Ett kort utdrag från en snart 10 år gammal artikel från The Scientist som är högst relevant tillsammans med artikeln från mig som Tyngre publicerade igår.
Det finns enormt många sådana här exempel både från verkligheten och från studier där forskare har skapat sådana här besvär hos försökspersoner.
Tänk er nu vad som drabbar människorna som följer de där kontona här på sociala medier som varnar för en otrolig massa livsmedel baserat på inget mer än deras egna fantasier.
Sen har de så klart gott om anekdoter med. Men anekdoter är ju verkligen inte svårt att samla in när människor faktiskt kan påverkas på det här viset.
Har du några tusen följare du du skriver ett ett övertygande inlägg om hur negativt människor påverkas av livsmedel X så kommer du garanterat att få en massa kommentarer och DM inom en vecka från personer som nu är övertygade om att det varit X som gett dem problem.
Det finns givetvis en motsättning här med. Mår man dåligt så förstår jag att man inte bara vill finna sig i det utan faktiskt försöka med olika åtgärder för att få rätt på det. Och även om det görs bra studier på hur kosten påverkar den typen av lite diffusa och subjektiva symtom som det oftast handlar om här så är det inte så många studier som man hade önskat.
Så som individ tycker jag absolut att man kan testa saker om man vill.
Det här ursäktar dock inte alla de som påstår att deras egna påhitt eller upplevelse är fakta. För det är inte fakta. Det är istället oftast fel och det kommer bara att ge människor mer oro och fler problem.
Om man har upplevt att något fungerar för en själv så säger man det. Allra helst med tillägget att man vet att det är otroligt lätt hänt att vi lurar oss själva kring sådant här.
Med en sådan formulering så får man dels ut informationen som man tror/hoppas kan hjälp andra samtidigt som man minskar risken för att man faktiskt ger dem en noceboeffekt.