Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk och i skolundervisning i grundskola och gymnasiet. Användning i andra syfte är ej tillåten utan tillstånd från författaren
Behöver vi en definition på idrott?
Dela via E-postDet är dags för mig att skriva ett lite kontroversiellt inlägg här på bloggen. Jag är medveten om att det inte finns något säkert rätt eller fel i frågan jag kommer ta upp men enligt mig är det verkligen något som behöver diskuteras. Det jag kommer diskutera kring är om det behövs en definition på vad som är idrott?
Som många säkert kan gissa kommer inspirationen till att jag skriver detta inlägg nu från idrottsgalan där flera tävlingsgrenar som jag och många andra inte anser är någon form av större fysisk träning var med bland de nominerade. Det här är inte på något sätt en ny tanke hos mig då jag har gått runt med den enda sen Annika Sörenstam vann Jerringpriset 2003 och jag har även haft ett utkast på ett inlägg kring denna fråga liggandes i över tre år. Det som hindrat mig från att publicera inlägget tidigare har varit för att jag vet att den här typen av inlägg kan göra många väldigt irriterade.
Nu känner jag dock att jag vill få ur mig det här då jag faktiskt anser att detta är något som måste diskuteras. I dagens samhälle talas det ju så mycket om att folk borde träna mer och att vi ska försöka få våra ungdomar att börja idrotta och sen fortsätta med det när de blir äldre och då är det viktigt att vi också försöker oss på en definition av idrott.
Min egna personliga definition på vad som är en idrott
Som rubriken här ovanför säger vill jag vara tydlig med att säga att den definition jag tar upp här är min egen. Jag är väl medveten om att det går att dra helt andra gränser om man vill det då det inte finns någon som “äger” definitionen på ett ord. Men för mig är i alla fall definitionen på idrott:
En tävlingsgren där man utmanar andra personer som även ställer tydliga krav på din fysik och det går inte att prestera bra om man är dåligt tränad. Tävlingsgrenen i sig ska också kunna ge klara hälso- och prestationsförbättringar när man utför själva tävlingsgrenen.
Som ni kan se ställer jag två tydliga kriterier i min definition.
- Den första är att idrotten på elitnivå ska kräva att man är bra tränad vilket direkt utesluter tävlingsgrenar där flera som tävlar närmar sig 40 år eller är ännu äldre. Det går, om man håller sig skadefri, att prestera på en väldigt hög fysisk nivå även när man är runt 40 år men det är få förunnat att hålla ihop till denna ålder. Det kan man också tydlig se i de flesta idrotter där några år efter 30 vanligen är “pensionsålder”.
- Det andra kriteriet är att själva idrotten i sig ska kunna ge tydliga förbättringar i någon prestationsvariabel så som styrka, kondition, snabbhet och rörlighet som också påverkar hälsan.
Det här är alltså vad som är idrott för mig. Orsaken till att jag tyckte detta för 8 år sen när Annika vann Jerringpriset var för att för mig skulle idrott vara fysiskt krävande. Golf är inte fysiskt krävande. Och jag tycker fortfarande att en match/runda/omgång av en idrott under en tävling ska vara fysiskt krävande och ställa stora krav på någon fysisk förmåga.
En annan orsak till att jag numera också gillar min definition är för att jag de senaste åren arbetat mycket med att försöka få människor att vilja förbättra sin hälsa. Dels genom direkta möten med vårdtagare eller kunder i mitt yrke och dels hos väldigt många “samtidigt” genom den här sidan och föreläsningar. Jag vill att så många som möjligt ska röra på sig och försöka förbättra sin livskvalité och hälsa. En stor del i detta tycker jag är att tipsa om olika former av träning som kan tänkas passa en viss person och sen ge realistiska förväntningar över vad den träningen kan ge. Pratar jag med en individ så spelar en definition på idrott ingen större roll men om jag skriver eller talar till många så vill jag till exempel kunna säga “träning och idrott är bra för hälsan” eller “ju fler barn som tränar någon idrottar desto bättre” och veta att det ändå finns en sanning bakom dessa väldigt generella icke specifika uttalanden.
Med en väldigt lös definition på vad som är idrott – som den som Idrottsgalan använder sig av just nu – så blir mina två exempeluttalanden här ovanför istället felaktiga. Om jag frågar en person om han eller hon tränar och jag som svar får höra “jag spelar bangolf” så hade jag ärligt talat trott att personen skämtar med mig. Bangolf är väldigt kul, det kräver en väldigt stor skicklighet och säkerligen många års träning för att man ska bli bland de bästa i världen, men för mig är det ingen idrott. Det ställer ju i princip inga fysiska krav på en. Förutom väldigt gamla och mer eller mindre rullstolsbundna personer så finns det ingen som kommer att förbättra sin fysiska prestationsförmåga av att spela bangolf.
Om jag därför säger något i stil med “idrott är bra för hälsan” så vill jag inte att bangolf är inkluderat. För då blir det jag säger inkorrekt.
Man kan argumentera för att bangolfen är bra för hälsan på andra sätt. Till exempel att det förbättrar psykisk hälsa och att det innebär att man ändå är uppe och står istället för att sitta hemma i soffan. Detta är ett vettigt argument men jag anser ändå att man ska bör göra en klar differentiering mellan något som mer kan liknas vid daglig aktivitet och idrott.
Man kan även argumentera för att många som utför idrotten är väldigt vältränade. Detta är ett argument som jag till exempel stött på både när det gäller curling och golf där många av idrottarna tränar väldigt hård kompletterande träning för att förbättra sin prestationsförmåga. Annika Sörenstam är ju ett väldigt bra exempel här då hon tydligen ska ha tränat väldigt hårt sidan om golfen för att kunna prestera på max.
Men är det då verkligen tävlingsgrenen i sig som är en idrott? Enligt mig så tränar personerna i detta fall en idrott för att bli bättre på deras arbete/hobby. Träning kan hjälpa en prestera bättre på en rad olika områden i vardagen som till exempel skola, stresshantering osv men det är ingen som någonsin skulle få för sig att kalla ett kognitivt test eller liknande för en idrott. Trots att det då faktiskt är så att fysisk träning kan hjälpa en prestera bättre på den typen av test (1, 2, 3, 4, 5).
Nu drog jag till med ett verkligt extremexempel men det visar varför jag tycker att argumentet, “att vara vältränad hjälper” inte håller. Jag menar att det ska vara en “tvåvägskommunikation” här. Idrotten ska öka ens fysiska prestationsförmåga och en ökning av ens fysiska prestationsförmåga ska förbättra ens kapacitet i idrotten. Det räcker inte med den ena vägen. Träning eller idrottande kan säkert hjälpa dig prestera inom till exempel bowling men bowling kommer inte hjälpa dig att prestera fysiskt.
Hur är det med tävlingsgrenarna som varit med på Idrottsgalan?
Enligt mig finns det en hel del tävlingsgrenar som varit med genom åren där den fysiska biten av idrotten kan ifrågasättas. Vissa ser jag som självklara att de inte kommer ge någon fysisk färdighet och jag kommer därför inte ens att gå igenom dem närmare. Dessa grenar är skytte, bowling, bangolf och curling. Det är möjligt att det finns fler exempel på denna typ av tävlingsgrenar som varit med tidigare men det är dessa jag kommer på just nu. Det finns två grenar som kan kräver lite mer information då de ligger lite mer i en gråzon. Detta är golf och hästridning.
De fysiska kraven av att spela golf
Inom golf rör man på sig en del och en 18 hål innebär en promenad på ungefär 7-9 km beroende på banan och hur bra man slår. Redan med den informationen kan vi säga att golf är bättre än soffan då fysisk inaktivitet för sig själv är en hälsorisk. Men hur är det med den faktiska förändringen i fysisk prestationsförmåga?
Jag har faktiskt bara lyckats hitta en enda studie som verkligen tittat på detta. I studien undersöktes 110 män mellan 48-64 år som antingen fick spela golv minst två gånger i veckan under 20 veckor eller fungera som kontrollgrupp (6). Totalt blev det i snitt 2,5 rundor golf i veckan med en total “träningstid” på 10 timmar för de 55 som hamnade i golfgruppen. Resultatet när det gäller syreupptagningsförmåga och uthållighet ser ni här under.
Tabellen visar skillnaden mellan kontrollgruppen och golfgruppen efter det att golfgruppen spelat golf 10 timmar i veckan under 20 veckor. Den enda skillnaden som var signifikant var i forskarnas gångtest där golfgruppen gick i totalt 36 sekunder längre.
Man fann ingen skillnad i syreupptagningsförmåga mellan grupperna efter träningstiden. Det fanns däremot en skillnad i den tid som de orkade arbeta på ett gångtest på ett löpband. Detta test varade i över 21 minuter och skillnaden i förändring mellan grupperna efter interventionen var 36 sekunder. Av den förändringen stod faktiskt kontrollgruppen för det mesta då de försämrade sina resultat under studieperioden. Tittar vi istället på procent så förbättrade golfgruppen sin tid med endast 0,9 procent jämfört med testerna innan träningsperioden. Så 10 timmars träning under 20 veckor gav alltså en förbättring på 0,9 procent i ett gångtest hos tidigare inaktiva personer.
Förutom testerna ovan så gjorde man även en hel del andra fysiska prestationstester på deltagarna. Det man undersökte var:
- statisk balans där deltagarna fick stå på ett ben
- dynamisk balans där deltagarna fick gå längst med en linje
- rörlighet i överkroppen genom att deltagarna fick böja sig åt sidan
- rörlighet i axlar och nacke
- styrka i överkroppen som testade genom en variant på armhävningar
- statisk styrka i nedre ryggen som testade genom statisk ryggextension
Efter studiens gång hade golfgruppen endast förbättrat sig i statisk ryggextension. Alla de andra testresultaten förblev oförändrade. Den faktiska förändringen i tid för ryggextensionen var på 8 sekunder, från 93 sekunder till 101 sekunder.
Det här är som sagt den enda studien jag lyckats hitta där man faktiskt undersöker effekterna av golf på den fysiska prestationsförmågan. Personerna i studien här ovanför gick ner lite i vikt och förbättrade sin hälsa något vilket antyder att golf är en bra aktivitet för äldre människor och kan hjälpa dessa att hålla sig friska. Troligen beror en bra del av förbättringen i dessa värden på att det försvann 10 timmar plus eventuell transporttid av deltagarnas fritid då de vanligen var inaktiva och kanske åt något framför TV’n. Men oavsett så verkar golf vara en bra hobby. Däremot är golf alltså inte man ska förvänta sig några meningsfulla förbättringar i prestationsförmåga av. Det visar denna studien ganska tydligt.
Hästridning som fysisk träning
Precis som med golfen har jag endast lyckats hitta en interventionsstudie där man tittat på förändringar i fysisk förmåga av att rida häst (7). Deltagarna i den här studien var 15 kvinnor med en medelålder på 25 år. De hade sen tidigare i snitt 8 års erfarenhet av att rida men ingen av dem hade ridit under de senaste 4 månaderna innan studiens början. De deltog inte heller i någon form av strukturerad fysisk aktivitet innan interventionen.
Studien pågick i 14 veckor och deltagarna fick under den här tiden rida fem gånger i veckan. Den totala ridtiden varje gång om man räknar bort förberedelsetid och “nedvarvning” var på 40 minuter. Varje träningspass bestod utav skritt, trav, “förlängd trav” (extended trot) och galopp i tretakt (canter). Fördelningen mellan de fyra sett till tid var 21 % skritt, 34 % trav, 18 % “förlängd trav” och 35 % galopp i tretakt.
Resultatet i den här studien kan ni se här under. De vi kan se är att ridgruppen endast fick signifikanta förbättringar i mean power, total work output och fatigue index. Alla dessa värden testades med hjälp av ett wingatetest. Wingatetest utförs genom att man låter försökspersonen trampa på en cykel så snabbt och hårt det som han eller hon bara kan under 30 sekunder. Det man såg en förbättring av i den här studien var alltså medeleffekten, det totala arbetet och förmågan att hålla uppe kraften allt eftersom tiden går.
Förändring i en mängd prestation och hälsomarkörer efter 14 veckors ridning alla vardagar i veckan. Det finns väldigt få signifikanta förbättringar i ridgruppen.
Tittar vi dock lite närmare ser vi i tabellen att ridgruppen även har en ej signifikant försämring i maximal effekt. För mig antyder det att deltagarna helt enkelt hade “lärt sig testet” till det andra tillfället och höll inne lite med kraften för att orka längre. Detta förklarar alla resultaten. Deltagarna höll inne lite med den maximala kraften i början vilket gav dem möjlighet att arbeta längre tid på en högre medeleffekt, utföra ett större arbete och de höll en jämnare hastighet hela testet.
Jämför med om du själv skulle springa 400 meter. Går du ut för fullt från början skulle du inte orka alls efter kanske 100-200 meter på grund av trötthet och resterande sträcka hade gått mycket långsammare. Du får då en hög högsta effekt men en ganska låg medeleffekt och ett dåligt resultat i fatigue index, du har ju tröttnat mycket. Om du istället går ut lite lugnare orkar du hålla en jämnare hastighet hela loppet, din tid blir bättre och du får en lägre fatigue index.
Tittar vi på styrka och syreupptagningsförmåga hos ridgruppen så var det ingen signifikant förbättring efter 14 veckors träning 5 dagar i veckan. Med välvilja kan man dock antyda en trend då alla värden faktiskt förbättrats något. Då antalet deltagare endast var 15 kan de icke signifikanta resultaten därför mycket väl vara typ 2 fel, alltså att effekten faktiskt finns där men antalet deltagare i studien är för lågt för att kunna påvisa den.
I en äldre studie från 1983 utförd här i Sverige testade man 13 väl erfarna ryttare och 3 elitryttare medan de red och sen jämförde man det med värdena från ett cykeltest där man också mätte deras syreupptagningsförmåga (8). Resultatet i den studien visade att ryttarna som inte var elit använde i snitt 68 procent av sin maximala syreupptagningsförmåga under tretaktsgalopp där individen med lägst värde låg på 60 procent av max och individen med högst värde låg på 90 procent av max. Detta är tillräckligt intensivt för att fungera som fysisk träning även värden ner emot 60 procent är lite i underkant. Vid trav var syreupptagningen i snitt 63 procent hos samma grupp. Hos de tre elitryttarna gick syreupptagningsförmågan endast upp till 38, 39 respektive 59 procent av den maximala syreupptagningsförmågan vid galopp. Så låg ansträngning kommer inte att ge någon meningsfull förbättring i syreupptagningsförmåga.
I studien tittade man också på hur syreupptagningen förändrades vid hoppning hos två deltagare och resultaten där visade att den höjdes upp till 73 respektive 78 procent av deras maxvärden. Detta är helt okej värden men då ska man tänka på att vi snackar om ungefär en till två minuters arbete på den intensiteten. Det är ungefär som att en normaltränad person skulle gå ut för att springa 5 km men stanna efter 2 minuter. Tröttheten hade inte direkt varit så stor.
Jag har även hittat en annan studie där man tog fem ryttare som tränat under längre tid men ingen av dem tränade intensivt och alla hade arbete sidan om sin hästridning (9). De fick sen prova på att rida med fyra olika hästar och även hoppa med två olika hästar. Resultatet i den här studien är i linje med den tidigare studien om än något lägre. Syreupptagningen höll sig på i snitt 62 procent av max vid galopp och 48 procent vid trav. En av de fem deltagarna utmärker sig dock tydligt i statistiken med värden på 83,4 respektive 69,5 procent av maximal syreupptagningsförmåga vilket höjer medelvärdena. Den här personen hade ju säkerligen fått bättre kondition av mer regelbunden ridning.
Ett sätt som troligen är mycket bättre att för att titta på träningseffekten av att rida är att titta på den absoluta syreupptagningen under ridningen. Det är nämligen så att ridstilen påverkar ansträngningen för ryttaren mycket mer än själva hastigheten som hästen håller. Om det blir någon träningseffekt eller inte beror därför i stort på hur vältränad personen som rider är från början. I de studierna jag nämnt här ovanför visade man att den totala syreförbrukningen vid trav ligger på ungefär 1,5-1,6 liter per minut. För galopp är motsvarande siffra 1,7-2,0 där bättre ryttare verkar få de lägre värdena och de manliga ryttarna har lite högre än de kvinnliga.
För att man ska få en meningsfull förbättring av konditionen behöver man träna på en intensitet kring 70 procent av ens maximala syreupptagningsförmåga i en halvtimme i alla fall två-tre gånger i veckan. För att man ska få en träningseffekt av ridning på konditionen behöver man alltså ha en syreupptagningsförmåga som är så låg att värdena i tidigare stycke kommer upp till motsvarande 70 procent. Om vi tar en exempelperson på 70 kg så måste denna person då ha en syreupptagningsförmåga som är mindre än 40 ml/kg/min för att få en träningseffekt på syreupptagningsförmågan av att rida galopp. Själva galoppträningen måste också ske under ungefär 30 minuter ett par gånger i veckan.
Det godtyckliga med att sätta en gräns
Som jag tog upp redan från början är detta ett väldigt svårt ämne. Det går liksom inte att dra någon tydlig gräns. Jag har en bakgrund inom bollsporter, lagidrott och då främst fotboll och numera arbetar jag inom träning och prestation för idrottare samt även ibland med att förbättra hälsan hos äldre sjuka eller skadade personer. Detta påverkar givetvis mitt sätt att se på vad som är idrott.
Jag inser även att min egen definition inte direkt lämnar någon plats för grenar som till exempel höjdhopp och spjut där träning av endast tävlingsgrenen bara skulle ge en snedbelastning och kanske lite snabbhet och styrka i ett ben eller en rotationsrörelse. Mycket av träningen för de som sysslar med höjdhopp och spjut består ju av annan träning som syftar att förbättra prestationen i grenen. Precis som styrketräning kan hjälpa en golfare att prestera bättre.
Jag har letat på Riksidrottsförbundets hemsida för att se om de har några kriterier för vilka tävlingsformer som får vara med och vilka som inte får vara med. Jag hittade ingen jättebra information men i deras stadgar fann jag följande:
Idrott är: fysisk aktivitet som vi utför för att kunna ha roligt, må bra och prestera mera.
Idrott består av: träning och lek, tävling och uppvisning.
Idrotten ger: fysisk, psykisk, social och kulturell utveckling
Det här ger oss inte mer information än att idrott ska vara fysiskt utvecklande. Vad som helst kan ju vara fysisk utveckling. Tävlar du i dart blir du ju garanterat bättre på att göra finjusteringar i ditt sikte med armen. Spelar du plockepinn blir du stadigare på handen vilket också det är en fysisk utveckling men vem skulle kalla plockepinn för en idrott? Å andra sidan skriver Riksidrottsförbundet följande i ett dokument kallat “Idrott hela livet – Strategisk plan för idrottsrörelsens folkhälsoarbete“:
Idrottsrörelsen erbjuder en motkraft till den fysiska inaktivitet som är en av de stora riskfaktorerna i dagens samhälle. Att skapa ett livslångt intresse för daglig fysisk aktivitet, motion, och friluftsliv är det absolut främsta bidraget från idrottsrörelsen för att minska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och fetma i befolkningen.
Texten här ovanför verkar ju utesluta plockepinn och dart, men när jag läser det så kan jag samtidigt inte hjälpa att jag tänker något i stil med:
hur bidrar då skytte, som är den sjätte största grenen inom riksidrottsförbundet “för att minska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och fetma i befolkningen”?
Att dra en gräns är med andra ord verkligen inte lätt. Men någonstans måste den väl ändå dras? Om inte så kanske vi har en vinnare av Jerringpriset som vann världsmästerskapen i dataspelet WoW om 20 år. För det krävs ju garanterat en väldig massa träning, kvickt tänkande, erfarenhet och snabba fingrar för att bli väldigt bra på det med. Inklusive en bra avatar då, precis som man inom många andra tävlingsgrenar är beroende av material eller djur.
Så för att summera kan vi säga att jag inte har kommit fram till någon bra definition 
Förhoppningsvis har jag dock lyckats få fram lite tankar. Jag tycker verkligen att det behövs en tydligare och bättre definition på vad som ska räknas som idrott. Det behövs om vi ska rekommendera folk att börja idrotta för att förbättra sin hälsa. Statens folkhälsoinstitut skriver följande på sin sida när de ger rekommendationer för barn och ungas fysiska vanor och vilka aktiviteter de bör utföra:
Aktiviteterna bör vara så allsidiga som möjligt för att ge kondition, muskelstyrka, rörlighet, snabbhet, kortare reaktionstid samt koordination.
Uppfyller verkligen alla idrotterna i riksidrottsförbundet detta krav? Och uppfyller alla idrotterna som varit representerade på idrottsgalan det? Mitt svar på dessa två frågan är ett bestämt nej. Men det gör ju inte heller endast konditionsträning eller endast styrketräning heller
Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk och i skolundervisning i grundskola och gymnasiet. Användning i andra syfte är ej tillåten utan tillstånd från författaren
Regelbunden träning men en övrigt stillasittande fritid – är stillasittandet i sig en riskfaktor för hälsan?
Ett nytt paradigm inom fysiologin – inaktivitetsfysiologi
Massor av simningsrekord under OS!
Ja, finns massa personer som vart “otränade” hela livet men börjar träna hårt i senare år. Självklart kommer deras fysiska peak komma senare. Men det ändrar inte faktumet att för personer som tränat hårt hela livet når sin peak innan 40.
Ja när det är under 1% av alla spelare i NHL och CL klarar att spela tills de når 40 tyder på att de då har blivit så “dåliga” fysiskt att deras förståelse för spelet inte längre kan kompensera för att spela på toppnivå.
100meter är en gren som på hög nivå ställer nästan bara krav på fysiskt prestation. Då att att den äldsta är 32 tyder ju på att peaken för de flesta är innan 32
Kan ja men det är inte så värst vanligt, snitt åldern på fighterserna i UFC var 2010 29,5år.
Jacob skrev “Det går, om man håller sig skadefri, att prestera på en väldigt hög fysisk nivå även när man är runt 40 år men det är få förunnat att hålla ihop till denna ålder.”. Det stämmer även inom kampsporten. Det utesluter ju inte att det kan finnas några som tävlar efter 40.
Sen får man tänka på att MMA är en ung sport det påverkar också åldern på utövarna. Men det har redan nu börjat hamna i linje med andra fysiska sporter. När det gäller ålder.
Visst Jacobs definition är inte felfri men jag tycker att han har rätt i att det borde vara lite högre fysiska krav på aktiviteten för att bli kallat idrott än vad det är i dagsläget.
Adam jag pratar inte om människor som varit otränade hela livet.En herre jag tränat gjorde comeback 2011 och tog ett Sm-silver.Senast han tävlade var 1994 då tog han ett brons på Sm.Han är 46 år.Likaså Randy,hårt tränande hela livet men blev bättre och bättre(bortsätt från slutet av hans karriär).En kvinna jag tränat som idrottat hårt hela sitt liv blev svensk mästarinna vid 45år,idag vid 49 är hon ännu bättre.I sitt förtydligande nämner inte Jacob något om fysisk peak utan”idrotten på elitnivå ska kräva att man är bra tränad vilket direkt utesluter tävlingsgrenar där flera som tävlar närmar sig 40 år eller är ännu äldre.”Vad är då elitnivå.Det står att Jacob varit elitspelare i fotboll,han har spelat några matcher i superettan och även spelat i div2.Superettan(några matcher)och div2.Tycker du det ska jämföras med NHL,CL,och OS guld på 100m?Sen skriver du så här”Ja när det är under 1% av alla spelare i NHL och CL klarar att spela tills de når 40 tyder på att de då har blivit så “dåliga” fysiskt att deras förståelse för spelet inte längre kan kompensera för att spela på toppnivå.”.Jaså tyder det på det?Du har aldrig tänkt på att det kan finnas flera orsaker till att man slutar?Förresten Adam” Men det ändrar inte faktumet att för personer som tränat hårt hela livet når sin peak innan 40.”Är det verkligen ett faktum,är det inte något som du påstår? “Visst Jacobs definition är inte felfri men jag tycker att han har rätt i att det borde vara lite högre fysiska krav på aktiviteten för att bli kallat idrott än vad det är i dagsläget.” Jag tycker inte Jacobs definition är så tokig,utan det är hans förtydligande över sin definition jag vänder mig emot.Visst kan det vara så att det borde vara lite högre fysiska krav på aktiviteten än det är i dagsläget.Jag tror att när du tränat hårt i 20år till(om du inte tröttnat då dvs)så kommer du att ha en liten annan uppfattning om fysisk peak.Kämpa på hårt tills dess1Mvh
Gudiol gjorde sig en rejäl otjänst när han inte började artikeln med att definiera skillnaden mellan idrott och sport (och sport och spel). Av kommentarerna att döma ledde till en hel del förvirring. Vore trevlig med en uppföljande artikel där de distinktionerna klargörs.
Din definition av idrott är inget vidare. “Dåligt tränad” är t.ex. ett alldeles för vagt begrepp. Din egen favoritidrott domineras ju fortfarande till stor del av små lönnfeta sydeuropéer och sydamerikaner, som näppeligen skulle kunna ta sig till toppen i samma omfattning inom andra populära lag- och individuella sporter. Till och med inom baseball har Babe Ruth-fysiken fasats ut ersatts en Barry Bonds-dito. Missförstå mig inte, jag håller med om att fotboll är en dålig idrott (på flera plan).
“Hur mycket skiljer sig till exempel poker från biljard sett till fysiska krav?”
Du är för fan för smart för att inte kunna svara på den frågan själv. Poker, schack, etc kan ju tom utövas genom en proxy.
Man tycker ju att det borde kännas rimligt för en person som kan tänka logiskt men visst. Svart på vitt endast för dig Eddit:
Tanaka H, Seals DR. Endurance exercise performance in Masters athletes: age-associated changes and underlying physiological mechanisms. J Physiol. 2008 Jan 1;586(1):55-63. Epub 2007 Aug 23. Review.
Så jo Eddie, det är ett faktum.
Tillhör man eliten inom en idrott som följer definitionsförlsaget här ovanför när man är +45 år så beror det på att svenska eliten inom den idrotten inte är på toppnivå. Jag tränar med en svensk SM-tvån i tyngdlyftning. Han är 43 år nu. Han är väldigt stark och vältränad men hans resultat nu är klart sämre än de han gjorde för 10 år sen. Han är kvar i eliten idag endast pga dålig konkurrens.
Knäböj på mellan 150-200 kg när medelvikten ligger på 76,5 kg är bra resultat, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1724821/
Syreupptagningsförmågan hos elitspelare brukar ligga någonstans mellna 60-70 ml/kg/min, också det är väldigt högt. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9526895
Fotbollsspelare kan överlag blir klart bättre fysiskt tränade. Där finns mycket att hämta även när det gäller kosten. Så är det inom de flesta lagidrotter. Men fotbollsspelare är redan nu väldigt bra fysiskt tränade. Det kan du se i studierna här ovanför. Du kan också se det genom att observera att det är väldigt få som klarar av att spela fotboll på hög nivå när de börjar närma sig 35-40 år. Kroppen klarar helt enkelt inte av belastningen.
När det gäller fotboll för att förbättra hälsan eller öka prestationen bara genom att träna fotboll finns det gott stöd för det med. Tar man otränade personer och låter dessa träna fotboll 2-3 gånger i veckan får de lika bra eller bättre förändringar i hälso och prestationsvariabler jämfört med löpning under samma tid:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20210908
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19098116
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20210906
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20136764
Svart på vitt Guddi?”Peak endurance performance” är det det samma som att ha nått sin fysiska peak?Fysiska peak är också ett begrepp som kan diskuteras vad det är.Men all idrott är ej uthållighetsidrott.Så nej Guddi det är inte ren och skär fakta.Och åter igen fysisk peak är inget DU nämner i ditt förslag utan du har med elitnivå.Och du var elit när du spelade några matcher i superettan och övrigt i div2. “Tillhör man eliten inom en idrott som följer definitionsförlsaget här ovanför när man är +45 år så beror det på att svenska eliten inom den idrotten inte är på toppnivå.”.Där sa du emot dig själv igen.Ser du kopplingen?Mvh
Då tittar vi på styrkeidrott istället då.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17313300
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12131263
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7968424
Och slutligen en bild på de Amerikanska rekorden i tyngdlyftning och styrkelyft i olika åldersgrupper.
Nu kan du väl ge oss ett exempel på motsatsen Eddie? Alltså en solklar idrott enligt definitionen jag gav här ovanför där det är vanligt med idrottare över 35-40 år.
Nu vet jag inte direkt varför du vill hänga upp dig på vad jag har gjort men jag kan dra det snabbt. Jag låg som mest kring 10-15 timmars fotboll i veckan. 7-8 Träningspass och 2 matcher i veckan under säsong. Jag har även tillhört Helsingborgs IF tipselit trupp och mött landslag samt ungdomslagen från många av världens största klubbar likt FC Barcelona, Dortmund, Arsenal, Ajax, Feyenoord, Inter Milan, Colo Colo, Cruzeiro, Paris SG mm. Jag har levt på fotbollen med en hyfsad ekonomisk ersättning. Detta innebär att jag både enligt RF, SF, Folksam och andra organ uppnådde kravet elit.
När det sen gäller superettan och div 2 så är det sällan dålig fysik som gör att spelare hamnar där. Det är skadeproblem eller att de helt enkelt inte är tillräckligt bra på att spela fotboll. Dessa spelare har dock nästan alla en väldigt stor träningsmängd bakom sig som undomsspelare och seniorer och de får dessutom ekonomisk ersättning för att fortsätta spela. Detta finns inte i många andra idrotter och andelen som är elit minskar ju självklart då. Så det finns en väldigt massa fler elitidrottare inom de ekonomiska idrotterna jämfört med mindre idrotter. Det är också självklart.
Du kommer dessutom få väldigt svårt att hitta spelare över 35 i dessa serier med. Jag har endast spelat med en själv och han var precis fyllda 36 om jag minns rätt. Han tränade dessutom knapt, han hade för ont i sina knä. Så det jag skriver här under stämmer.
“Nu kan du väl ge oss ett exempel på motsatsen Eddie? Alltså en solklar idrott enligt definitionen jag gav här ovanför där det är vanligt med idrottare över 35-40 år.” Vart någonstans skriver jag att det är vanligt?Och om man följer din definition(med tillhörande kriterier)vilka av dagens idrotter får man då kalla för idrott?Det är ju enligt din definition(med tillhörande kriterier)jag får svårt att avgöra vad som är idrott eller inte.Att många som idrottat hela sitt liv gör sämre resultat med stigande ålder är fullt riktigt.Innebär det att de nått sin fysiska peak?Du vet att världsrekordet i styrkelyft oavsett viktklass innehas av en 46 åring?Jag hänger inte upp mig på vad du gjort,jag använde det som riktlinje för elit.För det pratades om NHL och OS-guld 100m.En kanotist med samma träningsmängd som dig kan han kalla sig för idrottare enligt din definition?Anser du att en fotbollsspelare i superettan är bättre tränad än en OS guldmedaljör i kanot?Fotbollsspelare är inte som du skriver väldigt bra fysiskt tränade,däremot så kanske de är tillräckligt bra tränade för att vara en bra fotbollsspelare.Och att göra halva knäböj på vikter mellan 150-200 innebär inte att de är väldigt bra fysiskt tränade.”Guddi: Tillhör man eliten inom en idrott som följer definitionsförslaget här ovanför när man är +45 år så beror det på att svenska eliten inom den idrotten inte är på toppnivå”.Du förstod inte vad jag menade med detta?Du har ju diskvalificerat de idrotterna med den ålderskategorin,så hur kan man då tillhöra eliten i något som inte finns(enligt dina kriterier)?
Det är en väldig massa idrotter. Någon komplett lista går inte att göra då gränsen som sagt är flytande och flera sporter hamnar kring den gränsen. Sen finns det problem med mitt definitionsförsök som jag också tar upp.
Vilket förbund då? Inom IPF hittar jag ingen 46 åring, http://records.powerlifting.org/world/?lan=en&gender=M&age=sen&orig=1
Sen kan man alltid hitta undantag. Styrkelyft är en idrott som under förutsättningen att man klarar hålla sig fri från skador innebär att man ofta kan bli som bäst runt 35 år. Precis som extrem uthållighetsidrott. Det är en enda kvalité som dras till sin yttersta spets. Så inom dessa sporter hittar man fler exempel än de med kollisioner och där snabbhet är viktigt.
Jag skriver ju också i mitt inlägg att det är fullt möjligt att vara runt 40 och prestera på högsta nivå inom sin idrott, men det är få förunnat att hålla tills dess.
Givetvis, alla som håller på med idrott regelbundet kan kalla sig idrottare.
Jag är 100 % säker på att kanotisten är bättre fysiskt tränad. Aldrig ens påstått något som skulle kunna tolkas som motsatsen.
Det skrev jag inte heller. Men lägger man ihop det resultatet med fotbollsspelares balans, kondition och anaeroba förmåga så är de väldigt bra tränade.
Alla har förstått vad jag menar utom du som verkar ha fastnat i dina egna tankeloopar.
“Vilket förbund då? Inom IPF hittar jag ingen 46 åring.” Du la upp en bild(som säkerligen kan vara lite konfunderande för någon som ej är insatt i tyngd och styrkelyft) på de amerikanska rekorden,IPF är ingen amerikansk organisation.Och IPF är ej det enda förbund som finns(däremot inte sagt att det är bra med alla dessa olika förbund och regler).Jaroslaw Olech förresten är väl den bästa lyftaren i IPF vid en ålder av 38 och blir bättre och bättre. “Det skrev jag inte heller.” Nej du skrev så här.”Men fotbollsspelare är redan nu väldigt bra fysiskt tränade. Det kan du se i studierna här ovanför”. Sen “Jag skriver ju också i mitt inlägg att det är fullt möjligt att vara runt 40 och prestera på högsta nivå inom sin idrott, men det är få förunnat att hålla tills dess.”Fast innan det skriver du “idrotten på elitnivå ska kräva att man är bra tränad vilket direkt utesluter tävlingsgrenar där flera som tävlar närmar sig 40 år eller är ännu äldre” Än en gång Jacob,jag vänder mig inte emot din definition utan det du senare tar med som kriterier.Jag tycker om fotboll precis som dig(både spelat och dömt,slutade med bägge dock när jag var 17.Spelade i div 4 dömde i div5,långt från elit med andra ord).En av mina närmaste vänner är heltids anställd fystränare(A-truppen,Allsvenskan)i ett av Sveriges bästa fotbollslag genom tiderna.Men världen stannar inte av bara för att Rolf-Göran snuva fotbollen på Jerringpriset.Vanligen brukar man gnälla över vart bragd medaljen hamnar,och säger sen”Bättre när Jerringpriset delas ut så svenska folket får säga sitt”.Och nu gjorde de ju det.Bragdmedaljen är ju också intressant att diskutera,vad som är en idrottsbragd eller inte.Men skit samma.Och du tänk dig “gamlingen” du spelade med 36år träna knappt och dåliga knän ändock elitidrottare,fullt frisk kanske han varit skaplig några år till.Och om denna 36åring efter sin fotbollskarriär börjat med annan typ av träning så hade säkerligen varit i bättre fysiskt skick vid 45 än vad han var som aktiv fotbollsspelare.Mvh
Det är det enda förbund som jag anser har hyfsat bra koll på dopingen hos de aktiva. Blandar man in doping är världen en helt annat.
Den var väldigt tydlig tycker jag. Rekorden för alla åldrar är längst till vänster och motsvarar 100 %. Sen kommer rekorden för övriga åldrar och där ser man att dessa minskar och minskar ju äldre idrottarna blir.
Han tränade givetvis sidan om planen, men det var väldigt lite fotbollsträning. Och han hade varit utlandsproffs i flera år och hade alltså en speluppfattning för ett annat tempo än de flesta andra i vår serie. Har man spelförståelse kan man inom fotboll kompensera en del för sämre styrka och explosivitet. Men visst, om han varit skadefri så hade han nog säkert klarat av spelet på den nivån några år till. Det har jag ju skrivit typ 20 ggr om nu.
Det är ingen fysisk kvalité som är på allra högsta nivå hos en fotbollsspelare. Styrkan är inte som en tyngdlyftares, snabbheten inte som en sprinters och uthålligheten inte som en maratonlöpare. Så om han i efterhand börjat träna någon av dessa sporter så skulle han säkert kunna förbättra sin prestationsförmåga just där. Men han hade aldrig kunnat få en ihop en kombination av styrka, balans, snabbhet och uthållighet som överträffat den han hade när han var utlandsproffs. Så “i bättre fysiskt” skick beror ju helt på vad man lägger för värde i orden.
Och snälla, om du ska kommentera igen. Kan du inte använda enter och göra lite styckeindelningar? Det är väldigt jobbigt att försöka läsa dina kommentarer.
Det här inlägget handlar inte om Rolf-Görans prestation http://traningslara.se/behover-vi-en-definition-pa-idrott/comment-page-1/#comment-9091
“Och snälla, om du ska kommentera igen. Kan du inte använda enter och göra lite styckeindelningar? Det är väldigt jobbigt att försöka läsa dina kommentarer.”Jag ursäktar mig för det,är tyvärr inte speciellt händig med datorer.Så ska försöka att inte kommentera så mycket mer. “Det är det enda förbund som jag anser har hyfsat bra koll på dopingen hos de aktiva. Blandar man in doping är världen en helt annat.”Fast det stämmer inte(angående enda förbund).Finns flera förbund som har lika bra och bättre kontroll.Men IPF är det största världsomfattande förbundet.Och nu till något du kan tänka på men vi behöver ej diskutera det vidare i denna tråd,doping.Det finns ej med i dina kriterier men står däremot med i RF´s stadgar. “Den var väldigt tydlig tycker jag. Rekorden för alla åldrar är längst till vänster och motsvarar 100 %. Sen kommer rekorden för övriga åldrar och där ser man att dessa minskar och minskar ju äldre idrottarna blir.” Så långt är nog de flesta med,tänker på de fem olikfärgade staplarna för varje ålderskategori.Tror du de flesta vet precis vad de står för? “Det här inlägget handlar inte om Rolf-Görans prestation” Nej,har någon påstått det?Men hade du skrivit detta inlägg ifall svenska fotbollslandslaget fått Jerring-priset?
Ryck, stöt, bänk, mark, böj. Det man tävlar i inom tyngdlyftning och styrkelyftning.
http://traningslara.se/behover-vi-en-definition-pa-idrott/comment-page-1/#comment-9092
Jag förstår inte hur jag kunde missa att du tog upp höjdhopp etc. När det gällde slalom så håller jag med om att det är nog så jobbigt, och jag ska inte påstå att jag vet hur elitutövarna tränar, men jag antog att det var en typisk sport, som t.ex. golf, där utövaren till stor del tränar annat för att ha den fysiska förmågan. Men som sagt, inte bekant i någon utsträckning med hur slalom tränas.
Tack för svaret.
Jag tycker studierna som Gudiol länkade till, om norska fotbollsspelares goda fysik, bara stärker min tes. Det kan mycket väl vara just därför Norge är en usel fotbollsnation. Att fysträning har varit överordnad teknikträning, trots att det sistnämnda är viktigare och kräver avsevärt längre träningstid. Antagligen går det att hitta någon afrikansk fotbollsnation, typ Nigeria, där spelarna är i ännu bättre form än de norska, men som delar norrbaggarnas avsaknad av framgång, samtidigt som köttbullar – från Maradona till Messi – skördar den samma i drivor på nationell-, klubb- och individuell nivå.
Jag är inte ute efter att racka ner på fotboll. Tvärtom tycker jag det är jättebra att de vertikalt handikappade, gatubarn och andra individer som saknar de fysiska förutsättningar för att bli bra på någon annan sport inte behöver sitta stå och hänga i klasar runt basketplanen med något drömskt i blicken, nynnande Skee-Los gamla 90-tals hit “I Wish”.
Jag är mer intresserad av att se om Gudiol är villig att ta konsekvenserna av sin egen definition (som för övrigt inte bringar mycket mer klarhet än den gamla vanliga devisen “det är inte idrott om man inte blir svettig”) och erkänna att fotboll är betydligt mer av en sport än en idrott, då man i väldigt hög utsträckning kan överbrygga fysiska brister med teknik. (Det är heller inget fel i sig, jag föredrar personligen sport framför idrott. Skönheten sitter som bekant i abstraktionen.) En form av idrottsligt fusk, med andra ord.
(Jämförelsen mellan fotboll och jogging som Gudiol också länkade till tycker jag inte ens är värd att kommentera.)
Tankenöt: Rektorn på en innerstadsskola vill förbättra konditionen och styrkan maximalt bland skolans elever. De törstar efter fysisk aktivitet och kommer att hänge sig åt vilken idrottsform eller sport som rektorn än väljer. Skolgården är liten, men man är beredda att avvara en yta på ca 100 x 50 m. Rektorn ställer följande krav:
A. Så många elever som möjligt ska kunna nytta ytan samtidigt, utan att vare sig säkerhet eller spelregler behöver stryka på foten.
B. Planen/planerna måste vara reglementsenliga, så att man kan anordna tävlingar mot andra skolor.
C. Skolans budget är begränsad, så utgifterna för byggnation och årlig skötsel måste hållas till ett minimum. Eleverna ska heller inte tvingas till några stora utgifter för att kunna deltaga.
Vad för typ av anläggning ska rektorn välja?
(Tips: Inte fan blir det en fotbollsplan i varje fall.)
Dina premisser är lite luddiga:
* Hur många elever går det på skolan och hur många kommer som mest att kunna delta i idrottandet vid en och samma tidpunkt?
Om det är 30 elever åt gången som kan nyttja anläggningen så kanske man bygger en annan anläggning jämfört med om det är 100 elever åt gången som kan tänkas sporta samtidigt.
* Får man bara bygga (köpa utrustning) för den reglementsenliga tävlingsnläggningen?
Om man tex tänker sig att “tävlingsanläggningen” är tyngdlyftningsplattformar, så ingår ju inte knäböjställning i detta. Men rilmligtvis vill man ju ha ett gym med hantlar och knäböjställningar mm om man ska bli så bra som möjligt i tyngdlyftning.
Är det någon som har påstått att fotboll är den ultimata idrotten för att förbättra styrka och kondition? Det missade jag.
Om man i begreppet “anläggning” som du skrev även inbegriper träningsanläggning så skulle jag kunna tänka mig att en rugbyanläggning inte vore helt fel. Det ställs väldigt stora krav på både snabbhet, maxstyrka, uthållighet i både över- och underkropp. Både långa och korta spelare kan hitta roller i ett rugbylag. Dock antar jag att en stor del av rugbyträningen bedrivs inne på gymet, så en del av ytan får avsättas till ett gym.
Ersätt rugby med fotboll så får man väl rimligen bättre knditionseffekt men sämre styrkeeffekt… Fotbollstränaren vill nog också stoppa in spelarna på gymet någon gång i veckan.
Studien är på Rosenborg, ett år då de spelade i Champions League. De hade också när studien genomförts vunnit Norska ligan 11 år i rad samt deltagit i Champions League 8 år i rad. Truppen vet jag inte exakt hur den såg ut men det var säkerligen en hel del skandinaver men troligen också någon/några andra nationaliteter representerade.
Du får ju gärna kalla 8 år i rad i Champions League för uselt men då kan du inget om fotboll.
För att? För att du inte vet hur du ska kommentera dem?
Som vanligt ett lite kontroversiellt och (därför?) intressant ämne.
Man kanske kan använda sig av ett prefix till “IDROTT”?
Jag kan tänka mig att dela in det i:
Styrke -idrott
Konditions -idrott
Koncentrations -idrott
Precisions -idrott
och kanske
Bedömnings -idrott
Man kan då dela in olika sporter (för sport är allt man tävlar i tycker jag) efter sina procent i varje “fålla”.
Exempel (och bara exempel):
Styrkelyft – 100% styrka, -30% kond, -10% prec, 80% konc, 15% bedöm
Maraton – 15% styrka, 100% kond, 0% prec, 20% konc, 0% bedöm
Golf – 40% styrka, 40% kond, 100% prec, 100% konc, 10% bedöm
Schack – 1% styrka, 30% kond, 0% prec, 100% konc, 0% bedöm
WoW – 5% styrka, 30% kond, 100% prec, 100% konc, 0% bedöm
Osv, osv.
Detta skulle också göra det enklare att ge råd till otränade.
-”Börja med en idrott som har minst 70% kondition och 30% styrka.”
-”Hittar du dessutom något med 20% precision kan det bli roligare.”
Tycker själv att mixen av 100% kondition och 100% prec/konc i skidskytte är suveränt. Likaså 100% kondition i längdskidor och 100% konc/prec i curling.
Däremot tycker jag ofta att bedömnings-delen av idrott ligger långt ifrån mina ideal.
Kanske skulle vara enkelt att hitta nya idrotter som faller inom ens preferenser.
Jag gillar curling, då kanske jag också gillar dart?
Vore intressant att se vilka procentuella mixar som gör de “bästa” idrotterna.
Med de “bästa” menar jag breda/stora publik-, utövar-mässigt.
Hallå David!
Intressant synsätt. Jag gillar det..
Schackboxning blir svårslaget…
Schackboxning 90% styrka, 100% kond, 1000% prec, 100% konc, 15% bedöm
sorry 100% bedöm också…
Schackboxning ser jag fram emot att se.
Kanske med “Sugar Lee” Kasparov eller “Muhammad” Karpov.
Skämtåsido, jag har ofta funderat på om det inte går att hitta(på) fler idrotter som kombinerar kondition/styrka och koncentration/precision på samma sätt som skidskytte.
Både styrka/kond och konc/prec har mycket av spänning i sina tävlingsmoment.
Kunna kombinera dessa fyra variabler (inte bedömning) i rätt mix borde kunna ge oss nya spännande sporter i framtiden.