Hälsoveckan by Tyngre 54

Här under har du en transkribering av hela podcastavsnittet. Du kan trycka på valfri tidpunkt i texten för att hoppa till den tidpunkten i poddavsnittet.

Transkriberingen skapas automatisk och kommer att innehålla en del fel. Om du bara läser och inte riktigt hänger med i vad som sägs i någon mening så får du höja volymen på youtubeklippet i några sekunder.

Transkribering av avsnittet ”Diskussioner kring boken Glukosrevolutionen av Jessie Inchauspe”

0:00:00 – Jacob Gudiol: Då hälsar vi er välkomna till ännu ett avsnitt av Hälsoveckan by Tyngre. Idag är det, som ni hör, en skåning, som sa jag tidigare. Det är Jakob. Med mig idag har jag endast Linnea. Hej, Linnea.

0:00:37 – Linnea Bärebring: Hej, Jakob.

0:00:38 – Jacob Gudiol: Hej. Vi har bortfall på grund av sjukdom. Erik, var bara sjuk. Det är det värsta.

0:00:48 – Linnea Bärebring: Exakt. När tre småbarnsföräldrar ska försöka hitta en tid att göra något tillsammans på arbetstid så får man vara glad om någon dyker upp i alla fall.

0:00:59 – Jacob Gudiol: Vi kom på det precis. Vi är på avsnitt 54 nu, så vi har kört detta ett år. Utan att misslyckas än så länge.

0:01:07 – Linnea Bärebring: Utan att uppmärksamma det. Vilket fail. Vi har missat vårt ettårsdag.

0:01:15 – Jacob Gudiol: Vi får fira det lite i efterhand.

0:01:18 – Linnea Bärebring: Just det. 13 februari släppte vi första avsnittet. Lagom till Alla hjärtans dag får vi fira.

0:01:24 – Jacob Gudiol: Så är det kanske. Konstigt att det har varit så. Vi är på avsnitt 54 i alla fall. Det är väl skoj. Vi lyckades första året. Vi får se hur länge vi håller ut här. Jag håller oss på att vabba här hemma idag. Han har suttit i mitt knä hela förmiddagen. Han har lärt mig läsa i fred på sätt och vis. Jag har suttit och läst på. Det vi skulle ha som ämne idag, det var i helgen här. Så hade Nyhetsområden ett inslag med en bokförfattare. Jag kan inte ge mig på. Jessi i förnamn. Hon kallar sig för Glukosgoddess. Blodsockergudinnan eller nåt sånt här på Instagram. Det är ett väldigt stort konto. Det har växt jättesnabbt. Det är sådana grejer som på nåt sätt tilltalar folk. Hon har släppt en bok, först på engelska. Hon är fransyska egentligen, men hon håller till i USA. Den har nu kommit ut på svenska. Den svenska titeln vet jag inte riktigt. Kollar du vad den heter?

0:02:40 – Linnea Bärebring: Jag skulle gissa att den heter Glukosrevolutionen.

0:02:42 – Jacob Gudiol: Ja, så kanske det var. Precis, den är bara rakt avsatt. Den heter Glukosrevolution på engelska. Hon var med i helgen och vi fick väldigt mycket meddelande kring det här. De bad oss titta på det på nåt sätt eller se om man kunde kommentera det. Det har vi nu gjort. Jag gick ett steg längre och köpte den här boken. Jag köpte det på engelska och lät ut det billigaste priset jag kunde hitta. Det var en e-bok, men det är ändå mina pengar. Det gör alltid lite ont i planboken. Jag får säga det som en arbetsmaterialgrej. Det är det jag har gjort de tidigare fem timmarna här innan podden börjar. Med Alex i knät var det inga effektiva fem timmar. Men jag hann drygt halvvägs i boken.

0:03:34 – Linnea Bärebring: Vad bra, då har du stenkoll på källmaterialet här nu.

0:03:38 – Jacob Gudiol: Ja, där är inga källor tyvärr. Det tar slut ganska fort av det som påstår. Vi kan väl öppna upp det här med hennes grej. Det som tar supermycket på nyhetsmorgon är väldigt fokus på blodsockret.

0:04:00 – Linnea Bärebring: Ja, men exakt. Det kan låta som att det är en diabetesfokus. Vi pratar blodsocker och det är mest relevant för diabetiker, men det gör vi inte.

0:04:13 – Jacob Gudiol: Precis, utan det är hon som påstår att detta gäller alla. När jag köpte boken så tittade jag på innehållsförteckningarna och så där bläddrade lite snabbt. Det är lite svårare att bläddra lite snabbt på en e-bok, men jag hoppade in lite här och där. Jag gör det för att försöka få tryck på några rubrikerna, innehållsförteckningarna. Då tolkar jag det som en omskriven LCHF-bok. Lite inledningen kring att vi inte behöver fokusera så mycket på fötterna och såna här grejer. Fröoljor skulle vara inflammatoriskt och lite såna här smågrejer. Men det är bara nån mening insprängd. Än så länge står det inte så mycket om de andra grejerna. Det är bara blodsocker, glukos och kolhydrater som är hela temat på boken. När jag läste det här så tänkte jag att det här är bara en omskriven LCHF-bok. De har kommit sen 70-talet med olika varianter på det. Den här spinnen att det ska vara kontinuerlig blodsockermätning för att verifiera att det verkligen blir rätt. Det blir rätt enligt henne, det är inga blodsockertoppar som hon har definierat om lite själv. I boken säger hon att 30 är rätt miligram per deciliter, det amerikanska måttet. Det är så högt hon tycker att det får lov att sticka iväg från faste nivån. Medan man inom diabetesbehandlingen brukar man bara ha ett tak, inte över detta värde. Det brukar vara 8 nanomol, jag tror hon skriver att det är 140 miligram per deciliter. Det är lite starkt att man mäter på olika sätt i staterna och i Europa.

0:06:19 – Linnea Bärebring: Verkligen, sådär är det inte bara med blodsocker utan med massa grejer tyvärr. Menar hon att det inte får öka med mer än 30 miligram per deciliter från utgångsvärdet?

0:06:30 – Jacob Gudiol: Precis, det kallar hon för en spike. Oavsett om det skulle ha varit den längsta kullen någonsin, så kallar hon det för en spike i boken. Hon påstår att det i sig är negativt för hälsan. Det här är något ganska nytt, att kunna mäta blodsockert kontinuerligt på det här viset. Det man har kunnat göra tidigare är att man har tagit antingen stick efter måltider. Folk har fått rapportera in det och man har fått reda på hur mycket stick och deras blodsocker väger en vecka.

0:07:13 – Linnea Bärebring: Då pratar vi stick i singeltoppen.

0:07:16 – Jacob Gudiol: Då kan vi ha det som ett typ av värde på hur mycket. På tusenpass har man en spridning. Vissa sticker inte iväg så mycket och vissa väger lite mer. Diabetikerna, om insulinet är sämre, sticker iväg ännu mer. Det har man kunnat mäta. Sen kan man mäta långtidsblodsockret. Det kallas för HbA1c. Det ger ett genomsnittligt värde på ungefär hur högt blodsockret har varit. De närmaste två månaderna.

0:07:50 – Linnea Bärebring: Tre månader ungefär, va?

0:07:52 – Jacob Gudiol: Tre månader kanske det är. Där kan man ta egenbundna såna mått. Om en person hoppar från att ha HbA1c kanske femma vid en mätning och sen 5,5 vid en annan. Går det upp och ner så har man ett mått på en variation av lång tid. Det här är en person som alltid är sämre över vintern. Det var det man kunde göra i form av variationsmått. Sen kan man ta faste blodsocker på folk. Man kan ha dem i olika variationer i faste blodsockret över tid. Den typen av mätningar har man gjort.

0:08:26 – Linnea Bärebring: Sen kan man också göra… Glukosbelastningar har man gjort ganska länge. De kommer in fasta när man tar ett faste blodsocker och ger dem en kännmängd glukos. En glukoslösning att dricka. Sen ser man vad som händer med blodsockret under en given tid.

0:08:45 – Jacob Gudiol: Där får man inget värde för det som hon kallar för spike. Hon säger att det är dåligt, att variationen av dagen skulle vara dålig. Du får det vid glukosbelastningen.

0:08:55 – Linnea Bärebring: Hur hög blir spiken?

0:08:57 – Jacob Gudiol: Hur hög blir spiken? Hon säger att om det här sker många gånger av dagen så är det dåligt. Det har man kunnat göra med stick efter en måltid. Det är ju diabetiker som har gjort det där. Det har inte gjorts på friska. Man har försökt samla in nånting där. Sen kom de här kontinuerliga blodsockermätarna för 10-15 år sen och började komma inom forskningen. Sen började folk, diabetiker, få dem för 5-10 år sen. Det är lite olika länder och åldrar. Men det här med att man sätter det här på friska människor och ska kolla blodsockersvaret och se om en större, vågigare blodsocker är dåligt för hälsan. Det har man i princip inte gjort. Hon påstår att det här är visat. Till exempel ger hon en referens där hon tar upp att det här är visat på icke-diabetiker. Det de har haft som mått är att de har tagit ett faste blodsocker flera gånger. Ibland är det lite högre eller lite lägre på vissa människor. Det är större variation hos vissa människor än hos andra. Sen har de tagit det som ett mått. Det känns mer som att dålig sömn kan påverka faste blodsockern. Vi kan fånga upp de här personerna med oregelbundna vanor. Det finns inget som säger att upp och ner på grund av att du äter snabba kolhydrater på dina måltider påverkar faste blodsockret på sikt. Vi har ingen data som stödjer riktigt det här. Man hör ju det från diabetiker. De som har ett väldigt svajigt där, där det går upp och ner, men ändå kan ha ganska bra långtidsblodsocker. De har ändå en förhöjd risk för ohälsa jämfört med de som har samma långtidsblodsocker men mindre vågigt blodsocker upp och ner.

0:11:01 – Linnea Bärebring: Precis. Jag har inte läst den här boken som du har gjort, men jag har sett inslaget från Nyhetsmorgon. Där var hon dels ganska tydlig med att glucose spikes, som hon kallar det på engelska, de här glukostopparna, är vanliga. Även bland helt friska personer. Och att de är farliga av olika anledningar som hon listar.

0:11:25 – Jacob Gudiol: De är vanliga för att hon har definierat om det.

0:11:28 – Linnea Bärebring: Hon har definierat det som ungefär vad som händer när du äter mat.

0:11:32 – Jacob Gudiol: Nästan så. Hon säger att allt över det här är 30 mg. Det är ju ingen annan som använder det måttet, men det är klart att hon hittar på det måttet. Sen har hon en massa följare som köper och kontinuerar blodsocker man äter. Sen rapporterar de tillbaka att jag har högt blodsocker hela tiden, jag får toppar hela tiden. Men det de rapporterar tillbaka är att jag får toppar hela tiden enligt din definition, inte enligt någon annans. Men det är klart att hon får kalla det toppar om hon vill, men det blir väldigt udda när man för ut det här utanför. När hon sitter och säger det här på tv och börjar prata om toppar. Och så är det bara hennes toppar, det är inte det som någon annan tänker på som toppar.

0:12:17 – Linnea Bärebring: Precis, och det är ju också som egenskap av biokemist är hon i grund och botten. Och då disputerad utgår jag ifrån. Är hon inte disputerad? Nej? Okej, då blir det ännu mer spännande.

0:12:30 – Jacob Gudiol: Ja, boken är ju upplagd väldigt, det här är forskning. Det står ju inte rakt ut, nu dubbelkollar jag inte det, men det är ju väldigt tydligt när man läser artiklar så här att det här är en forskare. Hon jobbar med gen och det innan säger hon. Det hon gjorde då var att hon jobbade med det här 22andMe, det stora företaget. Hon har gjort någonting inom det företaget med att hjälpa till att analysera generna. Där är inga studier publicerade av henne när jag kunde hitta företaget. Så det verkar inte som att hon forskat. Jag ska försöka skriva ihop en ordentlig artikel om det, men annars finns det en tröd på Twitter så där försvinner det ju inte. Som det refereras i boken så är hon ju inte van vid att hålla på med referens. Hon har ju inte med referens, utan hon skriver ibland när hon har skrivit något typ av påstående. Längst bak i boken har hon ett kapitel som kallas för Notes. Och så har hon det här referenssystemet att börja på meningen hon har skrivit i det kapitlet. Så säger jag till dig kapitel 5 och så säger hon att man har visat att den här genen gör det här. Så kan man hitta det här i Notes. Man har visat att den här genen gör det här och sen kommer referensen då, det som hon menar syftar på det här. Hon har ju skrivit titlar så här, man hittar grejer hon har refererat, men så har hon också de här länkar i e-boken som man kan trycka på. Men vissa av de länkarna är redan dött. Så får hon ha refererat till, jag hittade det här på en hemsida. Hon har ju liksom inte refererat do i nu mått eller till tidskriften eller pubmed eller något som är lite mer beständig. Utan hon har bara länkat en random internetadress där en pdf låg. Och det får jag när jag tänker att hon har säkert bara googlat och hittat de här grejerna. För hon verkar inte, hon har nått exempel där hon pratar om att fast det är blodsocker och att för högt av det är dåligt. Och det är det om man har för högt. Men där definierar hon också om det. Så tar vi de flesta diabetesorganisationer och sånt där. De säger att någonstans över 5,56 nanomol då. Eller i det här milligram så är det över 100 milligram per deciliter. Räknas det som det är prediabetes eller något för höjt. Och så säger man att under det där är det liksom okej. Men data pekar på att man ska vara under 85 milligram per deciliter för att det är ännu bättre. Då refererar hon till en studie från 1999 på 2000 pass. 20 år i uppföljning där man fann att det var lägre risk för de som låg mellan 75 och 85. Men de som låg 85 till 100 och sånt där. Men det tog mig två sekunder att leta ut på andra studier som visade motsatsen. Det var en som kom ut samma år, alltså 1999 från Frankrike. Där de hade lika lång uppföljning på 7000 pass. Där de fann att lägst risk var de som låg någonstans där kring 95. Alltså det som hon säger redan skulle vara för hög risk. Och sen efter det här så har det kommit mängder. Det var en jättestor från Sydkorea på 12 miljoner pass. Där man också fann att någonstans mellan 80 och 95 var det lägst risk. Alltså mortalitetsrisk. Och så säger hon att det under 85 är ännu bättre. Och så får man gå och leta notes. Men där gav hon i alla fall en referens. För det är ju också lite symptomatiskt för boken. Att det ger sig referenser till hyfsat okontroversiella saker. Hon började ett kapitel till exempel med att påstå att röda kroppar består av över 30 triljoner celler. Och det anger hon en referens till. Sen har hon liksom långa listor på tecken på att du ska ha högt blodsocker. Det är allt ni kan tänka. Man har ont i lederna, man vaknar trött, man är på dåligt humör. Man har hungrig, man har svängigt humör. Du har brain fog. Du har lydstier, du har problem med magen. Egentligen allting. Saker som drabbar alla någon gång i livet. I princip. Och många gånger för de flesta. Väldigt många gånger för de flesta. Med barn. Så tillskriv hon dig att det här är tecken på högt blodsocker. Och det här är ingen referens till de grejerna.

0:16:55 – Linnea Bärebring: Nej, och det är ju såklart för att hade det här varit supervd taget så hade hon inte behövt skriva en bok om detta. För då hade det redan varit inkorporerat i nuvarande riktlinjer, guidelines eller screeningprogram. Och det hade funnits en gängs definition av detta. Anledningen till att hon inte refererar till så mycket referenser är ju för att det inte finns så mycket som stöder hennes sak.

0:17:22 – Jacob Gudiol: Eller att hon inte lyckades googla fram det. Hon har nog en annan referens där hon påstör att… Hon har snurrat ihop det lite kring dopamin. Man ser ju dopamin som ett belöningshormon. Det är ganska tydligt i forskningen att det inte är ett belöningshormon. Sen har man lite sådana här hypoteser om vad det verkligen gör. Vissa tror att det är mer inlärning. Alltså i samband med belöning så frisätts dopamin. För att vi ska då lära oss att det där var en belöning och att vi ska vilja göra det igen. Så dopaminet hjälper till med inlärning. En annan hypotes är att det mer är någon typ av överraskningshormon. Lägg märke till det här så att det kommer mer fokus på det. Då blir det oftast en större inlärning. Men det kan också vara en inlärning att du ska inte göra det här så mycket. Så man har lite hypoteser om dopamin men det är inte belöningshormonen till sig. Även om det är en viktig del av processen. Så påstår hon att man då har opererat in elektroner i mössjärna. Och så får man dem att frisätta dopamin. Och så slutar de äta för att de blev så nöjda med belöningen. Det här är en omskrivning av en studie som faktiskt finns. Men som gjordes för ganska länge sedan. Där man aktiverade belöningscentret i sig. Inte dopaminfrisättningen. Men hon refererar till en studie på bara dopaminfrisättningsdelen. Som inte har med mat att göra överhuvudtaget. Där är det ingen som slutar äta. Utan det är den studien som visar att dopamin för sig själv kan ge ett litet… …beroende-liknande symptom hos en del djur. Men inte särskilt starkt. Gör man dem kokainberoende så fortsätter de gärna att ta kokain. Trots att de får en liten stöt i benen. Några gånger var de stötade. Så såg de hur mycket de var beredda att genomstå smartan för att få sin kick. När de bara fick socker så var det ingen mus eller råtta som var intresserade. För den där lilla bestraffningen först. Det är lite snedskrivning av vad de här studierna har visat. Hon kallar det bara dopamin. Sen har hon refererat till… Jag tror att hon har googlat där. Så hon har hittat något som hon tror verkar stämma. Med den historien som hon redan vet är sann. Hon har varit både hardcore vegan och hardcore ketogenkost. Där får man höra de här historierna på något vis.

0:20:00 – Linnea Bärebring: Det är väldigt samma uppbyggnad. Hon kallar det för glucose spikes. Tidigare har man sagt att blodsocker och insulinnivåerna ökar efter måltid. Därför ska vi undvika att äta kolhydrater. Då kommer vi inte få höga insulinnivåer och då kommer vi bränna massa fett.

0:20:23 – Jacob Gudiol: Lite så varkar det som.

0:20:25 – Linnea Bärebring: Det är ju LCHF-grejen.

0:20:29 – Jacob Gudiol: Det var det jag trodde också. Men när jag kommer i boken så känns det som att det här är en gej-bok. Det känns mer som det när jag kommer in i det lite längre. För hon är inte så. Än så länge ska jag säga. Det kommer kanske i sista delarna när det pratar om vad man ska äta mer specifikt. Hon är redan inne på att man ska äta något före något annat för att påverka blodsockertoppen.

0:20:53 – Linnea Bärebring: Det är ju det som hela inslaget handlar om i Nyhetsmorgon. Det var inte vad du ska äta för att undvika glucose spikes. Utan hur du ska äta för att undvika glucose spikes. Kanske är det lättare att säga att du inte får äta de här livsmedelsgrupperna. Du kan äta dem, men bara om du utgår från de här hacksen.

0:21:14 – Jacob Gudiol: Geiva är ju det här. Du vill inte få blodsockertopparna. Det går upp för mycket att gå ner och äta det som gäller låga blodsockertoppar. Jag har försökt leta efter den här artikeln. Det är möjligt att jag bara inbillar mig, men jag är hundra på det. Men jag har sagt det så många gånger nu, så det måste ju nästan bli ett sant. Expressen. Här är en artikel de tipsar om. Det här är tidigt 00, sent 90, när geiva var en grej. Precis när internet kom igång. Då hade de ett tips om att man skulle äta mer grädde till klädtårtan för att sänka geit. Och det är ju det här. Det är det här. Du får ju lägre blodsockerkurva. Det här tog man fram just för diabetikerna. Innan de kunde få de här kontinuerliga blodsockermätarna och pumparna- så var det jättesvårt för dem att veta hur mycket insulin ska jag ta. Så tog de kanske för mycket då. De åt gräddar som skulle ge en hög topp och så blev det lågt. Då fick de börja äta mer. Alltså ett jävla bekymmer att hålla på med blodsockret. Då tog man fram GI som ett sätt att göra det enklare att veta- hur mycket insulin som kommer att krävas. För tidigare räknade man bara på mängden gram koldioxidator. Men det är ju väldigt skillnad i hur de kommer ut i kroppen- beroende på vilken typ av koldioxidator. Då tyskade GI framför det här och man började inse att det blir lägre- eller att det kommer ut mindre snabbt och då får man inte lika mycket topp- om man äter fett samtidigt och sådana här saker. Så det är med det som boken känns som just nu. Men det är ju synd att vi inte har hann läsa hela den.

0:22:56 – Linnea Bärebring: Men jag kan säga att i inslaget, du var helt rätt Jacob, att det här är ju ingenting, det är de här handfasta konkreta råden- som man tar upp i inslaget som vi kanske kommer till strax. Säljer hon liksom in som att i början av inslaget att- this is new science in the last five years. Det är liksom lite grann som att ja, i USA, det har inte kommit hit än. Det kommer funktionsmedicin att sägas om tre månader. Men just att hon får det här att låta som att det är så nytt- att därför måste hon köpa min bok för att få reda på det här- för jag har inte kommit ut med några guidelines eller rekommendationer ännu. Men det här är ju inte nytt. Råden som hon kommer med är ju sånt- som har funnits sen lång tid tillbaka.

0:23:37 – Jacob Gudiol: Vilket säger hennes referens 1999 för att pösta det. Du kan hitta systematiska avsiktsartiklar också. Nu gav jag bara ett exempel för den här på 12 miljoner. Det är en dvår för alla andra studier som fanns. Så det är liksom deras resultat som på något sätt, även om du gör en mätanalys, så kommer all styrka från den. På något sätt, den här boken är ju… Än så länge är det ju inget nytt. Det enda hon har kunnat göra är att… Jag hittade en fransk artikel, som jag sitter här med Google Translate- där hon berättade om det när hon jobbade på det här, 22andMe- att de skulle sälja något gentest för att se hur folks blodsocker varierade. Så hade hon i alla fall fått en sån här kontinuerad blodsockermätare då. Det var då det här hade blivit en revolution för henne. Nu insåg hon att hon måste börja kontrollera de här spikesen som hon hittar på. Det hon har sett då är ju bara det här som studierna har visat. Hon skriver till och med det i sin bok, att jag ger konkreta exempel- men många av exemplen är ju visade i studier också. Då har hon till exempel här att hon visar… Hon har lagt ut på sin sida att om man äter och promenerar direkt efter- så får man lägre blodsockertoppen när man äter och sitter still. Men det här är också liksom… Ja, välkommen i 90-talet igen.

0:25:07 – Linnea Bärebring: Hello!

0:25:09 – Jacob Gudiol: Det här är ju testat. Det är det jag irriterar mig mest på i hela boken. G-dieten. Det gjordes enormt många interventionsstudier på g-diet- och även med låg glykemisk belastning, alltså GL. Glycemic Load. Där de testade folk som fick äta mer kolhydrater vid måltiden- eller mindre kolhydrater, för glykemisk belastning är g-iet på det du äter- gång och mängden på det du äter. Medan du kan äta något med högt GI, men är det en jätteliten mängd- så blir det inget topp av det. Det skulle du liksom soppa i dig, en sån här godissockerbit. Man kan nog väga tre gram, två gram.

0:25:52 – Linnea Bärebring: Eller klassiken, morot. Vill jag minnas att det var en sån där grej inom GI. Den har högt GI. Man ska inte äta morot för att den har så högt GI. Den innehåller också typ 10 gram kolhydrater.

0:26:07 – Jacob Gudiol: Precis, det krävs väldigt mycket. Du behöver ju stoppa i dig ett halvt kilo morot- för att det ska synas på blodsockerkurvan antagligen väldigt snabbt. Kör in blendern och sånt där, då kanske du får till det. Men de här studierna har ju gjorts. Man delar in folk i två grupper. Den ena får den ena, den andra får den andra dieten. Och vad händer? Det händer inget märkvardigt. Det är därför man har släppt hela det där. Det är liksom en större del av några officiella kostråd. Och så sitter hon här nu och säger att det här är nytt. De säger att det är fem år innan det här kommer komma in. Nej, det här är ju testat. Det finns sannolikheten att det här skulle komma in. Det är ju enormt liten. Sen kanske man skulle kunna säga det här. Om vi sätter de här kontinuerna blodsockermätarna på folk. Och så följer vi dem i fem år. Och så ser man att de här som har topparna mer upp och ner. De får ju ändå sämre hälsoutfall trots att de har bättre blodsocker. Eller lika bra långtidsblodsocker. Då kanske man kan börja spekulera kring att vi kanske ska ha något råd. Att det inte är bra att stoppa i sig de här grejerna som ger de här jättetopparna. Samtidigt har man ju ett jätteproblem där. Det är ju inte samma livsmedel som ger de här jättetopparna. Utan det är ju vanligtvis… Ju mer toppar du har desto sämre kommer du antagligen att äta. Det är ju en korrelation där. Alltså det blir ju mycket socker och kolhydrater.

0:27:31 – Linnea Bärebring: Ja och dessutom är det ju också så att… Om du är hundra procent helt frisk så är ju din kropp bättre att hantera glukosmängden. Även om du äter en stor mängd glukos så kommer din kropp… Om du är metabolt frisk och känslig för insulin som man vill vara. Så kommer kroppen hantera det där mycket bättre. Är du en person som får glukostoppar på riktigt? Inte enligt den här definitionen men faktiska glukostoppar. Då kan det vara ett tecken på att du håller på att utveckla en typ 2-diabetes. Så att du börjar bli okänslig för insulin. Kroppen är lite seg. Och de här topparna kanske ligger kvar över tid. Det sticker iväg. Så det är ju kanske snarare ett tecken på att din kropp börjar bli dålig på att… Det skulle kunna vara i alla fall ett minst lika sannolikt eller mer sannolikt förklaringsmodell. Är att din kropp börjar bli dålig på att hantera glukos. Och att du börjar utveckla en typ 2-diabetes. Än att glukostopparna i sig är problemet. Att du får glukostoppar. De orsakar sämre hälsoutfall på sikt. Eller är det mer sannolikt att ditt underliggande tillstånd som gör att du får glukostoppar. Eller högre glukoskoncentration efter måltid. Vid många tillfällen då. Att det är det som gör att du får sämre hälsoutfall över sikt.

0:28:51 – Jacob Gudiol: Precis. Och att sämre vanor ger ju högre toppar. Skulle jag leva gött en dag, på något sätt. Käka mycket skit, sova lite dåligt, titta på film, sitta still. Då kommer jag ha ett större variation i mitt blodsocker den dagen. Än om jag skulle försöka göra det vettigt. Äta bättre mat, röra på mig och sova gott. Och då har vi också det här. Så observationsdata kommer ju alltid vara jättesvårt tolkat här. Då kommer man ju på något sätt i… Ja, interventionsstöd. Och det kan man ju kanske göra. Om vi löser in folk inom en månad och försöker matcha det där ganska bra. Det finns det. Man har tagit fram olika typer av majs. Som har typ samma näringsämne, men som har olika GI då. Beroende på att de har olika typer av starkaste molekyler. Så man kanske kunde göra olika maträtter med de olika majserna. Och ge folk det i ett månad. Så ser vi händerna nu i timmen och tvärde. Det är väl möjligt, men kanske osannolikt. Att man lägger pengar på det. Men annars blir det ju lite här mekanistiskt och så. Och det är väl inte omöjligt att man i framtiden ändå kan visa att… Där händer grejer på cellnivå som verkligen pekar mot att det här är negativt. Alltså man gör interventionsstödja var två dagar. Alltså när man har någon som går upp och ner mer än någon annan. Alltså man ska ju inte säga att det här liksom är… Någonting som är omöjligt kan vara rätt på något sätt. Det är möjligt att de här riktiga toppar och dalar som beror på maten. Att det beror på att du har fått toppar och dalar för att din kropp hanterar det dåligt. Och andra har inte fått toppar och dalar och samma sak. Utan som beror på maten att det i sig kan vara en negativ faktor. Det är ju fullt möjligt. Men då kommer vi ändå tillbaka till det här. Som råd så är det ju ingenting som talar för att det här kommer hjälpa någon på något sätt. För vi har ju provat de här råden redan på sätt och vis. Det är klart sätter du på folk en blodsockermätare så blir de lite mer medvetna om när de bryter mot dietreglerna och sådana här saker. Men det blir ju också väldigt lätt att då lägger de grädde på kladdkakan. Och så har de fixat kladdkakan. Det blir samma mat det blir bara mer grädde.

0:31:05 – Linnea Bärebring: Det är ju också hennes råd som hon lyfter i det här inslaget där vi ska prata om dem. Hon nämnde det här med att promenera efter måltid som du sa. Och det stämmer ju. Det är inga konstigheter. Bra råd får vi säga. Och sen så nämner hon också att det är bra att grunda med en frukost som är rik på protein och inte innehåller socker. För det påverkar hur du kommer svara resten av dagen. Och det finns också det här second mil-effekt som gäller glukos och lantstiftning. Det finns en rimlighet i det och en bra frukost är väl bra att äta oavsett. Om man nu ska rekommendera någonting om en frukost så är det rådet man kanske väljer att ge. Även om man har noll kunskap. Ät en bra frukost. Sen hade hon ju två till råd som var lite mer svåra att följa. Det första är ordningen man äter komponenterna i en måltid. Att man ska äta de kohlydraterika livsmedelna sist i en måltid. Du ska grunda med grönsakerna först och sen kanske protein- och kohlydratsdelen sist. Och det är också rimligt rent biologiskt. Får du lägre blodsockersvar ofta om du äter andra saker före? Det är lite som det här med grädden. Det leder till långsammare magsex-tömning och att kohlydraterna pytsas ut lite långsammare.

0:32:28 – Jacob Gudiol: Kroppen blir bredd där också. Det tar lite för kroppen att reagera och börja starta igång insulinproduktion. Börjar du äta något som inte ger så mycket så är insulinproduktionen igång när du börjar äta det som ger dig mycket blodsocker. Då klarar kroppen det bättre också.

0:32:44 – Linnea Bärebring: Problemet med det rådet som jag ser det är väl bara att jag tänker att det inte är så kul att äta på det viset. Visst, man kan grunda med en liten sallad. Men vem äter enligt tallriksmodellen fast en del för sig? Man vill ju äta allting tillsammans.

0:32:59 – Jacob Gudiol: Köttbullar och potatismjus. Äter du köttbullarna först så hittar du bara att äta potatismjus.

0:33:05 – Linnea Bärebring: Sist får du ta lingonsylten för sig själv. Men också det att de experimenten där man har, många av de här experimenten i alla fall, jag kan inte påstå att jag har läst alla men de jag har läst har man testat extremvarianter av det här. Att du bara äter ris först, sen äter du bara grönsaker och sen äter du en köttbit. Eller så slänger man om ordningen på det där och testar vad skillnaden blir. Ska man översätta det till en verklighet så är väl problemet med det experimentet att det är ingen som äter på det viset eller få personer äter på det viset. Man blandar allt ihop och äter det tillsammans. Därför att det blir mycket godare när man äter riset tillsammans med fisken och grönsakerna och såsen. Vi äter inte såsen först med sked. Det blir väldigt märkligt sätt att äta på. Jag har väldigt svårt att se att det här ska vara… Förutom visst äter grönsakerna först en liten sallad, det blir inte så konstigt. Det är väl ganska vanligt.

0:34:02 – Jacob Gudiol: Det är ganska vanligt dietråd på något vis. Att man ska bottna med det som tar ut på volym och som är mer näringsrikt. Det blir ju vanligtvis så på många småltid. Salladen är det som har mest näring per gram. Sen blir det proteindelar. Då är det något animaliskt som kött med bönor och linser. Sen är det ofta så som du sa med de andra grejerna. Det är någon raffinerad kolhydratsgrej många gånger tillsammans med någon sötsås eller lingon eller såna grejer. Det är klart ska man rangordna det som är på tallriken så är det bättre att det blir mer av det där om du inte ska äta så mycket. Det blir ju en variant på GL om man inte åker och äter upp allt. Det blir en variant på LCHF om du inte äter någonting alls så har du inte kommit så långt i kväll. Det är ju hyfsat testat det där också som ett råd. Sen är det ju när man testar grejer, hur bra följer de det. Jag tror att det inte funkar som råd, det är mer för att folk slutar följa det. Följer man det där så blir det nog bättre på sätt och vis.

0:35:16 – Linnea Bärebring: Säkert, och knoppar i dig en morot men står och lagar maten. Det är väl jättebra, då har du fått i dig grönsaken i alla fall. Men gör det inte på grund av det här primärt. Mixar man allting i en mixad måltid så är jag osäker på hur stor effekt man hade sett.

0:35:30 – Jacob Gudiol: Det är det som är så lurigt med de här. Man kritiserar det här, men hur kan man kritisera att någon säger att ät salladen först? Det är ju inte det man kritiserar, kritiken blir ju förklaringsmodellen. För när man har den här förklaringsmodellen, då är ju ett annat sätt att lösa det här. Det är ju att ta grädden till kladdkakan. Det blir en dålig lösning för att du har en dålig förklaringsmodell. Hade du bara haft en förklaringsmodell, det är bra att äta sallad, det gör dig mätt, ät det först, så hade du inte kunnat komma undan och säga att han sa till mig att jag skulle äta grädde med kladdkaka för det passar med hans regel. Det är ju så att folk säljer in det som något nytt för att få folk att äta mindre skitmat. Det låter jättebra och det blir ju en förändring mot det bättre för de flesta antagligen. Detta är inte riktigt testat, men GE och GL som råd gav ju en förbättring på kort sikt så länge folk följde de där råden. Och LCHF gav viktningar och förbättringar. Alla dieter ger ju de här förbättringarna. För det blir på något sätt genomsnittligt. Folk utesluter mycket av det uppenbara skräpet. Men sen hittar de ju sätt att krypa runt det där. Och vi har alltid den här mindre delen av gruppen som säger att det här funkar inte för mig. Jag vet inte varför det inte funkar för mig. LCHF har så mycket genomskräp på forum. Jag har ätit strikt low-carb kostnad i tre veckor och jag har inte gått ner ett kilo. Och så fick de bara som svar, du ljuger, du gör nåt fel. Istället för att nån svarade och sa, det är för att du äter för mycket fortfarande. Det kommer fortfarande in för mycket energi. Ta bort lite av bacon och smält ost nu så ska du säga att det händer grejer.

0:37:08 – Linnea Bärebring: Det funkar bäst för dem som egentligen inte gillar det.

0:37:11 – Jacob Gudiol: Nej, men det var ju för att den här personen hade fått fel förklaring. Det var ju övertygad om att bara jag tar bort köl i datorna så kommer jag gå ner i vikt. För då var det ju bara insulinet som låste in fettet i fettcellerna. Och här kommer det ju bli lite samma sak. Folk är övertygade om att det blir bra bara jag inte får mina spikes. Och det är inte säkert att det blir det.

0:37:31 – Linnea Bärebring: Det är absolut inte säkert att det blir det. Särskilt inte med dessa luddiga definitioner av vad som är en spike egentligen. Men vi kan väl ta upp det sista rådet också som hon gav i det här inslaget. Det var vinäger. Börja varje måltid. Innan kanske, oklart om man kunde dra på en vinaigrett på salladen man äter där först. Eller, det sa hon inte, hon sa att man skulle börja med att dricka vinäger varje gång innan man äter en måltid. För att minska blodsockersvaret efter måltid. Stämmer också. Liksom att det fysiologiskt funkar så. Det hon däremot inte nämnde var ju potentiella faror med att sätta i sig äppelsidvinäger. Eller vilken typ av vinäger man nu väljer. 4-5 gånger om dagen.

0:38:14 – Jacob Gudiol: Det är också klassiskt. Den fanns nu, den är på 80-talet. Äppelsidvinäger är ju ordönlig.

0:38:22 – Linnea Bärebring: Äldst av allt. Tale as old as time nästan. Problemet är bara att det förstör ju tänderna. Eller det är väl ett av problemen. Sen finns det väl andra problem. Att det kan ge andra former av obehag. Men det är nog ett råd som jag tycker att man ska skippa helt enkelt. Av den enkla anledningen att alla tandläkare och hygienister får kalla kårar genom hela kroppen. Om de skulle få höra att det är någon som rekommenderar den generella befolkningen att dricka vinäger flera gånger om dagen.

0:38:57 – Jacob Gudiol: Ja, det är ingen…

0:38:59 – Linnea Bärebring: Rätta mig om jag har fel. Tandodontologisk, ett orienterade människor som lyssnar.

0:39:06 – Jacob Gudiol: Men hon är ju en biokemist som kanske… Det låter som att man kan allt när man är biokemist. Gör det inte det? Jo, verkligen. De har ingen nutrition i sin utbildning. Det blir ju ofta så. Jag tror att han fardom hos oss är biokemist. Är hon inte det? Det vet jag inte. Ingen aning. Man fastnar lätt i sin grej och så ska den förklara allt. Så här var det väl blodsocker.

0:39:38 – Linnea Bärebring: Men har du haft en CGM på dig någon gång? En sån där kontinuerlig glukosmättare?

0:39:43 – Jacob Gudiol: Nej, jag försökte väldigt tidigt när det var ganska dålig tillgång till det att få tag i det. Nu kan man ju bara köpa det och hyra hem och testa. Jag är inte särskilt nöjfiken på det där. Det enda som skulle vara intressant att se är hur mitt blodsocker ser ut på kvällarna när jag sitter och äter lönskivor.

0:40:03 – Linnea Bärebring: Kan man se när? Jag har ju gjort en sån här glukosmätning för inte så länge sedan. Nu delar jag den på skärmen så att du ser det här. Bra på din håll. Vi kan lägga ut detta på Instagram sen. De flesta dagarna är ganska odramatiska. Här var det när jag var ny, gravid och mådde illa och åt jättemycket, by the way. Jag hade inte de bästa förutsättningarna. Här tror jag att hon hade tyckt att det var en spike. Vet du vad det är? Det är definitivt en spike. En enorm portion med potatismos.

0:40:43 – Jacob Gudiol: Ja, det kan ju ni göra. Potatis har ju ganska högt GI som vi pratade om här innan. Gör man det till mos så är det lättare att proppa i sig stor mängd snabbt. Potatis är ju ganska kalorisnålt på 100 gram. Så du behöver äta ganska många potatis för att få i dig mycket potatis på något vis. Mycket i kloridratsmängd. Men det går ju snabbare om man gör det mosmässigt.

0:41:15 – Linnea Bärebring: Annars är det ju bröd, potatis och pasta som ligger bakom alla andra.

0:41:20 – Jacob Gudiol: Det är lite dålig upplösning på den där. Ja, från 3,9 till 10. Du skulle ju ha haft en gräns där som visar att vi är 6 eller 8.

0:41:29 – Linnea Bärebring: The spike också. Spikegränsen. 1,9.

0:41:33 – Jacob Gudiol: Det är garanterat mer i den här som är spike enligt henne skulle jag tro.

0:41:39 – Linnea Bärebring: Men min väldigt odramatiska genomsnittskurva ser ju ut så här som den hade sett ut för de flesta.

0:41:48 – Jacob Gudiol: Händer inte så mycket? Nej, det har inte hänt ett skit på den.

0:41:53 – Linnea Bärebring: Vi lägger ut den sen så kan du få se ett exempel på hur blodsockerhet kan variera.

0:41:59 – Jacob Gudiol: Det är ett sånt HbA1c på 4,8. Det är ju nästan så att du är höjd risk för annat. Det är ju en J-formning på det faktiskt. I epidemiologin, alltså observationsstudier, så är det en J-formning. Det innebär att de som ligger ännu lägre är i högre risk igen. Så man ska ligga någonstans mellan 4,7 till 5,5 tror jag. Det är den gruppen som blir lägst risk. Och i de andra här måtten så blir det då, som vi nämnde här innan. Men det är alltid problemet, det är samma sak med låg vikt. Det är en del som ligger där nere av negativa orsaker. Inte för att de gör goda val utan för att de kanske mår dåligt och äter dåligt på grund av det.

0:42:47 – Linnea Bärebring: Precis. Det finns mycket att säga om detta ämne. Det kommer säkert komma ut betydligt mycket mer att prata om. När någon ger ut en sån här bok så tenderar det att ge lite ringar på vattnet. Både i form av annan populärvetenskap men också att man försöker adressera det faktiskt i forskning på något sätt.

0:43:10 – Jacob Gudiol: Precis.

0:43:12 – Linnea Bärebring: Det blir intressant att se. Vi hoppas att hon använder en del av vinsten som hon gör från den här enormt populära boken till att investera i en forsknings… Som faktiskt testar om hon har någon poäng i det här. Så här man ska äta för att bli hälsosam och leva länge på sikt. Träcklöst va? Svårt att tro det men man kan ju bli positivt överraskad.

0:43:36 – Jacob Gudiol: Det kan man. Då tackar vi för oss idag. Hörs vi igen nästa vecka. Ha det bra alla.

0:43:43 – Linnea Bärebring: Hejdå!