TV-spel med fysisk aktivitet – kan det göra skillnad för barns viktreglering?

Det är allmänt känt att allt för mycket stillasittande tros vara en bidragande faktor till att människor världen över blir fetare. Där har forskningen visat att TV-tittande sticker ut men vad det beror på är oklart. Emellertid tror ju naturligtvis ingen seriös person att det finns något specifikt fettbildande i att sitta still framför en TV jämfört med en dator eller med en bok i händerna. Det har naturligtvis mer att göra med andra mer gemensamma levnadsvanor hos de som tittar mycket på TV jämfört med de som läser mycket eller spenderar mycket tid framför en dator.

I ett tillräckligt stort underlag av människor visar det sig kanske att de som tittar mer på TV lever allmänt mindre hälsosamt än de som läser mycket böcker. Vidare förefaller det som att stillasittandet i sig, oberoende av övrig fysisk aktivitet, är en riskfaktor för hälsan. Jag skrev om det i texten ”Regelbunden träning men en övrigt stillasittande fritid – är stillasittandet i sig en riskfaktor för hälsan?” och Jacob skrev mer om det i ”Ett nytt paradigm inom fysiologin – inaktivitetsfysiologi”.

Detta är ytterligare ett stort problem bland barn. Barn är rent naturligt aktiva och energifyllda men även här har den fysiska aktiviteten gått kraftigt nedåt på grund av bland annat mer TV, dator och TV-spel (och många fler faktorer givetvis). Ett sätt att få barn att röra mer på sig är naturligtvis att minimera tiden framför TV och dator och försöka aktivera dem. Men något som dykt upp på senare år, och som kanske kan påverka den fysiska aktiviteten lite är TV-spel där man rör på sig. Det har forskats lite om det och det tänkte jag nu berätta om med specifikt fokus på en alldeles ny studie.

Fysiskt aktiva TV-spel och viktreglering -lite äldre forskning

2007 publicerades en studie i tidskriften Pediatric Exercise Science där man ville kvantifiera hur mycket kcal det faktiskt handlar om när barn spelar den här typen av TV-spel (1). 21 ungdomar (11 pojkar och 10 flickor) i åldrarna 10-24 år, som alla ägde ett Playstation 2 deltog i studien. Samtliga hade redan på förhand en viss vana vid den här typen av TV-spel men de fick ändå möjlighet till 20 minuters övning före testet.

Barnen fick en pulsklocka och en aktigraf för att mäta pulsen och deras rörelse. Samtidigt mätte energiförbrukning genom indirekt kalorimetri med hjälp av en ansiktsmask som samlade in syre och koldioxid. Energiförbrukningen mättes i total vila, när de spelade ett vanligt TV-spel utan fysisk aktivitet samt under tiden på fem olika typer av fysiskt aktiva TV-spel. I vilken ordning man spelade vilket spel randomiserades för att minimera risken att de alla skulle vara lika trötta och lika pigga vid test av samma spel. De vilade cirka 3-5 minuter mellan varje spel för att puls och syreomsättning skulle återgå till vilonivåer och man spelade i cirka 5-8 minuter på varje.

Man såg en statistiskt signifikant ökning av kaloriförbrukning vid de aktiva spelen jämfört med vila och det inaktiva spelet, bäst var det i boxningsspelet (6.5 kcal/min eller 5 METs) tätt följt av basebollspelet (6.0 kcal/min eller 4.8 METs). Man fann ingen skillnad mellan tjejer och killar.  I vila och spelandes det inaktiva spelet låg kaloriförbrukningen på cirka +/- 1 kcal/minut. Det innebär alltså att en timme av vanligt TV-spel eller TV-tittande skulle förbruka kanske 50-70 kcal men en timme med boxningsspelet uppemot 390 kcal. Enligt forskarna är siffrorna för de aktiva spelen i motsvarighet med vad man kan förvänta sig  av vissa dansspel, eller andra typer av aktiva spel som du kanske ser på till exempel nöjesfält. Skillnaden är då att dessa kan spelas hemma.

Dock har man använt MET baserat på vuxna här. Det är en brist. Vi kan inte utgå från att barnets metabolism är överförbar på värden som tagits fram på vuxna och således kan siffrorna vara tvivelaktiga. Men oavsett vilket visade den här studien att dessa, då ganska nya, TV-spelen i alla fall förefaller kunna bidra till mer fysisk aktivitet hos barnen, och i längden kanske till och med minska risken för övervikt.

Given that 1 MET is equivalent to rest, the net gain of playing the more active video games would be 4 METs. One kilogram of body fat contains the equivalent of 30,000 kJ of energy (with water and protein considered). Therefore, based on an estimated energy expenditure excess of approximately 655 kJ/30 min game playing (3275 kJ/5 days), a child could lose 1 kg body fat in approximately 9 weeks, if all other factors (e.g., diet) remained constant. (1)

Året efter publicerade samma forskargrupp en pilotstudie där man ville gå vidare från enbart spekulationer utifrån akut kaloriförbrukning till faktisk påverkan på vardagslivet (2). Det var en randomiserad studie på 12 veckor med en interventionsgrupp som tilldelades spelen, och en kontrollgrupp som inte gjorde något alls (men som, för rättvisans skull, också fick spelet efter studiens slut).

Det var 20 deltagare, samma ålder och inklusionskriterier som tidigare nämnda studie (40 procent flickor) och de delades in i 10 per grupp. All fysisk aktivitet registrerades återigen med aktigrafi och man uteslöt all data som visade på noll under mer än 20 minuter (då man antog att barnet hade tagit av sig aktigrafen) samt att man helt uteslöt dagar som som enbart registrerade data under mindre än åtta timmar. I övrigt fick man ange uppskattningar för hur mycket tid som spenderades på TV-spel (inaktivt eller aktivt) och andra aktiviteter under en 24-timmars registrering och vidare kontrollerades detta under studiens gång med 7-day recall för ytterligare studera barnens aktiviteter. Man vägde och mätte barnen före studiens gång.

Resultaten visade att interventionsgruppen spelade mer aktiva TV-spel, mindre inaktiva TV-spel samt mindre TV-spel överhuvudtaget jämfört med kontrollgrupp. Aktigrafin visade också en högre nivå av lugn fysisk aktivitet hos interventionsgrupp men ingen skillnad mellan grupper för moderat eller kraftig (vigorous) fysisk aktivitet. Pojkar var något mer aktiva än flickor. Inga statistiskt signifikanta skillnader i vikt och midjeomfång. En brist i studien är ju naturligtvis det låga deltagarantalet men kom ihåg att det bara var en pilotstudie. Det var även så att det randomiserades in fler äldre i interventionsgruppen än kontrollgruppen vilket också påverkar, 13 år respektive 11 år i genomsnitt. 13-åringar har en helt annan vardag än 11-åringar och tillväxtkurvan ser annorlunda ut.

Helt andra faktorer kan alltså påverka det utfallet och vi bör vara mycket mycket försiktiga med slutsatser. Någon diskussionsdel finns inte ens i studien, men de uppenbara bristerna med alldeles för litet underlag, skillnad i ålder mellan grupperna samt den något bristande kontrollen av aktivitet och den fullständigt frånvarande kontrollen av kostintag gör studien till inget mer än just till vad en pilotstudie är till för. Nämligen ett test av proceduren inför bättre studier.

En nypublicerad studie

Den pilotstudien följdes även upp och har nu publicerats i American Journal of Clinical Nutrition där man ville se hur en en 24-veckorsperiod av TV-spelande, aktivt eller inaktivt, påverkar kroppskomposition och fysisk status (3). Deltagarantalet som man ansåg sig behöva för att uppnå >90 % statistisk power var 330 stycken barn, 165 per grupp. Man fick slutligen 322 deltagare (87 flickor och 235 pojkar) vilket ändå får ses som ett mycket bra deltagarantal för en studie som den här. Deltagarna var överviktiga barn i åldrarna 10-14 och i övrigt hade man samma inklusionskriterier som i pilotstudien.

Kan aktiva TV-spel vara ett lämpligt verktyg för att barn ska röra på sig mer och minska riske för framtida övervikt?

De randomiserades på samma vis som i pilotstudien, en interventionsgrupp (160 stycken) och en kontrollgrupp (162 stycken), men med matchning för etnicitet och kön. Med ”matchning” menas att man anpassar randomiseringen så att det blir balanserat mellan olika specifika grupper (som kön och etnicitet) för båda studiegrupperna. Interventionsgruppen ombads att försöka uppnå rekommendationerna om minst 60 minuters kraftig (vigorous) fysisk aktivitet genom att 1) komplettera det inaktiva TV-spelandet med det aktiva och att 2) byta ut det inaktiva mot det aktiva. Alla barn mättes, vägdes, deras midjemått mättes, kroppskomposition med bioimpedansvåg samt att man genomförde ett prestationstest för fysisk kapacitet.

Sju dagar innan studien började fick de sin aktigraf för att den skulle testas och för att forskarna skulle få en grundkoll på vad som är rimligt för deltagarna. Dessa aktigrafer behölls sedan genom studiens gång och man kontrollerade även fysisk aktivitet med dagböcker enligt pilotstudiens tillvägagångssätt. De fick även ange hur mycket snacks de åt.

Resultat

Efter 24 veckor såg man en skillnad i BMI och zBMI som var tydligare i interventionsgruppen. För dig som undrar vad zBMI är så betyder det ett BMI-mått som tar ålder och kön i beaktning, alltså mer passande för studier på barn. De förlorade även lite mer kroppsfett i genomsnitt samt minskade lite mer på sitt midjemått. Deras tid med aktiva TV-spel var högre och tid för inaktiva spel var mindre. Dock sågs ingen total skillnad i hur mycket de rörde sig, varken för låg, moderat eller kraftig fysisk aktivitet. Användandet av aktigrafen minskade kraftigt under studiens gång. Vid första mätningen var det 92 % compliance (följsamhet), sedan 66 %, slutligen bara 58 %. Man såg dessutom en allmän korrelation mellan graden av moderat till kraftig fysisk aktivitet och BMI samt fettmassa.

Kommentar

Även om det var skillnader så var de mycket små och med spridningar inom båda grupperna vilket innebär att vissa i kontrollgruppen minskade sitt BMI, zBMI, midjemått och sin vikt mer än interventionsgruppen. Vikt efter 24 veckor var för interventionsgruppen 63 kg med en standardavvikelse (SD) på 12.3, att jämföra med deras baselinevärden på 63 kg med en SD på 13.6. Kontrollgruppem å sin sida låg på 63.3 kg med en SD på 15.2 vid baseline och sedan 64.8 med en SD  på 14.4 efter 24 veckor. Skillnader i vikt verkar vid 24 veckor med andra ord bero mer på en lite ökning i kontrollgrupp än viktnedgång i interventionsgrupp.

Men barn växer ju som vi vet, de SKA upp i vikt i den åldern. Viktigare blir då zBMI, kroppsfett och midjemått. Vid 24 veckor var procenten kroppsfett 29.8 % hos interventionsgruppen med SD på 7.2 och 31.1 % med SD på 6.3 där båda grupperna förbättrade sig jämfört med baseline. Men enbart interventionsgruppen förbättrade midjemåttet i snitt, dock med spridningar även där. Skillnad i zBMI var så minimal att den knappt behöver nämnas även om den förvisso nådde statistisk signifikans. Men det faktum att skillnader i kroppskomposition var så jätteliten i studien samtidigt som de inte föreföll röra sig mycket mer, och inte heller förbättrade deras fysiska status i testerna, gör att det känns lite som ett nollresultat nästan.

Barn ska som sagt växa i den åldern och de växer på längden och på bredden väldigt olika. Visst är det positivt om man även kan implementera lite rörelse i TV-spelandet men det är inget jag tycker man kan lyfta fram som ett effektivt verktyg för att minska barnfetma och öka barnens kondition.

Forskarna själva menar också att resultaten inte är kliniskt relevanta men att man är positiv till verktyget för att sakta ner eventuellt oönskad viktuppgång (det vill säga den viktuppgång som går utöver normal uppgång från att växa). De talar även om eventuell brist med aktigrafen som placerats vid höften och därför kanske inte helt fångar in den typ av rörelser som genomförs i de här spelen. Kommer den registrera en basebollsving eller ett boxningsslag ordentligt till exempel? Om inte så kanske aktiviteten underskattas. Jag överensstämmer med forskarna i att det finns positiva delar i resultatet men att det inte på något vis bör utkonkurrera mer etablerad motion och utomhuslek.

Rör man lite mer på sig förbrukar man lite mer energi

Är du chockad? 😀 Den undertiteln kanske verkar lite konstig och självklar. Och det är också syftet med den. För vad man de facto kommer fram till i de här studierna är ju just att lite extra rörelse ger lite extra energiförbrukning. Forskarna talar gärna om fördelen med de här nya spelen men ärligt talat känns ju forskningen minst sagt tillrättalagd för att  TV-spelsproducenterna som hjälpt till att ge forskarna material i sina studier ska få sitt.

Med det menar jag absolut inte att resultaten är ”köpta” eller att de på något vis saknar trovärdighet. Det är INTE per automatik ”fel” på forskning bara för att den får hjälp av privata finansiärer (det kan vara värt att nämna eftersom det ofta lyfts fram som ett direkt bevis på att studier är skräp vilket är fel). Men för mig infinner sig i alla fall en känsla av att det här är självklarheter men att man från producenternas sida mer än gärna visar upp forskning som visat att deras nya spel inte bara är roliga som den gamla typen utan till och med ”NYTTIGA” för barnen! Det blir nästan som en liten subtil uppmaning att istället för att komma ut och röra på sig så kan man spela ännu mer TV-spel än innan, bara man spelar de här spelen. Att både ha kakan och äta den. 😉 Lite på samma sätt som när tillskottsföretag sponsrar en studie där deras produkt, kanske någon sportdryck med massa mer tjafs än bara kolhydrater, jämförs med smaksatt vatten och så ser man att produkten ”vann”. Inte direkt svårtippat där och principen blir densamma. Om tillskottet jämförts med kolhydratdryck utan allt det andra kanske det inte hade blivit någon skillnad alls. Men det framgår ju inte i marknadsföringen sen.

Om man kan få barn att vara ute mer och röra på sig så kan ju dock det här vara bra komplement. Alltså som ett sätt att implementera lite rörelse även i den fysiskt inaktiva vardagen framför TV-spelen. Vidare kan jag tänka mig att kanske balans och koordination kan förbättras av exempelvis dansspel och basebollspel, men det är bara en spekulation.

Sist, och absolut inte minst, så hänvisar jag återigen till den forskning som jag länkade till redan högst upp i texten. Nämligen den om stillasittandets negativa hälsoaspekter. Om det är så att den hypotesen stämmer så skulle faktiskt aktiva TV-spel, oavsett om den extra kaloriförbrukningen är liten och påverkan på kroppskompositionen minimal, ändå innebära avbrott från sittandet. Något som alltså skulle kunna vara guld värt för hälsan ur ett längre perspektiv. Mot bakgrund av den allt mer framväxande forskningen på stillasittande som oberoende riskfaktor för hälsan så är det nog där jag ser de aktiva TV-spelens viktigaste roll faktiskt.

Jag rekommenderar även följande föreläsning av, doktoranden på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm, Elin Ekblom-Bak från programmet UR Samtiden: Idrott för hela livet – Farligt att sitta still?

Till vilka samhällsgrupper?

Det är en annan aspekt. Om nu det här visar sig vara bra och spelen kanske utvecklas, vilka har då råd med dem? Övervikt och livsstilsrelaterad sjuklighet är i västvärlden ett otvivelaktigt klassproblem. Självklart finns det övervikt, fetma och livsstilsrelaterad sjuklighet på alla samhällsnivåer men de mest utsatta socioekonomiska grupperna utmärker sig. Och de har kanske inte råd med den här typen av spel. Ett alldeles för stort fokus på aktiva TV-spel, kanske genom hård marknadsföring, kanske då kan slå lite fel? Att det når ut till de som inte är den primära riskgruppen.

Slutord

Definitivt värt att utveckla och forska mer på. Ännu verkar det inte vara något direkt viktigt verktyg för att barnen inte ska bli feta, och för att de ska röra sig mer, men för att reducera sittandet och inaktiv tid framför TV:n kan nog den här nya typen av spel vara toppen.

/Nicklas

1. Maddison R et al. Energy expended playing video console games: an opportunity to increase children’s physical activity? Pediatr Exerc Sci 2007;19:334–43.
2. Ni Mhurchu C et al. Couch potatoes to jumping beans: a pilot study of the effect of active video games on physical activity in children. Int J Behav Nutr Phys Act. 2008 Feb 7;5:8.
3. Maddison R et al. Effects of active video games on body composition: a randomized controlled trial. Am J Clin Nutr. 2011 Jul;94(1):156-63.

20 thoughts on “TV-spel med fysisk aktivitet – kan det göra skillnad för barns viktreglering?

  1. Tyvärr är jag också ganska skeptisk till att det skulle göra någon direkt skillnad, efter att ha sett utvecklingen hos min yngre kusin i spelandet. Han fick en Wii för några år sedan, och i början verkade det roligt att stå och hoppa och vifta lite. Efter ett tag märkte han att man inte behövde stå upp för att vifta med armarna för att få spelet att registrera rörelserna. Efter någon månad hade han nått perfektion i hur man med minsta möjliga vickande av handled kunde uppnå samma resultat som med vida armrörelser. Man ska aldrig underskatta människans kreativa förmåga för att upptäcka hur man ska kunna arbeta så lite som möjligt.

    Om man nu bara upptäckte en liten skillnad i en interventionsstudie ser jag tyvärr inte mycket hopp (pun intended) när man inte har ögonen på sig längre.

    Om en speltillverkare däremot tar på sig ett stort ansvar och börjar utveckla produkter där man tvingas vara mer aktiv (någon form av dansplatta?) kanske det skulle kunna göra en lite större skillnad.

  2. Inom rehab finns där stora möjligheter att använda tv-spelen i alla fall. Wii har använts i flera år på olika rehabenheter där man skrivit speciella spel där den som tränas till exempel tvingas lägga lika stor tyngt på båda benen osv. Microsoft har ju också släppt ett API till Kinetics som gör att folk numera kan tillverka egna spel så troligen kommer det att finnas liknande lösningar där 🙂

  3. Tyvärr går det knappast att hoppa bort överflödskilona framför tv-spelet.
    Ska man vara helt ärlig går det knappast att få någon större förändring till stånd på gymet eller i elljusspåret heller :-0

    Det hela är egentligen ett nollsummespel.
    Springer man mer så äter man mer.

    Det går knappast att lura kroppens termostat i längden om man inte accepterar enorma träningsmängder.

    Ett kaloriunderskott måste till antingen genom benhård disciplin eller genom att man äter sånt som håller en mätt trots kaloriunderskottet.

    Myten om träning lever i högönsklig välmåga eftersom många tjänar på det.
    Vill man se sanningen i vitögat är det ju bara att kolla in kompisen på gymet som efter 10år fortfarande står och pustar på löpbandet med en minst lika stor mage idag som när han en gång började 🙂

    Träning har som sagt massor med positiva följder men viktminskning är inte en av dom.

  4. Guddi

    Om Taube har rätt eller fel i vad han säger vet nog ingen av oss men han har ju i allafall mod att lägga fram intressanta hypåteser.

    På kort sikt kan träning ge ett underskott ikalorier som kroppen inte hinner med att kompensera.

    Ser man det över längre tid så kompenserar kroppen alltid genom att du omedvetet äter mer och vikten närmar sig i allmänhet ingångsvärdet allt eftersom.

    Forskning och studier i all ära men vi får inte glömma att emellanåt ta ett steg tillbaka och fundera över hur resultaten stämmer med den krassa verkligheten

    Nästa gång du är på gymet kan du prova med att öppna ögonen och granska kritiskt hur många av de vanliga Svenssons som får en bestående viktminskning enbart med hjälp av träning.

    Då slipper du ju framstå här på bloggen som en Bagdad Bob som hävdar en åsikt som alla runt omkring inser knappast stämmer 🙂

  5. dufva: Ser man det över längre tid så kompenserar kroppen alltid genom att du omedvetet äter mer och vikten närmar sig i allmänhet ingångsvärdet allt eftersom.

    Referens tack. Eller vänta. Du har ingen för det finns ingen. Du gissar helt enkelt…

    dufva: Nästa gång du är på gymet kan du prova med att öppna ögonen och granska kritiskt hur många av de vanliga Svenssons som får en bestående viktminskning enbart med hjälp av träning.

    Skojar du med mig? Hur många som har gymkort tränar ens något sånär regelbundet? Det räcker inte med att ha gymkort för att säga att man tränar 🙂

    Sen är ju framgången för alla metoder som finns väldigt dålig. Så det är inte så konstigt att den även är det för gymmedlemmar. Kurvan är också precis den samma för alla interventioner. I början går det bra för många, efterhand går de flesta tillbaka till sin ursprungliga vikt då de går tillbaka till sin tidigare livsstil.

    Samtidigt finns det data på mer än 4000 personer som lyckats gå ner i mycket i vikt och hålla borta vikten där upp emot 80-90 procent regelbundet tränar. http://www.nwcr.ws/Research/default.htm

    dufva: Då slipper du ju framstå här på bloggen som en Bagdad Bob som hävdar en åsikt som alla runt omkring inser knappast stämmer

    Och jag skulle vilja rekommendera dig att inte ge dig in i konversationer när du bara har korkade argument och anekdoter men det är tyvärr för sent…

    Du verkar ju har många åsikter så du kan väl ge din lösning på det hela. Något som verkligen fungerar på lång sikt.

  6. Guddi

    När kartan och verkligheten inte stämmer överens satsar jag mina pengar på att det är verkligheten som gäller 🙂

    Visst har du rätt i att det är möjligt att tappa kilon varaktigt med enbart träning men det hör verkligen till undantaget att någon soffpotatis hittar energi och motivation till en sådan förändring.

    Gymkort och sportdrycker blir ju sålda men all svett och vedermöda ger nästan alltid uselt resultat pga ovan nämnda anledningar

    För dom flesta är träning mest mytbildning som snarast ser till att skuldbelägga och i onödan klippa själförtroendet hos en stor grupp som det inte har nån som helst viktnedsättande effekt på.

    Lösningen är istället att få kroppen att ”se” sina reserver och själv reglera sin termostat.

    Med en riktig kosthållning har jag ofta sett folk förlora mer i fettvikt på ett par veckor än vad 10 år på gymet gett vid handen.

  7. dufva:
    Nästa gång du är på gymet kan du prova med att öppna ögonen och granska kritiskt hur många av de vanliga Svenssons som får en bestående viktminskning enbart med hjälp av träning.

    Jag är där fyra-fem gånger i veckan. Majoriteten har klart godkänd fysik, vissa riktigt vältränade. Och vissa är naturligtvis lite rundare än andra men träningen är ändå nyttigt för dem. Och många som kommer dit tjocka är efter en tid mindre tjocka. Och ja, det är bestående.

    Men med tanke på hur du argumenterat hittills antar jag att du vägrar tro på det. Det är ren basfakta att personer som rör på sig i vardagen är mindre benägna att bli överviktiga än de som sitter still. Och att alla i världen som, håller önskad vikt och inte äter LCHF går runt hungriga och självspäkande är bara löjligt att tro.

  8. Nicklas

    Jag är ju inte på samma gym som du, men när hösten kommer och jag byter min cyclocross mot gymlokalen förväntar jag mig nog att möta i stort sett samma skara småfeta personer som innan sommaren.

    Dom stånkar i en till synes oändlig kedja av upprepning bort kalorier på trappmaskinen för att sedan äta tillbaka dessa med råge när dom därefter återvänder till tv-soffan 🙂

    Deras kroppar har med tiden hittat en balans på den högre förbränningsnivån som gymbesöket innebär

    För att varaktigt hålla borta en övervikt med enbart träning krävs det närmast Gunde Svan-talibanism i träningen som dessutom måste vara varaktig över tiden.

    Det går bara inte för 98% av befolkningen

    Är man en från början naturligt smal person kanske det är svårt att inse hur omöjligt det är att lura en redan överviktig kropp att nöja sig med en mindre volym bara genom att öka förbränningen.

    Det som måste till är att förändra det som styr mättnadskänslorna.

  9. Om jag tar mig själv som exempel så förbrukar jag under mina cykelpass kring ett par tusen kalorier extra var gång jag är ute och åker.

    Under sommaren blir det 3-4 pass i veckan alltså en 6-8000 kalorier mer än då jag är mer i slappartagen.

    Är jag helt inaktiv en period så brukar snarast min vikt gå ner lite antagligen för att en del muskelmassa försvinner.

    Hur förklararar man det?

    Jo jag äter en kost som balanserar mina hunger/mättnadskänslor väldigt effektivt.

    Termostaten/setpointen/aptitregleringen fungerar idag som den är ämnad att göra.

    När jag körde pastasvängen vägde jag en 15 pannor mer än jag gör idag oavsett hur jag stånkade på med träningen.

  10. Guddi

    ”dufva: massa text utan fakta…”

    Ha ha! jag förstår att jag trampar lite på ömma tår när jag är här inne och upplyser om att träning sällan har nån effekt på bilringarna

    Eran blogg heter ju tom ”träningslära” 🙂

    Du underkänner ju i stort ”anekdoter” som fakta
    Fallstudier heter det väl när nån forskare citerar samma sak.

    Jag ser inte alltid samma krav på vederhäftighet när du själv presenterar studier på möss och kaniner eller observationsstudier med liten evidensgrad som du sen drar långtgående slutsatser ifrån.

    Eller som senast när du kommer dragande med en studie på folk som äter 4 ggr mer kolhydrater än lchf:are och drar slutsatser om hur vår kost funkar 🙂

    Här har du en djurstudie till:

    En björn som äter bär på hösten lägger lätt på sig 50 kilo fett på en månad.

    Sen sover dom hela vintern och kommer fram smärta och fina på vårkanten.
    Det kanske är så vi ska göra istället för att lyfta skrot på under vintern 😉

    Att lågkolhydratkost som du ju vet även i studier ger bäst resultat på bilringen är ju svårt att snacka bort.

    8 – 0 här även utan studier sponsrade av köttindustrin
    http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-vinner-oavsett-finansiering

  11. dufva:
    Nicklas

    Jag är ju inte på samma gym som du, men när hösten kommer och jag byter min cyclocross mot gymlokalen förväntar jag mig nog att möta i stort sett samma skara småfeta personer som innan sommaren.

    Dom stånkar i en till synes oändlig kedja av upprepning bort kalorier på trappmaskinen för att sedan äta tillbaka dessa med råge när dom därefter återvänder till tv-soffan

    Deras kroppar har med tiden hittat en balans på den högre förbränningsnivån som gymbesöket innebär

    För att varaktigt hålla borta en övervikt med enbart träning krävs det närmast Gunde Svan-talibanism i träningen som dessutom måste vara varaktig över tiden.

    Det går bara inte för 98% av befolkningen

    Är man en från början naturligt smal person kanske det är svårt att inse hur omöjligt det är att lura en redan överviktig kropp att nöja sig med en mindre volym bara genom att öka förbränningen.

    Det som måste till är att förändra det som styr mättnadskänslorna.

    Följer du dom hem efter gymmet? Och hur vet du att de äter på grund av ”termostaten” och allt du kör med? De kanske bara gillar mat? De kanske gillar att kunna hålla sig i den kroppen men få bättre kondition på cross-trainern?

    Det låter föga troligt att alla på ditt gym är lönnfeta. Men om så är fallet så har du hittat ett extremt avvikande gym. När jag tränar på styrkelyftarklubb är dock många tjocka, men det är ofta styrkelyftare som du kanske förstår.

    dufva:
    Guddi

    ”dufva: massa text utan fakta…”

    Ha ha! jag förstår att jag trampar lite på ömma tår när jag är här inne och upplyser om att träning sällan har nån effekt på bilringarna

    Eran blogg heter ju tom ”träningslära”

    Du underkänner ju i stort ”anekdoter” som fakta
    Fallstudier heter det väl när nån forskare citerar samma sak.

    Jag ser inte alltid samma krav på vederhäftighet när du själv presenterar studier på möss och kaniner eller observationsstudier med liten evidensgrad som du sen drar långtgående slutsatser ifrån.

    Eller som senast när du kommer dragande med en studie på folk som äter 4 ggr mer kolhydrater än lchf:are och drar slutsatser om hur vår kost funkar

    Här har du en djurstudie till:

    En björn som äter bär på hösten lägger lätt på sig 50 kilo fett på en månad.

    Sen sover dom hela vintern och kommer fram smärta och fina på vårkanten.
    Det kanske är så vi ska göra istället för att lyfta skrot på under vintern

    Att lågkolhydratkost som du ju vet även i studier ger bäst resultat på bilringen är ju svårt att snacka bort.

    8 – 0 här även utan studier sponsrade av köttindustrin
    http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-vinner-oavsett-finansiering

    Inga som helst ömma tår. Jag anser själv att träning som viktnedgångsredskap är dåligt för väldigt överviktiga. De bör prioritera maten och enbart se träning som viktigt för hälsan och att komma igång och aktivera sin kropp.

    Observationsstudier och råttstudier är bara löjligt att påstå, har du läst mina texter om observationsstudier? Hur ofta hänvisar vi till djurstudier tycker du?

  12. dufva: Ha ha! jag förstår att jag trampar lite på ömma tår när jag är här inne och upplyser om att träning sällan har nån effekt på bilringarna

    Inga ömma tår. Men det är just den där ”upplysningsbiten” som är problemet. Du upplyser ingen, du skriver bara en massa påhittade saker vilket är väldigt tydligt då du inte kan backa upp någonting som du hittills skrivit.

    Men återkom gärna om du hittar någon verklig information.

    Och sen när du ska kritisera så kan du väl försöka att kritisera något som jag eller Nicklas verkligen har skrivit eller sagt?

  13. dufva:
    Hur realistiskt anser du att ”ett par tusen kalorier” är för dina cykelturer?
    Dvs hur har du mätt upp detta värde?

  14. esja

    Inte så vetenskapligt kanske men jag har en cykeldator på styret som säger att det är på det viset.

    Jo, jag cyklar ganska långt och med bra fart nuförtiden 🙂

  15. dufva:
    esja

    Inte så vetenskapligt kanske men jag har en cykeldator på styret som säger att det är på det viset.

    Jo, jag cyklar ganska långt och med bra fart nuförtiden

    Baserat på vilka data? Har du programmerat den efter din längd, vikt, ålder och kön och mäter den Watt? Utan Wattmätare är den helt värdelös som verktyg för att avgöra kaloriförbrukning.

    Min pulsklocka utgår från distans och vikt, alltså lämplig för löpning. Cyklar jag fem mil ger den alltså en kaloriförbrukning som om jag SPRUNGIT fem mil. Är din cykeldator också bara kalkylerad utifrån distans och persondata överskattar den otroligt mycket.

  16. Jo, jag förstår att den är översiktlig
    Nicklas

    Den är ju gjord för cykel i allafall och mäter
    min puls, kadens snitthastighet och hur långt jag trampat.
    Den får veta att jag är man hur gammal jag är och vilken vikt jag har

    Hur många watt jag trampar måste ju vara en uppskattning av ovanstående parametrar.

    Hur mycket fel kan den visa tror du?
    Visar den alltid ett för högt värde?

  17. Nu kanske jag är helt ute och snurrar men enligt Min egen erfarenhet kan jag iaf tappa mycket vikt av träning. Förlorade mycket vikt av att bara träna cirka 2 gånger i veckan ”tuff” träning men innan dess var jag fullständigt otränad och vägde för mycket. Dock var jag också bara 14 år och då har man lättare att gå ner i vikt. Men det jag egentligen ville fråga var hur jag kan göra för att hjälpa min bror på tio år att träna? Vad ska man absolut inte göra ,vad är bra att göra? Hittade inget om det nånstans? Han är något överviktig och äter inget vidare heller… Och tack för en superbra blogg :).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *