Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Peter Glas, fysansvarig på Svenska Handbollsförbundet och fystränare i Eskilstuna Guif. Peter berättar om sin resa från fotbollsspelare och fotbollstränare i Strängnäs och Eskilstuna City till att lämna IT-branschen och ta klivet över till elithandbollen. Samtalet tar även upp hur han sent i karriären började läsa tränarprogrammet på GIH, utmaningarna med att kombinera elituppdrag i landslaget med obligatorisk närvaro samt hans C-uppsats om konsekvenserna av tekniska fel i svensk och dansk herrelithandboll.
Diskussionen går vidare till hur fysträningen fungerar i svensk handboll jämfört med internationella toppligor och andra lagidrotter. Peter lyfter skillnaderna i ekonomiska resurser mellan svensk herr- och damhandboll, där väldigt få damklubbar har arvoderade fystränare. Han beskriver också kulturkrockar mellan olika länders träningsfilosofier – från cirkelträning på plan i Spanien till bålträning och tung styrka i Frankrike – samt den svåra målkonflikten mellan klubblag som vill vinna nästa match och ett landslag som bygger långsiktigt mot mästerskap som OS i Tokyo 2020.
När det gäller själva träningsupplägget betonar Peter vikten av att först definiera vad spelaren behöver utveckla på handbollsplanen innan man väljer metod, snarare än att kopiera trender från fitnessvärlden. Han resonerar kring utmaningen att få överföring från gymträningen till spelet på plan, hur man använder och nyanserar kravprofiler utifrån position och individ samt hur Eskilstuna Guif arbetar med veckovis belastningsstyrning via Sideline, träningsdagböcker med Session RPE och pulsmätning. Dessutom förklaras varför tester av readiness och hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) kräver dagliga mätningar för att ge tillförlitlig vägledning.
En stor del av avsnittet ägnas åt det forskningsprojekt som Peter driver tillsammans med Micke Mattsson inom handbollsförbundet med hjälp av det tyska LPS-systemet Kinexon. Med tolv antenner runt spelplanen samlar de in positionsdata från matcher i herr- och damligan för att kvantifiera vad handboll faktiskt innebär i löpta meter, sprinter, accelerationer, decelerationer och hopp. Peter förklarar svårigheten i att skilja ren spelarbelastning från matchavgörande prestationer i statistiken och hur en framtida sensor i bollen, kombinerad med videosynkning, skulle kunna ge ännu större taktiskt värde.
Samtalet skiftar sedan fokus till skador och skadeförebyggande träning hos unga handbollsspelare. Utifrån data från Folksam och tidigare arbete av bland andra Waldén konstateras en oroande ökning av knäskador hos flickor och axelproblem hos pojkar i åldern 15–19 år. Peter kopplar detta till den kraftiga belastningsökning som sker när spelare börjar på handbollsgymnasium, går till elitföreningar och samtidigt åker på ungdomslandslagsturneringar på sommaren utan tid för uppbyggnad och återhämtning. Trion uttrycker även frustration över att tränare ofta väljer bort dokumenterat effektiva program som Knäkontroll och Nordic Hamstrings trots stark evidens från bland andra Grete Myklebust.
Avslutningsvis jämförs svensk talangutveckling med den franska modellen, där större spelarunderlag och certifierade förbundsgymnasier ger helt andra förutsättningar, vilket enligt Peter gör att Sverige måste arbeta ännu smartare med sina resurser. De pratar även om akademikerns växande roll i svensk lagidrott och Peters intryck från Sport Analytics Conference i Boston arrangerad av MIT. Slutsatsen är att datadriven analys i stil med Moneyball har stor potential i lagidrott, men bara om man lyckas omvandla stora datamängder till begripliga och användbara beslut för tränare på planen.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och presentation av Peter Glas
00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Godmiddag Wille.
00:00:30 – Wille: Tja, hur är läget?
00:00:32 – Jacob: Ja, vi pratades igår så det har inte hänt så mycket. Jag vet, det här är fejk. Nej, jodå, det är bra. Det är inget att klaga på. Tabletterna har fått sin verkan nu så nu är mitt knä fint igen. För närvarande i alla fall. Hoppas det inte kommer tillbaka för en tredje gång.
00:00:50 – Wille: Nej, som sagt, det där är läskigt. Vi har med oss en gäst idag. Vi ska gräva lite i en idrott som inte har varit inne så, eller vi har ju visst varit inne på den. Två gånger har vi varit inne på den. Två idrotter kommer vi gräva i idag, säger Wille. Ja, precis. Vi skippar det där. Vi har med oss Peter Glas. Välkommen.
00:01:09 – Peter: Tack så mycket.
00:01:10 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:12 – Peter: Det är fantastiskt bra. Även om jag har, som sagt var, de sista dagarna kanske av en man called, i kroppen fortfarande. Ska försöka klara av den här arbetsveckan också och sen se om helgen kan göra något gott.
00:01:26 – Wille: Ja, en soldat är du. Oh ja.
00:01:30 – Jacob: Tapper.
00:01:34 – Wille: Jacob har i alla fall en riktig infektion att skryta med. Det är en recidividerande knäinfektion. En återkommande knäinfektion. Vi pratade lite innan här, när vi började spela in, att du är lite av en doldis. Du befinner dig lite i bakgrunden, ungefär som jag. Så det kanske inte är så många som har hört talas om dig. Men om du vill ge en bakgrund till var du kommer ifrån?
00:02:01 – Peter: Ja,
Från fotbollsspelare till fystränare i handboll
00:02:02 – Peter: hur långt ska jag gå, tänkte jag säga. Jag är 40 år, har varit i idrotten de sista 35, känns det som. Varit tränare i 20 kanske. Född och uppvuxen i Strängnäs. En liten by mellan Örebro och Stockholm. Var fotbollsspelare fram tills jag var 18-19 eller nåt sånt där. Jag har väl en idrottsmerit som är en ljumskskada ungefär. Som resulterade i att jag slutade idrotta. Jag är inte helt säker idag sådär 22 år senare om det är att jag verkligen hade så ont eller om jag bara var rätt trött på att träna. Så blev jag tränare direkt efter det. Som fotbollstränare i ett lokalt lag hemma i Strängnäs. Jag gick tränarutbildningarna, var juniortränare, blev A-lagstränare. Men någonstans på vägen där så, i fotbollens stegutbildning så tror jag att det är mellan steg 2 och 3 eller nåt sånt där, som det hette en gång i tiden.
Det märks hur gammal man är när man kan prata stegträning eller stegutbildning på fotbollsförbundet.
00:03:01 – Jacob: Ja, det slutade de med för en 12-13 år sedan i alla fall.
00:03:04 – Peter: Typ. Nånstans där, om det är mellan ettan och tvåan eller tvåan och trean så har man ju träningslära som var en separat gammal kurs. Då blev jag rätt nyfiken när jag gick igenom den på Bosön och undrade att det här var ett ganska svart hål. Man kan väl säga, det ligger fortfarande lite kvar, att traditionen om fysiologi och träningslära i fotbollen var väl mer… Man tränade som sin förra tränare gjorde. den tränare som sin förra tränare gjorde och sen var vi fyra, fem decennier bak i. Fanns det en sjö att springa runt så sprang man runt den. Det är väldigt sant det alltså. Det var geografiskt baserad individualisering och periodisering. Jag blev bara mer och mer intresserad under den perioden. Någonstans på vägen Så tyckte jag att jag hoppar på det här och försöker lära mig lite mer och bli en bättre fotbollstränare egentligen var det då.
Det var ju det som var syftet. Så då började jag läsa på Bosön på fystränarutbildningen, FTU heter det väl, en av de första årgångarna där. Så läste jag den och i samband med det så skulle man ha en praktik eller en mentorskap för en idrottare så fick det inte vara i sin lokala klubb. Så jag sökte mig till Eskilstuna City, då i division 2, och frågade om jag fick ta hand om en spelare. Så fick jag ta hand om två. Det var Andreas Alm som var tränare då i City. Också en Strängnäsbo. Så tog jag hand om två spelare, så tog det väl kanske en vecka och så tyckte de att kan du inte bli fystränare för hela laget? Och sen tog det väl två veckor till så kunde jag kanske bli assisterande också till Andreas. Sen tog det en vecka till och sen gick Andreas till AIK.
Sen var jag i City några år och då hade jag blivit lite mer fys-tränare. Jag jobbade fortfarande inom IT-branschen men fick chansen att efter två år i City så ville de att jag skulle vara där oftare. Jag reste ganska mycket i det andra jobbet jag hade. Så då valde jag att hoppa av IT-branschen och bli tränare på heltid. Eller, det där var ju en lögn. Jag blev ju kanslist också i klubben. Vaktmästare slash tränare.
00:05:22 – Jacob: Ja.
00:05:23 – Peter: Så sa man att jag är professionell tränare för jag är heltidsanställd. 60% lön, 120% arbete. Jag hoppade av IT-branschen och blev tränare på heltid. Och var väl fortfarande kvar i City i kanske två år till. Innan jag fick en förfrågan från den lokala handbollsklubben i Eskilstuna, Eskilstuna Guif. i elitserien och kom över och blev fystränare för deras herrlag. Så körde jag parallellt ett år som fystränare i City och sen tränare i Guif. Sen efter ett år så beslutade jag att jag hoppade av City-uppdraget och bara blev handbollstränare.
00:06:03 – Wille: Hur pass stort steg skulle du säga att det är att gå från, för det är ändå två helt olika idrotter?
00:06:08 – Peter: Ja, det är ju… När man tittar tillbaka, jag tror att jag tycker att det är ett större steg idag när jag tittar tillbaka. Jag har nu varit i Guifit, tror jag, jag tror att det här är sjätte säsongen eller sjunde säsongen. Så jag tycker att det är ett större steg idag än jag tyckte att det var då. Men det har väl att göra med erfarenhet och kunskap. Man tycker väl att man är skitduktig när man kommer ut från en tränarutbildning och är nyutexaminerad efter fyra helger och sen kan man allt och sen inser man att man tio år senare kan mindre än man kunde den helgen. Så jag tycker att steget är större idag i takt med att jag också har lärt mig mer om sporten. Så jag kan ju mer om sporten idag och förstår sporten mycket mer. Det var ett skämt på sociala medier som gick runt i Eskilstuna då att man hade sett Peter Glas skrika offside på en handbollsmatch.
Det var en viss sanning med modifikation men så illa var det väl inte. Jag tycker att det är nog… Idag så tycker man att det är ju liksom… Nu förstår man ju sporten handboll. Men jag tror att det är… Det svåra, fortfarande, det är ju att man själv aldrig har spelat handboll. Jag kommer alltid nog tycka att jag har lättare att förstå sporten fotboll i och med att jag har spelat själv.
00:07:25 – Jacob: Men du föredrog ändå handbollen. Var det en skillnad i ersättning, eller var det bättre arbetstider? Eller vad var det som gjorde att du ändå valde handbollen?
00:07:34 – Wille: Du kan inte tro att det är själva sporten?
00:07:36 – Jacob: Nej. Jo, men jag kan ju tänka mig att det är för att i handboll så har ju fysträningen en större status. Man kan väl känna att man kanske bidrar mer om man jobbar med ett handbollslag än om man jobbar med ett fotbollslag. I fotbollen är man ju ofta liksom sista lösningen på något sätt. Vi plockar bort fysen den veckan. Det behövs inte. De är lite slitna, så låt oss plocka bort det som vi blir minst slitna av.
00:08:03 – Peter: Nej, men jag tror att just i den här situationen så var det Det var väl en liten kombination egentligen, att jag tyckte väl att, nu ska jag uttrycka mig lite diplomatiskt. Det var väl en mer positiv miljö just det sista året, när jag var både i handbollen och fotbollen, så tyckte jag att det var en positivare miljö i just handbollen. Framförallt i min arbetsmiljö kan man säga. Sen var det också så att i fotbollen så hade vi träningar 19-21 beroende på. Vi var ju nummer ett i stan kan man säga, så vi hade 5-7 flera dagar. Men handbollen tränade klockan tre också, så det var en kombination av. Det var inte så att jag valde för arbetstider, men helheten gav ett mycket bättre koncept kan man säga i handbollen.
00:08:53 – Jacob: Jag vet att det är många som jag är bekant med eller som känner väl som också upplevt det här. Man orkar vara i de här föreningarna som inte är riktiga proffs i ett par år. Men sen de här kvällsträningarna hela tiden. Man tröttnar till sist. Det är jobbigt. Så kan man ju vara där gärna en timme innan och sen sitter man kvar och snackar efter så är det liksom, du är av med hela kvällen och så sitter du där på dagarna och kanske inte har så mycket att göra men det är ingen annan som är… Ingen annan att umgås med för de är ju iväg på sitt jobb liksom.
00:09:24 – Peter: Ja, och liksom det är ju… Sen är det ju det att det gick över till handbollen var ju att det gick över till liksom den yttersta eliten. Mm. Om man kan säga på svensk nivå. Det var liksom det högsta så att man var ju lite annorlunda förutsättningar. Kanske inte ekonomiskt just när jag gjorde bytet genom att jag var Jag var faktiskt sista året kanslist, fystränare, var inte assisterande längre i fotbollen, men jag var också lite sportchef. Och fick ta hand om sportchefsroller som att någon ringde när de hade bollskola för sexåringar lördag morgon klockan 07.30 och sa att det står en instruktör vid träningshallen. Nähä, vad ska jag göra åt det? Du kan väl komma ner och träna. Jag bor tre och en halv mil från hallen. Tack för att du ringde.
Man var lite trött på det. Sen var det steg till fullständig elit. Jag kan inte kalla svensk division 2-fotboll för elitfotboll. Nej. Om man ska vara helt ärlig.
00:10:22 – Jacob: Tycker inte jag heller.
00:10:23 – Peter: Utan att trampa någon på tårna som ändå tränar fem dagar i veckan.
00:10:27 – Jacob: Ja, men det är ju förutsättningar som är helt annorlunda i division 2.
00:10:32 – Wille: Vad hände sen då?
Fysansvarig på förbundet och studier på GIH
00:10:33 – Wille: Det stannade ju inte vid att du ville träna i Eskilstuna?
00:10:37 – Peter: Nej, jag var i Eskilstuna i, eller jag har ju varit där ett par år, men kommer knappt ihåg hur det gick till. Men jag var kanske där i två eller tre år, så fick jag Så lyste de ut en tjänst på förbundet där jag blev rekommenderad att söka tjänsten som fysansvarig på handbollsförbundet. Så jag fick den tjänsten. Jag har varit kombinerad nu de sista fyra åren. Vi startade ett talangprojekt först där vi skulle jobba med X antal individer mot Tokyo-OS 2020. Så jag var med. Först gjorde vi treårsavtal, sen har vi förlängt det år efter år. Idag är jag kvar så jag har hand om fysen, men jag har ett mindre åtagande i GUIF mot det jag hade förut när jag var nere på varje träning. Så kan man ha 20 minuter uppvärmning och sen var träningen klar för dagen egentligen, för mig.
Så nu är jag nere 2-3 dagar i veckan med GUIF och tränar dem primärt. Styrkebiten nu under säsong och sen så har jag en 80% anställning på förbundet. Så då kombinera som frysansvarig när man är med på de olika lägren och jobbar med spelarna.
00:11:50 – Wille: Inför mästerskap men också att vi bedriver, jag och en annan gammal gäst, Micke Mattsson, driver ett forskningsprojekt.
00:11:57 – Peter: Inom förbundet just nu. Sen tyckte jag att det var en bra idé precis när allt det där hände. Halvåret innan jag fick jobbet på förbundet så sökte jag till GIH för jag tyckte att nu är det dags att få lite akademisk utbildning också. Väldigt sent började jag läsa den akademiska vägen på tränarprogrammet. 37 år gammal eller nåt sånt där. Jag hävdar fortfarande att jag är en av GIHs äldsta studenter genom tiderna.
00:12:21 – Jacob: Ligger du där och pendlar då nu? Det känns som att du ska få väldigt många olika platser. Tränarprogrammet är väl på plats? Det är inget man gör på distans?
00:12:31 – Peter: Nej. Samtidigt har studierna blivit lite lidande. Min klass tog examen i somras. Det var kurser som krockade och det var obligatoriska delar. Ena kursen var beroende av den andra kursen. Helt plötsligt hade man ett EM. Jag ska väl ta examen någon dag, men jag tror att det kan bli i april i år. Så om ni ser någon ensam lastbil åka runt och står och skriker med björkris på i centrala Stockholm, så kan det vara jag.
00:13:12 – Wille: Det är lite intressant att du missar tränarutbildningen för att du är borta på ett EM och tränar. Tycker du att det tillför mycket den akademiska biten?
00:13:22 – Peter: Jag tycker väl… Nu vill jag inte kritisera tränarprogrammet eller det utbildningsinnehållet, men Det kan ha att göra med att jag kliver in, 36 eller 37 år gammal, på tränarprogrammet. Jag har varit fystränare i 10 år och har varit tränare i 17, 18, 20 år när jag kom in. Att man kanske tyckte att det var lite väl bas… Grunden var lite för grund kan man säga. På tredje kursen när man fortfarande säger ”Har ni pratat om mitokondrier?” ”Ja, men det har vi gjort i två kurser tidigare. Jag hoppas att mina klasskamrater Eller vi som klass borde kunna det här nu. Så kändes det som mycket repetition och det har jag full förståelse för. Det är ju en grundläggande utbildning. Vissa delar har varit suveräna, vissa delar har varit lite lättare på grund av bakgrunden.
Men det är en stor skillnad när man har klasskamrater som precis hade kommit från studenten tre månader innan. Och när man börjar räkna ihop hur många år jag varit tränare så har jag varit tränare längre än vad de har levt. Det är klart att det blir en mognad, eller vad man ska säga, erfarenhetsbasering som är en jätteskillnad. Sen tycker jag att det som är synd, och jag hoppas att det blir bättre med de här riksidrottsuniversiteten nu som har fått den statusen, Man kanske blir mer flexibel på de olika tränarutbildningarna som finns i Sverige. Eller på de idrottsvetenskapliga utbildningarna. Att ta hänsyn till att det är idrottare och tränare i sin nuvarande elitkarriär som vill gå de där utbildningarna. För det tycker jag är det negativa.
Begränsningen på GIH är ju att det ska vara en tränarutbildning som är i elitklass och det ska vara en elittränarutbildning. Men man kan ju inte attrahera idrottare och tränare i karriären om det är sådana krav. Där har ju Danmark kommit mycket bättre med Study for Sport, eller vad det heter, eller Study in Sport, där man kan göra upplägg där du ser mycket mer webbaserade utbildningar eller föreläsningar och man kan ha mer individualiserad tentamensschema och så. Det tycker jag att Sverige borde bli bättre på faktiskt.
00:15:35 – Wille: Är du jobbig att göra grupparbeten med?
00:15:37 – Peter: Om jag är? Jag tror att, om jag ska vara helt ärlig, så tror jag att 99% av alla uppsatser som har skickats in av mig under de här tre åren har varit bara mitt namn på. Dels är jag ju inte alltid närvarande. Det var ju någon gång på någon kurs när någon klasskamrat sa “Är du kvar i kursen?” Då dök jag upp och så var det tentadags. Det gör ju att jag tycker att det är lite tråkigt för ibland har man ju självklart missat en hel del lektioner. Men jag är inte optimal att skriva en C-uppsats med. Vad blir din C-uppsats på nu då?
00:16:16 – Jacob: Vad har du valt där? Du håller ju redan på med det här projektet med matchen. Är det bara en liten del av det, så du kör det som C-uppsats då?
00:16:24 – Peter: Nej, jag började ju… Min C-uppsats är ju om tekniska fel i handbollen. Så egentligen lite frånkopplad från det fysiologiska, vilket var… Ja, kanske lite oväntat. Tekniska fel i handboll, vad blir effekten eller utgången av dom? Vinst, förlust, tabellplaceringar. Vad händer inom 10 sekunder från att du gör ett tekniskt fel? Så man försöker få någon konsekvensanalys av hur man kanske kan förändra sitt spel och bolltempo. Har man väldigt många tekniska fel så kanske man ska sänka bolltempot. Eller så accepterar man det bara. Det var en analys av svensk och dansk herrelithandboll på antalet tekniska fel och dess effekt under fem år.
00:17:10 – Wille: Från den officiella statistiken som finns.
00:17:12 – Peter: Jag har inte pluggat på GIH i tio år om ni undrar det och skrivit slutsats i fem. Den var färdigskriven. Jag gick upp med den i april. Då förstår ni att det var 2016. Och lite såhär cliffhanger för dagens, eftersom det är bokrelease här, så skickade jag in den idag. Så det tog ju nästan bara ett år att göra rättningarna.
00:17:38 – Wille: Så det var inte så mycket faktiskt, men det var mer att den bara blev liggande. Ja, det är inget kul det där sista där när man får massa rödstruket och skit.
00:17:48 – Jacob: Ja, det är vår turtid också.
00:17:51 – Peter: Nu försöker jag inte låta som någon dryg stockholmare för att jag råkar bo där. Men det blir lite sådär också när man är mitt i det och man är i en elittränarkarriär idag. Då kanske den här sista akademiska poängen för att få ut sin Examen hamnar kanske lite vid sidan, det är inte så bråttom. Man är på landslagsnivå och man har varit med i stora turneringar. Jag vill ju göra det och jag vill plugga vidare. Jag har funderingar på master och sånt där. Men just nu så har var sak sin tid. Då blir den liggande där i ett par månader.
00:18:29 – Jacob: Sen brukar de vara snällare mot det när man börjar läsa master och sådär när vi pratar tider. Det blir mycket mer eget arbete och sådär. Det kommer nog bli lättare om du hoppar på det än att göra kandidaten. Du ska vara närvarande på det här seminariet och du ska vara här på den här praktikdagen och vad som helst. Det är mycket mindre sånt på mastern. Iallafall den jag har gått.
00:18:51 – Peter: Jag tror att det känns som när jag pratar med alla andra som varit på GIH och gjort samma sak, att det blir ett annorlunda, högre krav på kvalitet, men ett annorlunda krav på närvaro. Så får vi se.
Fysträning i svensk och internationell handboll
00:19:05 – Wille: Hoppar vi tillbaka till fysträningen då. Hur tycker du att fysträningen funkar inom det som du håller på med, men kanske svensk handboll generellt i och med att du är ansvarig i landslagen också?
00:19:20 – Peter: Jag tycker att det är ganska bra. Handbollen är ju lite som hockey, de är rätt kända för att träna en hel del fys. Då jämför man kanske oftast med fotbollen. Jämför man med den internationella rugbyn, då tränar vi kanske lite fysiskt. Men det är ju en ganska fysmedveten sport. Alla vet att det behövs. Sen är det ju en utmaning tycker jag i förutsättningar om man jämför till exempel svensk herr och damhandboll. Där damerna har en… Det är en annorlunda ekonomisk situation för dem. Det är en annorlunda resurssituation för klubbarna, vilket gör att det är ju färre antal fystränare. Mer av fysen sköts av tränaren. Kanske i flera fall också måste skötas av spelaren själv. Så det är ju en stor utmaning tycker jag.
00:20:11 – Jacob: Även på liksom det här, de som skulle kunna vara nära landslagsnivå?
00:20:16 – Peter: Det kan ju vara allt från existerande landslagsspelare, beroende på vilken klubb man är i, till många av våra unga talanger, där vi behöver fånga upp dem i tid och se till att de här spelarna får en bra grund. Det är alldeles för stor skillnad i svensk handboll, inom ligorna, för vad man har för förutsättningar.
00:20:41 – Jacob: Hur är det med damsidan där? Alltså damhandbollen, kan ni ta hjälp av SOK där med också? Så det inte bara är en 80-procentig tjänst. Hela Sverige och du har herrarna med. Det blir liksom inte… Det blir inte mycket gjort på den lilla i så fall ju.
00:20:55 – Peter: Nej, men det är ju… Ska vi säga på… På handbollsförbundet så är vi två stycken. Det är en kille på 50% också. Okej. Men… Det är ju så att vi har ju… Vi har ju ett samarbete med SOK. De gav ju stort stöd till oss i början för att göra talangprojektet. Där vi ingick i deras utmanarprogram så att säga, det som är innan Topp och Talang. Men det är ju också begränsat i hur mycket man kan nyttja dem. Jag skulle säga att det svåra är ju, nu har vi ju trots allt, på landslagsnivå så har vi, efter den här säsongen så är väl, Det är nästan hundraprocentigt föregående landslagstrupp som är proffs. Så alla är utanför Sverige. Men även där, jag stöter på klubbar i Danmark som har en fysträning som kommer ner en gång varannan vecka. Det man tittar på programmen så kan det vara att alla har fått samma program.
Man tittar igenom vad det är för moment. man kan säga den svenska modellen som kanske har varit lite mer skivstångsbaserad i många idrotter. Eller där vi tittar på olika kvaliteter, om det ska vara maxstyrka eller hypertrofi eller vad det är för någonting. Men man kan ju stöta på allt möjligt. Är det träningsprogram som är 3 gånger 10 på allt. Ingen definition av vikt, ingen definition av intensitet eller vila eller någonting. Så det är ju att säga att det är en skillnad i Bara mellan herr och damhandbollen i Sverige eller mellan svensk damhandboll och internationell damhandboll så är det nästan helt styrt till vilken klubb vi pratar om. Det finns svenska klubbar som har fantastiskt bra förutsättningar medan det finns klubbar som spelar toppnivå i Champions League internationellt som har väldigt begränsade förutsättningar.
Den stora utmaningen för mig med våra landslagsspelare är att kunna nå dem i klubbmiljön hela tiden. får jobba med dem där. För vad jag kan göra… Vi spelade ju hemma-EM här med damerna. Då träffas man ju någonstans mellan 7-10 dagar innan ett EM. Och det är inte så att vi hinner göra någonting stort av det. Ibland brukar jag säga att det kanske är viktigare att låta dem vila lite för de kommer från Champions League-spel. De kommer från 2-3 matcher i veckan under vissa perioder. Flyger runtom i världen. Så ibland kanske det bara handlar om att vi ska få dem… De är nog i bra form. Vi ska bara få dem pigga igen om man säger så. Så jag brukar säga att vi kan ibland på de här veckorna förstöra mer än vi kan göra nytta. Då måste man nå spelarna under perioden mellan lägren.
Då måste man nå fystränarna och få ett samförstånd på vad man tycker att de borde utveckla. Då kan det ibland bli kulturkrockar. Att vi kanske kan komma överens om att den här spelaren behöver bli snabbare. Ta de tre första stegen i ett genombrott. Sen att vi kanske skulle använda mer skivstång eller någon form av träning i Sverige eller vad det nu är. så kanske man i Spanien föredrar att all träning ska ske i cirkelform på plan.
00:24:02 – Jacob: Ja, det pratade Vranjes också om när vi hade med honom. Det var väldigt lite fysisk styrketräning nere i Spanien. Det var mycket mer på banan, allting.
00:24:14 – Peter: Var i Polen för några år sedan på träningsläger. Hittade ett träningsprogram där. Det var rätt mycket bicepskuddar.
00:24:21 – Wille: Ja, men det ska se bra ut i de där t-shirtsen ändå.
00:24:26 – Jacob: Ja. Rätt mycket också, det gillar jag. Två övningar, tre övningar.
00:24:35 – Peter: Det känns som att det är, i mycket av det här så är det ju en Det vi måste komma överens om, det gäller ju mitt arbete mot svenska klubbarna, eller vårt arbete på förbundet med svenska klubbarna och med de internationella klubbarna. Det är ju att i alla fall komma överens om vart vi vill att spelaren ska, vilket håll den ska utvecklas åt. Det är ju det som är den utmaningen. Sen hur vi når dit, ja men det får väl vara sak samma. Vilken metod vi använder är väl sak samma. Så länge vi kommer mot målet. Sen är det ju nästa sak som är jättesvår, man pratar med I svensk handboll, när du blir rutinerad, erfaren och duktig så hamnar du oftast internationellt. Så vi har generellt sett yngre spelare i svensk handboll. Eller i svenskt ligaspel.
Då är nästa svåra utmaning, då kanske jag kan tänka på en talang i svensk handboll som jag tycker ska vara toppad, eller vara i fysisk ultimat form om man får säga så, till Tokyo-OS 2020. Men det är ju SM-final om två månader. Precis. Så klubben kommer ha en agenda där de kanske säger att vi har den här spelaren i ett och ett halvt år till. Och du tänker fyra, fem år bort. Försöka hitta vägar fram där hela tiden också är rätt utmanande.
00:25:51 – Jacob: Det förstår jag. Spelarna måste ju också ha sin vilja där. Det är svårt att… Man vill ju vinna nästa match på sätt och vis hela tiden också. Man kanske själv också gärna kör på.
00:26:01 – Peter: Så är det.
00:26:01 – Jacob: Rakt in.
00:26:02 – Peter: Det är därför biceps girl kommer in i vissa träningsprogram.
00:26:04 – Jacob: Ja. Sin vilja.
00:26:08 – Wille: Men skulle du säga att det har skett någon utveckling här under den tiden som du har haft hand om det här? Eller kanske till och med innan då? För jag tänker att det kommer in nya träningsmetoder hela tiden. Men tycker du att det finns någon skillnad lite större i hur man tänker kring fysträningen?
00:26:24 – Peter: Det är väl… Vad ska man säga? Jag tycker väl att… Det vi diskuterar lite mer nu, det som jag tycker är viktigt. Det är lätt att kritisera olika metoder. Det är väl det jag tycker är lite svårt ibland. För det är också… Det är just metoder som får sånt fotfäste i… Det låter negativt, men spiller över från fitnessvärlden. Lite olika träningsmetoder och så diskuterar man… Innan man har pratat om vad spelarna behöver utveckla så börjar man diskutera om man ska träna på ett ben eller om man ska träna i olika riktningar. Det ska vara likt det som är på planen. Jag tycker att vi inom svensk handboll har kommit till mer konsensus över Vad är det vi behöver utveckla? Vad är det vi behöver jobba med? Och hur vi utvecklar det. Och särskilja ibland vad som är…
Vad som är handbollens… Hur ser handbollen ut på TV? Om ni tittar på TV så säger ni såhär, ”Ja, man hoppar på ett ben, så låt oss bara träna på ett ben”. Medan vi kanske säger, ”Ja, men grundläggande kan vara att vi ska ha styrketräning”. Sen hur vi utvecklar det kanske är en annan metod. Så jag tycker att vi har kommit till mer… Mer att diskutera vad det är vi vill få ut av spelaren på plan. Sen får vi försöka backa tillbaka med tester eller vad som helst och se vad det är vi behöver utveckla. Sen tycker jag att det som blir lite mer diskussioner. Det var en stor diskussion när jag började med kokbörstest i handbollen. Där man diskuterade varför vi aldrig skulle springa 3000 meter i en cirkel på handbollsplan. Vilket är tur, för det skulle vara en rätt tråkig sport att titta på live.
Finns i friidrotten. 3000 meter kallas det. Ja, precis. Men där tror jag att man… Jag tycker vi ändå har lyft diskussionen till högre höjder. Förklara varför vi gör vissa saker. Få en grundläggande fråga där. Sen tycker jag att vi… Det roliga i att jobba med de internationella spelarna är att man ser så otroligt mycket. Man ser… Hur danska ligan tränar, man ser hur den tyska ligan tränar, man ser hur mycket cirkelträning eller fys på plan de kör i Balkanländerna eller i Spanien. Den franska skolan som är väldigt mycket bålinfluerad. En hel del fotarbete och arbete på plan, men också en hel del riktigt tung styrka. Viktigare för oss i svensk handboll att kanske inte bli så influerade men även ta till oss lite saker.
Kanske kunna motstå de trenderna som kommer från fitnessvärlden. Och sen hitta vår väg fram vad vi vill ha för handbollsspelare egentligen.
00:29:06 – Jacob: Det är alltid svårt med lagidrotterna. Det blir aldrig så tydlig utvärdering som det blir i de här där man mäter centimetrar eller sekunder och kan få svart på vitt. Funkar det här? Funkar det här inte? Man kan ju göra ett snabbhetstest med en handbollsspelare också. Men det behöver ju nödvändigtvis inte betyda att det var det som gjorde den snabbast på banan. Så det är alltid en lurig sak att lura ut. Vad är det vi ska fokusera på för stunden?
00:29:34 – Peter: Den där diskussionen, jag fick den en gång. Någon sa att man ser ju inte kopplingen. Har man blivit 10% snabbare på 30 meter och 20-meterstestet som ett vanligt Den där klassiska 10-20-30 med sprint. Så har man blivit 10% snabbare på det på testet. Så var det någon som sa att man har ju inte blivit det på plan. Skulle det vara så att det var en automatisk transfer mellan de testerna, då skulle jag nästan skita i att träna handboll rätt mycket och bara köra fys. Om det var en automatisk transfer.
00:30:05 – Wille: Bara det testet dessutom.
00:30:06 – Peter: Ja, precis. Träna det fem dagar i veckan. Och det tror jag nästa stora utmaning är för att ta svensk handboll ännu vidare, det är att Hitta vad man pratar lite om. När är det good enough på vissa saker? När har vi nått vissa nivåer eller krav? Det som är lite utmaningen är att vi är rätt traditionellt bra på klassisk gymträning, styrketräning. Men jag tycker ibland att vi har en liten utmaning i själva transfern mellan vad som sker i gymmet och vad som sker på plan. Att få ut den här effekten på plan. Det kräver så mycket mer. Det kräver dels att bygga upp den kapaciteten till gymmet, men också allt från vad vi gör för övningar på plan och hur tränarna bygger upp sin träning på plan för att få ut det där ner till insatsen hos individen.
Sen kommer vi ner på tråkiga saker. Det kanske är så att vissa spelare inte reagerar på viss form av träning och då blir det ytterligare en utmaning.
00:31:11 – Wille: Jag tycker att vi behöver få mer effekt över till plan. Faktiskt.
00:31:17 – Peter: På de äldre spelarna, ska jag säga. Sen har vi de yngre som vi behöver börja träna än mer grund.
00:31:21 – Jacob: Hur har ni någon typ av kravprofil
Kravprofiler, tester och individuell anpassning
00:31:25 – Jacob: på liksom värde där ni vill de ska nå upp till? Alltså någonting kontra kroppsvikten eller bara ett standardvärde där ni känner att det här är minimumtröskeln. Sen efter det så får man börja diskutera vad vi ska jobba på sen. Finns där det liksom? Man har ju haft sådana här lite kravprofiler förr inom SOK.
00:31:45 – Peter: Den är ju relativt gammal, från 2008 kanske. Ingemar Linnells, den gamla förbundskaptenen, tog fram den med hjälp av SOK. Då finns de grundfysiska egenskaperna var de tycker att man ska vara väldigt högt ställd. Men det finns ju de riktlinjerna. Det är sånt vi diskuterar hela tiden, att revidera. Vi har gjort ett ganska stort arbete där vi har samlat in data från alla de här ungdomslägren från att de är 15 år upp till seniorlandslagen. För att förstå och försöka se om vi kan hitta några kopplingar. Men utmaningen är ju att koppla det. Det finns ju två sätt att koppla det. Det ena är att koppla det mot skadehistorik och titta på om vi vet att du kanske är två gånger din kroppsvikt i en knäböj till exempel. Då kanske du är mindre skadad eller Om du springer Cooper på 1130 så med den träningsvolymen du har så kanske du har en bättre återhämtning och mindre skada och mindre sjuk.
Det är ju en koppling att göra. Det andra är ju svårt att koppla till den direkta prestationen på planen. Och där tycker jag att många av de kravprofilsarbeten vi har gjort är, jag ska inte säga att de är dåliga, men de är begränsade i lite av… För problemet blir ju när vi får fram en spelare som Som gör 80 kg i knäböj och hoppar 65 cm i ett semi-GIH och kan hoppa över alla och skjuta. Sen känner man såhär, du borde inte spela i landslaget för du uppfyller inte kravprofilen. Men vi behöver också ha ett riktmärke så att våra spelare vet vart de ska någonstans.
00:33:21 – Jacob: Precis.
00:33:22 – Peter: Om de ligger väldigt långt ifrån så kan man säga, det är bra om du jobbar på de här delarna. För då tror vi att du blir bättre.
00:33:37 – Jacob: Vad gör du själv i ditt egna klubblaget du jobbar nu då? Nu var det ju bara 20% ju, men hur försöker ni jobba där med fysen? Är det att du bara säger till eller att du har en konversation med huvudtränaren? Gör detta och så kanske du är med på gymmet och någon uppvärmning eller är det… Är det fortfarande att du försöker jobba i individuella program och sådana här saker också?
00:34:01 – Peter: Det är ju alltså… Som vi gör i klubben nu… Så varje vecka eller på ett par veckors tidsspann så skickar jag alltid en veckoplanering till tränarna. Där vi utgår från matchen, den träningen som de ska in och sen försöker vi på något sätt sätta någon intensitetsnivå. Lägga in när ska vi sprinta? Ska vi göra något repeterat sprintarbete? Vad ska vi ha för högintensiva moment i träningen? Vad är det för uppvärmningsprogram vi ska jobba med? Sånt skickar jag varje vecka till tränarna. Oavsett om jag är på plats eller inte. Vi försöker ha någon form av en uppstyrd verksamhet så att vi efter säsongen faktiskt kan titta ner och se vad det var vi gjorde i år. Och varför gick det som det gick.
00:34:46 – Wille: Och se om vi kan skapa oss något sammanhang.
00:34:49 – Peter: Men annars är den mer specifika delen där jag är närvarande den fysiska träningen. Eller gymträningen. Gör vi tester. Vi har två större testmoment som sker i augusti och i januari. Januari är månaden där det alltid på herrsidan är VM eller EM-uppehåll. Så då har man tendens att alltid ha lite testverksamhet i svensk herrhandboll. Så gör vi lite mer tester. Sen försöker vi alltid testa under tidens gång. Så att vi inte gör ett test i augusti och sen gör vi ett test i december eller januari och sen undrar vi varför det inte har blivit något bättre.
00:35:29 – Jacob: Det är lite tacksamt med gymmet att man får ju ofta ganska mycket feedback under själva träningen. ”Jag gjorde en femma på detta, nu gör jag en åtta på detta” och så vidare.
00:35:40 – Peter: Ibland kan man känna ”Känns det bra idag? Men testa att gå på ett nytt max då om det känns otroligt bra om det passar in i tiden”. Sen utifrån de testresultaten så sitter vi och… Vi har ju vår kravprofil i klubben, vad vi tycker att våra A-lagsspelare per position ska uppnå. Det är taskigt att säga till en mittsexa som väger 115 kg att du ska göra 35 chins.
00:36:06 – Wille: Kan du hålla på en stund?
00:36:09 – Peter: Vi försöker jobba positionsbaserat, men också inom positioner. Tar vi till exempel landslaget, bara för att få en liknelse. Vänsterkanten i landslaget där vi har Jerry Tollbring som är en kortare variant av en vänstersexa. Om man jämför med Jonas Kjellman i vårt landslag som är 205 cm lång. Det blir också en väldig skillnad hur vi vill spela de två individerna i ett och samma lag. Det blir också en väldig skillnad i vad vi tycker att vi behöver för någonting i de positionerna, eller den positionen beroende på vem som spelar. Så försöker vi jobba samma sak i GUIF. Det kan vara så att vi har till exempel på en position så har vi, där vi klassar mer som klassiskt skytte om man säger så, en ytternia i handbollen. Så har vi en spelare som är en typisk skytt, men den andra spelaren är en typisk genombrottsspelare som inte har lika bra distansskott och samma spänst.
Då försöker vi jobba med deras olika spelsätt i träningen. Och försöker göra den ena snabbare, medan den andra försöker göra mer vertikalt starkare. Så då sitter jag ner och går igenom testresultaten. Spelarna får alltid efter varje jämn anmälan fylla i ett litet utvärderingsformulär. Så sitter vi ner och diskuterar vad de tycker. Hur mycket egenträning de vill lägga in själva utifrån hur de når sina mål. Jag sitter och pratar med tränaren. Vi tittar på glappet mellan vår kravprofil och deras nuvarande kapacitetsprofil. Sen sitter jag och tränaren och pratar om vad vi tycker att de ska förbättra på plan. Sen sitter jag ner och pratar med spelaren. Där vi tycker att vad de tycker att de behöver förbättra och vad vi tycker att de behöver förbättra och hur vi ska göra det.
Och sen lägger vi träningsplaneringen för den kommande tiden med de spelarna.
00:37:53 – Jacob: Har ni någonting gemensamt skadeförebyggande som man kör på allesammans? Det finns ju knäkontroll och sådana här saker. Men det är ju testat, det är väl på damsidan och ungdomssidan det är testat. Men kör ni liknande övningar även med seniorer?
00:38:10 – Peter: Jag tror att det är en träning, sen kanske den ser lite annorlunda ut och vi har lite annorlunda intensitet i vissa moment, som att ta knäkontrollen.
00:38:21 – Wille: Men all vår träning, vi har relativt gemensamma uppvärmningar i gymmet.
00:38:27 – Peter: Vi jobbar med en del stabilitetsträning. Vi avslutar träningen med behovsträning om man säger så, utifrån skadeförebyggande. Men där har ju också vår sjukgymnast, eller fysioterapeut. Man får inte säga sjukgymnast. Nej, det får man. Eller han. Enligt honom kanske du inte får. Nej, men så har ju han sin del i det hela också. När han har tittat igenom vad han tycker att spelarna behöver utveckla. Men vi försöker ju… Ska man vara helt ärlig? Vi pratar om individualisering i lagidrott. Eller vi kan prata om individualisering säkerligen i ett sprinterlag också. så är det så att när man pratar om det, och alla klubbar säger att de vill ha ett individualiserat träningsupplägg för varje individ. Så många övningar kan jag inte hitta på.
Och så många syften, jag kan inte hitta 16 syften i vår spelartrupp. Det finns ju alltid lite likheter. Vi har ju olika spelare på positioner som ska bli genombrottsstarka. Då kan ju de ha en linje som följer samma sak. Sen har jag en spelare som är Om jag spelar till och med 35 år gammal som vi vet har 1-2 år kvar på karriären. Han har ett stort gap i sin kapacitetsprofil. Vi kanske inte kommer jaga de här resultaten på dig. Du ska vara bra i år. Du ska hålla. Samma sak där. Det är skillnad återhämtningsmässigt om vi har en kille som är 17 år gammal. Testosteronet fortfarande blommar i kroppen och återhämtar sig. 20 minuter när man har duschat så mår kroppen bra. Medan vi har en 35-åring som fyra dagar efter ett pass fortfarande inte kan sätta sig ner på toa.
Det är sådana saker man måste ta i beaktning. Och där tror jag att jag har jättestor skillnad idag mot när jag började som fystränare. När det var mer generella program när man började. Satte upp en lapp typ “det här är dagens program”. Och nu har man betydligt mer om och men i sitt träningsupplägg. Men vi försöker alltid styra det individuellt mot vad du som individ behöver. Men om både Jacob och Wille behöver samma program, då gör vi samma program åt dem.
00:40:35 – Wille: Hur lägger ni upp det här lite mer dagligdags
Belastningsstyrning, Session RPE och HRV
00:40:38 – Wille: skadeförebyggande arbetet? Att hålla koll på träningsvolymen kontra återhämtning till exempel. Är det någon som har specifikt ansvar för det eller jobbar ni bara tillsammans för att hålla koll på det?
00:40:52 – Peter: Många sådana här idéer faller ju på mig. För jag tycker såhär, åh titta här har vi en jättebra idé, ska vi inte göra det? Då säger tränaren, skitbra! Gör du det?
00:41:01 – Wille: Du är den alltså.
00:41:03 – Peter: I klubben, i och med att man jobbar mer med spelarna på mer eller mindre daglig nivå, även om man bara är där två, tre gånger i veckan, så har man en extremt lyhörd eller öppen tränargrupp där. Så jag kommer med ganska mycket idéer till deras förtret och trötthet ibland tror jag. Men har man en del idéer och det vi försöker göra då är att vi använder en produkt som heter Sideline. Där vi lägger upp träningsprogrammen för att det är enkelt att koppla till om man ska jobba med procent av någonting eller sätta olika riktlinjer för programmet. Men sen också så har vi en dagbok där där spelarna själva får skatta träningen. Alltså en klassisk Session RP. Serie 10-skala gånger tiden där de får skatta träningsbelastningen, sömn, återhämtning.
Så vi har sju olika frågor som de får besvara varje dag. Som vi försöker koppla in sen till till sjukdom, till skador om vi kan göra någonting sånt. Vi har använt pulssystem i 4-5 år eller något sådant. Även om vi vet att puls i sådana här intermittenta idrotter som handbollen är, det ger en viss del av bilden men det ger inte hela sanningen självklart. Men vi kan ändå koppla om vissa träningar är på ett visst sätt så kan man ändå skapa någon form av bild. Med det har vi valt att ha den här dagboken som komplement till pulssystemet eller tvärtom. Just för att vissa träningar är ju inte pulsen alls hög. Många handbollstränare kunde säga att idag är det en lugn träning. Vi ska ha skott i position. Skott i position för en kantspelare, då kan man säga att man ska träna 60 minuter där man står på sin kant, springer in och hoppar in.
Hoppar upp på ett ben, landar på två ben. Så gör man det 60 gånger. Visst pulsen kommer ju vara Rätt låg. Man kommer inte vara speciellt svettig, men det kommer vara rätt mycket krav på kroppen.
00:43:02 – Jacob: 60 maxhopp är ju… Det sliter.
00:43:05 – Peter: Ja, eller nån skytt som går upp på 9 meter och ska göra ett maxupphopp och sen ska dra allt vad han har med sin skottarm. Där tycker jag att vi har svårt i handbollen, om man får säga på tränarsidan, att kvantifiera. Hur tung är egentligen en träning? Men åter tillbaka till frågan. Dagboksförfarande eller något frågeformulär dagligen som de ska besvara. Och pulsmätning har vi träning för att försöka se om vi kan ha någon sammankoppling. Genom att vi har allting i sideline så noterar de allting de gör i styrketräningen. Så att man kan dra ut lite belastningsrapporter på att vi inte får några chockhöjningar från vecka till vecka.
00:43:52 – Wille: Har ni några readiness tester? Vi har ju pratat om hastighetsbaserad träning tidigare, ett avsnitt som ingen har lyssnat på, som jag gillar att säga. Men ett av syftena kan ju vara att man gör ett enkelt test för att se hur redo man är att prestera och kanske på vilken nivå man ligger för dagen. Det går ju att variera på massa olika sätt med hopptester eller vad som helst. Men gör ni någonting sånt?
00:44:18 – Peter: Vi gör ingenting sånt i dagsläget. Det är något mer som vi tittar på om man ska göra stående längdhopp eller om man ska göra vertikalhopp och titta på det neuromuskulära eller vad som helst i återhämtningen. Det vi jobbade med ett tag var att titta på om vi kunde få ut HRV, alltså hjärtfrekvensvariationen. Genom det pulssystemet som vi använder så har de en funktion och var väldigt tidiga ute med det. De var först egentligen i de här olika laglösningarna på PULS med ett Quick Recovery Test där man skulle ligga nere i fem minuter som nu har förändrats till att man kan sitta uppe i tre minuter istället. Forskningen har gått lite framåt där. Som vi jobbade med ett tag. Men det har vi valt genom att jag inte är med i dagsläget så jobbar vi inte riktigt med det längre.
Också det som blir svårt med de där delarna det är att Tar man hjärtfrekvensvariation. Egentligen skulle jag vilja ha det dagligen för att få en riktigt bra bild av det. För det är så otroligt svårt om jag kan säga att den här veckan så mätte jag tre gånger. Tyvärr så fick jag inte in de två gångerna där spelaren var helt värdelös i sin återhämtningsindex. Samma sak där så tycker jag att det är lite begränsande Jag skulle vilja ha fler mätpunkter i ett sånt readiness index än kanske bara hjärtfrekvensvariation. Jag tror att alla tränare vill ha den här. Jag vill ha tal, jag vill ha 68%, 72% och så vet jag inte riktigt vad som påverkas. Medan man kanske behöver komplettera det med någon form av GPS-data eller pulsdata eller frågeformulär.
Vi letar efter the magic bullet men jag tycker att vi kanske skjuter lite i
00:46:07 – Jacob: I blindo?
00:46:08 – Peter: Ja, samtidigt. Jag tycker att det är intressant och jag är intresserad av att gå tillbaka till det, men jag skulle vilja ha hjärtfrekvensvariation varje dag.
Forskningsprojektet med LPS och Kinexon
00:46:16 – Wille: Det där med GPS, jag tänkte också på det, men det kan väl inte funka för er antar jag?
00:46:21 – Peter: Det blir ju jättetråkig data om vi inte spelar på Friends Arena. Väldigt sällan i handbollsvärlden. Det kom in lite på det forskningsprojektet som jag och Micke Mattsson bedriver. Vi gör ju ett forskningsprojekt nu med LPS, local positioning system. Vi har en inomhusvariant som man brukar kalla GPS när man ska förklara. Vi jobbar med ett företag som heter Kinexon. Det är ett tyskt företag där vi installerar 12 stycken antenner runt om plan. Där varje spelare bär en sensor. Vi är uppe i 15 matcher nu i herr och damligan. och ska i första fasen köra testet fram till slutet av grundserien som är 6 april för herrarna. Damerna slutar i…
00:47:09 – Jacob: Men är det som du gör i föreningen, är detta tillsammans med förbundet och ni har installerat det i någon arena i Stockholm? Ja, det är förbundet som vi bedriver där.
00:47:19 – Peter: Nej, det är inte installerat i en arena i Stockholm utan det finns en kille på förbundet som har 80% anställning som fysansvarig. Som reser runt och sätter upp det där systemet. Hittar matcher som är intressanta.
00:47:32 – Jacob: Lite mindre praktiker där.
00:47:35 – Peter: Jag är ju rätt trött på forskningsprojektet just nu. Men det är man väl alltid när man är mitt i ett forskningsprojekt?
00:47:40 – Wille: Ja, det är meningen med det.
00:47:46 – Peter: Problemet för handbollen, tror jag, just med de här systemen. Det är att de är så otroligt dyra. Det finns inget system idag som i stort sett går under en halv miljon. Per år. Svensk handboll där inte ens alla lag i högsta ligan är fullt professionella. Så vad jag vet så finns det inte ens något handbollslag i Europa som har installerat något sånt system.
00:48:13 – Jacob: Det är liksom hockeylagen i USA som kör det då kanske? Ja.
00:48:17 – Peter: Hockeyn, basketen i USA och utomhussporten har lite lättare att de kan bara sätta upp en Sen så på nacken och sticka ut. Det är jättestort i fotbollen och rugbyn. Precis. Jag pratade med en fotbollsspelare i USA när jag sa att vi har kört igång det här projektet. Det var liksom eld och låga. Han sa, vad är det speciellt med det? Det har ju jag gjort i fem år. Ja, kul. Så att det är liksom lite efter. Men samtidigt, nu kommer ju teknologin. Men det är ju ett mycket, mycket större arbete för oss. Det tar ju… Det tar iallafall närmare två timmar, om du kommer till en ny arena så tar det mellan två och tre timmar att installera systemet. Har man otur, det är en sak om man har en totalstation och en teodelit att skjuta på varje, för man vill ju ha X, Y och Z-komponenter på varje.
Det är tråkigt om man har en handlaser och sen har man installationen av antenner på andra etage. Vi kör det här forskningsprojektet för att kvantifiera vad handboll är. Löpta meter, antalet sprinter, accelerationer, decelerationer, hopp.
00:49:20 – Jacob: Det finns inga publikationer på det sen innan heller?
00:49:22 – Peter: Inte med teknologi på så sätt.
00:49:25 – Jacob: Nej. Videoanalys.
00:49:27 – Peter: Ja, precis. Ingen variable technologies eller nåt sånt där. Utan det finns ju två stora studier gjorda. En på VM i Qatar när man använde ProZone.
00:49:35 – Jacob: Ja.
00:49:36 – Peter: Och en videoanalys, alltså en manuell videoanalys. Där man suttit och stoppat och klippt i matcherna hela tiden och räknat. På danska ligan. Det är de två stora som finns egentligen. Sen finns det lite småpublikationer där man kört till exempel med katapult och bara kört accelerometer och gyrometerdata.
00:49:56 – Wille: Vad hoppas ni få ut av det då? Om man tänker på vad kan till exempel NFL och de, vad kan de göra med sin data som ni hoppas kunna göra?
00:50:05 – Peter: Det första steget är väl egentligen att bara identifiera Från den delen, vad handboll är.
00:50:10 – Wille: Bra början. Det är bra början att veta vad handboll är.
00:50:13 – Peter: Det är tråkigt om man har varit i handbollen ett par år, så vet man fortfarande inte vad sporten är. Slow learner. Men det tar sig. Så det är väl det första läget. Sen vill man ju alltid koppla… Jag tror att alla har drömmen att koppla mängden högintensivt arbete till utgången av matchen. Det vet vi hur det ser ut i andra idrotter, att det inte finns någon direkt koppling. Så får vi se vad som kommer i våran. Men det vill man ju titta på om det finns något samband där. Nästa steg är ju att försöka hitta något sätt att kanske ta det vidare mot återhämtning. Träningsupplägg, träningsidéer och de delarna. Hur optimerar vi träning och återhämtning för spelare under våra mästerskap till exempel för landslagen. Vad är den svenska handbollsmodellen när vi mäter landslaget till exempel.
Om vi mäter motståndarna, vad är skillnaderna? Eller kan vi se resultatmässigt att vi gör mer högintensivt arbete i en period där vi drar ifrån med mål till exempel? Sådana saker försöker jag hitta till en mer taktiskt knuten del. Men det är svårt för jag märker ju längre man håller på med det här projektet desto mer osäker blir man nästan i vad man kan få fram.
00:51:31 – Jacob: Får du lov att nyttja den här utrustningen nu när ni hyr den då? Så du har inte riggat upp den i träningsanläggningen för att jämföra en träning mot match? Det tycker man kan vara intressant att se. Om man vill efterlikna matchen eller om man kanske vill avlasta någonting som belastas mycket under matchen eller vad som helst. Att man då får en inblick så man vet vad man tränar också. För det är ju lika svårt att veta kanske. Många gånger.
00:51:54 – Peter: Det är ju det som är nästa problem. Besvara på den frågan först. I dagsläget har vi inte gjort det. Jag har ju full tillgång till systemet och jag anser att det ligger under, eller jag anser, det är svårt att säga att jag anser någonting om ett forskningsprojekt. Jag anser att jag, som jag har tolkat det, så kommer jag självklart använda det i träningsmiljön i olika klubbar för att se och jämföra. Vi har inte gjort det just nu, men det är mest för att jag har varit mestadels bara ute på fältet känns det som och rest runt och satt upp antenner. Jag har ju aldrig sett så mycket handboll den här våren, men jag har aldrig sett så lite handboll på matchen. Jag står och tittar på en skärm där det är cirklar som springer till höger och vänster på plan.
It's a football manager. Det kan vara kul det också. Det roliga på fotboll manager kan man i alla fall ge lite coachingråd under tiden. Det är självklart något som måste tittas. Sen är det ju det som är intressant egentligen i det här, det är ju den utveckling som sker där man börjar testa att få in sensorn i bollen. Får man in sensorn i bollen så blir det intressant ur det taktiska perspektivet. Jag märker ju, ju äldre jag blir som fystränare desto mer kan jag sätta mig in i tränarens roll. Man ser den här unga fystränaren som är superhungrig. Första dagen ska det vara puls, laktatmätningar, GPS, SessionRP, frågeformulär, HRV-data. Sen kommer det kanske inte ut något av det, utan man har en väldigt stor ambition.
00:53:24 – Jacob: Man får in mycket data, sen bara står man med det så gör man inget med det. Det gjorde jag i HIF. Eller jag gjorde lite med det ska jag säga, men jag samlade in alldeles för mycket. Det var bara… Jag satt här hemma med det bara. Kan vi inte sitta en vecka med detta? Nej, och jag tror att man har sån här superambition och sen är det ju problemet att vi… Utmaningen är att sälja in det hos tränaren.
00:53:46 – Peter: Att få tränaren att… De kan förstå att det är nånting bra. Jag tror att det är det största problemet man har som Sportscientist eller fystränare eller vad man nu har för roll, där man jobbar med data, att få tränaren att köpa idén. Eller de kan köpa idén, men att det blir långvarigt, att det blir bestående. För jag tror att vi har problemet med att presentera data på ett bra sätt. Det vi försöker bygga nu med det här är att också tänka ur tränarens perspektiv. När vi spelar en match, låt oss säga hur var första 10 mot sista 10? När vi har massor med tekniska fel i handbollen. Just den perioden, låt mig titta på den. Är det någon skillnad? Men då blir ju en sak som vi saknar idag som man jobbar med. Det är ju att integrera sensorn i bollen för att förstå bolltempo.
Det är ju väldigt svårt att säga vi har massor med tekniska fel om vi inte förstår vilket bolltempo. Och då blir det också jätteintressant att jämföra med träning där vi kan säga att okej om vi tar ett nummer. Bollen rör sig. 5 meter per sekund på träning. Men på match försöker vi spela med 9 meter per sekund. Klarar vi av det? Måste vi öka upp kapaciteten på träningen? Måste vi tillåta mer tekniska fel på träningen? Jag tycker att man måste använda mer av de här LPS och GPS-systemen i att kanske inte bara kvantifiera det fysiologiska utan verkligen försöka få det till en teknisk, taktisk lösning i sporterna. Det är dit jag skulle vilja ha Ultimat komma, där vi kan förstå spelarens belastning, Men också tränarens behov, så att säga.
00:55:16 – Jacob: Känns ju som att du måste läsa en master och doktorera här. För att det ska bli klart.
00:55:21 – Peter: Ja. Tack för att det tog tre år att påbörja C-uppsatsen och ett år att lämna in den. Så får vi se.
00:55:29 – Jacob: Nu kommer svaret om 25 år.
00:55:34 – Peter: Men jag ser ju en jätteutmaning i när man… Läste de första studierna som kom där man kan se hur långt man springer på en handbollsmatch. Hur många accelerationer gör man? Sen när man börjar själv göra jobbet och titta på det så kan man summera ihop det. Så att jag får en bild av vad en handbollsmatch är. Men sen när man ska ta fram prestationsdata ur det här. Det är en sak att ta det ur ett spelarbelastningsdata. Då räknas varje acceleration. Men prestationsdata, om man tar till exempel i handbollen att en skytt går upp och skjuter. Om ni tittar på handboll någon gång, så när en skytt på 9 meter går upp och hoppar och ska skjuta så brukar alltid försvarande kantspelare sticka i kontringsläge. Så det är ungefär som att i fotbollen skulle någon innermittfältare kliva fram, då sticker ytterbackarna helt okontrollerat i försvarande laget.
Men så gör man det för att dra den chansningen. Men vad händer då om en ytternia går upp och skjuter, målvakten räddar och den går ut till inkast så att anfallande lag behåller bollen? Då har ju den försvarande ytterspelaren, eller kantspelaren, gjort acceleration, deceleration och kanske en sprint. Det är ju sånt som vi inte kan räkna in i en matchprestationsberäkning och säga att lag X gjorde 180 accelerationer. 90 av dem ledde ju till ingenting förutom belastning på spelaren. Det är såna saker som man börjar… i desperation, ska jag säga, halvvägs in i projektet, identifierat. Nej, kan det inte bara vara superenkelt att så här är det?
00:57:08 – Wille: Då kanske man måste sitta och titta på, alltså dels då få in bollen i det hela, men sen också kanske ha videoanalyser, man vet liksom vad ledde det här fram till och hur såg det ut, och kanske lite mera kvalitativa data på det hela.
00:57:20 – Peter: Det är precis det som är den bävan jag har, eller det kommande magsåret jag har, att Vi mäter fram till grundserien just nu. Sen har ju det här systemet, så fantastiskt, en videosynkning. Det vill säga att jag kan lägga matchbilden, eller matchvideon, bredvid min… Det positiva är att jag får se matchen för en gångs skull, för då behöver jag inte bara följa de här runda cirklarna. Men lägga dem bredvid varandra. Sen kan man tagga och säga att här är tekniskt fel, här är skott, här är mål. Men det betyder att jag måste göra om allt.
00:57:54 – Wille: Precis.
00:57:55 – Peter: Så att, ja.
00:57:57 – Wille: Du är peppad på det förstår jag?
00:57:58 – Peter: Ja, det är sjukt. Jag ser ju verkligen fram emot april månad och maj.
00:58:06 – Jacob: Sommar ut på hållet. Har du roliga grejer att göra?
00:58:09 – Peter: Ja, du menar när vi har landslagsläger för ungdomslandslagen?
00:58:12 – Jacob: Ja, just det. Som vi också ska mäta.
Ungdomsskador, knäkontroll och belastning på gymnasiet
00:58:19 – Jacob: Då kom vi in på ungdomslagen. Det var det vi tänkte, eller jag tänkte vi skulle ta upp senare här. Det här vet jag ju inte om detta är något som stämmer, men jag såg en diskussion här mellan dig Waldén och Asko på Twitter kring att det verkar vara mer yngre spelare som skadar sig.
00:58:36 – Peter: Ja, Martin har ju gjort ett jättestort arbete runt axelproblematik och så på det. På våra unga spelare och framförallt på våra nationella idrottsutbildningar på niorna, gymnasierna.
00:58:53 – Wille: Jag gjorde en sammanställning av den data vi får ut av Folksam under fem eller sex år där vi tog fram de rapporterade fallen där man ser att…
00:59:05 – Peter: Det är så många vi redan vet i den forskning som finns att vi har en ganska ökande skadehistorik på spelare 15-17 år. Framförallt tittar vi på tjejerna så har vi en… När man bara tittar på datat år efter år så ser man att när de blir 15-17, det tar år efter år men också åldersgrupp och delar upp de delarna, så ser man den tråkiga delen runt 15-17 år hur knäskadorna eskalerar i antalet. Vi har ganska stor del från det arbete som Martin gjorde där en stor del av spelarna som har på niorna någon gång under året rapporterat skadekänningar. Det är då framförallt skuldra. Det är svårt för i handboll, är du skytt och har problem med skottaxeln så är du rätt begränsad i att vara en intressant spelare. Det som är tråkigt i den här sammanställningen som jag gjorde med Folksamdatat är ju att det är svårt att veta de här sakerna som inte rapporteras in.
Så vi vet ju inte exakt varför sjunker det med knäskador när de blir lite äldre spelarna. Är det för att de är starkare eller är det helt enkelt bara så att vi måste synka mot medlemsantal för att se om det är så att det är massa spelare som lägger av.
01:00:29 – Jacob: Ja, precis. Det är ett naturligt urval. Så det kanske är så att procentuellt kanske fortfarande ser lika illa ut när de blir äldre.
01:00:35 – Peter: Men vi ser i alla fall en ökning av antalet rapporterade knäskador i den där åldern. Framförallt på tjejer. Och vi ser lite mer skulder och axelskada på killarna. Det där är jättesvårt i helheten hur vi ska jobba. preventivt, men jag säger förebyggande, eller egentligen bara grundträna dem bättre.
01:01:02 – Jacob: Du menar, det har sett en ökning också, är det fler skador nu för tiden än det var kanske 2005 eller 2010? Tittar man på skadorna, om man tittar på den data som jag har jobbat med, det som är registrerat till Folksam, det är det som skiljer sig lite från det som Martin har jobbat med.
01:01:19 – Peter: Martin har jobbat också väldigt mycket med att ställa frågor om de har haft känningar, vilket resulterar i att Det är ju data som vi inte får via Folksam, som inte är rapporterat. Nej, precis.
01:01:29 – Jacob: Man anmäler ju inte bara att man har lite värk eller lite smärta vid kast.
01:01:32 – Peter: Ja, precis. Sen att det kan leda till skador över tid som rapporteras till Folksam är en annan sak. Tittar man på antalet skador i det inrapporterade så kanske det inte är så jätte… Alltså, ökningar totalt sett. Men det är ju också de fallen som behandlas av Folksam och kanske där det behöver uttalas ersättning. Medan tittar man på åldersgrupper och tittar på vad det är för någonting som de får, så ser vi en utveckling i skadorna på svensk handboll åldersmässigt är 15-17 år. Då är det en ökning i vissa åldersspann. Så tittar man över år från 2007 till 2014 så ser man att det är en liten vågliknande kurva med totalt antal skadade. Så den skiljer sig inte så mycket. Medan tittar man på delar runt antal skador per åldersgrupp så ser vi att på tjejerna så är det ju en ökning på framförallt 15 till 19 år ska jag säga.
Och den ser vi på antalet ökade skador från 2007 till 2013, 2014. Så där har ju de en uppåtgående trend. Medan de andra åldersgrupperna har mer en stabil trend. Killarna har en mer stabil trend skulle jag säga på det datat. Fast de har också haft en lite högre rapportering på 15-19 år.
01:03:02 – Jacob: Så det verkar vara gymnasieåldern, att de får mer stryk?
01:03:06 – Peter: Ja, det är ju den åldern där. Det är ju där som vi måste … Det ligger ett stort ansvar på våra klubbar i Sverige. Jag förstår att det är en resursfråga. Fotbollen och hockeyn kanske har kommit längre med arvoderade tränare och man har en kompetensfråga, utbildningsfråga, men också ett förhållningssätt till klubben hur man ska jobba med de unga spelarna och förebyggande delar. Jag blir mörkrädd om jag hör en tränare som säger att jag vet att knäkontroll är bra, men jag har inte tid att träna knäkontroll. För jag har bara handbollstid tre dagar i veckan à 90 minuter. Och då är frågan, Vad är det bästa för den här spelaren att göra? Och framförallt så har vi tid kanske runt plan också att göra saker där vi kan göra små insatser som förhoppningsvis kan göra ganska stora förändringar.
01:03:54 – Jacob: Jag vet Helsingborgs, handbollen där, de brukar ju faktiskt köra bredvid planen, alltså uppe på läktaren. Kör de i varken en kvart, halvtimme innan träningarna många gånger. Får inte ta plantid.
01:04:07 – Peter: Ja, och tittar man på det som Det var ju Grethe Myklebuss som gjorde den i Norge va? Knäkontrollstudien. Som är en väldigt positiv utveckling när de börjar göra den. Och det är ju en ganska negativ återgång när de slutar göra den knäkontrollen.
01:04:24 – Jacob: Jag gick tillbaka i princip. Eller när de just slutade göra studien skulle jag säga. För de sa inte att de skulle sluta göra träningen.
01:04:29 – Peter: Precis, det är ju det som är skillnaden. Och då är det väldigt tråkigt att man inte gör det som… man vet kanske kan faktiskt ha en förebyggande effekt för dem. Sen är ju nästa fråga när det gäller knäkontroll. Hur länge gäller det att göra de övningarna? Måste vi stegra den träning som vi gör eller räcker det att göra det här? Eller när de kommer upp i mer högintensiv seniorhandboll behöver de göra Annorlunda där. Men det är jättekonstigt att man inte väljer att gå den vägen att göra det här som vi vet har en positiv effekt.
01:05:02 – Wille: Det där ser man ju också inom hamstringsskadorna med Nordic hamstrings, där man ser att det är väldigt låg compliance bland elitklubbarna för det. Då kan man ju ha olika anledningar till att man tycker att det kanske inte översätts till till det man gör på planen eller vad det nu är. Men när det finns så stark evidens för att just den här typen av träning hjälper och så är det ingen som gör det. Exakt. Ja, precis. Den funkar ju.
01:05:21 – Jacob: Skit i om du inte tycker om den, den funkar.
01:05:24 – Wille: Ja, det är spännande.
01:05:25 – Jacob: Men där visade de ju faktiskt i Norge, det var ju väldigt talande där. De gjorde studien, minskade skadorna. Sen när studien slutade säsongen efter så gick ju skadorna upp igen. Sen startade de ju upp studien igen. Och så gick skadorna ner säsong 3 igen, så det var säsong 2. Då gjorde ingen det, för då var det ingen som studerade dem. Ingen som följde upp dem. Och det var ju högstanivån där i Norge var det väl till och med.
01:05:47 – Wille: Det blir inte mer korrelation, kausalitet, än D eller typ en lampknapp, där man kan tända och släcka en lampa. Det är så starkt det blir.
01:05:56 – Jacob: Ja, precis. Men det var ju också randomiserad kontrollering, så de hade inte behövt göra det här också. Det blev bara övertydligt när de gjorde det. Det var skärpa, gott folk.
01:06:04 – Peter: Jag måste flika in lite på vad du sa Wille om att det var spännande. Jag tycker att det är ju rätt hårresande. Jag förstår inte. Om man har lite sunt förnuft så borde man bara kunna koppla det här till att jag tränar ett lag i en viss ålder där det är en ökad risk för en viss typ av skada. Vi pratar inte om att du drar en hamstring eller en ljumske. Vi pratar om en korsbandsskada. Vi pratar om 9-12 månader.
01:06:28 – Jacob: Och problem egentligen, alltså det blir ju alldeles som innan. Ja. Man har ju sett i fotboll, jag tror, vad var det, nu kommer jag att ta mycket mer att jag misshandlar siffrorna här, men jag tror det är typ 80% kommer inte tillbaka till samma nivå som de var på innan. Alltså så är du allsvensk spelare och du pajar korsbandet så är de allra flesta hamnade i superettadivision 1. Och så fortsätter det så liksom. Och du får väldigt ofta mycket högre risk för kroniska besvär. Alltså du har ont i knäna när du blir äldre. Och kanske får sätta in en knäled eller ny knäartros. När du är 45.
01:07:02 – Peter: Det är ju samma sak. Ska man fortsätta där egentligen. Det är ju inte bara vad du kommer tillbaka i för nivå. Utan det är ju liksom risken att återfallsskada i det ena eller andra knät. Liksom. Det känns som att det finns otroligt mycket data på det här. Återigen, effekten av korsbandsskadan är så fruktansvärd. Det kan vara karriärsavslutande egentligen. Mot att du drar en ljumske, ja det kan vara några veckor som du är borta kanske. Sen är du tillbaks även om du kanske inte är tillbaks till Att den är lika stark som förut. Men du kan göra så mycket annorlunda mot de här riktigt vidriga skadorna.
01:07:45 – Wille: Och just när det finns data.
01:07:46 – Peter: Det finns data från Folksam. Det finns data från Gretes arbete. Jag tror att vart vi än går och tittar på ACL Injuries. Om man bara söker på det här så finns det hur mycket data som helst. Sen det tråkiga, det är ju nästa grej. Vi vet att just knäkontroll har visat sig ha en effekt. Det tråkiga när vi pratar om skador är att åker man på en medicinsk konferens så kan man säga att vi vet att det finns de här följande faktorerna som gör att du ökar risken. Vi vet ju rätt mycket. Sen känns det ibland som att vi inte vet så mycket heller. Det är så otroligt komplext. Ibland kan man springa på den här spelaren som är superstark. Den är inte förkyld och sjuk för dagen. Den har inte menstruation. Q-vinkeln är perfekt, höll jag på att säga. Man kan ha en perfekt Q-vinkel.
Men allt det där. Ratio, hamstring och framsida lår. Allt ser jättebra ut. Mjuka fotleder höll jag på att säga. Ändå drar den skadan. Så ibland blir man bara förvånad varför det händer.
01:08:50 – Wille: Jag kan tänka mig att det är en del av problemet när man ska översätta det här till tränarna, att de jobbar med individer. De har visserligen en grupp, men det är inte gruppnivå på samma sätt som när Grete Myklebust gör sina studier. Man kan inte se det helikopterperspektivet. Då kanske man ser, låt säga om man tar Nordic Hamstrings, att man testar det ett tag och då kanske någon skadar sig därför att man körde på lite för hårt eller de börjar klaga att de blir lite möra i musklerna och sådär. Då tänker man såhär, jag har inte haft några hamstringsskador tidigare. Iallafall inte mer än någon annan. Varför ska jag göra det här? Jag kan tänka mig att det där blir svårt att se. Man tänker som du, vi har gjort allting rätt och ändå kom det här.
Det blir svårt att se de trenderna där.
01:09:30 – Jacob: Vafan, ibland har man otur. Det är det folk måste förstå. Du kan äta allting rätt, du kan ändå få cancer. Folk måste släppa det här. Det är alltid chans och risk. Du förbättrar dina chanser att det ska gå bra om du gör det bra. Men det är inte så att det är säkert att du kommer gå rätt. Bli rätt ändå, eller vad man ska säga. Eller att du inte kommer råka ut för nånting, eller vad som helst.
01:09:54 – Peter: Tar man handboll som sport. Jag har ju varit i både fotbollen och handbollen. Jag ska inte raljera mot fotbollen, men det är lite mindre kroppskontakt i fotbollen kan man säga. I handbollen så finns det de spelare som söker. Ge mig en lucka på tre decimeter så kommer jag springa mellan två killar som väger 105 kilo. Det enda de vill är att stoppa mig, men jag ska springa så fort jag kan. Det är en så pass fysisk sport och vi är ju konstant i de här situationerna. Man spelar antingen anfall eller försvar. knappt något presspel på mittenplan om det inte råkar vara sista sekunderna. Så det gör att vi hamnar konstant i de här situationerna gång på gång på gång på gång. Och då måste vi vara ännu bättre tycker jag än fotbollen i så fall på att jobba med skadeförebyggande träning på vissa delar.
01:10:43 – Jacob: Vi är ändå lite inne på det här. Dam
Skillnader mellan dam- och herrhandboll samt matchtäthet
01:10:46 – Jacob: kontra herrspelare, är det någon skillnad på vad de brukar behöva? Om vi tar landslaget när du jobbar med dem. Är det skillnad i vad man oftast bedömer att de brister i? Eller någonting som man kanske bara generellt sett borde lägga lite mer tid på om man tränar damer kontra herrar?
01:11:09 – Peter: Dels är det väl lite så att många… Nu har vi haft ett generationsskifte kan man säga på herrsidan faktiskt. Efter OS och inför VM här i Frankrike så blev det ett naturligt generationsskifte. Vi har väl haft lite mer äldre spelare i herrhandbollen så det är lite svårare att jämföra en spelare som är 32 år gammal och har spelat i Bundesliga i 8 år. Det är klart att man tycker att den spelaren har mycket mer styrka än en 19-årig tjej som har gjort landslagsdebut. Men jag skulle vilja se, i svensk damhandboll överlag så kanske jag skulle vilja se, från tidigare nivå skulle jag vilja se en tidigare styrketräning. Alltså introduktionen av styrketräning tidigare för att dels förebygga de här skadorna. Men också att ha kanske en ännu bättre bas när de kommer upp i de första ungdomslandslagen och upp till landslagen.
Så vi har ännu mer att bygga på. Sen försöker jag kanske ibland undvika att jämföra herrhandbollen och damhandbollen. Den är kanske lite herrhandbollen Kanske lite mer intensivare i mina ögon. Men jag försöker hellre i så fall jämföra den svenska damhandbollen, damlandslaget med det norska damlandslaget. Och det franska damlandslaget. Tittar liksom, de som är bäst i världen hos oss, vart någonstans befinner vi oss där vi behöver bli bättre?
01:12:24 – Jacob: Precis.
01:12:24 – Peter: Så det är egentligen de, för mig, mer intressanta delarna att göra. Och där kan man se på damhandbollen så tycker väl jag att många pratar om den norska farten. De har ett mycket mer explosivt spel. Holländskan har också spelat ett explosivt spel. Vi har kanske mer ett bra kollektiv, det här klassiska svenska. Det låter tråkigt, jag förstår inte att det kan bli så i alla våra idrotter, att vi kommer tillbaka till det kollektiva försvaret. Men det är en styrka hos oss. Men mitt mål är fortfarande att jag skulle vilja få spelarna… Jag vill ha kvar den delen, men att få oss att närma oss De andra landslagen i sitt explosivare en-mot-en-spel. Vi har många spel som är starka och ligger bra med internationellt i styrkedelarna.
Men just att få det här sista, att få fler spelare att kunna ta de här fem första metrarna. Att explodera mer igenom där för att bli aggressivare i anfallsspelet. Det är väl de delarna som jag skulle vilja se att vi får mer ut av.
01:13:39 – Jacob: Hur fungerar det då om ni är på typ landslagsläger? Hur lägger man upp det där? Vad är tanken och hur lång tid har ni på dig? Vad hinner du få gjort, kan man säga?
01:13:49 – Peter: Skillnaden klubbhandboll och landslagshandboll, det har vi tagit upp. Det svåra med att vara på landslagsnivå, det är ju verkligen att nå spelarna och kunna påverka spelarna i sin klubbmiljö. Återigen tillbaka till vad man har för målsättning. En klubb vill vinna Champions League och vinna guld här nu och jag vill vinna guld om fyra år i ett OS. Bara komma tillbaka till att i klubben kan jag styra utvecklingen som jag vill. Jag kan påverka dem dagligen i vad de ska jobba med. Men på landslagsnivå har vi så extremt lite tid med dem. Inför ett VM kan det vara 7-10 dagar. Vi träffar landslaget nu på måndag, så har vi en vecka med damlandslaget. Sen har vi träningsmatcher mot Tyskland på lördag-söndag. Herrarna träffas på onsdag och har match lördag-söndag.
Så det är en utmaning för oss. Medan ett OS-år, då har vi kanske samling någon gång från början av juni fram tills ett OS startar. Vi flög till Rio sista juli. Så då har man mycket mer tid på att jobba med dem. Då är de bara hos oss och vi kan styra deras träning till 100%. Sen är det svårt när man kommer till turneringar. Jag skulle ibland älska att vara i fotbollen. Den något utåtriktade Raymond Verheyen till exempel, som har jobbat ganska mycket med sina åsikter. Hur ofta man ska spela match. Där kan fotbollen… Jag försöker inte raljera över det, men fotbollen kan prata om att vi vill ha fyra dagar mellan match till exempel i en turnering. I OS, i handbollen, då spelar vi match varannan dag. Vi har gruppspel och så spelar vi fem gruppspelsmatcher varannan dag och sen rakt in i kvartsfinal så spelar man så.
Samma sak i ett VM. Jag tror aldrig vi har mer än en vilodag emellan.
01:15:52 – Jacob: Men hur jobbar ni då? Jobbar ni inte med att försöka få mer vila? Har man statistik där? Man har ju faktiskt det i fotbollen på svart och vitt. Det blir ju ökad skaderisk och det blir ökad risk för förluster om vilan är kort. Finns det något sånt här i handbollen som visar det?
01:16:08 – Peter: Nej, det finns ju inget sånt framtaget där man har diskuterat… Det var väl Verheyen som jobbade fram ett stort sånt dokument ett tag här förr väl.
01:16:18 – Jacob: Ja, han började. Sen har ju det här Fotboll Research Group också gjort det. Velldén och dom.
01:16:24 – Peter: Där finns det ju ingenting i handbollen. Det kanske någon framtida masterstudent ska göra det också. Det är ju någonting som skulle vara intressant att titta på. Det enda som vi vet i internationella sammanhang, det är ju att vi i stort sett alltid har samma förutsättningar i alla lag. Det kan vara, kanske när man når… Det brukar vara som i EM nu senast, då spelade man ju liksom Jag kommer inte ihåg hur många grupper det var, men grupp 1, 2, 3 spelade måndag. Då spelade 4, 5, 6 och spelade tisdag. Sen gick man omlopp där. Då blir det nånstans när man når en kvartsfinal som det blir att ett lag får lite mer vila eller mindre. Men det finns ingen data. Det skulle vara intressant att titta på den datan och se om det finns nån koppling till vinst och förlust på bolagnivå utifrån de dagarna.
Annars är vi vana. Det är vår verklighet. Vi har levt i den här verkligheten i alla år.
01:17:21 – Jacob: Jo, men det gjorde man ju också i fotbollen. Det var ju ingen som tjatade om det här förr. Premier League har ju väl fortfarande inte anpassat sig fullt ut när det gäller med Champions League och ligamatcherna där. De bryr sig väl mer om pengarna och så. Men de andra ligorna har ju anpassat det. Men det var ju det här när vi pratade med Vranjes. Så sa han ju att det var ett av hans stora problem. Att han kunde liksom inte egentligen träna dem. Utan det var bara match sen återhämtning. Match sen återhämtning. Det var svårt att få dem bättre när de väl var på den nivån.
01:17:49 – Peter: Jag kommer ihåg åren när vi senast spelade i Europacupen med Guif till exempel. Då var det ju… Dels kunde man trycka in… Det var ett år då vi gick till gruppspel i… Några år gick vi till gruppspel i det som klassas som gamla Uefa-cupen i fotbollen, men alltså under Champions League. Det är Uefa-cupen som den heter. Så gick man till gruppspel där, då skulle man in med 6-8 matcher till i en matchplanering. Då har vi en jätteutmaning för att vi jobbar dels med relativt unga spelare i många av de svenska lagen. Vi vill utveckla dem. Vi vill få dem mycket mer färdigutvecklade innan de går till proffsklubbarna. Eller bara få oss bättre nationellt. Men då ska man resa sig till På fredagen reser man till Spanien för en match, reser hem på söndagen.
Sen har man kanske Ystad borta. Vi som är i Eskilstuna, vi åker buss till alla matcher. Så då har man X antal timmar i en buss ner hit, spelar match klockan 19 i Ystad. Eller så är man jätteglad att TV kom på att vänta vi ska TV-sända den här matchen, så vi lägger 19.30 istället. Då är man hemma 06.30 på morgonen på torsdagen. Sen har man match på lördagen igen. Jag förstår ju Vranjes när han pratar om det. För de absolut bästa spelarna i världen, i de bästa klubbarna, där alla är landslagsspelare, så har de inte tid att träna. Vilket är otroligt synd. Det är en jätteskillnad för mig i år i Guif, där vi bara har elitserien att prata om. Där vi har ett fast spelschema, det kan bli någon ändring på någon dag utifrån TV eller om vi möter något lag som spelar Europacup.
Men utöver det så har vi fast schema från Vi vet ju att vi kommer spela från början av september till början av april. Så det är ju helt enkelt.
01:19:41 – Jacob: Det här borde ju på något sätt få talanger att stagnera tidigt. Antingen då att man hamnar i ett svenskt lag som ändå hamnar i Europa eller att man kanske lämnar tidigare. Alltså säg att man lämnar 20-årsåldern för Europa redan då och så hamnar man i den här miljön och så kan man inte träna då. Kanske de Man utvecklas ju på många sätt. Matcher är ju väldigt, väldigt utvecklande spelförståelsemässigt. Men om man tar hur hårt man kastar, hur högt man hoppar och sådana här saker. Det borde ju stagnera lite tidigare hos dem. Om det helt plötsligt bara blir matchning, matchning.
01:20:17 – Peter: Ja, för tar man det ju… Det vet man ju själv om när man snart är 40. Det är inte så att kroppen bara suger åt sig all träning och man känner att nu har man ett bra tryck efter ett träningspass. Det är samma sak när vi har några av de viktigaste åldrarna att träna väldigt bra på. Där vi får väldigt, vad brukar man säga, mycket bang for the bucks. Precis. Då kan det vara perioder när nån spelare går ut väldigt ung, där den aldrig får den återhämtningen. Nej. Det är ju inget, jag ska inte säga ovanligt, men man har haft samtal med några spelare. När de har lämnat U21-landslaget, då är det sista landslaget vi har. Där de nästan kan säga, vad skönt, nu är sista VM-turneringen gjord. Nu har jag en ledig sommar och tränar. För det är ju ett annat dilemma vi har.
Damerna spelar EM och VM i december. Herrarna spelar EM och VM i januari. Men alla ungdomslandslagsturneringar som VM eller European Open, de ligger på sommaren. Så när vi egentligen borde ha dem hemma och träna och få bygga upp kropparna. Då är de iväg på det. Där tycker jag att vi skulle kunna göra ett större jobb. Varför inte förlägga ungdoms-EM när herrarna spelar EM i januari? Precis. Kan man koppla tillbaka till den mängden vi har med… Det är så mycket som hänger ihop. Om vi ska gå tillbaka till diskussionen med Waldén och Asker där vi pratar om den ökade skaderisken eller skademängden. Där vi alla är nog rätt rörande överens om att vi måste få en större förståelse för vad som händer med alla våra spelare på gymnasiet i form av belastning.
Där jag tycker att vi ska ha träningsdagböcker för att förstå hur mycket de tränar.
01:22:02 – Jacob: Vi snackade om att köpa in sideline faktiskt på filbordet där jag jobbar. Med förhoppning då just för att de ska börja använda dagboksdelen. Att de ska börja skriva in RPE efter sina träningar. Att de ska börja registrera både skolträningar och kvällsträningar. För att vi ska kunna kommunicera med deras klubblagstränare. Det är ju ett problem för många av idrottarna där att Det blir inte så bra koppling mellan vad de gör på skolan och vad de gör på eftermiddagen.
01:22:28 – Peter: Nej, det är lätt att det låter som att man skjuter mot gymnasiet. Men jag tycker att, det var samma förslag jag gav till vår gymnasiegrupp, att vi måste ta sideline eller ta något verktyg där vi kan jobba med det. För att få en förståelse för hur belastade de är. Sen är det en helhet där jag tycker att klubb och gymnasium har ett ansvar att samtala om Hur ser veckorna ut? På gymnasiet kör de fyrstegs och sånt. Det kanske är bra för en huvudtränare på handbollen på kvällen att veta att man har sprungit Cooper och gjort maxtester på På förmiddagen. Eller att man kört en viss form av träning. Det är dumt om man kör intervall på förmiddagen och intervall på kvällen. Då kanske man kan hitta någon form av samarbete där. Men det är också så mycket som händer när vi pratar om det här 15-19 år ökade skador, knäskador.
Vi ser den trenden just i den åldersgruppen att det är ökade skador på både tjejer och killar. Det är just den åldern när de går in i gymnasiet. Tänk om du kommer från en liten handbollsklubb. Du tränar tre dagar i veckan och spelar en match. Helt plötsligt ska du gå till ett handbollsgymnasium i en större stad och går in i en elitförening. Så tränar du kanske sju gånger i veckan. Du har dubblat din träningsmängd och spelar match. Samtidigt är du i samma ålder som de första landslagen börjar tas ut. Alla perioder när du ska vara ledig och bygga upp dig, vila eller återhämta dig så äts de också upp. Så det kan ju vara en period av 4-5 år där man får klippa och klistra i veckoschemat för att få det här att gå ihop. Jag vet inte om jag tycker att det är helt optimalt om man ska vara helt ärlig.
01:23:56 – Jacob: Nej, det är det nog inte.
01:23:57 – Peter: Ja.
01:23:58 – Jacob: Svårt att läsa. Men man måste diskutera det så börjar man komma fram till något till sist.
01:24:04 – Peter: Vi måste i alla fall börja prata om problematiken. Men det är samma sak där, vi har ju pratat om problematiken med knäkontroll, eller inte med problematiken, men att nyttja knäkontroll och ändå så gör vi inte det.
Talangutveckling i Frankrike kontra Sverige
01:24:15 – Wille: Skulle du säga att det är annorlunda i andra länder? Man tar till exempel Spanien där de har en annan typ av fysträning. Har de också ett annat sätt att hantera sina ungdomar?
01:24:26 – Peter: Det franska exemplet brukar alltid dyka upp när man pratar, framförallt i jämförelse med gymnasiet. Det är ju en helt annan… Jag var och lyssnade på franska utvecklingsansvariga i samband med VM. Först och främst har de en budget på 20 miljoner euro i förbundet varav 8 miljoner euro läggs på talangutveckling. Det är vad många förbund i dag omsätter. Sen har de ett system där de har utvalda gymnasier som är certifierade. Det är utvalda handbollsgymnasier av handbollsförbundet. Där handbollsförbundet har rätten att placera spelare på olika platser. Sen är det så att de spelarna som går på ett handbollsgymnasium bor i den miljön. De tränar bara på gymnasiet och får bara åka hem och spela matcher med klubben. Så de har ett helt annat upplägg där de har full kontroll på spelarna.
Jag tycker att det är som andra saker. Jag var i USA på en liten konferens i helgen där man tittade på basebollen i unga år. Man har börjat titta på att ha restriktioner i antal kast för pitchers för att undvika… Det är också en sån här grej. Hur kan vi kvantifiera träningen än mer så att vi inte har skjutit sönder en axel? För vi kan ju räkna med att har vi svårt med knäkontroll så kommer vi inte jobba med skadeförebyggande träning på axlarna. Alla de här unga spelarna kommer älska att kasta bollen och kasta bollen hårt. Jag tror att vi har mycket att lära av de andra idrotterna. Sen kan det vara lite svårt att genomföra det franska konceptet på gymnasienivån.
01:26:06 – Wille: Jag tänkte nästan det, att det blir någon form av… Jag tänker nästan att det är en rysk modell, att man bara omplacerar folk.
01:26:14 – Peter: Jag kanske inte ska slänga mig med siffror och sånt där. Jag är inte helt säker på exakt antal, men det blir ju så svårt. Vi tittar ju på alla framgångssagor jämt i handbollen. Eller i alla sporter. Och så tittar man på den franska modellen. Hur tränar de? De kör mycket bål och fotarbete. Det är faktiskt en hel del tung styrka. Och det är alltid så att den som väljer att lägga fram något som sin idé Tycker man om bålträning då kan man prata om den franska bålträningen och hatar man tung styrka så kommer man inte nämna just den delen av den franska träningen. Så tittar man på hur de tränar och så vill vi efterapa det som de gör. Men vad jag har hört någonstans, om jag minns rätt, så pratar man om att det finns fler registrerade handbollsspelare runt staden Nantes än det finns i Sverige.
Och ska vi prata genetiska faktorer så har liksom… Det kanske finns skäl till varför vissa länder med gamla kolonialstyret, om man får säga så. Det kanske är andra fibertyper som kommer fram i vissa regioner. Utan att jag ska sväva iväg på lite konstiga… Mer västafrikaner som är explosiva. Ja, det kanske är så. Nu låter det som att jag säger att det är redan kört innan vi har börjat. Men nånstans kan det bli svårt när man tittar på den där När man vill liksom kopiera vissa koncept. Som kanske inte ens är möjligt att kopiera. Men vi kan göra saker mycket bättre i Sverige.
01:27:46 – Jacob: Det kan ju vara så att vi redan gör det bättre. Det är därför vi ändå lyckas mäta oss med dem. För att de… Det brukar jag prata om i fotbollen också. Om vi tittar hur de tränar nere i Spanien. Där bor 60 miljoner nere i Spanien. De spelar bara fotboll. De skiter i hockey och handboll och de här sakerna. Så de kan göra allting fel. Och så kommer de ändå få upp ett antal superatleter.
01:28:06 – Wille: Ja, och Messi är inte från Spanien heller. Nej, men det jag menar är att de kanske har lite resurser att köpa in de här duktiga spelarna.
01:28:13 – Jacob: Ja, precis. De har resurser att sätta in och köpa in de allra bästa också. Jag tror, man ska inte titta för mycket. Thierry Henry hade blivit fantastisk oavsett vad han hade kört för försäsongsträning, det är jag säker på.
01:28:28 – Peter: Det är ju det som är den roliga grejen ibland också när vi pratar om det där med att man får göra som fystränare. Dels är vi som fystränare, vi har en tendens på att alltid vara ansvariga för alla skador. Det är just vår träning som är den skade, tydligen inte skadeförebyggande, utan den skadeförberedande. Det är som man säger, kör du lite Nordic hamstring på försäsongen med fotbollslag och så är det någon som har känningar dagen efter, då läggs ju det på is. För evigt. Det är samma sak där. Ibland skulle jag säga att vissa spelare som kommer fram, de hade kommit fram oavsett vilken tränare de hade haft. Ibland tror jag att vi tar oss själva på för stort allvar och säger att jag har tagit fram de här fem spelarna. Det hade den här tränaren också gjort just i de här fallen.
01:29:13 – Jacob: Det är ju mer imponerande på något sätt att ta upp de som precis klarar nivån och få upp många av dem. Än att få upp liksom Messi. Han kanske inte hade varit Messi men han hade ju varit Europastjärna. Alltså han hade ju varit en världsstjärna ändå. Zlatan liksom han tog bussen när de skulle springa runt sjön. Alltså han gjorde ju allting fel som ungdomsspelare men han var så jävla talangfull ändå så han blev bra ändå. Sen har han liksom skärpt till sig på seniornivå men Där är ju jättemånga av de här spelarna som… Anelka brukar jag ha som superexempel. Han sket ju i det sen när han var typ 27 så började han bruka allvar igen. Då kom han tillbaka och så fick han spela i Chelsea i några år. Ungefär. Så jag tror att många av dem är så talangfulla så att de hade ändå varit liksom…
Brukar de allvar med sin talang så blir de topp 10 i världen. Brukar de inte allvar så är de ändå topp 100.
01:30:02 – Peter: På förbundsnivå måste vi fundera, på klubbnivå, att vi har ju mindre eller färre resurser i form av spelare än vad Frankrike har. Så det kräver ju att ju mindre resurser vi har desto mer måste vi stretcha oss i det vi gör och göra allting jäkligt bra. Fråga någon i Brasilien om brasiliansk talangutveckling i fotboll. Det kommer nog gå rätt bra ändå framöver.
01:30:24 – Jacob: Då är det rätt imponerande att vi kan ta ett VM-brons 1994 i fotbollen.
01:30:30 – Peter: Jag tycker att ibland så blir det så fel. Man pratar om att Djurgården fotboll när de vann sina SM-guld och tränade stenhårt styrka på söndagar eller dagen efter match. Så skulle ett Division 7-lag börja göra det också. Så satt man där med 18 skador och fyra spelare som kunde spela. Det är svårt att kopiera. Och det är ändå svårt att kopiera om man inte jämför äpplen och äpplen om man säger så.
Akademisk utbildning och dataanalys inom lagidrott
01:30:59 – Jacob: Jag har någon fråga till här. Nu har du ju läst lite akademiskt där. Vad tror du om det? Hur ser du det akademiskas roll, inom fysträningen eller inom det fysiska inom lagidrotten? Tänker du försöka hålla dig kvar i det? Vi har ju skojat här lite. Har du fått med dig lite mer det akademiska in i arbetet? Vill du fortsätta forska så här framöver?
01:31:27 – Peter: Jag försöker hålla mig kvar i det. Jag försöker bli mer och mer akademisk. Är man 40 bast, halvvägs genom livet, det är positivt. När jag känner så, när jag har en man called, att jag är… Det känner man ju gammal idag. Det är rätt kul med tränarskap överlag. Saker som var en sån otrolig sanning när man började, och var så jäkla viktigt när man var ung tränare. Det är en axelryckning idag. Jag brukar säga att ibland talangutveckling är ett misstag i vissa föreningar. För att de bara gör någonting och så råkar någon bli bra. Jag tror att det känns som hela att det akademiska har gett mig jättemycket i att plöja diskussioner. Framförallt det som gav mest på GIH när man kanske är äldre. Det är att diskutera med alla lärare. och har ett nära samarbete med de lärarna, med Micke Mattsson och de här.
Det ger ju jättemycket att bara sitta och diskutera på en helt annan nivå, om man får säga så. Sen tycker jag att det är synd att vi nästan inte har några. Tittar jag på svensk handboll idag, det nämnde jag inte, men när vi pratar om förutsättningar. Jag tror att, osäkert, men tar vi damhandbollen idag så tror jag att det kan finnas tre, fyra fystränare som är arvoderade på något sätt i svensk damhandboll. Det finns klubbar som inte ens har fystränare i svensk elithandboll. Tittar man på det akademiska, men det är precis samma sak ute i hockeyn och i fotbollen. Fotbollen börjar hända lite, att de börjar få lite mer akademiker in på vissa roller.
01:33:01 – Jacob: Norrköping och MFF känner jag till. De ligger i framkant rent. MFF har ju Ben Rosen. Han har ju fem års akademisk utbildning i princip för att bli fotbollstränare. Han har läst sportscience med inriktning fotboll.
01:33:17 – Peter: Är det Mark också som är i MFFs U?
01:33:21 – Jacob: Ja, han är ungdomsverksamheten där. Han är väl också en akademiker?
01:33:25 – Peter: Ja. Och Southampton. Alltså de har ju… De har ju liksom kört ett Southampton-spår rakt av.
01:33:30 – Jacob: Ja, jag tror de hittade Ben och sen så har Ben… Ben kom nog första. Men… Det är ju kanske den vägen. Det går ju bra för MFF. Sen är det ju mycket annat som gör att det går bra för dem. Inte bara det.
01:33:42 – Wille: Zlatan.
01:33:43 – Jacob: Ja, precis. Det var ju där det började. Så hade de en jävla massa miljoner ett tag. Men publiken går bra och de får upp jättemycket duktiga ungdomar. Jag var ju i HIF många år. Tar det 14-15 års ålder så är det inte så stor skillnad. Det är de här sista stegen som de har blivit mycket bättre på.
01:34:02 – Peter: Jag springer på jättemånga bra fystränare i alla lagidrotter. Man känner en hel del från fotbollen, hockeyn och självklart handbollen. Det är också lite traditioner. Det lever ju kvar i det här. tyngdlyftning, sprint, coach, någon gammal styrketräningsinstruktör på gymmet. Sen är det klart att de har ju… Det finns ju lite sådär när någon säger att jag är personlig tränare, då brukar man inom idrotten kanske dra åt sig öronen lite. Man kanske tänker lite halleluja-träning och sånt där. Men det finns ju… Alla de där har ju dragit på sig en enorm erfarenhet som gör att de är bra, så de är kunniga inom sitt område. Men ibland kan jag sakna lite mer av den idrottsvetenskapliga anknytningen. Ibland känns det som att man gör saker fast man inte riktigt vet varför man gör saker.
Det är bättre att man gör bra saker utan att man vet det, än att man gör dåliga saker och man har koll på det.
01:34:54 – Jacob: Såklart. Lite mer analysera och utvärdera, kan man säga.
01:34:58 – Peter: Sen känner jag en allmän liten trend som jag… Från att ha varit… Jag är lite sån här moneyball-fanatiker i… Ja, jag är så grym i den.
01:35:06 – Wille: Jag har sett den fem gånger, tror jag.
01:35:11 – Peter: Jag var ju över i Boston nu i helgen. Fredag och lördag var Sport Analytics Conference i Boston. Hade de varit i Europa och Australien hade de varit mycket mer fystränare och kanske Sport Scientist som hade pratat GPS-data och akut chronic workload. Medans här var det Sportanalytics i lite mer, alltså Billy Bean själv som är Brad Pitt i filmen, eller jag tänkte säga tvärtom, Brad Pitt som är han i filmen, var ju där och pratade om hur de har gjort i Oakland Ace. General Manchester från Golden State Warriors och Usain Rockets var där och pratade. Det var ju däremot, kunde man se, det var ju en väldig massa… Jag får säga att den var lite nördig den konferensen. Utifrån, inte fysiologi, utan det var rätt mycket data. Det var väldigt många…
För den arrangeras ju av MIT. Så det var en hel del med kostym. De var nog sportintresserade för att de har blivit det, men kanske inte var det från början. Precis som han Pete i filmen Moneyball. Jag tycker det är ett jätteintressant koncept. Enda utmaningen är bara att det ibland kan bli lite lite mycket i sporten när vi ska implementera alla de här analysgrejerna. Ibland sitter vi och tittar på GPS-data. Vi kan få ut en halvlek i GPS-systemet vi har, eller LPS-systemet vi har nu. Det kan bli 80 000 rader i Excel. Så börjar man såhär, kan vi köra över rad ett? Jag tror att ibland är det så svårt att greppa datan. Ibland slänger man bara ut data, sen vet man egentligen inte om det har någon betydelse. Vi har en begränsning också i allt vi gör ibland.
01:36:47 – Wille: Den kopplingen är jättesvår. Man kan samla in en massa excelark, men så sitter man där och får fram 80%. Vad betyder det? Är det bra?
01:36:56 – Peter: Det är intressant det de har gjort. Det väcktes liv med filmen. Jag tycker att det är intressant när man pratar om NHL. De tycker själva att de är långt efter basebollen, men att de försöker applicera det här i draften. Att försöka vara lite mer objektiva. Vi kanske inte ska få någon bias för att vi tycker att någon har the big five. Allt från Lux till att han svingar rätt.
01:37:25 – Wille: Great smile on that kid.
01:37:28 – Peter: Det tycker jag skulle kunna vara intressant i vår svenska lagidrott också. Först var det det här stora med vilket lag som springer mest. Sen insåg man att det spelar ingen roll. Bournemouth sprang jättemycket, men det gjorde Tottenham också. Det var rätt stor skillnad i vad man hamnade i tabellen. Det tycker jag att vi inom handbollen och lagidrotten överlag i Sverige kanske behöver bli lite mer intresserade av. Men det är bara en del. Det är fortfarande bara en del.
01:37:50 – Wille: i totalanalysen. Peter, det har varit jättekul att ha dig med. Nu gick vi i och för sig lite utanför kanske bara handboll, men det är alltid kul att höra om en sport som man inte har så mycket koll på och hur en person som jobbar där tänker. Det är också väldigt kul att även fast du kanske bara har doppat hån i det akademiska så märker man att du verkligen har det tänket också. Det är väldigt roligt. Ja, tack. Stort tack för att du ville vara med.
01:38:12 – Peter: Kul.
01:38:14 – Wille: Hej.
