Ger lightläsk stroke och demens?

Då var det dags för ännu en tur kring lightläsk. Denna gång är det främst Aftonbladet och Expressen som har skrivit skräckrubriker om en ny studie som de säger visar att lightläsk tredubblar risken för flera sjukdomar. Egentligen var det bara två sjukdomar, stroke och demens, men jag antar att man kan kan skriva flera när man menar två. Det är ju korrekt även om det är sällan man säger flera i det sammanhanget.

Hur som helst så är de här rubrikerna baserade på en studie publicerad i tidskriften Stroke som faktiskt kom fram till det resultatet som tidningarna tar upp (1). Problemet är bara att studien är usel, både i utförande och i kvalitén på datan som man utgick från. Och datan som man utgår från är nästan ännu viktigare, för det spelar ingen roll hur bra metod man har efteråt om datan man samlat in är för dålig.

Äldre personer med självrapporterad data

Utgångsläget i den här studien är att man har använt data från den så kallade Framingham Heart Study. Detta är en stor studie där man följt väldigt många människor över lång tid och det har publicerats en otrolig mängd studier från den kohorten (gruppen av människor) genom åren.

I just det här fallet är det 2888 respektive 1484 av dessa personer som man har studerat för att undersöka sambandet mellan nyttjandet av olika typer av läsk och sjukdomarna stroke och demens. Även om det här är publicerat som en artikel så är det alltså i själva verket i princip två olika studier i en publikation.

Det kan låta som många personer men i sådana här sammanhang är det faktiskt väldigt få. I epidemiologiska studier där man ska titta på någonting som är relativt ovanligt under en tid så är det oftast bäst med många fler deltagare. Risken är annars att man får effektstorlekar som är större än de ska vara eller att man missar en mindre effekt som faktiskt finns där.

Ett sätt att få det att låta mer övertygande är dock om man gör som Aftonbladet gjorde i sin artikel och adderar ihop de två siffrorna och skriver att det var totalt 4372 personer med i studien. Men då ljuger man eftersom deltagarna inte var med i båda jämförelserna.

Försökspersonerna hade en medelålder på 60-63 när i strokestudien och 67-69 när man påbörjade demensstudien. Försökspersonerna fick då via olika frågeformulär ange hur de åt och drack. Vanlig läsk, lightläsk och andra typer av sockersötade drycker fanns med som olika kategorier.

Efter det så delade man in försökspersonerna i olika grupper beroende på hur mycket de drack av respektive dryck. Grupperna för alla typer av sockersötade drycker såg ut enligt följande:

  1. Mindre än en sockersötad dryck om dagen (n=634)
  2. Mellan 1-2 sockersötade drycker om dagen (n=621)
  3. Fler än 2 sockersötade drycker om dagen (n=229)

Grupperna för sockersötad läsk såg ut enligt följande:

  1. Drack aldrig läsk (n=?)
  2. Mellan 1-3 sockersötade läsk i veckan (n=?)
  3. Fler än 3 sockersötade läsk i veckan (n=?)

Och grupperna för lightläsk såg ut enligt följande:

  1. Drack aldrig lightläsk (n=683)
  2. Mellan 1-6 lightläsk i veckan (n=575)
  3. Fler än 7 lightläsk i veckan (n=225)

Det jag angett inom parantes är antalet deltagare som hamnade i respektive grupp i demensstudien. Om du summerar ihop dessa så ser du att det alla deltagarna i studien, 1484 stycken, är indelade i alla jämförelserna. Eller i alla fall när det gäller lightläsk och alla typer av sockersötade drycker.

Statistiken för indelningen med sockersötad läsk får du inte veta i studien. Man får heller inte veta vilken typ av sötningsmedel det handlar om för alla ”artificially sweetened beverages” buntas ihop.

Det är alltså inte en studie som har tittat på vanlig läsk vs lightläsk utan istället har man jämfört risken med att dricka lite eller mer av de tre olika kategorierna av drycker.

Värt att notera här är att indelningen av grupperna är olika mellan de tre olika kategorierna. Författarna säger att de gjorde indelningarna för att se till att tillräckligt många hamnade i varje kategori. Men för mig känns det väldigt godtyckliga. Varför till exempel ha drygt 200 istället för 300 i den tredje gruppen när det gäller lightläsk? En mer rimlig indelning då tycker

Ett av de största problemen med den här studien är att den förlitar sig på självrapporterad data. Jag har skrivit om problemet med självrapporterat intag av mat många gånger och det är väl kort och koncist summerat i artikeln Du kan inte lita på folk – på fullt allvar. Den här studien är endast baserat på denna typ av data när det gäller intaget av lightläsk. Det kan tyckas orättvist att hänga upp sig på det hela tiden men det här är ett stort problem i den här typen av studier. I just den här studien så verkar dessutom datan de fått vara mer ”udda” än vanligt.

Mer diabetes hos de som drack lightläsk

Ett stort varningstecken i den här studien är att bland personerna som drack lightläsk så var det hela 26 procent som hade diabetes. Det framgår inte vilken typ men med största sannolikhet är i princip alla typ 2 diabetes med något enstaka möjligt undantag.

När det gäller indelningen av deltagarna efter hur mycket sockersötad dryck de drack så var istället resultatet det omvända mot vad som är väntat. Bland de som drack fler än två sockersötade läsk varje dag var det endast 10 procent som hade diabetes medan det bland personerna som drack mindre än en läsk om dagen var 18 procent som hade diabetes.

Det här säger någonting redan här. Detta är precis tvärt emot vad annan epidemiologisk forskning har visat och det är också tvärt emot vad experimentella studier på lightläsk och sockersötad läsk har visat. Sockersötade drycker är en av de mest betydande riskfaktorerna i kosten som man känner till när det gäller ökad risk för typ 2 diabetes (2). Ändå är det alltså de som dricker mest som har minst diabetes här.

Här kan vi alltså välja att tro att deltagarnas fysiologi på något vis skiljer sig från andra människors och att deras vanor har haft motsatt effekt mot vad man trott sen tidigare. Eller så kan vi istället anta att personerna som dricker lightläsk i den här studien är personer som har börjat dricka lightläsk eftersom deras hälsa varit sämre. Det är med andra ord mest sannolikt personer som dricker lightläsk till sin hamburgare med pommes som Trump så fint exemplifierar här ovanför.

Det här sambandet fanns också när det gäller studien på stroke även om den inte var lika uttalad. Där var det 22 procent i gruppen som drack mest lightläsk som hade diabetes och 8 procent i gruppen som drack mest läsk.

Diabetes är en riskfaktor både för stroke och demens och man försökte givetvis att korrigera för det här i studiens resultat senare men med så här stora skillnader så finns det säkert andra saker som också har skiljt försöksgrupperna åt som man inte har korrigerat för. Hur som helst så låt oss nu titta på resultatet för det är här där man verkligen börjar klia sig i nacken och undra vad det är som forskarna verkligen har hållit på med.

96+48 signifikanstest utan någon korrigering – WTF!?

Det som är mest anmärkningsvärt med metoden i den här studien är att man har lyckats med konststycket att utföra hela 96 olika signifikanstest bara i själva huvudartikeln och sen adderar man till ytterligare 48 stycken i appendix. Det här är inte på något vis förbjudet, man får naturligtvis göra så, men problemet är att forskarna i den här studien har gjort det utan någon typ av korrigering för multipla test. När man gör på det viset är man helt ärligt helt ute och cyklar.

Tyvärr är det ganska svårt att förklara varför det blir fel när man göra många signifikanstest utan att ändra på sitt så kallade p-värde men den här videon gör att ganska bra jobb.

Det handlar i korthet om att ju fler tester du gör desto större blir risken att du kommer hitta resultat som är signifikanta av ren slump. När man gör så otroligt många test som man har gjort i den här studien så vet vi helt enkelt inte vilka resultat vi kan lita på.

Det blir mer förvirrande

Egentligen räcker det jag beskrivit här ovan för att man inte ska ta den här studien på särskilt stort allvar. Det är uppenbart att försökspersonerna inte representerar den normala befolkningen och forskarna har klantat sig med statistiken. Dessutom finns det ju ingen förklaring alls rent fysiologiskt till varför deras resultat skulle stämma.

Det finns dock mer som får en att fundera kring resultaten i den här studien. Tittar man till exempel på risken för stroke så ser man en trend mot att risken är som lägst för de som dricker mest sockersötad läsk. Det är ingen signifikant skillnad här men procentuellt är det ändå 11-18 procent efter minimal korrigering för tidigare riskfaktorer. Därefter minskar risken ytterligare ner mot hela 31-39 procent lägre risk efter att man har korrigerat för tidigare sjukdomar likt då diabetes.
Kom ihåg här att det är samma personer som är med i den här jämförelsen som det är i jämförelsen med lightdryck. Så det är alltså den självrapporterade datan från dessa försökspersoner som får resultatet att visa på en trend mot att mer sockersötad dryck ger lägre risk för stroke.

För deltagarna som dricker 0-3 sockersötade läsk i veckan är dock trenden istället mot en högre risk. Inte signifikant här med men jag undrar ju ändå vilken indata som ger den här typen av trender. Datan påstår alltså att om du dricker 0-3 läsk i veckan så finns där en trend mot ökad risk som sen vänder mot en minskad risk om du istället dricker mer än 3 läsk i veckan.

Risken för stroke beroende på läskintag
Risken för stroke beroende på läskintag i studien. Inga resultat är signifikanta men trenden är mot att risken minskar med det högsta intaget medan gruppen som dricker 0-3 burkar är i högre risk.

När det gäller indelningen efter lightläsk så blir datan nästan ännu klurigare att förstå. Här finns visserligen en tendens till verklig doseffekt men den är liten. Det verkar alltså inte spela någon större roll om försökspersonerna druckit lightläsk varje dag eller några gånger i veckan, de är mer eller mindre körda oavsett.

Forskarna har även delat in försökspersonerna i två olika tabeller utifrån något som de kallar för ”recent intake” och ”cumulative intake” där de i andra gruppen har försökt uppskatta hur mycket försökspersonerna har druckit lightläsk över en längre tid. Detta gjorde man med hjälp av ytterligare ett frågeformulär som utfördes ännu tidigare på samma försökspersoner.

Det är här du har det mest anmärkningsvärda resultatet i studien för stroke. För när forskarna nämligen tittar på alla typer av stroke, justerar för tidiga sjukdomar, ålder, kön, kaloriintag med mera och använder sig av det kumulativa intaget så är inte längre effekten signifikant. De har alltså inte ens visat på ett signifikant samband i studien när de tittar på långsiktigt intag av lightläsk och korrigerat för kända sjukdomar och annat.

När forskarna däremot tittar på deras mer nuvarande intag så var däremot risken för stroke signifikant. Återigen är vi alltså tillbaka till den här frågan om vad som orsakar vad. Du kan ju här välja att tro att lightläsk är farligt på kort sikt men sen inte blir lika farligt på lång sikt eller så kan du välja att tro att fler människor som redan är metabolt sjuka väljer att dricka lightläsk istället för sockersötad läsk.

Även om du vill välja att titta på trender här, vilket jag ju gjorde ovanför, så verkar det ju också som att den faktiska effekten minskar något ju längre man dricker lightläsk vilket är ”konstigt”.

Du kan se resultaten själv i tabellen här under. De resultat som inte är signifikanta har jag markerat ut.

Resultatet i studien som tittat på lightläsk och stroke
Resultatet i studien som tittat på lightläsk och stroke. När man tittade på intaget av lightläsk över tid och alla typer av stroke så var risken inte signifikant men tittade man på mer aktuella intaget så var den signifikant.

Som du kan se är det också många värden som anges som p=0,01 vilket jag först tolkade som en avrundning men det är det troligen inte då där finns med både ett värde på 0,005 och ett på 0,002. Det här är intressant med tanke på det jag skrev ovan med multipla signifikanstester. Vi kan helt enkelt inte lita på att resultaten verkligen är signifikanta här även om några troligen är det, rent statistiskt.

För demensstudien blir det magplask

När det gäller datan för demens så blir det ännu svårare att försöka förstå datan. För det första är datan inte signifikant alls när man väl korrigerat för diabetes och andra sjukdomar oavsett dosen. Detta är givetvis någonting som verkligen skulle ha kommit ut med alla artiklarna i media.

En korrekt rubrik hade då varit att personer som redan dricker lightläsk och är metabolt sjuka får oftare demens jämfört med personer som inte dricker lightläsk och är metabolt friska. Här under har du de faktiska resultaten där alltså modell 3 är den modell där man tog hänsyn till tidigare sjukdomar.

Risken för demens när man dricker lightläsk
Risken för demens när man dricker lightläsk enligt studien. När man korrigerade för tidigare sjukdomar så fanns där inga signifikanta skillnader.

Även här dyker den konstiga trenden upp som antyder arr sockersötade drycker skyddar mot demens. Särskilt när man tittar på det kumulativa intaget av sockersötade drycker så är det här påtagligt då mer än två sockersötade drycker om dagen visar på en icke-signifikant riskminskning med 39 procent för demens medan 1-2 sockersötade drycker om dagen bara minskar risken med 14 procent. Detta är alltså efter det att man har korrigerat för eventuella sjukdomar.

Summering

Det här är en underlig studie. Det roliga är att när man har rapporterat om den här studien så har man betonat att lightläsk är kopplat till en massa dåliga saker. Samtidigt säger man att man inte fann samma samband för sockersötad läsk eller sockersötade drycker fast här väljer man att säga att man inte ska lita på det resultatet och att det finns andra studier som har visat att sockersötade drycker är dåligt. Exakt så här formulerade Aftonbladet det i sin artikel:

Det sambandet gick inte att dra med vanligt sötade drycker. Men det resultatet ska tolkas med försiktighet då studien bygger på ett frågeformulär.

Det är ju dock EXAKT samma data och försökspersoner som i den här studien visar att sockersötade drycker inte är någon fara som visar att lightdryck skulle vara farligt.

Man kan liksom inte bara välja vad man vill tycka om med datan man har. Antingen säger man att datan är skit (alternativt inte representativ) eftersom den inte kan visar på ett samband som flera tidigare studier har visat eller så säger man att datan är bra och då måste man motivera varför detta resultat ska vara mer tillförlitligt än tidigare studier och så friskriver vi sockersötade drycker som riskfaktor för stroke och demens och hissar upp lightläsk istället.

Nu har man istället valt att ”gilla” en viss del av resultatet och samtidigt säga att en annan del är dåligt eller fel och att man inte ska lita på det. Det är trams!

Sanningen är att det här helt enkelt är en dålig studie. Datan som de samlat in verkar vara underlig och deras statistiska metoder håller inte måttet. Tyvärr är det ju oftast de här studierna som får rubriker i media. Jag har skrivit om det här tidigare. Media rapporterar oftare om studier med sämst evidensvärde och dessutom väljer de de sämre studierna av de med minst tillförlitlig metod, Allt som är fel med dagens journalistik kring vetenskap. Det här är bara ytterligare ett sådan exempel.

Ger då sötningsmedel eller lightläsk en ökad risk för stroke och demens? Den här studien ger inget stöd för det enligt mig. Där finns ingen bra förklaringsmodell för det och de faktiska interventionsstudierna som finns visar istället att sockersötade drycker försämrar riskfaktorerna medan lightläsk inte gör det.

10 svar på “Skit in ger skit ut – om lightläsk, stroke och demens”
  1. ”Imitation sweeteners such as aspartame and glutamate are neurotransmitters that excite the nerve cells of the inner ears, increasing your chances for developing tinnitus. When you drink diet soda or add Splenda to your coffee, your neurons become overactive and eventually die out, resulting in damage to your nervous system.
    Aspartame, along with Glutamate, is an excitatory neuro-transmitter in the brain. It causes neurons to fire repeatedly until they become depleted and die. This causes untold damage to the nervous system and can lead to neuro-degenerative conditions including tinnitus.”
    Om det ligger någon sanning i det mainstream-media påstår så tippar jag på att det beror på sötningsmedels excitatoriska egenskaper. Om sötningsmedel kan framkalla tinnitus kan det nog även ge upphov till stroke och demens.

  2. Tack för att du förklarar så jäkla bra, tydligt och pedagogiskt

  3. Anna: Om sötningsmedel kan framkalla tinnitus kan det nog även ge upphov till stroke och demens.

    Sötningsmedel kan inte ge tinnitus. Och den texten du citerade är trams. Vi har inte ens aspartam i kroppen så det kommer inte att påverka någonting direkt i hjärnan. Det enda som skulle kunna påverka är smakens effekt på olika sensorer alternativt nedbrytningsprodukterna från aspartam har någon inverkan. Inget av det är särskilt sannolikt

  4. Jag har läst om studien och drar ungefär samma slutsatser som du gör. Tack för att du skriver ett rejält inlägg om det hela!

  5. Tack för intressant läsning som vanligt!
    Galet att kvällstidningarna bara väljer att skriva det som säljer och skrämmer folk hela tiden.

  6. Anna:
    ”Imitation sweeteners such as aspartame and glutamate are neurotransmitters that excite the nerve cells of the inner ears, increasing your chances for developing tinnitus. When you drink diet soda or add Splenda to your coffee, your neurons become overactive and eventually die out, resulting in damage to your nervous system.
    Aspartame, along with Glutamate, is an excitatory neuro-transmitter in the brain. It causes neurons to fire repeatedly until they become depleted and die. This causes untold damage to the nervous system and can lead to neuro-degenerative conditions including tinnitus.”
    Om det ligger någon sanning i det mainstream-media påstår så tippar jag på att det beror på sötningsmedels excitatoriska egenskaper. Om sötningsmedel kan framkalla tinnitus kan det nog även ge upphov till stroke och demens.

    Anna:
    ”Imitation sweeteners such as aspartame and glutamate are neurotransmitters that excite the nerve cells of the inner ears, increasing your chances for developing tinnitus. When you drink diet soda or add Splenda to your coffee, your neurons become overactive and eventually die out, resulting in damage to your nervous system.
    Aspartame, along with Glutamate, is an excitatory neuro-transmitter in the brain. It causes neurons to fire repeatedly until they become depleted and die. This causes untold damage to the nervous system and can lead to neuro-degenerative conditions including tinnitus.”
    Om det ligger någon sanning i det mainstream-media påstår så tippar jag på att det beror på sötningsmedels excitatoriska egenskaper. Om sötningsmedel kan framkalla tinnitus kan det nog även ge upphov till stroke och demens.

    Det är nog bäst att du helt enkelt helt slutar att äta protein för protein innehåller glutamat-syra och nedbrytningsprodukterna från aspartam (fenylalanin), sen bör du även sluta äta frukt för det innehåller metanol – en annan nedbrytningsprodukt av aspartam.
    Vi får se hur länge du överlever utan protein dock.
    Det har gått 20 år nu och ingen har hittat bra data på att light-drycker i dagens utförande skulle vara farliga. KAN VI LÄGGA NER DEN HÄR JÄVLA SKITEN NU? Det är så jävla tröttsamt med samma jävla rubriker i 20 jävla år.
    Det finns bättre saker att forska på.

  7. ”En mer rimlig indelning då tycker” känns som om meningen inte är avslutad? Eller är det bara ”jag” som fattas? Eller är det bara fel då jag ser på telefonen?

  8. Maximilian: Det är nog bäst att du helt enkelt helt slutar att äta protein för protein innehåller glutamat-syra och nedbrytningsprodukterna från aspartam (fenylalanin), sen bör du även sluta äta frukt för det innehåller metanol – en annan nedbrytningsprodukt av aspartam.
    Vi får se hur länge du överlever utan protein dock.

    Den här förklarar det hela bra och tydligt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *