldigt mycket kritik många gånger av studierna som det står om i media. För att de är ofta dåliga, de som står i media helt enkelt.

00:29:10 – Wille: Ja, men det är ju för att det blir ju ingen poäng för oss att hålla på och sitta och köra någon sorts circle jerk på bra artiklar, utan det är ju dåligt. Jag tror nog vi hade kunnat diskutera bra tidningsartiklar också, och försöka bygga vidare på det och berätta mer om studien, det tror jag nog.

00:29:24 – Jacob: Men visst är det ofta så att det blir ju, liksom de sakerna som verkligen delas mycket och sprids mycket, det är ju trams, på sätt och vis. Eller bara dåliga studier som inte säger någonting, särskilt inte i kontexten då, med vad vi vet sedan innan.

00:29:38 – Wille: Om vi tar exemplet med ortopeden som uttalade sig oerhört slarvigt om träning för ett tag sedan. Hon hade gjort ett antal fel antaganden när hon hade observerat saker. Då hade hon kommit fram till en helt galen slutsats, typ att man inte skulle träna. Det blir lite samma grej här. Om du lägger upp det för att det ska kunna bli väldigt fel, då blir det ofta väldigt fel. Då kommer du fram till något som är väldigt sensationellt och förmodligen fel.

00:30:05 – Jacob: Och det exemplet du tog där, där är det ju till och med så att det är ju ännu längre ner, man brukar prata om en evidenspyramid. Där man pratar om liksom, vad är längst ner, vad är minst värt när det gäller evidens? Och där är experters uttalande. Och då skulle jag säga, allra längst ner där under som inte finns med i pyramiden ens, det är liksom folk som säger jag tror, som inte ens är experter. Ja, precis. Någon skriver på internet att det här botar det, för det tror jag. Har de inte ens en utbildning så är det ju noll trovärdighet i det. Men de finns inte ens med i den här hierarkin för bevis. Men längst ner där är det bara en experts uttalande. Så det är ju det som är minst värt. Det var det som kom fram där i nyhetsområden och då fick ta plats.

Och då blir det oftare dåligt.

00:30:53 – Wille: Ja, precis. Det var lite det jag försökte komma till i början. Om man grundar det på det man kan observera själv, så är man lite av en epidemiologisk studie. Man har väldigt svårt att kontrollera för olika saker. Man har väldigt svårt att få in bra information. Så det man sen spottar ut är väldigt stor sannolikhet att det kommer vara fel. Saker som är fel blir ju oftast mer sensationellt, därför att det säger emot det som vi tidigare visste. Då blir det helt plötsligt, helt plötsligt ska du vara rädd för det här. Trots att det finns ingenting i ditt tidigare liv som har antytt att du ska vara rädd för exempelvis ris. När det kommer en studie som kan vara, ris kanske var ett dåligt exempel. Ja, ris kan man inte överhetta.

00:31:35 – Jacob: Nej, men lightläsk till exempel.

00:31:38 – Wille: Folk som dricker lightläsk dör inte. Det är inte som det här myrgiftet som folk pratar om. Men om det kommer en tidningsrubrik som säger att nu har en studie visat att lightläsk är jättefarligt, då är det förmodligen fel. För det finns ingenting som ska ha sagt att det skulle vara på det sättet, och det är också därför som det blir väldigt säljigt, för det går emot det som vi tidigare visste. Exakt.

00:32:01 – Jacob: Den andra kategorin som vi pratar om är bloggare, författare, sociala medier,

Bloggare, sociala medier och bullshitasymmetrin

00:32:06 – Jacob: viralsajterna. De brukar… Det är andra typer av fel, skulle jag säga. Det främsta är att de bara hittar på saker. De försöker inte ens… Media brukar ha en studie i ryggen. Ibland är det påhittade studier som inte ens finns. Som bara poppar upp nånstans i en tidning. Vi pratar väl om det här med att man skulle äta glass till frukost. Ja, men det är nån form av viskleken. Ja, det var nån visklek. Det liksom hoppade via brittisk press till nån, jag tror det var australiensisk press. Och sen var det en japansk tidning som hade skrivit om det. Och sen dog spåret där. Det var liksom ingen, det fanns ingen källa nånstans. Men oftast är det påhittade saker från bloggare och författare. Du kan säga vad som helst, mer eller mindre, när ingen håller dig till ansvar.

00:32:52 – Wille: Vilket folk inte överlag brukar göra.

00:32:55 – Jacob: En annan sak som de ofta gör är att de överdriver verkliga effekter. Att man liksom ska bli mycket räddare för någonting än vad man kanske borde vara. Veganerna gillar ju det här. Alltså… Om de inte ska köra… Det är svårt att övertala någon etiskt många gånger. När det gäller varför man inte ska äta djur. Och då blir det kanske ofta att de kör de här hälsoargumenten som är ganska kasst underbyggda. Och även när det är då processat kött till exempel som man inte ska äta så mycket av. Så blir det ju väldigt extrema rubriker från veganerna många gånger för att Det är ju det de ska komma med. De berättar ju inte det här att riskökningen är ändå ganska teenie weenie liksom, liten.

00:33:34 – Wille: Lite som när Pira går ut och säger att man får liten penis av att äta kyckling eller vad fan det nu var för någonting. Jasså, det har jag missat.

00:33:41 – Jacob: Men det är ju verkligen därför. Där överdriver de inte en verklig effekt. Där hittar de på saker, ska vi säga. Ni behöver inte ens roa er för någon millimeter, grabbar. Det är bara att äta kyckling. Annat de ofta gör det är att de liksom spär på människors rädsla. Skrämmer upp folk och det gör ju de lite vid det här att de hittar på saker. Jag brukar använda det här på något sätt bullshit-asymmetrin som det brukar kallas nu. Det är på något sätt Jag har ju det till och med i loggan där på min Facebook-sida. Arbetet som krävs för att motbevisa skitsnack är ju mångdubbelt större än arbetet som krävs för att hitta på skit.

00:34:22 – Wille: Jag tänker på Linus Pauling där. Den här nobelpristagaren i varufysik va? Ja, han har två stycken tror jag.

00:34:29 – Jacob: Men det är ju de ämnena liksom.

00:34:31 – Wille: Det är ju, som jag förstår det, han som ligger bakom idén om att C-vitamin ska bota förkylningar eller förebygga förkylningar. Nu kanske det kommer en del data som kan slå mig på fingrarna där, men det är i alla fall inte så att man bör proppa i sig citroner bara för att man är förkyld. Men bara för att han har sagt en nobelpristagare så är det väldigt svårt att få bort den myten ur det populära vetandet. Det är en myt som sätter sig.

00:34:59 – Jacob: När myter väl sitter så sitter de för att folk gillar dem. Det är den här självbekräftelsegrejen. Du blir förkyld. Du håvade i dig en massa C-vitamin. Och så mår du bättre. Och så intalar man sig själv att det var på grund av C-vitaminen. Och så nästa gång känner man att nu kommer det en förkylning. Och så håvar man i sig C-vitamin. Och kommer det ingen förkylning då. Man bara trodde det skulle komma en förkylning. Då försvann ju den på grund av C-vitaminen. Och tar du C-vitamin och du ändå blir förkyld så är ju folks reaktion är tänk så förkyld jag hade blivit om jag inte tagit C-vitamin. Du bekräftar det oavsett. Och när du väl har satt det så sitter det. Det typexempel på det här skulle jag ändå säga, det är ju bara att någon hittar på.

Säg att jag skulle säga att ja, nej men tomater ger dig cancer. Det kan jag säga. Det hittade jag på nu. Det tog mig tio sekunder. Inte ens det. Tre sekunder att hitta på det. Om du skulle vilja motbevisa det, Wille, hur hade du fått gå tillväga?

00:35:58 – Wille: Då går man in på PubMed och börjar söka på “tomatoes” och “cancer” och där är den långa vägen tagit sin början.

00:36:04 – Jacob: Ja, och det kommer ju inte hitta någon review på det. – Typ hittepå liksom. – Du kanske hittar något, ja precis. Det är ju bara någon som har dragit i röven. Men då får du kanske börja kolla, finns det någon epidemiologisk studie överhuvudtaget som har tittat på tomater för sig själv som en grönsak?

00:36:21 – Wille: – Ja, så ska man läsa den också.

00:36:23 – Jacob: – Ska du läsa den? Du ska hitta den i fulltext? Och sen så kanske resultatet är tvetydigt där, vilket det mycket väl kan bli bara av slumpen såklart. För att liksom, vem fan tittar på tomater som primärutfall. Och då kanske man, nej vi vet inte riktigt epidemiologiskt, så tittar man, men vad innehåller en tomat? Vad skulle det kunna säga oss rent fysiologiskt? Om vi säger om någon skulle säga att mycket ris kan ge dig cancer så kan man, ja men ris innehåller ju en del arsenik så det skulle ju kunna vara möjligt. Kan man ju säga då. Men vad innehåller en tomat? Rött. Ja, precis. Rött. Lykoped. Det är inget i en tomat direkt som säger att det kunde innehålla cancer heller. När du har gjort din research då, som kanske har tagit ett par timmar, Wille.

Så din tuffa replik, vad kommer den bli tillbaka? Jag tror inte det i alla fall. Nej, precis. Och då har vi den här kontrasten. Då har du en person som står och skriker ut att tomater är farligt, akta dig för tomater. Så har du en annan där. Nej, men jag tror inte det. Man kan inte säga det säkert och antagligen inte. Och då står liksom den här gemene person som inte har den här relationen kanske till vad vetenskap ska gå ut på. Och tänker. Ja men han skriker ju så mycket Wille. Wille skriker ju så högt. Han måste ju veta någonting. Varför skulle han annars vara så engagerad? Och så väljer han. Ja men jag struntar nog ändå i att äta tomater. Eller jag börjar äta lite mindre tomater. Och det är i princip det är exakt detta som är hett när det gäller gluten.

Där är inget annat bakom alltså. Där är verkligen inget. Vi hade ju Jonas Ludvigsson med här i podden. Han sa ju att han tror ju alla utav att det kan finnas små, få människor som har problem med gluten som inte har celiaki. Men att det oftast handlar om en dosfråga där, att de inte klarar av mycket gluten och så. Men det är ju jättefå människor. Så hade det bara varit de här få människorna och de med celiaki så hade det aldrig blivit en grej av det. Men någon har ju börjat skrämma upp folk och börjat skrika. Och det är antagligen Pileorörelsen i USA som har börjat skriva sina böcker för de hittar ju på sitt svar först. Vad är bra mat? Jo, det var det vi åt då. Och så sen var de ju tvungna att hitta på varför det andra var dåligt. Och då börjar man liksom bara, ja spannmål, jo men det finns ju en sjukdom här, celiaki, som vissa har.

Och kolla, det är diffusa symtom. Ja men vad bra, då kan vi säga att alla har de symtomen.

00:38:44 – Wille: Mer eller mindre någon gång i alla fall.

00:38:46 – Jacob: Ja precis, liksom vem har inte ont i magen eller lite knakiga leder eller lite möda muskler någon gång, av någon orsak. Och så börjar du bara liksom trycka på det här. Du börjar bara upprepa det här. Och så står folk och ska motbevisa det. Det enda du kunde säga var i princip Nej, men jag tror inte det. Det finns inga studier. Nu börjar det komma studier. De visar väl mer eller mindre detsamma. Till och med de här människorna som nu är övertygade om att de har glutenproblem. De allra flesta av dem vet ju inte skillnaden mellan när du ger dem placebo och när du verkar genom gluten. Och sen finns det ju andra aspekter på det här att IBS skulle kunna få upprättad mage av andra delar i vete. Så de skulle kunna må bra av att utesluta vete och så.

Så det är ju lite mer komplext. Men huvudbiten i det här är ju bara att någon har börjat skrika och folk har blivit rädda. Och den som ska motbevisa det har trots mycket jobb bara kunnat säga Nja, det verkar inte så. Man vet inte säkert. Och då vinner den som skriker.

00:39:41 – Wille: Problemet är också att även om du lyckas komma med någon form av slam dunk så att du kan trycka ner det, då är de bara vidare till nästa grej. Eller bara nästa nyans av samma grej. Då är det samma tillbaka till PubMed och det här.

00:39:57 – Jacob: Det är ett hopplöst arbete mot det här. Som sagt, det tar bara någon sekund att hitta på en ny lögn. Och det här kommer man ju se hela tiden från de här förespråkarna. Att när någon börjar visa bara evidens för att just den här punkten verkar inte så sannolik. Så erkänner de inte ens att vi har diskuterat den punkten utan de bara hoppar vidare till nästa. Och så hoppar de vidare till nästa argument och så hoppar de vidare till nästa argument. Istället för att någon stannar. Jo, du har kanske rätt. Jag hade kanske fel på den punkten. Men det här då kanske. Man kan ju fortfarande… Bara för att en sak, om någon skulle säga att gluten är dåligt för att du gett tio orsaker så kan gluten fortfarande vara dåligt bara för att du motbevisat en av dem att inte det stämde.

Så det är egentligen inte fel att försöka hitta vidare förklaringar så här. Problemet blir bara när man gör det här hela tiden. För då blir det uppenbart att personen bara Det finns inget, att de inte backar upp sina nio försök hela tiden heller. Eller sina nio punkter eller tio punkter. Utan det de säger är, såhär är det, du måste motbevisa mig. Det är också en grundpelare i det här. Det är den som gör påståendet som ska bevisa det egentligen. Det är alltid så det fungerar inom vetenskapen. Man försöker mer eller mindre motbevisa sig själv där.

00:41:08 – Wille: Det är det det går ut på när man hypotestestar. Man säger såhär, okej jag tror det här. Hur kan jag visa på att jag har fel? Det är det som är ditt experiment. Exakt.

00:41:17 – Jacob: Så där är ju en hel del saker där som också kan vara värda att titta på. Den här personen, är det den personen som backar upp sina saker med riktig fakta eller blir det bara att, ja, Nej, ni måste motbevisa mig. Men säg att jag har fel ungefär. Det går inte. Och det här är ju jättesvårt debatt med den här typen av personer som hittar på saker. Då vinner ju nästan dem. Eller vinner kanske är fel sätt att säga. För de som kan den här vetenskapliga metoden eller som vet vad som är rimligt att kräva av någon som ska påstå någonting. Kommer antagligen bara sitta och skratta åt dem i en debatt. Men gemene man, där är det ju många som kommer vinnas över av de här argumenten. Och det här är ju samma, det är ju antivaccinationsmotståndarna gör ju samma sak.

De skriker högt och motbevisar deras saker och kräver väldigt mycket jobb, väldigt mycket tid. Och sen skiter de i det när de är uppbevisade, de bara hoppar till nästa grej.

00:42:12 – Wille: Just i en debatt så kallas

Gish gallop, bevisbörda och Opinion Live om socker

00:42:14 – Wille: det för 'the gish gallop' när man bara fortsätter kasta ut mög. Att stå och bemöta det i en debatt, det har man egentligen inte tid med för man kan ju inte presentera fakta på något vettigt sätt i en debatt.

00:42:25 – Jacob: Nej, precis. Jag blev till exempel uppringd av Opinion Live nu i veckan angående det här Det var ett tag sen faktiskt, angående den här sockerdebattartikeln som det blev väldigt mycket snack om, den här tvåbarnsmamman som Hon bara hittar på saker i princip. Hela hennes argument var baserat på vad hon ville tro.

00:42:47 – Wille: Ja, det var ju anekdoter om inte annat så det är ganska svårt att motbevisa henne.

00:42:51 – Jacob: Ja, och så blev jag uppringd av någon som gjorde lite research inför att de skulle ha med det här. Då hade man klart i den här staben som skulle vara med. Det var den här mamman, Anna Larsson. Det var den här peten från sockerfilmen. Eller sockerdokumentären på Aftonbladet. Och så var det en annan mamma då som hade skrivit en motkrönika då. I princip där hon liksom bara kört känsloargument. Och jag sa ju det. Jag tackade ju nej till att vara med här då. Jag sa liksom att jag kan ju inte vara där. Ska vi ha en debatt? Ska vi ha en diskussion? Så måste ju alla vara överens om att vi ska förhålla oss till det vi vet. Och sen diskutera därifrån. Det finns jättemycket värt att diskutera kring socker. Hur mycket är för mycket? Var ska vi sätta gränsen för rekommendationerna?

Hur ska vi se till att de som äter för mycket nu kommer ner till den rimliga nivåerna? Hur ska vi göra det kanske möjligt för föräldrar att kontrollera sina barns sockeruttag mer? Kanske man ska också diskutera är det för mycket socker på kalasen och alla sådana här saker. Det finns ju mycket som är värt att diskutera. Som liksom ändå blir faktabaserat. Man kan diskutera sockerskatt och såna här saker också. Men du kan inte diskutera med en mamma som bara står och skriker. Som redan har visat att hon inte vill diskutera utgående från fakta. Som bara ska säga att socker är knark.

00:44:14 – Wille: Ja, alltså det är ju ganska svårt överlag. Det där ska nästan vara en skriftlig debatt då. För att hålla på och presentera fakta. Ja, det är det jag menar.

00:44:22 – Jacob: En debatt. Då måste du ha två personer, alltså en debatt i tal. Då måste du ha två personer som vill hålla sig till fakta. Så fort du inte har det, så blir det liksom… Jag hade ju bara sagt denna, det här stämmer inte. Så hade hon bara sagt, jo det gör det. Och så är vi där, vad ska vi ta vidare sen? Det blir liksom ingenting av det. Hade hon sagt liksom sockerberoende där och jag hade sagt, det där stämmer inte. Och som sagt, jo det är det. Om jag då skulle börjat förklara i TV varför det inte stämmer, så hade ju hela Opinion Live varit en monolog av mig i 20 minuter.

00:44:56 – Wille: Inte dig emot, men…

00:44:58 – Jacob: Nej, jag hade fixat det. Men jag tror jag hade blivit avbruten väldigt fort. Så, det är också någonting som kanske är ett vanligt varumärke, eller vad man ska säga, för det här att… Den som påstår någonting är den som ska komma med belägg för det. Sen så är det ju faktiskt så att alla inte kan komma med belägg. De kanske bara har hört det i andra hand och tror det är sant. Men då måste den här personen vara medveten om att de inte kan backa upp det själv. Då tycker jag oftast att man ska inte formulera det som ett säkert påstående framförallt. Det är det jag kan irritera mig på. Att folk kommer in och kommenterar någonting jag har skrivit och säger att jag har fel. Och sen tycker de jag är taskig när jag säger att de är helt ute och cyklar.

Men om du inte kan området och du ska kritisera mig, är det inte rimligare då att du säger att jag har hört att det är så här istället, varför är det inte så? För det är ju så man ska gå in i en debatt om man vill debattera det men man själv inte känner sig bekväm på området. Då vill man ju ha faktaargumentet tillbaka. Om man inte kan fakta själv, utan man bara har hört saker igen, då går man ju inte bara in och säger att du har fel till någon annan. Då är man ju illa ute.

00:46:08 – Wille: Men det är så kul det här, att det blir på något sätt en idealisk situation här, när alla ska vara väldigt medvetna om sin kunskaps gränser och sådär. Det är en utopi. Nej, det kommer inte ske i det här.

00:46:20 – Jacob: Orsaken till att vi berättar detta för er, det är ju för att man själv ska kunna få bättre sätt att sortera, och man ska bli aningen bättre på att tänka på det här själv. Jag går ju ofta in i debatten utan att kunna det som inte har med kost och träning att göra. Spontant, men jag vill gärna tro att om jag får lite mottag tillbaka där och jag känner att den här personen kan mer, att jag då backar och säger ja, jag är inte säker på det här, men jag kan inte bevisa att du har fel just nu.

00:46:45 – Wille: Nej, man kan väl fråga varför de säger som de gör. Det är väl ungefär så gott man kan göra det. Så får man väl, om man har lust att gå vidare, kolla upp det själv och se vad som kan verka rimligt. Men det har vi också pratat om, det här med att om man pratar med en expert så kanske man inte ska försöka tänka så här, jag måste kolla det här själv för att se om det verkligen stämmer. För det är också ett råtthål, det här med att man inte kan kunna allting om allting.

00:47:08 – Jacob: Nej, precis. Det är ett jättearbete. Det är därför vi brukar rekommendera det här. Man får hitta dem man tror på. På sätt och vis. Det får man göra fritt. Men använder du inte det vi har gått igenom här för att bedöma vem du ska börja tro på. Vem förhåller sig till de här sakerna på bäst vis. Vem visar att de kan resonera kring det här. Vem kanske är beredd att ändra åsikt efterhand om det kommer ny evidens eller någon verkligen kan argumentera mot dem. Om man istället går på den som skriker mest. Som verkar mest övertygad. Eller den som lägger upp flest före-efter-bilder som vissa PT håller på med. Eller man lägger upp kostdoktorn. Det är ju bara anekdot och recept nuförtiden nästan. Börjar du tro på dem, då är det mycket större risk att det blir fel.

Det kan ju vara en person som kan mycket eller som bara av slumpen har hamnat rätt när det gäller faktamässigt. Eller som haft goda förespråkare. Eller som själv vet vem de ska följa men som inte kanske är hundra själv på att läsa forskningen. Men som ändå börjar återge bra information. Så man kan ju ändå komma rätt trots att de inte backar upp sina grejer med studier och sådär. Det är alltid bäst tycker jag, om man inte orkar sätta sig in i alla sakerna själv djupgående, att man hittar de här personerna som konsekvent verkar följa de här principerna. Och så är det dem du följer.

00:48:32 – Wille: ange lite konfidensintervall på något sätt. Att visa lite tvivel är ju oftast en styrka på något sätt. Att inte vara 100% säker hela tiden. För mig är det en kvalitetsmarkör. Om det är så att du är 100% säker hela tiden, då måste du antingen alltid ha rätt, vilket är osannolikt, eller så har du ibland lite fel, vilket är mer sannolikt.

00:48:55 – Jacob: Men där är ett nyansargument, ska jag säga där, tycker jag. För det du sa precis, det är ju många som beskriver mig som den personen. Ja, jag tänkte precis säga det. Om ni lyssnar på den här podden så vet ni säkert att jag kanske inte är den här personen, men det blir ju ofta de här diskussionerna, särskilt de inlägg jag skriver där det blir många kommentarer. De tenderar ju alltid vara det här där jag på något sätt, där jag är den här personen i princip mot dem. Det är jag. Där är du säker? Det är ju för att… Ja, precis. Jag är ju säker. Och framförallt så, även ibland när vi diskuterar nu, just för några veckor sedan så pågick en jättediskussion på min blogg då kring det här med, just den här mamman då som har skrivit sin debattartikel.

Där många skrev till mig, du är taskig, det är ingen förståelse, det är liksom inte bara du som läser forskning. Men visa mig något som motsäger mig det här, för jag är påläst på det här ämnet. Jag skrev liksom en artikel om det på tyngre, för bara tre, fyra veckor sedan innan det. Där jag liksom lade två heldagar på att söka runt och läsa de här artiklarna. Alltså 16 timmar då. Då har jag liksom lite grundkunskap sen innan. Jag lade 16 timmar till bara för att uppdatera mig. Så jag visste ju vad som fanns. Och så kommer de och påstår någonting som är helt annorlunda. Och då har de ju bara fel. Och då blir ju jag lite kaxig. Och då säger jag till dem, nej du har bara fel. Så skriver de, hur kan du bara säga bla bla bla? Men kom med en referens då.

Den kom ju aldrig såklart. Jo, han kom med en referens där abstraktet verkar passa in. Och så berättar jag för honom, men du den här studien skrev jag om 2013. Och om du läser hela studien så passar den inte in. Det är bara så abstraktet verkar passa in. För du har antagligen inte läst mer än det. Man kan ju vara den här dryga personen i vissa diskussioner. Vi skrattade lite åt det här innan. Den här uppfattningen som många människor har att du måste möta dem halvvägs. Att det liksom handlar om den här kompromissen att jag vill bygga ett stort sandslott och jag vill bygga ett litet sandslott. Vi bygger båda två eller vi bygger ett mellanstort sandslott. Alltså det är ju inte det det handlar om här. Det handlar ju om… Det handlar om vad skulle kunna vara rätt?

Och där finns fortfarande ett spann som vi pratar om här, socker, liksom. Vad är en rimlig sockerrekommendation? Var ska vi ha det? Ska det vara vid 10%-5% som man diskuterar nu? Det kanske till och med ska vara lite högre. Det kanske kan vara lite lägre. Vi vet inte säkert. Så det är ett diskussionsspann, absolut. Men när någon kommer in och skriker att socker är ett gift. Då har de liksom lämnat diskussionsspannet. Då är de ute i vovvoland. Och då vet vi det. Det som är rätt blir inte bättre av att vi tar hänsyn till vad de säger.

00:51:29 – Wille: Nej, det var inte alls det jag menade. Det jag menade är att om man är 100% säker, då har man också väldigt mycket fakta som man kan presentera. Då tål den åsikten att stampas på. Man kan verkligen pröva den. Men om det är någon som är 100% säker och så frågar man dem efter fakta och så länkar dem till ett Youtube-klipp, då kan man undra lite såhär, men vad fan, är det din research det? Är det det bästa du kunde producera? Och är man konsekvent en sån person, då har man ju fel. Iallafall någon gång måste man ju ha det, för då har man ju inte kollat upp saker ordentligt.

Grader av fel: bevisat fel och rena påhitt

00:52:11 – Jacob: Vi har kommit en bra bit på vägen här. Jag tänkte att vi skulle avsluta här med en annan slide som jag hade med här som jag tycker kan vara bra att diskutera. Vi har varit inne på nyanser av det här många gånger. Jag kallar det grader av fel. Det finns olika sätt att ha fel på här. Vi har pratat jättemånga gånger om det. Man vet aldrig säkert inom vetenskapen på sätt och vis. Sen kan man vara löjligt, löjligt säker liksom, som vi tar på gravitationen, evolutionsteorin, såhär. Men man kan aldrig bevisa nånting till hundra procent. Vi tar nåt riktigt korkat argument där från antivaxxarna nu. Där är ju nån, vad var det? De Niro och nån annan, som har lovat hundratusen dollar till den som kan bevisa att vaccin är ofarligt. Det är ju inte det som är frågan.

Det är ju inte det som är intressant. Alltså jag skiter i om det är ofarligt eller inte. Jag vill veta, är det bättre än att inte ta sprutan?

00:53:07 – Wille: Precis, är det relativt farligt?

00:53:10 – Jacob: För där händer någonting om du inte tar sprutan också. Där finns en risk om du inte tar den också. När du tar sprutan händer ingenting för miljoner och miljarder människor. Sen är det biverkningar. Men där är risker om du inte gör någonting också. Så det du ska bevisa är ju, är vaccin bättre än att inte vaccinera. Och där är det ju bara löjligt att säga att det är något annat där. Om vi pratar om de här klassiska vacciner såklart. Vi har varit inne här. Det finns olika typer av vaccin. Det finns experimentella vaccin. Man börjar ta fram vacciner mot vissa typer av cancer och så här. Det är ju teststadier fortfarande. Vi vet inte fördelar, nackdelar, risker, vinster och sådana här saker där. Men de här vanliga barnvaccinen då som folk kanske är mest rädda för generellt sett ändå.

Alltså, det är ju en löjlig vinst. Det finns liksom inget annat. Sen, du kan bli sjuk ändå. Ditt barn kan dö. Sånt är livet. Det är bara det att om du väljer den andra vägen och skiter i vaccinationerna, då ökar du riskerna för att ditt barn ska dö eller bli sjuk.

00:54:11 – Wille: Och andra barn.

00:54:13 – Jacob: Och andra barn, ja precis. Så det är liksom, du gör fel, och det är ju det som är frågan. Det är där de här pengarna ska sättas. Du kan ju aldrig bevisa att det är ofarligt liksom. En på miljarden blir sjuka, hur fan ska du bevisa det? Ska du göra en randomiserad, kontrollerad studie med 50 miljarder? Så många människor finns inte.

00:54:29 – Wille: Nej, det är ju den här, bevisa att Bingfoot inte finns. Ja, precis. Vi har Legolas som vi pratade om i tidigare avsnitt.

00:54:35 – Jacob: Vi har Legolas i skogen. Wille säger att han inte finns där, men han ska bevisa att han inte finns där. Det går inte. Det går inte. Det finns grader av fel. Det finns de här sakerna som är bevisat fel, men som ändå lever vidare. Det är ju det som faktiskt är riktiga myter, kan man väl säga då. Det är ju tiotusen-regeln till exempel. Du behöver tiotusen timmars träning för att bli riktigt bra på något. Eller varianten på det här är att du behöver… Får du tiotusen timmars träning så blir du expert på någonting.

00:55:08 – Wille: Det är bullshit.

00:55:09 – Jacob: Det är bullshit. Det är sant att man behöver träna mycket. Men tiotusen timmar, det är liksom bara höftat. Det är bara taget ur luften i princip. Det var ett medelvärde i en studie på violinspelare tror jag. Men tar du medelvärde på sprinters i OS så är det typ tretusen tvåhundra timmar.

00:55:25 – Wille: Exakt. Det är lite kul att jämföra till exempel cyklister med sprintare. Ja, precis.

00:55:29 – Jacob: Du kommer träna helt olika mycket. En gymnast som är på elitnivå när han är femton, det är ju fysiskt omöjligt att de skulle ha hunnit med tiotusen träningstimmar innan det. Det är bevisat fel men det lever vidare ändå. Sen finns det de här påståendena som inte är bevisat fel men det är ju bara så mycket fel så det inte finns. Det är liksom inte baserat på någonting. Vi pratade här när man skulle hitta på sina hypoteser innan. Det baserar man ju på tidigare kunskap. Men om du bara tittar tidigare kunskap här liksom då. Ja men det här vet vi. Vad skulle kunna vara rimligt? Om någon bara påstår något som inte alls överhuvudtaget är rimligt, men vad vi vet. Då kan man ju säga att det här är ju påhittat från början. Det finns frekvensarmbanden, de här power-balance som fanns.

Kommer du ihåg när det var en grej?

00:56:21 – Wille: Alltså att det var på riktigt, att det var såhär att folk trodde att det kan funka.

00:56:25 – Jacob: Jag sålde ju de här placebobanden. De gick som smör. Jag köpte in dem som ett skämt och Jenny bara skakade på huvudet såhär. Ska du verkligen lägga pengar på det här? Jag hittade någon i USA som hade dem. Jag fick betala portot och jag gick liksom plus minus noll och minus tjugo arbetstimmar till sist för jag skulle lägga alla i kuvertet och sådär. Jag gjorde det ju bara för att jag skulle skriva ett roligt blogginlägg, men det gick bra. Ja, det var så jävla roligt det där. Ja. Men i alla fall, det är ju helt påhittat. Healing är helt påhittat. Liksom, där finns ingen bas i det. Om vi tar akupunktur, att vi har det här yin och yang i kroppen. Meridianpunkt, shio, meridianpunkterna. Homeopati. Ja, det är bara påhittat. Nu har man ju tyvärr ändå lagt pengar på det för att motbevisa det.

För att folk har varit, de har envisats med att påstå att det funkar. Om man har lagt pengar på att motbevisa det, men det hjälper ju inte ett skit såklart. För är folk så dumma och tror på det från början så kommer det inte, alltså de har ju inte, de har ju inte, de har ju inte hamnat där för ett evidensbaserat resonemang. De har hamnat där för att de inte resonerar, vad säger jag, rationellt. Och då kan du inte få ut dem med rationella argument i princip. Man brukar säga, du kan inte resonera en person ur en ståndpunkt som de inte rationerar sig in i. Kan man väl säga.

00:57:43 – Wille: Men ta till exempel homeopati. Om det skulle funka så bryter det mot fysikens lagar. Nu pratar vi om att fungera bortom placeboeffekten hela tiden. Om det skulle funka så bryter det mot fysikens lagar. Om det inte skulle finnas en enda studie på att testa homeopati, då skulle man ändå kunna säga att det inte funkar. Du kan lika gärna vaska den där idén, för i så fall ska allting vi vet om fysik, då stämmer inte det. Skulle det dyka upp en studie med signifikant resultat, det du ska säga då är att det är en teststudie.

00:58:10 – Jacob: Det är fel, precis. Så det är ju liksom de här riktiga hokus pokus grejerna. De tror jag att de flesta skrattar gott åt. Men ibland så blir det en grej. Som power balance som ändå, det var ju ändå en ansenlig människa som köpte de här i alla fall. Sen om de verkligen trodde på det eller de blev lurade av det här testet då eller vad som helst, det vet vi inte. Eller så var det bara, det var en kul grej att ha på armen för att idrottarna hade det på armen.

00:58:33 – Wille: Hologram. Fuck me.

Sannolikt fel och överdrifter från tidig forskning

00:58:39 – Jacob: Sen har vi en annan då variant här. Det är påståenden som inte är bevisat fel fullt ut men som väldigt troligen är fel. Och där kunde vi väl ha gluten. Det har ju visat sig att det kan finnas nyanser då. Vi pratade om det här med IBS kan ha ett litet problem. Det kan finnas personer som har svårt för gluten i sig i större mängder såhär. Så liksom där är liksom ett korn av sanning med att det skulle vara dåligt för alla Inga belägg för det. Sannolikheten att det skulle komma belägg för det är… Alltså de är så små så det är löjligt, känns det som. Tycker jag. Personligen. Det är liksom det här. Hur höftar du sannolikheten? Det kan man ju inte. Alltså vetenskap… Du kan ju inte… Ja, det är vetenskapligt bevisat att detta är sant till 97%.

Alltså det kan man ju inte säga. Utan det blir ju alltid en, man brukar använda lite ord för det såhär. Extremt sannolikt, verkligen sannolikt, troligt, möjligt, inte troligt, antagligen fel. En skala neråt kan man väl säga, upp och ner.

00:59:46 – Wille: Man kan säga att den globala uppvärmningen, för tio år sedan, låg i det gränslandet att det är möjligt att det skulle kunna vara så att det inte är människorna som har orsakat den. Men det är extremt osannolikt att det är på det sättet. Att säga det nu är bara löjligt. Det var inte fysiskt omöjligt att det kunde vara någon form av soleffekt då.

01:00:07 – Jacob: Säger man det nu så är man på punkt ett det här. Alltså påståenden som bevisat fel men lever vidare ändå. Medans det finns en hel del saker som ligger här som inte kanske är bevisat fel fullt ut. Men som väldigt troligen är fel. Och där är det ju liksom en person som då står och proklamerar självsäkert att det är såhär. Det är ju en person som antagligen inte bryr sig om evidens. Så där har du ju de som ska sorteras bort på sätt och vis. Tycker jag.

01:00:35 – Wille: Kolla om de säljer en bok, eventuellt.

01:00:37 – Jacob: Ja, gluten har många som säljer böcker. Nej men allvarligt talat, en person som påstår i sin bok att alla ska inte äta gluten och säger att det är evidensbaserat. Det är en person som ljuger. Rakt ut. Det är en person som man… De behöver inte ljuga rakt ut. De kanske är desillusionerade själva. Många av de här svenska dietboksförfattarna, Pely-författarna. Jag personligen är övertygad att de flesta av dem bara kopierade amerikansk litteratur. Läser du SHF-böckerna så är det som att läsa en Gary Taubes-bok fast lite fördummad översatt. Det var liksom ingenting nytt. De hade inte tillfört något eget. Det var liksom knappt någon egen historia. Det är en rolig grej, för Gary Taubes fick ju en studie fel i sin bok. Han förväxlar den här Seven Nations Study då med Ancel Keys på ett ställe i den boken.

Och det här felet sen, Gary Taubes bok, det finns ju liksom i 80-90% av alla andra LCHF-böckerna. För de har ju inte läst studierna själv, de bara copy-pastar mer eller mindre liksom. Där kan vi ge kostdoktorn lite cred för han har faktiskt fått rätt i sin bok. Så han har väl tittat på det lite. Inte för att boken blev bra, men den är… Vill man testa LCHF så kan man säkert läsa kostdoktorns bok. Bara du inte går på folk i kafferummet och säger att de gör fel när de äter potatis sen. Gå vidare. Punkt fyra. Överdrivna påståenden baserat på mindre forskning. Det är ju det här osäkerhetsmomentet. Där har vi ju den riktiga pseudovetenskapen vanligtvis. Allt det här med tarmbiotan idag. Vi vet, det finns ju väldigt mycket som talar för att den är viktig.

Men det vi vet praktiskt från den här informationen det är i princip att Ja, ät mer frukt och grönt. Fiberrika liksom grönsaker, baljväxter, bönor, rotfrukter. Och ät mindre processat kött, socker, vitt mjöl. Och var det någon som inte visste innan att vi skulle äta mer av det?

01:02:43 – Wille: Nej.

01:02:46 – Jacob: Men, men i kölvattnet av det här då, det kommer ju liksom alla de här bokförfattarna då som säger sig själva ha lösningen på det här. Så här fixar du din depression, så här fixar du ledsmärta. Du ska äta mer av det här X och mindre av det här Y liksom. De säger att det inte bara ät mer frukt och grönt och baljväxter och bönor såhär utan det är… Du ska äta mer ingefära.

01:03:12 – Wille: Lila grönsaker.

01:03:14 – Jacob: Lila grönsaker, precis. Alltså vi är inte där. Vi är inte där än så länge.

01:03:20 – Wille: Nej.

01:03:21 – Jacob: Vi har DNA-testerna. Samma sak. Man säger att… Gör ett DNA-test så kan du berätta om du ska träna den här sporten eller den här sporten. Du får reda på om du ska äta mycket fett i din kost eller lite fett i din kost. Vi är inte där.

01:03:36 – Wille: Nej. Vi vet att det är viktigt. Men vi vet inte på vilket sätt eller hur man ska använda den informationen.

01:03:42 – Jacob: Vi vet inte vad den praktiska konsekvensen av det här är. Så vi kan analysera, eller vi, människor och forskare kan, jag kan inte, analysera tarmbiotan och säga att det här ser bra ut för där är liksom, man brukar säga att man vill ha ett stort mångfald. Det är väl det man säger nu ungefär. Det är det som är bra. Och så vet man vissa som verkar vara sämre om det är mycket av dem och vissa som verkar vara bra om det är mycket av dem. Men du skulle liksom inte kunna titta på en person och säga att den här personen behöver äta mer paprika. Det är där det hade blivit väldigt coolt om vi hade kunnat komma till den nivån. Det är mycket möjligt att vi kan komma dit i framtiden. Den här personen med den här tarmbiotan har extra svårt att äta processat kött.

Eller kommer reagera ännu sämre på det. Det fanns ju någon cool studie som publicerades där man verkligen hade gjort det här. Man tittade på människornas DNA och tarmbiotas DNA. Och så kunde de förutspå hur blodsockerkurvan skulle bli om folk åt en brödskiva. De kunde säga att den här personen kommer få en mycket lägre blodsockerkurva än vad den här personen får av samma typ av bröd. Och i samma mängd. Så det kommer antagligen komma mer och mer det här. Men vi är verkligen inte där koksboksförfattarna är idag. Eller dietboksförfattarna är idag.

01:04:57 – Wille: Tar man exemplet med träning, om man tar ett gentest för att se vilken träning man ska göra. Du kan göra det, och du kan förutsäga vilken träning du ska göra. Men det kommer inte vara bättre än att bara låta folk testa olika former av träning och se vad de svarar på. Det i sig tillför ingenting idag, utöver vad vi hade kunnat göra sedan innan. Det hade ju varit skitcoolt om man kunde göra. Om man bara tar ett test på sin unge. Du ska ju bli golfare. Det är så du ska tjäna pengar åt mig. Så bara ut och kör. Svinga liksom. Men det funkar inte idag. Nej, precis.

01:05:28 – Jacob: Både punkt tre, där vi pratar om de här påståendena som inte är bevisat fullt ut, men som troligen är fel. Plus de här överdrivna påståendena baserat på preliminär forskning. Det är ju här vi har de här stora problemen. Det är ju den som skriker högst som oftast vinner. För här blir det ju som jag bad Wille där liksom. Innan här, han skulle motbevisa att då tomater gav cancer. Att det bästa du kan konkurrera, alltså det enda du kan dementera här är ju att säga att det här är överdrifter. Vi vet inte att det är såhär. Om det gäller kokboksförfattarna säger att du ska äta en grönsaksshot varje morgon. Sannolikheten att det skulle vara dåligt med grönsaksshot är ju extremt liten. Jag har inget emot att folk vill ta i sig en grönsaksshot på det viset.

Det blir ju lätt så att de också har de här kokboksförfattarna att du ska inte dricka mjölk. Du ska inte äta gluten.

01:06:28 – Wille: Och då kommer du, nej men alltså det kan du inte påstå.

01:06:33 – Jacob: Det är inte bevisat det här. Det är liksom en överdrift. Och både mjölk och gluten då, tycker jag i alla fall, tycker jag då är punkt tre. Alltså att det är troligen fel. Men jag kan ändå inte bara säga att det här är så fel det bara kan bli. Man kan ju inte bara stå och skratta åt det. Utan man får resonera och visa det som finns och säga, det finns inga stöd för det överhuvudtaget idag. Men då blir ju den rätta reaktionen det här. Men de känns så säkra så jag äter nog inte ändå. Men varför ska man äta det som man brukar säga? Men varför äta det? Då har jag ju en artikel på tyngre i princip, det här med gluten. Varför ska du äta gluten då? Nej, men det behöver du inte göra om du inte vill. Men problemet är att om du sänker ribban här, att det räcker med att folk ska skrika högt.

Det räcker med att folk ska bara säga på något, liksom hitta på grejer från lösa fakta. Då kan ju liksom vem som helst skicka vad som helst över din lilla ribba där nu, för att den är så långt nere. Och då helt plötsligt så kanske du börjar bli rädd för bekämpningsmedel. Alltså du vet, du får inte lova att äta icke ekologiskt för då dör dina barn. Det finns ju många småbarnsföräldrar som liksom aldrig skulle drömma om att ge sitt barn ett konventionellt odlat äpple. Baserat på ingenting mer än skräck. Det finns ingen

Regression to the mean och risken för ätstörningar

01:07:42 – Jacob: orsak som helst att vara rädd för det här. Men någon har skrikit det. Du har blivit rädd för det, för din ribba var låg. Och så kommer det mer och mer grejer över. Det är där ätstörningar och sånt lätt kan komma in. Vi säger att vi har en person som har lite skov med ont i huvudet. Huvudvärk en gång i månaden i genomsnitt. Ibland går det tre månader utan huvudvärk. Ibland kommer det två gånger på två veckor. Men i genomsnitt en gång i månaden. Har du då huvudvärk och det brukar gå över på en dag så har du någon gång att det är en och en halv dag har det varat. Då blir du lite orolig. Ja, men vad fan. Så börjar du googla huvudvärk. Orsaker. När du googlar det här hittar du oftast huvudvärk. Ja, men det kan vara gluten. Och så utesluter du gluten resten av dagen och så vaknar du upp nästa morgon och vad har antagligen hänt, Wille?

Det har gått över. Det har gått över. Regression to the means som vi har pratat om flera gånger här. Folk börjar ofta söka hjälp eller börja googla grejer när de mår som sämst. Och mår du som sämst så är ju sannolikheten väldigt stor att du kommer må bättre igen. Särskilt om du har haft den här återkommande huvudvärken som går i skov. Men du tar bort gluten och du mår bättre så du säger att det var gluten. Och så kanske du har efter det här så får du det här lite tur att det är tvåmånadersperioden. Där du inte får något skov igen. Och så har du liksom bara tagit bort vetebullar. Alltså de uppenbara grejerna för gluten. Och så får du ett skov till. Och då tänker du inte att jag kanske bara inbillar mig med gluten, utan den spontana tanken då är att jag har ju ändå slarvat lite.

Jag har ju inte tittat på baksidan av alla förpackningar. Det kan vara spår av gluten i vissa saker jag äter och sådär. Och så börjar du plocka bort allt det.

01:09:19 – Wille: Ölen försvinner. Ja. Livet är över.

01:09:24 – Jacob: Ja, för vissa. Du har plockat bort det och så går det lite mer tid då. Ditt sko försvinner ju såklart igen, för det gör ju skoven. Och så kanske det kommer ett nytt skov och då av en slump kommer det att ta tre månader till nästa gång. Då har du inbillat dig att det ändå hjälpte lite, för det kommer ju inte lika ofta som det ibland gör. Men så kommer det en huvudvärk igen och du tänker, fan nu har jag ändå varit noga med gluten. Då kanske du går in igen och tittar, vad har din guru mer att säga? Vad kan mer orsaka huvudvärk? Ja, med mjölk. Och så börjar man plocka bort, och så varje gång man blir sjuk sen, så klandrar man sig själv. För att du har ju läst att det är ju det här som ger huvudvärk. Och får du då huvudvärk, då är det du som har gjort något fel.

Då är du fast i den här cirkeln. Jag gör det inte tillräckligt bra. Jag plockar inte bort tillräckligt många saker av min mat. Och där är det ju de som är känsliga. Det är ju en ätstörning som är på gång där.

01:10:16 – Wille: Din poäng är att hade du haft en högre ribba för vad du ska plocka bort, då hade du aldrig plockat bort gluten. Du hade aldrig plockat bort mjölk. För det finns inte den typen av bevisning för att det skulle vara det som ger dig den här återkommande huvudvärken. Det är ju snarare ölen, helt enkelt.

01:10:30 – Jacob: Och sen ska jag säga, alltså har man de här problemen, alltså jag är helt för att man experimenterar. Förutsättningen där när man experimenterar det är att man försöker göra det på ett lite vetenskapligt sätt. Om du har koll på att jag brukar ha ett skov i snitt per månad, mät då verkligen att du får färre skov. Så du inte gör som vi pratade här om C-vitamin och börjar tänka, ja nu fick jag ju ett skov igen men det var inte lika farligt som förra gången. Det måste ju vara för att jag inte åt gluten. Det hade blivit mycket värre om jag hade ätit gluten. Det är därför man bara självbekräftar man.

01:10:59 – Wille: Alla sådana här grejer som går i vågor, som ryggsmärta och sådana saker, det är därför det är så känsligt för den här typen av humbug. För det är ju verkligen såhär… Ja, det är ju där du har alla de här som marknadsförs som saker.

01:11:09 – Jacob: Ja.

01:11:09 – Wille: Mageont.

01:11:10 – Jacob: Ja. Sen finns det ju de som motbevisar cancer, eller säger att de ska bota cancer. Men det är ju oftast punkt två då. Trams från början. Men ingen har motbevisat det för att det är bara så löjligt så att ingen pallar lägga pengarna på det.

01:11:22 – Wille: Och där är ju folk tillräckligt desperata för att prova vad som helst, dessvärre.

01:11:26 – Jacob: Ja, så är det ju också.

Överdrivna verkliga effekter och självrättande vetenskap

01:11:28 – Jacob: Två punkter kvar, sen ska vi lägga ner det här podden. Vi drar ut på tiden. Mer grader av fel. Nu är vi inne på det som egentligen kanske inte är… Vi börjar komma till saker som ändå stämmer fullt ut. Som man vet stämmer. Överdrivna påståenden, bevisad effekt. Bevisad mindre effekt. Det har vi redan pratat om det här med processat kött. Där fick vi rubriker att kött är lika farligt som rökning.

01:11:56 – Wille: Sitta är det nya röka.

01:11:59 – Jacob: Sitta är det när jag röker, den blir jag pist på. Det är ju faktiskt fysioterapeuter som liksom går i bräschen där och det mår jag lite illa över. För det är det ju inte. Vi ska inte likställa det. Vi måste ge nyans på sådana här saker.

01:12:12 – Wille: De har ju också inom citattecken en bok att sälja. I och med att de står i fronten för att man ska röra på sig eller vad man ska säga.

01:12:18 – Jacob: Ja, men det funkar inte. Vi måste ge relation på det här, för annars blir det att folk till sist silar mygg och sväljer kameler och sväljer elefanter. Det är olika beroende på vem man frågar eller vad man googlar på. Du kan googla på båda, båda träffar. Grejen är att då kanske folk missar de här stora sakerna för att de är så rädda för de små sakerna. Ja, allt jag kan så sitter en rökare där och bolmar liksom. Ja, men inte lika mycket som din rökning där alltså. Nej. Så det är väl det stora problemet, tycker jag, när man överdriver de mindre påståendena. Sista punkten. Jag var inne på det här i ett avsnitt tidigare när jag var med i tyngre radio med Andreas och Alex. Det här är ju saker som i princip… Alltså de är ju… Det är antagligen så.

Det är inte gravitationsteorin för då är vi ju 100% men… Det är inte 100% att det stämmer fast det är baserat på väldigt goda grunder. Och här är egentligen inte problemet på något sätt tycker jag att man inte ska säga att det är så. För det tycker jag absolut man kan göra. Det är ofta de här sakerna jag skriver om när jag skriver de saker som stämmer. Istället för att skriva om när jag dementerar saker som andra skriver. Så det är mest denna typen av artiklar jag brukar skriva. Inte de som brukar läsas mest tyvärr, men det är oftast de jag brukar skriva. Det här ska inte kallas för myter eller överdrifter, men problemet är väl egentligen här att det är baserat på goda grunder. Det är antagligen rätt, men någon gång kommer det bli fel.

Då finns det människor som vill utnyttja det här. Och vill peka på, titta, han eller hon eller de eller den organisationen, den gruppen, de hade fel här, du kan inte lita på dem.

01:13:59 – Wille: Det där är grejen med den vetenskapliga processen. Tanken med det är att den ska vara självrättande. Alltså att man ska kunna testa när man har haft fel och så ska man kunna ändra på det helt enkelt. Det här var det som du var inne på i tyngre radier. När ska en myndighet till exempel ge råd? När är det tillräckligt goda grunder att ge råd? Då kan man klandra dem både för att de ger råd för tidigt eller att de har gått ut alldeles för sent. Och så har man förlorat liv eller förlorat möjligheter på grund av att man har gått ut alldeles för sent.

01:14:26 – Jacob: Precis. Vi snackar nu liksom. Alla säger socker, det är dödens gift. Liksom sådana här saker. Dödens gift. Det är livsfarligt. Det är inte livsfarligt. Folk har ju ätit det jättelänge. Man överlever. Vi tar Hatsta då som är liksom den här… Samla jägarfolket som är väl det som är mest välstuderat som fortfarande lever väldigt traditionellt. Alltså de stoppade i sig mängder av honung. Under perioder kan de ligga 60-70% av kaloriintaget är honung. Då är de lite aktiva. En man kan ha 2000 kalorier på en dag från honung. Vilket då i princip är från socker. Testar den här personens blodvärden, kollar den personens vikt. Normalviktig. Normala blodvärden. Inget högt blodtryck och sådana här saker. Det är inget gift. Vi har studier.

Folk som äter frukter. Om något så har de lite bättre hälsovärden. Det är liksom inget gift. Där finns någon gräns. Det kanske är dåligt i vissa sammanhang. Jag trackar mycket på läsk. Läsk ska du verkligen inte dricka, tycker jag. Alltså sockersöta läsk. Men det är inget gift. Det kommer inte hända något farligt om du dricker det i en burk. Det är liksom inget att oroa sig för. Men man kan ändå hålla på liksom, är det dags att sänka gränsen? Kanske för barn? I Amerika är det vissa organisationer, de officiella råden är inte sänkta, men där är vissa organisationer som har sagt liksom, barn över två år, upp till, jag tror det är tonåren och sånt där, att de bara ska äta 5% energiproducent tillsatt socker. Inte egentligen för att de säger att socker är så dåligt, utan mest för att socker då tar plats från näringen och näringen behöver barnen för att det är viktigt.

Men även för att man säger att det då skulle kunna höja hjärt-kärlsjukdomsrisken på sikt. WHO säger också 5% som ett råd, främst baserat på att öka risken för karies, men de säger också att det skulle kunna vara möjligt att det förbättrar hälsan ytterligare. Så man liksom där, ja, men när är det dags att sänka gränsen? Vad gör vi med det? Vi pratade om jordnötter i tyngre radio redan nu. Eller då, när jag var med där. Jag tycker man redan nu ska gå ut med rådet att småbarn ska äta nötter.

01:16:38 – Wille: Det tycker jag är ett bättre exempel. Det är svårt att säga att det kommer få någon negativ konsekvens om man skulle strypa sockerflödet i samhället. Men man kan säga att det kan få en negativ konsekvens om vi börjar ge små barn jordnötter. Det kan också få en negativ konsekvens om vi inte ger barn jordnötter. Det är den avvägningen som är det svåra här. När ska man gå ut med det?

01:16:58 – Jacob: När ska man gå ut med det? Evidensen nu pekar ganska solklart mot att det är bra att börja ge barn det tidigt. Du minskar risken ordentligt för jordnötsallergi. Vi har Livsmedelsverkets kostråd. Jag tycker inte att de ska ha några makronutrienter överhuvudtaget. Alltså det här fokuset på så många gram kolhydrater och fett och sådär. Det var ju fokus både på kolesterol och mättat fett. Historiskt sett, även om vi aldrig haft specifika råd kring kolesterol i Sverige. Men det har ändå varit mycket snack om man ska minska det och så. Där kan man väl i efterhand säga att det var i alla fall… Man la för stor vikt vid det. Så det var en sak. Men samtidigt har de alltid haft rådet att äta mindre socker. De har alltid haft råden att vi ska äta mer frukt och grönsaker.

Så tittar du på råden generellt sett är det många fler saker som stämmer än som kanske visar sig fel nu när man är efterklok. Sen så kanske de inte var baserade på riktigt goda grunder heller. Det stressades ju fram många av de här kostråden. Det vet man ju nu i efterhand att man behövde. Men poängen här är i alla fall att även påståenden som kanske inte är 100% säkra men baserade på väldigt goda grunder, de kan bli fel ibland. Men jag tycker att så länge man är tydlig med att det är goda grunder så är det bra. Det är okej.

01:18:16 – Wille: Och att man är beredd att ändra sig. Man är beredd att ändra sig, precis. Långt avsnitt. Ja, ska man säga. Nu får du vakna till alla som sitter kvar med hörlurarna i öronen. Nej, men det är jävligt intressant det här. Man kan spinna vidare mycket på det. Jag tycker som sagt att det blir väldigt intressant när man tar ner det på en individ, hur man kan använda det här. För det är ju så hela tiden att man går och gör observationer och så drar man slutsatser utifrån det på keffa grunder. För att man är en individ i en värld full av olika orsakssamband som är jävligt svåra att gräva i på något sätt. Ja, märks det att jag är trött eller? Ja, lite. Men det är jag också, så det är okej. Ja, vi avrundar väl där, så hörs vi när vi hörs.

01:19:05 – Jacob: Det gör vi. Ha det gott. Tja. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *