Ett av huvudargumenten från Taubes i båda hans böcker är att vi äter för mycket för att vi blir feta, inte att vi blir feta för att vi äter för mycket. Detta har jag varit inne på i tidigare delar i denna serie och i princip säger alltså Taubes att vår balans mellan kalori in – kalori vid munnen påverkas av samma balans i fettcellerna. Fetcellerna tar till sig extra mycket av det fett som vi äter och sen frisätter dem för lite vilket gör att våra andra celler blir ”hungriga” och vi kommer därför att bli hungriga i förtid och stoppa in extra kalorier i munnen vilket gör att vi påverkar vår kaloribalans att bli positiv.
Videon här under illustrerar Taubes påstående (fungerar inte filmen, tryck här)
Visst verkar det övertygande? Tyvärr är det som vanligt helt felaktigt och jag tänker nu gå igenom varför.
Lågt blodsocker efter en måltid
Det här är en av de allra vanligaste fikarumsmyterna som finns. Antingen handlar det om en person som inte ätit på en 4-5 timmar som börjar snacka om att han/hon känner att blodsockret börjar bli lågt och personen blir hungrig, kanske får lite huvudvärk eller känner att energin börjar ta slut.
Eller så handlar det om en person som ätit en måltid för ungefär en timme sen och nu känner att det börjar smyga på sig en liten trötthet, paltkoma som det ibland kallas, eller irritation och också detta fenomen brukar man koppla till lågt blodsocker.
I båda fallen får man, trots att tiden skiljer sig markant åt vid de två tillfällena, höra samma förklaring från en lågkolhydratsförespråkare. Måltiden satte igång insulinet och det blev för mycket insulin som gjorde att blodsockret sjönk ner under basnivån. Att blodsockret kan sjunka ner under under basnivåerna timmarna efter en måltid är fullt möjligt. Exempel på en sådan kurva ser du här till höger (1).
En måltid med stor andel kolhydrater med högt GI skapar oftare en sån här kurva än en måltid med mindre mängd kolhydrater eller med kolhydrater med lägre GI. I kurvan här till höger är dock de helsträckade linjerna skapade av kalkonbröst (1). Dippen är också mycket vanligare hos smala och med hög insulinkänslighet (2) vilket direkt talar emot förklaringen från Tabues om att det är detta som gör oss feta. Detta är egentligen ganska självklart när man tänker på det. En tydlig effekt av övervikt och sämre insulinkänslighet är just en försämrad förmåga att sänka blodsockret efter en måltid. Det finns en grupp till som ibland kan råka ut för en blodsockerdipp efter en måltid och det är personer som gått ner mycket i vikt (2).
Hur vanligt är då dessa mindre dippar i blodsockret i befolkningen och den trötthet eller irritabilitet som många kopplar samman med lågt blodsocker? I en studie på brittiska kvinnor uppgav 37 % att de ibland upplever sig råka ut för lågt blodsocker och 18 % uppgav att de kände av besvären minst en gång i veckan (3). Så det är onekligen många som tror sig uppleva symptom av lågt blodsocker.
Men har personerna verkligen lågt blodsocker när de tycker sig uppleva symptom av det? Det finns ett antal studier där man tittat på just detta (4, 5). I den första studien mätte man blodsockret kontinuerligt hos personer som uppgav att de hade problem med lågt blodsocker under ungefär 5 dagar och de fick skriva dagbok där de dels skrev ner vad de åt och även uppgav när de tyckte sig uppleva symptom (4). När deltagarna skrivit i sina dagböcker att de upplevt symptom av lågt blodsocker tittade man sen på deras faktiska blodsocker för att se om det verkligen var lägre. Endast symptom som upplevdes inom 4 timmar från en måltid inkluderas i testerna. Med denna tidsgräns inkluderar man alla fall där blodsockret sjunker p.g.a. måltiden i sig. Lågt blodsocker definierades som 3,3 mmol/l baserat på tidigare studier där man manipulerat blodsockret och undersökt när personer känt av detta och när deras kroppar reagerat med att frisätta hormoner för att motverka sänkningen (6). Studien inkluderade även en kontrollgrupp med personer som uppgav att de aldrig upplevt några symptom.
Totalt uppgav deltagarna att de råkade ut för 50 tillfällen med lågt blodsocker. När man tittade på mätningarna såg man att deras blodsocker i medeltal låg kring 4,45 mmol/l och i endast två fall låg blodsockret faktiskt under 3,3 mmol/l. Fasteblodsockret hos deltagarna som uppgav problem med lågt blodsocker var 4,43 mmol/l. Hos de personer som inte åt något direkt när de upplevde känslan av lågt blodsocker såg man inte heller någon höjning av blodsockret vilket skulle ha skett genom aktivering av olika hormon om blodsockret verkligen varit för lågt hos personerna. I 48 av 50 fall, alltså 96 % av alla tillfällen, hade alltså inte personerna något lågt blodsocker trots att de trodde att de hade det.
I den andra studien inkluderade man åtta personer som ansåg sig behöva äta regelbundna måltider för att inte uppleva besvär som de själva trodde berodde på lågt blodsocker så som irritabilitet, huvudvärk, trötthet och yrsel. Även åtta stycken kontrollpersoner inkluderades och dessa uppgav alla att de inte hade några problem med att hoppa över en måltid eller gå långa tider fastande. Deltagarna fick sen genomgå en 24 timmars fasta där man regelbundet, var 30 minut, gjorde blodsockermätningar på deltagarna. Dessutom utförde man totalt 8 stycken blodprover för att mäta koncentrationen av andra hormon under dygnet samt mängden fria fettsyror i blodet. Förutom testerna fick deltagarna även kontinuerligt fylla i ett frågeformulär där de skulle uppge hur de mådde och om de upplevde några symptom av lågt blodsocker.
Resultatet när det gäller blodsocker kan du se här till höger. Det fanns ingen skillnad mellan de två grupperna någon gång under mättiden. Inte heller såg man någon annan skillnad i hormoner eller mängden fria fettsyror i blodet mellan de två grupperna. När det gäller de subjektiva variablerna såg man inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna men där fanns väldigt tydliga trender mot att den känsliga gruppen upplevde fler symptom.
Slutligen då denna sida också handlar mycket om träning så har man sett att kolhydrater 75-0 minuter innan ett träningpassa eller tävling kan leda till en dipp i blodsockret. Dessa fynd summerades i en artikel med titeln ”The myths surrounding pre-exercise carbohydrate feeding” där författarnas resultat kan sammanfattas med följande punkter (12):
- Kolhydrater innan 75-0 minuter innan ett träningspass kan leda till lågt blodsocker, hypoglykemi
- Detta verkar ske hos vissa personer och det är samma personer det händer hos oavsett tiden inför träning
- Man har inte kunnat påvisa något samband mellan insulinkänslighet och risk för blodsockerdipp
- En dipp i blodsockret påverkar inte en persons prestationsförmåga
- Subjektiva upplevelser av lågt blodsocker visade inte något samband med faktiskt lågt blodsocker:
An interesting finding of the studies in our lab was that some individuals developed symptoms of hypoglycaemia in all conditions whereas others did not develop these symptoms. Moreover, these symptoms were often reported in the absence of true hypoglycaemia. In contrast, some subjects had extremely low plasma glucose concentration but did not report any symptoms.
För att summera när det gäller blodsocker så finns det alltså ingen evidens som talar för att det skulle var vanligt med brist på glukos i blodet för cellerna att använda som energi. Det händer dock hos vissa personer vid enstaka tillfällen att blodsockret sjunker ner under fastevärdet efter en måltid. Detta fenomen är vanligast hos smala personer med hög insulinkänslighet medan det hos överviktiga personer med sämre insulinkänslighet är ovanligt (2). Dippen kan dessutom ske även efter en proteinmåltid och även här sker det endast hos personer med hög insulinkänslighet (11).
Hos överviktiga är det snarare tvärtom, det råder överskott på glukos i blodet även 2-3 timmar efter måltiden. En liten dipp i blodsockret efter en måltid sammanfaller också väldigt sällan med det som ”i fikarummet” brukar kopplas samman med lågt blodsocker.
Brist på fria fettsyror i blodet efter en måltid
Fettcellerna hos en överviktig person fungerar inte som hos normalviktiga. Precis som i princip allting annat i våra kroppar och i vår metabolism så förekommer detta tillsammans med en övervikt. Effekten vid övervikt är dock den raka motsatsen mot den som Taubes modell för hunger förutspår. Ett utmärkande tecken för övervikt tillsammans med högt insulin och höga blodsockervärden är nämligen även en ökad mängd fria fettsyror i blodet (7, 8).
Efter en måltid ser vi också precis samma sak som när det gäller blodsocker. Normalviktiga personer tar snabbare upp fettet från maten till sina fettceller och fettfrisättning minskar samtidigt till väldigt låga nivåer (9). Hos överviktiga är upptaget försämrat och frisättningen av nya fettsyror minskar inte heller lika mycket (9). Effekten blir förhöjda nivåer av fria fettsyror i blodet direkt efter en måltid och även efterföljande timmar.
Graferna här ovanför är från en studie där man på cellnivå mätte inlagringen av fett och frisättningen av fett under sex timmar efter en måltid (10). Återigen ser vi alltså att, det i alla fall under de närmsta sex timmarna efter en måltid, inte råder någon brist på energi från fett i blodomloppet för våra celler att ta upp.
Summering
Trots högre nivåer av insulin har överviktiga personer en större mängd av både glukos och fett i blodet. Taubes snack om att det fett vi äter blir inlåst i våra fettceller och gör oss hungriga i förväg stämmer helt enkelt inte med hur verkligheten ser ut. Det är en påhittad historia. Det råder ingen faktisk brist på varken fett eller glukos i blodet hos varken normalviktiga eller överviktiga personer med insulinresistens.
Detta betyder inte att mat som ger en hög blodsockerkurva (högt GI) inte kan bidra till att göra dig fet. Generellt sett, även om det finns undantag, mättar den här typen av mat mindre än annan och risken ökar därför för att man ska äta för mycket och går upp i vikt. Övervikt i sin tur är en av, om inte den, största riskfaktorn för en väldig massa sjukdomar associerade med metabola syndromet.
Övervikt i sig, och ökade fettdepåer, tros även vara den huvudsakliga orsaken till insulinresistens oavsett hur övervikten uppstått. Det mesta tyder alltså på att det är ökad fettmassa som leder till insulinresistens, inte tvärt om (14, 15, 16, 17).
Sen finns det även en mindre underbyggd hypoteser om att den tillfälliga höjningen av blodsockret från en måltid skulle öka risken för försämring av beta-cellerna som producerar insulin (18). Man vet att högt blodsocker i längden leder till en försämring av kroppens förmåga att producera insulin, frågan är dock vilken inverkan korta höjningar har och det finns än så länge inget bra stöd för att den effekten är viktig.
Lämna ett svar till under-hundra Avbryt svar