Rhabdo, eller rhabdomyolys som det egentligen heter är ett medicinskt tillstånd där skadad skelettmuskulatur bryts ner snabbt. När muskelcellerna bryts ner frigörs ett protein som kallas myoglobin i blodet. Myoglobin kan i sin tur orsaka skada på njurarna. I svåra fall kan detta leda till njursvikt och kan vara livshotande.
Så allvarligt så det blir livshotande sker sällan efter träning utan brukar mest ske efter trafikolyckor och liknande där musklerna har krossats. Men man bör söka vård i fall man misstänker rhabdo och det finns fall med njursvikt även efter extrem fysisk ansträning.
Några av symptomen på rhabdo inkluderar:
1. Mörkfärgad urin (på grund av närvaron av myoglobin).
2. Stor nedsättning i styrka eller väldig ömhet på musklerna.
3. Tydlig svullnad i de drabbade musklerna.
Om du utför hård träning som du inte är van vid så kan du få rhabdo. Särskilt om du inte stoppar när prestationen redan är tydligt nedsatt. Tex att du kör 100 burpees när du redan efter 20 stycken inte längre klarar att pressa dig upp med armarna.
Vätskebrist, träning i extrem värme och mer kraftiga centralstimulerande ämnen tros också öka risken för rhabdo. Smärtstillande mediciner från kategorin NSAID kan förvärra skadan och inom tex ultraidrotten rekommenderar man därför alla att avstå från att ta dessa mediciner inför eller under ett lopp.
Många av de som får en lite mildare form av rhabdo söker sannolikt inte vård så det är svårt att veta hur vanligt det är. Men fram tills Crossfit och liknande träning blev populärt kring 2010 så hade jag inte hört talas om att det skedde hos motionärer.
Att det blev vanligare vid den här tiden stöds också av att man började skriva mer om det i medicinska tidskrifter och facktidningar likt läkartidningen. Inom crossfit tog man till och med fram en t-shirt med något som de kallade för ”pukie the clown” och ”Uncle Rhabdo” vilket fick en del för ett tag att tycka att det var coolt att spy vid träning eller får rhabdo.
Tidigare hade jag endast läst om rhabdo i böcker där man skrev om väldigt hårt träning under försäsongen eller extrema utmaningar. Det vill säga saker som inom armen, träningsläger för lagidrottare där någon korkad fystränar kört slut på alla, ultralopp och flerdagstävlingar.
Lyssnar man lite på kroppen så är risken för rhabdo verkligen minimal. Inget att oroa sig för alls.
Upptäck mer från Träningslära
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.