Depression och transfettsyror – ny studie

Den mänskliga hjärnan är unik jämfört med andra djurs om man ser till sin storlek i förhållande till kroppen. Man har uppskattat dess energiförbrukning till cirka 240 kcal/kg vävnad/dag (hjärnans vikt x 240 kcal alltså, inte kroppens), eller 22 procent av en individs basalmetabolism (1). Hjärnan behöver således massor av energi så det är ingen kioskvältare att påstå att vad vi äter lär påverka vår hjärna. Hjärnan består mestadels av fett men dess absolut primära energikälla är glukos.
Det finns många studier som pekar på att man bland annat kan komplettera depressionsbehandling med tillskott av omega-3 (2). Det såg man i en meta-analys av studier om tillskott av omega-3 för människor av olika grader av nedstämdhet. Dock kunde just den meta-analysen enbart se någon signifikant effekt hos de med allvarlig depression. Vidare behöver inte heller extra omega-3 gör skillnad, det kan även vara så att brist på omega-3 ökar risken för den typen av sjukdomar (3). Det skulle ju i så fall kunna antyda att de som lider av depression redan har brist på den typen av fett och att snarare en återställning av balansen är vad som krävs, inte att farmakologiska doser har extra effekt för den som inte har brist. Även när det kommer till sjukdomar som Alzheimers finns teorier om att omega-3 kan spela in (4). Det är inte klarlagt men vad jag vill påpeka här är att man de facto diskuterar olika typer av fetters inverkan på hjärnan, både kognitiv degeneration men även för depressioner.
Med den lilla bakgrunden skall vi därför gå vidare till en nypublicerad studie om just fettsyror och depressionsrisk. Studien publicerades tidskriften PLoS One och har titeln ”Dietary Fat Intake and the Risk of Depression: The SUN Project.” (5). Låt oss ta en titt på den!

Studien

Syftet med den här studien var att undersöka huruvida ett eventuellt samband kan föreligga mellan intag av olika typer av fettsyror och incidens i depression i en kohort. Kohorten bestod av spanska universitetsalumner (här kan du läsa en beskrivning av ordet ’alumn’) som rekryterats mellan 1999 och 2010 och där man samlat in data om deras matintag. Det här är en stor kohort vars data används i många olika studier, något som är väldigt vanligt i den epidemiologiska kostforskningen. Datainsamlingen gjordes med ett matfrekvensformulär, food frequency questionnaire (FFQ) och du kan läsa mer om hur man i observationsstudier har koll på folks matintag här. Fettintag, fettkällor samt förhållandet mellan n-3:n-6 analyserades.
För den här studien exkluderas först alla de individer som rapporterade ett energiintag som var utom de gränserna som kändes rimliga i studien, mindre än 800 kcal per dag eller mer än 4000 kcal per dag. Dels kan de vara så att personer som anger såna siffror har registrerat helt uppåt väggarna fel men det kan även vara ett sätt att för forskarna undvika outliers vars registreringar stör spridningsmåtten i statistiken. Om enskilda individers registreringar riskerar att göra det sammantagna resultatet mer svårtolkat plockas de ofta bort. Vidare exkluderades man även om där fanns en historia av cancer eller hjärt- kärlsjukdom samt att man slutligen plockades bort om man redan led av depression.
Vid uppföljning undersökte man depressionsförekomst genom att fråga om man någonsing diagnostiserats med depression under tiden sedan baseline (‘Have you ever been diagnosed of depression by a medical doctor?’) eller om man regelbundet tagit antidepressiva läkemedel under tiden.
Hur mycket av de olika fettyperna man åt delades in i kvintiler (femtedelar) där man tittade på mättade fettsyror (SFA), enkelomättade fettsyror (MUFA), fleromättade fettsyror (PUFA) samt transfettsyror (TFA).

Resultatet

Efter all exklusion av deltagare kvarstod här 12 059 stycken, 5 038 män och 7 021 kvinnor. Genomsnittlig ålder vid baseline var 37.5 år (standardavvikelse, SD, på 11.5).
Totalt sett rapporterades en incidens av 657 depressioner. För den övre kvintilen av transfettsyror var incidensen högst, 48% högre än för den lägsta kvintilen. För både PUFA och MUFA var sambandet motsatt, där såg man en lägre förekomst. Intaget av n-3 och -6 var inget som i den här studien visade någon association och vid analys av specifika livsmedel såg man ett samband av lägre förekomst när olivolja konsumerades mest men en högre när smör konsumerades mest. Inget samband för varken högre eller lägre förekomst nämns med avseende på SFA men tittar man i statistiken ser man i alla fall att i den övre kvintilen förekommer flest insjuknade efter transfettgrupperna, 145 personer av 14 394 i den övre SFA-kvintilen respektive 159 personer av 14 605 o den övre TFA-kvintilen. Men korrelationen för SFA var alltså inte statistiskt signifikant.
En statistisk korrigering gjordes för de som fått depressionen tidigt i studien, inom de två första åren. Där exkluderades 257 personer men sambandet blev inte mindre utan till och med starkare. Därefter analyserades återigen datan med exklusion av 54 deltagare som fått diagnosen efter mer än åtta år samt att 174 deltagare som rapporterade depression enbart baserat på läkemedelsbehandling (och ingen diagnos). Nu var inte längre korrelationen helt statistiskt signifikant men en klar trend ändå, p=0.06.
Kort sagt: De som drabbades mest av depression under studiens gång var även de som åt mest transfett. Transfett var den konsumtionen som bäst associerades med riskökning men även smörkonsumtion var högre bland de som fick depression. De som fick mindre depressioner konsumerade större andelen av sitt fett i form av MUFA, PUFA och olivolja.

Mina reflektioner

En ytterst svårtolkad studie vars resultat jag inte riktigt känner att jag vill dra någon större slutsats ifrån. I observationsstudier är det alltid omöjligt att ge svar om att x orsakar y och likaså här. Men det var ändå ganska tydliga associationer för TFA-intag.
Ja kanske är det så att de som drabbades under studiens gång redan var känsliga på förhand och att personer i riskzonen för depression äter sämre? Det är ingen orimlig tanke att man under en period där man mår sämre och sämre psykiskt även äter sämre och sämre. Den tanken är dock något som man korrigerat ganska bra för genom att plocka bort de som fick depressionen tidigt men jag tror fortfarande att det kan spela in. Det är ju inte så att alla som på något vis är i en riskzon redan får depression efter två år. En annan brist är att man inte får någon bra koll på vilka livsmedel som konsumerades mer då intaget av transfettsyror var högre. Enbart olivoljan och smöret redovisas ju specifikt och mer ingående detaljer där hade varit önskvärt.
Plus i studien är ju den longitudinella designen där ingen var sjuk vid start, samt den stora kohorten med både män och kvinnor. Dessutom finns biologiska förklaringar till varför dessa samband skulle kunna vara kausala. Det finns massor av vetenskapligt stöd för att delvis härdat fett med industriellt framställda trenafettsyror ökar risken för hjärt- kärlsjukdom. Det i sig innebär mer inflammationer i kroppen och högre inflammationsgrader i kroppen är kopplat till ökad förekomst av depressioner. Även här kanske hypotesen om omega-3 kan spela in då omega-3 är antiinflammatoriskt? Forskarna diskuterar vidare hur inflammationer stör neurotransmittorers metabolism, minskar tryptofannivåer och försämra expression av Brain-Derived-Neurotrophic-Factor (BDNF). Det sistnämnda är en peptid som enligt forskarna visat sig förekomma i lägre grad hos individer med depression samt att peptidens mängd ökar vid antidepressiv behandling. Den krävs för att axoner skall växa från nervcellerna för deras överlevnad och funktion.
Detta är naturligtvis spekulationer men för att ett fynd från observationsstudier skall anses någorlunda trovärdigt bör det även kunna stärkas med hjälp av fysiologiska förklaringar. Men OM nu sambandet är kausalt, och det finns en fysiologisk förklaring här, kan man ju också undra om det är transfettsyrorna i sig som är boven eller om det är så att mängden fett från mer gynnsamma källor minskar? Exempelvis var ju intaget av olivolja lägre där och olivolja är rikt på antioxidanter.

Slutord

Det är som alltid ytterst svårtolkat när man undersöker sjukdomar som utvecklas över tid och försöker se samband med kostkomponenter. Men i vilket fall som helst är ju studier om transfettsyrornas hälsoeffekter intressanta. Särskilt när man, som här, även vidgar undersökningarna till fler typer av sjuklighet än enbart metabola sjukdomar.
/Nicklas
1. McClave SA, Snider HL. Dissecting the energy needs of the body. Curr Opin Clin Nutr Metab Care. 2001 Mar;4(2):143-7.
2. Appleton et al. Updated systematic review and meta-analysis of the effects of n–3 long-chain polyunsaturated fatty acids on depressed mood. Am J Clin Nutr 2010;91 757-770
3. Parker G et al. Omega-3 fatty acids and mood disorders. Am J Psychiatry. 2006 Jun;163(6):969-78.
4. Morris MC et al. Consumption of fish and n-3 fatty acids and risk of incident Alzheimer disease. Arch Neurol. 2003 Jul;60(7):940-6.
5. Sánchez-Villegas A et al. Dietary Fat Intake and the Risk of Depression: The SUN Project. PLoS One. 2011 Jan 26;6(1):e16268.