Deltagarna i studien hade alla bra kondition och var vana cyklister

Av en slump kom jag in på en riktigt läsvärd och kul blogg häromdagen, en riktig atlet vid namn Henrik Andersson som kallar sig ”Compositemannen” (kolla gärna in bloggen här). Henrik är mountainbikecyklist men verkar hålla på med flera olika typer av hård konditionsträning. Jag cyklar själv mycket mountainbike men är helt novis på det så Henriks blogg kommer jag fortsätta läsa och kan rekommendera till alla som intresserar sig om mountainbike och hård träning i allmänhet.
Det inlägg jag kom att intressera mig över extra mycket, och även kommenterade, var en liten ”recension” som Henrik gjorde av olika sadlar. Du kan läsa inlägget här, det är väldigt kort men i alla fall läsvärt för den cykelintresserade. Där finns en sadel som är specialutvecklad för att ge ökad blodgenomströmning hos cyklistens ”nedre regioner”, alltså mindre belastning på könsorgan helt enkelt.
Det här är något som intresserar mig mycket och tänkte därför skriva lite om. Faktum är att just cykling på en hög nivå kopplats till ökad risk för nedatt sexuell förmåga och t.o.m. sterilitet.

Cykling och sexuell förmåga

Det finns mycket forskning om cykelträningens inverkan på cyklistens sexuella förmåga. Det gäller både kvinnor och män men framför allt män. Man tror det har att göra med friktionen från sadeln, otillräcklig blodgenomströmning och den värmen som uppstår runt ens genitalier. En ständig press vid en hård sadel som anstränger nerver och alltså kan få negativa konsekvenser med tiden.
En reviewartikel som publicerades 2009 beskriver den vetenskapliga litteraturen gällande erektil dysfunktion och cykling på hög nivå där man problematiserar paradoxen med en så skonsam och bra träningsform i förhållande till de potentiella riskerna för sexuell förmåga (1).
En metastudie med totalt 63 inkluderade studierna visade att avdomningar i de nedre regionerna, nedsatt impotens och t.o.m. infertilitet förekommer bland cyklister på olika nivåer och med olika primär cykelform (t.ex. landsvägscyklister kontra mountainbikecyklister) (2). Bl.a. refereras det till en studie från 2001 med 100 cyklister, där samtliga översteg en veckostistans på 400 km, som dels testades exprimentellt och även intervjuades om eventuella upplevelser. Det visadesig att  hos 70% av deltagarna hämmades blodcirkulation i könsdelarna, 61% rapporterade ’genital numbness’ och 16% rapporterade nedsatt erektionskapacitet (3). Där testades även stående cykling vilket inte gav samma tryck på genitalierna och forskarna rekommenderar cyklister att under sina pass ta pauser och eventuellt minska distanserna ur just den här synpunkten.
Mycket av evidensen är av anekdotisk karaktär med cyklister på olika nivå som själva berättar om sina upplevelser och artikeln från European Urology tar upp flera olika studier, en läsvärd artikel för den intresserade.

Bicycle riding, the most popular means of transportation, recreation, fitness and sports among millions of people of all ages is also a common source of acute traumatic injuries as well as overuse injuries, many of them directly affect the genitourinary tract causing genital numbness, ED, priapism, infertility, hematuria and influence serum PSA levels. Urologists should thus be aware that bicycling is a possible and not an infrequent cause of a variety of such urological and andrological disorders. Nevertheless, bicycling is also an ideal form of aerobic non-impact exercise with established cardiovascular protective effects and beneficial influence on the risk of hypertension, diabetes and stroke which may outweigh its hazards. (2)

Cancerrisk och infertilitet

Nog för att genitala bekymmer är nog så jobbigt så har man dessutom funnit en ökad risk för testikelcancer bland cyklister och även total infertilitet. Alltså inte ”bara” avdomningar i könsregioner och nedsatt sexuell förmåga utan direkt infertilitet.  2002 en reviewartikel med titeln ”Great balls of fire and the vicious cycle: A study of the effects of cycling on male fertility” ( den coolaste titeln på en vetenskaplig artikel EVER! 😀 ) och lyfte fram risker som man sett i studier (4).
Den ökade risken för testikelcancer diskuteras bl.a. utifrån en studie som undersökte hur cancerprevalens kan ha samband med olika trauma från sportaktiviteter och där både hästridning och cykling korrelerade med ökad risk. Här tror man både den mekaniska skadan men även kemikalier i sadelns läder kan vara riskfaktorer (5). Dessutom verkar cykling på elitnivå bidra till ökat cirkulerande halter av hormonet IGF-1, ett hormon som gynnar celltillväxt (bl.a. i musklerna) och tros ha ett samband med ökad cancerrisk hos människor (6).
Det mest kända fallet av testikelcancer vi sett är när en av världens främsta cyklister, amerikanen Lance Armstrong, fick diagnosen i oktober 1996. Armstrong ansågs ha en 50%-ig chans till överlevnad och gjorde i slutet av 90-talet mirakulös comeback för att sedan inom en kort period åter tävla i den absoluta världseliten.
Den onormala värmeproduktionen i kombination med trycket på könsdelarna kan leda till en ogynnsam miljö för spermierna och orsaka testikelatrofi. De vadderade tighta cykelbyxorna spelar också roll här och påverkar ytterligare. När man i en studie undersökte antal spermier hos olika elitidrottare in uthållighetsidrott kunde man observera lägre mängd hos cyklister än de andra idrotterna samt att det var mer påtagligt under tävlingssäsong än under försäsong inom gruppen (7). En studie från 2004 jämförde 10 stycken inaktiva män med 10 cyklister och analyserade spermavolym, antal spermier, spermiernas rörlighet (mobility), deras livskraft (viability) samt dess morfologi. I just den här studien sågs inga skillnader i de fyra förstnämnda mätpunkterna men däremot kunde man observera en förändrad spermiemorfologi hos cyklisterna (8).

Lämplig sadel

Specialdesignad för att skona de nedre regionerna hos landsvägscyklisten. Sadeln är från märket Specialized.

Jag fann en intressant artikel på Center for Disease Control and Preventions vetenskapsblogg där man beskriver hur en sadel bör utformas för att minimera riskerna (läs artikeln här). Där går författarna igenom några studier på specialdesignade sadlar med syfte att lägga mer vikt på sittbenen och mindre vikt på ens könsdelar när man sitter i en aerodynamisk framåtlutat hållning på cykeln. Alltså den typen av specialutformade sadlar som Henrik visat i sitt blogginlägg som jag länkade till högre upp i texten. Gällande olika sadlars påverkan på olika tryckpunkter och fysiologiska följder av sexuell karaktär finn en hel del studier och ett par kan du som sagt hitta i den länkade artikeln. Den är bra och lättläst så därför föreslår jag att du läser den om du är intresserad.

Slutord

Det här är ett intressant ämne med tanke på hur bra cykling är som motionsform och hur skonsamt cykling trots allt är mot knän, höfter, smalben etc. jämfört med löpning. Få tänker nog på såna här saker när skaderisker inom idrotter diskuteras. Jag tycker definitivt inte att den som cyklar på motionsnivå bör oroa sig men ju mer man ökar sin dos desto mer tjänar man nog på att välja lämpliga sadlar i alla fall.
För egen del blir det mer och mer cykling och jag inledde mountainbikesäsongen förra helgen. Det är en grymt kul sport och en bra träningsform. Jag hoppas det här inlägget har varit intressant och jag hoppas att jag inte sabbat alla mina möjligheter att i framtiden få en tjej 😀
/Nicklas
1. Brant WO et al. Does bicycling contribute to erectile dysfunction? Examining the evidence. Phys Sportsmed. 2009 Apr;37(1):44-53.
2. Leibovitch I and Mor Y.The vicious cycling: bicycling related urogenital disorders.Eur Urol. 2005 Mar;47(3):277-86; discussion 286-7. Epub 2004 Dec 30.
3. Sommer F et al. Impotence and genital numbness in cyclists. Int J Sports Med. 2001 Aug;22(6):410-3.
4. Southorn T. Great balls of fire and the vicious cycle: a study of the effects of cycling on male fertility. J Fam Plann Reprod Health Care. 2002 Oct;28(4):211-3.
5. Coldman AJ et al. Br J Cancer. Sports activities and risk of testicular cancer. 1982 Nov;46(5):749-56.
6. Chicharro JL et al. Effects of an endurance cycling competition on resting serum insulin-like growth factor I (IGF-I) and its binding proteins IGFBP-1 and IGFBP-3. Br J Sports Med 2001;35:303–307.
7. Lucía A et al. Reproductive function in male endurance athletes: sperm analysis and hormonal profile. J Appl Physiol. 1996 Dec;81(6):2627-36.
8. Gebreegziabher Y et al. Sperm characteristics of endurance trained cyclists. Int J Sports Med. 2004 May;25(4):247-51.

17 svar på “Regelbunden hård cykelträning – risk för sterilitet och impotens?”
  1. Jag har själv funderat kring detta då jag under perioder cyklar cirka 1h om dagen. Pga knäskada så har jag ingen möjlighet att springa/promenera och då är cykling ett fantastiskt redskap för att hålla sig hyfsat i form. Frågan är hur mycket man ”vågar” cykla och utan att behöva oroa?

  2. Stefan:

    Jag har själv funderat kring detta då jag under perioder cyklar cirka 1h om dagen. Pga knäskada så har jag ingen möjlighet att springa/promenera och då är cykling ett fantastiskt redskap för att hålla sig hyfsat i form. Frågan är hur mycket man ”vågar” cykla och utan att behöva oroa?

    Hur stor risken är kan man dessvärre inte säga vare sig det gäller nedsatt impotens eller så allvarliga saker som cancer. Det är ju alltid fråga om samverkande faktorer och genetik.
    Jag gillar din blogg för övrigt, tack för länken där!
    /Nicklas

  3. Hur blir det med dessa risker när de slutas att cyklas? Går allt tillbaka till normalt igen efter några månader, eller är det permanenta grejer vi snackar om?
    Gillar verkligen er blogg, creds till er!

  4. Tjena Martin!
    Om du får prostatacancer så kan jag lova dig att det inte försvinner bara för att du sluta cykla. Vissa av effekterna går säkert tillbaka medan andra ligger kvar med andra ord. Det är ingen som vet vilken ”dos” av cykling som ger problem och det beror säkert på en väldig massa andra faktorer så det är bara att känna till riskerna och sen får man bestämma sig själv vad man prioriterar. Väldigt svårt med så lite information jag vet, men det är så mycket vi vet just nu…
    Själv köpte jag en cykel i Söndes efter det att Nicklas publicerade detta inlägg 😉

  5. Martin:

    Hur blir det med dessa risker när de slutas att cyklas? Går allt tillbaka till normalt igen efter några månader, eller är det permanenta grejer vi snackar om?

    Gillar verkligen er blogg, creds till er!

    Hej Martin!
    Jacob gav ett bra svar men jag svarar även jag. Den ”skada” du utsätter dig för har ju skett helt enkelt. Det är inget som blir ogjort. Vad gäller problem med avdomningar och akuta potensbesvär kanske det kan vara mer reversilbelt men inte i övrigt är jag rädd.
    Ett extremt exempel som givetvis inte är likvärdigt ur risksynpunkt men som ändå kan visa på min poäng är ju rökning. Rökning ökar risken för lungcancer och slutar du röka är det ju bra men rökningens skadeverkan från tidigare försvinner inte.

    Guddi:

    Själv köpte jag en cykel i Söndes efter det att Nicklas publicerade detta inlägg ;)

    Ja för egen del är det nästan cykling för hela slanten nu. Tävling i sommar? 😀
    /Nicklas

  6. Tackar för de bra svaren. Ja det är ju en prioriteringsfråga. Att se Europa från en cykelsadel och få bra motion under mindre resor, och samtidigt riskera att inte få barn i framtiden 😉

  7. Grym artikel!
    Köpte min första racer förra året och laddade inför Vätternrundan! När rundan var avklarad (13 timmar aktiv och 3 timmar vila senare) så hade jag minst sagt domningar i kroppen på två ställen…eller tre beroende på hur man ser det.
    1. Händerna, man sitter och lägger vikten mot styret under lång tid. Hade vadderade cykelhandskar men det underlättade mest mot skavsåren. 3 dagar efter målgång hade det släppt och händerna funkade normalt igen.
    2. Könsorganet! Under loppet så stannade man några gånger och kissade. Vid dessa gånger, främst efter Jönköping när man suttit en stund på cykeln, så såg jag bara att det strålade, kände inget eller att jag ens höll i den. Efter målgång så tog det 4 dagar innan jag åter hade känseln fullt ut tillbaka. Tur man är singel då det var 4 dagar utan erektion what so ever! Iofs rätt gött att vakna utan morgonstånd! haha
    Nu är jag bara en glad motionär när det kommer till cykling så jag kör inte många mil i månaden, men man får sig en tankeställare om det inte vore värt att köpa en riktig sadel ändå…bara för att!

  8. Daniel:

    Grym artikel!

    Köpte min första racer förra året och laddade inför Vätternrundan! När rundan var avklarad (13 timmar aktiv och 3 timmar vila senare) så hade jag minst sagt domningar i kroppen på två ställen…eller tre beroende på hur man ser det.

    1. Händerna, man sitter och lägger vikten mot styret under lång tid. Hade vadderade cykelhandskar men det underlättade mest mot skavsåren. 3 dagar efter målgång hade det släppt och händerna funkade normalt igen.

    2. Könsorganet! Under loppet så stannade man några gånger och kissade. Vid dessa gånger, främst efter Jönköping när man suttit en stund på cykeln, så såg jag bara att det strålade, kände inget eller att jag ens höll i den. Efter målgång så tog det 4 dagar innan jag åter hade känseln fullt ut tillbaka. Tur man är singel då det var 4 dagar utan erektion what so ever! Iofs rätt gött att vakna utan morgonstånd! haha

    Nu är jag bara en glad motionär när det kommer till cykling så jag kör inte många mil i månaden, men man får sig en tankeställare om det inte vore värt att köpa en riktig sadel ändå…bara för att!

    Ojoj, det var ingen nådig berättelse! 😀
    Men domningar i fötterna då? Efter långa cykelpass, särskilt när det är kallt, tappar jag känseln helt i fötterna. SPD-SL skor är ju totalt stumma. Mina MTB-skor är ju inte lika hårda och mer formbara så där är ju rörelsefriheten för fötterna större. Skulle bli svårt att springa i skogen annars. 😉
    Jag kan tänka mig att de impotenta dagarna var oroande. 😀
    /Nicklas

  9. Nicklas:
    Ojoj, det var ingen nådig berättelse!
    Men domningar i fötterna då? Efter långa cykelpass, särskilt när det är kallt, tappar jag känseln helt i fötterna. SPD-SL skor är ju totalt stumma. Mina MTB-skor är ju inte lika hårda och mer formbara så där är ju rörelsefriheten för fötterna större. Skulle bli svårt att springa i skogen annars.
    Jag kan tänka mig att de impotenta dagarna var oroande.
    /Nicklas

    Nu kan en del av mina efterdyningar bero lite på att jag hade för lite mil i benen innan loppet! Köpte cykel för 14.000:- och la nog fasen 20.000:- på kläder och tillbehör den sista tiden innan loppet så det tog en stund innan jag hade samlat på mig alla kläder så det blev lite sisådär med träning under kalla och regniga dagar i början.
    Fötterna hade jag inga problem med, jag använde först traditionella Spinning/MTB skor med dess pedaler men köpte till slut riktiga Look pedaler och andra stelare skor att ha till racern nån månad innan loppet.
    Det enda som var lite jobbigt för fötterna var skoöverdraget jag köpte billigt på Biltema, dessa fastnade i pedalen och gjorde att det nästan inte gick att få loss skon från pedalen…ledde till 3 vurpor vid stoppen och till slut var jag arg som ett bi så då flög dom ut i skogen. Där fick jag några mil då det var kallt, blött, och jag kände lite lätta domningar i fötterna tills jag kom till Jönköping och drog på mig dubbla par strumpor som var torra och efter det hade jag inga känningar i fötterna mer.
    Men jag är inte avskrämd! Skulle kört i år med men platserna tog ju slut sjukt fort!
    / Daniel

  10. Daniel:
    Ja där ser man hur det kan gå. Inte för att jag vill totalruinera dig men har du inga planer på MTB?
    Jag är ju helt oseriös med cyklingen som sådan och kör därför bara MTB oavsett om jag vill cykla i skogen eller på landsväg. Cyklar jag på landsväg och blir sugen på ett avstick på en grusväg eller skogsstig så vill jag kunna göra det helt enkelt. SÅ det är en annan frihet med MTB:n.
    Min racer står på trinern framför TV:n och får bara svettiga intervallpass i studentlyan numera. 😀

  11. Tanke på att cykla MTB som träningsform har väl funnits men det får ligga på is lite då jag gillar att ge mig ut med racern och den friheten det är att ligga och tugga några mil efter vägarna. Trots eventuella domningar 😉
    Men vem vet vad framtiden och ekonomin tillåter, behöver byta ut min slit och släng MTB mot nånting bättre snart då den håller på att trilla ihop så det kanske blir en att kunna träna i skogen med.
    Än så länge har det dock inte blivit nåt cyklande annat än på spinningcyklarna på gymmet då jag i slutet på mars gick LesMills RPM utbildning som jag nu jobbar med, på tisdag ska jag köra första passet själv och i helgen ska jag köra ett genrep inför detta. Men så fort jag är klar och kommit igång och kör egna klasser så ska racern ut för att träna inför Butlers Triathlon här i Trollhättan. 300m simning, 45km cykling, och sen 13km löpning i extremt kuperad terräng. Lagtävling med 5pers i varje lag och man måste hålla ihop laget hela tävlingen igenom. Där har man en utmaning som heter duga…

  12. Jag har också upplevt problem med domningar i de nedre regionerna och för min del hjälpte det med att byta sadel. Dock behövde jag inte någon specialdesignad sadel som den ovan men ändå en sadel där det finns en liten fåra i mitten. Mitt intryck är att det är när mellangården kommer i kläm som domningar uppstår.

  13. Skoj att bli länkad till i en artikel här.
    Sadlar är ett helvete, oftast är de ju designade för 50 kgs Italienare med samma bäckenmått som jag hade när jag var tolv, en kombination med orsak och verkan som jag efter 17 års cyklande äntligen har förstått. Det råder i min värld inga som helst tvivel om att rätt bredd är det viktigaste hos en sadel, utskärningar osv är bra men är ju helt oviktiga om allt tryck ändå hamnar just där och inte på hårvaran (ben). För mig är det även så att den måste vara bred på rätt ställe annars får jag andra åkommor som muskelfästen på insida lår mm som inflammeras. Faktum är att det för några år sedan gick så långt att min käre läkare rekommenderade mig att sluta cykla för att jag hade dragit på mig ”kronisk prostatit” med efterföljande urinvägsinfektioner mm. Jag kunde inte sitta på en sadel oavsett storlek eller form. Men, det lustiga var att jag efter en skidtur råkade stretcha insida lår mer noggrannt och kände en sockerdrickalik känsla i hela underlivet / ljumskarna. Detta var alltså under den tiden jag var ”sjuk” men mha stretchingen så släppte mina symptom och den ”kroniska prostatiten” försvann, helt. Det var alltså inflammationer, eller nåt som kommit i kläm, orsakade av en felaktig sadel som ledde till något som en läkare vill sjukskriva mig i 6 veckor för. När jag sedan sa att jag var frisk tack vare stretching så lyssnade han naturligtvis inte. Tänk om fler med samma problem bara behöver stretcha och / eller byta sadel?

  14. Jag hade också problem med domningar, vilket var riktigt obehagligt några gånger då jag tappade känseln helt och hållet i ”paketet” under över en veckas tid. Jag köpte ett gäng olika sadlar och testade mig fram, och det som funkar helt underbart bra för mig är det relativt okända märket Selle SMP från italien. http://www.sellesmp.com/en/default.htm Dom har en mängd olika modeller med olika mycket padding och olika bredder.
    Jag har nu tre sadlar från dem och problemen har upphört helt och hållet. Har inte hittat någon ÅF i sverige, så handla via ebay eller chainreactioncycles.

  15. Men för tjejer då? Nu har det ju snackats väldigt mycket här om vilka konsekvenser sadeln kan ge för killar. Jag cyklar också och har kanske inte ett lika stort problem, men det känns när man suttit på en sadel i några timmar om dagen. Visst drabbas inte tjejer av prostatacanser, men är det någonting annat som skulle kunna hända? Så att man bör vara lite försiktig, nu när jag läser detta börjar jag ju fundera.. Annars kan jag kanske tänka mig, som han med bloggen skrev om, att det möjligtvis är behagligare med en bredare sadel, då tjejer generellt sett har större rumpa/bredare höfter än killar?
    Jag får för övrigt alltid domningar i fötterna, och då endast i halva foten, alltså lilltå + tån bredvid och längs med hela yttersidan. Tycker att detta känns skumt och har länge funderat på vad man gör åt detta…?

  16. Det kan nog vara bra med sadlar med hål i mitten, men viktigaste är att man har rätt bredd på sadeln och att den är rätt inställd.
    Sadelbredden bestäms av avståndet mellan sittknölarna. Hur man bestämmer bredden finns beskrivet exempelvis här: http://msaweb.se/Cykel/cykeln/sadel.htm
    Det finns sk. kvinnosadlar som är bredare än ”normala” sadlar. Dessa sadlar passar oftast bättre kvinnor, som generellt har bredare höften än män.

  17. Hej Jakob!
    Jag är triathlet, så det var intressant att läsa om det här med sadlar och de problem som kan uppstå med mäns könsorgan. Det är iofs inte första gången som jag har hört talas om detta, men denna gång var det med undersökningar som understöd i ditt inlägg.
    MEN…. Lance Armstrong…… alltså, NÄ, som jag ser det är han INTE en av världens främsta cyklist, utan en av världens främsta fuskare. Ja, han gjort mycket bra med Livestrong, men det väger inte upp det faktum att han har FUSKAT BIGTIME och dragit ner cykelsporten i skiten. Han är förvisso inte den enda cyklisten som dopat sig under årens lopp, men det är oftast hans namn som dyker upp i dopingdiskussioner. Jag vet det hade inget med ämnet att göra som diskuteras i ditt inlägg.
    MEN, jag gillar dina inlägg väldigt mycket för övrigt och det är alltid lika intressant att ta del av dessa!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *