Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
Martin Altermark gästar återigen Tyngre Träningssnack tillsammans med Jacob Gudiol och Wille för att prata om CrossFit ur både ett motions- och tävlingsperspektiv. Avsnittet inleds med en tillbakablick på det senaste årets CrossFit Games, där Martin var med bakom kulisserna som coach åt Lukas som tog en fjortondeplats – Sveriges bästa placering någonsin. De diskuterar tävlingens tioårsjubileum med den oväntade resan till Aromas i norra Kalifornien, bristen på vilodagar och hur CrossFit blivit allt mer mainstream i takt med att sporten dykt upp på Netflix, samtidigt som svensk boxkultur generellt präglas av sundare träning än den tidiga machokulturen.
En stor del av samtalet kretsar kring hur man som nybörjare ska tänka när man vill testa CrossFit. Martin betonar att CrossFit inte är en enhetlig franchise och att kvaliteten mellan olika boxar varierar kraftigt. Hans råd är att ställa många konkreta frågor om varför man utför vissa rörelser, repetitioner eller konditionsupplägg, samt att se om gymmet har en tydlig och strukturerad process för att ta emot nya medlemmar. På Crossfit Uppsala skiljer man tydligt på dem som tränar för att få ett bättre liv utanför gymmet och atleter som i högre grad anpassar livet efter träningen och accepterar högre risker.
När det gäller att kombinera styrka och kondition (concurrent training) varnar Martin för det vanliga misstaget att för tidigt göra tyngdlyftning och gymnastik till anaerob, failurebaserad mjölksyreträning. Även om elitens pass kan se ut så är deras tempo i själva verket aerobt och jämnt fördelat över varven. För de flesta är det bättre att bygga en grund med separat och mer polariserad styrke- och konditionsträning, börja med högre repetitioner för att lära in rörelser och successivt gå vidare via kontrollerade intervallupplägg som EMOM (Every Minute On the Minute) och kortare vilotider innan man blandar allt i mer ostrukturerade AMRAP-pass.
Hur mycket man bör polarisera träningen beror också på vilken typ av atlet man är. Martin delar upp utövare i sprintertyper – ofta muskulösa, explosiva personer som går ut för hårt och brinner upp i längre tester – och uthållighetstyper som har lättare att hålla jämnt tempo men ibland håller igen för mycket. Sprintertypen mår ofta bäst av tydligt separerad träning med lugnare kondition och tyngre styrka, medan uthållighetstypen tål mer blandade pass. De diskuterar även skillnaden mellan deskriptiv och prediktiv testning, varför en timmes rodd säger mer om grundkondition än en blandad WOD eller Assault Bikes som saknar normalisering mellan maskiner, samt hur hastighetsbaserad styrketräning med fokus på maximal intention kan motivera till utveckling.
Avslutningsvis svarar Martin på lyssnarfrågor om skador, kost, träningsvolym och moderna rörelsetrender. De vanligaste skadorna uppstår när volym eller intensitet stegras för snabbt, särskilt runt axelleden vid dynamiska övningar som kippade pull-ups där den snabba excentriska inbromsningen ställer höga krav. Därför rekommenderas statiska hängövningar och en sund balans mellan strikta och dynamiska rörelser. Gällande kost påpekas att högintensiv CrossFit drivs av kolhydrater och att LCHF eller periodisk fasta i kombination med hård träning lätt leder till undernäring och utbrändhet. Samtalet rundas av med reflektioner kring elitens träningsmängd jämfört med äldre atleter som Carl Dyall, samt ett balanserat perspektiv på trender som 3D-träning, Ido Portal och dynamisk mobilitet: för den som tränar två till tre gånger i veckan bör fokus ligga på att träna snarare än att lägga halva passet på generell rörlighetsträning.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och snack om cykling
00:00:22 – Wille: Goddag och välkomna till tyngre träningssnack med mig Wille och Jacob Gudiol.
00:00:28 – Jacob: Tjena Wille. Tja, hur är läget? Det är fint idag. Började på min nya penicillink nu. Började släppa, kan börja gå igen ordentligt.
00:00:39 – Wille: Det är ditt knä som spökar.
00:00:40 – Jacob: Det är knät som spökar ja. Men det blir bra nu.
00:00:45 – Wille: Du bidrar enhanda till antibiotikaresistensens ökning i Sverige med ditt beteende.
00:00:53 – Jacob: Nej, jag är ju bra på att ta mina tabletter. Förra gången blev det helt friskt. Problemet är att jag slog upp ett sår igen och så fick jag ett nyinfektion. Sluta med det. Jag bidrar ju väldigt, väldigt, väldigt extremt lite, men man bidrar väl varje gång man nyttjar det kanske.
00:01:10 – Wille: Du får skärpa dig helt enkelt. Vi har med oss en gäst, en återkommande gäst. Det är Martin Altermark som är med oss. Välkommen.
00:01:18 – Martin: Tack, tack. Kul att vara med.
00:01:20 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:22 – Martin: Det är bra, är det faktiskt.
00:01:27 – Wille: Vi ska inte komma in på cykling, för vi kom precis fram till att då kommer det här spåra ur. Men du sa precis att du sitter och våndas över ett kommande cykelpass här.
00:01:35 – Martin: Ja, precis. Det är väl det förstås. Nu blev det lite sämre. Nej, men det börjar väl bli de här syraträskspassen som faktiskt gör ganska ont. Kanske ska göras om man ändå vill prestera i någon form av syraträsksport.
00:01:51 – Wille: Ja, en kilometer på bana är det det du ska göra.
00:01:53 – Martin: Ja, där någonstans. Cykla fort, inte så länge. Och tolerera och försöka hålla uppe hastigheten så gott det går.
00:02:02 – Wille: Anknyter det här på något sätt till det vi ska prata om idag, nämligen CrossFit? Har du funnit velodromcyklingen genom intensitetsträningen i CrossFit, eller hur ligger det till?
00:02:18 – Martin: Nej, så är det väl inte. Cykling har alltid legat mig varmt om hjärtat faktiskt. Jag har alltid cyklat mycket, men aldrig riktigt tävlingscyklat och sådär. Det det anknyter, det är väl möjligen det vi pratade om lite när vi hälsade på varandra innan vi började spela in, det är att det kan vara bra att hitta sporter som är oerhört små och marginaliserade, som nästan ingen tävlar i, om man vill låtsas att vara lite bra. Precis som CrossFit, det har jag ju i princip pensionerat mig ifrån då sen en massa faktiska, duktiga atleter började med det. Då har man tagit steget in i Belladrome-cyklingen då. Men snart börjar det väl bli för många där också, så vet jag inte vad jag ska hitta. Boule! När det börjar bli fler än hundra så är det svårt med topp-hundra helt enkelt.
Precis! Så där finns det väl en anknytning då, ett desperat sökande efter en marginaliserad sport.
00:03:15 – Wille: Det låter ju fantastiskt. Men du, vi ska ju prata om CrossFit och du håller
CrossFit Games och Lukas 14:e plats
00:03:20 – Wille: ju på med CrossFit, bland annat driver en box, och vi hade ju med dig för, ja, det måste ju ha varit ett år sedan då, när Regionals härjade som värst. Nej, Regionals brukar väl komma framåt sommaren.
00:03:32 – Jacob: Ja, det är i maj. Ja, precis.
00:03:35 – Wille: Nästan ett år sedan då.
00:03:36 – Jacob: Åtta, nio månader.
00:03:38 – Wille: Men vad har hänt sedan dess då?
00:03:39 – Jacob: Men mig gillar med CrossFit. Nej, det är allt bara.
00:03:42 – Wille: Trump. Ja, precis.
00:03:44 – Martin: Nej, det vi pratade om då. Om vi ska hålla oss i ämnet så. Chris Froome har vunnit Tour de France. Yes.
00:03:55 – Jacob: Wiggins har vunnit OS. Men de har ju dopats hela högen där nu ju. De ska ju ändå komma in på cykling. Det är mycket skit på sky nu alltså.
00:04:03 – Martin: De har väldigt mycket astma i musklerna bara, Jacob. Ja, precis. Men, nu ska vi inte nämna cykling en enda gång till. Nej, vad hette Reedunnals där som vi pratade om då? Lukas var ju med och det gick ju jättebra och han var… asgrym som vanligt och gick till games. Och väl på games så tog han Sveriges högsta placering någonsin på games, en 14e plats. Och det är fan inte så jäkla tokigt, det är en rätt tuff sport. Via fem ganska tuffa dagar och sådär. Så han fortsätter väl att vara Liksom den stora atleten i Europa. Så får vi se nu då. Går vi in i en ny säsong och ser om han kan hålla den positionen. Men han är ju ganska bra, så det kan man väl kanske tro. – Men du var ju där på Games.
00:04:52 – Wille: Hur upplevde du det då?
00:04:54 – Martin: – Det var ju skitkul. Det var skitkul att vara med Lukas där bakom kulisserna. Det var väl… Rätt coolt, de hade 10-årsjubileum i år, så första dagen skickade de iväg alla atleter till Aromas i norra Kalifornien. Det kan man ju tro, om man tittar på en karta så är det inte så långt, men det är ett ganska stort land, så det är ju faktiskt ganska långt. De fick ju flyga upp där. Jag kommer ihåg att vi spekulerade, de fick bara reda på det här dagen innan Att de skulle träffas. Alla coacher skulle leverera av sina atleter vid klockan tre på morgonen eller vad det var. Med en packlista liksom.
00:05:31 – Jacob: Lämna av barnet.
00:05:32 – Martin: Ja, men det var… De gav ansvaret till… Till de vuxna.
00:05:38 – Jacob: Till de vuxna. Det var du som fick mejlet, lämna Lukas här klockan tre.
00:05:43 – Martin: Ja, nej. Nej, men Lukas. Nej, det var Lukas som fick det pappret, men han lämnade ganska snabbt över det pappret till mig då. Det var ju jag som hade körkortet och bilen, så det var ju inget prat. Men det är klart att det är coachernas ansvar att se till att atleterna vaknar och är där i tid. Men det ska ju kanske inte atleterna behöva tänka på helt fullt ut i alla fall. Nej, men då hade de en packlista och sådär och då spekulerade vi mycket i vad de skulle göra. Det första som kom upp var att de kommer säkert ta dem till Aromas där de körde de första tre åren. Sen tittade vi på en karta och tittade hur långt det var. Nej, det där går ju ändå inte. De slängde dem på ett flygplan. Det löste de ändå. Men det var jävligt coolt. De upprepade en massa kul grenar från förr som hade genomförts 2009.
För första året var det fem dagar utan vila. Det var en ganska lugn dag, dag två i och för sig, med bara simning i havet. Men det var fortfarande någon form av aktivitet den dagen också. Så det var väl kanske lite hårdare sett till att det inte var några vilodagar än vad det har varit tidigare. Det är ju bra för en del atleter och inte så bra för en del atleter, såklart.
00:06:58 – Wille: Tror du att de hade regisserat det på något sätt för att Frazier skulle vinna?
00:07:02 – Martin: Nej. Eller behövde man inte det, kanske? Nej, han var jättejättebra. Det är nästan så att det hade nog varit svårt att han inte skulle vinna. Det är klart att det alltid finns liksom nån form av, jag menar, vad man väljer för grenar och sådär.
00:07:17 – Jacob: Ordningen på grenarna också. Det känns som att de liksom alltid ska ha, det är liksom den här, alltså du vet, brottningen, Holt Cogan. Du får stryk i tio minuter, sen så kommer han och vinner i slutet liksom.
00:07:28 – Wille: Så var det ju inte här då. Han vann ju för fan allt.
00:07:30 – Jacob: Det var ju tråkigt. Jag vet, men jag har ju varit det många gånger tidigare.
00:07:33 – Martin: Ja, men det är ju för att han Rich då, han var ju faktiskt inte sådär jättejättebra på att springa, kan man väl säga. Det är väl det han inte är så bra på. Nej, jag tror inte det. De väljer nog grenar som de tycker på riktigt och ska ta fram. Jag menar, de har ju vissa riktlinjer att hålla sig innanför. De har ISPN att hålla sig till och de har, jag menar, dagar är bara så långa och de vill ju inte döda någon atlet heller. Så det finns ju en massa saker de inte kan göra faktiskt. Ibland har det väl gått lite överstyr och blivit lite jobbigt, som för två år sedan då när det var en massa problem med värmeslag. Under den här Merf som ni pratade om förra året. Hur som helst så var det en sån gren där det var rätt många som mådde ganska dåligt och fick värmeslag och var rätt sjuka på riktigt.
Klart att det blir farligare att fortsätta genomföra tävlingen då. Men det vill de ju inte egentligen. Men det är en ny sport. När man testar, hur mycket tål folk? Man lär sig lite. Jag menar, oj, om man ställer de här grejerna i solen blir de varma och sådär. Och det kan ju låta självklart, men det är många grejer att tänka på för dem faktiskt. Man ska inte döma för mycket i efterhand, det blir lite larvigt. Så nej, jag tror inte de regisserar på något sätt.
00:08:51 – Wille: Men sen efter Games då, vad har du sysslat med då?
00:08:54 – Martin: Ja, jag har väl rullat på som vanligt. Det är mycket att göra på mitt jobb helt enkelt. Jag skriver lite träningsprogram och vi har… Det som är allra viktigast för mig är boxen och alla människor där.
CrossFit som mainstream och svensk boxkultur
00:09:12 – Martin: Det rullar på, tar lite tid. Har du märkt att det har blivit någon skillnad i antalet deltagare sedan förra året? Nej, det man märker, om man ska tänka på vad jag ser på boxen, det är ju uppenbart att CrossFit har hamnat på Netflix, det märkte man. Det började irra in killar där, man ser dem stå och kolla lite. Är det okej om jag kollar ett tag? Irrar runt. Efter ett tag vågar de ställa någon trevande fråga om att Ja, fan, jag har sett CrossFit Games på Netflix. Ja, men kul. Ja, de har ju väldigt, väldigt stora armar.
00:09:54 – Wille: Så nu är jag här.
00:09:56 – Martin: Och Lukas har väldigt stora armar. Ja, jo, jag tränar ju också CrossFit.
00:10:03 – Jacob: Fel box, säger de också.
00:10:06 – Martin: Det kanske inte är träning. Nej, men så är det väl det. Det är väl fortsatt. Crossfit är väl mer och mer mainstream.
00:10:14 – Jacob: Vet du hur det ser ut på riksnivå? Är det fortfarande så att gymmen ökar väldigt mycket eller har det börjat mättas lite? Fler gym tänker du på? Jasså, boxare, ja.
00:10:26 – Martin: Ja. Fan, jag vet inte. Det var ganska länge sen jag tappade kollen på det där. Nej, jag tror inte det. Det finns ju någon form av… Det har ju ökat gymbranschen överhuvudtaget. Någonstans måste det bli mättat. Det är väl fler och fler gym som öppnar upp Någonstans behöver det finnas folk till gymmen. Nej, jag tror att den kurvan har saktat av. Om den ens ökar.
00:10:55 – Jacob: I Helsingborg är det två, det har det varit i alla fall tre, fyra år nu.
00:11:04 – Martin: Det är bara att titta, hur många är det som bor i Helsingborg?
00:11:07 – Jacob: 120, 140.
00:11:10 – Martin: Då kanske det finns underlag för någon till. Många öppnar gym lite för att Det är lite som folk som blir PTs.
00:11:20 – Jacob: Det är mycket att man trivs i en gymmiljö och man vill hänga i en gymmiljö hela tiden.
00:11:23 – Martin: Man vill träna själv hela tiden. Man vill träna själv och highfiva folk hela tiden. Det är mycket anledningen till varför folk öppnar gym. Sen blir det lite jobbigt när det är ens inkomst också. Det är massa bokföring och städ och sånt där som ska göras. Det är ganska mycket, kanske lite mer vanligt. jobb och kanske sånt som folk upplever ibland som lite tråkigare som ska göras. Man hamnar ofta tror jag lite mellan någon föreningsverksamhet och bara ha kul och sen att det blir en verksamhet som faktiskt fungerar och bär sig och är tillräckligt stark för att man kan lägga ner den tid som medlemmarna kräver och faktiskt behöver. Var ansvarsfull i sin coachroll. Det är väl där det brukar komma till någon Folk går upp för en efter nåt år eller två.
Kanske en del tar det ansvaret och inser att skilja lite på sin yrkesroll och sitt eget tränande. En del säljer boxen eller lägger ner eller nåt. Det är okej att bara träna och ha kul. Man behöver inte ha det som yrkesliv om man inte vill.
00:12:36 – Wille: Har du märkt nån skillnad i kaliber på folk som söker sig till er?
00:12:40 – Martin: Ja, om så så är det ju. Atleter, om man särskiljer crossfit lite som träningsform och sport, så kan man säga, de som är riktigt, riktigt jävla duktiga, fler söker sig till crossfit som är jävligt begåvade, att det liksom är en sport som attraherar folk på samma sätt som traditionella idrotter. Man får helt enkelt folk som är genetiskt jävligt duktiga på idrott. Så att folk är väl lite bättre på den kanten. Det blir ännu trängre bland de riktigt duktiga och folk kommer dit kanske snabbare. Men i stort skulle jag ändå säga att väldigt vanliga människor söker sig till Crossfit. Många blir rekommenderade dit av sjukgymnaster och den typen av personal faktiskt. Förr i tiden var det nästan tvärtom. Nu är det ganska mycket folk som tränar CrossFit och CrossFit Box har bedrivit sin verksamhet på ett helt annat sätt än det var tidigare.
Och det måste man ju göra. När jag började med CrossFit, då gjorde vi skitdum träning, jättedum träning. Anledningen till att vi överhuvudtaget överlevde, det var ju att vi var väldigt, väldigt hållbara. De som söker sig väldigt tidigt till någon extremsport, de är ju ofta ganska hållbara. Må så vara om det är skateboard, snowboard eller crossfit. Medan de som söker sig dit nu kan ju komma in, jag har diskbråck, kan ni Kan ni hjälpa mig med det? Då kan man ju inte göra för dumma saker. På tavlan står det vad du ska göra, så gör det med alla andra. Tävling. Nej, men det har ju blivit en sund träningsform. Crossfit nu handlar mest om att göra styrketräning och konditionsträning. roligt så att man fortsätter göra det. Det är kanske det största problemet med både rehabilitering och jag vet inte om man kan prata om prehabilitering eller bara träna för livet.
De flesta kanske tappar intresset att sluta göra det, det största problemet, inte vad de gör per se. Om man inte gör någonting skitdumt, då är det inte bra. Så kanske att den stora bulken av crossfit har blivit lite mer sund träning och sen så Har det blivit lite mer nischat ändå med den här tävlingsformen? Tänker jag. Men då ser jag väldigt mycket som är nära mig och på de boxar som jag är bäst kompis med och besöker oftast. Det kanske är någonting annat som händer där ute, men jag tror inte det.
00:15:08 – Jacob: Nej, Sverige verkar vettigt ur den aspekten. Jag stöter väl också på en del boxar när man åker runt. Det verkar inte vara… Den machokulturen som man kanske såg mer på internet runt 2007, 2008, 2009. Det verkar inte vara så på gymmen här i Sverige. Det verkar mer vara vissa källargym eller garagegym som fortfarande finns i USA som har den mentaliteten kvar.
00:15:37 – Martin: Ja, men absolut, absolut. Och sen kan du ju alltid hitta dåliga exempel, det kan du göra överallt, inom vad som helst. Ja, precis.
00:15:43 – Wille: Men förutom att det självklart är mer business för er boxägare, tycker du att det är jobbigt på något sätt att det har blivit mer mainstream? Alltså typ det här med att nu lyssnar alla på den musiken jag gillar.
00:15:56 – Martin: Det är jättekul att du tar upp det. Jag brukar ofta använda det som att jag gillade Hellacopters innan de blev stora. Det säger väl lite om min ålder också. Den referensen har till och med dött ut. Men ja, jo, men absolut. Inte för mig nu. Jag tror det är en sån här mognadsgrej. Men om du träffade på mig för fem år sedan så hade du, absolut, då hade jag nog ramlat lite i den fällan. Man vill sticka ut och, man vill vara lite, en liten speciell snöflinga. För mig är det inte jobbigt. Jag tycker bara det är jätteroligt att folk söker sig till en kul och rolig träningsform och till mig, så jag får träffa dem. Jag tycker det är kul att träffa olika människor.
00:16:45 – Wille: Vi har fått ganska mycket frågor om hur man ska göra om
Tips till nybörjare: Hur man väljer rätt box
00:16:48 – Wille: man är nybörjare och vill ta sig an CrossFit. Men skulle du säga att det är nånting speciellt som man behöver tänka på? Eller blir man omhändertagen? Alltså likt dina atleter på games som bara blir pekade att du ska stå där och vidare. Är det så när man kommer till en CrossFit-box, att allting bara löser sig?
00:17:06 – Martin: Nej. På vissa ställen kommer… Det här är så jävla klurigt. CrossFit är ju… Inte en franchise. Och det är ju ganska svårt för folk att förstå det. När du går in på en CrossFit-box så har det nästan ingenting att göra med en annan CrossFit-box förutom att de har gått någon tvådagarsutbildning i grund och botten som absolut inte borgar för kvalitet eller någonting annat. De här människorna har förhoppningsvis sökt sig vidare mot mer kunskap och gjort fel och lärt sig av det och gjort nya fel och lärt sig av det och blivit bättre och bättre på att ta hand om människor. Och format verksamheter med ganska mycket struktur att ta hand om folk när de kommer in genom dörren, att kategorisera folk så att de får rätt typ av hjälp. Det är väl A och O.
Men det här är ju helt omöjligt för någon som inte Jag menar, det är ju samma om du går in på ett gym och tar tag i en PT, hur fan ska du veta att en PT är bättre än den andra? Eller ens när du har en PT, hur ska du veta att den här PTn inte är så bra som du vill egentligen? Man ser ju bara det som man har precis framför sig. Så jag tycker absolut att man ska titta på verksamheten och sen ska man ställa väldigt, väldigt mycket frågor. Väldigt mycket frågor och om man inte kan få svar på de frågorna som är ganska tydliga och kommer ganska snabbt, då tycker jag att man kanske ska se sig om efter något annat ställe. Man ska fråga varför man gör vissa rörelser, varför man gör så här många repetitioner, varför man tränar kondition på det här sättet, eller varför man…
Du vet, allting det där. Det ska finnas en idé och en tanke med allt. Annars tycker jag att man kanske ska titta på något annat ställe och ställa samma frågor där. Och en sak som jag tror är ganska bra, finns det någon form utav plats där man börjar på det här gymmet där man faktiskt får sätta sig ner och prata om vad man har gjort tidigare och vad man vill någonstans? Om inte de frågorna faktiskt explicit ställs, och då inte bara implicit såhär, men vad fan, tjena, kul att du är här liksom. Utan det ska vara explicit, att det finns en plats för det, så att det ställs till alla och inte bara på chans. Så att man vet att det… Jag menar, hur kommer de att försöka hjälpa mig? Är det här för mig? Helt enkelt. Att något ställe tar ansvar för den här väldigt individuella processen som är träningsanpassning.
Sen kan man väl säga att det är enkla grejer. Det här är ju lite åsikter. Om man gör väldigt mycket rörelser med ganska mycket hastighet eller som ställer väldigt mycket krav på rörlighet inom form av gruppträningsprogram för hälsa och livet, då är jag väl tveksam. Jag tror ju inte riktigt på sittryck för för någon som bara vill vara frisk och må bra. På tid, speciellt. Det är lite onödigt. Man kan göra väldigt mycket andra saker. Det handlar bara om att bli stark. Bli stark och få lite kondition och ha kul.
00:20:32 – Wille: Skulle du säga att själva grundläggande approachen
Träna för livet eller satsa som atlet
00:20:36 – Wille: skiljer sig mellan nybörjare, folk som tränar för hälsa och för livet, och folk som verkligen vill ha resultat eller tävla?
00:20:46 – Martin: Ja precis, det beror ju lite på vad man vill ha för resultat. Resultat är det ju jättemånga som tränar för livet som vill ha också. Många tycker ju, och det är ju en utav de jättebra grejerna med just CrossFit som man har fångat upp, det är ju det här med att liksom fånga upp lite det här tävlingsinriktade, att man, ja men, hålla koll på personliga rekord i olika lyft liksom, eller jag menar, ta tid på när man springer någon sträcka och sånt där, och det är ju hur jävla peppande och taggande som helst liksom. Och om man dessutom har liksom alla världens rörelser i paletten man använder så tar det liksom aldrig slut heller. Det är ju bara, ja men okej, det här börjar klinga av liksom. Jag kanske inte blir starkare i marklyft men man får an på två kilometer löpning och behålla marklyftet.
Det är ju coolt liksom. Och sen gymnastik, det är ju någonting som är så varierat så man kan hålla på med det typ hela livet och det tror jag är en enorm styrka så att man kan ju vara väldigt resultatinriktad men egentligen bara vilja leva och må bra. Så där får man väl skilja om det är resultatinriktad i sporten crossfit, då är det ju lite annat.
00:21:50 – Jacob: Så jag tycker det handlar ju mycket mer om hur mycket man vill satsa för att bli bättre. När jag kör tyngdlyftning så vill ju jag såklart tar mer vikter. Men det innebär ju inte att jag kör på liksom fem pass i veckan även om jag haft möjlighet till det. Utan jag lägger mig på tre pass och så liksom blir jag så bra som jag kan bli med den insatsen. Alltså det handlar ju liksom hur nära vill man gå gränserna. Vissa dagar känner jag mig trött, ja men då skippar jag två set. Även om jag liksom hade jag haft någon typ av mål att jag ska vara så stark som möjligt inom ett år så hade jag nog haft kvar de där två seten och liksom tagit en liten större risk att det ska börja verka lite i knäna eller något sånt där. Det är det jag tycker mer det ska liksom skillnaden bör vara många gånger liksom.
Vi pratade lite här innan när vi började spela in om det här med att träna liksom när man tar smärtstillande och så. Det gör ju inte jag nu heller. Jag skulle nog kunna göra det på tävling trots att det inte liksom är Något viktigt egentligen det heller. Men känner jag ändå, vad fan, nu vill jag tävla. Då kan jag köra en voltaren innan. Om jag har värk någonstans och jag vet vad det är för typ av skada. Eller varför jag har värken. Ja, men precis. Men jag skulle aldrig göra det för träningsmässigt. Men det gör ju många som… verkligen har det här målet att bli bäst eller vill bli elit. Där kan man ha perioder där det verkligen gör ont och man ändå på något sätt tyvärr får bita ihop, skulle man säga.
00:23:10 – Martin: Nu är du inne på precis vad vi brukar använda för att dela folk i den här första processerna. Ska du in i våra gruppträningspass eller ska du vidare i någon form utav, och kanske inte just då, men på sikt vidare i någon form av mer specifik träning. Där pratar vi väldigt mycket om risk. Vi brukar försöka tänka själva när vi skriver våra träningsprogram för grupper att Det är att där är träningen till för livet. Man går in i lokalen, tränar och sen går man ut i lokalen och tänker nog inte så jävla mycket på träning. Förhoppningsvis har man fått kanske bättre livskvalitet av träningen men det ska vara ganska lite risk. För att om man blir skadad då är det ett ganska stort… problem för att få bättre funktion i livet.
00:23:58 – Jacob: För ganska många är det tvärtom, att man har livet också delvis till för träning.
00:24:04 – Martin: Det är okej om jag tar en viss risk med mitt liv i övrigt eller lägger ner väldigt mycket tid som jag kunde ha gjort i annat i livet. för att träning har ett egenvärde för mig. Jag vill se hur bra jag kan bli och jag är beredd att ta risker för det. Det här är inte en binär skala, utan en gradvis skala där man är beredd att ta, men en del är beredda att offra väldigt mycket. Om du pratar med en elitidrottare i friidrott som tränar för OS och du säger att om du gör det här så är det troligt eller mycket möjligt att du om tio år kommer att halta fram eller få nedsatt livsfunktion. De kommer inte att lyssna. Det är helt irrelevant för dem. Så att, där tror jag är en bra avgränsning att göra och där försöker vi, vårat sätt att göra den där avgränsningen tydlig för våra medlemmar, det var inte att prata om atleter.
Det där var ju något som CrossFit gjorde ganska mycket från början, att alla är atleter och alla har ungefär samma behov av sin träning och det tror ju I alla fall vi på Crossfit Uppsala, absolut inte. Alla är absolut inte atleter. Atleter är de som just har livet till för träning eller tävling. Medan de allra flesta är ju bara människor. De tränar ju för att få ett bättre liv utanför gymmet. De tänker faktiskt inte så jättemycket på träning när de går ut genom dörren från gymmet och det ska de inte göra heller. Så det är också ett bra sätt. Är det så på ditt gym, då tror jag att du är på ett ganska bra crossfit-gym. Är det inte så, då vet jag inte. Ställ en fråga och se om du får ett bra svar.
00:25:46 – Wille: Jag kan tänka mig att det är ganska jobbigt att ställa frågor ändå. Om det är ett område som man inte har särskilt bra koll på. Dels för att man inte vet vad som är ett bra svar. Sen också för att det känns som att man ifrågasätter en expert eller någon som borde ha väldigt mycket koll.
00:26:02 – Martin: Ja, visst är det så. Men det är ju ändå, de flesta, ofta kan man ju i alla fall, känner man inte det lite när folk bara hittar på svar? Antingen kommer svaret lite för fort eller lite för långsamt. Om du får svaret det beror på, då är det kanske bra då.
00:26:23 – Wille: Jag brukar faktiskt tänka så att om det finns någon typ av vaghet där så kan det också vara en styrka i folks kunskap, att de vet var sina begränsningar ligger, vad man kan veta och kanske vad det finns för andra möjliga förklaringar. Nu blir det väldigt filosofiskt om man ska prata om knäböj eller något liknande, men att man kanske får någon typ av nyanserat svar kan vara en bra markör.
00:26:46 – Martin: Ja, men absolut. Det är väl bra att se om man är på rätt gym. Det är svårt att säga.
00:26:54 – Jacob: Annat är ju enkla grejer.
00:26:57 – Martin: Fråga folk, prata med folk. Inte vet jag. Om du ser att folk har väldigt mycket knäskydd och handledsskydd och sådana grejer för att träna varenda träningspass. Jag vet inte. Är inte det en allmän crossfit-grej att man kör väldigt mycket knä och handledslindor och sånt?
00:27:16 – Wille: Ja, jo. Ska vi gå in lite mer
Kombinera styrka och kondition på rätt sätt
00:27:30 – Wille: specifikt på hur man lägger upp träning idag? För där har vi också fått väldigt mycket frågor. Många frågar hur man ska kombinera styrka och konditionsträning. Då antar jag att syftet är att man ska bli bättre i båda. Om man inte tänker att man är cyklist och mest vill bli bättre på cykling. Hur brukar ni tänka kring att lägga upp det för att det ska bli roligt, men också att det ska ge resultat?
00:27:55 – Martin: Det beror lite på vad man har för målbilder. Men egentligen, man kan säga att det är två saker som spelar ganska stor roll. Det är lite vem man är just nu. vad man kan vad det gäller styrka och vad man har för kondition eller vad man har för uthållighet i princip. Så dels där, om man tänker att man kan inordna sig i lite olika nivåer så tror jag man måste träna lite olika. Det är väl ofta det här förvirringen kommer ifrån liksom i det där som ni ofta håller på och pratar om på den här podden. Alla säger olika. Det är ju för att man analyserar folk som har olika behov och olika saker funkar för dem. Även för samma person fast olika delar av karriären. Det här är ju inte sådär jättekonstigt om man tittar på annan idrott, eller hur? Om du har en friidrottare så gör väl antagligen 12 och 13-åringarna lite annan typ av träning än 15-16-åringarna och 19-20-åringarna och 25-plussarna, eller hur?
Det är ju inte annorlunda i CrossFit. Så det är en sak man bör ta i beaktande. Och det andra är ju naturligtvis om man då tränar för hälsa, eller om man tränar för sporten Crossfit. För hälsa så ska man säga att de allra flesta ska ju mest syssla med… Träning ska vara rolig och varierad, och jag tror att träna Muskeluthållighet och styrkeuthållighet är nog ganska safe bets liksom. Det är ju också som ni brukar komma fram till i den här podcasten, man kanske inte behöver träna på 1-3 rep max om man tränar för hälsa, utan man kan väl göra 7 rep när man sparar 2 reps i tanken och göra det på A1, så kommer man nog bli starkare. Utan att ta speciellt mycket risk med det. Och vad gäller konditionsträningen då, så kan man väl tänka sig att den oftast ska vara fokuserad på ganska lätta rörelser.
Jag tror cykliska rörelser är bra, springa, cykla, ro och sen kan man börja blanda in lite muskeluthållighet och så, bära, putta, dra saker i det. Det blir ganska kul och ganska sund träning som blir ändå någon form av fitness jämfört med att bara cykla och bara lyfta vikter. När det gäller sporten CrossFit, så tror jag det spelar väldigt, väldigt stor roll vart man är i någon form av utvecklingskurva. I början så tror jag väldigt, väldigt många börjar syssla, anledningen till att den här, vi pratar om samtidig träning nu. Heter det så på svenska? Concurrent?
00:30:31 – Wille: Concurrent, ja. Ja, precis.
00:30:33 – Martin: Jag insåg precis att jag har ingen aning, jag har aldrig sagt termen på svenska.
00:30:38 – Jacob: Ingen som har frågat innan?
00:30:40 – Martin: Nej, man säger ju concurrent. Men det låter lite fånigt. Nej, men om man tränar kondition… Kombinerad. Ja, men precis. Om man tränar kondition och styrka samtidigt. När det gäller crossfit så handlar väldigt, väldigt mycket om att göra tyngdlyftning och gymnastik till konditionsträning. Eller hur?
00:30:58 – Jacob: Och det här misstolkas av väldigt, väldigt många.
00:31:01 – Martin: Och man börjar jobba och göra tyngdlyftning och gymnastik till failurebaserad träning. Och det är mycket för att man ser t.ex. de här superatleterna, de som är riktigt, riktigt duktiga, som gör, inte vet jag, fem varv på tid utav, de springer 200 meter och sen så gör de overhead squats med någon vikt och sen så gör de lite sådana här muscle-ups eller pull-ups eller någonting och sen gör de det runt, runt, runt. man tänker att det känns likadant eftersom man gör samma sak. Och när de gör det, så är det lätt. Jag menar, ni ser hur de ser ut när de går i mål på CrossFit Games, eller hur? Det är ingen som ligger ner och vrider sig i smärtor, utan det är faktiskt Det är hållbart för dem. Det är jobbigt såklart, men det är mer att de andas häftigt och kan fortsätta jobba i ett ganska jämnt tempo.
Det kan ni också se på CrossFit Games, att ta tid på varven som folk har, att det oftast är ganska jämna varv. Och det antyder ju att det är mera konditionsträning som den där eliten håller på med, snarare än, jag vet inte, anarob jag menar, skitzonsträning, eller hur? Men på boxarna så blir det ganska ofta att man sysslar med anarob skitzonsträning eller liksom failuremuskel eller styrkeuthållighetsträning lite för tidigt, tror jag. Och då utvecklas man inte speciellt mycket, eftersom Jag menar, man tränar liksom konditionen dåligt och styrkeuthålligheten dåligt.
00:32:35 – Jacob: Och så blir man framförallt väldigt trött.
00:32:36 – Martin: Man blir väldigt, väldigt trött. Man blir väldigt, väldigt trött.
00:32:40 – Jacob: Jag menar, man kan ju bara göra det tre gånger i veckan. Kanske fyra om man är otränad.
00:32:45 – Wille: Jag tänkte säga en gång i veckan.
00:32:47 – Jacob: Ja, men alltså det beror ju på. Om du kör någon roddintervall där du verkligen trillar av, då kan du inte göra det så ofta. Men om vi tar de här, som det exemplet Martin drog här, där man gör lite chins och så. Det tror jag man hade kunnat fixa och göra tre, fyra gånger i veckan. Och liksom på något sätt ändå sakta, sakta bli lite bättre. Men om du börjar göra det mer gånger så blir du nog bara tröttare och tröttare av det. Men hade du istället bara liksom delat upp det mer och kört ett mer styrkeinriktat pass någon gång och ett mer konditionsinriktat aerop då någon gång så hade det nog gått fortare framåt.
00:33:18 – Martin: Exakt. Du kanske ska börja träna folk i crossfit, Jacob. Det är precis sådär. Men det är inte bara om du tänker i träningsveckan heller, eller i en träningskarriär, utan det är även inom passet. Med styrketräning handlar det väldigt mycket om man blir starkare i hur många gånger man får till en stimuli. Om du tänker dig att hur många sätt man gör påverkar ganska mycket i hur mycket man kan få en anpassning av ett träningspass, eller hur? Och det är faktiskt precis samma sak med konditionsträning eller samtidig träning också. Så att om du ska göra fem varv eller fem intervaller utav någonting som är blandat, som löpning och någon form av benböj och någon form av gymnastisk dragrörelse. Och du ser att du kan inte hålla det här till jämna varv så är det antagligen så att du har gått ganska hårt i början och det blir mer och mer så att du inte kan du kan inte upprepa det och därför så gör du inte samma jobb och därför så blir du inte längre bättre för du håller bara på och tröttar ut dig själv.
Så säg att du fick i princip, trots att du gjorde fem varv, så var det bara ett varv egentligen där du fick den här stimulin som du kanske ville ha. Och då tar det ju ganska lång tid att bli bättre. Och du kanske till och med blir sämre eftersom… Du blir trött av de fyra extra arven. Exakt. Man drar på sig trötthet som gör att man måste vila till nästa träningspass. Helt i onödan. Istället för att dra ner intensiteten, ta lite längre vilor, ta lite färre repetitioner eller kanske lite annorlunda rörelser som man kan hantera och fortsätta bli bättre och bättre ganska stadigt.
00:35:02 – Jacob: Det är ju en annan aspekt där med kroppsviktsövningar också, att man lätt blir lurad där, att man tänker ja men han gjorde ju också bara tre chins. Ja men han kanske kan göra trettio. Gör han tre då, det är inte jobbigt. Kan du göra fem och du gör tre chids, då kommer liksom andra och tredje varvet du är där, då är det jättejobbigt för dig. Medan för honom är det liksom bara en del, som vi sa, en del av det aeroba biten liksom. Att han bara slänger iväg dem och sen går han vidare och så kommer han dit igen. Och det är liksom bara, det är egentligen en aktiv vila inför de andra grejerna som kanske är jobbiga på varvet då. Medan det blir en riktigt jobbig del för dig på varvet.
00:35:35 – Martin: Ja, exakt så. Om man tänker var man börjar nånstans, så börjar det lite med muskeluthållighet. Man måste börja att jobba ganska… Det är samma med styrketräning. Det är inte så att om du aldrig har styrketränat tidigare och inte helt enkelt är så bra på det, en del går ju bara in i gymmet och är jättestarka och kan utföra rörelserna, perfekt från början, men det är väldigt, väldigt, väldigt få, så de allra flesta som traskar in och aldrig har styrketränat tidigare, om folk jag har mest sprungit lite och nu ska jag börja styrketräna, så jag menar, du kan ju inte sätta dem på, ja men nu ska vi göra fem set, tre år liksom, för att man hinner helt enkelt inte stimulera de här musklerna, liksom, de här motorenheterna som är allra starkast på så få reps i början, man har inte liksom den den koordinationen av motorenheter från hjärnan, att nå dem så fort.
Så då är det bättre att börja med att göra 15 repetitioner, för då blir ju de här motorenheterna som man har lättare att nå trötta och sen kan man börja använda fler och fler utav de här motorenheterna man verkligen vill åt. Samtidigt som man lär sig koordinera en rörelse så att man kan se det lite som att man kommer närmare och närmare och faktiskt kunna lyfta det man har muskler att kunna lyfta.
00:36:53 – Wille: Eftersom man blir bättre på en rörelse.
00:36:55 – Martin: Så i början när man tränar så kanske man ska göra mer muskeluthållighet vad gäller styrketräningen och mer muskeluthållighet vad gäller konditionsträningen. Och vad det innebär, det är ju att göra lättare rörelser, så det blir en ganska polariserad träning. Man kanske ska ro och man ska styrketräna. Eller hur? Jag menar, det är liksom grunden. Och sen då med tiden så så kommer man att bli bättre på att synkronisera musklerna och man kommer att få bättre förmåga att både ta emot syre ute i musklerna och att leverera syre från hjärtat till musklerna och då kan man börja träna maxstyrka. och man kan börja göra lite hårdare intervaller på konditionsträningen. Men det är fortfarande inte speciellt blandat, de allra flesta ska inte kanske blanda så tidigt.
Och först när man sen har fått en tillräcklig maxstyrka och en tillräckligt bra kondition, vad nu det är, det är väldigt individuellt, relativt till sig själv. Det kan man se när det börjar stagnera lite. Det är lite den här väldigt tidiga utvecklingen när det handlar mest om tillvänjning i en rörelse. Man ser att det börjar plana ut lite, styrkeförbättringarna, när man testar. Då kan man börja träna mera styrkeuthållighet, om vi tänker det i termen av… Då börjar man närma sig crossfit, så att säga. Man kan träna styrkeuthållighet som Every minute on the minute, eller någon form utav… amrap eller konditionspass där man lägger in lite tunga lyft eller nånting mitt i. Kan du förklara för lyssnarna vad every minute on the minute och amrap är?
00:38:40 – Jacob: Förstod du vad det är Wille? Du tittar i och för sig lite på crossfit.
00:38:43 – Wille: Ja, jag hänger med.
00:38:45 – Jacob: Every minute on the minute, det är väl att man ska hinna med ett visst antal… Alltså, man sätter upp ett mål. Så här många reps, så här många av det och så många av det. Gör du det inom en minut och sen börjar du om igen, så gör du det på 30 sekunder och 30 sekunders vila.
00:38:58 – Wille: På minuten, varje minut.
00:38:59 – Jacob: Amrap är egentligen bara så många repetitioner du hinner med. Eller så många varv, om det är ett varv, på en viss bestämd tid. Det kan vara tio minuter, så håller du på med ett visst antal övningar. En viss cirkel-övnings… Vad ska man kalla det? Precis.
00:39:17 – Wille: För att ta en cykelanalog, så kan man säga att timmesrekordet inom cyklingen är någon form av amrap. Det är hur många meter du kan cykla på en timme.
00:39:30 – Martin: Ja, exakt.
00:39:31 – Wille: Fick vi tillbaka det till cykling där.
00:39:34 – Martin: Ja, bra. Flikar in fint där. Jacob, har du koll på vem som har timrekordet just nu?
00:39:43 – Jacob: Ingen som helst susning. Jag vet ingenting om det. Sen är han där som byggde om sitt styre och slog det. Jag har sett den dokumentären. Jag kommer inte ens vad han hette. Var han skotten och sånt?
00:39:53 – Martin: Ja. Dreemo Bre. Han byggde om sin tvättmaskin till en cykel. Ja, precis. Gravt, lite förenklat där. Lite förenklat, men det var en cool film.
00:40:04 – Jacob: Men nej, annars kan jag inte droppa några namn inom velodromcykling.
00:40:09 – Wille: Det är han som har för mycket astma i musklerna som innehar rekordet. Är det han också?
00:40:13 – Jacob: Ja, okej, ja. Sky hjälpte till han med.
00:40:16 – Martin: En av alla. En av alla dem. Det stämmer. Nej, men om man kan säga såhär då. Att göra Euro Mynton of Minuty. Det kan ju vara att man gör repetitioner var trettionde sekund eller varannan minut. Men man har en tidsstyrning hela tiden. Man har en kontroll på hur många repetitioner man gör och hur mycket man vilar däremellan. Och när man gör, vad ska man säga, varv, hur mycket kan man göra på en viss tid då, som AMRAP som ni pratar om. Då förlorar man ju lite den här kontrollen utav volym, man vet inte riktigt hur mycket folk gör men å andra sidan får man en kontroll på hur lång tid saker och ting gör. Här skulle jag säga att de här Ever Minute on the Minute är ett väldigt bra ställe att börja och kanske göra lite tidigare än Amraps, just för den här kontrollen.
Här kan man ju helt enkelt göra lite repetitioner och korta vilan. Det här är ju egentligen en fullständigt naturlig utveckling då på att träna muskeluthållighet och styra in det på styrkeuthållighet, eller hur? Om vi säger att man gör 8-10 repetitioner och vilar 2 minuter, 5 set, och sen nästa vecka gör 8-10 repetitioner och vilar 1,5 minut för 5 set, och sen nästa vecka 8-10 repetitioner och vilar 1 minut för 5 set, då har man ju gjort precis det här, att man ändå har gått emot än att kunna göra mer arbete på kortare tid, en liten densitet i träningen. Då närmar man sig det här lite mer okontrollerade att göra gymnastik och styrketräning till konditionsträning på ett väldigt kontrollerat sätt. Det är många som kanske går förbi det, det här är ett väldigt bra sätt att kontrollera det här på tidigt.
Och i samma veva så kan man göra, man gör konditionsträningen, kan man börja smyga in lite styrkeuthållighet där också, eller hur? Man kan göra, istället för att som om vi gjorde, från början gjorde 20 minuter ro lugnt och stilla tre gånger i veckan. Det är liksom ett ganska bra ställe att börja. Till att göra det lite intensivare och det kanske man börjar göra, inte vet jag, vi kan säga att man kör en kilometer rodd tre intervaller ett par gånger i veckan, om vi håller det enkelt, kan man nu kanske börja göra så att man alternerar en minut rodd med att man plockar in väldigt enkla rörelser som handlar om muskeluthållighet i den här konditionsträningen. till exempel att man ror en minut och sen så går man med två kettlebells i händerna, det kan ju vara tungt, i 30 meter.
Och sen så ror man en minut till och sen så står man på händer eller bara hänger från en stång eller bär någonting någonstans eller puttar en släde någonstans. så repeterar man den där runt runt runt. Och då börjar man ju ändå blanda ihop och få till den här concurrent-träningen. Både genom den här kontrollerade vilan, att man kortar vilan i styrketräningen och att man börjar blanda in lite lite mer muskelupptålighet i konditionsträningen. Och sen nästa steg När man har tillräckligt mycket maxstyrka, man har tillräckligt mycket styrkeuthållighet, kan vi väl kalla det då, med e-moms och pott eller nex eller andra typer av sätt att ha kontroll i styrketräningen, så kan man börja göra styrketräning och gymnastik till konditionsträning, AKA-crossfit.
Och man kan börja jobba på lite andra saker också, återladdning av kreatinfosfat och sånt där. För i CrossFit testar man ju ganska sällan maxstyrka eller maxlyft, utan man gör det oftast med just någon form av uttröttning. Och då är man ju framme på den nivån där man kan börja träna det, men även här så är det liksom någon form av utvecklings, man måste följa någon form av utvecklingskurva. Jag menar, vi kan inte utgå ifrån att alla kan göra lika mycket pull-ups och lika mycket pressar och armhävningar eller vad det nu må vara, utan det är nog bra när man gör styrketräning och gymnastik till konditionsträning, eller man blandar ihop blandad skit och gör det under uttröttning. För det är ju det man gör, och då är det viktigt att inte göra så pass mycket så att man inte kan hålla det upprepningsbart.
För konditionsträning måste per definition vara hållbart. Någonting som man kan titta på där, det är att man tittar på varvtider och sånt. Man tittar på hur folk, jag menar, det ska kännas likadant varje gång man gör någonting och då börjar man liksom kunna utveckla det och så kan man stoppa in mer och mer intensivt arbete i det här och bli bättre och bättre och få en utvecklingskurva som kan fortsätta ganska jävla länge. Jag menar, att få concurrent-träning, eller inte vet jag, crossfit idag då, har väl fått leda vägen där lite. Det är mycket det man pratar om idag. Att få till det och fungera, det handlar om att göra saker i rätt ordning. Och att gärna kanske parodisera det här, så att man ibland backar tillbaka och jobbar lite på de här grunderna igen.
Det är helt okej.
00:45:33 – Wille: För vilka skulle du säga att det är
Polariserad träning för sprinter- och uthållighetstyper
00:45:36 – Wille: mest nyttigt att separera de här så mycket som det går? Att man kanske lägger in separata styrkelyftspass eller tyngdlyftningspass jämfört med separata konditionspass?
00:45:48 – Martin: Ja, precis. Jag skulle säga då, alltså verkligen att polarisera träningen riktigt ordentligt. Då kommer man in lite på det här… Fan, pratade ni om det här? Ni hade ju med Håkan Andersson förra sommaren. I ett avsnitt som jag tyckte var skitbra. Förövrigt. Och ni har pratat lite med Rek om cykling också. Men de båda tränar ju sprinters liksom. Och där tror jag att det är lite där man är inne på. De som mår allra bäst av att polarisera träningen är de som är lite av sprinterkaraktärer. För nästa steg, att hitta vad folk är på för nivå vad det gäller styrka och kondition och så vidare, det är en sak, för då kan man titta på vad är det för processer i kroppen som begränsar att man utvecklar sig i sporten man håller på med. Och det kan man ju göra med tester och sånt där, och det håller ju alla på med idag, det pratas mycket om att man testar och upptäcker förmågor, men nästa steg det är ju att beskriva vilken typ av träning ska man göra utifrån de här testerna, om man har etablerat att någon är såhär stark och har såhär bra kondition, så är det lätt att tro att de ska träna på ett visst sätt, men folk är så jäkla olika.
Då kan jag tänka mig att man kan, i de här sporterna som Håkan och Johan håller på med, så brukar man ofta separera Ja, Mattias. Förlåt, Mattias. Det är Johan Renck du tänker på, regissören. Ja, precis. Ja, Mattias. Mattias. Förlåt, förlåt. Han är så jävla duktig förresten, Mattias. Det är lite taskigt att jag säger fel. I alla fall så att man separerar olika typer av atleter. Man kanske separerar en sprintertyp och en lite mer enduro, brukar man säga i cykelsporten och sådär. Det ser man mycket i CrossFit också. Sprintertypen, man kan ju tro att man kan se det bara på hur mycket muskelmassa de har, och det kan man kanske ofta göra. Det är de som har lite mer muskler, och det antyder väl att de har lite mer typ 2-muskelfibrer kanske.
Där kanske du kan bättre Jacob, vad det är som gör att de har lite mer muskler. Men andra karaktäristiska egenskaper som de har, det är att de ofta är jävligt dåliga på att pacea. När man gör kapacitetstestning, om du sätter de personerna på att springa en engelsk mile eller ro två kilometer så kommer deras kurva att peka ganska stadigt neråt ofta. De brinner ofta upp när man gör kapacitetstestning och de kommer väl i mål. De får ofta ganska bra tider faktiskt, lite för att de begriper liksom inte bättre än att de gick ut väldigt, väldigt hårt från början. Andra saker som är ganska lustiga med de här är att de ofta blir oerhört förvånade när de brinner upp, trots att det hände gången innan och gången innan och gången innan. Jag fattar inte vad som hände.
Jag känner mig så stark från början. Det är väldigt lustigt på det sättet. Börjar man prata om tempo, lite så här, håll igen, försök lägga dig på det här tempot så börjar de himla med ögonen. Man har tappat dem redan där. Svårt att få dem att sakta in. De tycker det är tråkigt att lägga upp strategier och sånt där. De gillar tunga lyft, snabba hastigheter, snabba bilar och action. Och så har man den här uthållighetstypen som kan vara tvärtom. De har liksom motorn och de gillar kapacitetstester. De jobbar bra nära max, både vad gäller styrka och kondition och sådär. Det här ser man i alla idrotter, men idrotter som är väldigt specifika, kanske det märks lite tydligare i, just för att de har ingenting där att göra. Jag menar, i friidrotten så antingen så är du sprintertypen och sysslar med 100-400 meter, eller så är du uthållighetstypen och du sysslar med 5 kilometer uppåt.
Men i CrossFit så blandas ju det här, jag menar, de kan vara lika jävla bra egentligen i sporten CrossFit, men de kanske ska tränas lite olika. För det är ju inte så jävla bra att brinna upp jämt liksom. På samma sätt som att det inte är så jävla bra att inte gå så hårt som man kan. Så den här uthållighetstypen kanske har en tendens att lägga sig lite på den säkra sidan istället. De är ju lite tråkigare när det gäller att lägga upp strategier och sånt där. De håller sig till det och så händer lite mindre magi där liksom. Tar lite färre steg. Och då tänker jag då, för att få tillbaka till ursprungsfrågan du ställde. Att de personerna som behöver polarisera sin träning lite extra, det är nog den här sprintertypen. För att det blir så svårt för dem när de får göra allting samtidigt.
Det är bättre att göra ganska lugn konditionsträning. Eller lite lugnare konditionsträning i alla fall. Man ska inte gå så jäkla nära mjölksyratrösklar med de typerna av atleter. Jag menar, då kommer de att gå långt över dem. Det är väldigt, väldigt, väldigt svårt att ens vara nära där. De blir liksom stimulerade. Jag kan mycket mer än såhär. Jag kan gå mycket, mycket hårdare. Och då gör de det. Utan man får försöka hålla dem väldigt lugnt liksom. För att liksom utveckla sig i sin lokala muskeluthållighet liksom på någon form av cellnivå vad gäller konditionen. Man får lägga in Turkish Getup och sådär som går…
00:51:14 – Jacob: Det går inte att göra fort liksom. Nej, exakt. Det är ett jättebra sätt.
00:51:16 – Martin: En lätt vikt, 20 reps.
00:51:18 – Jacob: Så är det liksom bara… Ja.
00:51:20 – Martin: Ja, men precis. Precis. Då måste det vara en krånglig övning. Är det en väldigt enkel övning, 20 reps, då börjar de dra på så mycket. Då går det fort igen.
00:51:27 – Jacob: Ja, precis.
00:51:28 – Martin: Man får vara lite försiktig även med det. Men det där är ju, precis. Jag nämnde ju botten neck-träning, att lägga in för att kontrollera vila förut. Turkish Getups är kanske världens bästa botten neck. Försök göra det fort. Jag bara, jag gjorde det så fort jag kunde. Ja, bra. Nej, men precis. Och samtidigt så kanske styrketräningen, om man börjar göra för många repetitioner där. Alltså, de här kan ju ofta lyfta ganska tunga vikter. Och de är ju inte sådana att de liksom fegar när de lägger på, liksom. Ja, men hur tänkte du att du skulle kunna lyfta det där tio gånger? Det var ju ändå ditt förra ettrep max. Ja, men det kändes jävla bra idag, alltså.
00:52:10 – Wille: Första tre. Ja, precis.
00:52:12 – Martin: Så den typen av idrotter kanske är lite, lite bättre. Det är ju bara generella riktlinjer här och det kommer att finnas folk som inte ska göra så alls, trots att de är den här typen av atleter. Men generellt då, så kanske man ska göra lite färre repetitioner, lyfta lite närmare max, låta lite magi inträffa när de bara “Här kände jag mig så jävla stark idag, så jag lade på 120% av vad jag nånsin lagt förut och jag klarade av det”. Okej, bra, tänker man, men galet att du försökte. Man skulle ju aldrig ha lagt upp en sån plan själv. Men det är ju kul när det händer. Och på samma sätt då, att de får jobba lite mer, jag menar, att jobba på väldigt lågintensiv träning, för de är antagligen inte så bra på det, eller hur? Jag menar, deras muskelceller är ju inte så jävla bra på att ta emot syre och göra någonting smart med det, på så lätt sätt som möjligt.
De har inte riktigt lika mycket enzymer för att få till de processerna som de här uthållighetstyperna. De ska man ju istället försöka, fan, man får blanda och ge lite mer. Det är på samma sätt som traditionell löpidrott liksom, och här får ni väl ta med någon sån person då så de kan säga om jag har fel, men all litteratur som jag har läst så jobbar man lite mer med fartlekar och blandade tempopass, lägger in lite backsprinter mitt i ett pass och sånt där som man kanske absolut inte ska göra med sprintertypen, för då ligger de ju ner 30 minuter efter och kan inte köra vidare. Men att man kanske kan köra lite närmare träningsformernas styrka och kondition lite närmare varandra. Det tror jag är en ganska bra riktlinje. Så det är mer av typ av atlet som bestämmer hur polariserat träningsupplägget ska vara, tror jag.
00:53:57 – Wille: En helt annan fråga, hur ofta använder
Testning, WOD:ar och hastighetsbaserad träning
00:53:59 – Wille: ni, för du pratade en del om testning där, men hur ofta använder ni till exempel en WAD för att testa progression eller utveckling?
00:54:06 – Martin: Ja, det där beror ju lite på. När man tänker testning får man ju skilja lite med… Det är så lätt att tänka, nu har ju CrossFit Open börjat till exempel, och den typen av testningar är ganska kul, och ganska bra för att se hur man ligger till i förhållande till andra. Och om man har gjort workouterna förut kan man ju se till att man blir bättre på CrossFit, för det är ju det här som är CrossFit. åtminstone just nu för de som är på den nivån. Men de säger ju väldigt, väldigt, väldigt lite av hur man ska träna för att bli bättre på den typen av pass. Man kan säga att den typen av pass lägger man väl in lite närmare om man är crossfit-atlet, lite närmare en tävlingssäsong för att se Har träningen fungerat över året? För det säger ganska lite i, funkar den typ av träning som vi gör?
Om man tänker att i början på säsongen lägger man upp träning på ett visst sätt för att bygga upp kapacitet som man sen kan använda senare under säsongen. Det är ett sätt att skilja på testning som är deskriptiv eller prediktiv.
00:55:11 – Jacob: Mm, det är så man kallar det.
00:55:13 – Martin: Så att den typen av testning gör man inte så mycket i början på säsongen. Då vill man hellre separera testningen lite mer för att försöka se, jag menar, om vi tänker såhär, om du gör som timrekordet som du pratade om på cykel, eller jag menar… Hittar ni det igen? Nej, men jag tänker göra det mer crossfit-aktigt nu, för i crossfit så finns det inte så mycket cykling faktiskt. Vi nämnde det innan, det hade varit väldigt kul.
00:55:38 – Jacob: Det hade varit jättekul att se dem på racercyklar.
00:55:41 – Martin: De har ju cyklat någon gång i Games där, då fick de ha single speed-cyklar och ingen kunde ställa in cyklarna, så det såg inte klokt ut. Det var Hillarys. Det ser lite likadant ut när folk sitter på sådana här assaultbikes nu. Som är sidan av ett väldigt, väldigt dåligt sätt att testa kapacitet, eftersom de har inget sätt att normalisera kraft mellan maskinerna, vilket man har i roddmaskiner, som därför gör dem ganska bra. Men alla sätter sig alldeles för lågt eller för långt bak. Det ser inte klokt ut för väldigt många. Sitta och hoppa på sadeln. Måste bli jättejobbigt. Jag trodde att det bara var jag som reagerade på det, men jag tycker också att det ser helt bisarrt ut när de sitter med sina krummade ryggar där och bara vevar lite halvhjärtat.
Det är väl du och jag. Vi är cyklist-crossfitters. Nej, men i crossfit så ror man lite mer. Anledningen till det är att den maskinen är mycket bättre att testa kapacitet mellan maskiner. De är rätt smarta, de mäter lufttryck och sånt där för att försöka normalisera hur mycket kraft man får av ett drag. Varför man inte har byggt in nånting sånt på de här saltbikesen när man har kunnat, det övergår mitt förstånd. Det är som att man vill inte göra rätt. Det finns ju där ute. Vad fan, stjäl det?
00:56:55 – Wille: De gjorde ju det bra.
00:56:56 – Martin: Hur som helst. Jag tänker en timme rodd i alla fall. Det är ett test som vi använder en del här. En del av våra atleter ryser väl när jag säger det.
00:57:05 – Wille: Man testar hur långt man kommer på en timme rodd.
00:57:07 – Martin: I viss mån är det naturligtvis beroende av vilken kroppstyp man har. Man tjänar ju lite på att ha mycket muskelmassa. För det kostar inte så mycket att ha mycket muskelmassa i att man måste röra den någonstans. väldigt liten kost och man kan få ganska mycket mer kraft per rodd-drag. Men om vi bortser från det då, ett test där man ror i en timme säger mer om grundläggande kondition än ett test där man gör lite blandade saker i en timme. Där man kanske ror, gör armhävningar, gör pull-ups och hoppar hopprep, eller nånting. Eftersom alla de typerna av rörelserna, även om de kan vara ganska lätta, så är de ändå mer beroende av, av liksom, Den här muskeluthålligheten skiftar ändå lite, lite, lite närmare styrkeuthållighet. Och det blir lite svårare att se vad som var den begränsande faktorn.
Var det att man inte var stark nog? Eller var det att man inte hade tillräckligt bra kondition? Jag menar, i den mån man kan… Ja, ni förstår vad jag menar när jag pratar om kondition, men Alltså själva övningen ska ju inte, man ska ju inte bli trött i en muskel först, utan det ska ju vara lungor och på något sätt syreupptagningsförmåga och det som byggs upp efter tid som ska stoppa en.
00:58:25 – Jacob: Gör man burpees så är det ju i princip alltid armarna som blir trötta före liksom egentligen du har tränat hjärtat. Det är inte det som fallerar, utan det är ju de små musklerna som gör ett stort jobb som dör först. Det kan ju vara hopprep, till exempel när jag ska hoppa det, jag är ju värdelös på att hoppa hopprep. Det är underarmarna jag blir trött i först. Det är därför jag börjar tappa och missa.
00:58:45 – Martin: Precis där, så då skulle väl kanske hoppa hopprep vara ett ganska dåligt test för din kondition, eller hur? Precis, och så får man ju tänka då, så då får man ju testa en jävla massa olika saker helt enkelt, som ändå är så bra som möjligt på att försöka ringa in en specifik egenskap, så att man kan säga nånting om, ja men vad är det som begränsar just den här personen? Jag menar, man kan inte göra obegränsat med tester, så man får väl försöka ha ett par som man tycker är bra. Men lite där blir att WADs, eller open-workouter, de är ganska dåliga på det här i alla fall. Därför gör man inte det kanske. Det är inte fokus att göra det hela säsongen. Det vore nog dumt, tror jag.
00:59:27 – Wille: Vi pratade i ett avsnitt, som jag tror ingen har lyssnat på, om hastighetsbaserad träning. Det är tyvärr ett jätteopoppis avsnitt.
00:59:40 – Jacob: Det är det mindre populära, trots att vi själva är ganska nöjda med det. Vi har fått ganska bra feedback från de som väl lyssnar. Jag tror det är en dålig titel, den säljer dåligt. Ni som lyssnar på detta, som inte lyssnar på det förra, hoppa tillbaka. Det är ett bra avsnitt.
00:59:54 – Wille: Jag skulle säga att det handlar om, till exempel med testning, att istället för att gå till max i ett lyft så kan du använda hastigheten i det lyftet för att se hur du ligger till, hur trött du är och om du har avancerat sedan tidigare. Men är det någonting som ni tänker på?
01:00:09 – Martin: Ja, men det är ju det här. Det är egentligen samma sak, även om just med att tänka i hastighet En hastighetsbaserad träning är också att ta tid på hur långt man kan ro någon sträcka, eller hur? Det är ju samma sak fast i konditionsträning. Och vad ni pratade om, det var ju hastighetsbaserad träning i någon form av styrketräningskontext. Och det är ju precis samma sak, att man försöker hitta på var på någon form av styrke hastighetsspektra är det som jag begränsas mest? Är jag tillräckligt stark för att bli snabbare? Eller borde jag jobba mer hastighet kanske för att jag har lite mer potential att få ut där? Då är det bara att testa hur snabbt man kan lyfta någonting. Hur snabbt man kan lyfta olika vikter helt enkelt och plotta det på en kurva.
Och ska sägas när det gäller, om vi använder det då, så hamnar vi i precis samma läge som jag. Jag har ju faktiskt lyssnat på det där avsnittet. Vi hamnar precis i Jacobs läge där att, ja men man gör ju inte det.
01:01:12 – Jacob: Du ringde till och med mig efter avsnittet ska vi säga här. Så vi nådde någon, Wille.
01:01:20 – Martin: Precis. Det är ju dessutom ganska kul och motiverande. Det är väl också nånting som är… Jag tror på att försöka lyfta en vikt så snabbt som man kan verkar vara väldigt bra för att bli starkare. Det behöver inte betyda så jävla mycket. Det handlar inte så mycket om hastigheten man lyfter en vikt kanske, tänker jag. Snarare att den är hastigheten är ganska hög relativt till vad man verkligen kan göra. Att man försöker ligga ganska nära.
01:01:50 – Jacob: Intentionen liksom.
01:01:51 – Martin: Intentionen, precis. Och det är ju någonting som vi jobbar ganska mycket med. Att försöka motivera folk för att trycka upp den så fort som möjligt. Det är ganska sällan man jobbar på tre sekunder ner och sen tre sekunder upp. Utan man jobbar på ta ner en vikt och sen uppåt, den koncentriska delen av ett lyft, där vill man nästan alltid motivera personen att lyfta så fort som möjligt. Och i alla fall jag tycker att det är ganska roligt att göra såhär. Jag blir motiverad att lyfta stången lite snabbare, för man är ju som en hund, då får man en shit, 0,64 meter per sekund. Fan vad bra.
01:02:24 – Jacob: Bättre än förra setet. Ja, det där är fantastiskt. Tar du liksom, vi kör på skolan då. Jag jobbar ju på Filborgarskolan lite med idrottsgymnasiet där. Och så har du liksom såhär jämfota längdhopp. Så hoppar de liksom då 2,80. Och sen kan de göra tio hopp till och så tror de att de ska komma längre. Det blir ju aldrig så. Det är ju alltid, asså det är ju, det är ju nåt av de tre första hoppen som är det bästa. Sen blir de ju bara lite sämre. Men de tror liksom att de, ja men jag fick inte till det. Jag kan få till det. Men det funkar inte. Då får vi ju tio hopp där den verkligen tar i, bara för att man mätte det.
01:02:57 – Wille: Jag tror att det där är ett av problemen för övrigt, eller en av anledningarna till att ingen lyssnar på det här avsnittet, varför det finns ingen som använder de här apparna. Man kan inte relatera till det här roliga i att se att siffran är lite högre den här gången än det var förra. Man kan prata om att man lyfter mer vikt, det kan folk relatera till, men att det är 0,66 millisekunder är inte så lätt att sätta sig in i.
01:03:18 – Jacob: Men alltså Wille, om de skulle bli avtänt på det, så måste de ju ändå ha laddat ner det och börjat lyssna. Ja, i och för sig, det är sant.
01:03:25 – Wille: Stängt av, liksom. Du, folk har ju, folk har liksom bara sett titeln och skitit i det.
01:03:28 – Jacob: Sant. De har ju sålt det alldeles för dåligt. Ja, ja. Vanliga skador, vad
Vanliga skador, axelbelastning och kippade pull-ups
01:03:45 – Jacob: behöver man se upp med lite mer om man ska börja med crossfit? Eller kanske mer om man ska sätta ihop ett crossfit-program. Vad är de klassiska misstagen som nybörjare åker på och så står de där och så har de rehab i en månad istället?
01:03:59 – Martin: Ja, men precis. Det tar lite tid för skador att uppstå, så jag vet inte om nybörjare åker på så mycket skador, oftast så är det nästan att man kommer in kanske med en skadehistorik i sådana fall. Annars så tar det oftast lite, lite tid. Eller att det är något trauma, man fick en stång i huvudet eller tappade någonting på foten. Men den typen av skador är väl inte så vanliga. Utan de vanligaste skadorna det är ju helt enkelt att man stegrar volym och eller intensitet för fort. Jag menar att man går framåt lite för fort. Eller att man tränar för mycket så att man inte återhämtar sig tillräckligt mycket och därför till slut blir skadad. Oftast är väl mycket av de skadorna, jag är ju inte, ni är ju sjukgymnaster båda två, det är verkligen inte jag.
Och jag brukar ju tack och lov lämna över till sådana som ni, som jag har i min närhet, som är duktiga. Vi har ett par stycken anknutna till vårat gym i alla fall, som är bättre än jag på det här. Spontant så är det mycket skador runt axelleden som kommer och det är helt enkelt för att man gör väldigt, väldigt mycket rörelser där. Det är väldigt mycket belastning. Särskilt om man börjar göra dynamiska rörelser för mycket, för fort. Och det här handlar lite om att man inte är tillräckligt stark för att kunna kontrollera rörelsen excentriskt och bromsa in den relativt fort. Om vi tänker på den här vanliga typen, den här kippade pull-upsen som väl fick bära hundhuvudet ganska mycket i början i alla fall. Som ni säkert… Jag kan tänka mig, Jacob, du har säkert ondgjort dig över det.
Eller någon gång i karriären. Man har nog mest bara tittat på det och tänkt, vad fan. Nej, men i de här kippade rörelserna, vad som händer är ju att man har byggt upp lägesenergi. Och sen så gör man inte en strikt rörelse ner, utan man faller ju ner i rörelsen, eller hur? Men vid nåt tillfälle så måste ändå rörelsen stanna av. Och då går man ifrån att ha avslappnade muskler till att behöva ha spända muskler igen för att inte… Hade vi inte haft några muskler alls så hade ju axlarna bara lossnat från kroppen och man ramlar ner till marken, eller hur? Men nu har vi ju det, tack och lov. Men de måste ju fortfarande spännas innan nån form av struktur tar skada. Om man inte är tillräckligt stark för det, tänker i alla fall jag att man inte kan göra den här inbromsningen tillräckligt snabbt och att det innebär en ökad risk.
Eller att man gör för mycket repetitioner, för då får man oavsett om man är väldigt stark, en risk i en överbelastningsskada. Och som sagt, i CrossFit gör man väldigt mycket grejer runt axlarna. Man kanske inte tänker på att de belastar ungefär samma saker. Någonting man kan göra för att försöka minimera den risken, för det kan väl vara bra att lämna folk med det, det tror jag är att, jag menar, respektera den här ordningen för hur ni blandar ihop rörelser, eller hur ni börjar göra väldigt, väldigt många reps i följd. och sen vila eller inte vila och sen göra det igen. Respektera ordningen och se till att bli ganska starka och kontrollera vilan först. När ni ser att ni inte kan utföra en rörelse på samma sätt längre utan bara ramlar rakt ner och inte längre kan dämpa rörelsen på ett bra sätt, då kanske man ska bryta sättet och vila lite så man kan göra det igen och bli bättre.
Men också att man kan faktiskt använda statisk träning för att stärka upp sig i vissa rörelser. Det här har ni pratat om lite då och då och spekulerat i när man kan använda statiska rörelser, eller hur? för styrketräning och här är CrossFit ett utmärkt sätt. Att kunna hänga både passivt och aktivt, det tror jag ofta är ett ganska bra sätt att dels begränsa belastningen man får just i den här inbromsningen men ändå kunna bygga en kapacitet. Jag tänker mig att Att till exempel bara hänga passivt i en stång. Det är nånting som ändå… Om du greppar en stång så även om man hänger passivt, visst får man lite ökad muskelaktivering i skulderbladsregionen? Och det är ju bra i sådana fall. Ett bra sätt att träna upp det utan att belasta det nämnvärt.
När man inte kan hålla längre hoppar man ner, men det är väldigt lite struktur som har belastats. Sen kan man därifrån gå till att göra det här mer aktivt, att dra ihop skulderbladen och dra sig lite uppåt och fortsätta hänga och så vidare. Ja, och naturligtvis träna strikta pull-ups. I viss mån också, även om man kan göra kippade pull-ups. Och det tror jag är att man försöker ha någon form av relation där. Det är ju ett sätt, i alla fall, någonting som vi har sett. Och det här behöver du inte hoppa på nu, Jacob. Men vi har gjort en del tester på att göra t.ex. strikta pull-ups där man drar sig hela vägen upp till stången. För vi måste ju ändå ha någon såhär, ja men vad är en repetition då? Man nuddar med bröstet på stången, strikt upp och ner.
Och sen så gör man samma sak med kippade rörelser. I CrossFit-språk pratar man strikta chester bar pull-ups och kippade chester bar pull-ups. Och sen har vi ju plottat det här. Och då har vi sett att det finns en korrelation här. Och den är naturligtvis, det finns absolut ingenting som säger att den här är kausal.
01:09:21 – Wille: Så noggrann du är. Det är imponerande ändå.
01:09:25 – Martin: Ja, och vi har testat med lite andra typer av rörelser också naturligtvis. Hur länge man kan hänga i stången med L-hang. Vi tänker på grepputhållighet och höftflektion kontra toes to bar, som är en vanlig rörelse i crossfit, där man klippar sig upp och nuddar fötterna i stången. Men det leder också till att man åker neråt ganska fort, på precis samma sätt som i en klippad pull-up. Och där har vi också sett en relation, att de som kan hänga länge eller göra många strikta pull-ups kan ofta göra lite fler kippade pull-ups. Och vi kan också se att de som inte har en sån korrelation, då tänker vi att det här kanske inte är bra. Då lägger vi lite mer tid på att bygga den strikta rörelsen eller den statiska rörelsen. Återigen, det finns absolut inte något nödvändigt kausalt samband här men det tvingar ju åtminstone mig eller våra tränare och min kollega Björn, som jag driver gymmet med, håller oss ansvariga att kanske få till en hälsosammare ratio utav den här typen av strikta eller statiska eller dynamiska rörelser.
Så det kan väl vara en bra grej.
01:10:41 – Wille: Har ni någon motsvarande grej för tyngdlyftningen? Alltså hur ni kollar relationen med den här blajiga rörelsen som CrossFit gör och den strikta varianten?
01:10:50 – Jacob: Där är det inte så stor skillnad. Där borde det inte vara i alla fall. Där är det i och för sig.
01:10:54 – Martin: Vi har ju sätt att försöka kategorisera folk. Jag menar, behöver du bygga mer styrka eller behöver du kanske bli lite snabbare i höften och träna lite mer speedträning? Det här är ju samma sak. Det här kunde vi kanske också fått ut med att mäta hastigheter på stången. Men det kanske har lite mindre överföring till CrossFit eftersom det är de här rörelserna vi gör. Det är ryck och stöt och thrusters och front squats och sånt där på tid. Så absolut, vi har relationer där vi tittar på vad man har i front squats eller benböj fram. Skulle du säga Jacob?
01:11:28 – Jacob: Det skulle jag ha gjort.
01:11:29 – Martin: Ja, jag vet. Och till exempel en frustration eller en clean and jerk-stöt, skulle Jacob säga.
01:11:41 – Jacob: Ja, men det är bra. Nu pratar vi med alla idrottarna här som lyssnar.
01:11:46 – Martin: I crossfit-världen pratar man mycket på engelska, för det finns så himla mycket övningar som inte har några svenska namn. Det kan jag tycka är lite tråkigt, för då kommer man ifrån de fantastiska svenska namnen från gymnastiken, på till exempel Muscle Ups. Jag hittade i någon gammal gymnastikbok att det stod ”jättehäv”. Det tycker jag är skitcoolt. Det är mycket, mycket coolare än Muscle Ups, tycker jag. Ja, verkligen.
01:12:08 – Wille: Nu blir jag sugen på att lära mig det bara för det.
01:12:10 – Martin: Det ska jag börja använda. Jättehäv. Jättehäv. Skriva en artikel om det, noll säkra reaktioner. Ja, precis. Dislocates, vrängningar, det tycker jag också är ett häftigt ord. Det finns säkert fler. Ja, den har jag hört.
01:12:21 – Jacob: Den är bra.
01:12:23 – Martin: Nej, men absolut. Vi har relationer här som vi gärna vill se. Vi vill inte se att folk blir, jag vet inte, för snabba gentemot för starka. Och huruvida det kausala sambandet här finns och är direkt, Det har jag ingen aning om. Jag tror att det finns ett sådant här samband. Men det räcker ju med att det antagligen är friskt och sunt och det får oss att variera träningen lite så att vi kan få en längre karriär.
01:12:51 – Jacob: Nästa, eller
Kost, kolhydrater och risken att äta för lite
01:12:53 – Jacob: vi har gått igenom väldigt mycket av frågorna här när jag tittar. Här är två stycken till som jag hittat som jag tycker vi ska ta. En fråga här. Det känns som många nya som börjar träna crossfit gör det för att liksom bli rippade. Och se ut som eliten. Mer som du sa, liksom stora biceps. Det är det jag har sett på Netflix. Och så skriver då den här personen att han upplever då att det ofta resulterar i att de tränar väldigt mycket men äter för lite. Och frågan är väl egentligen, eller frågan, han undrar väl hur ni, hur man försöker hantera det här uppe i Uppsala? Vad är liksom tankarna kring det?
01:13:25 – Martin: Ja, det är ju inte, jag kan ju i och för sig svara bara för Uppsala, men jag känner ju till väldigt, väldigt många duktiga tränare i världen som är mycket duktigare än vad jag är, som också gör sånt här. Men jag kan tänka mig att vi gör ungefär, ungefär på samma sätt när det gäller sånt här. Men det stämmer. Det är ganska vanligt att folk ramlar in i crossfit. Särskilt tror jag när det kommer in i att väldigt många som håller på med bodybuilding eller kommer från en estetisk bakgrund eller har estetiska mål, ramlar in i crossfit just för att man ser att de här atleterna, fan de är ju superrippade liksom, går omkring med 6-7% kroppsfett året runt och är dessutom svinstarka och uthålliga. Det är ju ingenting man har sett förut, eller hur?
Jag förstår ju att det attraherar, men hur ska man säga det här då? Om man tränar högintensiv träning så måste näringsintaget återspegla det här. Det måste det. Vår sport, crossfit, drivs av kolhydrater, liksom all högintensiv idrott. Vill vi äta LCHF, syssla med periodisk fasta och sådär. Det är möjligt att det finns platser där det här är jättebra. Men det är inte när man också tränar högintensiv träning. Så vill man göra det, får man se till att träningen återspeglar det här. Annars kommer man bara att bli mer och mer och mer utbränd i kroppen. Det går inte. Så, när vi försöker säga att folk tränar hårt och mycket, så försöker vi ge folk tips om hur mycket… Jag menar, du behöver äta kolhydrater. Du behöver inte vara rädd för kolhydrater.
Du ska absolut inte syssla med periodisk fasta och försöka hålla matintaget så att man återspeglar träningen. Sen är det så himla svårt att säga, vad är CrossFit? Det behöver inte vara speciellt högintensiv träning. Folk kan bli ganska trötta av det, men det behöver inte vara så hög intensitet. Det beror liksom på vem man är och vad man gör. Och hur man startar intervallerna. Hur man startar intervallerna. Och vad man har för målbilder. Har man målet att gå ner i vikt, så är det rimligt att man bör äta mindre totalt sett, än om man har målet att vara en högpresterande elitatlet. Och det här, det är så himla svårt att säga exakt vad någon ska äta liksom. Hur många gram kolhydrat ska jag äta? Jag vet inte. Då måste vi prata om hur du tränar, hur du sover, vad du gör utanför träningen och vad du äter idag och hur det verkar fungera.
Det är helt enkelt svårt. Men det stämmer att man nog kan tänka sig att många, många som tränar på hög nivå äter för lite, fortsätter att prestera ganska bra, men äter så lite så att de förr eller senare i princip kommer att gå in i väggen. Få någonting som jag antar liknar den typ av utbrändhet som man kan se när man jobbar eller stressar för mycket i andra delar av livet utan att fylla på med energi och återhämtning. Så det är väl en jävla dålig idé att äta, att träna högintensivt och prestationsbaserat för att gå ner i vikt. Det verkar ju skitdumt. Det verkar ju vara bättre att träna styrketräning och konditionsträning och äta lagom mycket för att få fram rutorna på magen. Crossfit kan vara det där. Det kan vara rolig styrketräning, rolig konditionsträning utan att vara för högintensiv.
Det är vad vi försöker göra våra gruppträningar till, naturligtvis. Men då är det fortfarande så att, hur mycket ska man äta? Lagom mycket för att gå upp eller ner i vikt beroende på vad det är man vill.
01:17:14 – Jacob: Nu har vi
Träningsmängd på elitnivå och anpassning efter ålder
01:17:15 – Jacob: två frågor kvar igen. Där är det en annan som undrar hur mycket tränar en crossfitare på hög nivå i mängd och hur fördelas den mängden? Om man jämför till exempel med en tyngdlyftare. Offrar man lite kvantitet för kvalitet även för tyngdlyftarna? Att de kan gå ner i träning för att jobba styrka eller ligger de kvar på samma timmar? Nu formulerar jag om frågan lite här för den var lång. Men liksom hur mycket tränar de i timmar liksom och är det samma över säsong kan man säga?
01:17:48 – Martin: Det är så jävla svårmätt att säga hur man tränar i timmar. Det är lite på samma sätt som… Det här gör det lite, lite klurigt att kvantifiera träningen, eller forska på crossfit för den delen, för att… Att träna i timmar, det är väldigt mycket lättare att mäta i konditionsträning, eller hur? Och där brukar man prata om timmar träning. Ja, där håller man på hela tiden. Precis, medan i styrketräning så brukar man ju kanske mäta hur mycket man tränar i antal repetitioner. Så, hur fan mäter du crossfit? Hur mäter du 20 minuter UMRAP av repetitioner och konditionsträning? Mäter man det i 20 minuter träning? 20 minuter, 10 armhävningar och 300 meter rodd. Lika mycket som 300 meter rodd och 90 procents backscot. Det blir väldigt svårt att kvantifiera träning i CrossFit.
Jag kan inte svara på det riktigt. Det enda sättet att försöka formalisera det här så att det blir mer eller mindre träning över säsongen, det är kanske att jobba med färgade block eller någonting. Röda pass är intensiva pass. Gula pass är någon form av medelintensitet och lite längre i tid och gröna pass är lite längre pass men med lägre intensitet. Sen kan man kanske kvantifiera det i hur många av de olika typerna av pass man kan göra eller hitta på ett eget sätt att kvantifiera det. Något mätsätt. Men jag vet inte. Men jag tror eliten brukar nog träna Jag menar, det är jätteolika alltså. Framförallt i vilken ålder och sådär man är. Men om man tänker, det är nog ganska vanligt att folk tränar, ja men säg, två gånger om dagen i fem, sex dagar i veckan.
Det är nog rätt normalt för CrossFit-eliten.
01:19:40 – Jacob: Men samtidigt så har jag haft, jag brukar ta upp det som exempel, Karl Deall som jag har jobbat med under många år.
01:19:50 – Martin: Han tränar ganska lite under större delen av året för att han är 50 år. och ganska stark och ganska explosiv. Så vad det leder till är att han behöver ganska mycket återhämtning mellan passen och han gör skitmycket annat och håller på och dansar och flänger och gör föreställningar och sånt där. Man får liksom anpassa antal pass till vad man gör i övrigt också. Så att den duktiga crossfit-atleten, eller den som vill bli en duktig crossfit-atlet och vill träna Vad sa jag? Sex dagar i veckan, två pass om dagen. Tolv pass i veckan? Han ska nog inte ha ett jobb också. Det kan man väl ganska enkelt säga. Att antal pass bör återspeglas i vad man gör utanför gymmet. Men Kalle då? Större delen av säsongen har i alla fall vi jobbat med honom.
Han har tränat tre pass i veckan. Sen har det blivit lite mer nära master-kvalificeringar och games. Då måste han träna mer för att tåla lite mer. Men större delen av året ganska lite. Så det finns ett jävla spektra där.
Trender som 3D-träning, Ido Portal och rörlighet
01:20:50 – Jacob: Jättesvårt att svara på. Det var roligt sammanträffade här för den sista frågan är ju faktiskt från den fantastiska Carl Dyall här. Vad har du att säga om de nya trenderna? Han har skrivit exempel här. 3D, Idol-portal, movement, dynamisk mobilitet med mera.
01:21:10 – Martin: Nej, jag vet inte.
01:21:12 – Jacob: Alltså, det är väl… 3D vill ju jag och Wille, det tycker vi om. Det kommer, vi får frågor om det ganska ofta också, så det är alltid kul att höra vad gästerna tycker om det.
01:21:20 – Martin: Alltså, det är ju så jäkla svårt det här. Jag har en god vän som är… som är sjukgymnast och läser väldigt mycket forskning. Han är en ung sjukgymnast. Jag vet inte om det hänger ihop med det. Han vill saker. Han vill förändra sjukgymnastik. Det heter inte sjukgymnastik, förlåt. Fysioterapi. Det är den han vill förändra, tror jag. Han är fysioterapeut. Jag kanske blir arg med honom. Han landar ganska ofta i det som jag och Björn och de andra på gymmet ändå säger. Den här killen jobbar åt oss också. Men det är så himla svårt. Ofta börjar man den där typen av träning för att man har fått ont någonstans, för att lösa ett problem. Tänker jag, att det är ganska vanligt i alla fall. Då är det så himla svårt att säga om det var det som löste problemet eller om det var frånvaron av kanske det som skapade problemet eller att volymen gick ner lite som löste problemet.
Eller, jag menar, vad är smärta? Jag vet inte. Och trender kommer och går. Men det ska jag säga, en sak, jag menar, jag har ingenting, jag har massa kompisar som är jätteduktiga på det här med 3D-träning till exempel och jag vet folk som är som är duktiga på det här med ido portal och gymnastik och göra saker väldigt, väldigt snyggt och rörelse, kvalitet och sånt där och yoga också för den delen. Det är att, jag tror att för de allra flesta, du vet de där som tränar för vanliga saker, som vi märker, de vanligaste sakerna på vårt gym som brukar vara någon form av kombination med att man vill Bara vara stark, för att det är kul att vara stark. Man vill vara relativt snygg naken. Man vill känna sig ung och orka saker och du vet, kunna göra inte vet jag, anmäla sig till den där utmaningen på jobbet att springa midnattsloppet med ganska lite träning eller du vet, alla möjliga saker.
Träna för livet men vara stark och frisk och snygg naken och så vidare. Då tror inte jag, om man tränar då, säg två till tre gånger i veckan är nog ganska vanligt, har vi sett, att folk tränar. Folk har ofta en liten annorlunda uppfattning om hur ofta de tränar. Men vi… Ja, men vi… Ja, titta statistiken så. Nej, vi tittar på statistiken, för vi ser var folk bokar sig, i alla fall hos oss. Andra gym kanske det är annorlunda på, men när vi tittar så ser vi att mellan två och tre gånger i veckan ungefär. Och att om man har en timme eller en och en halv att träna, så tycker nog inte jag att man ska lägga ner 45 minuter av dem på stretching, rörelseträning eller yoga. Även om, jag menar, att göra den typen av träning kan väl vara en jättebra del av uppvärmningen.
Men den kanske inte ska vara för stor del, för att det är nog viktigare att styrketräna, konditionsträna, öva på förmågor man vill lära sig och allt det där. Att det tar helt enkelt lite väl mycket tid på sånt som verkligen, verkligen, verkligen är forskat på och visat sig att det här ger verkligen fördelar när det gäller träning.
01:24:23 – Jacob: Många av de övningarna känns ju lite som Turkish Gedap också.
01:24:28 – Martin: Alltså, det är så svårt. Jag tänker att 3D, att de ändå försöker titta på vad man kanske är lite mindre rörlig och behöver jobba lite mer på och fokuserar träningen runt det, medan vissa saker som känns helt obegripligt, som olika olika typer av yoga som har spridits mycket, Mobility Wood eller den typen av grejer där det blir så himla generaliserat vad man ska göra. Det är ganska stor risk eller chans att man lägger ner väldigt stor del av tiden på någonting man verkligen inte behövde göra och väldigt liten del blev de där små sakerna som kanske var jättejättebra för en. Så jag tänker att det är säkert jättejättebra, om det funkar för någon så är det jättejättebra. Svårt att säga varför det funkar, om det var just den metoden eller det var att man inte gjorde någonting dumt eller tränade lite mindre kanske.
Ja, jag har ingen aning. Det vore super om någon studerade det här och och berätta det här för mig. Jag vet faktiskt inte. Men jag tror, om man tränar inte så mycket, så tror jag att man ska träna mer än att öva.
01:25:40 – Wille: Det där var ju ett väldigt bra och balanserat svar. Det känns inte som att vi… Har vi någonting att tillägga där, Jacob? Vi kan lägga ner den här diskussionen nu.
01:25:48 – Jacob: Ja, det kommer säkert upp igen. Vi får frågor om det. Men det var väl ungefär vad vi sa första gången, fast inte lika fint.
01:25:54 – Wille: Nej, nej, det där var mycket mer vältaligt, kan vi säga. Men Martin, det har varit skitkul att ha dig med igen. Jag känner att det finns många obesvarade frågor och lägger vi upp en bild nästa gång så lär vi få in lika mycket frågor och jag tror att vi kommer sitta på lika mycket frågor nästa gång också. Jag hoppas att du tackar ja nästa gång vi frågar.
01:26:13 – Martin: Absolut, det är superkul. Det finns jättemycket frågor för mig också. Vi vet, det här är en Det är en så sjukt ung sport och vi vet inte riktigt vad som funkar, varför det funkar och om det kommer att funka i längden. Men en hel del skitdumma saker har vi lärt oss att de var dåliga. Det är mera det. Vi har plockat bort mycket dumma saker. Då försöker jag kanske ha koll på det.
01:26:34 – Wille: Det låter bra. Det låter som en bra ambition att ha. Men då säger vi så tills nästa gång. Det gör vi.
01:26:41 – Martin: Tack. Ha det bra. Ha det gött. Hej.
