Det här är intressant. Det som det här diagrammet visar är antalet kopior av gener som hjälper oss att bilda ett ämne som heter amylas.

Amylas är ett ämne som bryter ner stärkelse till glukos och vi bildar det både i munnen och i våra bukspottskörtlar med hjälp av två olika gener (AMY1 och AMY2). Vi människor är unika i att vi oftast har många kopior av dessa gener jämfört med andra primater. Primater har två kopior medan vissa människor kan ha upp emot 15 stycken. Även Neandertalare hade endast två kopior av generna vilket alltså talar för att de var sämre än oss på att hantera kokt stärkelse.

Det här antyder att vi människor rent evolutionärt haft en fördel av dessa gener. Framför allt verkar amylas vara effektivt när vi äter kokad stärkelse vilket vi människor är ensamma om att göra.

Den här grafen kommer från en studie från förra året där man testat många människor från många olika delar av världen för hur många kopior de har. Målet med dessa tester var att undersöka om man kunde hitta spår av evolutionär anpassning både långt tillbaka i tiden eller mer nyligen.

Det har funnits en hypotes om att den här ökningen av amylasgener har börjat först efter att vi människor började med jordbruk och därmed började få mer tillgång till olika större källor till stärkelse.

Den här studien visar dock att vi människor fick många kopior av dessa gener strax efter att vi bröt av från neandertalarna evolutionärt och redan när människan utvandrade från Afrika så hade vi flera kopior.

Resultatet från studien antyder också att vi i genomsnitt faktiskt har färre amylasgener idag jämfört med förr. Så om något är vi som människor i genomsnitt lite sämre på att hantera stärkelse idag jämfört med förr.

Forskarna hittade dock också evidens för att även var våra förfäder har levt efter den här separationen har inverkan på antalet kopior och till exempel så har människor i Sibirien som sannolikt mer levt på fett och protein färre kopior än de flesta andra folkgrupperna på jorden.

Se inlägget på Instagram


Upptäck mer från Träningslära

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *