Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I veckans avsnitt inleder Wille med att berätta om sitt nya personbästa på Kungsholmen runt (37:18) och den misstänkta stressfraktur i underbenet han drog på sig under ett efterföljande tempopass, samt sina positiva erfarenheter av att få remiss via en webbläkartjänst. Därefter presenteras avsnittets gäst Anna Lehrman, doktor i genetik och forskningskommunikatör vid SLU och Mistra Biotech. Anna berättar om hur hon gick från en uppväxt utan akademisk tradition till att doktorera på genmodifierad raps resistent mot rapsbaggar, och hur den hätska GMO-debatten i mitten av 2000-talet väckte hennes engagemang för forskningskommunikation.
Samtalet går sedan igenom grunderna i växtförädling och varför människan i tusentals år har selekterat grödor för bättre avkastning, smak och motståndskraft. Anna förklarar skillnaden mellan traditionell korsningsförädling, återkorsning, molekylära markörer, polyploidiförädling och äldre mutationsförädling med strålning eller gifter – vilket hon liknar vid att skjuta med kulspruta i ett bibliotek. Detta ställs i kontrast till genetisk modifiering (GMO) och modern riktad mutagenes som CRISPR-Cas, där man kan göra mycket precisa förändringar i genomet, vilket nu utmanar EU:s snart 30 år gamla definitioner av vad som räknas som GMO.
Vidare diskuteras varför GMO väcker starkare rädsla än andra förädlingsmetoder trots att det finns en bred vetenskaplig konsensus om att tekniken i sig inte innebär större risker för hälsa eller miljö. Anna tar upp exempel på när förädling gått fel utan genteknik, såsom konventionellt förädlad potatis med höga halter av giftet solanin och en hemmaodlad zucchini som muterade och fick farligt höga halter kukurbitacin. De resonerar också kring det oklara begreppet ”naturligt” i livsmedelsmarknadsföring och hur vissa miljöorganisationer ständigt flyttar målstolparna för hur mycket forskning som krävs, samtidigt som exempelvis Naturskyddsföreningen numera skiftat fokus från tekniken till tillämpningen.
En central punkt i avsnittet är varför nya grödor bör bedömas utifrån sina egenskaper snarare än vilken förädlingsteknik som använts. Anna jämför herbicidtoleranta monokulturer av soja med A-vitaminberikat gyllene ris och en ny potatis som med en gen från en vild släkting blivit resistent mot bladmögel och därmed kan minska behovet av besprutning kraftigt. De belyser även motsättningen i att ekologiska regelverk som KRAV förbjuder GMO och till och med GMO-producerade ystningsenzymer i ost, samt hur EU:s politiska nej-röster – trots godkännanden från livsmedelsmyndigheten EFSA – skapar höga kostnader och driver fram oligopol bland ett fåtal globala storföretag.
Jacob lyfter därefter frågan om växtförädlingen fokuserat för mycket på snabb tillväxt på bekostnad av näring och smak. Anna nyanserar bilden av den gröna revolutionens kortstråiga vete som räddat miljontals liv, men bekräftar att tätt kopplade gener ibland gjort att exempelvis tomater tappat sötma när man förädlat för transport och hållbarhet. Hon berättar även om vikten av internationella genbanker som Svalbard och CIMMYT, nya grönsaker som sparrisbroccoli och den naturliga hybriden ”blingon”, samt Mistra Biotechs arbete med att domesticera det vilda ogräset fältkrassing till en ny oljegröda för norra Sverige.
Avslutningsvis diskuteras hur dålig forskning och misstolkade korrelationer skadar allmänhetens förtroende för vetenskapen. Anna ger exemplet med forskaren Seneff som korrelerat glyfosat och GMO med sjukdomar som autism och Alzheimers genom att leta samband i stora dataset utan kausalt stöd – något som träffande parodierats genom att visa en ännu starkare statistisk korrelation mellan ekologisk mat och autism. Samtalet rundas av med vikten av källkritik och vetenskaplig försiktighet innan slutsatser dras.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och Willes löparskada
00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:29 – Jacob: Goddag Wille!
00:00:31 – Wille: Tja! Har du också varmt väder?
00:00:33 – Jacob: Inte just idag, men igår var det väldigt, väldigt varmt. Vi var nere på stranden hela dagen. Idag är det lite… Ja, det är 15 grader, men det är molnigt och tråkigt.
00:00:43 – Wille: Bra, då har vi avhandlat det. Vi har en gäst med oss idag. Det är Anna Lehmann. Du får hoppa tillbaka.
00:00:51 – Jacob: Vi måste prata lite om ditt pass och skada här, Wille. Det får du bjuda på.
00:00:58 – Wille: Du syftar på mitt lopp som jag sprang för två veckor sedan. En vecka sedan. Det gick jättebra. Jag sprang Kungsholmen runt på nytt pers 37,18. Stämmer det? Ja, precis. Det gick jättebra. Jag kände lite i vaden efteråt. Jag kände mig lite sliten, men det ska man göra efter en sån pers. Så det var på lördagen då, söndagen kändes lite bättre, måndagen kändes ännu lite bättre och sen tror jag att det var på tisdagen då så skulle jag börja sätta igång och träna igen och då gav jag mig ut och sprang hyfsat snabbt milpass, lite tempolöpning. Jag var tvungen att avbryta här på uppfarten innan jag kom in till lägenheten för det gjorde något fruktansvärt ont i underbenet.
00:01:44 – Jacob: Så kom jag upp och det blir bara värre och värre under kvällen och sen kom jag fram till att det här är förmodligen en stressfraktur.
00:01:51 – Wille: Som jag hade dragit på mig. Jag kände faktiskt lite innan loppet, så det har förmodligen byggts upp under några veckor. Jag har inte bekräftat det med någon röntgen, för man kan inte se det på röntgen förrän det har gått några veckor. Men jag har fått en tid om ett par veckor. Du har fått tid för det ändå?
00:02:08 – Jacob: Vad ger det dig egentligen?
00:02:09 – Wille: Jag vet inte. Det här är lite intressant. Jag använde den här webbläkartjänsten, för jag kände att det jag kan få från en allmänläkare via webben är väl ungefär det jag kan få från en allmänläkare i köttet. De kan ju inte känna att det är en stressfraktur eller någonting, utan jag vill egentligen bara ha remiss för röntgen. Då var det så här att när det hade gått några dagar så började det kännas bättre. Jag behöver inget smärtstillande, jag kan jobba. Så det var inga problem. Men sen några dagar senare hör hon av sig och frågar hur det är nu. Vill du ha en remiss för röntgen? Jag svarar nej, det behövs väl egentligen inte. För jag känner lite, varför ska jag ta den tiden, det kan väl någon annan ta. Men då säger hon, det kanske är bra för din träning, så att du vet vad det var för någonting.
Jag bara, kanske, i och för sig. Så jag fick ändå remiss för det.
00:02:52 – Jacob: Ja, om fem år kommer de inte vara så snälla på den tjänsten. Jag tror bara de försöker sälja in det. Ja, ja, visst.
00:02:57 – Wille: Hade jag frågat efter lite antibiotika så hade de kanske bara, ja, men ta det du.
00:03:02 – Jacob: För att folk ska börja gilla att använda det på nätet. Nej, men det har inte jag använt än. Det ska vara spännande att testa någon gång också.
00:03:08 – Wille: Det funkar faktiskt ganska bra. Om man tänker på den tiden man får med läkare, så är det betydligt mer än vad man får på en vanlig vårdcentralsbesök. Det är ju för att de vill sälja in sig själva. Jag får inte betalt av dem på något sätt för att säga det här. Men jag har en positiv upplevelse i alla fall.
00:03:25 – Jacob: Det ska bli spännande att se om du klarat av att ställa diagnosen rätt i alla fall efter röntgen. Det får vi återkomma till då. Det var bra PR. Det var ett bra personbästa. Det var det absolut. Kuperat, det låter så på namnet men jag har ingen aning hur det ser ut där.
00:03:37 – Wille: Kungsholmen? Nej, det är pannkaksplatta. Det är en riktig sån persbana. Det finns någon liten backe där. Jag hade lagt upp loppet fullständigt fel, så jag hade kunnat göra det snabbare. När man går i mål är man skitnöjd, men nu tittar jag bara på de där 18 sekunderna. Helvete, jag kunde ju sprungit under 37 förstås. Ja, det kommer. Ja, det gör det. Eller ja, vi får se. Det beror på om mitt underben helar sig själv någon gång. Det var det. Nu har vi avhandlat vädret. Då får vi presentera vår gäst
Presentation av Anna Lehrman och hennes doktorsavhandling
00:04:09 – Wille: för dagen. Det är Anna Lerman. Välkommen.
00:04:11 – Anna: Tack så mycket.
00:04:13 – Wille: Hur är läget med dig?
00:04:14 – Anna: Ja, det var väldigt länge sen jag sprang och det är medelvarmt i Uppsala kan man väl säga. Korta versionen.
00:04:24 – Wille: Ja, det är bra. Du är mediatränad. Det märks att du kommer in i tugget direkt där. Vi börjar väl där. Varför är du medietränad? Ska vi berätta det, eller vill du berätta det?
00:04:36 – Anna: Jag är inte mediatränad det minsta. Jag har väl kanske mediatränat mig själv lite. Läst in mig lite på hur media jobbar och så, eftersom jag jobbar med forskningskommunikation.
00:04:51 – Wille: Och då försöker jag peppa och guida våra forskare att inte vara så rädda för media och när de väl hamnar där kanske inte använda den vanliga jargongen och språket som är obegripligt för många utanför den akademiska världen.
00:05:12 – Anna: Och fatta sig kort. Det kommer ni märka idag att jag är ganska dålig på i alla fall.
00:05:19 – Wille: Ja, det är lugnt. Det här formatet är egentligen inte riktigt till för att fatta sig kort, så det är helt okej. Men du, om vi börjar från början, vad är din bakgrund inom forskningen?
00:05:29 – Anna: Ja, alldeles från början hade jag inte den minsta tanke på att läsa på universitet överhuvudtaget.
00:05:38 – Wille: Jag växte upp i skogen utanför en liten by.
00:05:43 – Anna: Där fanns det två lärare och en som var ingenjör. Han kallades helt enkelt ingenjörn, för det var liksom den som fanns. Så jävla gott! Vår skola var aldrig prat om att göra några studiebesök på någon högskola eller sådär, så det fanns liksom inte i världsbilden. Sen på någon krånglig väg i alla fall så hamnade jag i Lund och läste biologi för det var det jag tyckte var lättast. Men såklart också intresserad och blev då väldigt intresserad av genetik och fick chansen att gå en forskarutbildning, alltså doktorera inom det ämnet. Då hamnade jag Precis det jag också tyckte var intressant, alltså mitt emellan det man brukar kalla för vitbiologi och grönbiologi, alltså mellan labb och fält. Och det handlade då om en genmonifierad raps där man hade plockat in en gen som kodar för ett protein från ärta, alltså vanliga gröna ärter som äter.
Tanken med det här proteinet var att det skulle vara antingen obehagligt eller lite lätt giftigt för rapsbaggar. Rapsbagge är ju den insekten som vi sprutar mest mot i Sverige. Så det var ju hållbarhetstänket där. Sen tittade jag på lite olika aspekter av det där, om det påverkade honungsbin och om den var mer benägen att sprida sig utanför fält. Alltså att den var mer konkurrenskraftig än den vanliga rapsen. Och också vad lantbrukare tyckte om det här i Sverige. Sen blev jag ganska bränd på hela GMO-frågan, för jag hade ju liksom gått in med mitt miljödrivkraft. Alltså jag var ju sån när jag var liten att jag drömde inte mardrömmar om att mina föräldrar skulle dö eller om krig eller sådär. Det är klart att jag inte ville det, men mina mardrömmar handlade liksom om miljöförstöring.
Jag vet inte riktigt var det kom ifrån. Så jag gick in i det här med den här lite rädda världen-känslan. Och detta var ju mellan 2003 och 2007. Och jag blev väl ganska bränd för då var det ganska hätsk debatt kring GMO generellt. Det slutade med att om jag var på middagar eller i sammanhang där det var att träffa nya människor, så slutade jag ju att berätta om att det handlade om GMO för det kunde verkligen förstöra en hel kväll och man fick liksom sitta och övertyga om att man inte var köpt av något illvilligt företag i väst och sådär. Vilket kändes helt främmande. Man visste ju inte ens, man hade inte ens träffat på någon från något, nej. Och det var, jag blev nog ganska berömd där, så när jag hade disputerat. Jag kan ju säga, det var ju på den nivån så att min handledare, när jag skulle försvara min avhandling, då ville hon Inte att vi skulle lägga ut det på universitetets hemsida för att det skulle kunna komma någon som skulle, alltså man är ju nervös nog som man är när man ska försvara sin avhandling och om det då skulle komma några aktivister eller sådär.
Så det var liksom på den nivån. Så då var jag liksom less på hela grejen.
00:09:32 – Wille: När du gick in i det här, om du kommer från en miljötänkbakgrund så tänker man att man kanske rent idealistiskt har något emot GMO. Krävdes det att du skulle bli övertygad eller kände du att det var fullt rimligt att forska på det här?
00:09:48 – Anna: Det enda, reflektionen jag hade, min mamma som är uppväxt i djupaste Småland, där det är fullt med brädgårdar och frikyrkor, hon är ju betydligt mer religiöst lagd än vad jag är. Jag frågade, för det var ju mycket så här snack om då att man lekte gud.
00:10:08 – Wille: Så då sa jag till mamma, jag är ju inte ens konfirmerad då, men då frågade jag henne, om jag forskar om det här, kommer jag brinna i helvetet då?
00:10:17 – Anna: Och då sa mamma, nej, inte om det är för en god sak. Och då tänkte jag, då kör vi på det, helt enkelt. Så det var väl den, men jag menar sen har man ju, och det är ju fortfarande, när det kommer någon ny studie, och det har det varit under hela tiden, att man ifrågasätter och vänder på varje sten. Vad kan detta leda till? Så det är inte det att man sa att det här är en bra grej, på med skygglapparna och nu bara kör man. Varje forskare ska ju hela tiden ifrågasätta det man håller på med. Men även sen efter när jag gjorde post-doc, alltså ett par års forskning efter jag hade disputerat, då handlade det fortfarande om insekter som åt på växter och sådär. Men då var det energiskog och hade ingenting med genmodifiering eller genteknik att göra på det viset.
Men så låg det ändå kvar ett intresse, för jag tycker ju det här med genetik, att vi, allt levande, är uppbyggt av från början. Det är fyra delar och det är hur de är kombinerade. Som gör att gräs ser ut som det gör och att vi ser ut som det gör och att elefanter har öron och snabel. Det är ju jävligt coolt. Och att man då med alla miljöproblem som omgärdar vår odling. Både av Allt man kan tänka sig, att man då kan gå in och förändra precis det man kan påverka, vara med det som leder till GMO eller andra tekniker. Men det är fortfarande fascinerande. Men under den här tiden hade jag blivit väldigt intresserad av forskningskommunikation och också stor frustration, upplevde att det som var generellt inom massa områden, det som var en självklarhet för forskarna, Det var helt främmande för folk utanför den akademiska världen.
Det kändes som att det tog tio år för det som var etablerat inom forskningen tills den kunskapen diffunderade ut i samhället. Så då började jag plocka åt mig och ta massa forskningskommunikationsuppdrag. Sen dök det här forskningsprogrammet upp som är finansierat av Mistra stiftelsen för miljöstrategisk forskning och SLU. Som då skulle handla just om genteknik, bioteknik i växtförädling och djuravel. De behövde ju då någon som höll ihop både intern och extern kommunikation och då kände jag att det där Det är ju min påse. Så det är så jag hamnade här.
00:13:31 – Wille: Vad kom du fram till med din doktorsavhandling? För det lät ju väldigt ambitiöst. Det lät som att det var väldigt många aspekter av det som du studerade, att det inte bara var en sak.
00:13:42 – Anna: Det vi kom fram till var väl att den här rapsen funkade sådär. Det är ju alltid det där i teorin och praktiken, för man hade ju testat det där proteinet som blev bra, framrenat på rölsbagge och sett att här är det. Men sen när de faktiskt ska äta i fält liksom, eller i, nu var det inte fält, men i växthusförsök och sådär så får man inte riktigt den effekten som man har tänkt.
00:14:10 – Jacob: De kalasar på det ändå?
00:14:11 – Anna: Ja, nej men det gör de. De, liksom, alltså med rapsbaggar är det ju såhär att de vaknar till, övervintrar som vuxna och så vaknar de till på våren och då ska de ut och käka och då äter de bara i, helst i Pollen är liksom deras grej. Men sen när de ska lägga ägg, då är det ganska få växter som de vill lägga ägg i. Och då lägger de ägg i knopparna. Och då är ju liksom raps, det är verkligen the shit för dem. Det är ju därför de heter rapsbaggar. Och då flyger de ut, för då ser de att nu börjar fälten blomma. Härligt, ut till dem. Men är det då inte tillräckligt många blommor som är öppna? Eller att det är väldigt mycket rapsbaggar? Då gnager de sig in i knopparna för att komma åt pollenet och då förstör de såklart den blomman och sen så blir det inga rapsfrön av det.
Sen lägger de också ägg i knopparna. Det är inte jättebra, men det är framförallt när de äter på våren som är problemet.
00:15:22 – Wille: Det är då man sprutar också.
00:15:25 – Anna: Men de vuxna blev inte speciellt påverkade. Däremot så såg vi att larverna kläcks sen i blomman och då äter de också det här pollenet. Det listiga med den här modifieringen som var gjord var att man hade stoppat in den här genen, men för att minimera risken för att det skulle påverka andra insekter så hade man lagt genen med en så kallad promotor, alltså det är den som genen kan startas igång och läsas av, som då var specifik för pollenet. Så det betydde att det här proteinet uttrycktes, fanns bara i pollenet och inte i resten av växten trots att genen då såklart fanns i resten av växten. Men i alla fall så larverna de kläcks, då äter de ju också pollenet och då visar det att de larverna De mådde lite sämre. Men, bryr lantbrukaren sig om det?
00:16:21 – Jacob: Nej. Det är bara taskigt mot de stackars baggarna.
00:16:25 – Anna: Ja, eller det skulle ju kanske betyda då att det skulle bli färre rapsbaggar nästa år. Men då kanske inte han skulle odla la raps. Då är det kanske grannen som odlar raps. Så det skulle ju bara gynna grannen då. Så det skulle ju kanske inte ha den där direkta… Man skulle kunna synkronisera lantbrukarna. hur de odlas kanske man skulle kunna få ner nivån av rapsbaggar. För det är ju det som är poängen att skulle vi inte odla så mycket raps så skulle vi inte ha så mycket rapsbaggar.
00:16:55 – Jacob: Alltså det blir lite såhär, men… Så det skulle egentligen vara en lösning eftersom de bara lever ett år, de här rapsbaggarna, så skulle vi synkronisera så att alla i hela Sverige och helst Danmark, eftersom de kan flyga ganska långt, bara odlade raps vartannat år.
00:17:12 – Anna: Det skulle ju inte vara ett problem, men säg det till rapsoljeindustrin, det tycker inte de är så bra. Men så det var väl det vi kom fram till och att den inte var speciellt mer spridningsbenägen, konkurrenskraftig. Och att honungsbin påverkades inte negativt av det här. Och att lantbrukare, de var väl De flesta var väl liksom så här, inte kunde säga om de tyckte att det skulle vara mest positivt eller negativt om de hade möjlighet att odla en genmodifierad sort som var resistent mot insekter. Men de flesta var negativa. Men det intressanta var om man tittade på varför, vilka anledningar de hade till det här. Och då skiljer det ut sig. De som hade större gårdar, de som hade läst till agronomer eller lantmästare, de var mer positiva.
Medan de som hade mindre gårdar hade ganska låg utbildning eller hög utbildning inom ett helt annat område. Intressant. De var mer negativa. Men det som var gemensamt för alla var att de såg det största problemet, det skulle vara konsumenterna, att de inte skulle kunna sälja. Så även de som var negativa och såg risk att de skulle sprida sig utanför fält eller att det skulle vara giftigt, de såg fortfarande att konsumenterna var det största problemet. Problem. Det är ett problem. För konsumenterna tänker att lantbrukarna vill ju inte odla det för de tänker att det är dåligt. Nej, det är för att ni inte vill köpa det. Men den här, den är ju ganska gammal nu. Det är ju tio år sedan den kom ut. Men, ja. Så det var väl i stora drag det jag kom fram till.
00:19:20 – Jacob: Vet du om det har hänt något där hos konsumenterna? Är det bättre eller sämre? Eller verkar det vara likvärdigt?
00:19:30 – Anna: Jag tror att det fortfarande bland konsumenterna är att de flesta är lite obeslutsamma. Inom programmet så gjorde de en studie där de tittade på ett antal konsumentundersökningar. För det finns ju en generell uppfattning om att konsumenter i Europa är mycket mer skeptiska till GMO än vad de är i USA. Men det är ju inte sant. För det visar sig när han gjorde så kallade metastudier och tittade på en massa olika studier. Så inte förvånad. Det är ju alltid svårt med sådana här enkäter. Som du frågar får du svar. Och det visade sig att de enkäterna som var gjorda i Europa, där var frågan ställd i en mer negativ kontext jämfört med i USA. Så egentligen är det ingen skillnad. Det skiljer sig mellan länder i Europa, men i Europa som helhet så är det liksom inte någon skillnad mot USA.
Och det är ju rätt intressant eftersom där säljs det ju i motorbutikerna en helt annan nivå än vad det gör här och odlas också.
00:20:51 – Wille: Det känns som att en fråga som hänger i
Grunderna i växtförädling och korsning
00:20:53 – Wille: luften här är lite, vad är GMO?
00:20:55 – Jacob: Vi kanske ska backa bandet lite där överlag och bara köra igenom kanske inte allt men vilka grova, alltså grovt växtförädling, vad är det? Vilka metoder har man? Varför vill man göra det? Och så vidare. Istället för bara köra GMO som ville så här. Även om vi givetvis ska vi gärna veta exakt vad det är också.
00:21:17 – Anna: Ja, ibland så låter det ju liksom i debatten som att man vill göra liksom GM-grödor eller genetiskt modifierade organismer bara för att. En tomat med spruta i, det är bilden.
00:21:35 – Jacob: That's the shit.
00:21:37 – Anna: Men varför hålla på med det överhuvudtaget? Jag tror att det är en del som kanske inte förstår varför man håller på med växtförädling överhuvudtaget. Kan det inte bara få vara som det är? Varför måste ni hålla på? Gamla lantraser. Smak som den, mat som smakar som den smakade förr liksom. Sämsta reklamslogan ever. Amen, vad vill de ha då liksom? Missväxt? Mat som ruttnar i ladorna?
00:22:05 – Jacob: Ja, om det var så förr. Ja. Ja, precis. Lite alfatoxiner på nötterna, varför inte liksom?
00:22:13 – Anna: Nej, men… Om man nu har en växt som man tycker är ganska bra, men den saknar en… För det är ju så det är nu.
00:22:27 – Jacob: För 8-10.000 år sedan var det ju mer att hur…
00:22:33 – Anna: då hade man ingen tanke bakom utan då var det bara att man skördade det man lyckades skörda utan en tanke på att man faktiskt utförde en selektion, att man ändrade evolutionens gång, att man helt plötsligt valde utifrån vad vi ville ha. Mycket frön, större frön, saker som smakade gott, som inte var giftiga, som klarade sig när det var torka och så vidare. och som gick att skörda. Så då blev det ju där ett urval och så sådde man ut det. Men nu, de flesta växter som vi sitter med, där har ju den selektionen pågått i jättemånga år. Så nu handlar det ofta mer om att okej, här behöver vi ändra en egenskap. Nu har vi fått en svamp som plötsligt angriper den här, då vill vi hitta resistens. Alltså att den kan stå emot den här svampen eller tolerera den.
Det som man kan då göra är att man hittar att det finns någon annan sort inom den här grödan som bär på den här egenskapen så kan man korsa dem. Eller om det finns en vild släkting så kan man med den där egenskapen så kan man korsa in den. Alternativt om det finns en annan art som man med lite forcering kanske då också kan korsa eller att det blir en så kallad hybrid. Ja, det behöver vi inte gå in på hybrider, men i alla fall. Men då vill det ju till att det finns den där egenskapen inom den så kallade genpoolen, alltså inom de som går och korsar med varandra, att den där egenskapen finns. Och också att den där egenskapen inte är för hårt knuten till egenskaper som vi verkligen inte vill ha med Så det är ju så i våra bland våra gener i genomet att det sitter ju.
De kan ju sitta olika långt ifrån varandra i ena olika kromosomer eller liksom mer eller mindre nära varandra på kromosomerna. Och i din första generation som du får, där får du ju liksom hälften från den ena och hälften från den andra. Hälften från mamma och hälften från pappa. Och sen så sker det ju då när könscellerna bildas en överkorsningar så att de där kromosomparen där korsas över och så blir det liksom en blandning. Och det är ju den blandningen som gör att det är mindre sannolikhet att om två kusiner skulle få barn med varandra så skulle farfar återfödas igen. Det går ju inte för nu blandas ju allting om. Var ni med på den där?
00:25:25 – Jacob: Jag var med på den. Kan vi dra det, jag tänker det här med xx och yy. Kvinnor har ju xx och män har xy.
00:25:36 – Anna: Som är lite mindre, ni saknar ju lite där.
00:25:39 – Jacob: Även om man som pappa, ja precis vi saknar lite där. Med y kortare än x då. Men även om man som pappa får en dotter så har dottern fått lite från ditt, vad säger jag, från din pappas sida. Så från farfars sida.
00:25:51 – Anna: Så trots att dottern inte har fått ett Y-kromosom då, så kommer det ändå gener från farfar ner till dottern då? Ja, precis.
00:25:59 – Jacob: Det var väl ungefär det du sa?
00:26:02 – Anna: Ja, det är ungefär det jag ska vara ute efter, men att det sker då en överkorsning och om de här generna ligger, som man vill säga att man vill dela på, man vill behålla den bra egenskapen och bli av med den dåliga, då är ju sannolikheten större att du kan få den ena utan den andra, om de ligger långt ifrån varandra. Men ibland så går inte det, och då finns det ju olika tekniker för det här. Det man upptäckte i början på 1900-talet var att om man kunde stråla med högstrålning eller med olika gifter så kunde man öka mutationsfrekvensen. Alltså det sker ju mutationer, alltså förändringar i vårt DNA lite hela tiden, fast på väldigt låg nivå. Det är ju det som är liksom grunden för evolutionen. Men nu kan man liksom öka på mutationsfrekvensen med såhär 10 000-20 000 gånger.
Och det du får då är ju en rätt så blandad skara individer som föds ur det. Och det är ganska många som verkligen inte är något att ha. Nu pratar vi om växter här, det är ju inte något man gör inom djurriket.
00:27:17 – Wille: Fast det är ju det man vill tro om den här industrin. Man vill ju gärna tro det.
00:27:23 – Anna: Men det man kan lyckas med då är ju kanske att slå ut den där genen du ville bli av med, som satt tätt ihop med den andra. För om vi säger den där korsningen, det som man kallar för att… Där man måste använda återkorsning. Det är ju att du ofta har någonting där du bara vill förändra en del och i första steget så har du korsat ihop två, då har du 50-50. Sen gör du det du kallar en återkorsning, alltså du korsar igen med din ursprungssort. För varje gång du gör den där återkorsningen så får du ju mer och mer av den och mindre och mindre av den du har korsat in. Men så måste du hela tiden hålla koll på att du får med den egenskapen som du var ute efter. Och det kan ju vara mer eller mindre svårt beroende på vilka egenskaper du jobbar med. Så det är ju där som, om vi säger de här nyaste teknikerna man pratar om…
Superbroccolin. Nej, inte superbroccolin. Det var ju helt enkelt att man hade använt den här metoden att istället för att titta på växten eller göra någon kemisk analys så kan man i… gå in och titta på DNA och olika molekylära markörer. Man har hittat ett antal ställen bland generna som är kopplade till vissa egenskaper och då kan du utifrån de här molekylära markörerna som man pratar om välja den individen som man tycker är bäst för vidare… Lite som kineserna gjorde, de idrottade där enligt myten.
00:29:15 – Jacob: De hittade en bra mamma och en bra pappa. Så ni två gifter er och så… Ja, men det är ju det som är basen i all växtförädling och djuravel är ju liksom att välja rätt individer som föräldrar.
00:29:30 – Anna: Och det kan man ju då antingen göra liksom med att titta på hur de ser ut eller hur de smakar. Eller kan man då ha kopplat ihop de här olika egenskaperna med med antingen om man vet precis vilka gener som ligger bakom egenskaperna eller att man då har de här molekylära markörerna. Då kan du välja rätt individer utan att behöva oroa dig för miljöfaktorer som påverkar valet som sen visar sig inte bero på generna, utan det berodde på vad det var för väder den sommaren. Och framförallt i djur, när man håller på med djuravel, så har vi så otroligt långa generationstider. Och ni kan ju tänka om man ska hitta då, vilken tjur ska vi använda för att ta fram de bästa mjölkkorna? Det tar ju ganska många år att hitta den tjuren, för då måste ju den tjuren växa upp, paras med ett antal kor som sen ska växa upp och ger mjölk, då vet vi om den tjuren var rätt.
Så där är det ju liksom, inom djuraveln är det ju jättestort att kunna gå in och titta på molekylärmarkörer redan när den där tjuren är kalv och säga, ska den här få bli en avelstjur, eventuellt, eller inte. Sidetrack. Tillbaka till växterna. Det finns då olika metoder för hur man väljer. Och så finns det då olika metoder för hur man kan påverka innehållet, eller vad man ska säga, i de man har.
Mutationsförädling, CRISPR och polyploidi
00:31:03 – Anna: Alltså antingen det här genom mutationer eller genom då det som man kallar för genetisk modifiering när man har flyttat in nytt DNA. Och då när vi pratar nytt DNA då kan det vara DNA från precis samma art. Det klassas ändå som som GMO. Och sen så har vi ju då de nya teknikerna man brukar prata om riktad mutagenes, ni kanske har hört talas om CRISPR, man pratar en del om CRISPR-Cas, där man helt enkelt kan göra mutationer fast på ett väldigt specifikt ställe. Med den här strålning om gifter, då brukar man likna det med att man Man bara går in i ett bibliotek och så tar man fram en jättedålig referens, en liknelse i dagar som denna. Men att man går in och bara bränner av en kulspruta i biblioteket och så hoppas man på det bästa.
00:32:15 – Wille: Vad skulle det bästa vara där? Att man skjuter böcker? Nej, okej, jag får förklara såhär.
00:32:21 – Anna: Man tänker då att texten i böckerna är ju då våra gener.
00:32:28 – Wille: Alltså de här A, T, C och G kombinerade i olika varianter.
00:32:35 – Anna: Och att hela genomen är det här biblioteket, men då bränner du bara av en kulspruta och så ser du
00:32:42 – Jacob: Vad blir det nu liksom? Vad säger böckerna nu istället?
00:32:45 – Anna: Istället för att man då med den här riktade mutagenesen går in, tar en bok, slår upp en sida, tar fram lite tippex, dutt, dutt, dutt, och så ändrar man.
00:32:57 – Jacob: Men det klassas inte som GMO då när man kör den metoden?
00:33:00 – Anna: Det är ju det som är lite intressant för i väldigt många år så har man i EU suttit och funderat på vilka av det som nu ändå är gamla tekniker, men det är lite olika … Jag ska gå in på ganska komplicerade tekniker, men som man då inte riktigt har passat inom ramen för definitionen av genmodifierade organismer. Så har man suttit och funderat på om det ska klassas som GMO eller inte. Och så kommer den här CRISPR, som är en variant på de här teknikerna, men som då också är väldigt effektiv. Och medan man funderar på detta så börjar det ju liksom, man testar det här på olika växter på universitet och på företag och sådär. Och nu var det ju då en forskare i Umeå som hade en kål som är då genetiskt redigerad på det här viset. Då skickade han helt enkelt en fråga till Jordbruksverket i Sverige och undrade om han behövde ansöka för att få odla den i fält, vilket man annars måste göra med GMO-växter.
Då sa de att nej, vi anser inte att detta är en GMO.
00:34:33 – Wille: Så det är Sverige och en handfull andra länder i EU som har sagt att enligt definitionen så är detta inte
00:34:43 – Jacob: Det är ju bara istället för kulsprutan så har man väl ett prickskyttegevär. Men det är ju en rolig gränsdragning ändå. GMO är ju kanske det mest precisa man har då där man verkligen kan gå in och ändra. Så är det på något sätt det man är räddast för. Och så låter man folk bara skjuta på lite hejvilt och gå ut och prova det sen ungefär. Se vad som händer med boken nu.
00:35:04 – Anna: Ja, och det finns en annan teknik också som är polyploidiförädling. dubblar upp antalet kromosomer. Som vi har två uppsättningar. Inom växter är det ganska vanligt att de har flera. Antingen att de har flera uppsättningar av det egna. Som potatis finns det både med två och med fyra.
00:35:34 – Jacob: Vete också, är det inte det?
00:35:35 – Anna: Ja vete, men vete är lite spännande för vete är ju egentligen en hybrid av tre olika gräs från början. Först var det ett gräs och ett annat och då blev det durumvete. Så den har fyra, den har liksom två från varje håll. Och sen så kom det in hybrid med en till, så då blev det sex. Men i flera organismer har man märkt att om man ökar antalet kromosomer så kan det bli större biomassa, frukter och sådär. Men det klassas ju då inte som GMO. Det har ofta refererats till att det som kan hända naturligt. Och det roliga är att nu har man ju stött på flera fall i naturen där det har skett det här man kallar för horisontell genöverföring. Att det är från en art till en annan. Vi bär ju själva på väldigt mycket virus och TRE-DNA som sitter i vårat DNA.
Tala för dig själv.
00:36:56 – Jacob: Inte Wille, alla andra har det. Wille vägrar. Det känns inte så, eller hur Wille? Då är det inte så.
00:37:03 – Wille: Nej, frisk som en nötkärna. Inget virus-DNA.
00:37:07 – Anna: De är aktiva också, dessutom. Men, man har sett till exempel en mossa som har, eller hur ska jag säga? En lav som har liksom gener från en mossa och sådär. Så det händer ju. Alla har ju sagt jättelänge att den där definitionen behöver uppdateras, man behöver tänka över det här igen. Och det gör man, man tänker, men det tar väldigt lång tid och under tiden så går teknikutvecklingen framåt och springer om den här definitionen lite. Men de som jobbar med växtförädling har ju nu envetet upprepat att ska vi inte titta på egenskaperna vi förändrar istället för vilken teknik vi använder för att förändra dem. Det är ju där min skon klämmer också.
00:38:10 – Jacob: Ja, men det är ju vetenskap kontra politik där.
00:38:14 – Anna: Ja precis, och kanske också genuint, jag tror att vissa människor är genuint oroliga, eller vissa har rent etiska problem med det här att man pratar om att flytta gener, eller att gå in och redigerar och sådär.
00:38:36 – Wille: För mig är det så otroligt märkligt, för jag tänker att de flesta kanske inte tänker något religiöst där man leker gud, utan för mig känns det där bara som marknadsföring och någon sorts ogrundad rädsla. Jag tror inte riktigt Jag tror inte de flesta ens vet vad GMO är för någonting, men ändå går man runt och är rädd för det och tycker att det är rimligt att det står på paket. Jag blev så sjukt irriterad när jag köpte majsmjöl för att göra tacos och så stod det GMO-fritt på dem. Jag blir bara så jävla irriterad på det. Köp inte det då.
00:39:03 – Jacob: Det är det enda som finns. Det gör inte jag. Jag vägrar. När det ska stå korkade grejer på förpackningar så väljer jag en konkurrent direkt.
00:39:09 – Wille: Det finns inga, dessvärre. Det här är importör från Mexiko, det är det enda som finns. Men min poäng var att jag inte riktigt förstår den rädslan hos folk.
00:39:19 – Anna: Att folk inte förstår hur saker och ting fungerar, det är ju så här lite illusioner. Bara de skulle förstå hur det fungerar skulle det vara en annan grej. Vi använder ju jättemycket saker i vår vardag som jag tror få människor kan förklara hur det fungerar. Så be honom förklara hur en iPhone fungerar. Magi.
00:39:40 – Wille: Ja, magi. Troligen.
00:39:42 – Anna: Men jag tror att det kan vara en blandning. Just att det har blivit… Att den här tekniken har blivit så förknippad med dels industrialisering av jordbruk. Det storskaliga och man tycker det är så tekniskt och så har man någon nostalgisk och lite romantisk bild av Emil i Lönneberga jordbruket som man kanske skulle vilja att det var. Jag ser ju ingen konflikt i det, att någon som har ett Emil i Lönneberga jordbruk skulle kunna odla en gröda som var GMO. Det skulle de väl kunna göra. Men jag har funderat på om det inte ligger en liten… Alltså när Darwin kom med sin evolutionsteori då… Det är ju flera som har svårt att köpa det fortfarande.
00:40:43 – Wille: Ja, men de kan man ju vaska. Det var lite så här, jaha, är vi inte mer än så liksom?
00:40:53 – Anna: Är vi bara någon ak-variant egentligen? Det känns ju lite, ja. Och nu, jag menar molekylärgenetikerna då, de som tycker också att, ja men att flytta, gener mellan organismer. Det är ju liksom ingen så stor grej för de ser så himla lika ut ändå. Vi delar ju så otroligt många gener med bananflugor och apor och bananer också. För det är ju så himla många processer i kroppen som är basala för allt levande. Så de är ju jättelika. Och tittar man på ännu närmare nivå så är det ju de där fyra fyra byggstenarna som utgör vårt DNA och att det bara är de här fyra och hur de kombineras som skiljer oss från allt annat levande. Det känns ju kanske lite så här futtigt, alltså man vill att det ska finnas att det ska finnas någon mening eller någon liksom, att det ska finnas någon tanke eller något mer liksom.
När man sitter där och har Jag vet inte. Spa, bubbel, hemma och liksom har Ja, men allt vad vi håller på med, och så är vi ändå arg.
00:42:20 – Wille: Nästan broccoli.
00:42:21 – Anna: Det är nästan broccoli, liksom. Är det inte mer än så? Att det kan vara nåt sånt här, nej, och så är man inne och petar. Ja, jag vet inte. Men det är ju bara funderingar. Men alltså, om vi går tillbaka till det här med
Historiken bakom GMO-lagstiftningen
00:42:35 – Anna: skillnaden i teknikerna.
00:42:36 – Wille: Varför har man bedömt att det här måste regleras på ett annat sätt, om man jämför med bara den här förädlingen som vi har hållit på med i tusentals år?
00:42:44 – Anna: När man utvecklade och lyckades med den här tekniken för första gången på 70-talet och insåg vad man skulle kunna göra, då var det ju de forskarna själva som gick ut med ett utrop till andra forskare och sa att nu har vi utvecklat någonting som har otroliga möjligheter, så vi måste vara jätteförsiktiga. Vi kan inte göra något med det här förrän vi vet mer. Och sen så gick det något år eller ett antal år där och sen sa samma forskare att nej, det här är safe, vi har inte sett något som verkar problematiskt. Och sen så rullade utvecklingen på och sen så då på 90-talet så kom de första grödorna fram, eller den första organismen var ju den här Alltså mikroorganism, en genmodifierad mikroorganism som producerar insulin. Alltså som är fortfarande den främsta insulinkällan idag.
Istället för att man skulle behöva ta det från djur.
00:43:53 – Wille: Det är ingen som har behövt det, så varför behöver vi GMO?
00:43:56 – Anna: Det är ingen som har behövt insulin, nej.
00:44:00 – Wille: Nej, förlåt.
00:44:00 – Anna: Det var ett jättedåligt svar. Så kom det ut fler och fler grödor i provodlingar och sådär. Det hände liksom inte så mycket med det, och sen så var det några olyckliga omständigheter, forskare som gick ut med opublicerade resultat som sen visade sig vara skräp, som skrämde upp företag, började dra öronen åt sig, McDonalds som tidigare hade varit på vad det gällde, liksom en potatis, drog sig ur och så började den där snöbollen att rulla i fel riktning. Och här i Europa, att lagstiftningen ser ut som den gör här var ju att den tillkom efter den här galna ko-sjukan. Så det kom ju ur en kris där det var lite lätt hysteriskt vad det gällde livsmedel. Det intressanta är att tittar man på det här att få nya mediciner godkända, då är det faktiskt lättare i Europa än vad det är i USA.
För där har de då en lagstiftning kring godkännande av mediciner som kom till efter neurosedynskandalen. Så då har de liksom, som kom i skenet av den. Så ja, hur det kan inte spåra ur. Jag menar, det är ju klart att man ska ha reglering och lagstiftning kring nya tekniker. Men det som är intressant här är ju att nu sitter vi ju med en nästan 30 år gammal lagstiftning inom det här området där det liksom har rasat på och där man då gång på gång har visat att alla stora vetenskapliga organisationer har kommit fram till att det finns ingenting som tyder på att den här tekniken skulle skilja sig vad det gäller risker för människor, djurs hälsa och miljö jämfört med alla de andra förädlingsmetoderna och teknikerna. Det är ju fler som är överens om än vad man är överens om klimatförändringarna.
Växtgifter och exempel när förädling gått fel
00:46:31 – Wille: Ja, hyfsat. Jag vet att folk oroar sig väldigt mycket att man ska få fram någon gröda som verkar vara fullt rimlig i labbet och i småtester. Men sen när man börjar plantera ut det i större skala så ska det kanske slå ut att det är fel insekter som inte kan äta av det. Då gör det att de försvinner och det får en massa lavineffekter framöver. Har det ens skett några sådana incidenter som gör att man borde vara orolig för det här?
00:46:59 – Jacob: Finns det någon orsak att tro att GMO skulle skilja sig där mot någonting som man tar fram med den här till exempel riktade mutationerna som vi pratade om innan? För det känns ju som att det ska vara samma grej där. Du tar fram ett produkt i labb först och sen testar man det i ett växthus eller vad som helst och sen så testar man det på ett mindre fält. Det skulle inte vara någon skillnad där ändå. Men finns det något exempel när det har blivit fel?
00:47:24 – Anna: Alltså de exemplen jag har där det har blivit fel. Dels så finns det, om vi pratar då genmodifierade grödor, då var det en… Man hade plockat in, det var också ett protein från bönorna tror jag, som skulle göra… Från bönorna i ärtor som skulle göra att de var liksom mindre… inte blev uppätna under lagring av någon insekt. Men då hände, då blev liksom, uttrycktes den här proteingenen lite annorlunda när den kom in i ett nytt sammanhang. Så det blev någon metylering som det kallas, och då blev den helt plötsligt en allergen. Men det här var ju något som man såg redan på labbstadiet, så den gick ju aldrig vidare ens till försök. Något exempel inom de nya teknikerna, för det har ju inte hunnit komma ut så mycket än, men däremot inom vanlig förädling, alltså bara korsningsförädlingen, så finns det exempel på att man tog fram en potatissort, Och det var ju först när kunderna, konsumenterna, började få ont i magen som man upptäckte att den hade fått jättehöga halter av solanin ute i skålen.
00:48:53 – Jacob: Ojdå. Vi ska berätta för Lisa. Solanin är ett ganska ordentligt växtgift. Det är därför man inte ska äta gröna potatisar till exempel.
00:48:59 – Anna: Precis, precis.
00:49:01 – Jacob: Så lyssnarna är med på lite varför det är illa. Och gör man det, med gröna potatisar då, så kan man bli väldigt dålig. Och det var till och med i Irland då när de hade den här, när de i princip bara hade potatis och de hade lite om det, så fick de äta gamla, då var det ju folk som, alltså barn som dog för att de blev förgiftade här. Så det kan vara ganska allvarligt också om man äter gröna potatisar, eller då konstiga potatisar som har hög halt ändå.
00:49:23 – Anna: Eller konstiga förstås. Det var en man som hade en gammal zucchinisort som han odlade i växthus och tog frön själv. Det gör man ibland som hemmaodlare. Det är ganska vanligt att man tar frön och sår nya av det. Och han blev ju ordentligt dålig. Och då hade det skett en liten spontan mutation där, eller någon förändring, så den hade fått jättehög halt av… Det finns ett ämne i alla gurkväxter som heter kukurbitacin. Som ofta finns i ganska låg nivå, men det som hade hänt i hans zucchini var ju då att det hade skett en liten mutation spontant, eller förändring då i som gjorde att det blev jättehöga halter. Saker och ting kan hända och det är liksom ingen skillnad, just teknikmässigt. Sen är det klart att eftersom man med just de här transformationsteknikerna, alltså när man för över genetiskt material, att man då kan få in egenskaper som det är väldigt låg sannolikhet för att de skulle uppstå annars.
Då måste man ju fundera över om det är liksom en rimlig egenskap, hur den ska fungera liksom ekologiskt och för oss också. Jag menar, det är ju så, växter producerar ju bland de giftigaste ämnena vi känner till liksom. Som människan också glatt använder sig av i vissa sammanhang.
00:51:07 – Jacob: Botox.
00:51:09 – Anna: Ja, botox, jag tänkte mer på så här nikotin och Opium och kokain. Växter har ju involverat tillsammans med alla som vill äta upp dem, insekter och sådär, och blivit jäkligt vassa på att försvara sig. Och sen de växterna som vi vill äta, då har vi med förädling och urval ofta valt Vi blir av med det här för det är ofta saker som smakar ganska illa, som bland kålväxterna så är det ju ursprungskålen har ju väldigt Det är ju ganska besk historia. Det brukar vara beskt och bittert. Bittert, precis. Det är ju en signal för att det här kanske inte är jättenyttigt.
00:52:00 – Jacob: Ja, och det är ju så man ska smaka grejer i kylskåpet. Om man är orolig att det är gammalt, smakar det beskt och bittert och det inte gör det normalt så slänger man det. För då är det antagligen något typ av mindre bra saker som har börjat växa till sig.
00:52:12 – Anna: Han, mannen med zucchinin, hade ju också kommenterat att han tyckte att den inte var lika god som vanligt. Sluta äta på en gång.
00:52:23 – Jacob: Man tänkte väl att den var ekologiskt odlad för trädgården, så det är jättebra. Det är naturligt, det är så här det ska smaka. De har besprutat den i affärerna, det är därför den smakar godare.
00:52:36 – Anna: Wille, du blev förbannad
Begreppet naturligt och vetenskapliga riskbedömningar
00:52:39 – Anna: när det stod att den var GMO-fri. Min hake är när det står att någonting är naturligt.
00:52:47 – Wille: Det är ju ännu värre. Vad betyder det?
00:52:51 – Anna: Är det radon och kvicksilver vi pratar om?
00:52:54 – Jacob: Har du inte sett det? FDA har lagt ut det här nu. De ska försöka definiera naturligt igen. Folk får skicka in sina förslag. Det är ganska underhållande att läsa vad folk… Alla har ju kunnat kalla sina grejer naturligt. Jag tror det var Nature Valley som blivit stämda, en gruppstämning i USA. De marknadsför sin produkt som natural ingrediens. När man gjort en analys har man hittat spår av bekämpningsmedel i den här produkten. Då var det inte naturligt, enligt de som stämmer dem då. Det pågår något som man ska försöka definiera naturligt. Lycka till på den punkten. Men det är ganska underhållande att läsa när de försöker hitta sin… definitioner. Man kan ju säkert definiera det men det kommer ju inte vara det, alltså…
Då har man en definition när man sätter det på produkten och så har folk en helt annan definition till sig själv. Vad det borde innebära för…
00:53:42 – Anna: Vi får bjuda in min kollega Per Sandin som har… Han är filosof och har forskat en del om det här ljusnaturlighetsbegreppet. Och det är faktiskt när, av alla de… farhågor och påståenden som jag brukar få gällande genmodifierade växter så är det egentligen bara två frågor eller påståenden som inte får svaret att detsamma gäller för konventionellt förädlade grödor. Och det är just, om man säger det, inte naturligt. För jag menar, vem kan svara på om någonting är naturligt? Alltså det är så himla olika vad människor lägger in i det begreppet. Och det är ju det också som gör det som så himla bra försäljningsgrej. För det alla har någon sån här, men det betyder olika för varje människa, men på ett så här lite skönt och bra sätt.
Utom för mig som blir lite arg på hela försäljningsgrejen. Men den andra delen är när man säger att man inte vet tillräckligt om riskerna. Och vi snackade med Greenpeace om detta när vi började programmet. För vi var nyfikna att höra, för de har ju varit väldigt tydliga i sitt GMO-motstånd, har ju också varit och förstört odlingar och sådär. Inte för oss, men tidigare. Och då var deras just det här att Ja, men det här med att sätta in gener så man vet inte tillräckligt om riskerna. Men då är ju frågan, motfrågan där att vad, när, hur mycket ska man kräva? att man ska veta innan man tillämpar någonting.
00:55:31 – Jacob: De kommer bara fortsätta flytta stolpen.
00:55:33 – Wille: Zucchinimannen kände ju inte till riskerna.
00:55:36 – Jacob: Det är det här argumentet, de kommer bara flytta målstolpen. Om de säger vi vet inte tillräckligt, ni måste göra en studie till, så gör man en studie till, så kommer de säga vi vet inte tillräckligt, vi måste göra ännu en studie till. De kommer aldrig vara nöjda. Det är lite gisslet för de här miljöorganisationerna överlag. De kommer ju inte in i det och försöker ha en evidensbaserad gräns. Eller de, man ska inte prata om hela gruppen här. De lockar ju in många av de här människorna. Det är som Miljöpartiet, de var ju sura här med kärnkraftsverken. De som sa, vi som var med och startade Miljöpartiet då, nu vet jag inte om det var 80 eller 90-talet. De var ju jättesura nu för att Miljöpartiet då kanske har ändrat ståndpunkt när det gäller kärnkraften.
Eller att de i alla fall inte röstade emot kärnkraftverken. Då har de ju gått in anti kärnkraftverk istället för att gå in hur gör vi det så bra som möjligt för naturen. För världen har ju förändrats. Det är ingen tvekan om att det är bättre med kärnkraftverk än kol. Sen är det ju risker med kärnkraftverk, men då kan man ju verkligen minimera, minimera. Att det blir Tjernobyl är ju för att man inte försökte minimera riskerna utan man bara sket i vilket.
00:56:42 – Anna: Det får man faktiskt säga att Naturskyddsföreningen har ju ändrat. ståndpunkt och säga att de inte har problem med tekniken utan det handlar om tillämpningen. Och det gjorde de faktiskt för två år sedan. Det har inte varit så jättetydligt om det. Kanske för att vissa medlemmar inte är helt med på det.
00:57:05 – Jacob: Gör de en pressrelease ändå så tappar de hälften av sina följare på Facebook.
00:57:10 – Anna: Ja, nej precis. Den nya policyn smög liksom ut. Det var inte något pressmeddelande och sådär i den svängen. Men just det här när man vet tillräckligt om någonting, och det är ju… Många som inte inser att det gäller ju allting och att det är en vetenskaplig omöjlighet att lova att någonting är 100% säkert. För man kan ju bara uttala sig om det man faktiskt har testat och man kan inte testa allting. Och skulle vi göra det, det är många som brukar ge exemplet, skulle kaffe komma idag skulle det aldrig bli godkänt. Det finns liksom hur många komponenter där i som helst som man inte vet någonting om hur det påverkar kroppen och sådär. Så ja, det är ju alltid som det här att om risker med att använda någonting men då kanske man ska ställa det kontra
Potatis mot bladmögel och egenskap framför teknik
00:58:15 – Anna: fortsätta använda någonting som inte fungerar bra, alltså som man vet Här har vi en situation, vi jobbar ju med en potatis som vi försöker göra resistent mot bladmögel. Bladmögel är något som man sprutar 8-10 gånger per år, per säsong i fält ofta för att bli av med. För annars får man inte någon potatisskörd, det blir beroende av det. Nu har vi ju faktiskt en sån potatis som man visar jättebra, men då räknas den som genmodifierad och då hamnar den liksom i den där regleringspåsen. Jag vet inte hur många år det skulle ta att få den godkänd i EU om vi ens skulle lyckas med det.
00:59:05 – Wille: Då kan man ju ställa det till risken med att odla den potatisen.
00:59:09 – Anna: Som då har fått en gen från en vild släkting. Bör tilläggas. Inte en fisk. Inte en fisk.
00:59:16 – Jacob: Varför är det alltid exemplet fisk också? Det är något med fel… Felke är lite rädda för… Jag tror folk är rädda att de ska få fjäll eller något sånt där. Ja men det var ju den där…
00:59:24 – Anna: Det var väl om potatis… Precis, fisktomaten ja.
00:59:27 – Jacob: Ja, just det.
00:59:28 – Anna: Men nej… Då har vi det, men då kan vi ställa det mot att… Jaha, men fortsätta odla… besprutad potatis. Det är ju inte bara en risk att det är dåligt, vi vet ju att det är dåligt. Där kan man bli frustrerad över att det buntas ihop. Jag brukar visa en bild där det är soja som är då motståndskraftig mot ogräsmedel som odlas i gigantiska monokulturer i Sydamerika. Jämfört med en raps som har ändrad fettsyrasammansättning som skulle vara nyttigare olja för oss.
01:00:15 – Wille: Jämfört med det här gyllene riset som skulle innebära A-vitamin för många människor som verkligen behöver A-vitamin.
01:00:22 – Anna: Och den här potatisen då som har resistent mot mögel. Alltså de grödorna har ju liksom ingenting, deras egenskaper, de har ju liksom ingenting gemensamt. Nej. Och vad det innebär för odlingskonsekvenser eller risker och sådär.
01:00:38 – Jacob: Och så blir det samma etikett och sådär. Man säger att de här monokulturerna är ju ett problem.
01:00:43 – Anna: Det är verkligen ett problem. Och det är liksom, ja men sojaodlingen generellt, i Sydamerika är ju liksom ett problem. Så nej, det kan vara enormt frustrerande. Man försöker tjata om egenskaper och inte teknik.
01:01:04 – Jacob: Har ni kontakt med KRAV och
Ekologisk odling, KRAV och ystningsenzymer
01:01:06 – Jacob: ekologiskt organisationerna där? För de är ju emot GMO. Ja men det är ju… Nu raljerar jag. Du kan nicka. Du behöver inte säga ja om du inte vill göra det. Eller skaka på huvudet om du inte håller med. Jag irriterar mig något enormt på det. De har ju på något sätt satt sig ner. Det här tror vi är bäst. Och så har de kört reglerna efter det. De har inte försökt. titta på utfallsmått. Hur gör vi det bättre? De har bara hittat på spelplan och sen nu kör vi på denna och då tror vi det blir bättre. Där är ju med att det inte ska vara genmodifierat om det ska få klassas som krav. Har de börjat mjukna där också? För där tycker jag väl ändå att de Där är ju också, om vi tar Naturskyddsverket, så har väl jag också upplevt ändå ett krav på sista fem åren kanske.
Så som jag följer det, jag läser ju inte deras mötesprotokoll och sådana här grejer. Men det verkar ändå som att de börjar mjukna lite på den punkten. Har du någon koll?
01:02:09 – Anna: Alltså på forskningssidan, ja. För de inser ju liksom att är det några som är i behov av bra växtsorter som är motståndskraftiga mot sjukdomar och så vidare, är bra på att ta upp näring och sådär, så är det ju inom ekologisk odling. För de kan ju inte ta till det andra artilleriet som man kan i konventionell odling.
01:02:37 – Jacob: Men jag menar, KRAV och EKO i Sverige ligger under EUs lagstiftning gällande
01:02:53 – Anna: ekologisk. Och då har de ju liksom att hantera andra länder i EU som har liksom ideologier som ligger…
01:03:06 – Jacob: Längre därifrån?
01:03:07 – Anna: Ja, precis. Jag vet, det finns ju länder som kräver att Men som skulle slå ut den ekologiska växthusodlingen i Sverige där man odlar på bord, för de anser att det får inte kallas ekologiskt om inte rötterna har kontakt med moder jord. Alltså, vi är på den nivån. Och då att försöka powla in genteknik där, kan ju tänka en hel del.
01:03:30 – Wille: Det är ju avlägset.
01:03:31 – Anna: Det ligger långt borta.
01:03:33 – Wille: Det krävs lite GMO för att få in den frågan, känns det som.
01:03:38 – Anna: Och de, jag menar, eko är ju, man ska ju inte glömma att det är mycket pengar i det. Alltså det är ju en industri, det är många som förknippar också med eko, åh, men då är det såhär småskaligt och nästan som att det är några såhär välgörenhetsfolk som håller på med det, eller glömmer att det är liksom business. Man tjänar pengar där också. Och en del i den businessen bara får tjäna pengar. De har inte någon miljödrivkraft. Men de gör pengar på konsumenter som har miljötänket. Eller i alla fall känner att om jag köper eko så kan vi sen flyga på weekendresa. för shopping i London och skidhelg i Alperna och Thailand. Och så känns det ändå bra. Nej, det är en helt annan diskussion. Men det här med eko, alltså krav. Det var ett par år sedan nu som…
Genmodifierade mikroorganismer används jättemycket för att producera olika enzymer som används i livsmedelstillverkning. Och också läkemedel.
01:04:47 – Jacob: Det var ostar, precis.
01:04:49 – Anna: För då är det ju ett enzym som man behöver när man ska ysta osten. Och den kan man ta från kalvmagar. eller så då från en mikroorganism som är modifierad för att producera det här ystningsenzymet. I England tror jag det är liksom 90% av ostarna som produceras på det viset. I Sverige inte lika många, men för några år sedan så ville då Arla att det skulle vara liksom använda det här till flera av sina ostar och bland annat KRAV-märkta ostar. Men då liksom så har ju KRAV nej till det. Och troligen för att det liksom inte då är… Det ska ju tilläggas att de produkterna som produceras på det här viset, de behöver ju inte märkas eftersom det inte finns någon GMO kvar. Utan det är liksom bara det framrenade enzymet som används.
01:05:50 – Jacob: Ja men det är som med insulin, det är ju inte GMO i insulinet. Man använder det för att ta fram insulin och sen är det, vi använder bajset. Ja, så skulle man kunna säga att matolja från raps och sådär, hur mycket DNA är det i den?
01:06:09 – Anna: Oljan, det är det ju inte heller. Men hur som helst, det här ystningsenzymet och att det då skulle användas till ostar som KRAV-märktes, men då sa ju KRAV nej till det. Det blev inte så mycket diskussion om det, vilket jag tycker är konstigt, för hur kan man ur miljöhänsyn motivera att det är bättre att använda kalvmagar, som dessutom inte finns tillräckligt i Sverige utan man måste importera, och då inte vet hur djurskyddet är i de länderna, istället för att använda det här enzymet som man kan ta fram på labb. Det finns ju ingen logik i det.
01:06:55 – Jacob: Nej, fåret behöver ju lite mer energi för att växa upp och bli en fåmage. Ja, nej, och de… Så jag menar, där kan det ju bara handla om rädsla för att förlora konsumenter.
01:07:12 – Anna: Om de skulle rycka på det. Så det är ju en… Som ni förstår, med min miljöångest kombinerat med genetiken så skulle jag vilja se den ekologiska GMO-potatisen. Men den kommer ju att överleva.
01:07:40 – Wille: Det är kul att man kan tycka att det är helt orimligt att man ska bespruta grödorna, för då är det inte ekologiskt. Man kan tycka att det är helt orimligt att man ska använda GMO-enzymer i osten. Man tycker att det är orimligt att man skapar en potatis som inte behöver besprutas. Man tycker snarare att det är mer rimligt att man besprutar dem. Samtidigt är man emot besprutning. Det vill man inte heller ha. Det är så intressant motsättning där och det är bara i de där tre bokstäverna som problemet ligger. Jag förstår liksom inte… Skulle ni inte kunna köra den här nya mutationsgrejen som Jordbruksverket tyckte var okej och bara liksom försöka kopiera den här potatisen?
01:08:19 – Jacob: För det var ju från en gammal potatissort sa du också. Borde man inte kunna liksom korsa på något vis där också då?
01:08:25 – Wille: Dra in dem i ett rum, ge dem en flaska vin. Grejen, fast grejen är nu med…
01:08:34 – Anna: den där punktvisa mutationen. Det du kan göra då är att du kan gå in och slå ut en gen. Eftersom jag lyckas ta fram den här potatisen som är resistent mot bladbörjel, men där har man då stoppat in en gen som ger resistens. Men eftersom lagstiftningen ser ut som den gör så går vi nu vidare med att gå på en annan del i det här växt patogeninteraktionen och det är då att slå ut med den här punktvisa mutationen en så kallad suceptibilitetsgen, alltså en gen som gör att växten är mottaglig och den går då att gå på, liksom använda den här punktvisa mutationen.
01:09:21 – Wille: Men troligtvis så blir den inte riktigt lika, det verkar inte som det blir lika bra resistens, den blir inte lika effektiv, men den skulle ju då
01:09:32 – Anna: inte fastna i godkännande. Och vara så dyr att bli godkänd också.
01:09:41 – Wille: Vet du om det händer nånting på EU-nivå om man tänker att de
EU-reglering, EFSA och svensk livsmedelsstrategi
01:09:45 – Wille: ska ändra så att det blir mer effektreglerat snarare än vilken teknik man använder?
01:09:50 – Anna: Ja, det kan man ju fundera över. På ett sätt så är lagstiftningen Jag menar, det skulle vara fler godkända sorter i Europa, om det inte var så att det krävs kvalificerad majoritet bland länderna där de röstar, om de bara hade följt Efsas rekommendationer, vilket man gör när det gäller alla andra rekommendationer de ger, Då liksom rinner det igenom. Men av någon anledning här, BAM, så röstar man nej. Så hade man bara följt EFSAs rekommendationer så hade vi haft flera sorter i Europa som hade varit godkända. Nu är det ju bara en majs som odlas. Men samtidigt då så kan man ju tycka att de ska inte ens hamna i det här. Men ja, det är… Jag kan för lite om det här med att ändra lagstiftning och så på EU-nivå. Jag kan ju tipsa om, vi kommer ha ett seminarium på det här temat teknikneutralitet som man brukar kalla det, att man ska bedöma alla växterna på på basis av egenskaperna och inte tekniken.
Vi kommer ha ett seminarium i Almedalen om detta och då är det med ett antal panelmedlemmar som är riktigt vassa på det här. Och förhoppningsvis kommer vi kunna spela in det här också så man kan lyssna och kolla på det i efterhand. Så då ska vi ta tag i det här. Faktum är ju att nu i Sveriges nya livsmedelsstrategi som regeringen har lagt fram så står det just att inom växtförädlingen så ska nya sorter bedömas utifrån egenskap och inte teknik. Det är ju ett jättesteg med tanke på att det faktiskt är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har lagt fram den här. Så det är ju ett jättesteg, men frågan är då hur får vi med EU på den här banan? Ska man sänka kraven på de genmodifierade eller ska man höja kraven på de andra? Eller vad ska de mötas?
Eller hur ska man utforma det där? Så det blir en annan fråga helt enkelt.
01:12:29 – Wille: Man skulle kunna hoppas att det var Storbritannien som var stoppklossen för det här i EU, för då hade ju Brexit kunnat föra något positivt med sig.
01:12:36 – Anna: Det är tvärtom, tyvärr. De har varit Sveriges allierade i den här frågan, så när det gäller den här frågan är Brexit inte heller bra.
01:12:47 – Wille: Är det Frankrike som håller på och härjar?
01:12:52 – Anna: Det är många som är… Jag tror det kan vara flera, att de liksom politiker, de kan inte med… De är liksom lite rädda om sitt eget skinn. Röstar de ja så kommer de… Ja, det är självmord, känns det, att hålla på och prata om GMO i positiva ordalag. Ja, fast jag upplever ändå att det är liksom lite en annan ton nu än vad det var då när jag höll på att doktorera.
01:13:18 – Jacob: Jag vet, jag blev kontaktad av en miljöpartist ganska högt uppe. Jag kommer inte ihåg namnet på honom. Det är lika bra att jag inte namedroppar heller. Men när jag hade delat någon sån här liten fördomsfull grej just om Miljöpartiet och de här naturföreningarna oftast. Det är bara idyllen naturligt med den. Låt oss göra det bättre. Då skrev han att de har jobbat på det ganska ordentligt de senare åren och försöka få in mer vetenskap. Det kanske är därför det är lite splittringar och sådär i gänget också. Men det talar lite för att de ändå var med med Socialdemokraterna och tog in det här. Även om det än så länge är en ganska odefinierad formulering.
01:13:55 – Anna: Ja, men de… Man vet ju inte heller om det var någon kohandel där bakom att de fick något annat så gav de sig på den punkten. Ingen aning. Men jag har ju hört flera företrädare i Miljöpartiet som ändå liksom är… med på det här spåret. Men hur deras väljarkår kanske är mottaglig, det vet jag inte.
Näringsinnehåll, smak, genbanker och fältkrassing
01:14:28 – Jacob: Jag har en helt annan fråga här. Jag är lite nyfiken på hur väl du bekantar dig med det här. Traditionellt så har man ju växtförädlat mer för att få större och mer snabbväxande grödor. Det finns ju lite belägg för att i alla fall äldre typer av vete innehöll lite mer näring än den här dvärgveten som vi var inne på innan med sex kromosomer som växer. snabbare och tätare. Är det någon trend däremot på senare år? Att man försöker titta mer på livsmedelsegenskaper. Du pratade lite om att man försökte göra nyttigare fettsyror i raps. Är det någon skillnad där eller är det fortfarande mycket fokus på att växa snabbare på något sätt? Alltså inkomst.
01:15:15 – Anna: Ja, du har en poäng i att det har varit mycket odlingstekniska egenskaper och det ska man ju inte förringa. När man pratar om det här vetet med kortare strå som Norman Bolag var med och tog fram som var en del av den gröna revolutionen, så ska man inte förringa hur… Att produktionen har ökat per hektar har ju liksom inte bara gynnat lantbrukarna utan har ju verkligen gynnat konsumenterna. Så då när det vetet kom, det räddade ju liksom livet på jättemånga människor för att det betyder då att man kunde förädla för att man kan få ett större ax utan att det lägger sig ner och ruttnar bort ifall det kommer en regnskur.
01:16:11 – Jacob: Men det har ju
01:16:15 – Anna: Det har pratats mycket och jobbats en hel del på att förändra näringsinnehåll och sammansättning. Men det hänger också ihop med möjligheterna, att tekniken tillåter det nu. Det man har jobbat med i utvecklingen av sorterna, ursäkta till alla mina kollegor som jobbar inom förädlingsföretagen som har bättre koll på detta. Man har jobbat mycket med sjukdomsresistens och resistens mot insektsangrepp, löss till exempel, badlöss och sådant för att minska behovet av bekämpning. Men jag tror det här med, men att det skulle vara mer närings, alltså det där i lite när man pratar om näringsinnehåll jämför man ju ibland då konventionella och eko och också pratar gamla landssorter och man pratar om utarmning av jordar och sådär.
Man ska vara försiktig där innan man drar några slutsatser där.
01:17:38 – Jacob: Ja, det är ju alarmistiskt som jag säger. Den här sista skörden de visade på SVT och sådär. Så är det ju inte. Om man tittar på hur folk får i sig näring så är det inte heller någon större skillnad kontra nu. Där det ju ändå trots… Vete är väl det jag känner till mest bäst. Där har man ju sett att de äldre, alltså durumvete, kan innehålla lite mer av mineralerna som är viktiga. Sen om det är viktigt eller inte, jag tror inte det är särskilt viktigt. Problemet är ju att folk käkar för mycket pommes och lösgodis och dricker läsk. Inte att de nu får i sig lite för lite magnesium från vetet. Man skulle kunna göra mycket intressant på den fronten ändå. Som till exempel vi har här riset då med A-vitamin. Alltså golden rice som man ska försöka få till.
Som finns och man vet innehåller mer A-vitamin och då kan hjälpa jättemånga barn. Framförallt då i fattigare länder men som inte då släpps för att det är GMO.
01:18:34 – Anna: Alltså, jag tror… Jag är med lite på vad du menar nu. Absolut, det finns ett exempel på tomat där man har förädlat väldigt mycket för en jämn mognad för att det ska fungera att transportera dem. Och att de ska komma till kund i lagom mognad och sådär. Men då, det där vi pratade om i början, att två gener kan vara tätt kopplade. Då visade det sig att det här hängde ganska väl ihop med hur söta tomaterna var. Så det har liksom blivit att man har mindre söta tomater men de är liksom bra mognade och ser fina ut. Och det är absolut såhär i strävan efter att man har kört väldigt fokuserat på några egenskaper så har man kunnat tappa bort vissa andra. Alltså om man då går in och tittar på och har en skillnad. Faran kan ju vara när man När jag höll på med min raps, då hade vi tre olika linjer, förädlingslinjer, som inte var genetiskt modifierade och så hade vi två stycken som var genetiskt modifierade och jämförde.
Vad vi fick fram där, det gör ju att jag alltid reagerar när det är forskning som bara har jämfört en genmodifierad linje med en som inte är genmodifierad. för det var så himla olika. Man fick jätteolika resultat och då har vi det här precis samma sort. Det är bara tre olika linjer där man har förädlat. Så att jämföra en vetesort med en gammal vetesort, ja, det säger egentligen inte så mycket om det förädling nu har lett till det ena, utan det kan bara vara små genetiska skillnader som har inneburit att det krävs Så allt inom forskningen är replikat för att man ska kunna dra de slutsatserna.
01:20:41 – Jacob: Och det verkar mer bero på hur man odlar.
01:20:43 – Anna: Ja, nej men… Dels lite vilken jord sen när man skördar.
01:20:47 – Jacob: Hur bra solljus har det varit det året?
01:20:50 – Anna: Precis, jätte. Och det är precis det man har sett när man har jämfört eko konventionellt. Det är så himla… Det blir bara så här det beror på svar. Men det är ju… Absolut. Nu kan det finnas jättebra egenskaper att hämta i… Jag menar, vi har ju andra kunskaper idag än vad man hade för 50 år sedan. Man ska komma ihåg att växtförädling är en väldigt lång process. Man ska helst gissa vad som behövs om 10 år, när man börjar på. Att vi har de här genbankerna som Svalbard, jag var och hälsade på i Simnytt utanför Mexico City i vintras där de är center för potatis och majs. Där de har de här genbankerna, frysar, där alla sorter finns sparade. där man kontinuerligt kollar så att fröna fortfarande kan gro. Börjar det sjunka lite, då sår man upp och skördar nya.
Så att där finns hela tiden det materialet att hämta. Att hämta egenskaper och hämta tillbaka om man vill göra. Och det är ganska coolt. Eller faktiskt det coolaste är att vem som helst kan höra av sig till en av de genbankerna och säga att jag vill ha frön av den här och den här gamla sorten. Då skickar de det till dig. Inte en stor säck, men ett antal som du kan utgå ifrån.
01:22:26 – Wille: Om man är jätteorolig för det här med vete, då kan man ju odla sitt eget. Som det var för 50 år sedan. Hoppas att man får i sig sitt magnesium. Gå ut här på gräsmattan på gården och bara köra lite.
01:22:37 – Anna: Ja, precis.
01:22:39 – Wille: Jag tycker en cool grej, nu är det helt omöjligt i och med att det inte går att få igenom det här men just det här att förädla för smak vore väldigt häftigt. Det känns som att det alltid blir nedprioriterat naturligtvis. Det kanske inte är det man skriker efter direkt utan man kanske vill ha billigare saker och mer att det funkar med miljön och liknande. Men att få en cool jordgubbe eller potatis som har en väldigt speciell smak. Det hade jag lätt kunnat betala lite extra för.
01:23:04 – Anna: Men det dyker upp lite nu, den här sparrisdroccolin till exempel.
01:23:09 – Wille: Den är god. Den är riktigt god.
01:23:12 – Okänd talare: Dyr?
01:23:14 – Jacob: Ja. Vadå sparrisbroccoli? Jag har missat något.
01:23:17 – Wille: Ja, det är vad det låter som.
01:23:19 – Jacob: Ja, men det… Fast den ser verkligen inte ut som sparris.
01:23:23 – Anna: Det enda sparrislika är att den har väldigt långsmala stjälkar och smakar väldigt gott.
01:23:29 – Wille: Jag fick det på en meny när jag var på en restaurang, och så presenterade de alltid maten, och så var det såhär, ja, sparris och broccoli, och jag sa, ja visst, det är sparris och broccoli. Sen började jag äta, och så bara, men vad är det här? Så kallade jag in kyparen, vad är det här för någonting? Och så förklarade han, och jag tyckte det var så jävla coolt det där. Nej, men det är ju där, om jag ska börja forska själv igen, eller börja ta, liksom, ha ett startup-företag, då skulle jag också vilja göra bara såna här coola, roliga jordgubbar, och
01:23:57 – Anna: Men ibland dyker det upp lite, hörde ni om det där blingon?
01:24:04 – Wille: Nej. Men jag vill ha det.
01:24:06 – Jacob: Jag måste ha det nu när jag har hört om det.
01:24:08 – Anna: Nej men det händer ju lite nu och då. Jag vet inte om det har hänt i Sverige innan men det var väl ett par år sedan som det uppstod då en naturlig hybrid i skogen. Mellan lingon och blåbär.
01:24:23 – Jacob: Mhm.
01:24:24 – Anna: Så blev det blingon.
01:24:26 – Jacob: Ja, ja. Så jävla bra namn.
01:24:28 – Anna: Det känns lite så MTV-cribs.
01:24:31 – Wille: Ja, lite blingarna precis. Man strör det på sängen.
01:24:35 – Jacob: Ja, jag hittar lite nu när jag söker runt här. Det får vi dela i samband med avsnittet sen. Den är ju riktigt bra.
01:24:40 – Wille: Det låter lite sexigare än Fish Mado. Ja, nej men… Det har väl, alltså… Om man…
01:24:51 – Anna: Pratar mat så har väl, känns det som att det har blivit en explosion i frukt och grönsaksdisken jämfört med när vi växte upp. Jag vet inte vad ni fick för sallad av er mamma men hos mig var det såhär isberg eller den här jävla kinakål Den där som är lite krusig på toppen och alldeles blek, smakar ingenting. Och tomat och gurka liksom. Kanske lite burkmajs någon gång. Och i skolan fick man då liksom
01:25:22 – Jacob: Det var riven morot också.
01:25:23 – Anna: Riven morot och vitkål, ibland med russin. Nej men alltså, det har ju… Russin, just det.
01:25:30 – Jacob: Ja, det var det.
01:25:31 – Anna: Nej men där har det ju hänt jättemycket liksom. Så att det… Som du säger, det här är inget man skriker efter. Men jag menar, kan man hitta liksom ett kundsegment så… Men det är ju en annan del än när man pratar om de här… stora grödorna som föder, är mer bas, majs, ris, stråsäd och sådär. Men jag måste ju nämna, jag sa ju förut att vi har, de grödorna vi har, har vi haft väldigt länge och de har förädlats under lång tid och är väldigt långt ifrån några slags vildas släktingar. När man ser det som vi har på åkern så har vi inte riktigt det utanför åkern. Men i Mistra Biotech så jobbar vi med att ta fram en ny oljegröda för Sverige som då skulle kunna vara ett alternativ till raps. Framförallt i norra Sverige för man kan inte odla raps speciellt långt norrut.
Det är ett litet vilt ogräs som heter fältkrassing men som har ganska mycket frön. med hyfsat med olja i som är ganska bra men behöver förbättras. Så det handlar alltså om att vi då försöker domesticera, alltså tämja en vild växt till att bli en ny gröda och det tycker jag är rätt häftigt för det händer väldigt sällan. Alltså jag menar det senaste som dök upp var just rapsen och det var ju Någon gång i början på 1900-talet va?
01:27:19 – Jacob: Har du provsmakat den här grödan då? Raps äter man ju inte så direkt.
01:27:23 – Anna: Nej, utan det handlar om oljan. Som blir då en nyttig matolja. Och sen kan man använda det som blir över när man pressat ut oljan. Så kan man använda det till att ge grisar till exempel. Det har vi gjort försök på redan.
01:27:41 – Jacob: De äter det.
01:27:42 – Anna: De äter det glatt. De äter kinkiga grisarna. Men då är det ganska lång väg, för då har ju den massa egenskaper som är jättebra om man ska vara och fightas om utrymmet i naturen, men som är ganska dåliga när det är något som vi vill skörda. Till exempel att när fröna är mogna så sprätter de iväg ur fröskidan, eller frökapseln. Det är jättebra grejer om du är en växt i naturen, men ska man skörda det så är det värdelöst. Då blir det en balans, då ska man hitta den optimala, att de sitter lagom hårt, men så att de ändå går att tröska. Inte så att de sitter så hårt att du inte får loss dem. Och så oljehalt och avkastning och massa annat.
01:28:33 – Jacob: Jag tänker de stackars bönderna för 10 000 år sedan när de skulle börja med det här. Jävla jobb alltså.
01:28:40 – Anna: Då var det ju liksom… Det här när vi blev bofasta och helt plötsligt inte bara samlade in och åt utan nu såg jag ut det här igen. Nej, då var det liksom inte det här jämna fältet med helt utan då såg det nog liksom rätt så. risigt ut emellanåt. Nej, det var inte bättre förr.
01:29:04 – Wille: Nej, jag
Storföretag, oligopol och spårbarhet för nya tekniker
01:29:05 – Wille: har lite svårt att se varför man vill röra sig bakåt då. När man tänker på hur mycket bättre vi har fått det. Varför vill man stoppa den drivkraften lite? Jag fattar inte det riktigt. Problemet är att man ser teknik, man tittar inte på
01:29:22 – Jacob: hur man använder tekniken utan man ser tekniken som problem i sig. Och då blir det ju att man, som du säger, man likställer de här soja GMO-grejerna i Sydamerika med kanske då Golden Rice som kanske är typexemplet. Någonting som egentligen bara, som faktiskt bara gynnar storindustrin på sätt och vis och skövlar regnskog kontra någonting som skulle rädda mängd, massa liv och egentligen inte ersätta någonting på något vis. Eller det ersätter ju det vanliga riset på risodlingen men som inte inte tar bort något annat i naturen eller sådär. Det blir väldigt, väldigt konstigt. Och så blir det ju alltid Monsanto när det kommer GM.
01:29:57 – Anna: Ja, nej men det blir ju det. Vilket jag tror att de andra förädlingsföretagen har varit rätt nöjda med. De har liksom flugit under radarn och så har Monsanto fått ta all skit liksom.
01:30:08 – Jacob: De är väl inte störst? Är det inte något tyskt bolag som är större?
01:30:11 – Anna: Nej, alltså nu är det ju så… Ja, det är verkligen inte bra. Men nu har ju liksom de sex Det är inte riktigt klart än. Men så det blir tre giganter på den här marknaden. Det är ju aldrig bra när det blir väldigt få aktörer som… Något oligopol är det inte alls. Nej, precis. Jag tror det är kombinationen. När jag pratar om det här brukar jag ha en slide som är med Det är kombinationen av den galne vetenskapsmannen och Mr. Burns. Det är girighet och så någon tokig vetenskapsman som inte har någon koll på vad de gör.
01:31:02 – Jacob: Tror du regleringen har varit med och drivit fram det här? När det är så hårt reglerat så blir det i princip omöjligt för ett företag som inte är så här enormt stort att köra alla studierna som kanske är överflödiga och lobbyverksamheten som också tydligen krävs. Man kör ju inte på EFSA. Även om du kör alla studierna och EFSA tycker detta är jättebra. Lika bra som allt annat, klart det ska få odlas. Så måste man ändå köra den här lobbygrejen för att få igenom det till sist. Och då blir det ju bara de här stora företagen som lyckas. Det finns ju jättemycket, mycket av studierna eller forskningen utförs ju på universitet. Men de får ju inte till någonting. Det här Golden Race, det är väl Bill Gates som finansierar lobbyverksamheten där.
Det kan du ju inte ha för allting.
01:31:47 – Anna: Det har varit jättemånga inblandade i Golden Rise, men absolut. Växtförädling generellt är en jäkligt riskabel business, som jag sa att man måste gissa väldigt långt fram i tiden. Det krävs väldigt stora investeringar och sen får du då ovanpå det En jättedyr godkännandeprocess, men framförallt en osäkerhet. Om du börjar med ett arbete nu och är jätteosäker på om du ens kommer kunna få ut din produkt. Jag har inte läst ekonomi, men jag har förstått att är det något som företag vill ha så är det klara, säkra spelregler så de vet vad de har att rätta sig efter. Absolut, det krävs enorma finansiella muskler. Och de små företag som kanske har poppat upp, då har de stora sett till att köpa upp dem. Såklart. Men det blir spännande nu med just de här nya teknikerna, den riktade mutogenesen.
Hur den ska lagstiftas till slut. Och det är ju många av de lite mer aggressiva miljörörelserna utomlands som då menar på att det här är bara ännu ett trick från industrin att lura på oss. Det är en trojansk häst för att lura på oss. Undgå lagstiftningen och sådär. Själv sitter man på universitetet som ett frågetecken och undrar vad sjutton de får allt ifrån. Men det intressanta med de teknikerna är att då kommer det ju inte att finnas någonting som är introducerat så därför kan du inte kontrollera eller bevisa att det här är gjort med genetisk modifiering. Spårbarhet, hur ska man hantera det i så fall?
01:33:59 – Jacob: Precis, och då blir det de ärliga universiteten som kanske inte får igenom, så står företagen då om de är lite mer smutsiga. Nej, vi har bara korsat hela vägen rakt igenom.
01:34:10 – Wille: Men det är en fisktomat, hur är det möjligt? Ja, det var det, tur.
01:34:17 – Jacob: Det växte vid sjön.
01:34:20 – Anna: Precis. Nej, men det känns ju… Alltså när vårat program startade då för fem år sedan så var det många som sa till Nistra som finansierade och som sa till oss att Aj, alltså det… Ger ni på det där? Det är ju liksom helt dött i Europa. Och det blir ju då lite komiskt om man ger sig in i någon diskussion på nätet eller sådär. Att man då får kastat i ansiktet att man bara, ni forskare, ni gör bara detta för pengarna. Jaha, nummer ett, skulle jag tjäna pengar, då skulle jag inte ha läst biologi. Alltså det är ju inte de som är listade på Forbes hundra rikaste. Och då ge sig på att jobba med någonting med en teknik som det är helt stopp liksom. Nej, det finns liksom ingen logik i det heller.
01:35:12 – Wille: Då skulle man ha sålt ekologiskt istället, om man vill tjäna pengar. Nej, det var jag som sa.
01:35:23 – Anna: Men som sagt, det du var inne på innan Jacob med så här, hur låter det inom eko, ekologiskt? Vi har ju i samma hus som några av oss i ledningsgruppen här sitter i programmet på ekologicentrum på SLU, så sitter ju även EPOK som är en forskningsorganisation ekologisk produktion och konsumtion. Vi diskuterar mycket hur snacket går inom respektive fält och irriterar oss lite över att det är två olika fält. Det här är min tanke, men i och med att den här förkortningen GMO är så problematisk och framförallt bland många konsumenter. Så kanske de nya teknikerna, om de inte klassas som GMO, kan bli en väg för den ekologiska odlingen att få tillgång till moderna förädlingstekniker utan att det upprör deras konsumenter.
01:36:40 – Jacob: Ja, precis. Man kan hoppas.
01:36:43 – Anna: Det kan man göra. Mina år i Skåne har ju liksom satt sina spår. Så jag märker att nu när du pratar, Jacob, så blir jag lite såhär, ja.
01:36:56 – Jacob: Det är så man ska svara.
01:36:59 – Anna: Ja. Det är så det heter. Man försöker smälta in i Skåne, liksom. Ja. Det är bara här uppe att smälta in. Det vill man inte.
01:37:15 – Wille: Jättekul att prata med dig. Det är verkligen spännande här. Olika fält som korsar varandra. Det känns som att det skulle vara ett roligt fält att ha satt sig in i även om det kanske inte är så lukrativt.
01:37:26 – Anna: Du får göra det på fritiden, Wille.
01:37:28 – Jacob: Hade det passat dig, Wille, du gillar att sitta och vara lite smått frustrerad i bakgrunden? Det är min livsuppgift.
Dålig forskning, glyfosat och korrelation kontra kausalitet
01:37:41 – Anna: Det är lätt till att man nu, eftersom man upplever att det är ett annat tonläge och när det är kommentarsfälten på olika sidor, så är det inte totalt… mörkare, utan det kan dyka upp några som ändå säger att nej, fast det där är ju inte sant och sådär. Problemet är att det släpps ju en hel del väldigt dålig forskning som sedan då misstolkas gravt av några experter som ja, men kanske eventuellt att ni inom ert fält också råkar ut för de här självutnämnda experterna som föreläser och ger ut böcker och sådär. Lite genom att först skrämma livet ur folk med någonting och sen komma med lösningen. Där de plockar ihop de resultat man tycker passar det egna ställningstagandet på ett klassiskt sätt. Wille du som gillar att vara lite frustrerad tydligen, då kan jag ge dig ett riktigt köttben här.
För då finns det en forskare som heter Sennef i efternamn, som har gjort det till sin grej att jämföra jättestora dataset med hälsostatistik. Och hon har gjort det till sin grej att gå på Glyfosat, alltså Roundup. Så hon har tagit fram ett antal grafer som hon turnerar runt med. Som visar liksom Jag vet inte hur många sjukdomar, jag kunde nästan säga vilka sjukdomar det inte är korrelerat till då. Hon säger att fortsätter vi, då kopplar hon det just till att Till GMO. Även om glyfosat används mycket i GMO-odlingar så användes det innan också och på andra ställen. Man kan ju för sjutton köpa det på Ica. Då har man väl sagt att om vi fortsätter odla GMO så kommer 90% av alla barn har autism om 10 år liksom. Känns ju rimligt ändå. Men hon har korrelerat till, jag vet inte, det är jätte, det är liksom till Alzheimer, om det var Parkinson, om det var, ja men det är hur många sjukdomar som helst.
Och det har hon ju gjort då liksom genom att köra, här har man odlat de här grödorna och sprutat med det här, och så tar vi liksom hälsostatistiken på de människorna som bor där, och så bara kör jag korrelationer rätt av på alla dem. Om man kan sin statistik så vet man att ju fler jämförelser du gör, ju större sannolikhet är det att du hittar en korrelation. Av slumpen så kommer någonting att samvariera. Då faller det ut någonting och då är det ju den där läxan att korrelation är inte samma sak som kausalitet, orsak och verkan.
01:40:49 – Jacob: Men hon är verkligen forskare då? Det är inte en sån hobbygrej? Alltså hon är ju anställd någonstans?
01:40:53 – Anna: Ja, hon är anställd. Och det är ju det som är lite skrämmande. För det ger ju liksom en kredibilitet. Att det är någon som är en forskare som lyckas prångla ut det i någon tidskrift. För det finns ju en uppsjö av vetenskapliga tidskrifter som har allt annat än bra granskningsprocesser. Och så händer det ju ibland ändå att någonting vill granskas och kommer ut som inte är bra. En studie gör ju ingen sommar liksom. Men det är ju lite komiskt att det är ju några som har kontrat det här med hennes när hon visar den där grafen på att autism och… ekologisk autism.
01:41:39 – Jacob: Precis. Den kommer också upp som bild på vår Instagram tillsammans med detta. Ja, för den korrelationen är ju… Den är bättre.
01:41:46 – Anna: Den är bättre. Ja, alltså den starkare korrelationen. Precis. Ja, nej, så där… Där kan jag bli frustrerad på dålig forskning där de drar… Men vad fasen, det ligger liksom, som forskare ska man vara kritisk till sina resultat och jäkligt försiktig med vad man drar för slutsatser. Och de som gör precis tvärtom, de har jag inte så mycket till övers för. För det förstör förtroendet för forskningen också. Absolut.
01:42:24 – Wille: Det blir olika resultat varje dag. Det beror på vilket dataset som du har försökt tortera fram den här datan ur. Det kan ändra sig från dag till dag, och så blir det olika tidningsrubriker. Det är klart att man inte tror på forskare då.
01:42:37 – Anna: Ni som är lite mer i det här hälsoområdet, tack och lov för insekter. Man kan ha jättemånga, man kan ha ihjäl alla, man kan kontrollera hela ditt liv. Studier på människor? Man får ju inte göra så då. Det är inte okej. Men det gör det ju också jättesvårt att kontrollera vad orsak och verkan är.
01:43:05 – Wille: Man kan utgå från att allting kommer döda dig i förtid, så det bästa är att bara försöka dricka vatten. Så kommer du inte dö i förtid av något livsmedel i alla fall.
01:43:13 – Anna: Det fanns en jättestor tavla i matsalen på min gymnasieskola där det stod att alla som äter morötter dör.
01:43:23 – Wille: Hundra procent. Hundra procent.
01:43:24 – Anna: Garanterat.
01:43:27 – Wille: Men stort tack för att du ville vara med.
01:43:29 – Jacob: Tack ska du ha.
01:43:31 – Wille: Ha det bra, hej.
