Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack tar Wille och Jacob Gudiol sig an ett ämne som genomsyrar nästan all diskussion om både kost och träning, nämligen dos och dos-respons. Utgångspunkten är Paracelsus välkända princip att ”dosen gör giftet” – att nästan vad som helst kan bli skadligt i tillräckligt hög mängd, samtidigt som dosen ofta avgör inte bara hur stark en effekt blir utan vilken typ av effekt kroppen får. De förklarar varför många instinktivt tänker att om något är farligt i hög dos så är det lite farligt i låg dos, eller tvärtom att om något är nyttigt i små mängder så måste ännu mer alltid vara bättre.

Samtalet går vidare till vitaminer och näringsrekommendationer, där det ofta uppstår missförstånd kring begrepp som dagligt referensintag (DRI/RDI) och det så kallade optimala dagliga intaget. Jacob förklarar hur referensvärden tas fram för att täcka behovet hos cirka 95 procent av befolkningen, och hur feltolkningar av blodnivåer – exempelvis för D-vitamin – kan leda till överdriven oro och högdoserade kosttillskott. Duon lyfter även hur fettlösliga vitaminer som A- och D-vitamin samt höga doser antioxidanter kan ge oönskade effekter vid överdosering, trots att de i normala mängder via kosten är viktiga och gynnsamma.

Härifrån introducerar de begreppet hormes samt U-formade och J-formade dos-responskurvor, där både för lite och för mycket ger sämre utfall medan en rimlig mellandos – en ”sweet spot” – ger bäst resultat. Som exempel tar de allt från alkohol och antibiotika till växternas naturliga försvarssystem. Nästan alla växter innehåller ämnen som i höga doser är skadliga för insekter eller djur, men som i de små doser vi får i oss via grönsaker, bönor och linser fungerar som en mild stress som kan göra oss starkare. Samma mönster syns i träning: regelbunden fysisk aktivitet sänker exempelvis risken för förkylningar och skador, medan extremt stora träningsdoser tillfälligt kan sänka immunförsvaret och öka risken att bli sjuk eller skadad.

Wille och Jacob diskuterar också varför ordet ”gift” ofta används missvisande i debatten om bekämpningsmedel och socker. De förklarar hur gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel sätts med stora säkerhetsmarginaler utifrån djurstudier, vilket gör att eventuella spårmängder i frukt och grönt ligger långt under skadliga nivåer. Att marknadsföra ekologisk mat genom att skrämmas med urintester som visar utsöndring av spårämnen menar de skapar en skev riskuppfattning. På samma sätt vänder de sig mot påståendet att ”socker är ett gift”: även om ett högt intag av livsmedel med mycket tillsatt socker är ett reellt hälsoproblem, är det vilseledande att likställa socker i små doser med faktiska gifter som cyanid eller botox – där även botox visar dosens betydelse genom att vara dödligt i fel sammanhang men användbart inom medicinen i små, kontrollerade doser.

Vidare belyser de att effekten av en viss dos alltid beror på vem som tar emot den. Wille refererar till en studie på så kallade ”non-responders” vid konditionsträning, där deltagare som först inte fick förbättrat VO2max ändå svarade på träningen när dosen ökades. På motsvarande sätt tål friska njurar mycket höga proteinintag utan problem, medan personer med njursjukdom reagerar helt annorlunda, och en sockermängd som är liten för en vuxen utgör en betydligt högre relativ dos för ett litet barn.

Avslutningsvis berörs homeopati som en ovetenskaplig vändning på dosbegreppet, där frånvaron av aktiva molekyler påstås ge störst effekt, följt av en förklaring av hur koffein verkar via adenosinreceptorer i hjärnan. Innan avsnittet rundas av återknyter Jacob till skillnaden mellan rekommenderat och optimalt intag med protein som konkret exempel: medan 0,6–0,8 gram per kilo kroppsvikt räcker för att undvika brist i befolkningen, ligger den optimala dosen för muskelbyggande vid styrketräning snarare runt 1,6–2 gram per kilo kroppsvikt.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion
• (00:01:22) Vad är dos-respons och Paracelsus
• (00:04:29) Alkohol, vitaminer och överdosering
• (00:08:12) Rekommenderat dagligt intag och D-vitamin
• (00:14:22) Hormes, U-kurvor och antibiotika
• (00:16:21) Naturliga gifter i växter och grönsaker
• (00:18:34) Dos-respons vid träning och immunförsvar
• (00:20:42) Bekämpningsmedel, gränsvärden och ekologiskt
• (00:24:26) Är socker ett gift
• (00:29:32) Botox, cyanid och nikotin
• (00:32:18) Individuella skillnader och non-responders
• (00:36:34) Homeopati och hur koffein fungerar
• (00:40:55) Optimalt proteinintag och avslutning

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion

00:00:22 – Wille: Hallå, hallå. Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:31 – Jacob: Godkväll Wille. Godkväll.

00:00:33 – Wille: Ska försöka att inte snora i micken nu.

00:00:35 – Jacob: Är du förkyld idag?

00:00:36 – Wille: Nej, men pollen börjar komma nu. Är du en pollenare? Jag har alltid något litet kvasi-utbrott när solen börjar lysa. Sen kanske jag bara är inne hos EBO eller någonting. Brukar det vara några veckor som är riktigt risiga? Nej, jag kan inte relatera till det tyvärr.

00:00:57 – Jacob: Eller tyvärr, det var jag ganska glad för egentligen.

00:00:59 – Wille: Har du aldrig varit snorig?

00:01:02 – Jacob: Jo, men inte pollen. Jag brukar ha någon orsak till det kan man väl säga.

00:01:09 – Wille: Du är sjuk på riktigt med dina jävla fancy infektioner i knät. Ja, precis.

00:01:14 – Jacob: Sådant som kräver antibiotika. Smått.

00:01:18 – Wille: Ja, snuva. Vi har ingen

Vad är dos-respons och Paracelsus

00:01:22 – Wille: gäst med oss idag utan vi tänkte att vi skulle tackla ett komplext och väldigt intressant ämne. Det här är något som dyker upp ganska mycket i mycket av det vi pratar om annars. Så det kan vara väldigt bra att ta itu med det en gång för alla.

00:01:38 – Jacob: Precis.

00:01:39 – Wille: Det är ämnet dos. Det dyker upp när man pratar om kost. Vad är det för doser av miljögiftet i den här maten? När vi pratar om träning, vad är det för dos som krävs för att få positiva effekter? Vad är det för dos som är för mycket? Det kommer alltid ner till fenomenet dos-respons och hur det samverkar. Ska vi bli väldigt tråkiga med en gång och gå in på att beskriva, vad är dos-respons?

00:02:07 – Jacob: Ja, varför inte? Vad ska vi annars göra? Jag vet inte.

00:02:11 – Wille: Det jag menar är att det riskerar att bli lite torrt det här ämnet på något sätt.

00:02:15 – Jacob: Nej, det är inte torrt. Det är ett roligt ämne.

00:02:18 – Wille: Ja, vi intalar oss själva det. Men vad är dos-respons då?

00:02:20 – Jacob: Dos-respons. Det handlar väl egentligen om att man får olika effekter beroende på vilken dos man utsätter sig för av olika saker. Den klassiska synen som folk har på det här är ju De tror generellt sett, om man säger att någonting är giftigt i hög dos, så tänker de flesta att det är lite giftigt i en lägre dos. Och så tänker de att det bästa är ingenting alls. Det är väl den normala doskurvan som folk ser framför sig. Ju mer det blir, desto farligare blir det. Radioaktiv strålning ligger väl där omkring. Även om det finns lite som man har gjort lite djurstudier där man visar att det kanske inte är farligt i små små doser. Men annars är det ju mindre desto bättre. Kvicksilver, bly, de här riktiga tungmetallerna vill vi inte heller ha i oss.

Så ju mindre desto bättre. Men det allra vanligaste annars det är ju faktiskt att träning är, eller vad man säger, att dosen är… Det är verkligen dosrelaterat. Allt blir giftigt i en stor dos. Det finns ju en värld som sa det. Dose makes the poison. Det är en kändis. Det ska vi ta fram. Han ska ha cred för det.

00:03:37 – Wille: Kändis.

00:03:39 – Jacob: Paracelsus.

00:03:42 – Wille: Det var en redig B-kändis måste jag säga. Speciellt som han verkligen är såhär, Paracelsus också. Inte riktigt Celsus, men bredvid Celsius.

00:03:52 – Jacob: Jag vet inte hur det ska uttalas, men han levde i alla fall på, slutet på 1400-talet, början på 1500-talet. The dose makes the poison. Alla har hört det. Dosen gör giftet. Det är extremt mycket sanning i det kan man säga. Det är så med nästan allting förutom de här små exemplen vi tog upp. Effekten vi får från någon typ av stresser eller hur man vill kalla det. Någon typ av livsmedel, någon typ av träning. Det är helt beroende av dosen.

00:04:26 – Wille: Exakt. Inte bara hur mycket man får av en viss effekt, utan

Alkohol, vitaminer och överdosering

00:04:29 – Wille: vilken effekt man får överhuvudtaget. Det beror väldigt mycket på dosen. Det kan ge helt olika effekter beroende på vilken dos man får. Har man något bra exempel på det? Om man tar till exempel alkohol. Tar du en rimlig mängd alkohol så får de flesta positiva effekter. Man känner ett välbehag. Tar du däremot för mycket alkohol så blir det något helt annat. Då ligger du och kräks.

00:04:56 – Jacob: Man kan dö till och med.

00:04:57 – Wille: Man kan dö, ja. Till och med. Det är helt olika effekter fast av samma grej och det beror bara på dosen.

00:05:05 – Jacob: Det allra mesta ligger här. Du har vitaminer. De heter vitaminer av en orsak. Vi behöver få i oss dem via kosten. Eller inte allihopa, men vi behöver få i oss dem. Eller vi behöver på något sätt få dem till kroppen. Det kan ju vara solljus på D-vitamin och sådana här saker. Men det allra mesta av dem kan vi också få för mycket av. Framförallt de fettlösliga kan vi få i oss för mycket av. Vissa av dem kan bli riktigt farliga om vi får i oss för mycket av dem. Andra är ju lite mer snälla. Äter de mycket morot så kan det bli orange på näsan till exempel. Det låter lite roligt, men det är ganska vanligt att småbarn får det. Föräldrarna ger och köper sådana här morotspuréburkar. Barnen gillar det, så får de väldigt mycket av det. Så får de väldigt orangea näsor.

Ni kan googla det om ni är intresserade. Jag har aldrig hört talas om. Har du inte det? Nej. Nej, det händer ganska mycket. Det är betakaroten. Det är i och för sig inte en vitamin i sig, men det blir A-vitamin i kroppen. A-vitamin i sig kan man få för mycket av. Om man äter någonting med A-vitamin i. Det kan ju vara att man har någon fiskolja eller sådana här saker. Men betakaroten verkar man inte kunna överdosera på det viset. Men det är orange. Får du i dig väldigt mycket så blir du orange.

00:06:19 – Wille: Jag tänkte på det också, för det finns väldigt många exempel i vardagen där man har förståelsen för det här. Alkohol är ett sådant exempel. Jag tror att de flesta är med på det. Det är inte en annan alkohol man dricker för att man ska må illa. Det är exakt samma vin som man drack när man mådde bra. Det var bara det att man drack för mycket. Men när det gäller till exempel vitaminer så har man inte riktigt den tanken. Eftersom det är bra i små mängder, som du sa, att vi måste få i oss dem, så är det bättre i större mängder. Då tänker man att det blir exakt samma effekt, bara mer, om man fortsätter att käka dem.

00:06:58 – Jacob: Det här ser man ju Det är väldigt vanligt det här tänket. Det finns ju något kostigt. Jag vet ju inte om det finns längre. Men det fanns för några år sedan som hette Animal Pack. Som var en multivitamin i princip. Men som namnet faktiskt antyder också. Så var det ju på något sätt. Det marknadsförde till byggare. Med undertonen att du är speciell. Du är stor. Du gör mer. Du behöver mer. Och så var det sådana här enorma dosor med alla grejer. Och det är inte bra för den. Man vet inte exakt om det blir farligt. Det beror på hur länge man tar det, hur mycket man tar av det, hur stor man är, hur mycket man får i sig av kosten. Det finns ingenting som talar för att det skulle vara bra. Vi har samma sak nu med D-vitamin. Det kändes som att folk var ute och letade efter det tillskottet med störst dos.

Man skulle ta 5-6 000 internationella enheter per dag när rekommendationen ligger på mellan 500-1 000 om man ska ta det som ett kosttillskott. Man femdubblar dosen eller tiodubblar dosen bara för att det måste vara bättre med mer. Så funkar det inte tyvärr. Eller tyvärr, det är väl ganska skönt att man inte behöver överdriva allting som är nyttigt.

00:08:09 – Wille: Nej. Men ska vi komma in lite på det där med

Rekommenderat dagligt intag och D-vitamin

00:08:12 – Wille: rekommenderat dagligt intag? Det heter rekommenderat dagligt referens eller något liknande. Jaså? Jag googlade det häromdagen och allting jag lärt mig i min bardom stämde inte.

00:08:24 – Jacob: Det är ju ADID förkortat i alla fall.

00:08:26 – Wille: Dagligt referensintag kallar Livsmedelsverket det.

00:08:31 – Jacob: De här värdena är till för att täcka 95 procent av befolkningen. Vi var inne på det i något avsnitt av tyngre rubriker. Just D-vitamin. Rekommendationerna för hur mycket D-vitamin man behöver. Eller det här värdet som man har sagt för vad som ska vara godkända nivåer av D-vitamin i blodet. De har ju blivit överhajpade på grund av det här. För det man gjorde från början var att man uppskattade hur mycket D-vitamin folk behöver äta. Och då tog man fram ett RDI och då tog man ju fram det här värdet som skulle vara tillräckligt för 95% av befolkningen. Men de allra flesta, som allting här i världen nästan, allting är det ju inte. Men det är jättevanligt att det är en normalfördelning som det kallas. Hur folk svarar på träning, hur mycket vi behöver dem och ett visst näringsämne och så vidare.

Och just D-vitamin är det också så att de allra flesta behöver mindre D-vitamin i kosten än vad det här RDI-värdet är satt. Och så har man satt det värdet, för man tänker att om vi siktar på att befolkningen får i sig det här, så vet vi att befolkningen får i sig tillräckligt med D-vitamin.

00:09:39 – Wille: Sen kommer det finnas väldigt många som kanske har väldigt bra upptag av D-vitamin, eller de kanske är ute och rör på sig väldigt mycket, så de producerar mycket eget D-vitamin och så vidare. Det gör att om de skulle käka så mycket som rekommendationerna är, då skulle de få i sig mer än vad man behöver.

00:09:55 – Jacob: Precis, så de allra flesta får i sig mer än vad de behöver om de får i sig enligt rekommenderade dagliga intaget. Men det man gjorde i alla fall, då skulle man ju hitta på något sätt, hur ska vi mäta om folk får i sig tillräckligt mycket? För de här RDI-värdena tog man ju fram på labb eller tester där man testade att ge mat till djur eller till människor och sådana här saker. Då undersökte man vilka nivåer av D-vitamin får folk i blodet om vi ger dem den här mängden dagligen över tid. Då fann man ett visst värde. Nu kan jag inte det rakt på huvudet, men det är inte så intressant egentligen vilket värde det är. Men man hittade ett värde och då kom man fram. till feltänket. Då tänkte man fel och så sa man att människor ska ha över det här värdet för att inte ha brist på D-vitamin.

Så helt plötsligt, det värdet som var så högt att det skulle täcka in 95% av befolkningen sattes som gräns för att befolkningen måste vara över det här värdet för att ha godkända blodnivåer. Det innebär att om vi verkligen får befolkningen över de här blodnivåerna så har ju i princip hela befolkningen högre nivåer än vad de behöver. Sen vet vi inte om det är bra eller dåligt. Det innebär att redan här när man säger att jättemånga svenskar har brist på D-vitamin och så. Då är det baserat lite på det här feltänket. Sen är det många som antagligen har låga nivåer av D-vitamin ändå. Det finns en del positiva resultat när man ger det som kosttillskott för diverse olika saker. Den här rekommendationen att man… Rekommendationen finns ju inte men man har ju höjt rekommendationerna för D-vitamin.

Man säger att vi svenskar nog kan ta D-vitamin över vinterhalvåret. Det behöver inte vara fel. Men då kan du tänka dig att om man redan har ett högt värde som man siktar på som är normalt och så har du de här personerna som säger att jag ska femdubbla den här dosen. Då kommer du upp i värden där vi inte vet om det är bra eller dåligt längre. Då kan de lika bra ha tippat över kanten och bara göra det sämre för sig själv.

00:11:54 – Wille: Då kommer vi upp till den punkten där det kanske inte har samma effekt som i de rimliga doserna. Utan det kanske gör andra saker i kroppen. Antioxidanter är ett ganska bra exempel. De nivåerna som man får i sig med rimlig mängd frukt och grönt. då har det förmodligen bra effekter. Men om man överdoserar det så finns det exempel på när det kan hjälpa till att ge en cancer. Det får en helt annan effekt därför att det flippar i kroppen. Det slår ut något system som det inte gör på de lägre doserna. Poängen där blir att när vi har det här ganska höga referensvärdet så finns det absolut ingen poäng i att mångdubbla det. I bästa fall får man inga negativa effekter, men i sämsta fall får man helt plötsligt negativa effekter. Man får sannolikt inga fler positiva effekter än om man ligger kring ett rimligt intag.

00:12:49 – Jacob: Där tvistar man ju. Det finns ju ett begrepp som kallas optimalt dagligt intag. Sen är det så här att det är ingen som vet vad det är. Antagligen så är det ingen bestämd gräns för det är beroende av andra saker i din kropp. Hur mycket du rör på dig och vad du äter annars. Men det används ju en hel del att kvaxa. Då ska de påstå att de vet. Vilken nivå som egentligen är optimal och att man inte bara ska sikta på ADI. Jag tror att får man i sig det här näringsämnena via kosten och den inte är väldigt enformig. Äter man fiskolja och sådär. Man kan ju få i sig väldigt mycket A-vitamin och sådana saker via kosten. Man äter mycket leverpastej kan man också få i sig mycket. A-vitamin. Men överlag så är det ju få saker som man kan få i sig väldigt för mycket av om man äter en hyfsat varierad kost.

Älskar du verkligen någonting som är väldigt rikt på något ämne som stannar kvar i kroppen. De fettlösliga vitaminerna eller mineraler. Då kanske man ska ändå titta på vad man håller på med. Annars är det ingen större fara där. Men om man tar dem som kosttillskott då får man i sig en jättedos på en gång. Så då ska man i alla fall fundera på det här och vara medveten om att det är ett stress… Ja, man ska ha en… Homesisk finns ett uttryck som heter också.

Hormes, U-kurvor och antibiotika

00:14:22 – Jacob: Det vi har pratat om här, den här kurvan att man vill ju inte ha för lite av det. Vi tar vitaminer med ett bra exempel. För lite är dåligt, det är jättedåligt. Men Får vi i oss mer är det bra, men får vi i oss för mycket blir det dåligt igen. Man har en U-formad eller en J-formad, eller man har ett uppochnervänt U beroende på hur man vill se på det, vilka axlar man vill ha var och sådär.

00:14:44 – Wille: Det går åt ett håll först och sen vänder det och går åt andra hållet? Precis.

00:14:47 – Jacob: Det går mot det bra och sen blir det dåligt igen, eller så kan det vara tvärtom faktiskt. Det är mindre vanligt, men det kan ju vara så.

00:14:55 – Wille: Har du något bra exempel på det? Jag satt och funderade på om jag har något bra exempel. Alltså, det blir dåligt med en liten dos. Det blir bra med en hög dos.

00:15:07 – Jacob: Ja, alltså antibiotika till exempel. Om du har bakterier i kroppen och du börjar bara föda, du tar en för låg dos antibiotika så dels så kanske du bara ökar riskerna för att de ska bli resistenta men dels så kommer det inte vara tillräckligt för att liksom ta död på den här infektionen som bakterierna håller på med och då kommer de tillbaka starkare istället. Så där är väl ett exempel. Det är nästan en trifasisk distribution då, för då blir det ju såhär, det är dåligt först, sen blir det bra, sen om du tar för mycket då blir det fan riktigt dåligt igen. Det är ju så med jättemycket saker, vi har ju andra grejer som man inte egentligen vill göra, cellgiftsbehandling, Där är det ju jättedåligt, jättedåligt, jättedåligt egentligen.

Men på något sätt så tar det ju förhoppningsvis stöd på cancercellerna innan du har dött. Och då var det ju bra på det viset. Så där är det många sådana saker hela tiden. Man kan inte titta på saker och säga att det här är giftigt, det här är bra och det här är dåligt. Det är alltid dosrelaterat. Ett annat jättebra exempel tycker jag är att i princip allt växtbaserat

Naturliga gifter i växter och grönsaker

00:16:21 – Jacob: innehåller gift. Det enda undantaget där är väl egentligen frukter, för frukter evolutionärt har ju levt för att bli uppätna. Äpplet vill på något sätt bli uppätet så att du äter upp kärnorna och så kommer det ut med gödsel bakvägen. Någon annanstans, så att det kan växla upp ett nytt äppelträd där. Men alla andra växter såhär, de vill ju inte att du ska äta dem. De ska ju liksom blomma, få köra ut sin, vad är det man kallar, pollen.

00:16:55 – Wille: Helt plötsligt blir det bondepodden.

00:16:58 – Jacob: Och sprida sig vidare, då vill du inte att du ska äta upp dem innan. Det är ingen vinst för dem. I princip alla växter har ju ett naturligt skydd. Cashewnötter till exempel, det är ju giftigt om de inte rostas innan. Man ska ju inte äta råa cashewnötter. Men det är ju andra grejer som inte är giftiga för oss i den dosen vi får i oss det, men som är giftigt för djur. Det allra mesta som vi anser, alltså det man tror är nyttigt med alla grönsaker och linser och bönor och så här, det är just för att det ger vår kropp, det stressar kroppen. Men det är så låga nivåer så att vi blir starkare av det. Medans det kanske är en starkast fluga eller något sånt blir för mycket. Så dör de. Men då struntar de i att äta av det här växten istället. Men växter och djur är hela tiden i en sån här fight.

Växterna tar fram nya gifter och sen så ska då växterna ta fram nya gifter och så ska djuren hitta något sätt att hantera det. Många gånger är det bara ett djur som kan äta av en viss växt för de har hittat något sätt att försvara sig. Men det är ett jättebra exempel tycker jag. Växterna försöker döda oss för de vill inte att vi ska äta dem. Sen har vi hittat sätt. Antingen är vi bara så stora så att de små doserna inte är farliga för det. Eller så tillagar vi maten på olika sätt. Som till exempel cashewnötterna. Och så blir det bättre för oss. Linser och bönor är samma sak. Det ska man blötlägga så här. Annars kan man få besvär med magen. Stora doser kan du ju göra en riktigt sjuk om man har tillagat det riktigt fel. Nu behöver man inte oroa sig för det egentligen för att det är gjort innan du köper i butik.

00:18:33 – Wille: Ja, och dosen

Dos-respons vid träning och immunförsvar

00:18:34 – Wille: gör giftet som sagt. Bara för att något kan vara giftigt i någon mängd så betyder det inte att i den mängden som vi får i oss genom livsmedel eller en rimlig konsumtion så betyder det inte att det är farligt. Utan i fallet med grönt så är det snarare bra. Det lilla giftet man får i sig kan trigga något positivt. Det är egentligen samma sak om man tänker på fysisk stress. Träning är samma sak där. På alla sätt är det relevant att prata om dos hela tiden. Om man har någon koll på träning så säger man inte att styrketräning är bra. Då måste man ändå säga, vad är det du gör när du styrketränar? Vad är det för dos? Vad är det du vill uppnå? Det är väldigt lätt att gå in och brunka och så har man fått för mycket av det där och då var det helt plötsligt inte bra längre.

Det betyder inte att styrketräning inte är bra, utan det var för mycket dos för dig den gången. Det är samma där. Det finns också den typen av… Är det J-format då? Risken för någonting sjunker när det börjar röra på dig. Sen om du börjar röra på dig för mycket så ökar risken för att du ska bli sjuk eller skada dig. Du får helt andra negativa effekter som du inte får om du kör i en rimlig mängd.

00:19:52 – Jacob: Förkylning är det klassiska exemplet på den här J-kurvan. Människor som är fysiskt aktiva får mer sällan de här klassiska. Lite ont i halsen, snorig och sådär. Men När du börjar träna väldigt mycket, skidåkarna är väl det jättebra exemplet som verkar vara förkylda hela tiden, så kommer det mycket lättare. Särskilt direkt efter träningarna och när du tränat lite hårdare så är immunförsvaret tillfälligt nedsatt. Tränar du ofta väldigt mycket så har du många perioder med ett nedsatt immunförsvar och då får du lättare infektioner igen. Där har vi en J-kurva. Det som är intressant här är att det är alltid den här kurvan.

00:20:37 – Wille: På något sätt i alla fall. Den kan ha olika former och gå åt olika håll men den finns alltid med på något sätt.

Bekämpningsmedel, gränsvärden och ekologiskt

00:20:42 – Jacob: Det här sättet som folk gärna ser på det, särskilt när man kallar någonting för gift. Så fort det heter gift så tänker folk att det är giftigt oavsett. Och så är det ju verkligen inte. Som sagt, det finns gifter, det kallas till och med gifter i växterna men det är så små doser så det är ofarligt för oss. Det tycker jag är ett jätteproblem, ekologiskt. Deras marknadsföring går i princip ut på att skrämma folk att det finns lite spår av växtgifter kvar på växterna. Eller på det vi köper. Framförallt så tar man fram vilken dos som kan tänkas vara giftig. Och det gör man ju då genom djurförsök, olika typer av djur. Och så hittar man kanske, nu hittar jag ju på siffrorna här men vi säger att 1000 gram är giftigt. Då smäller man till med en säkerhetsnivå.

Vanligtvis 100. Då säger man att inget livsmedel får lov att innehålla mer än 10 gram. När det blivit giftigt hos djuret så är det de här 1000 grammen varje dag över tid. Då kanske man kan säga att det ökar risken för cancer. Men då har vi gränsen i butik som är 10 gram. Så även om du skulle lyckas hitta en frukt som har den här mängden 10 gram. Vilket är extremt ovanligt bara det att de når upp till över gränsvärdena man har satt. Men då ska du äta den här frukten hela tiden i 10 år och då ligger det fortfarande 100 gånger under den dosen som man har visat är farlig. Så det känns liksom, och så går folk runt och oroar sig för det här. Det är liksom inte rimligt tycker jag. Det är verkligen inte det. Man har inte tänkt till, eller man kan ju ha tänkt till, men man kan ju inte, man kan ju verkligen inte ha grävt i det när man funderar på det, för det blir ju jättefel när man tänker så.

00:22:32 – Wille: Det är just det här som du säger, att det är för att det är ett gift. Man använder det för att döda någon insekt eller vad det nu är för någonting. Då måste det vara farligt. Man går också och visar bilder på folk som jobbar med det här, som står med skyddskläder på och besprutar. Om de inte kan få i sig det, hur kan det då vara säkert att äta det? Ja, det är en fråga om dos. Den här nissen står där och jobbar med det åtta timmar om dagen. Du äter ett äpple några gånger i veckan. Det är skillnad.

00:23:01 – Jacob: Ja, och framförallt tycker jag att det som är intressant är att nästan allting är den här homesiska kurvan, eller vad man säger, u-kurvan, j-kurvan. Men på något sätt så fort det är de här grejerna som vi kallar gift så antar alla att det är giftigt här uppe. Det är lite giftigt här nere även om ingen vågar säga det. Men det kan ju lika bra vara bra för oss. Det finns ju de fallen där det är liksom sämre och sämre hela vägen upp till en gräns. Men om det ändå krävs, vi tar mitt exempel igen, tusen gram över lång tid för att döda en stackars hund eller mus eller något sånt här. Om du får rida tio gram då, då och då. Det kommer inte hända någonting så länge du lever. Du kommer dö av något annat. Och framförallt att du kommer inte få i dig 10 gram.

Även om man haft den här nivån på 10 gram så kanske man vid tester hade hittat att 2 av 10 provhopp från olika sändningar av den här frukten då innehöll spår av det. Alltså då kanske ett halvt gram eller något sånt där. Så då ska du käka hur många äpple eller vad det nu är som helst bara för att komma upp till 10 gram. Och då har du fortfarande 100 gånger så mycket och gör det varje dag för att komma upp i det som man kunde visa var farligt hos ett djur.

00:24:15 – Wille: Du har fått diarré av det där äpplet innan du får någon effekt?

00:24:21 – Jacob: Ja, någonstans. Det ska ju inte vara där. Det finns

Är socker ett gift

00:24:26 – Jacob: en orsak till att man kollar av det och mäter det. Men det är inget vi behöver gå och oroa oss för. Det är bara bra att det görs lite bättre och bättre hela tiden. Men det är ingenting som är farligt nu. Framförallt inte i relation till mycket annat som man borde vara rädd för före.

00:24:45 – Wille: Men vad tycker du till exempel om uttalandet socker är ett gift?

00:24:50 – Jacob: Ja, det är ju exakt samma sak där. Det är ju en doskurva där också antagligen. Sen är ju problemet där med socker att vi vet ju inte om Alltså där är ju inget positivt som man känner till med små doser heller. Från socker, sockermolekylen socker. Så tillsatt socker, jag tror det är bäst att nolla det egentligen. Men jag tror inte det händer någonting om du ligger på 5% av ditt dagliga intag där. Det finns liksom inget belägg för att det händer heller. Så där verkar det vara med att tillsatt socker, ingenting bra och sen Någonstans efter en viss dos så började det bli sämre. Men då är det ju tillsatt socker. Får du i dig sockret via frukt så verkar det ju bara ju mer frukt desto bättre i princip. Så den är ju lurig. Men sen har man ju inte testat det här på något vettigt sätt heller.

De här små doserna tillsatt socker på tid. Och se vad som händer där. Det finns ju studier på diabetiker faktiskt när det gäller fruktosdelen. Vilket är då, om man bryter ner socker, alltså det vi normalt kallar socker, strösocker, inte sockerarter som man flummar ihop det ibland. När man säger tillsatt socker så menar man egentligen tillsatta sockerarter. Och då är det mer saker än det här som är sackaros, alltså strösockret. Då är det laktos och det kan vara glukos och det kan vara fruktos då som jag nämnde. Maltos och lite sådana, galaktos och sådana. Alla monodisackarider kallas det. Det är en eller två molekyler med de här sockraterna. Så det var, jag tror inte någon hängde med där. Kunde ni det innan så lät det jättebra.

Kunde ni inte det innan så snurrade jag nog till det för det. Men hur som helst, bryter vi ner det här strösockret i två molekyler så är det en som är Heter glukos då som är egentligen detsamma som vi får i oss när vi äter det vi kallar normalt kallas kolhydrat eller stärkelse. Och sedan annan som kallas fruktos. Det verkar vara mest den här fruktosmolekylen som då kan ställa till det när det blir större doser. Men man har gjort det här med små dosor på diabetiker och sett att i mindre mängd så verkar det faktiskt kunna förbättra deras blodsockerkontroll lite. För fruktos höjer inte blodsockret på samma sätt som glukos gör. Men då är det också under förutsättning att man äter fruktos eller en sockermolekyl istället för starkaste molekyl eller glukos, ren glukos.

Man kan inte riktigt kalla det en homoesisk kurva, men det verkar i alla fall inte vara dåligt i en liten dos som man får i sig en sockermolekyl eller en fruktosmolekyl.

00:27:21 – Wille: Nej. Det jag tänkte på var att det finns en skillnad i saker som är designade för att vara ett gift. Till exempel det som man använder för att bespruta saker för att döda insekter. Och ett livsmedel som socker som bevisligen har negativa effekter i stora doser. Det blir bara skrämselpropaganda att säga att det är ett gift. Det är klart att det är ett gift i stora doser, men det är även vatten. Det blir meningslöst för då ska allting vara ett gift helt plötsligt.

00:27:52 – Jacob: Ja, så är det ju. Det är lurigt, men man ska inte kalla det ett gift. Sen är det ju ett problem idag. Att många får i sig för mycket socker. I alla fall får i sig för mycket livsmedel med gott om tillsatt socker i. Jag personligen tycker att det är mer livsmedlen i sig som är problemet. Det är de som får oss att äta för mycket. Inte bara nuggets och pommes som jag brukar ha som exempel. Det är inget socker i det. Det är inte bra någonstans det heller. Det kan också folk äta för mycket av. Så där är mycket andra delar som man kan ha med. Men visst, socker passar ju in lite på det ändå. Dosen gör giftet där också. Men där är ju något man kan fundera kring. Jag tror tyvärr att det är fler föräldrar som oroar sig för spår av bekämpningsmedel än vad det är föräldrar som funderar på hur mycket socker de verkligen ger sina barn.

Och det är ju där det blir illa. Men det är ju för att när vi inte ger folk de här, vi brukar ju prata om det här att man inte ger riskrelationerna, man inte ger hur farligt är detta i förhållande till detta. Och framförallt när det har hela den här, precis alla som på något sätt promotar ekologiskt, detta är ju deras grej. Vi hade den här jävla Coop-reklamen, det var ju det sämsta någonsin. Ja, du åt lite med grejer som det fanns lite spår av bekämpningsmedel och sen kunde du hitta det i urinen. No shit liksom.

00:29:14 – Wille: Kroppen gör sig av med det, det är väl jättebra.

00:29:16 – Jacob: Det var väl skönt, ja. Det hade varit jobbigt om det inte kommit ut igen.

00:29:18 – Wille: För då hade det byggts upp, det hade kunnat bli farligt på sikt. Nu är det liksom väck. Sådär.

00:29:24 – Jacob: Ja, jag vet inte. Det är väl det man irriterar sig på mycket där.

Botox, cyanid och nikotin

00:29:32 – Wille: Man kanske kan köpa att dosan gör giftet när det gäller gifter. Alltså det som vi kallar det för gifter.

00:29:38 – Jacob: Det är ju sådana här riktiga… Botox, det vill du inte ha i dig alls. Sen använder man det trots allt i operationer. Man kan använda det både för bra grejer och för estetiska saker. Man använder det på personer som har spasticitet kallas det. Folk som är födda med en CP-skada. De har en hjärnskada sen de var unga. Eller innan de föddes kan de ha fått den också. Som gör att, ja, det är ju det klassiska. Alla vet vad jag menar när jag säger det där. Men de här personerna då som har i alla fall Cerebral pares då eller CP. De kan… Får botox bara för att minska hur mycket deras muskler spänner sig. För att de kan få något som man kallar för kontrakturer. De kan få väldigt ont av det och sådana här saker. Så man kan ju använda det i sådana olika neurologiska skador.

Där folk inte kan kontrollera sina nerver utåt. Så att musklerna hela tiden spänner sig. Då kan man använda botox för att släppa på eller bedöva nerven i princip.

00:30:37 – Wille: Att döda nerven till och med.

00:30:40 – Jacob: Man brukar få ta det i omgångar. Så jag tror inte den dör helt.

00:30:43 – Wille: De dör och sen växer de tillbaka. Det brukar vara tre månaders intervaller. Men det är ett ganska bra exempel på det. I rätt dos med rätt applikation så är det kanon. Men får du in det i blodbanan på fel ställe, då dör det knallfall.

00:30:58 – Jacob: Cyanid, det är möjligt att det skulle kunna vara en homesisk kurva, men då ska det vara så jädra små. Det finns vissa gifter där det dör av ett mikrogram. Då är det ett gift på riktigt.

00:31:12 – Wille: Poängen är att när man blandar ihop de här sakerna med socker så blir det löjligt. Det säger något om socker som det inte är. Det är inte dödligt i de här smådoserna och det har inte de här negativa effekterna i de här smådoserna heller. Men när man säger att det är ett gift, då antyder man det.

00:31:32 – Jacob: Ja, jag tycker inte heller man ska kalla socker för gift, men vi har ju till exempel rökning kan man väl kanske kalla att det innehåller gifter.

00:31:38 – Wille: Nikotin är ju ett insektsgift, så det är väl rätt rimligt.

00:31:42 – Jacob: Ja, precis, men det dödar ju ändå långsamt, det är ju inte cyanid. Så där är det också lurigt. Men där tycker jag också att man ska ha en relation på det. Men det är ju giftigt nog, eller farligt nog. Man har ju inte tänkt igenom det ordentligt när man röker kan man väl säga. Tycker jag generellt sett. Det är många risker för lite bonus.

00:32:02 – Wille: Men det vore kul att se om det fanns en sån gynnsam effekt med väldigt små doser tobaksrök. Inte orimligt på något sätt.

00:32:11 – Jacob: Nej, det är fullt möjligt.

Individuella skillnader och non-responders

00:32:18 – Wille: Jag tänkte på en annan grej när det gäller dosen. Det är väldigt beroende på vem som får dosen. Hur de reagerar på den. Jag läste en studie om det. Det har varit mycket prat om att folk kan vara non-responders för träning. Man svarar väldigt dåligt eller inte alls på någon form av träning. Till exempel konditionsträning. Du låter en grupp på 100 personer konditionsträna så kommer du alltid hitta 10 av de som inte svarar alls. De får inte bättre VO2-max av konditionsträningen. Då tänker man att de är immuna mot den träningen helt enkelt. Jag läste en ganska cool studie häromsistens där de hade testat det. Det de hade gjort var att de hade hittat non-responders i en grupp. Sen hade de låtit dem träna en till period, fast mer.

De hade helt enkelt ökat dosen och då såg de att de fick effekt av träningen. Inte så konstigt egentligen att när de gav dem mer stimulans så var det tillräckligt för dem för att bli bättre. Det är också något man inte tänker på. Om man tar emot det omvända, att man skulle få något negativt så är det till exempel att man pratar mycket om att ett högt proteinintag skulle vara dåligt för njurarna. Det kan man säga att det är om du har njurproblem. Men har du välfungerande njurar så ska det inte vara några problem med den mängden protein som man kan få i sig genom kosten.

00:33:40 – Jacob: Det är nog möjligt. Det skulle hypotetiskt kunna vara möjligt att paja dem om du verkligen gillar ditt pulver.

00:33:48 – Wille: Man kan ta studien från den proteinpulverglada snubben José Antonio där han tryckte i dem 4 gram protein per kilo kroppsvikt. Jag tror att de kollade det i den studien för att se hur det funkade där. Det är extrema mängder och de fick inga problem där. Hade du däremot tagit en njursjuk person, då hade de fått problem att filtrera. Vem som får det gör en stor skillnad. Det var vi inne på i tyngre rubriker när vi pratade om dokumentären om socker. När ungarna får den här mängden socker som är rimlig för en vuxen, så är det en helt annan sak. Det blir en högre dos för deras småkroppar att hantera. Men för en vuxen kanske en glass inte är något problem. Så det gör ju en himla skillnad vem man är, vad man har för förutsättningar, hur man kommer hantera det, hur ens kropp kommer reagera på stimulansen.

Jo, det är många viktiga aspekter att tänka på när det gäller doser.

00:34:45 – Jacob: Det var ganska kul när du sa studier där, för det var det vi pratade om när Mikael Mattsson var med. Att de inte hade gjort någon sådan studie. Det var någon som lyssnade på podden där, måste det ha varit ju.

00:34:54 – Wille: Ja, för den var ganska ny. Alltså, fan, undra om inte det var en svensk som gjorde den.

00:35:00 – Jacob: Det här får vi kolla.

00:35:03 – Wille: Det var en schweizare, men det är nästan svenskt.

00:35:07 – Jacob: Det är gott du gör dig missen. Träning är annars typexemplet. Alla vet på något sätt att man kan träna för mycket. Men samtidigt vet alla att träning är bra för en och alla vet att det är dåligt att röra på sig. Så där har du återigen den här doskurvan. Det blir bra vid rätt dos. Det blir dåligt vid en för hög och det blir dåligt vid en låg. Jag har fortfarande så svårt att svälta att folk aldrig kan acceptera det här med att Allting vi tar upp här blir dåligt i höga doser. Så fort någonting kallas gift i höga doser så antar folk att det är giftigt även vid låga doser.

00:35:49 – Wille: Då ska ju träning också vara ett gift.

00:35:51 – Jacob: Ja, precis.

00:35:54 – Wille: Då ska det vara lika farligt att gå och lyfta vikter som det är att äta socker. Kalorier?

00:36:01 – Jacob: Mat? Ja, exakt. Äter du inga kalorier så dör du. Äter du för mycket kalorier så dör du inte direkt, men det är verkligen inte bra för din hälsa på lång sikt. Men äter du en rimlig mängd?

00:36:11 – Wille: Kanon!

00:36:13 – Jacob: Allting det här med maten är ju det tänket folk har. Kolhydrater. Man ser att högt blodsocker är farligt. Kolhydrater höjer blodsockret. Alltså är en kolhydrat farlig. Det är roliga resonemang egentligen så fort man funderar lite kring det.

00:36:33 – Wille: En annan rolig grej

Homeopati och hur koffein fungerar

00:36:34 – Wille: som kommer in när det handlar om dos. Det är ju ett alternativt sätt att se på det här. Nämligen homeopati. Det är ju ett roligt exempel på när man har tagit det här och flippat det helt fullständigt. Där är det ju så att en obefintlig dos är oändligt mycket starkare än en befintlig dos. Det man har gjort är att man har spätt ut den aktiva ingrediensen. Låt säga att man tar koffein för att bota sömnbrist. Vi går inte in på varför man skulle ta koffein för att bota sömnbrist, för det är också en annan rolig grej. Men det gör man. Så spär man ut det tills det statistiskt sett inte finns en enda molekyl kvar i brygden man håller på. Då ska det ha potentierat det här, så att det är mer effektivt än att bara… Du kanske ser det som en homesisk kurva där?

Det är det jag funderar på också, att det ska vara så jävla lite. Att de har listat ut det.

00:37:32 – Jacob: Jävla lite så är koffein sövande istället för uppiggande. Och vi skrattar. Vi har rätt att skratta, för i de doserna kommer du inte ha någon fysiologisk verkan alls. Det koffein gör är att när vi är vakna så är det en del av hjärnan, nu kommer jag ta det här jätte såhär, Nu får det låta väldigt… Det är lite fel, men det blir förklarligt eller lättförståeligt. Det är en del av hjärnan som har en mängd receptorer. När vi är trötta så kommer det ämnen hela tiden, eller bildas ämnen i hjärnan som binder till de här receptorerna. Ju fler receptorer som är upptagna av de här ämnena som hjärnan har bildat, desto tröttare blir vi. Det koffein gör är att koffeinmolekylen kommer dit och sätter sig på en av receptorerna. Men den har inte den nedtröttande effekten.

När vi får i oss koffein så tar vi plats för de här andra ämnena som egentligen ska trötta ut oss. Då håller vi oss pigga, eller vi blir lite piggare för att de här trötthetsmolekylerna inte får göra sitt jobb och trötta ner oss. Så jag vet inte riktigt hur det skulle funka med en låg dos koffein?

00:38:50 – Wille: Koffein kroniskt ger faktiskt trötthet och det är väl förmodligen för att man uppreglerar de här adenosinreceptorerna så att man ger mer möjlighet att binda. Så kanske om du håller på att ta en liten dos koffein som inte är tillräckligt för att göra dig pigg men ändå skapar en stimulans för att öka de här receptorerna. Det borde i och för sig inte funka då. Då blir det ändå på tid, på sikt, du får trötta ut dig.

00:39:16 – Jacob: Nej, koffein är kanske ett av de här exemplen där det inte finns en hometisk effekt. För det finns ju de här sakerna där det bara är från ingen effekt, ingen effekt, dåligt. Eller ingen effekt, ingen effekt, bra. Eller då lite dåligt, sämre, jättedåligt. Eller lite bra, bra, skitbra. Men de är väldigt ovanliga. Det allra vanligaste är det här som vi har gått igenom. En U-kurva eller en J-kurva beroende på vilket håll effekten är. Om det är bra eller dåligt eller hur vi ser på det.

00:39:52 – Wille: Så har man en sweet spot där man ska ligga för att få de positiva effekterna och så få av de negativa som möjligt.

00:39:58 – Jacob: Exakt, exakt.

00:40:00 – Wille: Det är typ det man kommer fram till när det gäller dos.

00:40:04 – Jacob: Det är väl det. Vi har raljerat på i 45 minuter och egentligen bara fått ut en sak.

00:40:10 – Wille: Kurvan.

00:40:11 – Jacob: Tänk på kurvan. Det är så dumt att prata om kurvor i ljudmedia. Det är ljudmedia, men alla vet hur ett U ser ut. Min dotter kan det, hon är 3,5 så jag litar på att ni lyssnar och förstår vad vi syftar på.

00:40:23 – Wille: Men ett omvänt U, vet man hur det ser ut?

00:40:26 – Jacob: Nej, Emilia hade inte greppat det, men en J-kurva fattar man ju då istället. Eller det hade ni också på samma håll ju, vad dum jag är.

00:40:33 – Wille: Ja, det där är knepigt. Men det jag skulle säga var att man kan googla det här. Det är inte knepigt Wille. Jag tycker det är knepigt när man får det här berättat för sig. Jag måste se det själv. Jag tycker faktiskt man kan göra så att man kan titta på det själv och så kan man fundera på de här exemplen. Till exempel det här med alkohol. Träning Wille. Detta är en träningspodd, ingen alkoholpodd.

Optimalt proteinintag och avslutning

00:40:55 – Jacob: Träning är det ultimata exemplet tycker jag. Alla vet, rör på dig, hittar du din sweet spot så är det jättebra för hälsan. Men man kan träna för mycket. Och tränar man mindre än den här kanske optimala gränsen. Jag kom på en annan rolig grej här innan vi avslutar också. Det vi var inne på här från början. Det här rekommenderat dagligt intag och optimalt dagligt intag. Vi sa det här optimalt, det är flummigt egentligen. Det är väl lite kvacksalva. Jag kom på ett där vi faktiskt vet ungefär vad det skulle kunna vara för en tränade person. Det har vi protein faktiskt. Det rekommenderade dagliga intaget för protein ligger antingen på 0,6 gram per kilo kroppsvikt och dag eller 0,8. Det är lite Jag vet inte, det verkar som att de flesta kör på 0,6 nu.

Det är det man behöver för att klara sig. Det är inga svenskar som ligger i närheten av det. Det är fattiga länder där man kanske i princip bara lever på majs eller bara på kassava eller vad de nu har att äta på sin gård. Och så har de väldigt lite proteinkällor, så där kan man få proteinbrist. Men det händer inte oss. Men oavsett, det är ju där gränsen är så att de flesta, när ett land äter över 0,8 eller 0,6 då så kommer det att vara proteinbrist i befolkningen. Eller det kommer vara väldigt, väldigt ovanligt. Det kanske är de 5% till då som behöver ännu mer. Men för en styrketränande individ för att få ut det mesta av sin träning. I alla fall om vi har som mål att bygga muskler så vet vi att det blir bättre om du kommer upp mot kanske 1,6.

Däromkring 2. Vi vet inte den exakta gränsen. Det är möjligt att det skiljer sig lite mellan människor där också. Antagligen gör det ju det. För vi har ju den här normalfördelningskurvan. Men där har vi ett exempel faktiskt där man Där man ändå vet, där det finns ett RDI. Där man ändå kan säga att här finns också ett optimalt dagligt intag och vi ska använda den tarmen. Men bland vitaminerna och mineralerna så finns det inte egentligen. Det är väldigt dåligt undersökt och det är antagligen inte särskilt lätt att hitta heller.

00:43:09 – Wille: Nej, där kan jag också tänka mig att det beror väldigt mycket på kontext. Vem är du? Vilken situation i livet? Är du en hårt tränad individ inför ett träningsläger så kanske ökat C-vitamintag är en bra idé, men är du någon annan så kanske det inte är det. Det finns ju väldigt många sådana exempel där det kan skilja sig. Att hitta det bland de som går ut till en hel befolkning, det kommer ju vara helt omöjligt.

00:43:32 – Jacob: Ja, och sen är det också så att många av de här mineralerna och även lite vitaminer och så, de är ju beroende av vad vi äter samtidigt. Alltså upptaget kan förändras beroende på hur vi kombinerar olika livsmedel. Du har inte så mycket nytta av det här optimalt dagligt intag och sitta och räkna med en kalkyl. För du vet ju faktiskt inte exakt ändå hur mycket din kropp tar upp av det här du äter. skippa skitmaten, ät råvaror så löser det sig med de här grejerna i princip.

00:44:01 – Wille: Men apropå protein då. Var kan man handla det någonstans?

00:44:05 – Jacob: Jag skulle köra lite reklam. Är det bra övergång? Ja, man kan köpa det överallt. Det är billigt med linser, bönor. Det är bra proteinkällor. Havregryn är en fantastisk billig proteinkälla. Sen är det inte fullvärdigt, så man kan inte bara leva på havregryn, men det är bra om du kombinerar med alla grejer.

00:44:28 – Wille: Men finns det havregryn med kanelbullesmak? Det gör det nog inte. Var finns det protein med kanelbullesmak?

00:44:37 – Jacob: Du rekommenderar inte ens vi kanel. Nej, men vi ska bli lite seriösa. Men det var ju seriöst det andra jag sa också. Det är jättebra att käka de proteinkällorna före det andra egentligen. Men det vi sa här med 1,6-2 gram per kilo kroppsvikt. De flesta ligger inte där om man äter en normalsvensk som kostar utan då ligger de genomsnittet på 1,2-1,3 gram per kilo kroppsvikt. Så om man bara tränar och man inte rör på sig annars så har man ett högre kaloribehov än den generella befolkningen. Så ligger man möjligen lägre om man inte tänker på att käka mer linser, bönor, kvarg, kycklingfilé och sådana här saker. Då är det behändigt och gott med proteinpulver. Och på tyngre.se så har vi, eller deras butik så finns det om ni vill hjälpa mig och Wille lite, sponsra oss.

Och ni ändå köper de här grejerna. Så gå in på, där uppe står det, vad är det?

00:45:32 – Wille: butiken så står det profiler rekommenderar.

00:45:35 – Jacob: Profiler rekommenderar, det är jag och Wille då. Och så har vi skrivit lite kort om varför vi rekommenderar olika saker. Det är mest kläder, det är en grön tischa för att Wille gillar Hammarby. Det är inte så seriösa motiveringar för många av grejerna. Men absolut, vi gillar tyngre, hoppas ni gillar tyngre. Så bara in och hjälp till om ni ändå köper grejer.

00:45:59 – Wille: Då gör vi så här att vi avslutar och så hörs vi när vi hörs. Det gör vi.

00:46:02 – Jacob: Ha det gött. Tja.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *