Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet gästas podden återigen av cykeltränaren Mattias Reck inför det stundande Tour de France. Samtalet inleds med en genomgång av hur proffscyklingens tre stora etapplopp – Grand Tours – är uppbyggda och vad som gör att just Tour de France har en särställning när det gäller prestige, medialt tryck och konkurrens. Mattias förklarar hur det egentligen pågår flera olika tävlingar i själva tävlingen, där vissa lag och cyklister jagar den gula ledartröjan i sammandraget medan andra fokuserar helt på spurtetapper, bergspriser eller enskilda etappsegrar.

Vidare diskuteras de enorma fysiologiska skillnaderna mellan olika typer av cyklister i klungan. Medan en tung spurtare kan väga runt 80 kilo och fokuserar på maximal kraftutveckling under korta spurter och att överleva tidsgränsen i bergen i den så kallade gruppetton, väger de främsta klättrarna och totalsegrarna ofta runt 60 kilo med extremt hög effekt i förhållande till sin kroppsvikt. Mattias berättar även om hur belastningen ser ut under de tre veckorna, hur cyklisterna använder vilodagarna till att hålla igång benen och hur det krävs närmare tusen träningstimmar per år för att klara av volymen på proffsnivå.

Samtalet kommer också in på hur träningsmetodiken inom cykelsporten har utvecklats under senare år, bland annat genom Team Skys vetenskapliga detaljfokus och hur den brittiska satsningen på velodromcykling inför OS gav ringar på vattnet även på landsväg. Dessutom diskuteras årets favoriter i sammandraget, hur banprofilen skräddarsys från år till år, samt hur man ser på dopningsfrågan och utvecklingen av watt per kilo jämfört med 1990- och 2000-talets dopningsera.

En viktig del av prestationen under treveckorsloppen handlar om viktkontroll, styrketräning, nedkylning och energiintag. Mattias beskriver hur de främsta klättrarna pressar ner fettprocenten till mycket låga nivåer, hur man motverkar sämre bentäthet och bygger åkstyrka genom tung styrketräning och hopp, samt hur hjälpryttarna arbetar med isstrumpor och kalla drycker för att kyla ner kaptenerna under varma bergsetapper. Även logistiken kring kosten berörs, där cyklisterna försöker få i sig 80–90 gram kolhydrater i timmen under loppen och har med sig egna kockar till hotellen.

Avslutningsvis besvaras lyssnarfrågor med fokus på praktiska tips för motionärer och träningsstyrning. Mattias går igenom hur man undviker överbelastningsbesvär i handleder, nacke och rygg genom att variera positionen och göra en ordentlig bike fit. Dessutom förklarar han hur man arbetar med effektmätare och Training Stress Score (TSS) i praktiken, varför den subjektiva känslan och humöret fortfarande är avgörande för att upptäcka överträning, och varför forskning visar att man bör undvika att träna ner sig för djupt i källaren inför en formtoppning.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion med gästen Mattias Reck
• (00:02:53) Vad är Tour de France och en Grand Tour
• (00:10:58) Skillnaden mellan spurtare och klättrare samt tidsgränser i bergen
• (00:15:35) Etappupplägg, vilodagar och träningsvolym för proffscyklister
• (00:25:57) Team Sky, träningsmetoder och brittisk velodromsatsning
• (00:34:18) Favoriter i årets Tour de France och hur banprofilen påverkar
• (00:41:47) Watt per kilo och synen på dopning inom cykelsporten
• (00:46:44) Samarbetet mellan proffslag och landslag inför OS och VM
• (00:49:13) Kroppsvikt, fettprocent, bentäthet och styrketräning för cyklister
• (01:00:51) Nedkylning och värmehantering under varma bergsetapper
• (01:10:00) Energiintag, kolhydrater och mathållning under Tour de France
• (01:17:44) Motionärsfrågor om ledbesvär, sittposition och bike fit
• (01:22:38) Att styra träningen med effektmätare, TSS och formtoppning
• (01:32:55) Skadepanorama och bålträning inom elitcykling

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion med gästen Mattias Reck

00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:30 – Jacob: Goddag Wille! Goddag! Allt väl med dig? Det är finfint som vanligt. Det är inget att klaga på idag heller. Kanon! Det var någon som sa till mig att du säger alltid att det är väldigt bra, men så kommer det någonting. Ja, man har ju alltid ju relativt på något sätt. Det är ju bra i relativa mått. Sen är man ju inte alltid på topp, topp, kan man säga.

00:00:51 – Wille: Men inte idag, idag är du på topp. Idag är jag på topp, jag har sovit gott hela natten här.

00:00:55 – Jacob: Igår var jag trött, kan jag säga.

00:00:58 – Wille: Idag har vi också med oss en gäst, vi har med oss Mattias Reck som är tillbaka igen. Välkommen!

00:01:03 – Mattias: Hej hej! Det är jättetrevligt att vara här igen. Jag har dock inte sovit lika mycket de sista dagarna. Jag har nyss hemkommit från ett etapplopp i Holland.

00:01:12 – Wille: Okej, vilket var det då?

00:01:14 – Mattias: Ja, det är inte så känt även om det är väldigt bra folk med. Det heter Steer Zettelem. Det är väldigt många spurtare som ska till Tour de France nu om två veckor som kör det. Till exempel Marcel Kittel och André Greipel som är två sådana kanonspurtare.

00:01:32 – Jacob: Litet men ändå ett stort lopp kan man säga. Hade vi med Degelkolp då?

00:01:35 – Mattias: Nej, han var tvungen att ha ett lite hårdare lopp innan touren så han var tvungen att åka ner till franska alperna och slita som ett djur det.

00:01:47 – Wille: Ja, det är bra. Jag fick ju inte vara med sist du var med och gästade oss. Så det ska bli jäkla kul det här. För jag är ju lite av en smygcyklist-fan. När Jacob ställer de här fysiologiska frågorna så ställer jag kanske de här fanboy-frågorna om hur det är att träffa ett eget folk.

00:02:05 – Mattias: Jag förstod nästan det direkt att du Verkar ha lite extra koll på cyklar och börjar prata om Strava-segment och sådär med. Det blir spännande det här.

00:02:14 – Wille: Vi ska inte avslöja att jag finns på Strava för då går ju folk in och tittar på den. Okej, men vi tänkte idag att vi skulle snacka om Tour de France som är stundande. Det är väl bara ett par veckor kvar innan det sätter igång här.

00:02:27 – Jacob: Jajamän!

00:02:28 – Wille: Så att jag tänkte såhär att vi ska vara väldigt, väldigt… Alltså när vi släpper avsnittet så kommer det ju vara på lördagen. Och det är typ samma dag som det börjar då eller?

00:02:35 – Jacob: Nej vi släpper det på onsdagen så kommer det börja på lördagen. Så när ni lyssnar på det här om ni är hyfsat aktuella på att ladda ner saker så på lördag börjar det.

00:02:44 – Mattias: På lördag börjar det och den dagen som det släpps det är den dagen då de flesta reser till Tour de France. Det är verkligen Perfekt tajming.

00:02:52 – Wille: Alright.

Vad är Tour de France och en Grand Tour

00:02:53 – Wille: Men jag tänkte att vi skulle börja lite såhär och vara väldigt, väldigt pedagogiska och prata lite om vad det är för någonting. För jag tror att det är väldigt många som har hört namnet och kanske, ja många förknippar det såklart med Lance Armstrong och så vidare och sådär. Men man kanske inte har någon bra koll på liksom vad det innebär, vad det är för, alltså vad det är för typ av tävling helt enkelt. Och vad som kanske skiljer det från till exempel det här loppet som du precis kom hem från nu. Så att om vi börjar i den änden då, liksom vad är Tour de France?

00:03:17 – Mattias: Man kan säga så här att inom proffscyklingen så finns det tre lopp som har den här karaktären som kallas Grand Tour. Och Grand Tour det betyder att de pågår i tre veckor. Och det är Spanien runt, Giro d'Italia och Tour de France. Och om man backar kanske sådär en 20-30 år, då var framförallt Giro d'Italia i stort sett lika stort som touren. Men sen har väl touren gjort, ja någonting måste de här ASO som är arrangörer då ha gjort för att varit smarta för att den är idag betydligt större än alla andra tävlingar. Medialt, pengar, allting, prestigen är betydligt större i touren. Det är där alla de bästa vill vara.

00:04:02 – Wille: Ja, precis. Om man ska jämföra de här tre loppen så börjar det med Girot som är i maj. Man ser att karaktären är ganska lik den i Tour de France. Det är sprintetapper och sen väldigt tuffa backetapper. Även fast det kanske är lite mer snö och sådär i Giro d'Italia i och med att det är tidigare på året. Men ändå så är det sån himla prestigeskillnad jämfört med Tour de France. Och kanske ännu mer om man jämför med Spanien runt, Velter Spanien som är mer mot hösten till och kanske inte alls lika prestigefyllt som touren.

00:04:35 – Mattias: För 10 år sedan tror jag det var ungefär, då switchade det. Det var ju rätt smart. Vuelta Espana gick ju innan i april. April Spanien, maj girot och sen så var då juli var touren. Och så tre veckor var. Och så tre veckor var. Nu är det sällan så att det är någon som kör alla tre. Det är väldigt ovanligt. Oftast så kör de en eller två. Men Spanien runt blev sen flyttat. Det var smart av dem. De flyttade det så att det börjar i slutet på augusti. Och då är det så att de har definitivt fått ett uppsving. Du kan ju krascha ur på touren, du prickar inte formen. Så ganska ofta har startfältet i Spanien runt blivit bättre och bättre också. Men det är helt klart så att touren är absolut egenmäktig härskare på toppen kan man säga. När jag kom in i det här jobbet så frågade jag ibland med de stjärnorna som vi har då, Kittel och Degencorp och sådär.

Även de sa det att de var chockade första gången de kom till touren att den var så otroligt mycket större än allt annat. Det är nästan kaos och hysteri. Du är aldrig ledig, du är alltid påpassad. Det är väldigt stor skillnad som inte alltid bara går att mäta i hur långa backarna är eller hur fort du ska cykla och sådär. Det här totala paketet med pressen som är i touren är en otrolig skillnad.

00:06:01 – Wille: Om man ska beskriva vad det går ut på då? För du sa att det är en Grand Tour, det är tre veckor. Men vad är de här tre veckorna uppbyggda av då?

00:06:11 – Mattias: Ja, det är väl det som gör cykel lite unikt med att där är ju många tävlingar i tävlingen. Och det betyder att det som är mest känt i Sverige det är ju naturligtvis de som kör för det sammanlagda för den gula tröjan. Men det är ju väldigt få cyklister som har en sån nivå och ett lag bakom sig där man verkligen cyklar för att tävla om det sammanlagda. Det är kanske, ja. så är det 20 cyklister som satsar på att tro att de kan komma med i topp 10 och av de här topp 10 cyklisterna så kanske det är 5 som vet med sig att de har en rimlig chans att vinna. Alla andra är ju antingen hjälpryttare eller så vill de tävla på de här andra kategorierna som finns. Det finns ju en bergströja, den är rödprickig och så finns det en grön tröja, det är poängtröja och sen handlar det om etappsegrar och de är också, eftersom touren är så stor så är det ju otroligt stort att bara vinna en etapp.

så ser jag att det är många tävlingar i tävlingen, vilket också gör att 90 kilos spurtare kan vara på Tour de France och ha sin livs seger. Och en 62 kilos bergspecialist kan också få sin största seger i samma lopp. Och det är väl det som gör att cyklingen har blivit så bred och stor att många olika typer av kravprofiler funkar.

00:07:45 – Wille: Du sa att det är väldigt få som kan satsa på den gula tröjan. Då är kanske de lagen som åker dit med de ambitionerna spetsade och toppade just för att åstadkomma det. Men om man tänker på till exempel det laget som ni kommer åka dit med, vad är det ni satsar på i år?

00:08:00 – Mattias: Ja, i år har det ju faktiskt, man kan säga att förra året började vårt trendskifte. Vi har ju varit ett klassiskt spurtarlag och om man backar lite grann så, nu är ju inte Marcel Kittel med i vårt lag längre, han bytade till i år. Han var ju liksom spurtkungen i Tour de France i två år och vann åtta etapper, alltså fyra varje år. Och nu har vi sakta men säkert börjat satsa mer på att också utvecklas till att tävla om den gula tröjan. Så redan förra året så, vår lille fransman Varen Bagil, som ju nu är 25 år i år, som blev åtta i Spanien runt för två år sedan och förra året så kom han väl precis utanför topp 10. Vi går nu in med målsättningen att framförallt köra för honom på det sammanlagda. Och sen Degenkorp kommer ju att vara med också men han kommer inte att kunna få lika mycket uppbackning nu för att högsta prioritet för oss det är att köra för det sammanlagda med Varenbagil och så får vi se hur långt det räcker.

00:09:03 – Wille: Så det är ändå sikta på topp tio placeringar som ni åker dit med?

00:09:06 – Mattias: Absolut. Absolut en topp tio, det är målsättningen. Och om allting går som det vill så kan man nog… Ja, jag ska inte säga för mycket, men absolut topp tio. Och så får vi se hur långt det räcker.

00:09:26 – Jacob: Men får Degelkopp vara med på de här lite kortare grejerna och försöka vara draghjälp då?

00:09:33 – Mattias: Ja, förra året så höll ju Tom Dumoulin på att vinna Spanien runt. Tom Dumoulin är också en av våra duktiga klättrare och tempo-cyklister. Nu är hans högsta mål i år att vinna tempo på OS, så därför blir Tour de France inte någon… Det är inte hans högsta prioritet i år. Men det är så att Degenkolp, han är viktig i alla lopp han ställer upp för han är så himla stark. Så att han får definitivt också dra sitt strå till stacken och hjälpa till. Det är så det är i cykel, att man har liksom inte råd att låta hans 2-3 bästa hjälpryttare när det gäller spurter, att de ska liksom bara vila de andra etapperna. Det går inte utan de får hämta flaskor och hänger de med över backar så får man hjälpa till till nästa back och sådär. Men sen är det klart så att Degenkorp, han måste ju vara fräsch på de här 2-3 etapperna.

00:10:28 – Jacob: Ja, jag tänker han kan liksom Om han springer runt och är hare där eller vad man ska kalla det i ett lopp så kanske han är slut i en vecka sen.

00:10:38 – Mattias: Ja, det är helt klart så att det är några etapper som passar honom väldigt bra och till dem måste han vara så bra som möjligt. Sen ser man till att han får hjälpa till i den mån han kan beroende på när under loppet det är. Men det är klart att han är inte den som ska ligga och dra i under loppet. Det ska han inte.

Skillnaden mellan spurtare och klättrare samt tidsgränser i bergen

00:10:58 – Wille: Man märker det ganska snabbt när man kollar på de här bergsetapperna i någon av de här stora loppen, att de här sprintersen, de här större killarna, de hamnar i en grupp längre bak där de försöker ta sig över utan att hamna över den här tidsgränsen för att åka ur loppet totalt sett. Så det är liksom en transportsträcka för att komma till nästa spurtsträcka. Alltså man kanske inte fattar det riktigt, men det är en jävla skillnad på fysiologin i de här människorna. Alltså de som ligger där framme och drar och de här som ligger i det man kallar för gropetton då, där de sitter längst bak där med sprintersarna. Det är en jäkla skillnad på dem i vad de pallar med liksom.

00:11:31 – Mattias: Det är verkligen som du säger, det är en otrolig skillnad. Och det är klart att många är ju jättenervösa inför för vissa typer av etapper just för att de inte vet hur de ska klara tidsgränsen. Om du sitter och är en spurtuppdragare eller spurtare så kanske du har, bara för att folk ska kunna relatera, säg att du har en tröskel på 400 watt och så väger du 78 kilo i spurtare. De som är duktiga klättrare kan ju ha ännu högre tröskel och väga 10-15 kilo mindre. och de dansar upp för bergen och framförallt korta etapper där det börjar med en backe direkt. Det är det värsta för då är det så lite tid att förlora och så går det oftast full gas direkt. Långa maffiga bergsetapper där man hinner komma in i det. Det får gärna vara en bit innan första backen.

Och sen en lång backe direkt där den här gruppetton kan samla sig ganska tidigt. Då brukar det ofta gå. Men korta backar, korta etapper där det börjar med att gå full gas direkt Då är det många som har svårt att sova kvällen innan kan jag säga. Kan man ha det taktiskt som lag?

00:12:39 – Jacob: Accepterar cyklisterna det? Kan ni ha som taktiskt som lag att du är bara med i två veckor?

00:12:44 – Mattias: Det kan man ha.

00:12:45 – Jacob: Och de går med på det, cyklisterna själva då. Vi var inne på det senast att det var några som absolut inte gick med på att skippa Tour de France.

00:12:55 – Mattias: Man kan säga så här, alla vill komma i mål på touren. Så är det definitivt. Det finns ju lopp där man kan rent taktiskt hoppa av. Till exempel i Giro d'Italia så klev ju både Kittel och Greipel av efter 7-8 upp till 10 dagar. 12 dagar så klev de av. Sista veckan brukar vara väldigt extremt backig, alltid i Giro d'Italia. Det är ju rent taktiskt. Men i Tour de France, för att den är så stor, så finns det ingen som har lust att kliva av efter två veckor. Det kommer inte något stort mål precis efter. Nu är det undantag med OS, men de flesta ser nog ändå att det är bra att köra igenom hela touren om man ska kunna vinna det här backiga OS. Däremot kan man definitivt kalkylera så här att om du har en jätteviktig spurtare eller spurt-lead-out guy, alltså han som ska hjälpa.

Om de viktigaste etapperna kommer första 10-12 dagarna och de har klarat det. Då kan man ju tänka sig att även om han inte kommer till Paris, det är tråkigt, men kan vi vinna två-tre etapper innan det är slut så är ju ändå målet i hamn. Även om du bara vinner en etapp så är ju lyckan gjord.

00:14:11 – Wille: Och man ska ju säga att sista etappen på Champs-Élysées, det är ju sprinters etapp. Det är ju egentligen bara när de väl kommer in till Paris som de faktiskt racar. Fram tills dess är det ju ceremoniellt. Den vill ju alla vinna.

00:14:22 – Mattias: Ja, precis. Det är det de har som mål. Det är väldigt stort att vinna. Alltid stort att vinna första etappen om det är en spurtetapp. Sen är det nästan ännu större om en spurtare tar sig igenom hela touren och kan vinna på Champs-Élysées. Så är det definitivt, fast det är en väldigt lätt etapp. När man räknar TSS och sådär, man kan mäta med hjälp av sin effektmätare hur tuff en tävling är. När Kittel vann på Champs-Élysées hade trean 102 TSS. Och ni som har vattmätare, ni vet ju att det inte är mycket du behöver cykla för att få 102 TSS. Så en av lagets största segrar någonsin när man vinner på Champs-Élysées, den gjordes på en sån liten lätt etapp som 102 TSS.

00:15:06 – Wille: Det är det här som är det roliga när man lär sig lite om cykling, för det är ganska självklart när man har kollat på det här. Då fattar man att det är så här. Men jag tror att när man förklarar det för någon som aldrig har tittat på cykling så undrar de lite varför den lättaste etappen är den mest intressanta. Det är rätt intressant. Det är som du säger, det ska skålas i champagne.

00:15:26 – Mattias: När man kommer in på Champs-Élysées så går det lite fortare och fortare och fortare. Men det är inte under så lång tid.

00:15:32 – Jacob: De här tre dagarna nu eller tre veckorna. Är det någon

Etappupplägg, vilodagar och träningsvolym för proffscyklister

00:15:35 – Jacob: hel vilodag eller där det är väldigt korta etapper eller hur ser det ut liksom belastningsmässigt dag till dag ungefär?

00:15:44 – Mattias: Det är så här att Där är två vilodagar inplanerade. Ibland kan man se på vissa sådana här Grand Tour att de lägger in tre vilodagar men då är det för att det behövs för en extra resdag. Till exempel Giro d'Italia, om det startar på Irland eller nu som det gjorde i Holland. Då får de ta en vilodag redan dag fyra eller sådär för att de ska flytta hela ekipaget ner till Italien. Men oftast så har man två vilodagar. Och sen är etapperna upplagda så att där brukar vara ungefär 6 stycken riktigt tuffa bergsetapper. Och sen så finns det ett par stycken sådana här mellantuffa etapper för att det ska passa den typen av cyklister. Och sen så har man då ett antal platta. Och Tour de France är ju den, är ju det etapploppet där man har mest där det är störst skillnad mellan de olika etapperna.

Det är därför spurtarna älskar touren. De brukar alltid ha ett gäng med helt platta etapper. Det finns inte på samma sätt i Giro d'Italia och Spanien runt. Där är även spurtetapperna oftast lite tuffare och det är lite fler mellanetapper. Måttstocken för en spurtare är definitivt på Tour de France.

00:16:57 – Jacob: Men det är ändå så, spontant tänker jag att alltid när det blir sådana här ute så är det väl mest de som kan ligga och trampa i samma hastighet hur länge som helst. Det är ju de som vinner, eller hur är det? Trots att det är mer sprint… etapper eller vad man ska säga. Men det är ändå de… Alltså jag tänker en sprintetapp. Även de som är lite sämre på att sprinta. I tid så borde inte de tappa så mycket på en sprintetapp som en, vad säger man, en sprinter borde göra i backarna. Det känns ju som att är man dålig i backarna så har man tappat en mängd minuter direkt liksom.

00:17:31 – Mattias: Ja, man kan säga… För de som ska tävla om det sammanlagda. För det första ska jag säga det att det finns ju inga cyklister som… De är ju så otroligt imponerande. Jag har rätt så svårt att vara imponerad överlag. Det är lite tråkigt på ett sätt att man bara ser att han är sån och han är sån. Men om jag nu ändå ska säga så att det är ju otroligt vad det krävs att vara fokuserad i tre veckor. Det är regn, det är kyla, det är hög värme. Du ska vara… Om de skulle köra på dåliga vägar i Belgien eller i norra Frankrike så måste de fixa det också. De får liksom aldrig tappa fokus, aldrig vara inblandade i för mycket krascher. Laget måste hjälpa dem i tre veckor, det är otroligt. Det är nästan så att… Man undrar hur man fixar det. Det som är kravprofilen för de här etapploppsspecialisterna som ska vinna.

Det är att det är kanske 8-10 etapper, högst. Jag säger att det är 8 etapper som avgör det sammanlagda. Alla de är tempolopp när man cyklar själv. Det brukar vara en eller två stycken. Då är det upp till en timme där man kör själv mot klockan. Sen är det alla bergsetapperna. Det är väldigt sällan att Tour de France avgörs på någon mellanhård etapp för att lagen idag är så bra på att kontrollera så att man tillåter inte den risken att någon skulle dra iväg någonstans på någon utbrytning och så ska man förlora touren på det. Det blir väldigt kontrollerat med lagen och sen avgörs det i långa backar och på tempolopp.

00:19:07 – Wille: Men om man kommer tillbaka till de här vilodagarna, det som är intressant med dem är ju att man inte vilar på det sättet. Man ligger ju inte på soffan och tar det lugnt, utan det finns ju någon tradition och det finns säkert en anledning till det, att man faktiskt kör under de dagarna. Man är ute och tränar. Jag tänker, hur resonerar man kring det, varför det ska vara bra?

00:19:25 – Mattias: Ja, tanken kring det är väl att om du hela tiden, högst ovetenskapligt här nu, om du tänker dig att du vrider ur en svamp varenda dag och sen så en dag så bara sitter du i soffan och i sängen och bara pratar med media och så bara äter och dricker och så blir du liksom, upplever du att du blir liksom lite… översvälld helt enkelt. Då funkar kroppen inte riktigt lika bra. Nu ska man komma ihåg att detta upplevs som lite viktigare för de som är de här specialisterna som är lite mer av dieslar. Att de behöver hålla igång så att de går ut och cyklar lite mer på en vilodag. En spurtspecialist, han har sällan några problem att bara lägga sig och sova hela vilodagen. Det här är lite från fall till fall också. Vissa är ju så pass skadade kanske med från någon krasch eller sits och att de försöker att verkligen inte cykla på vilodagen.

Däremot kan man säga det, om dagen efter vilodag är en bergsetapp, då är det ingen som ligger helt stilla den dagen. Då kan det vara hejdå dagen efter. Om du har dåliga ben i starten dagen efter vilodagen, då kan det vara över. Det avgör också litegrann. Det finns ju vissa, de är ute och cyklar i tre timmar på vilodagen för att de har en viktig etapp dagen efter. Sen kan jag säga det också, det är man kanske inte medveten om. Dagen efter Tour de France är slut, då har de cyklat i tre veckor. Då drar det igång med de här festligheterna, efterkriterium. Det är ofta fixat vem som ska vinna, men det körs ganska fort ändå. Det går dagligen, framförallt i Holland, men även i Belgien, Frankrike och Tyskland. Då åker de här stjärnorna omkring.

Kanske två, tre, fyra dagar. Det är sådana lopp, uppvisningslopp som börjar på kvällen och sådär. Och då gör de det också. De får ju pengar för det. Man kan ju tycka att de borde vila en vecka men då drar det igång det också. Att cykla två timmar i 50 i snitt, två, tre kvällar där direkt efter, det börjar på måndagen direkt. Det är ett slitsamt jobb att vara proffs.

00:21:48 – Wille: Det måste vara sådana sjuka volymer som de måste ha i benen för att klara av det här. Det är ju inte så att de har vilat sig i form tills de kommer till touren. Som man kanske gjorde förr i tiden, att man raceade sig i form. Utan nu kommer de ju dit med en jäkla massa lopp och träning i benen. Så jag tänker, hur mycket har man tränat innan man är redo för en tour? Och sen alla de här grejerna som kommer efteråt då.

00:22:09 – Mattias: Ja, det är ju ingenting man skickar in de här neoproffsen som är 20-21 år utan det brukar ta några år innan man är redo för sådana här saker. För att just som du säger, det krävs ganska mycket att ha en sådan återhämtningsförmåga. Att man liksom fixar att hålla på så här. För att de loppen som krävs för att förbereda sig, de ska man ju bli bättre av. Igår slutade Schweiz runt, där bland annat vår Usch, usch. Stjärna då, Warenbagill, blev trea, så det var ju en bra uppladdning inför touren. Schweiz runt är ett etapplopp på en 8-9 dagar och det vill man ju bli bättre av, man vill ju inte bli helt sliten av det, för då är det ingen bra uppladdning. Så det är klart att det krävs ju väldigt mycket träning under många år och Spanien runt är ofta det man brukar köra med lite yngre cyklister för att om de skulle vara helt slut så gör det ingenting för säsongen är ändå över i september.

Du skickar i stort sett aldrig in nya proffs som är unga i Giro d'Italia. Då stör de hela året. Då är man kanske helt, som man säger, fuckad i slutet på maj. Då kanske resten av säsongen blir en ren pina. Så det är ganska vanligt att man ställer sitt yngsta lag och nya cyklister som ska komma in i det på Spanien runt. Men visst är det det. Det är 800-900 000, 1100 timmar om året. Och de har inte gjort så mycket annat de sista fem-sex åren heller, de som är på den här nivån. Så det är klart att det krävs ju väldigt mycket. Bara för att ha yrket krävs ju väldigt mycket timmar.

00:23:43 – Jacob: Jag tror det är bara simmarna som ligger före cyklisterna i träningstid.

00:23:47 – Mattias: Ja.

00:23:47 – Jacob: De är väl ännu mer förskonade från belastningsbesvär, simmarna. Om man är född rätt såklart, annars får man ont i axlarna efter en dag.

00:23:55 – Mattias: Det är ju helt otroligt egentligen att det ligger naturligtvis traditioner och så i det också men jag antar att praxis det har visat sig att det är korrelationen mellan att simma väldigt mycket även om inte de tävlar lika länge så måste det ha visat sig att Där är väldigt mycket korrelation mellan antal träningstimmar och hur snabbt man simmar helt enkelt. Annars så dåliga träningsmetoder de försvinner ju automatiskt i en sån här hög, tuff konkurrensnivå så att man får väl anta att… Ja sen samtidigt simmarna de fortsätter ju slå sina världsrekord nästan veckovis känns det som.

00:24:32 – Jacob: De har ju inte gjort det rätt tidigare i alla fall kan vi väl säga.

00:24:37 – Wille: Jag vet inte om de gör rätt nu, men de gör det bättre nu.

00:24:39 – Jacob: De ligger fortfarande på den träningsvolymen. Så nej, visst är det… Ja, det är sant.

00:24:45 – Mattias: Det är samma sak i cykel om man pratar träningar. På ett sätt så är det så att… Om det finns en praxis, cykel har ju länge varit väldigt konservativ och är det säkert mycket fortfarande. Så det är inte alltid lätt att ändra saker. Men sen, andra sidan av myntet är ju att För att vara en konditionsidrott så är ju det här otroligt mycket konkurrens. Du sitter inne med några av de bästa i världen i varje generation på en period på kanske 15 år. Så du har många av de bästa i 15 generationer som tävlar samtidigt. Sånt som inte funkar, det bör ju liksom försvinna sakta men säkert. Så det handlar väl mest om att tränar man till 95% rätt eller 93 eller 97 och sådär. Men man är glad för att testa ny forskning och sådär och sen så testar man vad som funkar och funkar det inte så försvinner det.

Så jag tror man tränar hyfsat rätt. Men det är klart att allting kan ju bli bättre. Det kan det absolut.

00:25:54 – Wille: Om man går in på ett lag som i alla

Team Sky, träningsmetoder och brittisk velodromsatsning

00:25:57 – Wille: fall påstår sig själva ha påverkat cyklingen vad gäller träningsmetoder väldigt mycket senaste åren så är det ju Team Sky. Om man tänker på, apropå simningen där så kommer ju deras fystränare eller vad är han, prestationsminister eller vad han kallas för någonting, Tim Karrison, som kommer från simningsvärlden där han då liksom ska ha just påverkat simningen mot det hållet att man kanske tränar mindre, att man inte kör så jättemycket aerobbas och så vidare då. Och just då SKYs propagandamaskin skickar ju ut väldigt mycket om hur de påverkar sporten med hur de inför nya metoder och sådär. Men hur mycket tycker du att det har förändrats om man tänker de senaste kanske fem åren sedan de klev in på scenen?

00:26:35 – Mattias: Det är imponerande frågor. Påläst, får jag säga. Det stämmer ju. Du har en NSAID i sporten här. Du är alltid min gästvärd, som sagt. Det är aldrig jag. Det är för att din… Jag har så höga krav på dig. Ja, exakt. Det är redan bra, Mattias. Det är helt rätt att de tog in en simmare. Jag kan säga att jag vet faktiskt inte… Det är definitivt så att alla inom cykelsporten skulle säga precis det du säger, att Team Sky. Är det något lag som har vänt och vritt på allting för att testa om det kan göras på något annat sätt. Om man vill ta allting till nya nivåer, då är det Team Sky. Däremot. så vet jag själv inte jättemycket om exakt hur de tränar. Däremot så vet jag lite grann att de har dragit ner på aerobas, att man kör hårdare tidigare och har lite mindre timmar och sådär.

Men det är väldigt häftigt. Det hade varit spännande att veta lite mer. Men jag kan inte säga att jag… Alla pratar om att Sky verkligen går in på detaljer som ingen annan. De är definitivt, skulle jag tro, de som jobbar mest strukturerat och vetenskapligt. Men hur mycket det har påverkat andra lag än så länge, det vet jag inte riktigt. Jag kan inte heller ge några häftiga insidergrejer om dem, tyvärr. Ska jag komma med en oinsatt fråga då?

00:28:04 – Jacob: Hur presterar de då i förhållande till andra? Deras prestation verkar det vara träningen eller är det bara att de har mer pengar så de får de största talangerna? Att cyklisterna de tar in är bättre redan när de kommer in?

00:28:18 – Mattias: Alltså för några år sedan. så var ju Team Sky helt otroliga. Överhuvudtaget så är ju det här projektet med brittisk cykling och Sky helt otroligt. De började ju på Velodrome. Inför OS då ja. Sir Chris Hoy som han sen blev då adlad med. Han tog ju, jag vet inte hur många medaljer han tog på OS och sen efter det så gick man vidare och skulle satsa på landsväg och då vann man liksom Tour de France med Bradley Wiggins. Och nu har man då Chris Frumer, man hade ju hjälpryttare så de la sig och bara drog i backarna. Sen var det typ tre Team Sky-cyklister kvar och så var det bara två konkurrenter. Så det var ju nästan fler hjälpryttare till Bradley Weagans kvar än det fanns motståndare. De senaste åren så har det kanske blivit lite mera balanserat.

Jag har svårt att bedöma om det beror på budget eller om det beror på träning. Men det kan också vara en kombination av som du säger, de har pengar att kunna fokusera på alla detaljer mer. Att man har lite bättre cyklister, man kanske har jobbat långsiktigt med saker som inte man ser, plockat fram ett par bra talanger ur en viss generation och sådär. För tillfället skulle jag inte kunna säga att Sky är otroligt bättre än alla andra men för några år sedan så var de ju verkligen

00:29:43 – Jacob: Men Viggins och Frome, har de alltid varit landsvägscyklister eller kommer de för det här OS? Storbritannien gjorde ju en jättesatsning här. Det är så alla länder gör när de ska bli värda i OS. De tittar liksom vilka OS-grenar finns det, vad är folk dåliga, det satsar vi på så vi kan få medaljer. Skelleton. Så de byggde ju upp massa velodromer i Storbritannien där för att det är inga andra länder, det är bara Holland som har velodromer. Kanske några danskar, det finns väl två i Sverige. Det är ingen som håller på med velodromcykling i Sverige helt enkelt fast det är inga velodromer så vi får inte fram några duktiga cyklister. Så de satsade jättemycket på det, de tog ju jättemycket medaljer där. Men satsar de då samtidigt på landsvägscykling eller har de också hållit på med velodromcykling och sen gått ut på landsväg då?

00:30:24 – Mattias: England överlag är väldigt glada för cykel. Det är ett väldigt cykeltokigt land. Nu är allting relativt men det var så när Tour de France kom till England. Alla de brittiska öarna. Jag undrar om det inte var mest folk som var ute och tittade just när man på de här etapperna i England. Så de har inte lika mycket underlag för tävlingscyklister, men det är stort. Men de har väl haft sin spets kanske lite grann på velodrom. Eller bara det att brittiska förbundet har varit väldigt bra på att jobba med både landsväg och bana. Men det är precis som du säger, det skrevs ju en del om det efteråt. Man valde liksom att kolla Under OS var det lättast att få medaljer och man försökte väl även hitta lite sådana synergieffekter. Om du är bra på detta kanske du även kan pröva det här.

De hade väl någon som var roddare eller kanotist som även tog medalj sen i cykel tror jag. Och det var väl tankar med varför gör inte Sverige det? Varför lägger vi inte en massa resurser på att bygga upp inom den och den sporten för det är lättare att få medaljer och sådär. Det är en häftig tanke och det har ju verkligen lyckats i England. Sen kan man säga också att

00:31:43 – Jacob: Australien gjorde ju likadant inför Sydney-OS. De tog ju någon, vad var det hon höll på med? Hon höll på med vindsurfing och sånt här. Och så satte de henne på någon helt annan, jag kommer inte ihåg vilken sport det var. De flyttade runt en hel del idrottare där också. De sa liksom du har stor talang, du är bra här men detta är ingen OS-gren. Titta här, detta kommer passa dig.

00:32:04 – Mattias: De länderna som har en väl utvecklad, kan man säga, ett väl utvecklat förbund där man även jobbar med exempelvis bana, velodrom. De får fram väldigt mycket bra cyklister som även sen tar steget över till landsväg. Rent fysiologiskt sett så är det ingen större skillnad på att vinna 4 km kort tempolopp på en velodrom till att sen gå över och köra landsväg med 20 milatävlingar. tränar väldigt mycket även för att bli bra på velodrom i fyra minuter och då får du hög VO2 max. Det är ganska många och just Bradley Wiggins kommer ifrån det. Han är ju världsmästare på bana. Men även om man inte har sett dem på TV på landsväg så har jag tävlat väldigt mycket mot bancyklister och de kan ju köra etapplopp men då gör man ju inte det på sån hög nivå att man är på TV utan då har de kanske kört lite mindre lopp och sen satsar de på sin karriär på bana.

Och Bradley Wiggins han ska ju, han har ju valt att gå tillbaka dit nu igen. Så nu satsar han ju på bana. Och Mark Cavendish, världens bästa spurtare under ett antal år. Han är också på väg nu att försöka komma in i OS-laget i England på velodrom. Så att de, det verkar som man har nytta av det och det hade varit väldigt, vi har ju en velodrom i Sverige. Ligger uppe i Falun.

00:33:26 – Jacob: Ja, vet du vi har en.

00:33:27 – Mattias: Ja, precis. Där har de idrottsgymnasium med och sådär. Det är bra liksom. Det brukar komma ut bra saker av sånt. Det verkar vara lite paralleller ändå mot löpningen då.

00:33:42 – Jacob: I alla fall förr var det väldigt vanligt att maratonlöparna kom från 3, 5 och 10 km. När de var yngre så sprang de snabbare. Allt eftersom de blev äldre så blev det längre och fortfarande väldigt fort men lite, lite långsammare. Ja. Det kanske är något i cyklingen där också eller?

00:34:00 – Mattias: Ja, absolut. Jag skulle säga att det är ungefär på samma sätt. Jag har inte sett någon som går andra hållet. Det ska ju vara svårare med om man ser det rent fysiologiskt. Ja, det är svårt att bli snabb.

Favoriter i årets Tour de France och hur banprofilen påverkar

00:34:18 – Wille: Vilka är contenders i år då för touren? Vi har ju Chris Froome då som har vunnit ett par gånger de senaste åren och tillsammans med ett par vassa hjälpryttare i Team Sky har vi en bra chans. Men det finns ju lite andra också som, förutom då Varembagil, som kan vara där och slåss. Vilka mer finns det?

00:34:36 – Mattias: Ja, och om man ser Chris Froome och Contador, det är en som heter Alberto Contador, båda de har ju vunnit ett par av de här största Grand Tours båda två. Så att de brukar ju alltid nämnas. Även om man får nog säga att om man ska ta och ranka dem så verkar det som att Contador inte riktigt kommer upp till en nivå som man kanske haft innan. Men det är lite svårt att säga sådär. Man sitter ju inte inne med hans WAT-data. Men det känns ändå som att om Chris Boome är i sin absolut bästa form Då tror jag inte att Contador riktigt kan mäkta med det. Sen finns det en som heter Quintana. Nairo Quintana, och han är väl den i världen… Är det någon som kan köra ifrån Chris Froome och Contador uppför, då ska det vara Quintana. Han är väldigt liten. Colombian.

Han är väldigt liten.

00:35:31 – Wille: Han väger väl typ knappt 60 kilo.

00:35:34 – Mattias: Ja, precis. Jag vet faktiskt inte vad han väger, men han måste ju vara minst av de här bästa etapploppsspecialisterna. Och han var också den som till sist utmanade Chris Froome mest förra året. Så jag skulle säga, om man tar den trion då. Nibali brukar också vara med där. Han vann Giro d'Italia precis och han har vunnit både touren och han har vunnit Spanien runt. Nu vann han ju Gerot och det är lite svårt att säga vad han ska göra i Tour de France. Hans stallkamrat Fabio Aro som vann Spanien runt förra året och är något år yngre. De har sagt att de ska satsa på honom men jag har svårt att se att, jag vet inte om de kanske får en fri roll båda två. Då har vi Nibali som vi inte riktigt vet, Arvo som är på väg att bli en väldigt duktig och så har vi då de här tre, om man skulle ta fem stjärnor, då blir det Funk, Contador och Intern.

Och sen är där inte, jo, om vi ska ta då, vi har ju några fransmän med, de ska vi faktiskt inte glömma. Vi har ju en som heter Bardet, Roman Bardet, som är ung och väldigt duktig. Och så en som heter Pinault. Och Warren Bagil då. Så det är tre unga fransmän som verkligen kommer att, skulle jag tro, liva upp det.

00:36:55 – Jacob: Brukar det hjälpa med hemmaplan och sådana här, eller hemmaplan och sådär, hemmaland eller vad man ska säga. Så gör de fransmännen lite bättre ifrån sig på Tour de France än de gör i Giro d'Italia. Publiken har inte någon större inverkan. Eller de är så jävla positiva i cykling ändå så alla blir hajade. Mindre sport i ansiktet kanske jämfört med Froome. I alla fall tycker man att italienarna och spanjorerna borde vara lite otrevliga mot de andra.

00:37:21 – Mattias: Överlag så brukar ju cykelpublik vara väldigt glad att det kommer cyklister. Man bara skriker och gormar. Det tror jag inte. Utan det handlar nog mer om inställning. Där är fler italienare som kör Giro d'Italia. Det är fler som satsar på det. Det är fler spanjorer som satsar på Spanien runt och det är fler fransmän som satsar fullt ut på touren. Det är kanske snarare så att det är sån otrolig press att vara… När väl fransmännen, alltså fransmännen önskar ju inget hellre än att få upp nya gamla storstjärnor som på den tiden de hade Bernard Henaud och Laurent Fignon och sådär. Så fort det kommer någon ny fransk stjärna så får de så otroligt mycket media och uppmärksamhet. Det var också en anledning till att Warren Bagil inte fick köra Tour de France ett år för att vi ville vänta och så fick han köra Spanien istället.

För att man skulle se, hur ska man tackla den här pressen då? Men kan man väl tackla den pressen så tror jag inte det är någon större skillnad. Då är det nog viktigare hur banprofilen är upplagd. Och det kanske vi ska säga med, folk kanske tror att det är samma lopp som går varje år. Men så är det ju absolut inte, utan det är ju en väldigt stor grej. Oftast i oktober, är det, ja det är alltid i oktober, då presenterar man nästa års Tour de France. Och beroende på hur mycket bergsetapper det är, hur mycket tempolopp det är, så försöker man ju spekulera i vem passar den här, vem passar loppet liksom. Jag vet att på den tiden Pantani var stor, så lade man i Giro d'Italia en gång ett helt sjukt lopp. Jag tror det var 10 etapper som slutade uppför.

Man brukar väl säga att det ofta är en lite mer komplett cyklist som krävs för att köra Tour de France. För att de har lite mer platta etapper och lite längre tempolopp. Men det som är den största skillnaden, det är definitivt farten. Vi har gjort undersökningar på sådant. Vad krävs för att överleva Giro d'Italia och vad krävs för att överleva Tour de France? Och då kan man ju tro att det beror på stigningarna på backarna och vilket lopp är tuffast. Vem har de jävligaste stigningarna? Men då gjorde vi så att vi tog en av de här tyngre spurtuppdragarna som både körde girot och touren ett år. Och så såg man vad krävdes i backarna för att han överhuvudtaget skulle hänga med i den här gruppetton. Det var 20-30 watts skillnad på girot och touren.

Touren var då mycket tuffare. Då var det inte inbegripet all den här massmediala fokuset som kommer till. Ni som har wattmätare och väger ungefär 80 kilo, det är ganska vanlig vikt för en svensk. Då ska du veta att på Tour de France skulle du behöva klämma 340-350 watt i varenda jävla backe. Oftast ännu hårdare i första backen för att det är det som krävs innan gruppettor liksom sätter sig.

00:40:18 – Jacob: Annars så man inte tappar dem i början.

00:40:20 – Mattias: Medan man i girot oftast bara behövde kanske 320, 310, 320. Så det var rätt stor skillnad. De högsta värdena på watt per kilo för de här stjärnorna kommer oftast också i Tour de France. Så det är där de bästa är toppade och det är flest bästa hjälpryttarna. Allting går fortare.

00:40:40 – Jacob: Är det någon svensk som ska vara med som man kan titta efter någon dag? Som kanske är bra i någon backe eller… Tyvärr är det så att det är ingen svensk som kommer att stå på startlinjen.

00:40:54 – Mattias: Däremot så… Jag tror… När det här spelas in… så har det precis blivit offentligt att fyra norrmän nog kommer till start. Dessutom så kommer det troligtvis att vara en, två eller tre danskar med också. Så att när det gäller nordbor så får vi hoppas på våra grannländer istället.

00:41:16 – Jacob: Det är lite synd.

00:41:16 – Mattias: Det är ont om svenskar i Tour de France, det har det alltid varit.

00:41:21 – Wille: Ni har ju ett par i ert lag. Jag tycker du får göra ditt jobb här och få med dem i Touren.

00:41:26 – Mattias: Tobias Ludvigsson har ju varit med i den här bruttotruppen. Men nu blev det inte så i år ändå. Nu har han kört Giro d'Italia och har ett ganska maffigt program till hösten också. Men han är i alla fall så pass duktig att han definitivt skulle kunna vara med. Men man får göra lite olika prioriteringar. Så är det.

00:41:46 – Wille: Apropå

Watt per kilo och synen på dopning inom cykelsporten

00:41:47 – Wille: det här med watt per kilo. Jag följer lite folk på Twitter som är väldigt friska med doping-anklagelser hit och dit. Då tar man ofta det som exempel. Att det här watt per kilo, man jämför det med vad man kanske tror att till exempel Lance Armstrong eller andra dopade cyklister har haft. Hur ser du på den utvecklingen i till exempel Tour de France hur det har sett ut de senaste tio åren? Ja, det här är ju…

00:42:12 – Mattias: Vi ställer också samma frågor. Vi sitter också och kollar och nu gjorde han detta och det spekuleras och det räknas och har sig. Om jag utgår ifrån vårt lag så… Jag är helt övertygad om att… Även om jag inte kan följa varenda kotte i vårt lag hemma. Jag är övertygad om att vi är ett rent lag. Jag vet ju vilken nivå som krävs för att för att ligga med de resultaten vi gör. Det är klart att ibland undrar vi också hur det är möjligt för vissa att cykla så fort som de gör. Däremot är det lätt ibland att säga att det måste vara doping. Men rätt vad det är så har vi vissa själva som är otroligt duktiga. De kanske inte är mer än 23-24 år. Det finns vissa som är extremt unika. Men det är klart att Jag tycker det är jättebra att folk bara skickar ut mer och mer på strava och grejer.

Så om du tar lite så man följer Degenkolp eller Koende Kort eller Georg Pridler som var loss flera dagar i Geo detalja. Nästan alla har ju strava. Tobias Ludvigsson och det är vattmätare och alltihopa. Bara ut med skiten, det är jättebra. Sen finns det definitivt vissa tävlingar där man ser saker som man undrar. Men jag tror att de flesta rekorden i bergen, de blir ju slagna innan då på den här epo-tiden. Sen finns ju epo fortfarande kvar, men då när det liksom fortfarande var totalt okontrollerat. Om vi tar Alpe d'Huez som är den mest kända backen får man väl säga i Tour de France. Så jag tror fortfarande att Pantanis rekord där på något typ på 36 minuter är det bästa. Och ibland så vinner de ju, då är det som att de är uppe på en 40 minuter.

Men sen rätt vad det är så kanske de med nya cyklar och kalasform och perfekta fållar kanske är nere mot 36 igen. Det betyder inte att det är doping för att jag tror de hade säkert två kilo tyngre cykel då och inte lika styv och sådär. Det är ju svårt är det. Men det är definitivt renare nu. Men självklart pratas det doping fortfarande i vår cirkus fortfarande. Jag vet inte, hur ser man på det när man utifrån ert perspektiv sådär?

00:44:25 – Jacob: Alltså vårt perspektiv är nog inte det som de flesta har. Jag tror gemene man tar nog med perspektivet från hur många som åker fast. Alltså många dopade på något sätt.

00:44:35 – Wille: Medan jag tror mitt perspektiv är väl precis som jag sa att det var ju slutet på 90-talet, början på 00-talet.

00:44:42 – Jacob: När man tittar på de här siffrorna som sa liksom vart per kilo eller bara om man försöker uppskatta. Nu är det som du sa, etapperna är inte likadana. Men man försöker ändå jämföra tiderna emellan så är det ju solklart att det har blivit, alltså prestationen är sämre. Man har ju även blodprovsvärden och sånt nu där man i alla fall kan se att om de bloddopat sig så är det inte till samma mängd och allt sånt. Så det är ju liksom, det är ju bättre. Det är det enda man kan säga, man kan aldrig säga att det är frånvarande men det är absolut bättre. Om man jämför då mot friidrotten så folk kanske inte, okej nu har det blossat upp sista halvåret här men där var det ju liksom mer solklart att många var dopade men det var inte så många som åkte fast.

Medan cyklingen verkar ändå ha försökt ta tag i det. Det är väl egentligen den sporten som verkar ta tag i det.

00:45:23 – Mattias: Ja, och sen är det lite synd då att det fortfarande liksom, för att man hade ju hoppats att i och med att man nu verkligen, man gör mycket tester, man kollar mycket och tyvärr är det fortfarande så att det är fortfarande, ja det åker ändå dit, i alla fall om man ser det utifrån sådär, det åker ändå dit ett par stycken varje år sådär så att det blir alltid, det känns, och då kanske folk tror att man inte tar tag i det tillräckligt mycket men jag tycker nog ändå att man gör så mycket som går. Jag vet inte hur mycket mer man ska göra än att testa folk mycket. Jag vet att man jobbar ju även nu inom UCI med att man vill liksom göra det så att lagen i sig ska göra vad de kan också. Genom att säga att man får inte, det här är en tanke, jag vet inte om detta kommer att gå rent lagligt att fixa.

Men att man vill att lagen ska kunna hålla koll på att man ska helst ha en tränare inom laget. lagledningen ska veta vad cyklisterna gör så att det inte plötsligt så sitter någon på hög höjd själv i Mexiko med en egen massör och ingen vet någonting. Det vill man liksom undvika som ett sätt att förhindra doping. Och sen vad som går att göra på den fronten att lagen har lite mer koll på sina cyklister, det får väl framtiden utvisa.

00:46:41 – Jacob: Ja, jag hade faktiskt det här som en fråga här från

Samarbetet mellan proffslag och landslag inför OS och VM

00:46:44 – Jacob: tidigt, det vi tog upp här innan. Vad händer nu under OS? Några av dina cyklister är med i OS. Är det en förbundskapten som bara får ta över och bestämma allting där tre veckor inför? Eller är det fortfarande du som hjälper dem?

00:46:59 – Mattias: Ja, jag kommer definitivt att träna de som åker till OS. Det vore ju… Alltså inför, men jag vill säga när de åker iväg med landslaget de här två veckorna då.

00:47:11 – Jacob: Säg att de tävlar i slutet av OS och så åker de dit för invigningen och det här eventet. Är det fortfarande du som ändå sköter det?

00:47:18 – Mattias: Ja, alltså jag kommer att få ramarna från respektive förbund. Här reser vi, här har vi möjlighet att träna, här måste vi göra detta. Sen lägger jag upp det utifrån det. Jag på hemmaplan försöker lägga upp och styra träningen och sen allt annat, då sköter förbunden det. Men det är klart att oavsett om det är Simon Geshke, han med skägget i vårt lag eller om det rör sig om någon annan, så är det jag som sköter själva träningen. Men jag kan inte vara med och styra precis vilken dag han ska göra vad i alla lägen för det kanske beror på hur förbundet har det med transporter och logistik och sådär. Sen finns det säkert undantag, det skulle jag tro. Jag skulle definitivt tro att på den här nivån med proffs och grejer att ibland så är kanske proffslaget med lite mer än vad man tror.

Men det är ingenting som någon behöver veta om, utan det här är en förbundssak. Och då är det förbundet som sköter detta. Men det kan ju säkert finnas. Det är ungefär som på ett VM. Det är klart att om du åker till ett VM i cykel, du ser ju fullt med massa bussar och mekaniker och grejer från proffslagen. För att det är de som har möjligheten att stötta och backa upp mycket och sådär. Lite beroende på hur rikt landet är med sina egna saker. Jag tror i fotboll så skulle det vara märkligt om det var en massa folk från Bayern München och Real Madrid och sådär på ett EM. Men det kanske det finns med. Hur är det i fotboll?

00:48:55 – Jacob: Jag tror de kommer ju inte in i själva grejen men de blandar ju sig i sakerna ändå ju såklart. Särskilt när det är kval och sådana här saker. Det är många gånger klubblagen inte vill skicka sina spelare så får de klubbläkaren till att skriva på ett skadeintyg eller intyg för att han är skadad och borde inte

Kroppsvikt, fettprocent, bentäthet och styrketräning för cyklister

00:49:13 – Jacob: åka. Lite åt andra hållet då istället för att hjälpa dem.

00:49:15 – Wille: Ja, precis. Jag tänkte på en grej med, vi har fått en hel del frågor om kost och om vikt och sådär för idrottarna. Och jag tänkte på en sak när det gäller de här riktiga yttersta, de som tävlar om den gula tröjan då i Tour de France, de behöver ju vara väldigt, väldigt lätta. Alltså dels då i hur de är byggda så att de inte får vara för långa och så vidare då, men också att de är väldigt tunna då, väldigt smala. Och vi såg nog också ett exempel här nu på, om det var i, var det inte i Schweiz runt där Geraint Thomas var tvungen att hoppa av för att han mådde dåligt och då påstod man att det var för att han har gått ner så mycket i vikt nu för att han ska klara touren då. Jag tänker på sikt, hur mår de här cyklisterna av den här otroliga energisnålheten?

00:50:01 – Mattias: Det är klart att när man ska köra sådana här grejer som är på gränsen så är det klart att alla är ju inte lika bra på att bli väldigt smala. Alltså rent fysiologiskt så fixar vissa att ha kanske 5-6% fett och andra behöver ha 7-8% och det påverkar ju också litegrann hur bra klättrare man är. Sen är det klart att det är bara människor. Vissa har ju svårt att liksom Att gå ner på ett bra sätt medan andra klarar det bättre och året runt är de hyfsade. Vi har samma problem som vem som helst. Kanske att de här är något mer motiverade men det gör ju inte att de alltid är de mest rationella heller på att gå ner på rätt sätt och sådär. Men de som är duktiga, de som är riktigt duktiga på det de håller på med och proffs ute i fingerspettorna, då är detta inte något problem.

Det skulle jag säga. Det är nästan aldrig så att jag hör att någon tappat kraft för att han har blivit för lätt. Utan snarare så att de har inte kommit ner tillräckligt mycket för att de har varit skadade. Det är väldigt sällan. Däremot skulle jag tro att om man tar sådana som inte är de allra bästa, där kan jag tänka mig att det är lite vanligare att de råkade gå ner på lite fel sätt och grejer.

00:51:22 – Wille: Däremot så är alla inte rådeffade.

00:51:27 – Mattias: Ibland kan man tro att det är 3-4% fett på allihopa. Men det är klart att det finns de som inte fixar det. De kanske har 6-7% och så finns det vissa som naturligt bara kan komma ner på mindre. Du säger 6-7% som att de är tjockisar. Ja, det låter ju lite sjukt, det håller jag med om. Jag kan ta som ett exempel, man kan ju tycka om man tittar på Degenkoll på tv att han är ju inte så himla liten. Men ta några bilder när man ser ibland på nära håll. Han kanske har 8% fett och så tycker man ändå att han skulle kunna gå ner lite. Men jag kan lova dig att tittar du på nära håll så är det ådror över låren och grejer och sådär. Det är klart att det är ju så det ser ut i cykel. Även en spurtare måste ju dra sig över ganska mycket backar bara för att ha det här jobbet.

Det är klart att alla är ju ganska små så jag har väl blivit lite miljöskadad utifrån det perspektivet. Och nu, jag var ju nere på Giro d'Italia för några veckor sedan. När man då såg några av de här, en liten bergspecialist, så är vissa, de ser ju liksom nästan sjuka ut för att de är så otroligt små och extremt deffade. Det är väl ungefär som om du tittar på någon extrem löpare som väger 58 kilo. Det är ungefär som att de har… Huden är bara som foliepapper.

00:52:54 – Wille: Ja, men så är det. Och så inga armar heller. De har inga armar.

00:52:59 – Mattias: Det ser ut som att det är nästan anorexia över det. Det är väldigt extremt och det är ju liksom… De här etapploppsspecialisterna måste ju leva så lite som fakirer.

00:53:18 – Wille: Många kanske klarar det över deras yrkesliv, att de klarar att hålla den här vikten och klarar att prestera på den här vikten. Sen, vad händer liksom sen med deras kroppar? Jag tänker på, dels så sitter de på en cykel hela dagarna så det är inte särskilt mycket stötar de utsätter sig för och dessutom har de ett tryck mot testiklarna och det är inte jättemycket energiöverskott under väldigt många års tid. Jag menar, hur mår deras benmassa till exempel? Har man någon koll på det där?

00:53:45 – Mattias: Jag vet bara att man brukar säga att en proffscykels benstommar, densitet och grejer att den inte är så bra. Och det stämmer säkert. Många cyklister kan ju få problem med både det ena och det andra, om det är knä eller nacke eller rygg. Det är ju en skonsam sport, men jag kan säga att vi har ju en och annan fysioterapeut och kiropraktor och det är klart att de är otroligt uppskattade. Det är en jävligt hård sport. Även nu när jag var nere på Stierset Dilemma så hade vi en etapp där man körde i holländska Ardennerna. Där man kör upp och ner och backar på två minuter. Sen var det en dag där vi körde i belgiska Ardennerna och då är det backar på 4-5 minuter. Och så hålla på med det i 20-22 mil ett par dagar i rad och grejer. Det är ju jobbigt och helst om du har en dag med lite dåliga ben och du ska kompensera med rygg och rumpa ännu mer och sådär.

Det är klart att det är tufft. Men jag vet inte mer exakt än att just det här att benstomme och sånt är ju inte den bästa. Sen tror jag det är bättre idag än förr, för förr var man ju livrädd som cyklist att springa lite och sådär. Men jag har ganska många cyklister, alltså alla cyklister som jag tränar får springa lite. kontinuerligt mer eller mindre när vi har möjlighet, om det inte är så att de har uppenbara problem med knäna. I och med att styrketräning har kommit in lite mer också och vi gör en del hopp och sådär, så bör det även ha gjort att benstommen stimuleras lite mer. Men ni kanske vet lite mer, ni är väldigt pålästa med. Ni kanske vet lite mer om sådana här med bentäthet. Förr sa man ju också att på grund av doping med kortison så blev benstommen sämre.

Och den kombinationen av att jag bara cyklade och aldrig vågade gå i trappor eller någonting i kombination med kortisonanvändning gjorde kanske att benbrotten läkte väldigt dåligt. Ja, det låter så i alla fall.

00:55:48 – Wille: Om man tänker på det här med introduktionen av styrketräning. Vad är det för typ av styrketräning som man gör? Är man någon gång uppe och jobbar nära ett RM eller är det mera högrepetitions-styrketräning som man ägnar sig åt?

00:56:01 – Mattias: Nej, det är precis som du säger. Man försöker jobba… Så fort man har kommit ur den här adaptionsfasen så försöker vi köra relativt tung och även explosiv styrketräning. Och då är det knäböj, benpress och sen så har man ofta någon övning där man använder ett ben i taget som ju då inte blir lika tung men istället så ger den ju lite mer stabilitet. Typ att om du gör utfall eller step-up på en hög pall eller sådär. Men den största anledningen till att man har börjat lägga in mer och mer styrketräning det är de här effekterna man kan se på lite tyngre styrketräning på Både på anaerob effekt men också på aerob att du liksom höjer din åkstyrka och du blir effektivare och sådär. Och även under säsongen. Men det är det stora kruxet för en proffs.

Det är mycket lättare för en amatör eller för en vanlig Ja, en vanlig medelsvensson. Men vi som ska tävla hela tiden, en massa etapplopp och grejer, vi är ibland tvungna att efter en etapp så äter man och sen så på kvällen så går man ner i hotellets gym och kör lite knäböj.

00:57:19 – Jacob: Är det bara för att undvika att de ska få en djävulsk träningsvärk sen när de kör igång efter själva tävlingen?

00:57:26 – Mattias: Framförallt, men också det är väl tanken att man inte ska tappa. Att man måste upprätthålla det och då gör vi ofta så här att Vi säger att vi kanske har kört att de ska köra sexor. Men vi vågar inte köra så tungt. Men vi går inte ner och kör 3×15 heller för då bara sprutar det av mjöksyra och det svider i benen. Utan då kör vi oftast kanske en 3-4 set med sexor. Men de får inte lägga på så mycket vikter så att vi vågar inte lägga på så mycket då för att då kan man ju inte tävla dagen efter. Nej, precis. Och så får man hoppas då att nervsystemet får lite bra triggning och att man inte tappar då.

00:58:07 – Jacob: Jag körde något liknande med mina fotbollskillar faktiskt. Ibland körde de styrka dagen innan match och då blev det liksom… Det jag gjorde var att de körde… Normalt så körde de kanske fyra, fem set, arbetssätt. Och så drog vi bara helt enkelt ner det till ett, två arbetssätt. Och så blir det liksom, ja det är väl motsvarigheten, man valde att springa en mil på 30 minuter så går du ut och springer två kilometer på sex minuter då är du inte särskilt trött.

00:58:30 – Mattias: Nej, precis.

00:58:32 – Jacob: Men du har ändå stimulerat, du har ändå jobbat på den kapacitet du har en kort stund.

00:58:38 – Mattias: Det som nu har blivit mer och mer också är att helt enkelt hoppa. Det kanske till och med är möjligt att ta bort en del styrketräning och lägga på mer hopp. Kanske framförallt under säsongen. Då är du inte ens beroende av att du ska leta upp gym hela tiden. Det är också en tanke.

00:59:04 – Wille: Jag hade en följdfråga på det där med styrketräningen för att jag läste David Willers självbiografi. Då pratade han om hur han gjorde sin styrketräning och det var ju någon form av Tabata-squats som han körde. Så jag bara tänkte om det fanns någon poäng med det som han inte hade fattat eller om det bara var en dålig träning.

00:59:24 – Mattias: Jag har faktiskt aldrig läst David Millows självbiografi. Jag är rätt så glad för att läsa sådana, men den har jag inte hunnit med än. Är den bra förresten?

00:59:32 – Wille: Den är ganska bra. Han går igenom sina sista år. Om det är kanske från 2012 och framåt. Så det är ganska bra.

00:59:44 – Mattias: Jag ställer mig kanske också lite frågande till varför man ska köra styrketräning som Tabata. Det känns som att det skulle bli lite väl mycket bensvid och att det inte blir styrketräning av det egentligen utan det blir någonting annat som jag mer skulle implementera på cykeln.

01:00:01 – Wille: Ja, precis. Det var det jag tänkte också. Det var egentligen hans poäng. Han ville göra någon laktatträning, fast med knäböj. Sen gick han och körde cykling däremellan. Då tänkte jag, gör det på cykeln istället. Kör en tung växel och tryck på där.

01:00:15 – Mattias: Jag skulle säga precis samma sak.

01:00:17 – Wille: Okej, då tänkte inte jag helt fel i alla fall.

01:00:20 – Mattias: Absolut inte.

01:00:22 – Wille: Men ska vi gå in på de här frågorna?

01:00:24 – Jacob: Det kan vi väl göra. Några av dem.

01:00:25 – Wille: Nu ska vi se. Hur mycket hörs glassbilen här ute?

01:00:28 – Jacob: Den hörs klart och tydligt. Men det är väl trevligt. Det är väl ingen som klargör på. Alltså det är ju inte bra att… Nej, precis. Nu kommer vi ha liksom 10% av lyssnarna springa iväg och köpa glass.

01:00:37 – Mattias: Ja, jag trodde faktiskt att det var här utanför. Det lät ju jättebra. Ja, precis.

01:00:41 – Jacob: En jädra trigger vi ger våra lyssnare för att gå och köpa en glass. Hoppas det inte är fint väder när de lyssnar på det här för då är det kört alltså.

01:00:47 – Mattias: Nu när vi ändå har glassbilen då, så det kan jag säga,

Nedkylning och värmehantering under varma bergsetapper

01:00:51 – Mattias: är det någonting som har blivit en stor, stor grej de sista åren så är det ju det här med hur mycket man ska kyla ner sig precis. Det pratade vi väl lite om med när jag blev intervjuad sist och sådär. Det bara fortsätter egentligen. Man sitter ju och klurar på hur man ska kunna kyla ner sig bäst logistiskt och allting på långa etapper i bergen och sådär.

01:01:13 – Jacob: Men vet man alltså har det någon sådan stor inverkan på prestationen de dagarna då det inte verkligen är varmt? Eller man sitter och klurar på det just för att säga de här riktigt varma uppför backarna. Ja.

01:01:27 – Mattias: Ja, i vårt protokoll, det som vi kör med, så använder inte vi Slush Papi och så om inte det är 25 grader och uppåt. Är det mellan 20 och 25 då håller vi oss till lite mera traditionella saker som kylvästar och fläktar och grejer och sådär när vi värmer upp inför tempolopp. Det kan ju bli otroligt varmt om du sitter nere i Pyrenéerna och så ska du köra en timme uppför och det bara dallrar och sådär i luften.

01:01:55 – Jacob: Ja, så blir det inte samma avsvackling från vinden när det är uppför.

01:02:00 – Mattias: Då kan det ju bli otroligt varmt med. Det var ju du som sa det, det hade jag själv aldrig riktigt tänkt på, men den här riktiga överhettningen, det kräver väl framförallt att man presterar nära max under kort tid.

01:02:15 – Wille: Men jag vet inte, det borde ju även ha effekt om man sitter i värme i 5-6 timmar att det liksom får kylning hela tiden.

01:02:24 – Jacob: Sitter man i 5-6 timmar då reglerar man ju oftast hastigheten. Alltså när du blir varm så kommer du automatiskt i princip inte kunna cykla lika fort. Alltså du stänger av själv. Och för er, där varje sekund räknas, då är det givetvis så att håller man sig aningen svalare så tar de i aningen mer så att de kommer upp till samma temp ändå. Det är ju lite så att man pressar sig så mycket det går. Så är det ett långt lopp och ni håller dem kylda utifrån, om man ska säga, så borde de ju på något sätt kunna pressa upp sin effekt mer själv. Alltså sina egna watt högre för att liksom på så sätt värma upp sig igen. Så jag tror nu de kör på samma kroppstemperatur oavsett om ni kyler dem eller inte. Men om ni kyler dem så kommer de liksom skapa mer värme på egen hand genom att ta i mer.

01:03:07 – Mattias: Eller ta i mer, trampa, skapa större effekt.

01:03:10 – Jacob: Så där tror jag nog det kan påverka på det. Alltså det är det här att man trillar av cykeln och svimmar av. Det verkar mest ske vid de här intensiva loppen för där liksom kanske inte det här kroppens egna system för att justera effekten hinner med. Så brukar det vara i alla fall.

01:03:26 – Wille: Men hur skulle man göra då? Står man vid sidan och kastar vatten på dem? Vad skulle man ägna sig åt?

01:03:32 – Mattias: När det är riktigt varmt och du har långa etapper, de som är hjälpryttare och ska hjälpa, de far ner till bilen varje kvart och ser till att det kommer fram iskalla flaskor till de här stjärnorna då. Och så försöker de bara kyla ner sig så mycket det går. Vi brukar ha det som typ Typ som damstrumpor, alltså tunna strumpor och så lägger man is i dem. Och så lägger man det i nacken och innanför tröjan på magen. Dricker liksom så kalla flaskor det bara går. Och helst varje kvart. Och det är inte alltid du kan ha någon som står varje kvart längs med etappen utan det blir ju ner till bilen när det går. Står uppe på topparna på bergen och langar flaskor. Och ja, det är ju ett gissel liksom att hålla på med det hela dagen för att kyla ner sig. Precis, det är omständligt när man inte kan ha det på cykeln.

Jag har haft en kylbox där bak. Man har ju otroligt bra kylboxar i bilarna. Det är inga problem att det finns is i bilen men att cyklisterna ska ha det under sex timmar kontinuerligt, det kräver att man har med en apparat. Det är en stödapparat som heter duga.

01:04:44 – Wille: Man får inte glömma de här hjälpryttarna när man pratar om Chris Froome och liknande som vinner touren. De har ju liksom krigare som verkligen jobbar för att hämta flaskor, hämta mat, hämta kläder och allt möjligt. Det är deras uppgift i loppen.

01:05:00 – Mattias: Och vissa av dem är ju otroligt duktiga själva. De här bästa Tour de France-cyklisterna som satsar på att bli topp 5 eller topp 3 och sådär. En eller två av deras närmaste män, de kan ju mycket väl liksom kanske köra Vuelta Espanien för att vinna själva sen eller ha det som ett mål i alla fall och sådär. Det är för att ska du ha någon med dig in i sista backen efter att de har kört en tre, fyra, fem backar innan, då kräver det verkligen någon som är otroligt duktig. Så det är inte alldeles ovanligt att den näst bäste i ett lag här, de är själv otroligt duktiga, de är nästan stjärnor själva också för stora etapplopp.

01:05:39 – Wille: Ja, det är häftigt.

01:05:41 – Mattias: Apropå det här, jag vet att vi hade det som en fråga lite innan med, vad det är för typ av lopp och att Tour de France är störst. Det kan också, det kanske inte folk tänker på, men även om nu Tour de France är världens största lopp, då skulle man kunna tro att världens bästa cyklister alltid kör touren. Men så är det tyvärr inte. Det kan ju mycket väl vara så att vissa av de här stjärnorna, de är kanske tiondagarsspecialister och tycker att jag har viktigare tävlingar i april och i september och därför hoppar jag över touren i år. Eller någon säger att jag ska försöka satsa på att vinna Giro d'Italia eller Spanien runt istället för jag kan ändå inte bli bättre än femma i touren. Det är väl lite av cyklingens… Jag ska inte säga att det är ett dilemma för det är bra att det finns olika typer av lopp för olika typer av kroppar.

Men du får sällan världens allra bästa cyklister på en tävling. Inte ens på ett endagarslopp som VM kör ju alla utan det beror ju på. Jag tänkte säga VM och OS och så här.

01:06:40 – Jacob: Det är inte tillräckligt mycket status i det heller för att det ska bli…

01:06:45 – Mattias: Statusen är ju väldigt hög. OS har ju blivit en otrolig status det också. Men om man går till exempel till OS när det gick i London. Då var det ju en relativt platt bana. Nu är det en väldigt kuperad bana. Då får det ju konsekvenser också för vilka som satsar på det. Men det är klart att vissa vill ju uppleva ett OS fastän banan kanske inte passar dem jättebra. Där är det kanske lite mera som stjärnstatus när du bara får ha 4-5 cyklister till ett OS. Däremot VM, är det en platt bana som det är i år i Qatar, ja, då kommer ju inte Contador och Chris Froome och de till VM utan då satsar man på de bästa spurtarna istället. Så det är väldigt utpräglat.

01:07:32 – Wille: Det är som om man skulle ha ett fotbolls-VM fast man ändrade reglerna varje år. Så ett år passar det argentinarna och ett annat år passar det tyskarna. Det blir ju… – Snarare ändrat tiden.

01:07:42 – Jacob: I år kör vi bara två gånger 20. Då kommer grekerna med sitt gamla femmannaförsvar och vinner igen. Sen när de kör två gånger 70 nästa gång då vinner spanjorerna alltid för ingen pallar springa efter bollen efter 90.

01:07:56 – Mattias: Så är ju cykel verkligen. Ibland kan man säga att det är lika för alla. Ingenting är lika för alla. I alla fall inte i cykel. Om du har ett VM och så har du en bana med en backe på kanske två kilometer. Är målet på toppen och backen, ja då kan en viss typ av cyklist vinna. Är det tre kilometer efter den här sista backen som målet är, ja men då hinner några andra komma ikapp och så vinner de istället. Så det är otroligt utpräglat vilken tävling som passar vem. Är det mycket så här som det du nämnde här innan italienarna gjorde en passande bana?

01:08:35 – Jacob: Är det vanligt att det är så att man har liksom… För jag vet, det finns ju lite andra sporter som det verkar liksom. Jag vet CrossFiten. Jag tycker i alla fall några CrossFit games alltid varit upplagda så att liksom förhandsfavoriten ska gå lite dåligt i början och så vinner han i slutet så blir det bra TV. Ja. Är det liksom, kan man uppleva samma sak inom cyklingen? Att det då och då liksom bara, vad fan. Det här har de liksom bara, förra året var det så här och nu är det så här för att passa honom liksom.

01:09:01 – Mattias: Jag skulle säga att, inte alltid, men det är definitivt så att det har funnits tillfällen och finns tillfällen där det specialsys lite mer för att det ska bli jämnare. Om där är någon som har varit helt dominerande på tempolopp och det avgör stora tävlingar lite väl ofta, då har man definitivt sett att man har försökt att skapa lite mer tuffa bergsetapper och lite kortare tempolopp och sådär. Så att så är det absolut. Och just det här som jag nämnde med Giro d'Italia med Pantani då. Att om inte Pantani hade segat där så kanske de tänkte att nu är det väl på tiden att Pantani ska vinna. Och då gjorde de en helt sjuk Giro vad gäller bergsetapper. Så att det förekommer.

Energiintag, kolhydrater och mathållning under Tour de France

01:10:00 – Jacob: Vi hade några frågor här kring kosten. Jag tänkte det kan väl också om vi bara försöker baka in lite här. Man tänker när de cyklar så här. Om de cyklar ett par timmar per dag. Nu är det ganska små killar så det kanske inte är en enorm kaloriförbrukning. Men det måste ändå vara ganska mycket mat de behöver få i sig sen. Hur tänker man där? Är det liksom bara… Se till att det är tillräckligt med energi eller försöker man också lite på vad det är för någonting? Eller är det bara, ja nu orkar du inte mer, käka lösgodis 200 gram till. Ja okej, är det någon gång det skulle vara okej att sätta sig på kvällskvisten och äta någonting onyttigt så är det väl under Tour de France.

01:10:42 – Mattias: Det kan man väl säga. Men överlag, ofta så kan man läsa så här att det går åt 8000 kalorier om dagen och så. Men det är ju som du säger Jacob, det gör det ju inte. Det där är ju några extrema etapper ibland när man ska köra upp och ner i bergen och de kanske ligger på 220-230 kilometer sammanlagt och är ute i sju timmar. som det blir så extremt. Men det kan ju lika gärna finnas en etapp där man är inbakad i klungan och det har gått lite lugnare så kanske man bara gör av med 4000 kalorier istället eller 5000. Det är klart att det är mycket men det är inte alltid några extrema förbrukningar och alla är ju inte några 80 kilos medelsvensson heller. Men visst, man försöker ju liksom äta hela tiden. Man går och småäter. Och inte minst under själva tävlingen så försöker man ju sig i det upptaget som är möjligt.

Och det brukar man väl säga även om, ja det vet ju du bättre än mig Jacob. Det finns ju studier som visar att man kan öka sockerupptaget per timme till över 100-110 gram i timmen. Jag har också läst att

01:11:46 – Wille: Ja, det optimala skulle vara runt 80-90 och varför det skulle vara optimalt just med 80-90 det kan jag faktiskt inte svara på själv.

01:11:56 – Mattias: Det är ungefär det vi brukar rekommendera att de ska försöka få i sig en 80-90 gram i timmen då. Oavsett hur etappen ser ut för att det är ju svårt att liksom upprätthålla höga glykogendepåer så att man försöker liksom att alltid äta så gott det går under själva loppet.

01:12:12 – Jacob: Men det är riktig mat också om man säger? Eller är det mest sportdryck och geléer?

01:12:17 – Mattias: Ja, man kan säga så här att om man bara ska äta rent vetenskapligt så har vi en massa bars och gels och sportdrycker och sådär. Men magen brukar ju liksom tycka det är lite halvtråkigt i längden och inte minst aptiten. Så att då blir det så att bara för att man hoppar ju över lunchen varenda dag i stort sett när man tävlar ju. Så att då brukar man ju ha att man virar in kanske lite mackor med philadelphiaost eller någon form av riskakor. Alltså det kan vara lite mindre nyttig mat ibland bara för huvudet och att få lite vanlig matkänsla i magen. Då har man det på den fasta langningen. Ungefär efter halva loppet så står det folk vid sidan med en liten tygpåse där man har lite mera mat från sidan. Då får man liksom sin lunch kan man säga.

01:13:13 – Jacob: Ska man käka det medan man trampar där i 45-50 km i timmen? Exakt, exakt. På de jädra cyklarna också. En viddpuss så flyger man två meter i sidled. Ja, de är skickliga på det där.

01:13:25 – Wille: Det är sjukt att de inte kraschar oftare på de här feedzones. För den här lilla tygväskan kan ju fastna i allt möjligt.

01:13:31 – Mattias: Men det är väl där under själva loppet som man då kan se att man vill ha någonting som är lite mera åt normal mat.

01:13:38 – Jacob: Tänker ni någonting på makronutrianterna? Alltså mängden kolhydrater, fett och sådär. Eller är det bara liksom det de tycker om som ger tillräckligt med kalorier?

01:13:46 – Mattias: Nej, det är rätt så noga uträknat. Det är exakt vad man ska försöka få i sig. Vi har ju näringsexperter nu. Det har ju också gjort att Jag var ändå rätt så påläst på näring och sådär för några år sedan. Men i och med att man har ganska mycket att göra här och man är mer specialist så har det blivit mer och mer att man överlåter det till näringsexperterna. Så jag är väl inte den som kan svara på allt där. Jag vet att man försöker göra det så bra det bara går. Så det är ingenting som man bara slänger ihop. Alla bars och jells och allt man käkar till frukost och till kvällsmat. Massörerna kommer med en speciell frukostlåda. Så att man alltid kompletterar, för det är inte alltid att de här hotellen i Frankrike har högsta nivå på maten. Och då har man med sig det själv, så det finns alltid det bästa som går att få.

Det bär vi med oss till alla hotellen.

01:14:44 – Wille: Visst har det blivit vanligare också att man tar med sig egna kockar som får laga maten på plats? Till middag då?

01:14:48 – Mattias: Jajamen. Och det är ju det vissa länder och vissa tävlingar där man upplever att det är viktigare. Och sen på en sån stor tävling som Tour de France så har vi med oss en egen kock från dag ett till sista dagen. Får du också äta av den maten? Blir den över så skulle jag få det, men…

01:15:07 – Jacob: Ja, men när kocken ändå är där tycker man att han kunde snitsa ihop ett kollektiv med.

01:15:11 – Mattias: Det är ganska mycket personal som det ska lagas mat till. Både till nio cyklister och sen till en 10-12 man i staven. Då blir det ganska mycket och det ska lånas kök och hotell. Det brukar ofta vara så att de lagar mat till framförallt cyklisterna. Men det är klart att ibland så kan man ju smaka ett och annat om det är något man tycker är gott och nyttigt.

01:15:31 – Wille: Det var en passage i Chris Frooms självbiografi där han beskriver hur det funkar med maten. Då sa han att oftast käkar inte personalen av cyklisternas mat. De sitter oftast inte med dem och käkar, vilket han tyckte till en början var lite konstigt. Varför hänger man inte med hela laget? Men då sitter personalen och käkar kött och bea. Då sitter han och drar i sig broccoli. Det funkar inte riktigt.

01:15:59 – Mattias: Ja, det var en grej som slog mig också när jag började sådär att när du är ute på tävlingarna så sitter liksom cyklisterna vid ett bord och så sitter övrig personal vid ett annat bord. Och även vi som har otroligt tajt på alla sätt och vis, vi har det även så och det har blivit naturligt för för mig också. Inte minst för att ofta så äter cyklisterna tidigare på kvällen än vad personalen gör. När sista man är masserad då är det fortfarande tvätt som ska fixas och lite annat. Mekanikerna har ofta någon timme kvar att fixa i ordning allt och själv ska man kanske ta och planera det sista inför morgondagen. Det tar nästan minst en halvtimme, timme innan personalen äter och då passar det att det är uppdelat på två olika bord.

01:16:49 – Wille: Vi hade lite frågor om motionärsfrågor. Ja, trevligt. Ja, men precis. Det vi har pratat om nu är inte riktigt applicerbart för motionärer. Vi har en bil som bär med oss.

01:17:03 – Jacob: Skicka ut kompisarna med ispåsar när man cyklar. Apropå det, vill ni ha det mest extrema, det är väl att i vissa lag så har man ju till och med

01:17:12 – Mattias: En buss eller lastbil blir det väl, som går liksom innan varje etapp. Kommer till respektive hotell där du ska vara. Dammsuger upp i rummet, byter till din egna madrass. Så att de är liksom alltid en dag i förväg. Så att du alltid ligger i din egen madrass och då har du liksom en individuellt anpassad säng helt enkelt. Det är ju rätt avancerat får man säga. Ambitiöst.

01:17:41 – Wille: Det ska man göra när man ska köra Vättern. Man skickar upp en kompis

Motionärsfrågor om ledbesvär, sittposition och bike fit

01:17:44 – Wille: som får gå in på hotellet och byta madrass innan. Vi hade en fråga som jag tyckte var lite intressant med hur man gör för att skona handlederna vid längre turer. Jag tänker att man kan generalisera till generellt sådana här ledbesvär som man får vid längre turer. Hur skulle du rekommendera för motionärer hur de undviker sådana saker?

01:18:06 – Mattias: Ja, jag har också sett den frågan för jag var inne och småkollade lite på Instagram och var nyfiken. Den frågan var sån att jag har lite svårt själv med att veta om det finns något speciellt man kan göra mer än att bara variera sig lite mer. En motionär som är ute och cyklar ställer sig ofta inte lika mycket upp som en tävlingscyklist. Varenda gång du svänger så ska man ställa sig upp och så drar man igång lite och det gör man ofta lite lättare när man ställer sig. Då får man också röra kroppen på ett annat sätt. Jag vet dessutom att någonstans i handflatan så kan det trycka på nerver som gör att det domnar bort lite i vissa fingrar, inte minst tummen. Det vet jag själv för när jag bröt båtbenet och sen fick besvär med det så frågade han mig och då sa han det att den här läkaren att det fanns nerver som kan komma lite i kläm när man alltid hänger på styret.

Då sa han också det att man får variera lite mer så att man inte alltid håller på samma sätt. Något annat känner jag inte till. Det är ingenting som jag hör att det klagas så mycket på heller på den nivån jag är. Det kanske man vänjer sig av med om man bara cyklar lite mer och byter lite position.

01:19:24 – Wille: Du gav det svaret som jag hade gett också. Variera positioner och försöka vänja sig på något sätt. Man kommer nog inte undan från den här typen av överbelastningsproblem. Speciellt inte när man pratar om turer som är uppåt fem timmar som man gör några gånger i månaden.

01:19:39 – Mattias: Ja, och det kan jag säga med att även de här proffsen när de har vilat säg fyra veckor i oktober. De klagar också på att det skaver i häcken och att det gör lite ont i nacken. Och då cyklar de ändå tusen timmar om året men det räcker att de vilar några veckor så måste de också komma igång igen lite i november. Så det är inte konstigt att en vanlig motionär som har börjat cykla lite mer inför Vättern känner av grejer med kroppen. Det är en rätt extrem position man har. Ja, nacken tycker jag är…

01:20:08 – Wille: Det är jobbigt.

01:20:09 – Mattias: Det har jag svårt för. Och sen stannar man till och fikar och sen gör det ont igen. Jag kommer ihåg när jag började hoja med. Jag hade sådana kramper i ryggen så jag fick bryta tävlingar ibland. Det gick liksom inte att räta på kroppen ens. När man fikar och så skulle man sätta sig igen på sadeln. Jag har så ont i rumpan. Det är sådant som man nästan glömmer bort nu. Men visst är det. Det är ingen lätt position att alltid tycka är mysig.

01:20:35 – Wille: Hur mycket skulle man fokusera på att ställa in cykeln och anpassa den för att undvika den här typen av besvär?

01:20:42 – Mattias: Ja, om vi nu tar det här med att det känns jobbigt att hänga på styret med händerna. Det är ju ett ganska vanligt fenomen att man kanske har en cykel som man upplever är lite för lång. Istället för att sitta kvar i sadeln skönt och bekvämt så för att nå fram till styret så trycker man fram sadeln istället. Istället för att korta styrtappen så att styret kommer närmare dig så puttar du fram sadeln och då hänger man för mycket. Då får man för mycket vikt på framhjulet och så hänger man på styret. Då är det definitivt så att det blir allting jobbigare för handleder och sådär. Så att en riktigt bra bike fit, det är klart att det underlättar om man har lite bekymmer. Oavsett om det är knä, rygg eller handleder.

01:21:28 – Wille: Jag kommer ihåg när jag fick min första sådan här bike fit, då var jag tvungen att ge det lite tid innan jag accepterade alla förändringarna som de hade gjort. De hade sänkt sadeln och allt möjligt sånt där. Men efter ett tag så förstår man på något sätt visdomen i det. Folk som har jobbat med det där ett tag.

01:21:44 – Mattias: Ja, och nu när cyklingen har blivit så populär så är det också ganska lätt att… Det har blivit ganska stort det här med att få någon som kan hjälpa en med sittposition och sådär. Överlag så skulle jag nog säga att de flesta är ganska bra på det med så att man behöver inte vara rädd att man ska bli lurad eller sådär. Sen apropå det här med bike-fitting, alltså även på den nivån som jag är, så har man liksom, fast att de har cyklat i flera år så kan man hitta nya bra sätt att sitta ibland där man tycker att man slappnar av bättre och kan få mer kraft. Jag tror absolut att det är någonting som många kan ha glädje av, så jag tror att det är ganska välinvesterade pengar om man köper en cykel och är intresserad.

01:22:34 – Wille: Hur mycket skulle man som motionär kunna jobba med

Att styra träningen med effektmätare, TSS och formtoppning

01:22:38 – Wille: TSS? Det står väl för Training Stress Scores? Ja, att cykla med vattmätare menar du?

01:22:46 – Mattias: Ja, precis.

01:22:47 – Wille: TSS är väl ett sätt att kvantifiera eller få någon vettig read-out av vad man har gjort under dagen.

01:22:53 – Mattias: Precis. Ja, man skulle ju kunna säga att ha en effektmätare, det skulle man kunna säga att det är väldigt dyrt med tanke på att det kostar i alla fall en 10-15 tusen och uppåt att köpa sig en bra vattmätare. Men om man vänder på det så, cykel har ju den unika möjligheten att man kan mäta effekt. Egentligen är det ganska billigt. Om en skidåkare verkligen ska kunna mäta liksom precis vad det är för arbete han utför, då får han ju gå in på ett labb, typ på Bosene eller Östersund och så kanske det kostar, ja det blir ganska många tusen kronor för att testa detta vid några tillfällen. Medans man här då kan mer eller mindre testa allting hela tiden. Varenda gång du är ute och tränar så kan du ju få ett kvitto på vad du gör. Utifrån den aspekten så är det ganska billigt egentligen.

Priset kommer bara att sjunka hela tiden och snart finns det säkert i pedaler. Det finns i pedaler och kan de bara få lite bättre säkerhet i allt så finns det säkert snart på varenda spinningcykel med. Då blir det genast intressant för de flesta att inte bara gå på puls och känsla utan att man verkligen kan mäta vad man gör. Framförallt om man är glad för siffror, då är det ju rena julafton.

01:24:15 – Wille: Absolut. Jag har gått och sneglat på de där hur länge som helst, men engångskostnaden är lite för mycket för mig att gå in med.

01:24:22 – Mattias: Däremot kan man säga att det kräver att man lägger ner lite arbete om man ska jobba med en effektmätare. Det kan bli en ganska dyr cykeldator om du bara använder den till att styra träning. Det behöver du inte en wattmätare till, att bara känna hur det ska kännas när du när du kör lugnt respektive intervaller, utan det här handlar om att allting ska matas in i en mjukvara, ett program, och sen så kan man få ut otroligt mycket analyser utav det. Men att bara köpa den och titta på liksom nu kör jag 200 watt eller 220 och sådär, det ger inte så mycket. Utan det är just det här liksom all feedback du kan få efter och sådär.

01:25:01 – Wille: För ni jobbar väl med personlig feedback utifrån den datan ganska mycket?

01:25:05 – Mattias: Ja. Man kan säga att jag har ju lyxen att jag är inte någon matematiker, jag är inte matematiskt lagd. Men i vårt lag så har vi en person som just är matematiker som är anställd för att bara sitta och analysera filer. Han kan ju jämföra allting, så han kan tänka på ett annat sätt med de här siffrorna än vad jag kan. Då har jag det som ett stöd när jag pratar med cyklisten. Jag är kanske den som håller på mer med de mjuka värdena och min högerhand, Thun van Aerb, som han heter, han hjälper mig med de här uträkningarna och sånt.

01:25:43 – Wille: De här effektmätarna har ju kommit lite mer på de senare åren. För 20-30 år sedan kan det ju inte ha varit så jättevanligt att man hade sådana. Men då var det väl kanske lite mer pulsbaserad träning nu, som jag tänker att man måste ha gått ifrån lite mer nu när man kan kvantifiera arbetet.

01:26:00 – Mattias: Vi använder inte puls för att styra träning eller sådär. Däremot så kan man ju, när man samlar tillräckligt mycket data och siffror så kan man få fram rätt så intressanta värden på hur mycket watt kan du skapa vid vilken puls och då kan du liksom för varje pulsslag och så kan du jämföra med hur mycket watt du har och då märker man ju också när man kommer i bättre form. Men det är inte lätt för att Det är så att om det är väldigt varmt ute, då är pulsen högre. Är du sliten efter 8-10 dagar på ett etapplopp så är den lägre. Är du övertränad är den lägre, så det är inte jättelätt. Men har du tillräckligt mycket data så går det definitivt att skapa grafer för det här och hyfsat bra att se när någon är i form. Det bästa, och det är bra för en sån som mig då som inte är så matematisk, det absolut bästa sättet, skulle jag säga, att märka om någon är liksom på rätt sida gränsen, eller över gränsen, det är ju liksom subjektiv bedömning.

Och det stärks ju också av forskningen det här att om någon är övertränad så syns det framförallt på det som subjektiva bedömningar och humör, så det är väl snarare så att din flick eller pojkvän kanske är den som märker först om man är jävligt vresig eller jobbig, har att göra med, att det är ett tecken. Men att mäta var någon är, det är ju ganska svårt. Det är absolut ingen lätt uppgift. Om man till exempel tänker sig att det är ganska lätt att mäta vad någon kan prestera i fem sekunder, en minut, fem minuter eller tjugo minuter. Sådana typiska parametrar i cykel. Men tävlingarna är ju liksom 20 mil och att mäta eller skapa mätningar där man ser vad någon kan prestera på en spurt efter 20 mil eller en fem minuters backe efter 20 mil.

Det har du sällan tid att testa i cykel, utan det får man göra på tävlingar. Alla tävlingar är lite olika och sådär. Det är inte alltid så himla lätt att se när någon är nära sin bästa form eller ej. Man får ta till alla medel man bara kan. Det är vart-, puls-, borgskala, prata med dem och ha deras egna känsla med hur det känns och sådär.

01:28:17 – Wille: Blir det mycket att man går tillbaka till historiskt sett? Om man tänker att du gjorde en bra Paris-Roubet förra året, och då såg det så här ut innan. Och så kollar man, hur ligger du till nu? Ser det ungefär likadant ut? Eller blir det att man måste uppdatera hela tiden?

01:28:30 – Mattias: Det gör man också och även om varje säsong ser olika ut så försöker vi ju det. Det är sådana saker som man har den här tön van Arp till. Man kan ju räkna ut liksom, okej, vilka TSS gjorde du i februari för att du var i sådan bra form i mars? Och vad gjorde du då och då? Och så får man hoppas att man kan dra rätt slutsatser utav det. Sen är det så att vissa har ganska lätt för att vara i form vid rätt tidpunkt. Det beror inte alltid på att tränaren är så jävla bra på att lägga upp det rätt. Det är en kombination av att du har en tränare som tillsammans med adepten vet vad man håller på med och att personen i fråga, alltså cyklisten, är väldigt bra på att även ställa in sig på att mentalt här ska jag vara i form. Vissa gör det bättre än andra. Så det är både fysiskt och psykiskt det här med att toppa formen.

01:29:23 – Jacob: Är det någon skillnad där man säger åldern hos cyklisterna? Alltså de äldre cyklisterna, märks det att de har toppat formen flera gånger? Att de blivit bättre? Att de själva kan känna av liksom att nej det här är ingen bra idé, jag tar det lugnare idag och så vidare?

01:29:37 – Mattias: Överlag skulle jag säga att de cyklister, i alla fall i vårt lag, som är äldre, de vet hur deras kroppar funkar. Dels så är de alltid stabilare. Har du kört ett antal Grand Tour så har du varit igenom svåra stunder och allt möjligt. Det upplevs som att kroppen blir jämnare. Deras lägsta nivå är ganska hög och sen vet de också ungefär hur de fungerar. Det håller jag med om, så är det. De är både jämnare och är lite mera träffsäkra också. Sen apropå det här med som tränare när man jobbar med formtoppningar, en grej som man ska passa sig för, vilket också jag har för mig att jag har läst i forskning, det är att det finns ju liksom en sån här teori om att man måste köra ner sig så jävla mycket i källaren för att komma i otroligt bra form.

01:30:28 – Jacob: Men det vår erfarenhet säger om någonting annat, det har väl också börjat bekräftas med genom forskning att man ska passa sig väldigt noga för att vara för sliten, även om det kommer perioder sen.

01:30:41 – Mattias: De formtolkningar som jag tycker funkar bäst är när folk kan träna mer och hårdare, men de känner sig fortfarande rätt så bra och starka. Att hela tiden gå omkring och vara slitna, det ska man verkligen passa sig för. Det verkar inte heller som att det skulle Har någon extra effekt senare?

01:31:01 – Jacob: Nej, han är väl fransman, Yann Lemur, något sånt heter han. Han har gjort en del studier på det där, just på cyklister. Ja, men titta där. Och han visade mer eller mindre exakt det. De höjde träningsmängden med 30 procent hos allihopa. Hela gruppen med cyklister de hade då. Så såg man att ungefär hälften av de här cyklisterna svarade bra på det. De kände sig fortfarande lite pigga. Och även efter en treveckorsperiod med mer träning så presterade de bättre. Medan den andra hälften här, alltså bara de här tre veckorna med 30 procent mer. Efter det så var de lite nedtränade. De var lite sämre i prestationen. Och även när de fick liksom dra ner på träningsvolymen igen och köra lite lugnare, jag tror det var upp till fyra veckor, så de kom aldrig tillbaka till samma nivå som en kontrollgrupp som bara hade fortsatt att träna samma sak.

Och de blev mycket sämre än de som hade liksom blivit bättre under volymhöjningen. Hängde du med där? Det var tre grupper. Nu kan jag säga det, Jacob, att det var imponerande.

01:31:57 – Mattias: Du lusläser banne mig allt.

01:31:58 – Wille: Det finns väl en infographic på det där, ska man säga.

01:32:02 – Jacob: Ja, det finns det. Han har ju gjort det garanterat. Det är han som alltid slänger ut sådana här snygga infografikbilder. Han har gjort den studien själv så han har gjort ett antal sådana på den. Men det är en väldigt intressant studie. Jag använder faktiskt den ganska mycket eller ofta när jag föreläser. Just med att, precis som det du tog upp här, att försöka betona att det här med ner i källaren för att komma upp sen och prestera. Det finns inte särskilt mycket belägg för det och framförallt om man tar det jag brukar ha som exempel. Det är ju lagidrottare som åker på träningsläger. De är vana vid att köra fyra pass i veckan och så åker de iväg och så ska de köra åtta pass på fyra dagar och sen så kommer de hem. Du har alltid det mönstret då.

Du har liksom en tredjedel presterar bättre. En tredjedel har det inte hänt något med. En tredjedel har ont någonstans. Då hade du antagligen gjort bättre och bara kört fyra pass med dem så hade hela gruppen på 30 presterat lite bättre. Det är så svårt att veta, man vet ju inte på förhand vem som kommer palla med mer träning. Så det var väl poängen där.

01:32:54 – Wille: Men

Skadepanorama och bålträning inom elitcykling

01:32:55 – Wille: apropå det där med överträning och sånt där, vad är det för skadepanorama som ni ser? Man tänker förutom krascherna då förstås, hur gör man illa sig i cykling?

01:33:05 – Mattias: Du menar skador överlag eller pratar vi om överträning bara så syns jag inte svara fel.

01:33:10 – Wille: Jag kan ju tänka mig att det mesta är tendiniter och den här typen av saker. Men är det något annat som man ser? Är det styrketräningsskador eller sånt där? Vad har ni för panorama? De flesta, tyvärr är ju de flesta skadorna definitivt från krascher, det skulle jag säga.

01:33:31 – Mattias: De andra krämporna, det är ju troligtvis mer av att man efter några år på cykeln av att ha den här lite knepiga positionen under så lång tid att elitidrott sliter. Så det är klart att det finns ju många som har lite bekymmer med ryggen eller knäna eller sådär. Så att det är liksom för att det sliter att liksom tävla på den här nivån. Att kropparna helt enkelt inte riktigt håller, att de är på limit. Och där Man jobbar ju väldigt mycket med det också. Att man försöker ta in experter, typ en kiropraktor eller sådär, som visar vilka svaga länkar man har. Så försöker man specialgöra träningsprogram, styrketräning, för att de ska hålla bättre.

01:34:16 – Wille: Det är som inte din uppgift då, utan det blir någon terapeut som kommer in och jobbar med det?

01:34:21 – Mattias: Ja, man kan säga att jag är som spindeln i nätet i allt som rör adeptens träning, alltså alltifrån styrketräning och även är jag inblandad kring näringslära och det där. Men jag har inte kunskapen att speciallägga. Det finns ju en uppsjö med olika övningar man kan göra för bål och rygg och allt det här och det kan jag också göra. Men jag har svårt att lägga upp ett specialinriktat program för någon som har börjat cykla lite snett med kroppen. Hur ska det här korrigeras? Då har vi tagit in experter för det. Ibland kan man gå där och så är man ansvarig för tolv cyklister och fyra stycken har specialprogram och det dyker upp övningar hela tiden. Så man har lite svårt ibland när man kommer till träningsläger och försöker bara hänga med på alla nya grejer som ska göras.

Men man lär sig också mycket på det.

01:35:11 – Wille: Det blir någon som kommer undan med att ligga på rygg och bara vifta lite med armarna och så bara nej men det här är bålträning.

01:35:19 – Mattias: Det är bra tänkt. Det är sån här hatkärlek till core-träning. Vissa älskar det och andra bara hatar det. Men på den här nivån så vet ju alla hur viktigt det är, inte minst för cyklister. Det görs i ganska bra utsträckning, framförallt under vintern och våren. Däremot under tävlingssäsong så kan man ju vara ärlig och säga att det finns ju en och annan cyklist som borde skärpa till sig. Det skulle man kunna säga. Men det är tur att det finns fantasirikedomen på bålträning, den är ju enorm. Om man bara vill ha lite variation för att ha lite allmän träning för bålen så finns det hur mycket som helst. Sen blir det lite svårare om det då ska kombineras för att man ska få både styrka och rörlighet utifrån svaga länkar och sådär.

01:36:10 – Wille: Okej, du sa här att som halvtysk så är det dags att kolla på fotboll nu. Jag känner också det. Klockan är sex och nu tror jag vi får… Nu är det prick! Ja men exakt, så vi får ta och avrunda det. Men det har varit sjukt roligt att ha dig med. Jag skulle kunna sitta här och ställa frågor om cykling hela kvällen, absolut.

01:36:26 – Jacob: Jag skulle hälsa från Alex också här Mattias. Han var ledsen att han inte fick vara med denna gången faktiskt. Jag hälsade tillbaka. Jag hälsade tillbaka.

01:36:35 – Mattias: Jag skojade. Ni är väldigt proffsiga och det är jättekul att vara med. Tack så mycket! Absolut!

01:36:39 – Wille: Ha det gött! Hej! Hej!

01:36:40 – Jacob: Ha det bra, alla! Hej!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *