Jag har skrivit en hel del om barfotalöpning både här och på Traningslara.se. Och i mer eller mindre alla inlägg där jag tagit upp vad som kan hända när man gör över till att springa barfota eller i så kallade minimalistiska skor likt Vibram FiveFingers så har jag inkluderat en varning.
Orsaken till varningen har varit att det som verkligen sker för många är inte alls det som man kan läsa i förskönande historier i böcker och på internet. Studier har visat att många inte förändrar sin fotisättning och med detta så kommer en stor ökning i belastning vid varje steg, Landar du på hälen, mellanfoten eller framfoten?. Detta i sig innebär med väldigt stor sannolikhet en ökad skaderisk.
Och även om du skulle vara en av dem vars löpsteg förändras per automatik så innebär inte det att du genast kommer att slippa undan skador. För när du förändrar ditt löpsteg så flyttar du belastningen till strukturer som inte är vana vid den. Rent anekdotiskt har det funnits en hel del rapporter kring stressfrakturer och liknande i foten eller underbenet men någon verklig forskning på området har saknas. Fram tills nu…
Foot Bone Marrow Edema after 10-week Transition to Minimalist Running Shoes
Medicine & Science in Sports & Exercise 22 February 2013
Ridge ST, Johnson AW, Mitchell UH, Hunter I, Robinson E, Rich Brent SE, Brown SD.
Purpose: Minimalist running shoes are becoming a more popular choice for runners in the past few years. However, there is little conclusive evidence about the advantages or disadvantages of running in these shoes. While performance benefits may exist, injury may also occur from the added stress of running without the benefit of cushioning under the foot. Bone marrow edema can be a manifestation of added stress on the foot. This study measured bone marrow edema in runners’ feet before and after a 10 week period of transitioning from traditional to minimalist running shoes. Methods: Thirty-six experienced, recreational runners underwent MRIs before and after a 10 week period. Seventeen subjects were in the control group (ran in their traditional shoes only for 10 weeks), while the other 19 were in the experimental group (gradually transitioned to VibramFiveFinger running shoes over 10 weeks). The severity of the bone marrow edema was scored on a range of 0-4 (0 = no bone marrow edema, 3 = edema in more than 50% of the length of the bone). A score of 4 represented a stress fracture. Results: Pre-training MRI scores were not statistically different between the groups. The post-training MRI scores showed that more subjects in the Vibram group (10 of 19) showed increases in bone marrow edema in at least one bone after the 10 weeks of running than in the control group (p = .009). Conclusions: Runners interested in transitioning to minimalist running shoes, such as Vibram FiveFingers should transition very slowly and gradually in order to avoid potential stress injury in the foot.
Det här är en väldigt cool studie. Frågeställningen är helt enkelt den jag tog upp i introduktionen här ovanför. Metoden de valde för att mäta hur stressen på benen förändrades hos löpare i den här studien var magnetkamera, MR. Denna metod är väldigt känslig för att mäta just den typen av stress och det går att märka av extra stress redan innan skador ger symptom.
Totalt inkluderade man 43 erfarna löpare i den här studien där 36 fullföljde hela studien. Med erfarna innebar att de sprang mellan ungefär 25-50 km varje vecka vilket får ses som en bra sträcka för motionärer.
Hälften av löparna fick ett par Vibram FiveFingers som de under 10 veckor skulle inkludera i sin egna träning för att sakta lära sig springa med dem. Det var alltså endast delar av träningen som genomfördes med ett par Vibram FiveFingers och stegringen man använde sig av var de rekommendationer som Vibram själva hade uppe på sin hemsida när studien startade.
Den stegringen bestod av följande:
- En kort löprunda på ungefär 1,5-3,5 km den första veckan
- Andra veckan skulle de springa två löprundor av den typen
- Efter detta skulle löparna sakta öka på sträckan om de upplevde att allting kändes bra
- Målet var att varje vecka ersätta ett kort löppass med skor med ett kort löppass med Vibram FiveFingers
Före och efter den här perioden genomförde man alltså MR för att undersöka deltagarnas fötter för eventuella ödem eller “stress” på benen i fötterna.
Resultatet – En massa benödem i FiveFingers-gruppen
Resultatet i den här gruppen överraskade faktiskt mig. Hela 10 av de 19 löparna som började introducera löpning med Vibram FiveFingers i sin träning hade ödem på minst ett ben i fötterna som var av grad 2 eller större.
Grad 2 enligt en MR innebär inte nödvändigtvis att personerna har ont men det är en säker markör på att benen har utsatts för en belastning som de inte kommer tåla i längden. När det gäller reda stressfrakturer så var det två deltagare i FiveFingersgruppen som hade detta enligt MR (grad 4). Det var även tre deltagare som hade grad 3 stress på minst ett av sina ben.
En annan intressant sak att notera är att kvinnorna som var med i den här studien var överrepresenterade när det gäller ökad stress enligt MR. Av de 11 löparna i den här studien som hade grad 2 eller högre var 8 stycken kvinnor. Totalt var det 15 kvinnor och 21 män som fullföljde studien som kvinnorna var alltså klart överrepresenterade när det gäller stress på benen i den här studien. Så är du kvinna och är sugen på att börja springa barfota eller i ett par minimalistiska skor likt Vibram FiveFingers bör du verkligen ta det lugnt i övergången.
Hur ont det gör säger inte allt
En sista intressant observation från den här studien var att alla de två deltagarna som verkligen hade en stressfraktur kände smärta när de sprang. Det i sig är ingen överraskning men det som är lite överraskande är att den smärta som de uppgav att de kände i början på träningen var lägre än många av de andra löparnas upplevda smärta. Även flera av de som inte hade någon skada rapporterade en större smärta vid löpning än de som hade stressfraktur.
Det fanns också löpare som hade flera grad 2 enligt MR som inte rapporterade någon större smärta när de sprang. De var alltså symptomfria trots att de uppenbarligen stressade sina ben mer än deras ben hade kapacitet att hantera och om de fortsatt kunde de mycket möjligen utvecklat stressfrakturer de med.
Slutsats – Stegra väldigt långsamt
Slutsatsen från den här studien är att det gäller att stegra träningen väldigt långsamt när man går från att springa med skor till att springa med ett par minimalistiska skor eller helt barfota. Det räcker uppenbarligen inte för många med att springa någon kortare löptur med skorna de första veckorna för att sen “köra på känsla”.
Att stegra väldigt långsamt och verkligen skriva ner hur belastningen ökar långsamt efterhand är säkerligen bättre. Gissningsvis skulle jag säga att det nog är bättre att öka belastningen i vågform där en vecka kan innebära en ökning med kanske 1 km för att sen nästa vecka gå tillbaka med 1 km igen och sen därefter öka med 1,5 km osv. Så att på lång tid ökar sträckan men tittar man bara belastningen på kortare tid kan den nuvarande veckans belastning vara lägre än förra veckans.
Uppdatering: Nu 10 dagar senare har DN skrivit en artikel om den här studien “Även barfotalöpning kan orsaka skador“.
Tjena!
Det ser ut som att du tolkade tabellen/resultaten något fel. Du skrev: “Hela 11 av de 16 löparna som började introducera löpning med Vibram FiveFingers i sin träning hade ödem på minst ett ben i fötterna som var av grad 2 eller större.”
Tabellen visar att 1 av 17 i kontrollgruppen hade skador och 10 av 19 i Vibram-gruppen hade det. Jag antar att du bara råkade knappa in fel siffror där.
/ Marek
Tack för påpekandet Marek. Jag har antagligen förväxlat 8 av de elva skadorna 11 var på kvinnor med att det var 11 skador i vibramgruppen.
Ja, jag misstänkte nått sånt. Fast nu bytte du till “10 av 16”. Det ska fortfarande vara “10 av 19”.
Du får börja skicka de här justeringarna i mejl. Det blir ju pinsamt när kommentarer som dessa ligger kvar för evigt 😉
Intressant läsning!
Är dock fundersam, hur känner man av en stressfraktur som löpare?
För ett par år sedan, när jag ännu sysslade med löpning på allvar, köpte jag ett par Vibram five fingers. Körde först två korta test pass med en dags mellanrum och efter det ett längre pass på över en timme. Definitivt inte en av de mer intelligenta sakerna ja gjort men jag överlevde. Har sen dess aldrig haft större problem att löpa med dem. Konstigt att jag aldrig haft problem.
Bra i alla fall, Keep it up! 🙂
Jag har ju tagit det _mycket_ försiktigt. Jag har inte kunnat springa alls på ett antal år, pga att jag fått ont i ländryggen. Med “barfotaskor” går det, men jag kör fortfarande efter mer än ett år bara korta sträckor, och jag är såklart noga att tänka på hur jag sätter i foten. Det skulle sannolikt hjälpt mig att ändra fotisättningen bara utan att byta skor – men de är ju så sköna (och coola). 😉
När jag började ändra mitt löpsteg för ett par år sedan studerade jag naturligtvis vad ‘man’ skrev om barfotalöpning. Då var man på olika forum ganska överens om att det bästa är att köra HELT barfota i början om man vill slippa ihållande skador. Detta kanske har ändrats sedan dess och jag misstänker att skofabrikanterna gärna vill berätta vilka skor man MÅSTE ha för att kunna springa barfota.
Skinnet under fotsulorna hos de flesta av oss är ju så tunt och fint till en början att det är stört omöjligt att springa mer än ett par hundra meter på slät asfalt. I takt med att skinnet under fötterna blir tjockare, vilket lär ta sin lilla tid, så hinner andra delar av kroppen också anpassa sig.
Då får man också omedelbar feedback på om man springer fel eftersom det gör ont direkt. Löpstilen blir alltså mera smygande än klampande.
Jag har som längst sprungit 5 km helt barfota och naturligtvis var det en speciell känsla i fötterna efter det. De var varma, på gränsen till heta, och jag hade fått vissa blåsor på tårna där man trycker ifrån. Detta är ju dock saker som går över till nästa dag.
Sista och viktigaste punkten är ju att det INTE ska kosta 1600:- att springa “barfota”.
Om du väl har en stressfraktur, alltså grad 4, så kommer du utan tvekan att ha ont. Sen själva diagnosen behövs det en röntgen eller MR för att vara helt säker på.
Benen there, done that…
Tyckte jag började försiktigt, men blev för ivrig av dels att det var så roligt och dels att jag inte kände av mina hälsenor i fivefingers som jag gör i vanliga löparskor.
Så jag var aldrig och fick en konstaterad stressfraktur inne i foten men är helt övertygad om att det var det.
Vilade ganska länge och fick börja om…ännu mer försiktigt…
Selvsagt vil det ta tid å venne seg til andre sko, en har tross alt bruk andre typer sko hele livet. Kan en da forvente noe annet enn noen innkjøringsproblemer, det betyr ikke at “barfootshoes” er noe dårligere enn tradisjonelle sko.
Urfolket har bruk sko av skinn gjennom flere tusen av år, skulle gjerne hatt slike sko (komager brukte samene om sommeren).
För att lyckas som barfotalöpare (eller eg, som löpare i minimalistiska skor) krävs att man lyssnar till sin kropp. Hälinsättningar ska göra ont, och bör undvikas. Barfotalöpning ska ge träningsverk i vader och fötter, och bör uppmuntras. Det, i min mening, största pedagogiska felet som görs är varna för för snabb övergång till barfotalöpning, då man istället bör varna för att dämpade löparskor inte bygger upp musklerna i fot och vad på samma sätt som barfotalöpning gör.
Jag springer (i vanliga fall) helt barfota och har gjort det några år. Med vanliga löparskor går benhinnorna åt helvete. När väder och underlag är oacceptabelt så springer jag i vattenskor som kostar 50 kr och är mycket mjukare och finare än dyra fivefingers. Men min rekommendation är att börja springa helt barfota om man vill testa barfotalöpningen. Då överbelastar man sig inte i första taget 😉
Men håll ögonen på vägen, jag trampade i en krossad ölflaska i höstas när det var mörkt ute. Det blev en blodig historia, och jag har inte tagit upp löpningen ordentligt igen.
Det där får du berätta för alla i Afrika som växt upp barfota och fortfarande landar på hälen. Stackarna verkar inte veta att de borde få ont när de gör det, https://traningslara.se/kenyaner-landar-oftast-pa-halen-nar-de-loper/
Jo, det borde verkligen varnas väldigt högljutt för det. För vi vet ju alla allvarliga konsekvenser på folks fotmuskler av att de inte springer barfora 🙄
Om du vill övertyga folk någonting Thomas måste du verkligen jobba på dina argument.
Helt seriöst så är frågan om det inte är en bättre idé att ta på sig ett par minimalistiska skor och medvetetet vara försiktig med stegringen istället för att riskera att trampa på något som håller en borta från löpning helt i flera månader?
I detta fallet hade det nog fått vara kängor om det inte skulle uppstått skador. Som jag skrev är det viktiga att vara observant på underlaget. Skärvorna låg mitt på trottoaren, och det fanns gatlyktor. Men jag hade ögon och tankar någon annanstans. Nu är foten läkt, men det är ju så jäkla mycket snö överallt!
Jag vill inte på något sätt predika barfotalöpning till alla, men det var när jag testade det mina problem med benhinnorna löste sig. Jag är väldigt nyfiken på vad för mekanismer som ligger bakom det hela, och jag har några hypoteser men inget än jag kan direkt konstatera att “så här är det”.
Har noen ønske om å løpe i barefootshoes må de få lov til dette, hvorfor skal en advares mot dette. Får du vondt i dine føtter finner en vel andre alternativer..
Vill folk cykla utan cykelhjälm, spela hockey utan skydd, hoppa mellan hustak 30 meter över marken mm får de också göra det. Men det är ju ändå rimligt att informera folk om riskerna innan de tar det beslutet så de vet vad de ger sig in på eller?
Jag måste säga att jag blev lite lurad av titeln på artikeln, det finns ju faktiskt andra träningsformer än löpning där man kan använda fivefingers. 😉
Hehe, det har du rätt i. Det där med titlar är väldigt svårt. Egentligen vill jag ofta använda väldigt långa meningar på titlar likt de som används på studier men det fungerar inte på internet. Google, facebook, twitter, layout och folks tålamod sätter alla gränser för titelns längd och läser man därför bara titeln blir det därför oftast bara en halv sanning.
Men jag tycker att jag brukar vara ganska tydlig med vad jag verkligen menar senare i inläggen.
Hej!
Jag är 23 år. Sedan ett år tillbaks levde jag i föreställningen om att jag inte är kapabel att löpträna några längre sträckor. Jag visste inte ens om att det fanns barfotaskor, utan jag sprang i gamla vanliga “studsiga” skor med mycket dämpning. Jag fick alltid otrooligt ont i framsida smalben efter några kilometer. Smärtan från ett löppass kunde hålla i sig i flera dagar, vilket var oerhört tråkigt och begränsande.
Men en dag fick jag nys om barfotaskor, och har löptränat med dem nu i cirka ett år. Sedan dess har jag inte känt av någon som helst smärta i framsida smalben, underbart!
Däremot när jag var inne i min “övergångsperiod” från gamla vanliga dojjor till barfotaskorna, så fick jag väldigt ont i vaderna! Kan bero på att jag var väldigt ivrig att kunna springa långa sträckor, så jag sprang ganska lång med en gång. Dum idé… I alla fall, nu har jag använt dem i cirka ett år, och nu begränsas jag inte av smärta, utan av det man borde begränsas av, kondition.
Ville bara dela med mig av min berättelse, för jag tror att det här med barfotaskor är individuellt, vissa passar det för, andra inte…
Och en fundering jag har är att innan dessa extremt dämpade skorna kom för ganska så länge sedan (80-talet?) så var väl skaderisken vid löpning lägre än vad den är idag? Vad jag har hört…
DN skriver om detta idag. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/aven-barfotalopning-kan-orsaka-skador
Intressant. Fast de hade ju kunnat plocka upp det för länge sen.
Hej,
Jag var tidig i Sverige med barfotalöpning/VFF. Satte igång redan 2008, utan någon teknisk träning i framfotalöpning, i skadepreventivt syfte (väger 100kg och är byggd som en hockeyspelare). Jag började försiktigt genom att enbart använda skorna inne på gymmet i några veckor. Sedan tog jag en 1,6km runda på lunchen vid ett tillfälle. Det tog 18 månader med kortisonsprutor,krycka, rehab och totalt avbrott i löpningen innan jag blev av med min plantar fasciit, dvs kronisk överbelastning i ett senfäste i hålfoten. Idag använder jag mina VFF mest i gymmet.
Ursäkta för att jag drar en fråga i en artikel som inte riktigt handlar om det, men men…
Har du och/eller Niklas skrivit nånting om löpning på asfalt?
Jag har letat igenom de texter du skrivit angående löpning men inte hittat så mycket.
Hur som helst så är det mycket snack om att löpning på asfalt är väldigt mycket sämre för kroppen än på mjukare underlag och det hade vart kul att läsa om forskning som gjorts på det.
//Mustermann
Nej, vi har inte skrivit något om det. Men löpning på asfalt innebär högre krafter. Ser man till total träningsdos i timmar hos konditionsidrottare så är distanslöpare som tränar på asfalt de som tränar minst. Därefter kommer orienterare, sen skidåkare, roddare, cykel och simning. Ett ganska linjärt förhållande sett till belastningen under själva träningen. Löpning har excentriska moment, absorption av kraft och dessutom hårdare underlag än orientering.
Sen finns det lite studier kring att springa på trottoarkanten har jag för mig. Dessa är ju medvetet lagda med en liten lutning för att vatten ska rinna bort. Praktiskt för de som går på trottoaren. Troligen mindre bra om man tänkt springa ett antal kilometer på den.
Intressant det här med nya/nygamla fenomen. Alltid några som blir ivriga förespråkare och andra riktigt tunga förespråkare:-)
Synd att man inte kan läsa hela artikeln och se hur undersökningen är gjord. Det står att man följt vibrams program men det låter inte så.
Här verkar de ha sprungit från början, Vibrams rekommenderar ingen löpning alls de två första veckorna, bara ha på sig skorna under 1-2 timmar per dag i sitt vanliga liv.
Sen börjar man använda dem i löpning vecka 3 och då endast 10-20% av sin vanliga löpning. Därefter öka med max 10% för varje vecka.
Se mera här: http://www.vibramfivefingers.com/education/barefoot_running_schedule.htm
Så nej, den undersökningen ger jag inte mycket ! Den bara bekräftar det som vibram själva säger, du kommer bli skadad om du kör på för hårt! Men ja, absolut, var försiktig när du börjar med barfotalöpning, följ instruktionerna från tex vibram eller andra som är kunniga. Var riktigt försiktig! men använda rätt så tror jag att de är bra. Men den som aldrig tränat ska nog inte börja med att springa med vibrams.
Jag slipper Hallux valgus med mina vibrams. Brorsan springer för första gången i sitt nästan 40-åriga liv, han har aldrig kunnat springa tidigare eftersom han fått ont i knäna.
Men..både han och jag skadade oss rejält…för vi var för ivriga i att komma igång och lät bli att lyssna på dem som kunde mer:-)
Kul att du sågar undersökningen trots att du inte läst den Jeni.
Mitt spindelsinne säger att du redan bestämt dig för hur det “ligger till” oavsett vad den skulle säga.
Tack också för din anekdot kring din och din brors löpning.
Nja…sågar sa jag nog inte men nej, jag ger inte mycket för den av det jag kunde utläsa av sammanfattningen här. Det ser ut att vara ett ganska tufft program man utsatt testgruppen för. Men det är ju refererat här att man följde det program Vibram hade för tiden för studien. Jag kommer inte exakt ihåg hur Vibrams program såg ut tidigare men den skiljer sig inte mycket från hur den ser ut idag och jag kan säga att den är mycket lugnare än det testgruppen fått köra.
-Det är en liten grupp
-Testgruppen fick springa direkt första veckan. Vibram och merrel rekommenderar att bara ha på sig skorna under på dagarna under två veckor. Andra går ännu längre. Alltså efter två veckor har man inte tagit ett löpsteg i ett rekommenderat program, tex vibram, merrel. Inte förrän efter två veckor springer du väldigt, väldigt lite.
Visst kan man fnysa åt anekdoter..men den mesta forskningen börjar med anekdoter som forskare blir nyfikna på och som de sedan gör en studie på. Förhoppningsvis en välgjord sådan. Men saker och ting kan vara sant fastän det inte finns en vetenskaplig studie. Kanske har du hört den om att det inte finns någon vetenskaplig studie som visar att fallskärmar fungerar? En välgjord vetenskaplig studie har alltid en kontrollgrupp…alltså en grupp där man inte har någon intervention som man kan jämföra mot. I en studie där man testar om fallskärmar fungerar skulle man alltså låta kontrollgruppen hoppa utan fallskärm. Ja..det är nog inte så många som skulle vilja vara med i den kontrollgruppen.
Undersökningen visar bara det man redan vet, du får skador om du kör för hårt. Det hade varit kul att se vad det blivit för resultat om man lagt in en tredje grupp som annars inte går mer än till bilen och ge dem vanliga löparskor och låta dem köra samma program som dem med barfota skor. Tror att de hade fått problem de med. Skulle vi skyllt på skorna då? eller på programmet?
Så visst har jag bestämt mig…jag tror absolut att barfotalöpning är bra för många. För den som orkar lägga den tid och det engagemang det tar att bygga upp sig innan man börjar med barfotalöpning på riktigt. Alla har inte den motivationen. Då ska man fortsätta springa som tidigare. Och funkar det och man är skadefri är ju det hur bra som helst. Men har man problem med skador och smärta så är det ju värt att prova.
Du har ju helt på egen hand valt att ignorera fakta för att du sen ska kunna säga att du inte ger mycket för studien. Som du kan läsa i både studien och i mitt inlägg här ovanför så var programmet tagit direkt från Vibrams hemsida. Trots det så hittar du på att programmet inte är från Vibrams hemsida och sen sågar du studien.
Så Göte har 100 procent rätt. Du har bestämt dig vad som är “rätt” och nu väljer du ut precis den information du tycker passar för den slutsatsen och hittar du inte den informationen så hittar du på den på egen hand.
Här har du en tanke att ta med dig. Tror du att det är möjligt att Vibram ändrat sina rekommendationer i efterhand?
Oj…vilken trevlig ton det var här…
jag har endast kommenterat att jag inte ger mycket för just ovan nämnda studie=tycker inte att den är speciellt väl utformad. Resultatet är förutsägbart med tanke på utformningen.
att jag sagt att jag har egen erfarenhet av både skador från barfotaskor för att jag gick på för fort men sedan läkning när jag gett mig tiden att gå in dem. och tror att de är bra för många.
I retur får jag kommentarer om att jag redan bestämt mig vad jag tycker, hittar på att programmet inte är vibrams, ignorerar fakta, , väljer den info jag tycker passar…förstår inte hur ni fick ihop det till det! Men..jag var visst otydlig, förlåt!
men som svar på din fråga….jag är helt övertygad om att vibram ändrat sina rekommendationer i efterhand…men inte så mycket.
Däremot verkar vi vara överens om att man ska ta det MYCKET försikigt:-)
Problemet är att din “kritik” är störtlöjlig. Tror du på allvar att forskarna ljuger om att de använt sig av Vibrams rekommendationer och hittat på något eget istället? Tror du att de hade kommit undan med det utan en stämning eller i alla fall någon form av stark offentlig kritik från Vibram?
Jag reagerade precis som Jenie när jag läste hur studien var upplagd – huruvida Merrell och Vibram rekommenderar det här träningsupplägget har jag inte den blekaste aning om, men det verkar fullkomligt vansinnigt Att lära om kroppen till barfotalöpning efter ett långt liv i skor på tio veckor, då tigger man verkligen om problem.
Jag har kört barfota i snart två år nu, och det har sina sidor, det vill jag lova… hälsenorna smärtar och träningsvärken i vaderna är magnifik efter varje löppass, men de dagar det fungerar som det skall – UNDERBART! I rättvisans namn skall jag dock säga att hälseneinflammationen var värre innan jag började köra barfota, troligen beroende på alla de miljoner tåhävningar jag gör för att stärka vaderna så att de tål den ökade belastningen som ett korrekt löpsteg kräver.
/Martin
Jacob!
Såg dig på TV4, och kom ihåg att jag varit inne och kommenterat på din sida för två år sedan… Så jag tänkte uppdatera om mina erfarenheter om barfotaträning.
Jag har fortfarande inte haft på mig skor när jag tränat på fyra år (undantaget att jag har VFF om det är för kallt på vintern, men då brukar jag inte springa). Annars kör jag gymping på Gerdahallen, GRIT och boxpass nästan varje dag – barfota.
Det jag märkt på mig själv (det behöver inte gälla alla) är att det funkar att träna barfota om man gör det alltid och ofta. Om jag inte tränar på en vecka känns det nästan som att börja om från början igen, med massor av träningsvärk i vaderna efter passen. Så detta att träna barfota ibland, det tror jag inte mycket på, faktiskt. Allt eller inget är vad som funkar för mig (å andra sidan är jag 47 – yngre människor kan säkert kosta på sig mer flexibilitet, men så är det ju med allt).
Jag vidhåller att skotillverkarnas rekommendationer att man kan löra sig springa barfota på tio vecker är nys. För mig tog det fyra år av nästan daglig träning. Om det var värt det? Utan tvekan!
tror att det är väldigt individuellt och att 10 veckor är ett riktmärke internationellt. Kan tänka mig att i länder däe du går mycket med flip-flops eller barfota ändå så kanske man har bättre uppbyggda muskler och leder…men jag spekulerar bara…har själv märkt att jag är starkare i fötter och vader när jag varit längre perioder i varmare länder där jag gått barfota i stort sett dagligen i månader.
Klart att det är individuellt.
Men skor är något väldigt beroendeframkallande, så mycket torde står klart (jag minns när jag fick mina första dämpade joggingskor – shit, vad skönt det var! Vår gympalärare lärde t.o.m oss att “landa på hälen och rulla fram på foten”). Jag vet inte om det är en skröna, men det sägs att japanerna tog kängorna från sina krigsfångar för att de inte skulle försöka fly. De menade att det var omöjligt att lära sig gå utan skor när man väl vante sig att gå med skor.
Min barfotakarriär började när jag hade en fruktansvärd dubbelsidig hälseneinflammation – när jag kom till en naprapat konstaterade han att jag “inte hade en muskel i fötterna”. Givetvis en överdrift, men jag frågade vad det berodde på. “Du har gått i alldeles för bra skor alldeles för länge”…
Som sagt, det tog mig fyra år att lära mig springa barfota hjälpligt. Jag är fortfarande inte uppe i de distanser jag kunde springa med skor, men milen hägrar. Å andra sidan har jag fått kraftigt förbättrad balans, ett lättare löpsteg och (faktiskt…) aningen grövre vader.