Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob Gudiol av den återkommande psykologen Mattias Lundberg för ett fördjupande samtal om kognitiva bias – omedvetna tankefel som påverkar hur vi resonerar och tolkar omvärlden. Mattias förklarar att problemet inte alltid ligger i att själva slutsatsen blir fel, utan i att vi tror att vi fattar helt rationella och övervägda beslut trots att vi styrs av omedvetna mekanismer. De diskuterar också varför systematisk vetenskaplig metodik, med blindning, kontroll över störfaktorer och transparens för replikering, behövs för att minimera sådana felslut i kontrast till enskilda anekdoter.

Samtalet går därefter igenom flera vanliga tankefel, med start i confirmation bias (bekräftelsebias), alltså vår tendens att acceptera argument och studier som bekräftar det vi redan tror på och avfärda sådant som går emot vår uppfattning. Jacob lyfter exempel från nutritionsforskningen där två studier om kolhydratintag i grunden visade samma sak – att runt 50 energiprocent var kopplat till längst överlevnad – men tolkades helt olika beroende på vinkel. Trion tar även upp hur sociala mediers algoritmer och riktade Google-sökningar skapar ekokammare som förstärker detta.

Nästa punkt är sunk cost bias, oviljan att släppa något man redan investerat tid, pengar eller prestige i även när det visar sig inte fungera. Mattias ger exempel från konsumtion och konsultvärlden där man håller fast vid verkningslösa personlighetstest eftersom man lagt resurser på licenser och goodwill. Jacob kopplar detta till träning och kost, där människor fortsätter med dyra prylar, kostscheman eller träningsprogram – särskilt efter att ha gått ut med det i sociala medier – och ger förskönade omdömen för att slippa erkänna att investeringen var dålig.

En stor del av avsnittet ägnas åt Barnum-effekten och personlighetstestet DISC, som populariserats genom boken Omgiven av idioter. Mattias förklarar att DISC-modellen saknar vetenskapligt stöd men ändå upplevs som träffsäker eftersom beskrivningarna är så allmängiltiga att de flesta känner igen sig, till skillnad från den välbeforskade Big Five-modellen. Tillsammans med det fundamentala attributionsfelet – att snabbt tillskriva andra fasta egenskaper utifrån enstaka handlingar – blir sådana modeller problematiska när de styr rekryteringar, gruppsammansättningar och skattefinansierad offentlig verksamhet.

Vidare behandlas availability heuristic och recency bias, där det som ligger närmast i tiden eller minnet väger tyngst när vi bedömer allt från arbetsprestationer till skadefrekvens i ett fotbollslag. Eftersom människor är dåliga på intuitiv statistik betonar Jacob vikten av träningsdagböcker och faktiska siffror. De tar även upp Dunning-Kruger-effekten, eller omedveten inkompetens, där personer med låg kunskap överskattar sin förmåga – något som ofta märks efter korta helgkurser eller när sportkommentatorer dömer ut beslut i efterhand baserat enbart på utfallet.

Samtalet berör också clustering illusion, vår tendens att se mönster och orsakssamband i rena slumpprocesser som slantsingling, tärningskast eller myten om ”hot hand” i basket. Därefter diskuteras survivorship bias, där enskilda framgångsexempel från inspirationsföreläsare, extrema dieter eller elitidrottare lyfts fram som allmängiltiga recept utan hänsyn till hur många som provat och misslyckats med samma metod. Jacob och Mattias understryker att elitidrottares anekdoter kan vara intressanta men inte kan ersätta systematisk data på större populationer.

Avsnittet avslutas med in-group bias, där vi omedvetet gynnar personer som liknar oss själva eller delar våra intressen vid exempelvis rekrytering och politiska diskussioner, samt popularitetsbias och bandwagon-effekten. Sammanfattningsvis konstaterar Wille, Jacob och Mattias att alla människor faller för kognitiva bias – inklusive forskare och skeptiker – och att motmedlet är ödmjukhet, källkritik och att stanna upp innan man delar vidare eller drar tvärsäkra slutsatser.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och inledande snack
• (00:02:57) Mattias Lundberg välkomnas till podden
• (00:04:29) Vad är ett kognitivt bias och varför behövs forskning
• (00:15:21) Confirmation bias i kostforskning, politik och sociala medier
• (00:25:17) Sunk cost bias i vardag, träning och arbetsliv
• (00:34:39) Barnum-effekten, DISC-modellen och fundamentala attributionsfelet
• (00:48:44) Availability heuristic, recency bias och statistik
• (00:55:37) Dunning-Kruger-effekten och övertro på egen kompetens
• (01:11:57) Clustering illusion och jakt på mönster i slumpen
• (01:18:34) Survivorship bias i dieter, föreläsningar och talangutveckling
• (01:26:34) In-group bias, popularitetsbias och bandwagon-effekten
• (01:34:35) Avslutning och sammanfattande reflektioner

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och inledande snack

00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol.

00:00:29 – Jacob: Hallå, hallå.

00:00:30 – Wille: Hallå, är du förkyld?

00:00:31 – Jacob: Nej.

00:00:32 – Wille: Nej, tycker du låter lite nasal.

00:00:35 – Jacob: Mm, kanske. Jag har väl pratat för mycket. Jag har haft lite föreläsningar och sådär. Jag kom precis från en föreläsning också så då blir man lite hes till sist.

00:00:44 – Wille: Jag tänkte att det var all den här du berättade, precis att du hade ätit 40 bitar sushi eller nånting. Går det till det här vätsketrycket som rinner ut ur näsan? Det kolosomatiska trycket orkar inte hålla vätskan inne i dina kärl.

00:00:57 – Jacob: Det är också en förklaring, möjlig.

00:00:59 – Wille: Ja, nåt av dem. Precis, nåt av dem. Är det bra annars då?

00:01:04 – Jacob: Det är bra annars, känner mig ganska stark relativt. Jag har tränat på ganska bra sista två-tre veckorna nu när barnen har börjat på förskolan så jag har kunnat vara där lite mer på dagarna och träna slash jobba. Det blir lite gjort trots att jag inte gör mycket övningar på min tid så blir det frekvent. Slog Martin Altmark här, vi hade tävling på Eliko Center. Kan vara bra att få ut det här så fler människor får höra talas om det också.

00:01:37 – Wille: Ja, jag föreslog ju sen att ni skulle köra en kilometer på Velodromen och det hade väl han också gjort men då kontrar du med att om vi spelar en fotbollsmatch först.

00:01:45 – Jacob: Ja, på något sätt. Det är ju svårare där.

00:01:48 – Wille: Man kan ju inte riktigt mäta den prestationen.

00:01:50 – Jacob: Nej, precis. Möter man någon som är ganska tränad och ändå kan springa och sådär. Så är det inte det lättaste att ta sig förbi dem. Även om du egentligen är bättre spelare. Då ska man vara på något sätt en dribbler och vara bra på det också dessutom. Vissa är ju bra på att dribbla när de möter spelare som är ett par nivåer sämre än dem, men de har svårt för det. Och jag har ju alltid svårt för det på nåt sätt, att dribbla på det viset. Jag hade ju inte kunnat komma runt honom ändå. Nej, det får bli nån form av pricken eller nånting i så fall. Slå långbollar och se vem som träffar hörnstolpen flest gånger. Vem som ska skjuta upp i krysset flest gånger och sådär. Det hade jag nog vunnit.

00:02:32 – Wille: Jag ser hellre velodromcyklingen. Jag tror det är både roligare att göra och bättre YouTube-material också. Skulle jag tro.

00:02:40 – Jacob: Jag hade trillat på cykeln. Jag hade kommit upp. Första svängen så…

00:02:46 – Wille: Första svängen. Det är bara svängar.

00:02:51 – Jacob: Ja, det är lite rakt väl.

00:02:53 – Wille: Ja, som ni hör så har vi ingenting att prata om, så lyckligtvis har vi med oss

Mattias Lundberg välkomnas till podden

00:02:57 – Wille: en gäst. Det är återkommande då, Mattias Lundberg. Välkommen!

00:03:01 – Mattias: Tack så mycket!

00:03:01 – Wille: Hur är läget med dig?

00:03:03 – Mattias: Alldeles utmärkt. Ska absolut inte klaga. Förbereder mig just nu för att det ska blåsa även här i Västerbotten just nu, när vi spelar in det här i alla fall. Stormen kommer ju till Götalandssidan här nu och sen ska det blåsa på oss också. Så båten ska upp i vattnet och det ska surras fast lite grejer här i eftermiddag.

00:03:20 – Wille: Okej. Jag bor ganska högt uppe så jag börjar också märka av att det tilltar.

00:03:26 – Jacob: Här är det sol.

00:03:30 – Wille: Om någon bränner sig hem till KD. Kul för dig. Du har varit med en gång tidigare och då hade vi en längre presentation av dig själv. Vi tänkte att vi skulle prata lite om annat idag. Det är egentligen Jacob som vill att vi ska göra ett avsnitt om kognitiva bias. Det är något som vi ofta pratar om. Både när vi gör våra egna avsnitt men också när man pratar med olika gäster om varför det blir fel ibland och så vidare. Då är det bra om man har någon som har koll på det här. Det har ju du. Du sa innan när vi började spela in att du börjar jobba professionellt med att vara en kritisk person i media. Det handlar delvis om att reda ut kognitiva bias, varför det blir fel i olika situationer.

00:04:19 – Mattias: Man önskar att man kunde få betalt för att vara kritisk och bråka i media. Tyvärr är det ett dåligt sätt att försörja sig på.

00:04:25 – Wille: Men man håller sig sysselsatt i alla fall.

Vad är ett kognitivt bias och varför behövs forskning

00:04:29 – Wille: Precis. Det känner jag igen. Ska vi börja med… Vad är ett kognitivt bias? Man har säkert något luddigt begrepp om det. Men ur ett psykologiskt perspektiv, vad är det som sker i huvudet? Vad ska man säga när man gör ett kognitivt felslut?

00:04:47 – Mattias: Egentligen kan man säga att det är ett tankefel man gör. Ett omedvetet tankefel. Någonting som påverkar vårt sätt att resonera utan att vi kan ha kontroll över det. Det är egentligen det det handlar om. Det vill säga, vi är inte så rationella och medvetna hela tiden som vi gärna tror att vi är. Utan vi påverkas av en mängd olika saker. Alltså i vår kognition, det vill säga sättet att, om man ska förenkla det, förstå och tolka omvärlden. Eftersom vi inte har kontroll över det, men vi tror att vi har kontroll över det, så drar vi också slutsatser varför vi fattar vissa beslut eller varför vi tycker på ett visst sätt och drar slutsatser om saker och ting är rätt. baserat på det, men i själva verket kan det finnas en annan förklaring, en kognitiv bias som har styrt oss att tycka på något specifikt vis.

00:05:34 – Jacob: Finns det något bra ord för bias på svenska? Jag vet, det var något förslag som jag stötte på för något, men det är ju liksom ingen etablerad term, är det det? Man kör väl bias på svenska också?

00:05:48 – Mattias: Ja, det gör man. I just det här sammanhanget så tycker jag att ett bra sätt att förenkla det är att säga just ett tankefel.

00:05:54 – Jacob: I det här sammanhanget funkar det bra, för det talar ju faktiskt om vad det är för nånting.

00:05:59 – Mattias: Vi gör, som du själv uttryckte det, ett tankemässigt felslut.

00:06:05 – Wille: Kan man känna att man gör det här? Känner man när man vurpar i tanken att oj, oj, nu blev det nog lite fel där?

00:06:14 – Mattias: Nej, oftast inte, och det är egentligen det som är hela poängen med de här sakerna, att vi är omedvetna om att vi gör de här grejerna. Utan det kanske snarare senare, när vi får det påtalat för oss, att hur kunde du resonera såhär? Som vi kan, i efterhand, ställa oss lite utanför oss själva och försöka analysera varför kommer jag fram till det här? Då upptäcker vi att, fasen, jag följer fällan här, jag gjorde ett logiskt felslut eller tankefel. Så att i själva situationen är det väldigt sällan vi gör det. Utan det kräver ofta att någonting eller något visar på det felaktiga i hur vi gjorde det för att vi ska börja relatera till det och analysera det.

00:06:53 – Jacob: Exakt. Det är där fördelarna finns i att dels veta att det finns bias men också känna till de vanligare formerna så att man kan hitta sina egna mönster. Det finns många typer av felslut eller förenklingar. När vi inte orkar anstränga oss så mycket så tar man det som känns rimligt på något vis och då blir det ibland fel.

00:07:21 – Mattias: Ja, fast det viktiga är att poängtera, även om vi kallar det för tankefel, så innebär det inte alltid att bara för att vi går på en kognitiv bias, så blir resultatet fel. Oftast används det här i sammanhanget, speciellt nu i valrörelsen, och så har det varit väldigt mycket, Vi går på grejer för att någon matar samma budskap hela tiden, och därför tycker vi fel. Men det kan ju faktiskt vara så att vi tycker rätt, även om man gör det. Resultatet i sig behöver inte vara fel, ibland kan det vara det. Men just det här, felet ligger i att vi tror att vi gör ett övervägt val, medan i själva verket så påverkas vi av något omedvetet. Däri ligger felet.

00:08:07 – Wille: Vi brukar ofta ta upp det här i kontexter när man diskuterar. Framförallt när man diskuterar på internet. När folk använder argument som vilar… Grunden till de argumenten är logiska tankevurpor. Exempelvis att man säger att det är naturligt, därför är det bra. Det kan ju vara bra, vad det nu är man pratar om. Men det är inte bra bara för att det är naturligt. Kan man sammanfatta det ungefär så?

00:08:34 – Mattias: Nej, inte riktigt, för det där är ju snarare en fråga om korrelation och kausalitet. Det vill säga, vad är det som leder till det andra? Utan tankefelet är ju isåfall den person som i det sammanhanget, eller just i det ögonblicket, får fram det argumentet själv uppfattar det som ett korrekt sätt att resonera, däri ligger tankefelet. Inte hur det uttrycks i sig självt, för det är nånting annat. Utan det är när varje person sitter och formulerar nånting eller tänker, tar beslut, fattar beslut och är övertygad om att här har jag gjort en väldigt, väldigt rationell sak. Jag är helt opåverkad av nånting annat, utan min egen fria vilja har styrt alltihopa. Det är oftast där man börjar tänka så. Att man tänker så, där visar nästan första beviset på att sannolikt är det inte så.

För att vi påverkas alltid av en massa olika saker och ting. Och jag tror också det är väldigt viktigt att komma ihåg att Att drabbas eller gå på eller påverkas av kognitiva bias i sig inte är ett problem. Det är inget fel på dig bara för att du råkade gå på en viss bias som du har. Vi kommer in på några stycken längre fram här. Det gör alla hela tiden. Det handlar mer om att försöka vara medveten om de här sakerna så att jag i efterhand kan fundera på hur jag ska resonera om saker och ting.

00:09:56 – Jacob: Det är också lite detta man säger… orsaker till att forskning eller vetenskap kan verka lite omständigt och att man inte gillar anekdoterna och de här bitarna. Det är också för att forskningen är ju upplagd eller i alla fall framtagen för att försöka komma runt alla de här typerna av bias. Att man inte bara ska gå runt och bekräfta vad man redan tror på och göra dåliga experiment och sen tolka det som man vill eller vad som helst utan man hela tiden försöker mer och mer förbättras så att det blir objektiva resultat. Sen så blir de ju aldrig 100% objektiva. Det kanske de blir men det vet vi inte. De blir bättre och bättre och vi förfinar metoder. Forskningsmetoder som används idag. Det var mycket bättre än de som användes kanske 30-40 år sedan tillbaka.

Man försöker systematiskt jobba bort de här bitarna. För att alla har det.

00:10:57 – Mattias: Ja, så är det. Det är även så att den mest erfarna och välmeriterade forskaren själv också sitter med ett antal bias. Det är precis därför som forskningsmetoden och forskningsmetodiken blir så viktigt att titta på. För precis som du säger, målsättningen med systematisk forskning är att undvika sådana här saker som bias. Vi kommer sannolikt aldrig att nå ända fram och få 100 procent kontroll över saker och ting. Men genom att använda metoder som är vedertagna, som är utvecklade under lång tid, så kan vi kontrollera så mycket som möjligt. Och framförallt genom att vi också inom forskningen delger andra vilka metoder vi använt, så är det mycket lättare för andra dels att försöka replikera de alla studier som vi gör, men det är också lättare att på ett både systematiskt och på ett korrekt sätt kritisera och ifrågasätta vår forskning.

Det är det som i sin tur gör att kunskapsmängden i ett visst område hela tiden utvecklas, blir större och större och djupare, för att förhoppningsvis någon gång leda fram till det ultimata svaret. Även om inte jag tror att det finns, utan det här är en ständig process framåt. Det skiljer mycket av de här stories eller anekdoterna, där man skriver en bok baserat på att jag har varit med om det här, det funkar så här, det funkar jättebra för mig, gör så här du också. För det finns ingenting av den här systematiken, metodiken, transparensen eller kontrollmöjligheterna kring. Det är de två motpolerna i varandra. Sen finns det naturligtvis en mängd sätt att beskriva och skapa kunskap och saker däremellan. Men det är just det som är, precis som vi är inne på, en stor målsättning metodologiskt med den systematiska forskningen, det är att undvika så många av de här störmomenten som vi inte har kontroll över, och några är då kognitiva bias.

00:12:55 – Wille: Det blir väldigt tydligt om man tänker på skillnaden mellan anekdoter exempelvis, om man jobbar kliniskt med någonting och behandlar människor, och forskning inom samma område där man kan se till exempel att om studier är oblindade så kanske det finns en ganska stor effekt till fördel för en viss behandling jämfört med en annan. Men så fort man börjar blinda studierna, alltså att personerna som är inblandade i studien inte vet vem som får vilken behandling när de behandlar datan i efterhand till exempel, så kanske den effekten minskar eller helt försvinner. Det har man aldrig möjlighet att göra när man jobbar kliniskt själv. Man är alltid den som levererar behandlingen och den som utvärderar sina egna patienter.

Även om man har ambitionen att vara hur objektiv som helst som forskare så kan den här biasen krypa in och förstöra eller påverka resultatet.

00:13:45 – Jacob: Vi har ju pratat om det här också när man själv upplever att man har problem med något i kosten eller vad som helst att det blir ju väldigt lätt självuppfyllande där på något sätt. Man blir uppskrämd för någon grej och sen så är man säker på att man ska få en negativ reaktion och då får man lätt en negativ reaktion. Det här är ju inte riktigt bias-relaterat men det är också någonting som direkt påverkar hur man hur du själv uppfattar världen kontra hur världen kanske verkligen är. Jag har tagit upp honom ett par gånger i podden tidigare. Det finns en kille som heter Allan Levinovic eller Levanovskij som skrev den här The Gluten Live-boken. Det är ju religionsforskare som då har börjat intressera sig lite för kost och skriva om det.

Han har ju många roliga, eller roliga ska man kalla det, väldigt insiktsfulla paralleller däremellan. Om man tar till exempel, ja, om folk är säkra på att de kan bli besatta liksom och bete sig väldigt, väldigt, väldigt konstigt för att de tror de är besatta. Varför kan man inte då tro att folk bara kan inbilla sig att de blir dåliga i magen om de får i sig ett päron eller vad som helst. Det är alla de här sakerna man måste försöka plocka bort om man verkligen vill ha ett svar. Det går inte riktigt fullt ut på egen hand med bara dig själv.

00:15:16 – Wille: Ska vi hoppa in på vår lista? Ta lite exempel på vad det

Confirmation bias i kostforskning, politik och sociala medier

00:15:21 – Wille: är för vanliga bias som man kan råka ut för. Det finns ju urmodern till alla bias, konfirmation bias. Vad är konfirmation bias?

00:15:34 – Mattias: Konfirmation, det vill säga bekräftelse. Det är inte svårare än att vi hellre tror på ett argument som bekräftar det vi redan tycker. Det vill säga, är jag vänsterhänt och jag tycker att vi vänsterhänta är jättemycket mer begåvade än högerhänta. Och det kommer en studie eller det kommer ett argument eller en anekdot som säger att kolla här, vi har sett att vänsterhänta är mycket mer begåvade. Då säger jag, ja absolut, så är det självklart. Kommer det en som säger att högerhänta är begåvade så avfärdar vi då istället det gärna och säger, ja, kanske inte riktigt, vi kanske måste ifrågasätta den här studien, eller ja, det där är ju något som bara du berättar. Helt enkelt, tror vi redan på det, då köper vi gärna argumentet mycket bättre.

Svårare än så är det inte. Du nämnde valrörelsen här innan.

00:16:22 – Wille: Ja. Det förekommer ju kan man ju säga. Säger du det? Jag tänker på alla debatter egentligen när två meningsmotståndare står och diskuterar fakta helt enkelt. De står och diskuterar, är det så här eller är det så här? Jag har aldrig riktigt förstått varför det är en diskussionsfråga. Har arbetslösheten minskat eller har arbetslösheten ökat? Det kan ju inte vara båda samtidigt. Där är det två personer som har suttit och fått information från sina labbråttor som sitter och tar fram de här grejerna och sen fått sin bild bekräftad att det är på det här sättet därför att vi tycker att det ska vara på det här sättet.

00:17:07 – Mattias: Samtidigt ska man också komma ihåg att just den politiska debatten, och den politiska debatten som är till för att lära oss som lyssnar någonting, den har ju faktiskt också ett annat syfte. Det vill säga, det är ju inte så att skulle de här två personerna stå och debattera mot varandra, helt utan publik, då skulle vi få höra helt andra typer av argument. än vad vi skulle höra nu när den har en publik. Det vill säga, publiken är vi väljare som snart ska välja. Ska vi ta den ena kandidaten eller den andra, det ena partiet eller den andra? Så där är det inte bara ett uttryck för confirmation bias, att det bekräftar vad jag tror på. Utan där handlar det mer om att framföra argument så att jag som väljare ska få höra samma sak så många gånger som möjligt.

Gärna så nära inpå valet som möjligt, för då är det nämligen så att chansen är större att jag accepterar det argumentet och dessutom sen går och röstar på just det specifika partiet, eller vad det kan vara för nånting. Så man måste skilja på vad som är en confirmation bias. Det är egentligen mer att nu bekräftar nånting jag redan tror på. Det är inte, tror jag, jättemycket att den här politikern har fått höra det här hela tiden, för politikern har ju också en agenda med att stå och diskutera. Det är en viss skillnad.

00:18:16 – Jacob: Jag tycker annars är det ju väldigt vanligt om vi hoppar till våra områden så är det här ju nutritionernas liksom Nutritionsvärden. Vi diskuterade det i tyngre rubriker för något tag sedan. Det kom en studie här för en månad sedan nu. Där de sa det här att kolhydrater då, alltså för lite kolhydrater korta livet var väl rubrikerna denna gången. Och så kom det för ett år sedan tillbaka kom det en annan studie som sa att för mycket kolhydrater kortar livet. Du ska äta måttligt med kolhydrater. De här studierna är utförda på två väldigt olika grupper. Den första från ett år tillbaka var utförd i fattiga och medelrika länder, främst i Asien. de inte har tillgång till så mycket högprocessad mat, inte tillgång till så mycket animalier överlag.

Jag tror det fattigaste landet var Bangladesh. 89% av kalorierna kom från ris. I den studien så såg man att mer kolhydrater var dåligt. För det reflekterade ju där att det var grupperna som antagligen inte hade råd att äta någonting annat. Det var de som bara åt ris och det var inte bra på något sätt. Medans den här andra studien var utförd i USA och där såg man istället att för lite kolhydrater var dåligt. Men då kolliderade det med att man åt mindre näringstät mat överlag. Alltså mycket tillsatta fetter och sådana här saker. Båda studierna kom egentligen fram till att runt 50 % energi från kolhydraterna var det där man levde längst. Men tittar du på LCHF-arna då hur de slängde upp det här. På kostdoktorns sida så hade han en rubrik om den här första studien.

Den kallades mästerverket PURE. Studien heter PURE då. Om fett, mättat fett, kolhydrater och överlevnad. Och så är det en lång hyllning av den här studien som då äntligen visar vad de har vetat länge och sådär. Och sen så kommer den här andra studien som egentligen kommer till exakt samma resultat. Alltså runt 50% är bättre. Då är rubriken Faktakoll Ekots onyanserade rapportering om kolhydrater. Det här händer om och om igen. Veganerna gillar att plocka ut russinet ur kakan när det gäller mjölkstudier. Man hittar någon studie med en negativ koordination där. Det här var en bra studie och sen var det en annan dålig studie. Det var till och med ett roligt meme kring det här för en månad sen. Det var en ny studie publicerad.

Det var ett flödesdiagram. Bekräftar den det du tror på? Ja, så var det bara en pil ner till det här var en bra studie. Går den emot det du tror på så var det nej. Sen var det bara hitta något fel i metodiken. Påpeka varför det är en dålig studie. Det här bekräftar fortfarande vad jag vill ha sagt. Det är så det verkligen fungerar i väldigt många hörn när det gäller dieter. De har väldigt olika ribbor för vad som är en bra och dålig studie beroende på om den går emot eller med deras tidigare tro på sätt och vis.

00:21:30 – Mattias: Precis, och jag tror också det är väldigt viktigt när man pratar om &lt,i&gt,i&gt, i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i&gt &lt,i Då ska du vara vaksam, för att precis i samma ögonblick så har du sannolikt drabbats av det här confirmation bias. Det vill säga att du har köpt det här utan att ha gått tillbaka och varit helt medveten om vad som faktiskt har sagts. Du har kunnat hitta de här argumenten, eventuellt mot den här, det som bekräftar dig. Så så fort du tänker, ja precis så.

då har du en confirmation bias. Det är då du ska vända tillbaka och försöka vara så öppensinnad som möjligt. Men det där är inte så enkelt.

00:22:26 – Jacob: Sen har man rätt ibland, förhoppningsvis. Det ska man också vara medveten om. Man ska inte anta att man har fel, precis som vi sa här. Slutsatsen kan fortfarande vara rätt. Absolut. Men man måste gå tillbaka och titta. Var det här så bra evidens denna gången? I det här fallet, det spelar ingen roll om jag säger rätt eller fel. Det var samma typ av studie. Ena gången var den fantastisk. Andra gången var den horribel. Och då är det ju confirmation bias i den tolkningen. Sen slutsatsen återigen kan ju fortfarande vara att du har rätt men man ska alltid titta på, alltså backa, försöka se helheten, inte bara ta den här biten, bekräfta det jag trodde fantastiskt, ut med den.

00:23:03 – Wille: Jag tänker att det här måste ha blivit, eller det måste vara ett ännu större problem idag med tanke på att alla sociala medier har liksom algoritmer som lär sig vad du tycker om och blir väldigt bra på att berätta mer och mer om det som du tycker om. Så att om du liksom har Det kan ju vara typ om du ska köpa någonting, om du har varit inne och tittat på en viss grej så börjar du helt plötsligt få en massa annonser på det där och då blir du liksom exponerad för den produkten mer och mer eller har du en viss åsikt så kommer det liksom föreslås människor som har samma åsikter och så blir det den här ekokammaren som bara förstärker det.

00:23:37 – Jacob: Google har ju också förstört det. Det är ju så uppenbart för mig väldigt många gånger när jag hamnar i diskussioner på internet med någon då som av allt att döma inte har någon koll på forskningsområdet överhuvudtaget men redan har sin syn klar och så börjar man diskutera och så då helt plötsligt så länkar de ändå någon studie och då kan du i princip bara gå in på Google och skriva in 2-3 söktermer och så hittar du första träffen. Ja, där har personen varit och googlat upp det som liksom bekräftat det den personen vill tro och då har man ju inte den här helhetsblicken utan då har man egentligen bara som vi sa Mattias, du sa att den här personen har ju bara letat upp det som är ja, såhär är det och så ska de liksom visa det som bevis istället för att försöka Har jag koll på forskningen här överhuvudtaget?

Vet jag någonting om detta området eller är detta bara någonting jag tror? Och sen kanske då backa och försöka få helhetsblicken istället för att bara fortsätta vilja bekräfta det man tror på. Jag tror det är mycket kosten blir just det som jag sa här från den Erland som jag nämnde här innan, hans kopplingarna till religion. Det blir väldigt lätt ideologi kring kost. Veganerna kanske är mest där. Det är många som är veganer av flera orsaker än att de tror det är hälsosamt. Då kanske de känner att om de tappar det argumentet så kanske de tappar de etiska argumenten. Det är också ett vanligt typ av felslut folk gör. Man tycker någon har förlorat en diskussion bara för att man hade fel på en punkt.

00:25:12 – Wille: Ska vi gå vidare? Nästa på vår lista är sunk

Sunk cost bias i vardag, träning och arbetsliv

00:25:17 – Wille: cost bias. Jag kan ta ett exempel för mig själv. När jag hade läst klart sjukgymnastprogrammet på den tiden, alltså treårig utbildning, så funderade jag på om jag skulle göra något helt annat eller läsa en masterutbildning inom ungefär samma område. Då blev det det senare, vilket jag såhär i efterhand, med tanke på studieskulder och liknande, inte är jättenöjd med. Men mer eller mindre är väl det här biaset, det går väl ut på att har du simmat mer än halvvägs så är det jobbigare att vända tillbaka och simma hela vägen tillbaka än att bara fortsätta till nästa landmassa.

00:25:57 – Mattias: Det här går att applicera i många olika sammanhang, men i princip handlar det om att vi gör någon form av investering. Enklast är att ta det i rent ekonomiska termer. Vi köper någonting för en viss summa pengar, för att vi just då tyckte att det här var otroligt värt den summan pengar, oavsett hur mycket det är. Sen efter ett tag så upptäcker vi att det inte var så intressant det här egentligen. Den här boken var inte så bra, eller den här filmen var inte så bra, eller jag orkar inte gå på den här konserten, eller vad det än kan vara för någonting. Det vi tenderar att göra då, det är att vi tycker att när jag ändå har lagt ner de här pengarna på det hela så måste jag utnyttja det här. Trots att jag kanske till och med mår dåligt av att utnyttja det.

Det vill säga, jag vill inte gå på den här konserten så jag tackar nej till den här festen för jag har ju ändå köpt biljetter till den här konserten. Och så tror vi att eftersom vi går på den här konserten så har jag fått valuta för pengarna. Men i själva verket så har jag kanske lidit mer än om jag inte hade gått. Och det är så konstigt. Och det tror jag alla känner igen sig i. Jag har en sån där grej som… Jag hatar att slänga mat. Och det är väl i sig sunt, att man hatar att slänga mat. Vilket gör att om… Jag har en salladspåse där som… Vi köpte en väldigt stor sallad på sig och den började se för jäkligt sunkig ut. Då tycker jag att det är bättre att jag äter upp den där, för vi har ändå köpt den, trots att det smakar skit. Ja, inte skit kanske, men det smakar inte lika bra.

Och då tänker man, nu har jag sparat pengar, men nej, det har jag faktiskt inte gjort, utan jag har kanske lidit mer än vad jag behövde göra på grund av att jag åt dålig sallad. Så det är just tanken om att vi investerar i någonting, alltså ska investeringen utnyttjas. Även om vi inte kanske tycker det är värt det.

00:27:38 – Jacob: Precis, jag tycker det här är träningskostvärlden också. Man ger sig på någonting som är jobbigt, ansträngande, träningsprogram, en diet eller vad som helst och så märker man väl hyfsat fort att det här passar inte mig, det här funkar inte eller det här är inte Men man vill ju gärna inte sluta med det när man har börjat på det. Man har betalat för något kostpungrime online som kostade för mycket pengar och så inser man efter en vecka att det här är skit. Men man fortsätter ändå för att på något sätt göra det till mindre skit upplever man då. Men det gör man ju inte ofta. Sen har det sina fördelar för ens compliance. De flesta dieter är ju skit, så det kan ju vara bra att man då… Eller skit ska man väl inte kalla det, men det är alltid roligare att ligga på plus än minus oftast.

Men då kan det ju bli att man får bättre resultat till sist om ens resultat ändå var något mål i form av viktnedgång eller vad som helst. Så det är ju inte alltid fel det här på något sätt. Men man berättigar oftast grejer för sig.

00:28:52 – Mattias: Ja, man kan säga att det är någon form av rationalisering där som vi gör som kanske inte riktigt är överensstämmande med verkligheten. Men det finns ju en granne, eller om man förlänger det här SunkCost litegrann, så finns det ett spår till och det är kring olika typer av metoder för ledarskapsutveckling eller kurser eller vissa instrument som man använder. Jag som verkar i den psykologiska sfären så är det mycket sådana här Nu har jag lärt mig den här modellen hur man testar personligheter. Då ligger investeringen som man gör ofta till att jag har lagt ner mycket tid. Jag har naturligtvis lagt mycket pengar på det också. Jag har gått licensieringskurser, jag har investerat i testinstrument eller vad det än kan vara för någonting.

Dessutom har jag investerat en del goodwill, det vill säga jag har förespråkat det här gentemot mina kunder i väldigt stor utsträckning. Det är själva investeringen och då tänker man att för att det här nu ska bära sig och den här investeringen ska hämtas hem så måste jag fortsätta använda det här instrumentet över tid. Trots att jag kanske under den här tiden får lära mig och jag förstår att det här funkar inte. Det här är bara skit. Jag lär mig, det kommer massvis med studier som visar att det inte funkar. Så fortsätter jag ändå att argumentera för att det här funkar för att jag har investerat för mycket i det. Men det jag i själva verket kanske skulle tjäna på att säga att det här var inte bra. Jag gör en ny investering till det här som forskningen visar fungerar.

Men det vågar man inte, för det är en okänd storhet än så länge. Vi litar på den här sannkost-biasen. Nu har jag investerat allt och så kör jag på det här.

00:30:28 – Wille: Kan man säga i en diskussion att om man har argumenterat för nånting… Jag tror att alla gjorde den här övningen när man gick i skolan. Man blev tilldelad en åsikt som man skulle hålla i en diskussion. Så när man väl har börjat argumentera för det, så har man investerat en hel del prestige i att man ska ha rätt i det. Så det blir svårare att ändra sig ju längre man går. Men låter man det gå en tid efter diskussionen, så kanske man kan ta lite mer metaperspektiv och titta utifrån och se varför man gjorde såhär.

00:30:59 – Mattias: Ja, precis, och det kräver också den här metadiskussionen med sig själv, eller att ställa det på sidan om dig själv och fundera på, vänta nu, om jag ska vara riktigt logisk, ska jag vidhålla det här argumentet som forskningen nu i tio år har visat inte håller, eller ska jag börja investera om på nytt, någonting som verkar funka? Vad kan jag på kort sikt, lång sikt faktiskt tjäna eller förlora på det ena eller andra? Det är först då jag börjar få kontroll över saker. Men vi tenderar, Alltid. Att hålla kvar vid det jag började med, för det här tycker vi att vi redan har gjort en så stor investering. Och eftersom jag håller på med det här så länge, så jag kan ju inte ha haft helt fel. Och dessutom kommer vi då in på anekdoten.

00:31:37 – Jacob: Och sen är det faktiskt många av de här jag jobbar med, de har ju sagt att det funkar. Confirmation bias.

00:31:42 – Mattias: Ja, lite confirmation bias, lite survivorship bias, lite andra bias sådana här saker som faktiskt också, Barnum effect inte minst, det vill säga att ofta sådana här personlighetsinstrument beskriver saker och ting så allmängiltigt så vi tycker att det här stämmer in på mig. Och missar vi de här sakerna som vi upptäcker att det stämde inte överens på mig utan vi ser bara de här som faktiskt stämmer in överens och då köper vi det. Lite confirmation igen.

00:32:06 – Jacob: Precis. Det blir oftast en mix av alla de här grejerna. Jag tycker liksom just det här med sunk cost, det brukar jag… Jag tror många som kör sina väldigt speciella träningsupplägg eller dieter och sådär, att det är mycket av den typen där. Särskilt de som på något sätt gör en grej av det när de börjar med det.

00:32:31 – Wille: Lägger upp det i sociala medier.

00:32:33 – Jacob: Ja precis, det är väldigt vanligt. Nu ska jag börja med det här. Och så kan det ju vara, det man läser, det här kommer inte vara kul, det är antagligen ingen bra idé beroende på vad man vet sedan tidigare. Det är väldigt svårt att få de här personerna att erkänna efter bara någon vecka in eller två veckor in att det här var ingen bra idé. Just för då har de ju liksom investerat, om de bara går några veckor så erkänner de ju på sätt och vis att jag var ju dum från början som började med det här. För folk sa ju det till mig redan från början att det här var en dålig idé. Så då blir det istället nej men det var inte så dåligt, nej men jag tyckte nog det var okej eller man köper någon dyr träningspryl och så ska man berättiga köpet. Frågar du de personerna efter.

Vad tyckte du om den här prylen då? Så får man ju sällan ett helt ärligt svar utan det blir mer i. Ja, men det var nog okej. Jag använder inte det, men jag tyckte det var okej ändå, säger de. Men det gör de ju inte på riktigt många gånger då. Utan det är mest för att de själva inte vill erkänna till sig själv att du gjorde något dumt eller det här var dålig tidsinvestering eller pengainvestering eller vad som helst och då försöker de förfina till det och då får ju du en oärlig recension på något sätt. Inte en medvetet oärlig recension men en inkorrekt recension i alla fall.

00:33:50 – Mattias: Det intressanta med det är att det går att hitta tidpunkten eller situationen då vi faktiskt kan erkänna att den förra investeringen var fel. Det är då vi har börjat investera i nästa pryl. Det vill säga att vi har köpt det här träningsredskapet som vi argumenterade för var jättebra och så har vi upptäckt att vi använder det inte och så försvarar vi det ändå under en tid fram till att jag köper nästa träningspryl. För då är nämligen det investeringen. Då kan vi säga, det var ju lite tokigt det här jag köpte i år men nu har jag hittat det här och det här är kanon. Vad än det kan vara för någonting. Så då passerar man den här gränsen för då har vi gjort en ny investering och då ska vi börja försvara den. Vi är inte smarta egentligen. Människor är inte rationella.

Vi är inte rationella i alla fall, låt oss säga så.

00:34:36 – Jacob: Nej, precis. Ja, smarta är en annan grej, det är rätt.

00:34:38 – Wille: Du var

Barnum-effekten, DISC-modellen och fundamentala attributionsfelet

00:34:39 – Wille: inne lite på barnum-effekten och de här personlighetstesterna. Det är någonting som du har skrivit ganska mycket om. Omgiven av idioter som säkert alla som jobbar på företag i alla fall har fått gå någon utbildning i eller känner till eller har någon kompis som har läst eller någonting. Vill du berätta lite vad det är för någonting?

00:35:01 – Mattias: Omgiven av idioter är en bok som har skrivits av en författare som heter Thomas Eriksson. Omgiven av idioter har blivit varumärket eller skyltfönstret för den så kallade diskteorin. Det som man för grunden kallade en personlighetsteori en gång där på 20-talet. Märk väl, 1920, ingenting annat. Och, värt att påpeka, det är alltså en gammal teori, ungefär 100 år gammal. Sen har man börjat kalla det för en beteende-, kommunikations-, beteendestilsteori, nånting sånt. Förmodligen min tolkning, för man upptäckte att det inte höll att kalla det personlighet. Så har man försökt klä om det i lite andra kläder. Så boken är en sak, men det är egentligen teorin som jag har mina hang-ups på. Det är precis en sån här grej där man delar upp människans sätt att vara i fyra delar.

I det här fallet i färger, och så säger man eftersom du är en röd person så ska du vara på det här sättet. Eller tvärtom, eftersom du är på det här sättet är du en röd person. Och så indelar vi alla färgerna. Och bortsett då från att det är ett väldigt förenklat sätt att beskriva människan, det får vi acceptera, att vi måste förenkla saker, så har den alltså ingen som helst vetenskaplig trovärdighet. Det finns alltså inga studier som visar på det här, utan det här bygger egentligen på en snubbes tankar om hur vi människor fungerar. kunnat bevisa att det faktiskt är på så sätt. Det finns ingen substans bakom. Det är första poängen. Grejen är, varför? Frågan är, varför är det här så attraktivt? Boken har sålts i jättemånga hundratusen exemplar.

Det är bara att gratulera Tomas Eriksson när han springer hela vägen till banken. All heder till det. Inga problem alls. Men hur kommer det sig att vi människor gillar det här sättet att uppskriva? Och vi gillar det då vi läser det, vi gillar det trots att vi får höra att det inte har någon som helst överensstämmelse med verkligheten, så gillar vi det ändå. Jo, det är the Barnham effect, eller man kallar det ibland också för Fåhrareffekten, Jag minns inte när det var, men det var bra länge sedan. Som bygger på att så länge någonting är tillräckligt allmängiltigt, som vi beskriver, så att någonting i det här röda passar oss, så köper vi det. För vi tycker att vi känner igen det och bekräftar saker och ting runt om oss. Och att vi glömmer bort det som inte bekräftar oss.

Där är ju till exempel horoskopen också så. Det finns oftast något i varje stjärntextsbeskrivning i Veckans horoskop som du skulle kunna ställa upp på. Och det finns något som du känner, nej, det här passar nog inte mig. Men då kommer du och säger, eftersom du läste just ditt stjärntecken, för du läser ju inte något annat stjärntecken. Ja, kolla det är ju precis jag, det är precis såhär. När vi får de här personlighetsbeskrivningarna, oavsett om det är disk eller något annat av de här skräpteorierna, skräpinstrumenten, så kan det också stå så här att du är oftast på fester så är du lite offensiv och gillar, men du kan även vara lite avvaktande och dra dig undan ibland. Och ja, det kan då alla göra någon gång. Och så säger tjejen, ja precis, jag drar mig undan ibland.

Kolla, de har ju fångat mig perfekt på det här sättet. Och det här, det är The Barnameth.

00:38:17 – Jacob: Ja, alla ligger ju på ett kontinuum. Det är ju de här Big Five som man brukar kalla Agreebleness. Jag kommer inte ihåg alla, men det är fem stora kategorier. Alla ligger på nån grad av de här. Om man skulle skala från ett till tio så ligger de flesta i mitten. Vissa lite mer åt ett håll, vissa lite… Säger du nånting allmängiltigt som har ett spann över nästan hela den gradienten, då kommer folk tycka att du träffar dem.

00:38:47 – Mattias: Absolut. Nu ska vi vara noga och påpeka att när det gäller the big five så är det en av de mest… accepterade personlighetsteorierna vi har och det är väldigt välbeforskat och det finns väldigt mycket stöd för modellen som sådan. Någonting som är diametralt motsatt mot DISC som vi pratade om innan.

00:39:02 – Jacob: Ja, jag tog ju detta som exempel på att det här vet vi att det är så och att om man då säger någonting som täcker det, ja men det är klart, det kommer ju bli en typ träff eller vad man ska säga. Men det säger ju ingenting.

00:39:20 – Mattias: Även Big Five kan ju vantolkas och vananvändas genom att beskriva väldigt förenklade beskrivningar. Vi skulle nog kunna styra personer till att tycka att de är vissa Big Five-profiler, oavsett vad det är, bara på vårt sätt att beskriva det. Så allt kan ju vantolkas, men Big Five är en väldigt vedertagen modell, men den diskar inte. Men det är därför som det här blir så enkelt att sälja. Vi gör de här förenklade skrivningarna där vi alla kan känna igen oss och vi kan framförallt känna igen våra kamrater. Ja, men du är typiskt gul, för det ser vi, du gör ju såhär ibland. Och det gör han ju, men han kanske gör det en minut om dygnet. Men det är ändå det som vi tycker passar in och då bestämmer vi att den personen är gul eller blå eller vad det kan vara för någonting.

Där har du Barnem-effekten, eller Forar-effekten.

00:40:07 – Jacob: Vi har en ganska rolig bit där kring Barnem-effekten. Metro har ju en dator som skriver deras horoskop nuförtiden. De gjorde det förra året eller förrförra året. De bara, äh skit i det. Vi behöver inte ha en människa som skriver detta. Det är ändå bara någon som ljuger ihop det. Så de har som en dator som bara kör runt fraser och så slänger de ut det.

00:40:28 – Mattias: Jag tycker det är så skönt att de erkänner också. Det är väldigt uppfriskande. Från och med nu är det inga människor som skriver våra horoskop och folk läser dem fortfarande.

00:40:35 – Jacob: Science. Ja, faktiskt.

00:40:41 – Wille: Jag hade semester den dagen som man blev tilldelad färger, så jag fick ingen färg. Bra val, Wille. Men det är så lätt. Anledningen till att folk kan tro på det här är för att man faktiskt kan se att det funkar. Det går att bekräfta det här hur många gånger som helst. Om man nu är röd, om det är de som lackar ur ibland, så är det så fort någon lackar ur så är det ”röd”. Det är så lätt.

00:41:03 – Mattias: Dessutom är det så att vi tenderar, om vi bortser från våra generella bias som vi pratar om nu, så är vi människor ganska duktiga på att vara snabba på att dra slutsatser om andra människor. Man brukar kalla det för det fundamentala attributionsfelet, det vill säga att vi tillskriver en person en specifik egenskap.

00:41:22 – Jacob: Är det agency bias? Finns inte termen för det också? Är det liknande?

00:41:27 – Mattias: Jo, absolut. Precis. Men just att vi attribuerar, vi tillskriver en egenskap. Personen kör mot rött och då sitter vi där själva och får dyngnita mitt i korsningen och så skriker vi i bilen där vi bara, själv som hör det i och för sig, vi skriker är du dum i huvudet? Då vill vi tillskriva egenskapen att vara dum i huvudet för att man kör mot rött. Medan det skulle kunna vara flera anledningar. Personen hade jättebråttom till sjukhuset. Då behöver man inte vara dum i huvudet, det kanske är ett övervägt val. Men just att vi tillskriver det här så snabbt Plus, i kombination med att har vi väl tillskrivit en person en egenskap eller ett sätt att vara, eller vad det kan vara för något, så vill vi hellre se till att det bekräftas, confirmation bias, än att ompröva det, för det är mycket jobbigare att ompröva det.

Och därför är det så, har vi nu tillskrivit att det här är en väldigt affektiv person som ryar åt saker och ting hela tiden, om vi då väljer att kalla det röder, det kan vara något annat, det må då vara hen. Men så får vi bekräftelse när personen om ett halvår blir förbannad över något och smäller i dörren och säger ”Jaha, kolla, det var ju det vi visste, han var ju röd”.

00:42:32 – Jacob: Och så fortsätter det här och bygger på varandra och så har vi verkligen bestämt oss för att så här är det.

00:42:37 – Mattias: Tyvärr är det så att alla bevis för att den här personen skulle ha varit blå, gul eller grön, det vill säga under tiden under halvåret då personen gör väldigt trevliga och lugna saker, det uppmärksammar vi överhuvudtaget inte, utan vi ser bara det här som bekräftas. Därför blir de här modellerna så jätteenkla. Det ligger i linje med hur vi är, om man nu tycker så, att söka de här sakerna vi redan har bestämt oss för.

00:42:59 – Jacob: Ja, precis. Det är också det här att när du bedömer andra människor så ser du inte alla deras handlingar. När vi själva är ute och kör bil, alla har säkert gjort någonting korkat någon gång i trafiken. Inte jag. Nej, men de flesta. Då tänker man, oj, vad hände där? Det där var inte jag, eller oj, jag blev distraherad. Man hittar nån rationalisering. Man hittar anledningar. Man hittar en anledning till varför det inte är du. Varför det inte är så du är eller varför du gjorde så. Medan du sitter bakom nån i en bil, eller du sitter bakom en annan bil, eller du kör bakom en annan bil och så ser du att den personen gör nåt riktigt. Helvete, de människorna kan inte köra bil. Fan, är det fel på folk? Och så inser man att det kanske var det enda misstaget den personen gjorde på två år.

Men det var just du. Rätt statistiskt så ska det ju hända dig någon gång att du hamnar bakom någon som råkar göra fel den gången.

00:43:56 – Wille: Och då är det ju bra om det är en kvinna också, för då kan man ju bekräfta att det är kvinnor som gör såhär, eller det är invandrare som gör såhär, eller vem man nu ogillar. Eller gubbar i keps. Ja, just det.

00:44:07 – Jacob: Gubbar i keps, de är värst. Men den är också väldigt talande tycker jag. Där får man alltid påminna sig själv om att du vet inte tillräckligt mycket för att göra det här. Men sen behöver man kategorisera. Man kan inte ha en komplex bild av allt i världen. Då funkar det inte.

00:44:28 – Wille: Om vi hoppar tillbaka till diskmodellen. I bästa fall tänker jag att det bara är lite tramsigt. Att man kanske har slösat tid på en dag istället för att man arbetar så har man blivit tilldelad en färg. Men vet du om det finns några faktiska problem med att man gör på det här sättet? Att man kanske skapar organisationer utifrån det här?

00:44:51 – Mattias: Jag skrev ju här, Magasinet Filter gjorde en granskning av Tomas Eriksson och diskteorin här i slutet av, eller i början av augusti tror jag det var, varpå jag skrev fem stycken ganska långa blogginlägg där jag försökte både nyansera och utveckla problemet med disk och hur det används i organisationer. I samband med de blogginläggen har jag fått jättemånga både mejl och telefonsamtal. Väldigt många har hört av sig. Och man beskriver just hur diskmodellen har använts väldigt uttalat i beslutsfattande i organisationer och företag, och inte minst i offentlig verksamhet. Det vill säga, man har använt instrumenten i rekryteringssammanhang och sagt att Du är egentligen bäst till meriter, men vi har alldeles för många röda redan.

Och då vet vi, vilket också är en myt, att vi behöver blanda olika färger för att det ska komma fram. I själva verket tvärtom. Det är faktiskt så att det är inte opposites attracts, utan Kaka söker maka funkar bättre. Men det är ett annat poddavsnitt.

00:45:54 – Jacob: Men de får vara riktiga kakor. Då ska vi veta vilken kaka det är. Det vet vi inte med det här testet.

00:45:59 – Mattias: Nej, dessutom det. Det vill säga att man har fattat beslut av de anledningarna. Det är kanske det mest flagranta i direkt beslutsfattande. Problemet är också att vi gör gruppsammansättningar. Vi baserar väldigt mycket av de beslut Kanske inte så uttalat, men så fort vi börjar prata i termer om på ett företag till exempel, om gula och gröna och blåa, så utgår vi från en modell som inte stämmer. Och då innebär det per definition att vi redan har börjat fatta beslut. Även om vi inte gör det uttalat. Det vill säga, vi drar slutsatser om saker och ting och det kommer påverka hur vi kommunicerar med varandra. Och då kommer vi kanske, högst sannolikt, att kommunicera med varandra på ett felaktigt sätt. Det vill säga, jag utgår från att eftersom jag tror att du är blå, så borde du ta emot ett budskap på det här sättet.

Och då formulerar jag mitt budskap så att jag antingen ska bekräfta det eller kompensera det, trots att det egentligen inte är så jag ska formulera mitt budskap. Så redan där har vi ett problem när vi har börjat använda de här modellerna och metoderna. Sen kan jag tycka såhär, att om man nu vill gå på en sån här föreläsning eller vill man köpa den här boken på ett företag till exempel. Det är väl helt okej, gör det. Men bokför då för tusan det här under eventuellt underhållning, personalfest. Men bokför det för tusan inte under kompetensutveckling. För då skulle jag vilja säga att ni gör ett bokföringstekniskt jävligt stort fel. Men det som faktiskt gör mig mest upprörd är då vi har offentliga myndigheter och instanser som använder skattepengar till den här typen av trams.

Det tycker jag är ett jätteproblem. Vad ett privat företag vill göra för sina slantar i sig, det bryr jag mig inte så mycket om. Men vi måste någonstans bestämma oss i det här samhället för vad ska vi basera basera det på det sätt vi konsumerar av skattepengarnas medel? Ska vi göra det på det som är vetenskap och faktiskt beprövade grejer? Eller ska vi göra det på en anekdot som någon påstår? Alltså en snubbe på 20-talet som påstod en sak. som en annan snubbe 100 år senare skrev en bok om.

00:48:01 – Jacob: Motsvarigheten för vårt yrke är friskvårdsbidraget. Vad som ska vara med där. Där är mycket som inte… Apropå Skatteverket. Det är mycket som inte bidrar till så mycket friskvård som är godkänt. Det är mycket som saknas som skulle kunna förbättra folks hälsa eller bidra till att de själva kan förbättra sin hälsa. Det är något vi raljerar om ofta. Utvärdera och använda evidens när det finns.

Availability heuristic, recency bias och statistik

00:48:44 – Wille: Vi har availability, heuristic eller reasons i bias. Jag tänker också att det här kommer tillbaka i valrörelsen. Alltså det här med att ett budskap som har kommit senare eller närmare i tid är nånting som man lättare har att plocka upp.

00:48:59 – Mattias: Ja, så är det ofta. Framförallt är det så att man kan säga att Det senaste lägger sig längst upp i kastrullen. Börjar vi ösa ur kastrullen får vi behålla det som ligger längst upp, så länge vi inte gräver långt ner. Det där är en väldigt vedertagen effekt. Det är en vedertagen effekt när det gäller generellt minne, alltså minnesfunktioner. Räknar vi upp en sifferserie så kommer vi ihåg de sakerna som var senast. Vi kommer ihåg de som var i början, men framförallt kommer vi ihåg de senaste siffrorna. Det är samma sak här. Det vi har hört senast tenderar vi att lägga, inte nödvändigtvis komma ihåg, men vi lägger störst vikt vid det. Och det här kan ta sig uttryck till exempel i där arbetsprestationerna är ganska vanligt. Det här kan ju ha både för och nackdelar, kanske till en arbetssökande.

Kan vi visa att de senaste två åren har resultatet varit såhär när jag har gjort det här jobbet och de är väldigt bra. Då kommer det uppfattas som något väldigt positivt. Sen råkar jag ha haft 40 år innan det där jag har varit en klåpare och inte lyckats med någonting. Det har inte lika stor betydelse. Det är fördelen för den som söker jobb. Det kan vara samma sak med nackdelen att har de två senaste åren gått lite knackigt men jag har haft 40 år av enorma framgångar så ligger det mig till last att de två senaste. Det vi gör då är att vi lägger större vikt vid det senaste trots att det i sig inte behöver ha någon betydelse. Det kan ha betydelse, men vi måste ju titta på vad orsaken var till att det gick bra nu eller dåligt nu i förhållande till de 40 åren tidigare.

Det kanske har varit faktorer som den arbetssökande i sig inte haft möjlighet att påverka, alltså andra omständigheter.

00:50:41 – Jacob: Konjunkturer. Det här påverkar oftast folk. Statistik generellt sett kommer inte intuitivt till människor på det sättet. Man kör mer på en känsla om det här är vanligt eller ovanligt eller vad som helst. Då är det väldigt lätt att… Vi säger att en trend är nedåtgående över tid eller uppåtgående eller vad som helst. Istället för att man tittar över en tid, säg att du tränar ett fotbollslag. Och så har man någon typ av skadeförebyggande program som man har kört de sista två åren med någon tränare och så ska man utvärdera det. Tränarens kontrakt går ut eller vad som helst och så har man fyra skador sista månaden kontra ett genomsnitt på en skada per månad och innan kanske man hade ett genomsnitt på två-tre skador per månad.

Men då tittar man bara på att vi har så mycket skador just nu. Det här funkar uppenbarligen inte det här skadeförebyggande programmet. För folk tror liksom att Det är motsvarigheten att folk tror att var sjätte tärningskast så kommer jag få en sexa. Det är inte så det funkar utan man kastar så får man tre sexor i rad så tänker man oj det är något fel på den här tärningen det ska jag ju inte kunna få. Man tror det bara för att man kommer ihåg de tre sexorna nyligen. Men i själva verket så är det ju Där tror jag att många människor lurar sig. Vad är det som händer med världen? Det här träningsprogrammet, alla skadar sig. Den här dieten är fantastisk bara för att man mår bra den här veckan medan man har mått bra två månader innan. Det är väldigt viktigt tror jag, om vi tar en koppling till idrottsvärlden, att man har en dagbok eller någon typ av journalskrivning där man skriver ner en veckoutvärdering.

När man sen ska utvärdera hur har året varit eller hur har den senaste träningsperioden varit? Att man faktiskt får ett genomsnitt för annars kommer man ta, ja hur har sista året varit? Jo, vi vann ju de tre sista matcherna. Det var ju skitbra detta året. Vi har ju en jävla god stämning nu. Det här funkar. När det egentligen kanske har varit ett deppigt jävla år eller nåt sånt där.

00:52:51 – Mattias: När det gäller till exempel träning, det är inte mitt främsta område. Om vi tänker oss ett träningsprogram och ska utvärdera det, så är det naturligtvis så att ibland kan det vara så med träning att i början ser vi inga effekter alls. För att helt enkelt fysiologiskt så ska vi inte börja se några effekter överhuvudtaget. Utan effekterna kommer efter åtta veckor in i programmet. Det är då vi börjar känna oss antingen starkare eller vi börjar se starkare ut än vad det kan vara för någonting. Då drar vi slutsatsen att det här var jävligt effektivt det här träningsprogrammet efter åtta veckor för det är då jag ser saker och ting. Problemet är att det andra träningsprogrammet som vi slutade med efter fyra veckor, för det var sämre tycker vi, det funkar ju inte.

hade kanske också kunnat visa sig efter åtta veckor. Så det vet vi inte, för det slutar för tidigt med det. Men jag tycker det är väldigt viktigt att säga det här med dagboken, för när det gäller just träning så vet vi att det finns ett stort antal parametrar som faktiskt har betydelse. Och det är sådana basala saker som hur vi sover, till exempel. Får vi inte vila i termer av sömn? Tar vi inte återhämtningen från träningen, det vill säga att vi låter bli att träna en dag, Eller ta till exempel kosten, har vi inte kontroll över de sakerna? Jag var ute och festade två kvällar här för att det var en jättelång svensexa. Ja, men det är klart att det påverkar huruvida träning ger effekt eller inte. Och det är de här sakerna som också måste tas hänsyn till när vi utvärderar ett träningsprogram eller ett skadeförebyggande program.

Vi kommer aldrig kunna hålla kontroll på alla saker, men det finns några saker som vi har rätt bra koll på hur det inverkar. Men det är samma, då är vi tillbaka där vi började med forskningen. Forskningen syftar till att få kontroll på så många som möjligt av de här faktorerna. Som individuell idrottare har vi kanske möjlighet att få kontroll över några. Då ska vi försöka ta den kontrollen. Då gör vi den bästa utvärderingen vi kan i just det läget.

00:54:41 – Jacob: Precis. Om vi hoppar tillbaka till vanliga världen. Det är tidningsrubriker. Vad är tidningarna mer benägna att skriva om? Då överskattar vi hur vanligt det här är. Alltid när man tänker på det här hela tiden. Hur du känner att någonting är. Är detta varligt? Händer detta mer eller mindre nu? Det kan man inte lita på. Man måste leta upp faktiska siffror. Annars blir det hela tiden det här ”recency bias”. Nu har det inte hänt någonting på jättelänge. Nu händer det här hela tiden. Det var bara för två månader sen det hände senast. Vi är usla på det där med statistik. Uppskatta statistik, det ska man inte. Det finns en orsak till att man använder siffror när man tar statistik. Ska vi köra nästa? Den är roligast nästan.

00:55:36 – Wille: Ja, du

Dunning-Kruger-effekten och övertro på egen kompetens

00:55:37 – Wille: tänker på Dunning-Kruger-effekten. Ja, precis. Det här är baserat på vetenskapliga studier. Mattias, vad är Dunning-Kruger-effekten?

00:55:50 – Mattias: Dunning-crew-effekten, man skulle kunna nämna det som ett begrepp som omedveten inkompetens. Det vill säga att jag är inte medveten om hur inkompetent jag är, utan jag överskattar min egen kompetens i ett visst avseende. Lång story bakom just varför jag fått namnet, men principen innebär att ju mindre du kan i ett visst område, desto större övertro har du på din egen kompetens. Just för att du inte har tillräckligt med kunskap för att förstå, till exempel, hur svår någonting är eller hur många parametrar som spelar in. Och det är därför som vi får väldigt många av de här, som man kan utifrån tycka att, men hur kunde den här personen tro att det här skulle gå överhuvudtaget? Men det är helt enkelt så att man har inte haft redskapen att kritiskt ifrågasätta sina planer eller tankar om någonting och därför inte kunnat fatta beslutet att, nej vänta nu, det här är nog ganska dumt att göra på det här sättet.

Omedveten inkompetens. Och det är det ofta som, om jag går tillbaka till mitt område, när vi pratar om sådana här saker, om DISC eller många av de här livscoacher eller alla sådana här personer som går runt och påstår massa saker att de kan bota, de kan göra, där de flesta av oss som är lite belästa inom området vet att det inte funkar. Då kan man tänka, är det här charlataner? Är det här bluffmakare som försöker lura pengar? Nej, inte alls. Utan de tror verkligen. De har ett väldigt gott uppsåt. De tror verkligen på att sin metod eller sin teori faktiskt funkar. Men de har inte förmågan, kompetensen, kunskapen att faktiskt betrakta den och kunna ifrågasätta sin egen teori. De är drabbade av omedveten inkompetens eller Dunney-Kreuger.

00:57:32 – Jacob: Jag skulle säga att framförallt människor som går de här kurserna och lämnar helgen bakom sig eller vad som helst. Man går sådana här två-tre dagars… Det är ju oftast det det handlar om på något sätt. Blåsa upp folk, tro att nu har ni ett svar här och så gå ut och använd det. Och så går man ju ut och försöker använda det och sen så tror jag att de flesta efter någon månad landar och inser att det var inte så här lätt. I alla fall inom fysioterapin och sjukgymnasten är det mycket så här. Det finns mycket sådana här kortare femdagarskurser, tiodagarskurser, helgkurser. När man är där så liksom, ja, det är så logiskt, det är så rimligt, den pilen till den pilen, så gör du detta, så gör du detta. Sen kommer första patienten, när man ska prova det på, så är det bara, nej.

Nej, okej, detta testet skulle ju vara positivt enligt modellen som var så bra, men det blev det inte nu, vad ska jag göra då? Så står man där så inser man att det blir så mycket mer komplext och svårt att hänga med. Men det här vet man ju att det här med Duney Kruge det är ju genomgående hos alla människor på sätt och vis och det är ju många fält. Man överskattar sig oftast på många områden. Illusion of knowledge brukar man också ha. Det är ju väldigt närliggande. Att folk tror att de kan mycket mer än vad de verkligen kan bara för att de vet att informationen egentligen är tillgänglig. Så när folk bara vet att Google finns så tror de att de kan mer om området på sätt och vis.

00:59:12 – Wille: Det här kommer från vetenskapliga studier. Det var forskare som hette Dunning och Krüger som gjorde studier på studenter som fick skriva matteprov och sånt. Så frågade de studenterna innan, hur bra tror du att du kommer klara av den här uppgiften? Och soporna, de som klarade av det riktigt dåligt, de överskattade sin förmåga något fruktansvärt. Och de som var relativt duktiga på tester då, de kanske till och med underskattade sin förmåga lite. Därför att de vet att det här är komplicerat och så sätter man sin egen kapacitet i förhållande till det så kanske man inte hade så höga tankar om sig själv. Men det jag alltid har funderat på, som jag kommer ihåg det så var det här kanske ett par eller tre studier som gjordes av den här forskargruppen.

Men bara som ett sidospår. Det finns ju ganska mycket inom psykologin som jag upplever som man testar det och så blir det vedertaget. Sen kanske man testar det igen som typ marshmallow-effekten och sådana saker. Så man kanske ser att det inte stämde riktigt. Men vet du Mattias om man har gjort någon uppföljning på det här och sett att är det här verkligen genomgående på det här sättet som vi talar om det nu?

01:00:19 – Mattias: Jag kan inte ge några referenser till det, det kan jag inte göra. Men det skulle vi kunna ta reda på. Man kan säga att det är ganska nya grejer som ni har gjort. Det här är ingenting man kom på på 20-talet, utan det är ganska nya grejer. Jag har för mig att det var kring sekelskiftet eller något sådant, man gjorde de här experimenten. Och det är klart att Då är metodologin för att testa de här sakerna så mycket bättre än den gjort tidigare. Så därför kan man lägga en viss tyngd vid det i alla fall, att det är bra gjort.

01:00:55 – Wille: Jag tror på det. Jag tycker det verkar rimligt. Jag kan bekräfta det här i min vardag väldigt ofta. Så då måste det stämma naturligtvis.

01:01:02 – Jacob: Jag är ganska säker på att det finns repetitioner på det här inom ganska många fält. Jag kan inte droppa studiornas namn på en hand, men jag följer en hel del psykologer på Twitter. Det verkar komma ganska gott om

01:01:14 – Wille: Jag lägger bara in en liten brasklapp här. Det här med sunk cost. Nu när vi sitter och investerar all vår prestige i det här och säger att såhär är det. Så om tio år om de visar att det var fel och säger såhär. Ja, men vi var ju ändå lite skeptiska.

01:01:28 – Jacob: Det är bra.

01:01:32 – Wille: Det är verkligen ett intressant fenomen. Jag tror att alla upplever det här själva när man börjar med någonting. Man känner själv att det här var ganska logiskt. När man börjar läsa fysiologi så börjar man, som Jacob sa, man börjar se de här pilarna mellan varandra. Det här leder till det, det här leder till det. Sen börjar man läsa mer om det. Shit, vad komplicerat det här blev nu. Det är någonstans där man börjar få det här tvivlet som är så pass nödvändigt för att man inte ska gå ut och uttala sig hejvilt om olika saker.

01:02:01 – Jacob: Jag tror de flesta, samtidigt när man har sitt eget fält där man verkligen kan saker så reagerar man ju ofta när folk uttalar sig inom ens fält som inte har utbildningar. Sådär enkelt är det inte. Och även folk tar fotboll. Alla som är lite fotbollsintresserade kan ju konsumera enormt mycket fotboll men de tar inte kunskapen djupare på något sätt mer än expertkommentatorerna på tv, ungefär vad de säger. Lagerbäck som kom in tycker jag har höjt nivån lite men annars är det ju ganska Det är ganska blasé grejer när de säger det. Men det är enormt mycket människor som tror att de kan enormt mycket fotboll. Jag själv är inte så högmodig längre så att jag tror att jag kan enormt mycket. Men jag tror väl att jag kan. Jag reflekterar kring det mer än andra och har ändå jobbat lite med det praktiskt.

Det är väldigt svårt. Man tycker alltid sin grej men du får ju aldrig den här utvärderingen. Du vet ju aldrig vad som skulle varit bäst utan alla står där. Det hade ju varit mycket bättre att göra bytet där och det hade varit mycket bättre att göra så och så. Och det är ju ganska nytt inom fotbollsvärlden att man faktiskt börjar titta på siffror. När är det bäst att byta i genomsnitt?

01:03:13 – Mattias: Men jag tycker just det här uttrycket för kanske många olika bias, men just det är ju att höra expertkommentatorerna som då, då kanske jag blir mest irriterad på hockeyn eftersom jag mest tittar på sånt. När backen då väljer att skjuta och pucken inte går in i mål så säger jag, han borde ha lagt en passning där istället.

01:03:32 – Jacob: Ja, det är väl rätt uppenbart så.

01:03:34 – Mattias: Om pucken hade gått i mål i samma läge, då hade man ju aldrig hört att, nej det blev visserligen mål, men han borde ha lagt en passning, det hade varit mycket bättre. Så där har man verkligen chans att ge uttryck för någon form av expertkompetens som baseras på något som redan har skett. Det är ju jätteenkelt att framstå som experter även om man inte behöver vara det.

01:03:52 – Jacob: Nu är väldigt många av våra expertkommentatorer duktiga på hockey, det är inte det, men det är så enkelt att

01:03:57 – Mattias: Att dra den här slutsatsen, det har han ju helt rätt i. Den gick ju inte i mål så därför skulle han ha passat. Ja, fast det visste han ju inte innan. Nej, men jag skulle säga, där finns ju, nu vet jag inte hockeyn, men jag skulle gissa på att NHL har ganska bra data på de här grejerna.

01:04:10 – Jacob: Men inom fotboll, ta det här med byte som jag sa. Där finns det ju bra data från framförallt Premier League nu. Att du får ut mer från… Dina spelare, hur många passningar gör de? Hur många mål per 90 minuter gör de? Hur många tacklingar? Hur stor sannolikhet är det att laget vinner? Om man använder sina tre byten tidigt i matchen. Alla är så jädra bra på den nivån. Så även om du byter ut din bästa spelare mot din tolfte spelare. När din bästa spelare har 70 minuter i benen redan, då är han sämre än den här tolfte spelaren. Kanske inte på alla egenskaper fortfarande. Den här bästa är kanske fortfarande bäst om man får en målchans. Men hur stor sannolikhet är det för laget att de kommer till den här målchansen? Jo, den blir betydligt högre om du sätter in en pigg spelare och så vidare.

Det hade jag velat höra mer från expertkommentatorn. Nu fick han vara kvar 90 minuter och gjorde mål i andra, men de hade nog haft större chans varje match att byta till 60. Det får man fortfarande inte säga.

01:05:12 – Wille: Då ställer du krav på kommentatorerna att de ska läsa statistik. Det får du fortfarande inte säga.

01:05:16 – Jacob: Malcolm Gladwell hade nåt avsnitt om hockey där det var några mattesnille som hade räknat ut att det var bättre att ta ut… Om man låg under i sista perioden skulle man ta ut målvakten i tionde minuten. Lycka till för den. Du hade fått kicken direkt som tränare. Men det är statistiskt tydligen.

01:05:38 – Mattias: Här snurrar vi faktiskt tillbaka också lite grann till sunk cost. Om man tänker på tränaren i det läget, coachen som sitter och ska ta besluten över när ska jag byta ut toppspelaren, han som kostar en miljard att köpa in. Så det är precis samma sak där. Han måste i det läget fundera på vad har jag investerat nu? Inte i termer av pengar, men vad har jag investerat i när jag plockar ut den här? Och framförallt, vad riskerar jag när jag väljer att plocka bort den? Nu har jag ju faktiskt låtit honom spela i 65 minuter. Han borde få 10 minuter till. Det är värt det. Fast egentligen så kanske jag sitter där och känner att ungefär som du säger, min tolfte spelare i det här läget är precis lika bra. Och då vill jag också tillbaka till en annan version av Sankost i det hela.

Just när det gäller såna här saker blir det väldigt mycket case också. Det blir på nåt sätt case studies hela vägen, för det finns så fruktansvärt många parametrar i det här som inte vi kan ha kontroll på. Vi kan ju titta på den här backen som står och skjuter. Vi vet statistiskt att han gör mål på vartannat skott han skjuter. Så det är naturligtvis nånting som verkligen talar för varannat skott. Men det innebär samtidigt att han gör inte mål på vartannat skott. Det måste vi komma ihåg. Alltså talade det lika mycket för honom. Men tänk om han skulle göra mål på 80% av sina skott. Då skulle vi verkligen säga att han måste skjuta hela tiden.

01:07:01 – Jacob: Men så skjuter han hela tiden och så sänker han sina procent för då börjar han skjuta i de dåliga lägena.

01:07:06 – Mattias: Ja, dels det. Men då är det kanske så att motståndarna vet om att han skjuter nästan jämt för att göra mål. Alltså lägger man in en annan försvarsstrategi mot den här spelaren. Man täcker av honom hela tiden. Vilket gör att helt plötsligt när han skjuter så blir skotten blockade och då sjunker hans procent av den anledningen. Det är sånt här man inte har kontroll på i just de här casen som vi är inne på nu. Det kan vi bara uppskattningsvis statistik. Sen måste vi också följa, vad blir konsekvenserna av den här statistiken? Det kan vara till fördel att nyttja det, men andra kan utnyttja det till sin fördel, vilket blir en nackdel för mitt lag.

01:07:43 – Wille: Just det här att inte ta hänsyn till slumpen överhuvudtaget, det blir väldigt vanligt inom idrotten. Jag har tittat en del på basket och där är det precis som du beskriver. Alla vet ju exakt vilken procent olika spelare skjuter med från olika ställen på planen. Och så har du då en stjärnspelare som ofta brukar vara en sån här clutch player, att de ska gå in och göra de avgörande skotten i slutminuterna. Så kan de ju dels vara trötta, Dels alla vet att de är stjärnspelarna och kommer att bevaka dem därefter. Sen sätter det också en jävla press på dem att skjuta från dåliga lägen. Men man gör likt förbannat det. Ibland lyckas det och så blir det cirkusskott från halva planen som är helt sinnessjuka och så hamnar det på ISPN. Kanske man gör det två matcher i rad.

Det här är uppenbarligen en bra strategi för det funkar ju. Men förlorar man två matcher i rad, då blir det såhär, nej men det här är ju helt värdelöst, sparka coachen, vilket då CDB alltid sker. Att slumpen kan ha haft en inverkan här är ingenting man tar hänsyn till överhuvudtaget.

01:08:44 – Mattias: Nej, ibland så är kanske tron på taktiken och kontrollen lite för stor. Jag minns inte vilken skidskytte det var, men det låter ju som att skurken har varit Björn Ferry som fick frågan vilken taktik han skulle ha. Han skulle åka fort som fan och sikta rätt. Ja, det behövs inte mer än så.

01:09:05 – Wille: Jag tänkte på en annan grej, om vi hoppar tillbaka till Dunning-Kruger-effekten. Om man nu fullt ut ska ta hänsyn till den hela tiden när man tar beslut, så ska man alltid tänka på att jag är novis inom det här fältet. Jag kommer överskatta min förmåga, därför bör jag ta det lite lugnt med att applicera min förmåga. Exempelvis jag startade en podcast om sjukgymnastik när jag hade gått klart halva sjukgymnastikprogrammet. Vilket då ledde till att jag har den här podcasten. Så det var ju ett lyckat utfall. Du lyckade ändå.

01:09:35 – Jacob: Det var rösten Wille, det var inte kunskap.

01:09:39 – Wille: Det gick ju uppenbarligen åt helvete stundtals. Finns inte kvar att lyssna på nu då lyckligtvis. Men det jag menar är så här, finns det någon negativ grej med det här? Att man kanske inte chansar och tar möjligheter som skulle kunna komma bara för att man då ska vara medveten om att man är en relativ sopa?

01:09:55 – Mattias: Jag tycker inte de här sakerna står emot varandra i sig. Bara för att jag lär mig att jag inte kan allting innebär det inte att jag nödvändigtvis ska stoppa mig själv för att testa och göra grejer. Utan om jag bara har lärt mig att det finns en risk att jag är mindre kompetent än vad jag tror, så kanske det leder till att jag faktiskt läser en artikel extra eller att jag sätter mig in i saker och ting. Utan det handlar ju mer om vad jag hävdar. Det är först i det steget som jag kan göra fel eller riktigt få på tafsen. Det vill säga, när jag hävdar att en sak Det föreligger på ett visst sätt med en viss sak, vad det än kan vara för någonting. Utan att ens ha brytt mig om att kontrollera det. Bara genom en tro jag haft om någonting, en uppfattning.

Ja, då kommer du sannolikt att få på tafsen och då kommer det att få konsekvenser. Är du beredd att ta de konsekvenserna? Spelar det ingen roll? det spelar väl ingen roll då. Men om du till exempel ger dig uttryck från, som när det gäller DISC till exempel, och företrädarna för DISC-teorin, de hävdar att den är vetenskapligt stödd, att den är vetenskapligt belagd, att det finns mycket forskningsresultat som stöder alltihop, att det är på ett visst sätt. Men om man då sedan börjar granska det här och kommer fram till att det finns inga vetenskapliga artiklar som stöder det de säger, det finns inga peer-reviewed artiklar, det finns inga forskningsöversikter, det finns inga litteraturstudier, det finns inga metaanalyser, det finns ingenting.

Ja, men då får man ju faktiskt förvänta sig också att man får på tafsen. Jag tycker mer det handlar om vad är det jag vill hävda, alltså vad är det jag vill framställa med det jag påstår i olika sammanhang. Och är det så att jag då väljer att Struntar jag i att läsa kan det få vissa konsekvenser. Alltså läsa på eller kunna saker. Men är det så att jag hävdar väldigt tunga saker då kanske jag skulle börja hejda mig lite grann och då tjänar man mer på det.

01:11:56 – Wille: Vår nästa

Clustering illusion och jakt på mönster i slumpen

01:11:57 – Wille: på listan är Clustering Illusion. Som jag har, förutom statistiskt sett, bara väldigt vag koll på vad det är för nånting. Vad innebär det i den här kontexten?

01:12:08 – Mattias: Ja, helt enkelt, det innebär egentligen att vi var inne lite på slumpen, det vill säga att vi börjar betrakta slumpvisa händelser som ett mönster. Du nämnde ju basketen, egentligen beskrev du det där ganska bra. Det vill säga, vi råkar sätta tre galna skott relativt tätt mot varandra, och då drar vi slutsatsen att om jag gör på ett visst sätt så är det på ett visst sätt. Tittar vi på politiken så är det väldigt fort man börjar dra sådana här slutsatser om att saker och ting hänger ihop. Det vill säga, har det varit ett överfall i ett bostadsområde i Umeå, där jag befinner mig, och så blir det ett till tre dagar senare, då börjar vi dra slutsatsen att det här är en serieövergreppsperson som åker omkring. när det nödvändigtvis inte alls behöver vara det.

Det kan vara helt slumpvisa saker. Så egentligen, när vi börjar se mönster i saker och ting som lika gärna kan vara slumpen, då har vi en ”clustoring illusion”.

01:13:05 – Jacob: Vi älskar ju att se mönster. Det är ju det här orsakssambandet som det hänger tillsammans med också, att vi vill se… Om två saker händer nära på varandra så vill vi gärna koppla det ena till det andra. Och det här hänger ihop med den varianten också. Det är återigen det här, vi kan inte statistik alltså. Alltså på något sätt.

01:13:25 – Mattias: Nej, men sen är det också, vi vill ju gärna att saker och ting ska ha förklaringar. Alltså saker och ting är jättejobbigt. Alltså slumpen är jättejobbig, för vi har ingenting att hänga upp saker och ting på. Vi människor behöver hänga upp saker och ting. När vi utvecklar vårt sätt att tänka bygger väldigt mycket på förenklingar, mönster, scheman och sådana saker. Olika forskare benämner olika sätt. Men vi vill gärna hänga upp och få förklaringar. Hittar vi saker som potentiellt skulle kunna vara ett mönster, då tar vi hellre det istället för att betrakta något som en slump. Helt enkelt för att då förstår vi det på ett bättre sätt än slumpen. För slumpen fattar vi inte. Förklara slump, det går inte. Det bara blev så. Vad jobbigt!

Men det måste finnas en anledning. Nej, det behöver inte det. Men vi vill ha mönstret och därför söker vi mönstret hellre än slump. Jag kommer ihåg att jag läste något, apropå basket, så var det just en sån studie som man hade gjort där man hade studerat straffkaststatistik.

01:14:27 – Wille: Just det, den här hot hand-studien. Exakt. Det finns inom basket att man tror att om du sätter tre i rad, då är du het. Då är det mer sannolikt att du sätter nästa än om du inte hade satt de tre första. Men när man kollar på det, om du sätter 80 procent av dina straffkast så är det 80 procents sannolikhet att du sätter alla dina straffkast. Om du inte är skadad eller onormalt trött, att det finns en sån orsak. Det där kan man inte få folk att köpa överhuvudtaget. Det är ungefär som att singla slant. Om du får fem… Krona och klave heter det. Finns de kvar? Jag har inte sett ett mynt på flera år. Finns det mynt kvar överhuvudtaget? Sida A och sida B. Om du får fem sida A så tänker folk att nu är det helt omöjligt att jag ska få en till sida A. Men lik förbannat är det så att om du inte har något konstigt sätt att singla slanten på så är det 50% sannolikhet att du kommer få sida A även sjätte gången du singlar den.

Det är ju faktiskt helt sinnessjukt att det är på det sättet. Det känns inte rätt eller hur? Nej det är helt fel. I förhand, nu slog jag in det i miniräkningen här så att ingen tror att jag är ett monster på huvudräkningen.

01:15:41 – Jacob: Om du tar 50 procent till ena sidan och 50 procent till andra sidan. Om du i förhand ska säga att det blir fem gånger i rad.

01:15:47 – Wille: Helt osannolikt.

01:15:48 – Jacob: Då är det 3 procents sannolikhet att du ska kasta samma fem gånger i rad. Men det är fortfarande 3 procent. Det är tre gånger av hundra som det kommer komma fem i rad. Folk kastar mynt överallt i hela världen hela tiden. Så det är klart att det kommer hända nån gång då och då. Det är precis som att du får… Du vet stegig färg när du spelar poker eller något sånt. Street flash eller vad som helst. Alltså det händer ju. Många spelar poker och då händer det många gånger trots att det i sig själv är osannolikt. Men vi vill liksom inte tänka på det viset utan då fanns det någon mening bakom varför du fick det just den gången. Bara nej. Du vann inte på lotto för att du knöt vänsterskon först. Du vann på lotto för att någon ska vinna på lotto. Det låg överst.

Många av de här mönstren är av slumpen så kommer det konstiga mönster. Det är inte så att du kastar tärning så blir det 1, 2, 3, 4, 5, 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6 när folk kastar. Utan det blir bara om du kastar en miljon gånger så kommer du ha i princip en sjättedel av varje siffra. Men sen kan det komma de här klusterna då som ser helt oregelbundna ut och så vill vi hitta en orsak. Ja, det är fel på tärningen eller nu har jag hittat hur jag ska kasta. Jag ska ha ettan uppåt i handen först och så ska jag kasta såhär hårt och så ska den studsa i väggen. Alla har haft de här idéerna för sig när man suttit och spelat tärning när man var liten. Så trodde man att man hittade knepet för att alltid få en sexa.

01:17:18 – Wille: Illusionisten Derren Brown hade en grej där han singlade slant tio gånger i rad och så fick han den brittiska motsvarigheten till krona eller klave tio gånger i rad. Och så sa han, hur gjorde jag det här? Det är helt sjukt. Han har hittat ett sätt att singla den eller det är något fel på myntet. Men så visade han hur han hade gjort det. Då hade han suttit en hel jävla dag och singlat slantar. Och den gången när det blev tio i rad var den han valde. Det var det som blev klippet. Med tillräckligt många exponeringar så kommer man få ett visst utfall även om det är ett konstigt utfall.

01:17:52 – Jacob: Hade han bara lyckats med åtta den dagen så hade tricket varit åtta gånger i rad.

01:17:57 – Mattias: Lägg inte ner två dagar på det där.

01:18:01 – Jacob: Jag ser sannolikheten där också. En på tusen försök kommer det bli det här. Så det var tusen starter. Och det är ju bara statistiska det blir en på tusen. Det kan ju fortfarande vara så att när du försöker så lyckas du inte förrän den femtusende gången. Det är också det som inte är intuitivt med kasta grejer. Statistik, räkna på det, försök inte köra på intuition.

01:18:33 – Wille: Ska vi hoppa till

Survivorship bias i dieter, föreläsningar och talangutveckling

01:18:34 – Wille: survivorship bias? Det här är något som vi har pratat om flera gånger när det gäller dieter. Men Mattias, vill du förklara vad survivorship bias är?

01:18:44 – Mattias: Man kan använda det på lite olika sätt. Jag brukar gilla att prata just i termer av när folk berättar om när man har lyckats prestera någonting. Och inte minst en… Ja, en sån här jätteframgångsrik inspirationsföreläsare som har cyklat till Himalaya, gått upp baklänges, rullat ner, simmat under Antarktis på vägen hem med ryggsäck och ställer sig på scenen och säger Ja, det här var fantastiskt för mitt liv. Jag fixar det här. Ni fixar det också. Det tycker jag är en sån där, det vill säga att om jag klarar det, då klarar ni det. Som att det skulle kunna generaliseras så extremt enkelt. Men så är det naturligtvis inte. Alla som gör på ett visst sätt blir inte framgångsrika. Alla lyckas inte bara för att man gör på samma sätt.

Så vad är det för chip bias, kan betyda det. Det vill säga att om jag bara gör på ett visst sätt som den personen gjorde, så blir det här alldeles utmärkt. Och så glömmer vi bort både slump och vi glömmer bort alla de saker och ting som stör runtomkring som vi inte hade kontroll över. Ungefär som vi har pratat om tidigare.

01:19:51 – Wille: När vi snackar om det här i dietkontexten så är det verkligen så att man tilldelar hundra personer en diet och de som lyckas extremt bra på det här är de som kommer gå ut i sociala medier och berätta om det. Och kanske blir de här inspirationsföreläsarna då, men då glömmer man bort att man har hundra olika genetiska uppsättningar, hundra olika livssituationer, hundra olika motivationsnivåer och så vidare. Så att då säga att jag lyckades med det här, därför kommer du lyckas med det här. Då måste vi också veta hur många som faktiskt har provat med det här för att veta hur framgångsrik är den här metoden egentligen. Och det vet man aldrig. Det är i princip omöjligt.

01:20:27 – Jacob: Om vi tar träning, talangutveckling, där är det här argumentet enormt vanligt. Slutsatsen behöver inte vara fel, det är fortfarande någonting man diskuterar. Det är ett svårforskat område. Där är det väldigt vanligt att du har nuvarande elitidrottare och kanske ännu vanligare med före detta elitidrottare som säger så här kan man inte göra. Så här gjorde vi och vi blev väldigt bra. Men det de menar då är ju de, jag och de jag spelade med på elitnivå då. Men det var liksom Det var ju den enda vägen som fanns på sätt och vis. Det finns en tränare i AIK som heter Marco Sullivan som gjorde en bra liknelse. Ta en massa ägg i en påse och så kastar du mot en vägg och så tar du ut ägget som höll och så lyfter du fram det. Det är talangutveckling idag på sätt och vis.

Det är det han försöker säga då. Vi kan ju inte använda det här ägget som ändå höll som ett bevis på att det här var en bra plan. Utan vi har kanske pajat väldigt många ägg på vägen som inte kanske hade behövts förstöras. Återigen måste man ta till ordentliga metoder med ordentliga utvärderingar där vi har en stor befolkning, vi har en exponering som vi mäter. Vi kan inte bara titta på utfallet och se den personens exponering och säga att det här var det perfekta sättet och träna eller dieta eller vad som helst utan vi måste veta hur många försökte med den här metoden och hur många lyckades då för att veta om sannolikheten är större eller lägre med den typen av metod.

01:22:08 – Mattias: Det är en sak som jag tycker blir så paradoxalt just med inspirationsföreläsningen då eftersom jag Det har man ju suttit själv på. Jag pratar ibland där arrangören har kallat det för inspirationsföreläsning, trots att jag inte vill det. Det är ju för att inspiration som sådant, som fenomen, är ju väldigt kortsiktig. Du sitter där och kan bli både fängslad och tagen och allt möjligt. Men när du går ut ur lokalen så har du tappat hälften bara du reser dig upp ur sätet. Sen har du tappat en fjärdedel ytterligare när du har kört hem. Sen när du står och bränner blodpudding till dina arga barn, då är allt borta i princip, rent inspirationsmässigt. Inspiration som sådan är kortsiktig. Den är jättebehaglig för stunden. Tveklöst är det så.

Men den är väldigt kortsiktig, det ska man ha klart för sig. Men sen tycker jag också det är rätt intressant att studerar man personer som sitter i en sån här salong och ska lyssna på en inspirationsläsare så kan man säga att 25 procent sitter och skruvar på sig och tycker det här är lite obehagligt. För att man känner inte igen sig själv i den här storyn. Man känner inte igen sig själv i att jag skulle också kunna göra det. Man har tillräckligt mycket kunskap om sig själv och sina egna förutsättningar. Det vill säga, här lider man inte av Dunning-Kreuger när det gäller sig själv. Jag vet att jag skulle aldrig kunna göra sådana saker som att fara till Himalaya och cykla baklänges under Antarktis eller vad det var för någonting.

Inte för att jag inte är stark nog, utan jag kommer aldrig ha möjlighet att träna i två år som den här gjorde för att göra det. För att jag är ensamstående småbarnsmorsa och undersköterska med för lågt betalt. Jag har nog med att klara livet. Och då blir sådant här nästan… Det kan få en tvärtom-effekt. Jag blir inte alls inspirerad. Transperial, för jag sitter och svettas av obehag där. För att jag tycker det här är så långt ifrån mig själv. Så det tycker jag är en rätt intressant sak att se när man är ute på den här grejen. Tanken må vara god, men ibland ger det faktiskt en omvänd effekt.

01:24:05 – Jacob: Det tror jag också mycket med just survivorship biaset. Man använder sig själv som exempel. Såhär lätt är det. Såhär gör man. Det funkar liksom inte för alla. Vi har ju med exempel här i podden ibland. Men då tar vi ju med före detta elitidrottare som berättar hur de gjorde. För vi kommer ju aldrig få data. på dem. Du kan inte testa träningsmetoder på den yppersta eliten för de är så få personer. Du får inte dem att gå med på att vara med i en studie men även om du skulle det så blir det ingen statistik av det. Det bara finns två, fem, tio stycken i världseliten eller som är bäst i världen däromkring. Då är det intressant ändå att lyssna på hur de gjorde men hur de gjorde ska inte på något sätt Framförallt inte per automatik trumfa data där vi ser vad som är bäst för medelmåttorna eller de som är på väg upp mot elitnivå.

För där har vi ju tillräckligt med människor och möjligheter att göra de här studierna. Så man måste veta när den här anekdoten är intressant. Det här survivorship bias är ju oftast Man tar det som ett jättebra argument när det kanske inte är det för den situationen det gäller. Men man ska inte avfärda de här anekdoterna heller. Ibland är anekdoter det som finns och de kan vara väldigt bra. Framförallt om vi har elitidrottare så har de ofta mycket bättre kontroll på allting. Även om det bara är en person så har de oftast en väldigt strukturerad vardag. Det ser likadant ut vecka till vecka. Då är det lättare att mäta en förändring. Sannolikheten att de helt plötsligt skulle börja sova tre timmar mindre per natt är inte så särskilt stor.

Medan det för en gemene man lätt kommer in de här förändringarna i livet som kanske inte direkt är relaterat till deras träning men som verkligen får stor påverkan på träningen. Då är det svårare att utvärdera om man gör en träningsförändring samtidigt. Inte avfärdar det helt men man ska vara väldigt väl medveten om att man väldigt lätt faller dit för det. Både när man ger sig själv som exempel. Jag lyckades med det här, men också när man lyssnar på alla anekdoter och framstående personer. Det är nästan alltid en mix av talang, träning och tur.

01:26:32 – Wille: Det sista vi har på listan

In-group bias, popularitetsbias och bandwagon-effekten

01:26:34 – Wille: är in group bias. Också nånting jag tänker är aktuellt i valrörelser och liknande.

01:26:40 – Mattias: Ja, in group och out group är egentligen två ganska enkla begrepp. In group, det handlar om de personer som finns i en krets jag tycker om, där vi har på något sätt identifierat oss med varandra, och out group, det är de andra. De ligger utanför gruppen. Och det här är någonting som man kan se, som inte bara om man tänker i termer av större grupper och liknande, utan det här kan man se i ganska små och mindre sammanhang där man får effekt. Det vill säga att vi omedvetet gynnar personer som tillhör den sociala in-groupen, alltså de vi gillar i något avseende, då gynnas vi. Inte nödvändigtvis medvetet, att vi medvetet vill fuska och ge dem fördelar, utan omedvetet så tycker vi att de är bättre, men de hamnar på bättre positioner.

Ett sånt där klassiskt sammanhang, eller klassiskt kanske jag ska uttrycka det, med ett sammanhang där jag märker av de här sakerna ganska ofta, det är rekryteringssammanhang. Där jag jobbar ibland som stöd åt vissa rekryteringsbyråer och ett företag för att plocka fram bra kandidater till Positioner kan vara VD, marknadschefer, ja, liknande. Och så gör man ganska påkostade och omfattande rekryteringsprocesser. Man jagar fram folk, man testar dem och så har man fram tre kandidater. Och så går vi in och så säger vi så här att när vi tittar på alltihop, samma väg, evidensbaserade tester, vi har gjort allt möjligt och så presenterar man tre kandidater och så säger vi att den här personen, Den tycker vi absolut bäst.

De andra kommer tvåa. Och så säger då styrelsen att vi tar nummer tre. Men varför då? Jag läste att de flugfiskar, flugfiskar det är bra märkligt. Då är det sannolikt så att hela styrelsen flugfiskar. Då är flugfisket ett uttryck för ingroupen. Det är där vi har vår sociala… Folk som flugfiskar är bra människor, det vet ju alla. Och så får man fördelar av det. Det är inte uttalat nödvändigtvis, men det här är en sån ingroupeffekt som blir så väldigt tydlig. Att man helt enkelt i beslutssammanhang får en liten fördel på grund av att vi tycker om den personen i nåt avseende.

01:28:40 – Jacob: Jag tror det är mycket, om vi tar träningsvärlden, att det är… Man är mer benägen på att lyssna på någon som ser ut att göra ungefär det man själv gör. Är du konditionsidrottare så lyssnar du mycket hellre eller kanske mer benägen att lyssna på någon som ser ut som en konditionsidrottare. Oavsett om det de pratar om inte är relevant för konditionsidrott eller om det inte är Det är en faktafråga mer än tycke. Det är en konst på sätt och vis det här med att träna folk och sådär. Men det finns ändå på en viss nivå en faktamässig grund. Där upplever jag också väldigt ofta att det är liksom… Eller folk som avfärdar. Det där är en träningskille, det är inte jag. Då behöver jag inte lyssna så mycket på honom eller vad som helst.

01:29:28 – Wille: Kan man säga att de… Jag brukar ibland när jag ska berätta för min sambo Jag har varit oense med en person på jobbet, och om jag då berättar att såhär var det, och så berättar jag min ståndpunkt och meningsmotståndarens ståndpunkt, så kommer jag ganska sannolikt få min sambos medhåll och säga att den andra personen är dum i huvudet. Om man istället säger att det finns en ståndpunkt som är såhär, det finns en ståndpunkt som är såhär, vilken tycker du är rimligast? Utan att sätta någon tagg på vem som håller vad. Att man då kan få lite mer objektivt svar. Man får inte in group-taggen på en av ståndpunkterna.

01:30:10 – Mattias: Ja, absolut. Något förenklat skulle man kunna säga så, absolut. Ännu tydligare hade det väl i och för sig varit om det hade varit uttalat att du och din sambo och kanske din kusin och dennes man, att ni alla hade samma ståndpunkter i just det fallet och du hade plockat upp det här. Då hade det verkligen varit så att du hade fått bekräftelse för att du hade haft rätt, oavsett vad det var för något. För att ni alla gillar sådana här saker, ni tycker om sådana här saker, då hade de bekräftat dig. Och sen hade du kanske fått extra god middag. Det är inte jag som lagar maten här.

01:30:46 – Wille: Det jag tänkte på valrörelsen var att det blir så lätt så när man ser argument så vill man gärna se vem var det som sa det här? För det måste ju vara rätt, det får inte vara fel person som sa det här för då kan ju inte jag tycka det. Är det en effekt av det här på något sätt?

01:31:00 – Mattias: Ja, absolut. Men sen vad jag tycker är intressantast med valrörelsen, det är snarare det här som inte egentligen är en bias, utan det här enorma delandet av politikerna av saker och ting som man blir så less på. För då delar först, skriver en moderat politiker om det här och sen säger man att alla, ens moderat, politiska vänner man har i Facebook, alla delar det här och säger ”Vad bra att du sa så Kalle, jag håller helt med dig”. Nähä, tänker jag. Håller du verkligen med honom? Kan vara möjligt. Men det är mer uttalat. Eller om du har samma sak på den andra sidan, det spelar ingen roll, utan det är samma effekt. Utan vi delar det här och försöker bekräfta det här och tala om hur bra de är, för att de säger en sak som står i partiprogrammet.

Ja, det hade man inte förväntat sig nånting annat. Men det är att vi belönar varandra och ger varandra credit i den här gruppen. Hade en socialdemokrat sagt samma sak så hade inte moderaterna varit lika belönande på sociala medier. Vad kul att du tycker såhär, för så tycker vi också. Nej, då hade man sagt såhär, det där sa vi redan. Varför försöker ni sno vår politik? Precis, precis så. Så då blir det inte belönande, utan då blir det bestraffande, för då är du faktiskt outgrouped.

01:32:07 – Jacob: Det finns väl någon typ, eller det kanske är så nytt så det inte studeras som en grej, men det är liksom det här… popularitetsbiasen och sånt där. Att man lägger mer vikt till det om man tror att det verkar vara en populär åsikt. Om vi tar just det här som du sa. Man retweetar eller man delar vidare. Du ser någonting som någon har skrivit och är det då många gillar och många delningar så lägger man liksom oj det här är ju någonting bra som har sagts på något sätt. Kontra om du hittar någonting som ingen annan har delat vidare tidigare och sådär. Det är möjligt att det kan relateras till någon gammal effekt man har studerat. Det känns verkligen som så. Man upplever det själv också ibland. Oj, varför har det så här mycket delningar?

Då kanske jag ska läsa det lite mer noggrant. Man tror att det blir viktigt bara för det. Men jag skulle säga, i själva verket, då tar vi kost och träningsvärden, så tycker jag det är oftast invers där. Men det mesta som delas mycket, det är skit.

01:33:12 – Mattias: Jag vet inte om det finns något studerat på just det, men däremot så länkar det väl ganska bra med en annan bias som man kallar för the bandwagen effect. det vill säga att hoppa på ett vinnande tåg. Jag kan tänka mig att det finns ganska mycket likheter där, det vill säga att om det går bra, till exempel för ett parti, så är det högre sannolikhet att jag också faktiskt ska tycka om det partiet, än ett parti som har visat sig backa och backa och backa och backa. Ta Miljöpartiet till exempel, som har haft ganska bra bevis på problem i den här valrörelsen, och legat riktigt risigt till. Eller för den delen KD. Jag är inte säker, om jag ska vara riktigt ärlig, så är jag inte säker på att KD… Kanske ett ännu bättre exempel, för man hyllar ju verkligen Ebba Busch Thor för valrörelsen som sådan.

Jag är inte speciellt säker på att de gick så mycket bättre än opinionsmätningarna tidigt. Att den här kraftiga stegringen är ett resultat av valrörelsen, utan snarare kan det vara bandwagandeffekt. Det vill säga, det gick så dåligt i början där, så säger jag, jag vill inte vara med på det tåget. Då svarar jag hellre att, nej, det här är inte bra. Men i själva verket, när man kom till kritan, så kunde man bortse från det och istället gå på sina grundvärderingar och grundpolitiken. Och då rösta, och därför fick man det hoppet, om ni förstår vad jag menar. Gentemot opinionsundersökningarna.

Avslutning och sammanfattande reflektioner

01:34:35 – Jacob: Spännande, allt sånt här.

01:34:37 – Wille: Då blev det en och en halv timme här om olika bias. Det blir alltid så att de går in i varandra på nåt sätt. Så om man försöker kategorisera dem så kan det vara lite svårt ibland. Men vi har fått fram huvudpoängen i alla fall, att det här är nånting som alla gör. Det är inte bara jag som har lyckats ta lite exempel när jag har gjort det här. Jo, det är bara du.

01:34:57 – Jacob: Det är bara jag, ja. Nej då. Just confirmation bias, där är man väldigt snabb på det. Det märker man själv väldigt ofta. Tack och lov brukar jag alltid behöva göra någonting. Jag lägger det i en buffert när jag ska dela grejer. Det är ganska ofta jag lägger till saker till den och så går det någon timme. Så går jag in och tar bort det igen. Det här var inte bra, varför delar jag detta? Så det händer många grejer. Ibland hittar man en studie och tänker att det är skitbra, det här ska jag skriva om. Sen börjar man läsa den och skriva om det och inser att det är en pissstudie. Men när jag bara såg rubriken, man såg abstraktet, tänkte man ja, det här blir ett jättebra exempel på det jag tror. Och så börjar man läsa den och bara fy fan vad det här var dåligt.

Och så blir det att man har lagt två timmar på att börja skriva en inledning när man inser att min slutkläm finns inte här, det här var en dålig studie. Så har jag slösat tid istället för att direkt kolla på om studien var vettig och sen slippa skrivandet. Så det händer ganska ofta tycker jag. Särskilt en gång i månaden i alla fall. Man faller dit. Så det är inte bara det du ville.

01:36:12 – Wille: Det är bra att höra. Men Mattias, det var jättekul att du ville vara med och upplysa om allt det här. Så roligt att kunna vara med. Då hörs vi när vi hörs.

01:36:21 – Jacob: Det gör vi. Hej då. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *