National Strength and Conditioning Association eller NSCA som det nog mer är känt för är en organisation i USA till för fystränare, styrkecoacher, styrkeinstruktörer eller vad man nu vill kalla det. Om du håller i fysträningen för idrottare eller någon form av klubb är sannolikheten och arbetar i USA är sannolikheten väldigt stor att du är medlem i NSCA och certifierad av dem.
Läser du artiklar av någon amerikan på nätet är också sannolikheten stor att de skriver att de är ”Certified Strength and Conditioning Specialist” vilket låter väldigt bra men i själva verket innebär det endast att man har en kandidatexamen inom träning och sen klarat av ett teoretiskt test med grunderna inom träningsfysiologi. Det läggs alltså inget fokus alls på egentlig praktisk kunskap. Är du intresserad av att kunna kalla dig för ”Certified Strength and Conditioning Specialist” så går det även om man inte bor i USA. Det hålls prov överallt i hela världen årligen.
Förutom att NSCA håller i certifieringar av tränare så publicerar man också flera tidskrifter regelbundet. Den mest kända är nog troligen Journal of Strength and Conditioning Research som är en så kallad ”peer reviewed” tidskrift som ges ut varje månad med ny forskning kring främst träning men ibland även kosttillskott eller utrustning.
Det här är en av mina favorittidskrifter då den berör ämnen som jag är väldigt intresserad av och studierna som publiceras i tidskriften har också ofta en större verklighetsförankring än studier i andra tidskrifter. Med verklighetsförankring menar jag att man testar saker som verkligen skulle kunna användas på ett riktigt gym. Det är styrka i knäböj, marklyft, hopp, enkla rörlighetsövningar osv som jämförs och undersöks istället för mer teknologiska saker som kraftkurvor, isokinetisk styrka mm. Nackdelen med de mer verklighetsförankrade studierna är att de också ofta är dåligt kontrollerade och ibland verkar de dåligt genomförda generellt när man läser metoddelen. Men oavsett så är det en tidskrift som jag gillar att läsa.
NSCA publicerar också ett magasin med namnet Strength and conditioning journal som är en populärvetenskaplig tidning som skickas ut till medlemmarna i NCSA sex gånger per år. Det är en av artiklarna i det senaste numret av den här tidningen som är orsaken till titeln på det här inlägget. Titeln på artikeln är ”Running Barefoot or in Minimalist Shoes: Evidence or Conjecture?” och den utlovar en massa i abstraktet:
Running barefoot or in minimalistisk footwear has become a popular trend. Whether this trend is supported by evidence of conjecture has yet to be determined. This article will review the biomechanical differences between running barefoot and in shoes that have been identified in the literature. It will also provide an evidence-based preparatory exercise program for the individual transitioning to the barefoot style of running.
Jag har fetat den delen av abstraktet som är intressant för detta inlägget. För när vi kommer till övningarna i den här artikeln kan man se följande bild.
Den bilden visar på nästan alla fel jag kan tänka mig i den här övningen. Utåtrotation och pronation på höger fot, valgus i knäna och överdriven framskjutning av båda knäna. Det är givetvis helt horribelt att en sådan här bild för teknik kan publiceras i en så stor och seriös tidning. Jag skriver själv för tidningar ibland och vet att man ofta bara skriver om övningen och sen står själva redaktionen för bilderna. Så författaren till den här artikeln kanske inte ska sågas rakt av. Men någon måste ju se den här typen av saker innan det publiceras!
Du har helt rätt. En otroligt dåligt vald bild.
Springer själv i fivefingers på sommaren, men bara korta rundor. Har faktiskt INTE ens funderat på att köra särskild ”conditioning” för detta, annat än att starta försiktigt.
Har hittat en kille som tränar MMA-fighters. Eric Wong har mycket konstruktivt och väl sammansatta program, som han komponerar för den sport du är aktiv i. http://ericwongmma.com/
Oj… Det är nästan så man hoppas att författaren hade två bilder, en som exempel på hur man gör och en hur man INTE gör, och så var han tvungen att korta av abstraktet och förläggaren valde fel bild. 🙂
Aj! Gör ont att bara se på bilden.
Han spelar bra med minen i alla fall. Hade man bara sett från axlarna upp så ser det ju ut som att han i alla fall tycker att han gör det skitbra 🙂