Det här är en kort och diskuterande text av mig (Nicklas), där inspirationen hämtats ur en diskussion på Facebook. Emellertid var det inte fråga om ”internetkrigande as usual” denna gång, utan en diskussion med en representant för SVT:s Vetenskapens värld. Eller ja, så mycket till diskussion var det inte i mitt fall. Jacob hade redan diskuterat en del och när jag kom in verkade personen i fråga för trött för att orka svara så i mitt fall blev det mest en monolog. 🙂 Du kan se hela diskussionen här i fall du är intresserad.
Hursomhelst, frågan som diskuterades var inslaget om sötningsmedel och hälsa som Jacob dissekerade häromdagen i texten ”Vetenskapens värld och sötningsmedel”. Jag rekommenderar dig verkligen att läsa Jacobs text om du inte redan gjort det, åtminstone skumma den, så att du får en bakgrund till den här texten.
I diskussionen som följde på Facebook noterade jag en del anmärkningsvärda felslut i ”försvaret” från Vetenskapens värld. Jag kommer här använda dem som utgångspunkt i en mer principiell diskussion, och bryr mig därför inte lika mycket om specifika påståenden, studier osv.
Låt mig inleda med två inklistrade citat så skall jag sedan ta upp de två felsluten jag vill diskutera.

Hej Jacob! Tack för intressanta synpunkter. I reportaget redovisas både epidemiologiska studier och interventionsstudier. Epidemiologiska studier kan ge mycket värdefull kunskap, så länge man inte drar felaktiga slutsatser (om icke bevisad kausalitet med mera).
Vi har inte haft något som helst syfte att ta ställning i ”debatten” mellan sötningsmedel och socker. Vi har visat en hel del reportage och filmer om risker med sockerintag. Sötningsmedel har länge ansetts ofarliga på grund av tidigare gjorda interventionsstudier, och det faktum att aspartam, sukralos med mera inte bryts ner i kroppen utan går genom kroppen till toaletten.
Det intressanta med den nya forskningen som vi ville berätta om är att det nu på senare år presenterats mycket forskning som tyder på att sötningsmedel faktiskt tycks ha viss (negativ) påverkan på våra kroppar. Det är intressant forskning, både djurförsök, epidemiologi (och en del mänskliga tarmbakteriestudier), som publicerats i högt rankade vetenskapliga tidskrifter.
Men det kommer helt säkert finnas anledning att återkomma till ämnet, och sockerintag är helt säkert ett annat hälsoproblem, som garanterat kommer att fortsättas belysas.

Så svarade man alltså direkt till Jacob. Inte mycket till substans i det svaret som ni ser. Längre ned i diskussionen kom det sålunda en kommentar från ytterligare en person som gärna ville att Vetenskapens värld skulle replikera ordentligt på Jacobs kritik. Detta skedde faktiskt aldrig, i alla fall inte på ett sätt som jag tycker var bra nog. Ett svar bjöd de dock på, och det blev följande:

Hej! Det har kommit en mängd studier just de senare åren som tyder på att sötningsmedel kan påverka vår hälsa på ett oväntat sätt (negativt). Syftet med programmet var att berätta om de studierna, samtidigt som vi nämner att det också finns andra studier som pekar åt annat håll.
Kritiken att de studier som vi skulle ta upp i programmet skulle vara dåligt gjorda förstår vi inte helt – det är studier som är internationellt omtalade och publicerade i högt rankade vetenskapliga tidskrifter.
Att man till exempel testar sötningsmedel på möss (och bananflugor) i stället för människor betyder inte att studien är dålig. Men vi vill förstås skildra de här frågorna ur en mängd vinklar och vi kommer säkert att återkomma till området. Vi tackar för alla synpunkter.

Det finns mycket i de här två citaten som jag skulle kunna diskutera. Bland annat påståendet om att aspartam inte bryts ner, vilket ju helt enkelt är fel. Men det är bortom syftet för denna text. Det jag vill diskutera här är (1) den återkommande hänvisningen till bra studier i högt rankade tidskrifter och (2) påståendet i det andra citatet om att djurstudier inte nödvändigtvis är dåliga. Gemensamt för (1) och (2) är nämligen att de missar poängen.
Givet att man diskuterar frågeställning X kan en given studies tidskriftsförekomst eller vetenskapliga kvalitet nämligen sakna relevans av den enkla anledningen att den inte besvarar X, eller i alla fall inte ger ett tillräckligt bra svar på X. Låt oss gå vidare.

Studier i högt rankade tidskrifter – inget giltigt argument

Låt oss börja med den återkommande hänvisningen till högt rankade tidskrifter. Detta är faktiskt en form av ”appeal to authority”, dvs. ett argumentativt felslut där man försöker vinna legitimitet genom att hänvisa till en auktoritet. I detta fall är auktoriteten en institution, närmare bestämt en vetenskaplig tidskrift som enligt den (bristande) logiken då skulle göra argumentet giltigt.
Att en studie publicerats i en högt rankad vetenskaplig tidskrift kan för all del vara en indikation på att studien håller hög kvalitet inom sitt fält. Särskilt med tanke på att det är meriterande för forskare att publicera där, så det finns starka incitament för ledande forskare att satsa på ledande tidskrifter.
Alternativt för forskare som vill ta sig till toppen och tampas med de stora tjejerna och killarna. Det kan sedan generera bättre konkurrenskraft både när man söker tjänster och pengar. Och det är också något som gynnar organisationen i dess ranking gentemot andra konkurrerande organisationer (institutioner, fakulteter, universitet etc.).
Vet man att ens forskning är världsledande, och därför står sig i konkurrensen med andra världsledande forskare, är det ju därför dumt att inte satsa mot topptidskrifterna (för de flesta finns det inte ens på kartan att någonsin skicka till de högst rankade tidskrifterna, bara slöseri med tid eftersom man aldrig kan komma in).
Men tyvärr är det inte så enkelt som att det finns ett 1:1-förhållande mellan tidskriftsstatus och studiekvalitet. På samma sätt som att den självreglerande marknaden bara är en teoretisk idealkonstruktion är även den självreglerande vetenskapen det. Det är ju nämligen så att varken marknaden eller vetenskapen existerar bortom människorna som agerar inom dem. Och där det finns människor med konfliktande mål och viljor, där finns det också problem som ställer till det för idealkonstruktionen.
Det finns exempelvis en hel del problem med publiceringspolitiken inom vetenskapen, vilket kan innebära att redaktörerna släpper in det de vill släppa in, även om det inte alltid är den bästa forskningen. För även om artiklar granskas anonymt så är det i slutänden redaktörens beslut. Redaktören avgör dessutom om en artikel överhuvudtaget får gå ut på granskning eller om det blir en så kallad ”desk rejection”.
Så även om det är rimligt att anta att en redaktör för en tidskrift i regel vill maximera vetenskaplig kvalitet i sin tidskrift, precis som att det är rimligt att en företagare i regel vill anställa den mest kvalificerade personen, så finns det ändå utrymme för godtycke, slarv och, i värsta fall, nepotism (dvs. svågerpolitik).
Det kan också vara så att granskare är orättvist hårda eller för snälla. Anonym granskning är det bästa vi har för att säkerställa kvalitet, men det är ingen perfekt lösning. En granskare som har en dålig dag kan fälla en bra studie och en som är lite för snäll kan få en sämre studie att släppas in.
Det har också förekommit exempel där forskare fuskar med systemen där man skickar in sina artiklar så att de blivit granskare åt sina egna! Andra exempel på skandaler har exempelvis varit granskare som stulit artikeln och publicerat i eget namn. Detta är utfallet av ett sjukt konkurrenssystem som allvarligt skadar vetenskapen.
I väldigt prestige- och konkurrensfyllda områden finns även risken att granskare aktivt håller tillbaka artiklar för att gynna sig själva. Jag har hört om ett exempel där en granskare krävt nya reviderade versioner av en artikel om och om igen, och där det senare visat sig att hen medvetet fördröjt publikation så att hens egen forskning – som konkurrerade med den forskning som hen granskade – skulle publiceras tidigare!
Ett annat problem – och som är tätt förknippat med incitamenten att exempelvis fuska med granskningen eller stjäla andras forskning – har att göra med det faktum att vetenskapen blir allt mer lik företagsvärlden.
Man skall därför få mätbara resultat som skall redovisas för att därefter jämföras konkurrenter emellan. Resultat mäts då bland annat i antal publikationer, särskilt publikationer i tidskrifter med high impact factor, och antal citeringar. Dessutom är impact factor ett resultat av citeringar inom en given mätperiod, vilket skapar incitament för tidskrifterna själva att publicera artiklar där nya artiklar i den egna tidskriften citeras.
Om vi sedan går bortom den publiceringspolitiska djungeln finns en mer uppenbar poäng till varför en tidskrifts ranking är ett dåligt argument: tidskrifterna riktar in sig på helt olika saker! Vissa är särskilt fokuserade på klinisk nutrition eller folkhälsonutrition, andra på biologisk grundforskning osv.
Bästa tänkbara tidskrift med fokus på att utreda mekanismer i våra celler publicerar därför inte forskning som är särskilt applicerbar för diskussioner om folkhälsonutrition, i alla fall inte på kort sikt. Däremot publicerar den forskning som med tiden kan visa sig vara superviktig för att lösa folkhälsoproblem. Men det är en helt annan sak, och det var inte så som argumentationen lades fram i diskussionen på Facebook med representanten för Vetenskapens värld.
Så långt om problematiken i att dra likhetstecken mellan tidskriftens ranking och forskningens relevans för ett givet påstående. Nu går vi vidare till frågor om enskilda studiers kvalitet.

Bra studier – faktiskt inte heller (nödvändigtvis) ett giltigt argument

Detta är något jag tycker att vi diskuterar för lite när det handlar om evidensläget i exempelvis kost och hälsa. Dvs. frågan om studier som faktiskt är bra – dvs. genomförda enligt konstens alla regler i ett givet fält – men som fortfarande inte är relevanta för det man diskuterar.
Representanten för Vetenskapens värld hävdade ju, som ni ser i det andra citatet, att bara för att studier genomförs på möss och bananflugor i stället för människor så är de inte nödvändigtvis dåliga. Detta är visserligen en halmgubbe, för ingen påstod det vad jag kunde se, men i sak korrekt.
Studierna som Vetenskapens värld (dvs. programmet) hänvisar till kan mycket väl vara state of the art i sitt fält. Men givet en diskussion om lightläskens effekt på människors hälsa så är de faktiskt inte särskilt intressanta.
Jacob har ju gått igenom studierna i fråga – så ta en titt på den texten om du är intresserad av dem. Min poäng handlar som sagt inte om dem specifikt, utan om principen om att bra studie inte är detsamma som relevant studie.

När resultatet stämmer men inte är relevant för frågan

Vi kan ju för enkelhets skull damma av de gamla hederliga begreppen reliabilitet och validitet. I korthet handlar reliabilitet om en given mätnings precision och replikerbarhet medans validiteten handlar om hur väl mätningen fångar in det man vill mäta.
Det klassiska exemplet på bra reliabilitet och usel validitet är att undersöka intelligens genom att mäta en människas skallomfång. Måttet är förvisso precist och kan enkelt genomföras på samma sätt på många människor – men som mått på intelligens är det ju förstås nonsens.
Samma typ av argument kan vi ha när vi värderar samlad evidens för påståenden utifrån olika studier. I likhet med reliabiliteten kan vi då ta den enskilda studiens metodologiska kvalitet – dvs. hur bra studien är genomförd, hur pass bra utfallsmått man har, hur pass bra laboratorier eller statistiska metoder man haft tillgång till osv. Validitetens motsvarighet blir då hur väl den studiens resultat faktiskt svarar mot det man vill utreda.
Och en studie på råttor som intar stora mängder sackarin – även om den är utmärkt genomförd – svarar helt enkelt mot utredningen av hur en människa påverkas av att dagligen dricka lightläsk (som oftast sötas med en blandning av acesulfam-k och aspartam).
Det är det här som representanten för Vetenskapens värld inte verkade förstå. Det är faktiskt så att studier på djur överhuvudtaget inte brukar tas med i evidensgraderingar av olika påståenden gällande hälsoeffekter på människa. De är helt enkelt alldeles för långt ifrån frågeställningen (eller snarare frågeställningarna, det brukar ju vara fler i de stora genomgångarna).
Enligt min åsikt bör public service behandla forskning i enlighet med etablerad evidensgraderingspraxis. ”Försvaret” verkar ju, av citaten att döma, handla om att de ser det som någon sorts folkbildningsinsats att även visa på ”att det nu på senare år presenterats mycket forskning som tyder på att sötningsmedel faktiskt tycks ha viss (negativ) påverkan på våra kroppar”.
Det här är helt enkelt ett argument som jag inte köper. Jag tycker att de gör rätt i att nämna dem, men inte som om forskning vore en fotbollsmatch där flest studier i en riktning innebär att man vinner. Om en bra och stor studie på människor som dricker lightläsk visar A men fem på råttor som intar brutala mängder sackarin visar B så bör man faktiskt förhålla sig till A.
De fem studierna som visat B skall inte kastas i papperskorgen utan fortsätta utredas, de genererar hypoteser som behöver utsättas för vidare prövning. Men de ruckar inte på A, inte ens lite grann. I vissa diskussioner där man kastar studier hit och dit kan det alltså vara så att alla studier i diskussionen är bra.

Jacob påpekar skillnaderna mellan hur olika studier ska tolkas
Jacob påpekar för Vetenskapens värld att studier på människor med normala mängder sötningsmedel är mer relevant för frågeställningen än studier på bananflugor och möss med extrema doser sötningsmedel.

Det är inte alltid en fråga om bättre/sämre studier. Ibland handlar det enbart om studiernas relevans för frågan som diskuteras just då.

Slutord – om generisk och specifik vetenskaplig kompetens

Så! Det är alltså inte rimligt att försöka övertyga någon i en vetenskaplig diskussion genom att hänvisa till tidskrifters ranking eller ens till studiernas kvalitet. Evidens graderas inte enbart efter studiers kvalitet, de måste också besvara den frågeställningen man diskuterar.
Detta kan låta självklart, men jag tycker att det missas ibland. Det leder till att forskning behandlas som en fotbollsmatch där man ”vinner” om man bara kan slänga fram tillräcklig många studier som lutar i en viss riktning. Eller i alla fall att det plötsligt blev ”oavgjort”  bara för att en studie som lutar lite mer åt A än B nyligen publicerats, detta trots att B stöds av en mycket mer relevant studie.
Jag tycker att ”försvaret” från Vetenskapens värld reflekterar detta – de valde att lyfta upp studier som pekat i en viss riktning men utan att föra en diskussion kring evidensvärdet i studierna. Då kan man lura tittaren att tro att det finns en större debatt än det gör. Det är faktiskt på det viset – vilket Jacob visat – att vi i dagsläget bör betrakta normalkonsumtion av lightläsk som hälsomässigt neutralt. Och ur viktsynpunkt bör vi betrakta det som fördelaktigt om det är ett substitut för sockerläsk, men neutralt i jämförelse med vatten. Studierna på bananflugor – även om de är bra – ändrar inte på det.
För att se igenom det här behövs en viss generisk vetenskaplig kompetens, hävdar jag. Med det menar jag en mer allmän koll på hur en vetenskaplig fråga bör formuleras för att överhuvudtaget kunna besvaras. Ibland stöter jag på uttalanden där jag helt enkelt bara tänker ”Det där kan man inte ens komma fram till!” Och ibland ser jag folk länka studier (eller andra dokument som de TROR är studier) på ett sätt som är så svagt att jag inte vet var jag skall börja.
Och det här kan handla om ämnen där jag inte alls är insatt. Jag kan alltså inte avgöra alla detaljer i metodiken, hur väl författaren förhåller sig till teoretiska grundantaganden, om relevant litteratur är citerad osv. Men jag kan ta en snabb koll på vad man gjort, ställa det mot påståendet som gjorts av personen som länkat studien och snabbt dra slutsatsen att detta är nonsens.
Om du hamnar i en diskussion som berör en vetenskaplig fråga skall du alltså undvika en situation där studier kastas hit och dit och där man använder sig av auktoritetsargument. Och innan du ens tar dig tid att kolla på hur bra studien är genomförd – något som kan kräva specifik kompetens – bör du fundera över om studien ens kan besvara det ni diskuterar – något som kräver en mer generisk kompetens. Det blir dubbel bakläxa för Vetenskapens värld.
/Nicklas

23 svar på “Varför forskning kan vara utmärkt men ändå helt irrelevant”
  1. ” Det är faktiskt på det viset – vilket Jacob visat – att vi i dagsläget bör betrakta normalkonsumtion av lightläsk som hälsomässigt neutralt. Och ur viktsynpunkt bör vi betrakta det som fördelaktigt om det är ett substitut för sockerläsk, men neutralt i jämförelse med vatten.”
    Det har JG inte alls visat, och ditt pretentiösa pladder ändrar inte på det.
    JG hävdade tidigare ”Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn!” Det var något han inte lyckades han inte heller bevisa.av samma orsak.

  2. Walter Levy:
    Underbart inlägg. Tack för Din utbildningsinsats!

    Tack själv. 🙂

    Henrik:
    ” Det är faktiskt på det viset – vilket Jacob visat – att vi i dagsläget bör betrakta normalkonsumtion av lightläsk som hälsomässigt neutralt. Och ur viktsynpunkt bör vi betrakta det som fördelaktigt om det är ett substitut för sockerläsk, men neutralt i jämförelse med vatten.”
    Det har JG inte alls visat, och ditt pretentiösa pladder ändrar inte på det.
    JG hävdade tidigare ”Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn!” Det var något han inte lyckades han inte heller bevisa.av samma orsak.

    Bra där Henrik! Din sylvassa argumentation och dina oomkullrunkeliga belägg har precis omvänt mig helt. Skönt med personer som du som visar vart skåpet skall stå.
    *Gäsp*

  3. Ja, Nicklas ditt plader bör väl vara mer värt en vetenskaplig evidens. .Åtminstonne om du har Coca-cola och sockerindustrin på din sida.
    Trevlig Helg!

  4. Utomordentligt välskrivet och informativt, tack! Ser fram emot fler inlägg från dig framöver.

  5. Niclas du skrev:
    ” Det är faktiskt på det viset – vilket Jacob visat – att vi i dagsläget bör betrakta normalkonsumtion av lightläsk som hälsomässigt neutralt. Och ur viktsynpunkt bör vi betrakta det som fördelaktigt om det är ett substitut för sockerläsk, men neutralt i jämförelse med vatten. ”
    Visa på en långtids studie, som visar att daglig sucralose konsumtion, låt säga en liter sucralose sötad läsk per dag under tioårs tid är ”hälsomässigt neutralt” .
    Du hävdar att hälsoeffekterna av långtidskonsumtion av light-läsk inte skiljer sig från konsumtion av vatten!
    Men någon evidens för det tycker du inte att du behöver leverera. Du förmedlar läskindustrins marknadsföring.
    Oberoende forskare säger att det inte finns tillräcklig forskning, för att säga med säkerhet hur det förhåller sig.
    Då finns det skäl att vara försiktig, och inte tvärsäker som du.

  6. Henrik: ” Det är faktiskt på det viset – vilket Jacob visat – att vi i dagsläget bör betrakta normalkonsumtion av lightläsk som hälsomässigt neutralt. Och ur viktsynpunkt bör vi betrakta det som fördelaktigt om det är ett substitut för sockerläsk, men neutralt i jämförelse med vatten. ”

    Känns som du och jag läser följande citat väldigt olika. Då jag läser att man bör betrakta något i dagsläget, hör jag inte någon som tvärsäkert säger något.

    Henrik: Oberoende forskare säger att det inte finns tillräcklig forskning, för att säga med säkerhet hur det förhåller sig. Då finns det skäl att vara försiktig, och inte tvärsäker som du.

    Men det verkar tydligen du göra.
    Även om något inte är säkert, kan det fortfarande finnas tillräcklig med forskning för att med säkerhet säga i vilken riktning det lutar.

  7. Andreas SO – Lite märkligt att länka till en enkät och sen hävda att det är ”konsensus” bland nutritionister att lightläsk är onyttigt. Och bortser man från din vilja att se en enskild enkätundersökning som ett trumfkort som sopar mattan med forskning och översiktsartiklar så säger dina länkar inte det du hävdar ens.
    Enkäten säger att de tillfrågade inte ser lightläsk som hälsosamt, enkäten säger inte att de tillfrågade ser lightläsk som onyttigt..
    jag tror jag ändå föredrar bra forskning och sansade slutsatser utifrån denna forskning framför en enkät när folk ”tycker” något .

  8. Andreas SO:
    Hej.
    Det verkar som att det finns konsensus bland nutritionister om att lightläsk är onyttigt:
    https://morningconsultintelligence.com/internal/media/mc/160600_topline_NYT_v2_AP.pdf (sida 5)
    https://www.nytimes.com/interactive/2016/07/05/upshot/is-sushi-healthy-what-about-granola-where-americans-and-nutritionists-disagree.html
    Vad säger du om det? Det är inte menad som en dryg fråga ?
    /Andreas

    Att man svarar ”Nej” på frågan om något är nyttigt betyder ju inte att man ser det som onyttigt. Om någon frågar mig om lihgtläsk är nyttigt så säger jag nej. Om någon frågar mig om det är onyttigt så säger jag också nej.
    Det var ju ingen vetenskaplig studie direkt, utan en enkät från NY Times. Ganska udda att ställa frågan ”Do you consider the following foods to be healthy, or not?” eftersom det är två frågor i en fråga.
    Nicklas

  9. ”Och bortser man från din vilja att se en enskild enkätundersökning som ett trumfkort som sopar mattan med forskning och översiktsartiklar så säger dina länkar inte det du hävdar ens.”
    Detta har jag inte sagt och jag diskuterar inte med oärliga människor.

  10. Nicklas:
    Tack för svar.
    Nu finns ju även svarsalternativet ”Don’t Know/No Opinion” vilket man rimligtvis väljer om det är så man resonerar.
    Det är självklart ingen vetenskaplig studie och det framgår ju med all tänkvärd tydlighet av länkarna.
    Som ”lekman” så tycker jag att det är rimligt att försöka utgå från vetenskaplig konsensus eftersom olika översiktsartiklar kan komma fram till olika resultat. Hur ska man kunna veta om den som kommer med en sån studie som ”bevis” inte bara ignorerat andra liknande studier som kommit fram till ett helt annat resultat?

  11. Andreas SO:
    Nicklas:
    Tack för svar.
    Nu finns ju även svarsalternativet ”Don’t Know/No Opinion” vilket man rimligtvis väljer om det är så man resonerar.
    Det är självklart ingen vetenskaplig studie och det framgår ju med all tänkvärd tydlighet av länkarna.
    Som ”lekman” så tycker jag att det är rimligt att försöka utgå från vetenskaplig konsensus eftersom olika översiktsartiklar kan komma fram till olika resultat. Hur ska man kunna veta om den som kommer med en sån studie som ”bevis” inte bara ignorerat andra liknande studier som kommit fram till ett helt annat resultat?

    Nej ”Don’t no/No opinion” är något helt annat. Jag både vet var jag står och har en åsikt. Så det skulle jag aldrig kunna fylla i. Det hade varit bättre med kontrollfrågor i enkäten. Dvs. när man ställer en liknande fråga fast på ett lite annat sätt för att se om svaren är i linje med varandra.
    Apropå konsensus så är det absolut inte det man skall gå efter. I det här fallet av två anledningar: Först och främst eftersom undersökningen inte ens visar att det finns vetenskaplig konsensus om att lightläsk är onyttigt.
    För det andra så går man aldrig efter det. Experters åsikter befinner sig längst ner på evidensgraderingshierarkin. I systematiska litteraturstudier och meta-analyser väljer man ut studier efter på förhand givna kriterier som man bör vara transparent med. Dessutom kommer det ju med tiden flera sådana, och den sammantagna evidensen från flera sådana är det man sedan förhåller sig till. Och när man gör sådana kommer man alltid fram till att lightläsk är att föredra framför sockerläsk när det gäller vikten. Jag har aldrig sett något som uppenbart pekar på att det är nyttigt eller onyttigt.
    Nicklas

  12. Nicklas nu pratar du om hur experter förhåller sig till evidens. Det är någonting helt annat än hur de som inte är experter ska förhålla sig till forskning. Jag har för övrigt aldrig sett en enkät som är formulerad på det sättet du beskriver. Och man får ju utgå från det som finns tillgängligt.
    Vad gäller meta-analyser så är det ju författarna som väljer vilka studier som ska vara med. Och som sagt, det finns ju många exempel där meta-analyser har kommit ut ungefär samtidigt och kommit till helt olika resultat.

  13. ”Och man får ju utgå från det som finns tillgängligt.”
    Och enligt enkäten så finns det inte en konsensus om att det är nyttigt. Jag tror inte att så många dricker det för att det ska vara nyttigt, annat än för att släcka törsten.

  14. Andreas SO:
    Nicklas nu pratar du om hur experter förhåller sig till evidens. Det är någonting helt annat än hur de som inte är experter ska förhålla sig till forskning. Jag har för övrigt aldrig sett en enkät som är formulerad på det sättet du beskriver. Och man får ju utgå från det som finns tillgängligt.
    Vad gäller meta-analyser så är det ju författarna som väljer vilka studier som ska vara med. Och som sagt, det finns ju många exempel där meta-analyser har kommit ut ungefär samtidigt och kommit till helt olika resultat.

    1. Det är förstås samma. Varför skulle måttstockarna vara olika?
    2. Att du inte sett det spelar ju ingen roll.
    3. Det är fortfarande inte så att din länk visar på någon vetenskaplig konsensus om att lightläsk är onyttigt.
    4. Jag skrev ju precis att de väljs ut efter tydliga kriterier. Kommer de fram till olika så är det för att kriterierna varit olika och det kan man se om man läser. Alternativt att de genomförts vid helt olika tidpunkter så att det kommit ny forskning från den första till den andra. Men det här ändrar ju ingenting i sak. Du verkar tro att det är helt arbiträrt och där har du helt enkelt fel.

  15. Det är skillnad mellan industri-styrd forskning och oberoende forskning inom kost-området.Se:
    http://www.kostdoktorn.se/lackta-mejl-forskning-finansierad-av-coca-cola-flyttar-skulden-fetma-fran-socker
    I nedanstående länk har Dr Annika Dahlqvists blogg finns det länkar till 5 intressanta artiklar:
    http://annikadahlqvist.com/2016/09/12/hur-sockerindustrin-flyttade-skulden-till-fett/
    Här är en artikel, som tar upp problemet med ”vetenskapligt konsensus:
    https://rabbesandelin.blogspot.se/2011/04/om-sa-kallad-vetenskaplig-konsensus.html
    Se också: http://www.sourcewatch.org/index.php/International_Life_Sciences_Institute
    Idag ser man hur sockerindustrin övertagit tobaksindustrins roll, som den viktigaste fienden mot
    folkhälsan. Tobaksindustrin är fortfarande farligt,men regleringar har minskat tobaks skadorna.. Men sockerindustrin är farligare idag.
    Det är viktigt med oberoende forskning, för annars kommer rika företag producera ”vetenskap”, som
    gynnar det de vill sälja. Ett tydligt exempel på det är när sockerindustrin finansierade forskning som
    lade över skulden från socker till kött och naturligt mättat fett.
    Det är ett en viktig orsak till den fetma och diabetes explosion som pågår idag(Dock inte ensamt).

  16. Andreas SO – fast det du skrev var att du tyckte att det verkade råda konsensus att lightläsk var onyttigt och lade fram en enkätundersökning som en tidning genomfört. Hur ska man inte tolka det som att du ansåg att enkäten var av tyngre värde jämfört med översiktsartiklar och dylikt? Jag citerade inte dig, utan beskrev det lätt överdrivet och med andra ord. Men i sak så stämde det ju om man ser till vad du skrev.
    Men, jag ser av dina andra kommentarer att en diskussion inte leder till så mycket.

  17. Tycker ni ska spana in Asch-experimentet. Inte för att argumentera för någon specifik ståndpunkt utan för att överväga värdet av s.k. vetenskaplig konsensus. Även högt utbildade och kompetenta vetenskapsmän kommer i någon del av sina resonemang att bygga vidare på auktoritärt förmedlad ej empiriskt bevisad kunskap (typ axiom eller allmänt accepterade teoretiska utgångspunkter) som i stort sett är oundvikligt när man hanterar så pass komplexa system som människokroppen eller exempelvis klimatet.
    /Martin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *