Det är sällan som jag berörs av händelser i kändisvärlden men när jag vaknade idag och såg att Whitney Houston hade avlidit blev jag väldigt ledsen. Något som jag antar gäller många som växte upp på 80 och 90-talet blev.
För att jag inte helt ska lämna den här bloggens tänka huvudämne helt så har jag valt att lägga upp Whitneys OS-låten från 1988, One Moment In Time, som en liten hyllning. Personligen kan jag inte minnas om jag hörde något av låten under själva OS men annars är OS i Seoul ett av mina första idrottsliga minnen.
Ja, det var en riktig sorglig nyhet i natt. Såg henne i Scandiavium 1988 när hon slog publikrekordet på 14.606 personer som gäller än idag. Hon stod där i mitten med fulla läktare runt omkring i en knallröd klänning. Jag hade själv smitit in då jag jobbade i byggnaden bredvid. Hade inga direkta förväntningar men blev helt stum och tagen. Man kunde nästan känna stämningen med händerna, glömmer det aldrig.
Samma låt men från Grammisgalan 1989:
http://www.youtube.com/watch?v=tYFHAvULvJ0
Kul att du börjat med en personlig blogg btw!
Rättelse, Grammisgalan 1988 ska det nog vara.