För några dagar sen skrev jag ett inlägg om tidig nivåindelning inom idrotten Elitsatsning hos unga idrottare. Kontentan av det inlägget var väl mest att det inte finns några bra bevis för vad som är bäst och att diskussioner i media allt som oftast handlar om olika personers tyckande.
Det är väldigt troligt att det är talanger som faller bort tidigt på grund av tidig uppdelning och utsortering men problemet är att ingen har någon bra lösning på problemet. Att säga att alla ska få samma möjligheter är i princip som att säga att ingen ska få tillräckligt bra möjligheter.

Diskussionen talang vs träning

DN har de senaste dagarna gjort en uppföljning på de frågor som kom upp i samband med diskussionen kring tidigt urval för några veckor sen. Artiklarna kan du läsa här, Varför är vissa så duktiga på det de gör?, Bill Gates liv – skicklighet eller tur?, ”Det krävs en inre låga för att bli något extra”.
En mer eller mindre given expert när den här typen av diskussion kommer till är svensken Anders Ericsson. Han är inte given för att han är fantastisk med media, han är inte given för att han har gjort den bästa forskningen på ämnet och han är inte given för att han forskar på ämnet och är svensk. Han är given för att han säger precis det som media och en otrolig massa föräldrar vill höra.

Gener är inte viktigt, du behöver bara träna mycket och hängivet. Problemet med denna ståndpunkt är dock enkel, den är fel.

Myten om 10 000 timmars träning

Jag ser Anders Ericsson lite som träningsvärldens Robert Lustig. Det han säger i media är något helt annat än det han publicerar i vetenskapliga tidskrifter och trots att en väldig massa andra vetenskapsmän och forskare påpekar för honom och även media hur fel det han säger är så fortsätter han att slänga ur sig samma saker om och om igen i media.
Förra året publicerades en lång och ingående artikel i British Journal of Sports Medicine där två forskare väldigt tydligt visar på bristerna och felaktigheterna i det som Anders Ericsson skriver och säger i intervjuer och föreläsningar (1). Jag tänker inte klistra in abstraktet i sin helhet här eftersom det i det här fallet skulle göra den här artikeln som troligen kommer bli lång svårare att läsa. Men hela artikeln är fri för alla att läsa så tryck på referensen (ettan) om du är intresserad.
Vad som gör det hela ännu mer intressant är inte bara att Anders Ericsson påståenden och hypoteser får en massa motkritik utan de är också att Anders Ericsson svarade på kritiken i en insändare (2). Tyvärr finns inte hela den tillgänglig för alla men jag ska citera ut det mest intressanta för er.
Låt oss börja med myten om att det krävs 10000 timmar av medveten träning för att man ska bli expert på något område. I artikeln i DN säger Anders Ericsson detta i form av citatet:

I vissa fall handlar det om runt 10 000 timmar

I en tidigare artikel i Svenska Dagbladet på samma tema kan vi läsa ett citat från Anders Ericsson där han säger:

– Ingen når riktigt höga nivåer inom musik eller andra krävande områden utan att ha tränat runt 10 000 timmar. Vi hittade inga elever som hade nått toppen utan att ha övat så mycket – och heller inga som övat så mycket utan att nå toppen

I hans svar i British Journal of Sports Medicine som alltså är en vetenskaplig tidskrift där inte alla har tillgång och endast de som verkligen är intresserade av ämnet eller forskare inom det skriver Anders Ericsson istället följande:

Given that this is my first opportunity to comment on ‘the 10 000 h rule’—a term that I do not use in my own papers—it is important to point out the differences and inconsistencies with our research findings and the popular internet view……In direct violation of the alleged necessity of 10 000 h in 10 years for becoming an expert, our original study estimated that one of our four groups of expert violinists had only averaged around 5000 h of solitary practise (the activity most closely matching the criteria for deliberate practise) at age 204—as a consequence more than half of them had actually accumulated less than 5000 h. The best group of violinists with estimated prospects for an international solo career had accumulated an average of over 10 000 h at age 20. In fact, even Malcolm Gladwell misconstrued this and claimed that ‘the elite performers had each totaled ten thousand hours of practice.

I artikel tillskriver alltså Anders Ericsson myten om 10000 timmar till Malcolm Gladwell och han påstår att han själv aldrig har använt siffran eller haft möjlighet att bemöta den. Artikeln från SvD är från oktober 2011, Anders Ericssons svar i BJSM är från oktober 2012. Tiderna går alltså inte direkt ihop med Anders Ericssons påstående.

Avsaknaden av genetiska bevis – Enligt Anders Ericsson

I artikeln påstår Anders Ericsson också att det saknas bevis för att genetiken inverkar. Till exempel kan vi läsa:

Effekten av nedärvda faktorer har hittills bara blivit belagd för kroppslängden, som är viktig vid till exempel höjdhopp

Motbevis från detta påstående får vi faktiskt redan lite senare i artikeln där det står att musikalitet hör ihop med en gen som endast 50 procent av befolkningen har. En annan väldigt viktig sak här att är att gener och talang är extremt komplext. Vi vet från att använda måttband och släktträd att ungefär 80 % av en persons längd beror på gener. Men ska vi förklara det med hjälp av gener så behövs det 294 831 stycken för att förklara 45 % av variationen (3).
Så vill du veta hur lång ett barn kommer bli får du alltså för närvarande mycket bättre information om du tar reda på föräldrarnas längd än att genomföra ett gentest. Men det beror inte på att det inte är generna som avgör. Det beror på att vi inte ännu vet vilka gener vi ska testa för om vi vill få en bra bild av hur långt ett barn troligen kommer bli.
Det Anders Ericsson argumentera för är att eftersom vi inte har kunnat påvisa någon gen eller genkombination som kan förutsäga något så otroligt komplext som framgång inom de flesta idrotter så spelar inte generna någon större roll. Detta är givetvis ett argumentationsfel då frånvaron av bevis inte innebär att det inte spelar någon roll.
I princip alla som har sysslat med idrott på en hyffsad hög nivå vet givetvis att gener och medfödd talang spelar en väldigt stor roll. Och det är inte bara ”praktisk erfarenhet” som bevisar detta. Många som läser här har säkert sett SVTs dokumentar om träning som gått ett par gånger de senaste månader. Jag skrev väldigt kort om den i inlägget Vetenskapens värld om träning.
Ett av huvudtemana i den artikeln var att programledaren fick genomföra ett väldigt intensivt träningsprogram med väldigt lite volym. Detta programmet har visat sig ha stor effekt på bland annat insulinkänslighet, blodfetter och VO2max, alltså maximal syreupptagningsförmåga. När det gäller VO2max fanns det dock ytterligare en del i programmet. Forskarna hade tagit fram ett genetiskt test som visade hur väl programledaren troligen skulle svara på programmet och hans resultat av testet var att han inte skulle få någon större effekt. Och så blev det också i slutändan. Trots hård träning hade det inte hänt något nämnvärt med den maximala styrupptagningsförmågan.

Graferna visar fördelningen av förekomsten av vissa gener som är viktiga för en god kondition hos normalbefolkningen och hos elitidrottare inom konditionsidrotter.
Graferna visar fördelningen av förekomsten av vissa gener som är viktiga för en god kondition hos normalbefolkningen och hos elitidrottare inom konditionsidrotter.

De studier som har tittat på gener och VO2max har visat på resultat som i princip krossar hela Anders Ericssons argument (4). Ungefär 50 procent av ditt svar när du börjar träna kondition kan förklaras av ärftlighet. Grafen här till höger visar fördelningen av 21 olika gener som man visat sammanfaller med hög kondition och hög förmåga att förbättra konditionen hos en kontrollgrupp och hos elitidrottare (5). Ju högre ”score” desto fler gener.
För lite mer än ett halvår sen skrev jag en artikel på Traningslara med titeln, Gener och styrketräning – Hur mycket styr generna dina resultat. Där tog jag upp en studie där man visat att samma träning för en väldig massa människor gav vitt skilda resultat (6). Vissa få personer ökade sin muskelmassa med 50 procent medan andra inte la på sig någon muskelmassa alls. Det samma gällde styrkeökningar. Vissa dubblade sin styrka med andra inte blev ett dugg starkare. Hur stor chans tror du att en person som inte ökar sin styrka alls på 12 veckor styrketräning som nybörjare har att bli elit inom en styrkeidrott?
Gener spelar stor roll vid träning
Skillnad i resultat på muskelvolymen efter 12 veckors bicepsträning. De blå staplarna representerar män och de röda kvinnor.

Styrka och gener
Skillnad i resultat på styrka efter 12 veckors bicepsträning. De blå staplarna är män och de röda staplarna är kvinnor.

10 000 timmars träning och idrott går inte ihop

Det finns ett annat stort problem med 10 000 timmar. Det är att det är i princip omöjligt att få ihop så många timmars träning inom en idrott. Håller du på med en tävlingsgren likt golf, dart, biljard, curling osv så kanske du klarar av det men med de fysisk krävande idrotterna fungerar det helt enkelt inte (9). Och studier på verkliga elitidrottare stödjer detta.
I en studien fann man att eliten inom basket tränat omkring 6000 timmar under sin karriär (8). Landhockeyspelare når upp till ungefär 3500 träningstimmar innan de är på landslagsnivå (8). Brottar i OS når upp till ungefär 6000 timmars total träningstid (10).
Enkel huvudräkning kan också fungera bra här. Tänk dig en fotbollsspelare som tränar väldigt mycket. Vi säger 10 timmar i veckan. På ett år har han eller hon endast 2 viloveckor och det innebär då alltså 500 träningstimmar per år. För att komma upp i 10 000 timmar krävs det alltså totalt 20 års träning för att nå elitnivå.
En studie på elitidrottare i Australien visade att hela 28 procent av dessa hade nått elitnivå med mindre än 4 år i sporten (11). Om de skulle vara upp i 10 000 timmar så skulle det innebära att de tränat 40 timmar i veckan. Ingen med sunt förnuft skulle dock säga att det är möjligt med tanke på skador och tidsbegränsningar.

Träning och framgång i mindre fysiska sammanhang

Den här sidan handlar ju nästan uteslutande om hälsa, kost och träning men då den här delen går in lite i alla annat eftersom Anders Ericssons forskning från början var på mindre fysiskt krävande saker så som musik, dart och schack så tänkte jag att detta ändå passar här. Bara för att visa hur otroligt fel det är att säga att träning är allt när det gäller framgång.
I en studie på schackspelare fann man tex att medeltiden när det gäller träning för elitspelarna var 11 000 timmar (7). Det här stämmer ju väldigt bra med 10 000 regeln kan man tycka men tittar vi sen på de individuella värdena så blir allting väldigt annorlunda. För där var nämligen en schakspelare som endast hade 3 016 timmars träning bakom sig medan en hade hela 23 608 timmar. Men det som gör det väldigt tydligt i att träning inte är allt är att där var schackspelare med över 25 000 timmars träning som inte var på elitnivå.
Vi har alltså en tävlingsgren som egentligen inte kräver någonting alls fysiskt där vissa når eliten efter 3016 timmar medan andra inte lyckas efter 25 000 timmar. Ett resultat som är väldigt svårt att förklara om man påstår att träning är det som är avgörande. Det här resultatet sätter ju också lite perspektiv på texter så som den här delen från artikeln i SvD där Anders Ericsson uttalar sig:

Bortsett från vissa fysiska egenskaper, som att det är lättare att bli duktig i höjdhopp om man är lång, säger han sig inte ha sett några tydliga vetenskapliga bevis för att talanger är medfödda.
–Kanske hittar vi i framtiden en kombination av gener som kan förklara den här typen av begåvningar, men eftersom forskarna har letat i över 50 år utan att ha hittat något, tyder det på att betydelsen av dessa gener kommer att vara ganska liten

Träning är enormt viktigt – men du kan inte ignorera talang

De andra två personerna som de intervjuar i DN, Per Göran Fahlström och Irma Järvela, tycker jag säger rakt igenom bra saker i artikeln. Men när det blandas med Anders Ericssons uttalande blir ändå den troliga slutsatsen som väldigt många kommer dra från artikeln att ”med hård träning kan du lyckas med allt”. Detta är givetvis totalt skitsnack om vi snackar om att nå den absoluta eliten inom de större idrotterna.
Du kan i de flesta situationer med stor sannolikhet nå långt med stor vilja och bra träning men har du dåliga gener kommer du att hamna efter någon med bättre gener om den personen arbetar lika hårt som du. Och inom elitidrotten finns de här personerna överallt.
Det som däremot utan tvekan är sant är att det inte räcker med talang för att man ska bli bra. Jag har spenderat mer eller mindre hela mitt liv inom fotbollen på olika nivåer, allt ifrån nästan högsta nivå här i Sverige ner till div 5 och något som aldrig slår fel är att du finns folk med stor talang på alla nivåer. Skillnaden mellan dem enligt mig är drivet att bli bättre, viljan att arbeta hårt och kämpa när det går emot.
Jag hade en tränare en gång i tiden när jag spelade ungdomsfotboll som brukade säga till mig och andra i laget:

Talang är något man ska vara glad över, det är inget att svara stolt över

En enkel mening som summerar det hela otroligt bra. Har du talangen så var glad för det och jobba sen hårt så har du chans att nå eliten. Är du totalt talanglös och vill bli bäst på något gör du bäst i att välja någon annan idrott. Här är det dock viktigt att man inte förväxlar talang med tidig utveckling eller ingen talang med sen utveckling. I unga år är detta väldigt vanligt att man gör. Vilket alltså var det jag diskuterade i inlägget Elitsatsning hos unga idrottare.

13 svar på “Träning eller gener – vad är viktigast för framgång?”
  1. Min personliga erfarenhet är att vissa har betydligt bättre anlag än andra. Men samtidigt har jag både upplevt hur det är att ha det lätt för sig och att ha det svårt för sig, i samma sport.
    När jag var 24 och löptränade gick jag in stenhårt för det. Det var förvisso bara en sommar, men jag var oerhört fokuserad och tillbringade åtskilliga timmar i spåret. Jag klarade nätt och jämnt av att springa en mil när sommaren var över. Och jag var inte snabb heller. Det tog mer än en timme. Det kom liksom aldrig några stora ökningar i kondition eller uthållighet utan jag fick kämpa mig fram bit för bit. Långsamt.
    Vid 33 års ålder återupptog jag intresset och den här gången sprang jag milen efter en månad. Trots att jag tog allt med en klackspark och bara sprang sporadiskt utan att egentligen bry mig. Efter sommaren låg jag nära sub 45 och sprang halvmaror.
    Och mellan dessa tilfällen hade jag sannerligen inte varit aktiv. Ingen idrott eller speciellt mycket fysisk aktivitet. Jag var väldigt otränad när jag började om,.
    Hade jag varit med i en studie vid första tillfället hade nog generna dömts ut. Vid det andra tillfället hade det sett betydligt bättre ut. Men anlagen lär ju inte ha ändrats.

  2. Ralle: Lite off-topic, men jag vill minnas att du tidigare skrev att det inom paleorörelsen i alla fall inte börjat säljas massa skräpmat på samma sätt som i lchf-sfären.
    De börjar komma ikapp :)
    http://paleolifefoods.com/products/paleolife-bar-box-of-12

    Verkligen off topic 🙂 Men intressant så tack för att du tipsade om det. Också intressant att de inte har en enda bild på själva baren på sidan, ser nog inte lika aptitlig ut som de vill få det att låta som 😉 Det var väl bara en tidsfråga innan någon försökt tjäna pengar på det också.
    Det enda jag känt till sen tidigare är hela ”primal” serien av Mark Sisson. Han drar in en väldig massa pengar på sin verksamhet skulle jag tro.

  3. Erik E: Hade jag varit med i en studie vid första tillfället hade nog generna dömts ut. Vid det andra tillfället hade det sett betydligt bättre ut. Men anlagen lär ju inte ha ändrats.

    Intressant exempel Erik. Det är säkert fler som har liknande berättelser som dig där de under olika tider i sina liv får helt olika effekt av sin träning trots en till synes liknande insats vid de två tillfällena.
    När det gäller den kommentaren här ovanför så behöver jag dock påpeka att dina gener inte hade blivit utdömda vid det första tillfällen. Gentesterna som finns kan nämligen användas för att förutspå träningseffekt. Just att det kan förutspå effekten är det som är viktigt i detta fall.
    Det är egentligen inte konstigare än att du skulle säga att en 20 årig man troligen kommer slå en 50 årig kvinna på 10 km löpning. Det stämmer givetvis inte till 100 procent men allt som oftast stämmer det. Gentesterna ger dig liknande form av information. De säger hur stor sannolikheten är att du kommer svara bra på träningen. Det är inget garanterat svar men det är stor chans att det stämmer. Allt eftersom gentester blir bättre kommer sannolikheten att det ska ge ett bra svar att öka. Men det blir ju aldrig 100 procent givetis, för det är verkligen inte bara gener som spelar in.

  4. Vad folk glömmer att ta med är även miljön som påverkar individen och vad det blir av den.
    Ser man till de ungdomar som har rätt vägledning redan tidigt i en sport av en föredetta stjärna till förälder så har de ett större övertag än barn som har föräldrar som aldrig idrottat.
    Gener bestämmer självklart ”talangen” men det finns inget som påstår att hårt arbete inte tar en lika långt.
    Ser man till de med talang så får de även större motivationssvårigheter när väl andra kommer ikapp så där finns en hel del aspekter i att skapa talangfulla idrottare.

  5. Sebastian: Gener bestämmer självklart ”talangen” men det finns inget som påstår att hårt arbete inte tar en lika långt.

    Läste du inlägget innan du kommenterade? Det finns väldigt mycket som visar alla inte kan komma lika långt. Några slutliga bevis där man gör en studie över 10 år kommer givetvis aldrig att komma så du kan ju givetvis argumentera för att de andra skulle komma ifatt efterhand.
    Djurstudier talar dock emot det och skillnaden i svar på konditionsträning hos råttor visar tex att det där orättvisa i form av olika träningsresultat består även på längre sikt.

  6. Rosalie Barr:
    10 000 timmar av avsiktlig träning gör dig till en expert. Det lilla ordet avsiktlig gör hela skillnaden.

    Det lilla ordet är en utväg för att försöka förklara bort all data som inte passar. Sen finns det ju en otrolig massa exempel på personer som är experter trots mycket mindre träning, även om man nu vill förringa insatsen hos alla de som faktiskt tränat mer än 10000 timmar och fortfarande inte är experter med att de tränat för dåligt.

  7. Hej Jacob!
    Intressant läsning som verkar slå hål på en av de ”myter” som jag själv trott ganska hårt på. Några invändningar har jag dock. Hoppas att du kan bemöta dem också. Hur man mäter antalet träningstimmar och vad inkluderas i dessa? Är det bara den faktiska aktiviteten eller kan man tillgodoräkna sig annan ”träning”. Minnesträning för att bli bättre i schack ett brinnande intresse för att lösa matematiska och/eller logiska problem vid sidan av schackspelandet? En aktiv vardag hur räknas den när man bedömer hur mycket man tränat på t.ex. längdhopp?
    Jag ska ge ett exempel för att belysa min invändning. Vi har två personer (fullvuxna men inte nödvändigtvis vuxna) som ska jämföras i träningsmängd för t.ex. längdhopp. Den första personen har tränat friidrott i 10 år och lagt i genomsnitt 4 timmar per vecka på sin träning. För övrigt lufsar han fram i tillvaron. Den andra personen har inte tränat någon friidrott alls men har sedan han föddes hoppat fram i tillvaron. Han har ”sprungit” fram och tillbaka till skolan och sett varje sten eller kant som en chans att kolla hur långt eller högt man kan hoppa. 15 minuter enkel väg till skolan ger 2,5 h träning i veckan, eller det kanske inte räknas alls?

  8. Hallå Martin!
    Timmarna är mätta genom att man ber personerna i fråga minnas tillbaka för att återge ungefär hur mycket tid de lagt på sin träning varje år. Så det går inte att veta exakt vad varje person räknat som träning eller inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *