Recension och kritik av boken Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson

Recension sockerbomben

Det är dags för ytterligare en bokrecension och denna gången tänkte jag titta lite mer ingående på boken Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson och Pia Norström. Denna bok släpptes en bit in på förra året och jag hade inte tänkt skriva någonting om den från början, men på senare tid så har jag sett den nämnas ett par gånger samtidigt som jag märkt att Bitten har fått vara med i egenskap av expert i ett antal intervjuer i olika tidningar. Jag fick därför lite mer motivation att faktiskt skriva om den här boken som jag ändå läst.

Den fullständiga titeln till den här boken med undertitel är Sockerbomben 3.0 – bli fri från ditt sockerberoende och det beskriver bra vad boken sägs handla om och även vad Bitten Jonsson brukar uttala sig om i media och i sina egna kanaler.

Bitten är sjuksköterska i botten men hon verkar oftare kallas sig för beroendeterapeut eller beroendespecialist. Hon utbildade sig på 70-talet när utbildningen inte nödvändigtvis var 3 år och efter det här verkar hon inte ha några formella utbildningar från universitet. I alla fall inget som hon skriver ut. Beroendeterapeut och beroendespecialist är inga skyddade titlar och vem som helst får egentligen kalla sig för det och på Bittens hemsida skriver hon bara att hon utbildat sig i USA och går på konferenser. Så Bittens vidare utbildningen verkar oklar.

När det gäller den andra författaren Pia Nordström så har jag i princip inte hittat någon ytterligare information. Från tackorden i slutet så verkar Pia varit den som skrivit själva texten men allting är annars Bittens ord. Så från och med nu skriver jag bara Bitten istället för Bitten och Pia.

Är det här en bok om socker eller LCHF?

Redan i inledningen av den här boken är det uppenbart att Bitten och Pia riktar in sig på LCHF-publiken. Det är också många inom LCHF som verkar ha problem med att skilja på kolhydrater i alla dess former och sockerarter i sig och den förvirringen hittar du också i den här boken. Så att boken verkar tilltala personer som gillar LCHF är inte särskilt förvånande.

Däremot leder det här med att ”alla kolhydrater är socker” tänket till en hel del förvirring tycker jag. Redan i kapitel 1 så säger Bitten att hon med socker menar både socker och mjöl med motiveringen att mjöl omvandlas till socker i kroppen.

Det är däremot inte bara mjöl som blir till socker utan alla former av kolhydrater som våra kroppar kan bryta ner blir till enkla sockerarter eller ”socker”. Att då bara välja ut mjöl känns lite underligt. Du får som läsare inte heller någon bra motivering till varför bara mjöl valts ut.

Ett annat problem med allt det här är att Bitten konsekvent slänger sig med ordet sockerberoende i andra sammanhang. Jag skulle tippa på att de allra flesta som intervjuat henne i dessa fall inte heller har någon aning om att Bitten då egentligen inte bara talar om socker eller sockerarter utan också mjöl.

Det påhittade och felaktigt använda begreppet ”artegen föda”

Ett annat begrepp som är ganska centralt i boken är det som Bitten kallar för ”artegen föda”. Detta begrepp förekommer också ofta inom LCHF och det är väl egentligen någon typ av paleospår där de påstår att de bara rekommenderar kost som vi är evolutionärt anpassade för att äta. Något som för övrigt också veganer gör, med lika dåliga argumentation.

Jag har skrivit om vad man vet kring vad människor faktiskt åt på stenålderna ett par gånger om och en kort summering av det är att man inte vet särskilt mycket men vi vet att det inte var LCHF. Du kan till exempel läsa mer om det här: ”Kolhydrater under människans evolution” eller här ”Stenålderskosten som förändras hela tiden

Något jag inte skrivit om i dessa texter men som är värt att ta upp är att man på senare år använt olika tekniker där man tittar på tänderna hos människor som levde för uppemot 100 000 år sedan. I de här studierna har man funnit klara bevis för att man redan då åt olika typer av gräs/säd (4). Självklart hände det saker med jordbruket, kosten förändrades och särskilt proportionerna av olika livsmedel blev annorlunda. Men det man började äta var inte ”artfrämmande” på något vis. Människor åt av allt att döma det även före jordbruket.

Vad får man då äta – det är otydligt och inkonsekvent

Bitten är lite otydlig här med vissa livsmedel och om de är okej eller inte. Ibland verkar hon rekommendera en ren LCHF-kost. I boken skriver hon på ett ställe att paleo är LCHF fast utan mejerier. När hon skriver ut konkret hur en bra matlista ser ut enligt henne så är det följande med (jag har gjort listan mer kompakt):

  • Kött och fågel
  • Fet fisk
  • Rotfrukter, frukt och grönsaker
  • Ägg
  • Bär eller ost som dessert
  • Kosttillskott som rekommenderas

Om du tar det som nämns här ovanför och lägger till mjöl så finns det en hel del kvar som inte nämns och du som läsare vet då inte om de är okej eller inte. I andra delar av boken säger hon nej till mejeriprodukter för de flesta med sockerberoende men du är fortfarande helt ovetande om vad som gäller för tex linser, bönor, hela cerialier mm.

Frukt och bär innehåller ju också givetvis en hög andel socker, om än inte i några större absoluta mängder. Fast oavsett så går det inte ihop med att Bitten säger att sockerberoende är ett substansberoende. Tidigare i boken har däremot Bitten skrivit att när man går utbildning hos henne så serveras ingen frukt för det innehåller socker. Med andra ord blir man inte riktigt klok på vad som gäller här.

Olika shoppinglistor i Sockerbomben och kokboken Sockerfria kokboken

Jag blev faktiskt så nyfiken på vad Bitten verkligen tycker att man ska äta så jag lånade Bittens kokbok, Sockerfria kokboken, från stadsbiblioteket. Nu läste jag inte den från pärm till pärm och räknade på energifördelningen men när jag bläddrade i den blev jag inte mycket klokare. Du får olika besked i olika delar av boken.

Där är till exempel ett stycke i inledningen under rubriken ”sockerfritt – vad menar vi med det” som jag tyckte var ganska tydligt:

Enbart smaken av något sött på tungan kan trigga igång sockersuget hos en känslig hjärna. Därför har vi inte heller med någon form av sötningsmedel eller annan sockerersättning i recepten.

Det här påståendet stämmer dock inte överens med vad som senare används i de faktiska recepten.

I kokboken där hon direkt under shoppinglistan skriver ”Bra, godkända grejer att köpa hem – och allt du behöver för recepten i boken” så hittar du bland annat vattenmelon. Jag älskar vattenmelon. Men vattenmelon är sött, omkring 8 gram socker på 100 gram.

Det är också, enligt mig, till skillnad från mycket annan frukt väldigt lätt att äta mycket vattenmelon på kort tid. Så spontant tänker jag att det borde vara en dålig grej för någon med sockerberoende, oavsett om det är beroende av substansen eller sötman i munnen. Mer om skillnaden på de två formerna av beroende kommer lite senare.

Hur som helst så finns inte vattenmelon med på listan i Sockerbomben 3.0. Shoppinglistorna för vad som är okej är tydligen olika mellan böckerna. I Sockerbomben hittar du istället till exempel vindruvor som kan ligga på hela 16 g socker per 100 gram, samt andra frukter likt banan, ananas, nektarin och plommon som kan vara sockerrika de med.

I både Sockerbomben och Sockerfria kokboken så kan du läsa att mandelmjöl inte är ett alternativ för någon med sockerberoende. Tydligen är det faktum att det är en typ av mjöl tillräckligt.

Alla recept i boken är också fria från allt annat mjöl. Det beror på att allt finmalet är en riskfaktor för den som är sockerkänslig – även populära ersättningar som bovetemjöl, mandelmjöl och sojamjöl. För den som inte tål gluten kan det vara bra alternativ, men inte för den som har ett sockerberoende.

Någon annan orsak till varför mandelmjöl med ungefär 10 gram kolhydrater per hundra gram inte är okej, medan frukter som ger mer socker och är betydligt sötare är godkänt, får du inte.

I kokboken har Bitten även med sötpotatis som godkänt men jämför du det med mandelmjöl så är det tydligt sämre sett till både absoluta mängder och framför allt när man tittar på relativa mängder.

Här under kan du se ett urval av godkända och inte godkända livsmedel och deras innehåll. De orangea är otydliga då Bitten inte skriver rakt ut att dessa är beroendeframkallande och de är inte heller mjöl. Samtidigt så skriver hon dem som exempel på kolhydratkällor och något hon inte har med i sina recept.

Godkända och inte godkända livsmedel enligt Bitten
Innehållet i olika livsmedel som inte är godkända (grön), otydligt (orange) och godkända (röd) enligt båda eller någon av Bittens två böcker. Du kan själv jämföra och se om du hittar något tydligt mönster. Jag gör det inte.

Med all den här förvirringen så ger ändå boken mig den generella uppfattningen att Bitten mer förespråka någon typ av kolhydratrestriktiv stenålderskost/paleo. Hon är tydligt emot gluten medan hon påstår att mejerier bara är okej för vissa men ett tydligt problem för majoriteten av de med beroende.

Där finns mycket mer jag skulle kunna skriva här egentligen. Men de här texten kommer bli väldigt lång redan och jag är säker på att min poäng redan kommit fram.

Vår sockerkonsumtion idag jämfört med förr

Tidigt i inledningen av boken skriver även Bitten att sockerkonsumtionen har ökat. Det refereras inte till några data för att ge stöd till detta påstående utan istället så kritiserar de den data som finns utifrån att den endast har med sockerarten sackaros och inte alla andra typer av sockerarter likt fruktos, glukos, HFCS med mera.

Denna kritik mot de officiella svenska siffrorna från Jordbruksverket är legitim. Men bara för att man har kritik mot en siffra så innebär givetvis inte det att det som Bitten påstår helt plötsligt blir rätt.

Jordbruksverket publicerade faktiskt också i slutet av 2016 uppdaterad statistik där de tog med alla typer av sockerarter och la upp det på sin hemsida (1). De nya siffrorna innebar så klart att det uppskattade totala sockerintaget ökade men de gav inget stöd för Bittens påstående. Sett till antalet gram per person och dag i Sverige så ligger sockerintaget idag på ungefär samma nivå som det alltid har gjort. Vi hade en topp under senare 90-talet och början av 00-talet men sedan har det gått ner igen.

Sockerkonsumtionen i Sverige
Sockerkonsumtionen i Sverige före och efter att man inkluderat alla typer av sockerarter

När det gäller internationellt så finns det även siffror från flera andra länder där man sett att sockerintaget har minskat på senare år. Jag har till exempel skrivit om siffrorna från USA tidigare här på sidan: ”Mindre kolhydrater och socker men fler överviktiga”.

Det kanske känns som att jag hänger upp mig på en liten sak här? Men Bitten väljer att ta upp detta redan i det andra stycket av hennes inledning. Hon lyfter också upp det flera gånger senare i boken. Och det är klart, vill man påstå att ett beroende ökar i samhället så är det givetvis bra om man kan visa att själva substansen som man påstår ger beroendet har ökat.

De som verkligen är beroende vs. alla andra

Någonting som det trycks på ganska mycket i den här boken är att den riktar sig till de som ”verkligen” är beroende. Här skiljer Bitten på vad hon kallar för ”skadligt bruk” och de som verkligen är beroende. Med skadligt bruk får man negativa hälsoeffekter på sikt, men dessa personer är då inte beroende. Enligt Bitten är i princip alla hälsoråd du kan läsa i tidningar, böcker och liknande riktade till de som inte är ”verkligt beroende”.

Sen finns det då enligt Bitten de som verkligen är sockerberoende. För dessa personer är socker som en drog och de kan, enligt henne, inte följa de råd som ges till personer med skadligt bruk eftersom att de då kommer att ”falla dit” om och om igen.

När Bitten skriver om det här så slänger hon helt plötsligt också in följande mening (min fetmarkering):

Sjukvården, gemene man, medierna och hälsoexperter har ingen aning om hur man särskiljer dessa grupper, inte en susning om att deras råd kan göra att en redan sjuk person leds in i en allvarligare fas av sjukdomen. De har missat all viktig forskning om att vissa födoämnen – socker, mjöl och mjölk – kan agera som en psykoaktiv drog på vissa känsliga personers belöningscentrum.

Japp, uppenbarligen är det inte bara socker som vi drogar oss själva med utan även mjöl och mjölk.

Enligt Bitten är sockerberoende ett ganska utbrett problem och hon påstår att det gäller upp emot 25-30 procent av befolkningen. Dessutom beskriver hon sockerberoende som inkörsport till alla andra typer av beroende:

Min fasta övertygelse efter alla år och tusentals patienter är att socker och mjöl är inkörsporten till alla andra beroendeutlopp, både intags- och processberoenden. Det börjar med sockret.

De första kapitlen och udda förklaringar

Det finns många saker i den här boken som innehåller korn av sanning. Innan jag fortsätter vill jag därför betona just den delen för jag tror att det jag skriver annars lätt kan ses som någon form av avfärdande av hela idén om att viss mat kan ge en stor belöning som vissa människor har svårare att motstå än andra. Så är det inte. I själva verkat är det ett av huvudbudskapen i min egen bok Skitmat: att mat som är konstruerad för att ge oss en stor belöning får många av oss att äta för mycket och gör att vi har svårt att sluta äta den.

Problemet med den här boken är istället det väldigt ensidiga fokuset på en faktor tillsammans med många påståenden som helt enkelt inte stämmer. Påståenden som ger läsaren en helt felaktig bild av hur saker och ting fungerar i kroppen och vad olika livsmedel innehåller och har för effekter.

Det verkar många gånger som att Bitten bara sitter och googlar och läser slumpmässiga böcker för att försöka hitta någon som påstår det hon vill tro på och sen kör hon på det som om det vore fakta. Det kommer flera exempel på denna typen av större fel senare.

Bitten kan inte bestämma sig för vad som orsakar beroendet

Ytterligare en stor sak som går igenom hela boken men som blir uppenbar redan i de två första kapitlen är att Bitten själv inte riktigt verkar kunna bestämma sig för vad det egentligen är som ger beroendet. I första kapitlet skriver hon följande:

Och eftersom sockersuget handlar om ett kemiskt beroende – precis som när det gäller alkohol, nikotin, tabletter och narkotika – krävs till slut större och större mängder för att kroppen ska bli nöjd

Här likställer hon sockerberoende med ett substansberoende. Substansberoende innebär att det är själva substansen du får i dig som påverkar hjärnan och sen ger ett beroende. Alla de andra exemplen hon tar upp är just substanser som vi intar och som sen via blodet når hjärnan och där har en effekt.

Socker, om du tänker sockerarten sackaros (dvs. vanligt strösocker), kan inte ge ett substansberoende i sig eftersom detta aldrig når din hjärna. Socker bryts istället ner i magen och sen kommer det ut i blodet i form av fruktos och glukos där det nästan uteslutande är glukos som rör sig i blodet som når hjärnan.

När mjöl bryts ner i magen så bildar det också glukos så här skulle Bitten då kunna mena att det är glukosen som skapar beroendet. I princip alla kolhydratkällor ger dock glukos i blodet och jag förstår inte varför man skulle stanna vid mjöl här. Även potatis, linser, bönor, frukt, hela korn, nötter med mera ger oss kolhydrater som blir till glukos som kommer ut i blodet.

Det blir sen än mer förvirrande när Bitten bara lite senare i boken skriver följande:

För vissa är det något helt annat som triggar och ger sug efter mer. Kanske pasta eller bröd. Bullar och kakor. För en del är det alla dessa saker.

Om det nu är ett substansberoende vi pratar om, så ska det givetvis inte spela någon roll vad som är leverantören av den här substansen. Kolhydraterna i pastan blir givetvis till samma typ av glukos som kolhydraterna i bröd, bullar eller kakor.

Senare i boken så får hon även med att du ska undvika sötningsmedel vilket är ännu underligare då dessa är helt andra substanser och blir aldrig till glukos. I andra sammanhang har även Bitten skrivit väldigt tydligt att sötningsmedel kan ge återfall för någon som är sockerberoende, så här är det uppenbart att hon i så fall inte pratar om ett substansberoende utan ett beteendeberoende.

Beteendeberoende handlar om att vi utvecklar ett beroende för någonting som egentligen inte direkt påverkar vår hjärna. Spelberoende är typexemplet här. Om det är ett beteendeberoende till socker som Bitten egentligen skulle syfta på så är det dock svårt att förstå hennes argument kring att mjöl och socker är samma sak samt att vissa frukter ändå skulle vara okej.

Jag har skrivit mer om skillnaderna mellan substansberoende och beteendeberoende i artikeln ”Sockerberoende – sant eller hittepå?” på Tyngre.

Självtesterna som flera gånger är som astrologi

Flera gånger i boken så beskriver Bitten olika typer av extra känsliga personer för det hon kallar beroende, och i samband med det får du även en beskrivning av symptom som då passar in på det hon skriver för stunden. Flera av dessa ”självtester” eller beskrivningar är utformade så att du får positivt svar på i princip alla testerna. Till exempel kan du läsa följande kring om du är en ”högkänslig person”.

Testa och se om du är en extra känslig person, genom att svara ja eller nej på frågorna.
•Är du mer ljud-, ljus- och smärtkänslig än andra?
•Blir du stressad i miljöer med många intryck?
•Får du trötthetsattacker utan egentlig anledning?
•Uppfattas du som antingen ”av” eller ”på”?
•Blir du deprimerad av mörka vintrar?
•Är du känslig för dofter, lukter av olika slag?
•Är du väderkänslig?
•Kan ditt humör svänga på en sekund från lugn, välmående till olustig, irriterad, nedstämd?
•Blir du antingen gråtmild eller aggressiv, eller både och om du inte får mat i tid?
•Har du ibland känslig hud för tyger, material eller beröring?
•Går du i baklås om du har många saker på gång och/eller rörigt runt dig?
•Kan bilder, tv-program, elände och dylikt ge dig panik?
•Behöver du vila ensam för att återhämta dig?
•Har du stort behov av tystnad?
•Har du svårigheter med koordinationen, fumlar du eller tappar saker ofta?
•Kan du ibland känna det som att du är avskild från din kropp, eller som att du står bredvid och ser på dig själv?
•Är du lättskrämd?
•Känner du dig ofta som en robot eller att du är med i en dröm?
•Kan du känna att du måste vara på spänn bland andra människor?
•Är du ibland överkänslig och ibland känslomässigt avtrubbad?
•Har du skrämmande dåligt minne ibland?
•Kan du känna oro emellanåt utan att veta varför?
•Kan du känna en rädsla för att bli tokig?
•Har du livlig fantasi?

När jag tänker på vänner runt omkring mig så kan jag inte komma på en enda av dem där inte svaret blir ett ja på en stor andel av dessa frågor.

Hur många ja ska man då svara på för att kunna klassificera sig själv som högkänslig enligt Bitten? Hon ger dig följande precisa gräns ”Om du svarat ja på flera av frågorna är du en extra känslig person.”.

Nej, jag skojar inte med er…

Ett antal andra större sakfel

HFCS är inte 7 gånger sötare än vanligt socker

I kapitel 2 får du även lära dig lite om HFCS, eller fruktos-glukossirap som det även ofta står i innehållsförteckningarna. Detta är en typ av sockerart som tillverkas från majs. Den är väldigt lik socker i sin form men innehåller vanligen lite mer fruktos rent procentuellt. Socker är 50 procent fruktos och 50 procent glukos medan HFCS istället vanligen är 55 procent fruktos och 45 procent glukos.

Den här lilla skillnaden i fruktos har sällan någon praktisk betydelse men Bitten har tydligen fått för sig någonting helt annat. I Sockerbomben kan du nämligen läsa att HFCS är 7 gånger sötare än vanligt socker.

Det är en helt absurd siffra och jag har ingen aning var hon har fått den ifrån. I själva verket så är HFCS aningen sötare än socker eftersom fruktos är aningen sötare än glukos men den faktiska skillnaden ligger omkring 5 procent, inte 800 procent.

Relativa sötman för olika sockerarter och sötningsmedel
Relativa sötman för olika sockerarter och sötningsmedel i förhållande till strösocker (sackaros). HFCS är endast några procent sötare än socker.

Det här säger sig självt egentligen. Om du någonsin har druckit en läsk i Nordamerika så vet du att den är mer eller mindre lika söt som den är här. Det är för att vi människor gillar en viss mängd av sötma. Om HFCS nu varit 7 gånger sötare än socker så hade man minskat på mängden HFCS i drycken med i princip lika mycket. Om man inte hade gjort det så hade drycken istället smakat ungefär som högkoncentrerad saft, inte särskilt trevligt.

Samma princip gäller för övrigt även sötningsmedel. Du kan ibland få höra ”skräckhistorier” om aspartam eller något annat sötningsmedel där du får läsa att dessa är flera hundra gånger sötare än socker och sen påstår man att denna extrema sötma ”tar över din hjärna” eller något liknande. Men livsmedelsföretagen häller givetvis inte i lika mycket av sötningsmedlet om det är mycket sötare. Istället tillsätter de väldigt lite. En vanlig burk läsk innehåller till exempel ungefär 180 mg aspartam medan du får hälla i 33 gram socker för att uppnå samma sötma.

Vete idag innehåller inte upp emot 50 gånger mer gluten mot förr

Ett helt absurt påstående som görs i boken är att vete idag skulle innehålla upp emot 50 gånger mer gluten idag jämfört med förr. Inte bara är det en helt på hittad siffra. Det är dessutom en siffra som är rent fysiskt omöjligt.

Vete som vi odlar innehåller faktiskt generellt sett mindre gluten än vilda typer av vete och den vetetyp som man först började odla för 10 000 år sedan som ofta kallas för einkorn är aningen mer protein och glutenrik än de flesta andra vetetyper idag. Detta har jag gått igenom i artikeln ”Har mängden gluten i vete ökat?”.

Bitten säger alltså inte bara emot det här utan hon säger att mängden gluten idag är 50 gånger högre. Den här siffran hade varit problematisk oavsett eftersom mängden gluten i den vanliga typerna av vete, både de från förr och de vi använder idag, ligger omkring 7-12 procent av vikten. Det här går alltså inte att multiplicera med 50. Du skulle få en siffra på att mängden gluten i 100 gram vete är 500 gram. Det är som att säga att en person som väger 80 kg har 400 kg muskelmassa.

Kolhydrater ger större frisättning av leptin än fett

I en del av boken påstår Bitten att lågfettkost inte stimulerar mättnadshormonet leptin vilket då ska göra oss hungriga. Men i själva verket är kolhydrater mer potent än fett när det gäller att stimulera leptinfrisättningen efter en måltid (2, 3, 4).

85 procent av vårt sockerintag är inte dolt i mat eller dryck

I kapitel 5 förekommer många påståenden som inte är helt korrekta men då den här texten kommer att bli väldigt lång ändå så ska jag inte ta upp allt. En väldigt anmärkningsvärd siffra är dock att hela 85 procent av allt socker vi får i oss skulle vara dolt i dryck och mat. Så här uttrycker hon det i boken:

I Sverige äter vi mer godis än något annat land i världen! Men inte ens om vi slutade tvärt med allt godis skulle det göra oss friska. Ända upp till 85 procent av allt socker vi får i oss i dag finns, enligt läkaren och forskaren Tore Persson på Karolinska institutet, dolt i mat eller dryck!

Det här är helt fel och den läkaren hon refererar till är antingen helt ute och cyklar eller så har Bitten tolkat honom väldigt fel.

De största källorna till socker i svenskens kost är sockersötade drycker, godis, choklad och kaffebullar. Visst kan man kalla sockret i dessa livsmedel för ”dolt” men då får du inte ihop den första meningen med den andra här ovan.

Det som normalt sett kallas för dolt socker är socker i livsmedel som du per automatik kanske inte tänker är särskilt sockerrikt. Exempelvis kunde de vara smaksatt yoghurt, färdiga såser, vissa frukostflingor, vissa typer av bröd och så vidare. Dessa livsmedel kan säkert bidra till en betydelsefull mängd för vissa personer men överlag kommer människors huvudsakliga sockerintag från väldigt uppenbara källor. Här under kan du se statistik från USA.

De största källorna till socker i Amerikanernas diet
De största källorna till socker i Amerikanernas diet

Vi har samma biokemi, men olika fysiologi

Det finns enormt mycket i den här boken som kan irritera en någorlunda påläst läsare. Men en sak som jag fann väldigt frustrerande genom hela boken är att Bitten använder ordet biokemi på ett väldigt konstigt sätt. Biokemi står för de faktiska kemiska reaktionerna som sker i våra kroppar. Dessa reaktioner sker på samma vis hos oss alla.

Om du läser en bok i biokemi så får du veta hur alla dessa processer sker. Till exempel hur kolhydrater bryts ner till glukos, hur socker delas till fruktos och glukos, hur fett tas upp i kroppen och enormt mycket mer.

Det du däremot inte får veta i en bok om biokemi är att dessa processer sker i olika grad hos olika människor och vid olika tidpunkter. Vi människor är inte identiska med varandra men det som skiljer oss åt är vår fysiologi, där är vi alla klart olika. När det gäller vår biokemi så är vi istället väldigt lika varandra, och vi är även ofta väldigt lika de flesta andra levande organismerna på jorden.

Referenser till personer istället för studier

Ett mönster som är väldigt tydligt rakt igenom boken är att Bitten inte är särskilt intresserad av forskning i sig. Hon gillar dock verkligen att framställa det hon säger som forskning. Hennes lösning på att få det hon skriver att låta vetenskapligt trots att det inte är det är att hon hänvisa till personer som hon ger fina titlar.

Till exempel skriver hon ”Den amerikanska forskaren och författaren Kathleen DesMaisons”. Gör du sen en sökning på Kathleen DesMaison så finner du att hon visserligen verkar ha tagit en PhD i mitten på 90-talet, men efter det finns det inga studier publicerade från henne. Är det bara jag som tycker att det rimligen borde finnas en lite mer aktuell expert att hänvisa till om man nu vill envisas med att hänvisa till personer istället för data?

I samband med det här så skriver Bitten: ”Samma sak beskrev läkarna….långt innan vi hade all den forskning som i dag bevisat deras tes. Mycket fascinerande!”. Men varför då hänvisa till DesMaisons och två läkare istället för att bara ge lite referenser till all den här forskningen som tydligen ska finnas idag?

Vid ett annat tillfälle så hänvisar Bitten till Patrick Holford, en antivaxxare från Storbritannien, som näringsexpert vilket får det att låta som att han faktiskt är expert på någonting. Bitten påstår sen med hjälp av den här referensen till ”experten” Holford att 1/3 av alla människor i Storbritannien är sockerberoende.

Hon har även med David Perlmutter som en expert och i fall du inte känner till problemen med att göra det så kan jag rekommendera följande artikel: ”The Problem With David Perlmutter, the Grain Brain Doctor”.

För oss svenskar dyker även Sanna Ehdin upp som en källhänvisning från Bitten. Sanna blev utnämnd till årets förvillare för många år sedan och hon har inte bättrat sig på något viss. För drygt tre år sedan påstod hon till exempel att hon från hennes hud fått dra ut plastliknande saker efter att hon utsatts för GMO och bekämpningsmedel.

Så här fortsätter det genom mer eller mindre hela boken. Det nämns ett namn och när du sen kollar upp namnet så finner du att personen inte på något vis verkar vara en expert inom området. Väldigt ofta är det till och med någon typ av kvacksalvare.

Ibland tar hon det även ett steg längre. Du får inte ens något namn på en forskare utan istället får du bara meningar i stil med ”Forskare i USA tror att…” och sen ska det hela tydligen låta trovärdigt?

Ett hett tips till alla som vill hitta på saker är alltså att bara lägga till ”forskare i USA” framför så slipper du sen hänvisa till någon faktisk data eller erkänna att det du precis sa/skrev är helt påhittat.

Rakt igenom boken skriver även Bitten att forskningen har kommit betydligt längre i USA än här i Sverige. Jag har aldrig förstått det här argumentet då det verkar bygga på att läsaren ska tro att vi lever i en tid där ny kunskap förmedlas som den gjorde på medeltiden.

Vi vet här i Sverige mer eller mindre lika mycket som alla andra. Det mesta finns numera publicerat via tidskrifter som du får tag på via internet. Alla har tyvärr inte tillgång så i vissa länder med dåliga finanser kan det säkert ta lite längre tid för information att spridas men här i Sverige är det inga problem alls. Vill du veta vad den senaste forskningen säger så hittar du den informationen lätt via ett universitet.

Att Bitten inte har bra underlag för sina teorier blev kritiserat i Hela Hälsingland i slutet av 2016, i texten ”Lilian Sjölund: Var och en blir salig på sin diagnos”. Bitten skickade in ett svar till den här artikeln och i detta svar skriver hon följande:

Jag har under 23 år föreläst i Sverige och många andra länder och alltid presenterat den forskning som finns. Detta finns också noga redovisat i nyutkomna boken ”Sockerbomben 3,0”, men jag kan givetvis inte förvänta mig att alla ska läsa den (438 sidor!).

Jag kan, efter att ha läst den här boken två gånger nu, med all världens säkerhet berätta för dig att hon inte presenterar den existerande forskningen i sin bok. Totalt sett hittade jag bara fem ordentliga referenser till grundkällor i vetenskapliga tidskrifter, i övrigt är det bara böcker, organisationer, enskilda personer och ”forskare” utan namn som det hänvisas till. Vill du få verkliga referenser till vetenskap som bekräftar det som Bitten säger så blir du med andra ord inte hjälpt av den här boken.

En blandning av bra saker, tveksamma saker och pseudovetenskap

Det är givetvis inte bara dåliga saker i den här boken. Där finns bra delar och där finns även ibland likheter med saker som jag ofta brukar ta upp. Till och från verkar nästan Bitten vara medveten själv om att hon inte ger någon helhetsbild i sin bok och du hittar bland annat passage så som denna:

Om du äter socker/mjöl i kombination med fett som är en stark smakförstärkare får du en långsammare påverkan på kroppens egna endorfiner…

Sockerbomben av Bitten Jonsson
En cupcake kan många gånger ge lika mycket energi från tillsatt fett som från kolhydrater

Jag har fetat det som är mest intressant här och det är att hon inkluderar fett i den meningen. Om du läst min bok Skitmat så vet du att tillsatta fetter som är där för att bara höja smak och energitäthet av allt att döma är en betydande delorsak till att människor äter för mycket idag. Det är av allt att döma mjöl och socker med så klart, och flera andra saker som vi inte behöver ta upp här. Men Bitten väljer av någon orsak att bara peka ut två.

Bitten tar även upp ICD10 samt DSM-5 och de olika kriterier som finns för att någon ska anses ha ett beroende. Hon påpekar också mycket riktigt att många personer uppnår dessa kriterier när det gäller vissa livsmedel.

Dock fokuserar hon som sagt nästan uteslutande på socker och mjöl i sin bok. Hade hon istället tittat på den forskning som finns så verkar det främst vara produkter med både tillsatt fett och socker eller mjöl som är ett problem för människor vilket jag skrivit om i min artikel ”Finns det någon typ av matberoende och är skitmat som en drog?” på tyngre.

Det finns än så länge bara en studie där man försökt kategorisera livsmedel utefter vilka karakteristiska egenskaper de har och sen sett vilken typ av livsmedel som människor verkar ha störst problem med och då var det inte de som endast är söta eller endast rika på mjöl som var det stora problemet. Här är resultatet kortfattat och du kan läsa mer i artikeln ovan.

Det är mest kombinationen av sött, fett och energitäthet som är ett problem
Det är mest kombinationen av sött, fett och energitäthet som är ett problem

Sen jag skrev artikeln ovan har det publicerats ytterligare en studie där man tittat på förekomsten av matberoende och där fann man att de som uppfyllde kriterierna åt mer protein och fett än de som inte gjorde det (5). Så det här går emot Bittens ensidiga fokus på socker och mjöl.

Hon verkar på något vis faktiskt vara medveten om detta även om hon inte hänvisar till studien ovan (hon hänvisar ju inte direkt till studier) och i boken kan du bland annat läsa följande:

Min erfarenhet av tusentals patienter med beroende är dock att de flesta vill ha både och – och gärna samtidigt. Exempel på sådant som påverkar båda sidorna av signalsubstanssystemet samtidigt är nikotin, socker i kombination med fett (kaffebröd, varm korv, pannkakor med sylt och grädde).

Så trots det här så heter alltså boken Sockerbomben och sägs handla om bara sockerberoende, trots att den då också inkluderar mjöl, och ibland mjölk, i beroendet.

Det finns mer, men…

Förutom sakerna jag har tagit upp här ovanför finns det flera andra saker som jag hade kunnat skriva om. Till exempel så har Bitten utvecklat ett eget test för sockerberoende som hon passande nog kallar för SUGAR. Detta påstås vara det enda sättet för att verkligen utreda om man är sockerberoende förutom ”hjärnscanning” som man tydligen gör i USA. Hur som helst kan du så klart utbilda dig själv till att få utföra det här SUGAR-testet och det kostar 10 000 kr att gå en utbildning med Bitten.

Det promotas en hel del tveksamma saker igenom boken och mycket prat om biokemisk reparation, ortomolekylärmedicin, återställa energin i hjärnan på cellnivå, frågeformulär som ska säga dig vilka signalsubstanser du har brist på eller som är dominanta i din hjärna, svamptillväxt i magen, saltsyrabrist och så vidare.

Jag minns att första gången jag läste den här boken så blev jag förvånad över hur mycket pseudovetenskap det faktiskt var. Det är ju inte ovanligt att LCHF-gänget är ute och balanserar på gränsen och trillar över då och då men det här är utan tvekan den värsta boken som överraskat mig mest. Den här boken promotas ganska vitt och brett inom rörelsen och Bitten är just nu en av ”experterna” som svarar på frågor på Kostdoktorns site.

Förutom sakerna som står direkt i boken så är du bara en referens ifrån mycket annat tveksamt. Bland de ”experter” som Bitten hänvisar till hittar du antivaxxare, personer som säger att microvågsugnen är farlig, en som säger att bekämpningsmedel ger dig plast under huden, någon som sysslar med healing och någon som tror på jordstrålning och slagrutor. Och då har jag inte bemödat mig med att granska alla namn hon tar upp.

När en person inte kan sortera bättre än så bland sina egna källor blir jag väldigt tveksam till allting. Det finns en hel del i Sockerbomben som handlar om behandling av beroende där mycket av det som sägs verkar komma från behandling av andra beroenden likt alkohol.

Jag är ingen expert på det ämnet och jag tänker inte nu sätta mig in ämnet tillräckligt för att göra en ordentlig bedömning av det heller. Men jag kan i alla fall säga att jag inte litar på det som Bitten påstår med tanke på hur dålig informationen är kring de sakerna som jag är påläst inom.

Summering – boken kanske hjälper någon men…

Personligen tror jag att det finns matberoende. Där tycker jag att evidensen idag är ganska god. Frågan idag är väl mer hur allvarligt det är för hälsan och personers liv i förhållande till andra beroenden.

Jag tror också att en del av de personer som uppfyller kriterierna för matberoende enligt YFAS-2 eller liknande tester främst har problem med livsmedel som domineras av socker och att en större andel personer har problem med livsmedel som innehåller både socker, mjöl och fett (typ kakor) mm.

Jag antar att det är möjligt att några av dessa personer också kan bli hjälpta av den här boken. Till exempel är det kanske total avhållsamhet som är bäst som behandling om man verkligen är den här personen med ett matberoende?

Det borde vara ett rimligt utgångsläge för en första studie i fall om man nu någon gång kommer så långt så man börjar studera det här. Så den delen av boken kanske stämmer. Även om jag som sagt inte har något förtroende alls för att Bittens råd är evidensbaserade där heller.

Och med något eventuellt bra råd så blir läsaren av den här boken näst inpå dränkt i en massa andra påståenden som antingen:

  • redan är bevisat fel
  • saknar bra evidens och troligen är fel
  • påstås som fakta men saknar vettig grund även om det skulle kunna vara möjligt
  • är irrelevanta eller motsägande till annat som har sägs i boken

Det finns böcker på marknaden idag som handlar om belöningen från mat och hur det driver oss att äta mer som är långt mycket bättre än den här boken. Vissa av dessa nämner också det här med att det kan bidra till någon typ av matberoende.

Och vill någon dra det så långt så man skriver en bok om hur du behandlar matberoende så måste det gå att skriva den mycket bättre än Sockerbomben. Ta det man vet kring mat och belöning, den forskning som ändå finns kring matberoende och använd sen forskning som finns kring andra beroende och försök att modifiera sen applicera. Då blir det i alla fall rimligt och möjligt. Den här boken är inte rimlig och en hel del av det som står i den är redan bevisat fel.

16 thoughts on “Recension och kritik av boken Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson

  1. Bra genomgång men en liten detalj: om glutenet är femtio gånger mer idag ska vi ju inte .multiplicera det gluten vi har idag med femtio. Det hon säger då är ju att det var en femtionel av det som är nu i mjölet förr (blir väl ca 0.2g/100g)

  2. Johanna:
    Bra genomgång men en liten detalj: om glutenet är femtio gånger mer idag ska vi ju inte .multiplicera det gluten vi har idag med femtio. Det hon säger då är ju att det var en femtionel av det som är nu i mjölet förr (blir väl ca 0.2g/100g)

    Det kanske är lite otydligt men äldre typer av vete, likt einkorn, innehåller alltså mer protein och gluten än dagens vete. Så den siffran jag anger på 7-12 gram gluten gäller alltså för olika typer av vete, både äldre och nyare sorter. Jag har formulerat om meningen så det blir tydligare nu.

  3. Hej!

    Utmärkt genomgång, som alltid! Stort tack för det gedigna arbete som du lägger ner på detta!

    Angående gluten:
    ”Vete idag innehåller inte upp emot 50 gånger mer gluten mot förr

    Ett helt absurt påstående som görs i boken är att gluten idag skulle innehålla upp emot 50 procent mer gluten idag jämfört med förr. Inte bara är det en helt på hittad siffra. Det är dessutom en siffra som är rent fysiskt omöjligt.”

    50 procent mer är ju dock inte detsamma som 50 gånger mer, eller hur? Så någonstans blev det nog lite fel här.

  4. Ola: 50 procent mer är ju dock inte detsamma som 50 gånger mer, eller hur? Så någonstans blev det nog lite fel här.

    Tack för påpekandet. Det är 50 gånger som hon skriver. Jag antar att mitt omedvetna verklighetsfilter ändrade vad jag skrev så det blev rimligt andra gången 😉👍

  5. Det är så oerhört intressant när man blandar ihop begrepp inom beroende. Min uppfattning, efter att ha jobbat i nära 20 år med överviktsproblematik, är att många personer söker en omedelbar effekt av vad de stoppar i sig, sk instant gratification, och tänker väldigt lite, eller har en stark förmåga att förtränga, vad som blir konsekvensen senare. Kaka nu – gott nu, morot nu – inte lika gott nu men bra sen. Träning nu – jobbigt nu bra sen. Titta på TV istället för att träna – bekvämt nu dåligt sen osv.

    Hade varit mycket mer intressant att se om det går att programmera om detta mot mer hållbara vanor när effekten kommer långt senare. Det har ju evolutionärt varit oerhört gynnsamt att söka den omedelbara belöningen – energi nu, vila nu, sex nu osv.

  6. Ja, du hamnar lite fel vad gäller det där att multiplicera med en faktor och vad det motsvarar i procentuell ökning.

    En ökning på 0% motsvarar multiplikation med en faktor 1.
    En ökning på 100% motsvarar multiplikation med en faktor 2.
    En ökning på 200% motsvarar multiplikation med en faktor 3.
    Etc.
    En ökning på 700% motsvarar multiplikation med en faktor 8.

    Tack för dina artiklar!

  7. Hej Jacob och tack för en efterlängtad recension! Är så fruktansvärt trött på all pseudolitteratur inom nutritionsområdet, men vad menar du med rubriken ” Självtesterna som flera gånger är som astrologi”?
    Mvh,
    Charlotte

  8. Spännande – tack! Jag var en av de första på behandling hos Bitten för matmissbruk på 90-talet och kunde inte se då och inte heller nu att jag var ”sockerberoende” Jag stöter på folk som säger att de har svåra abstinenssymptom den första veckan efter att de slutat med socker, och deras upplevelse är ju deras upplevelse så jag har dragit slutsatsen att OM sockerberoende finns, så har det iaf inte drabbat mig. Fast jag är fet ändå. Mestadels på grädde och smör.
    Jag kallar mig också nykter alkoholist men är tveksam till det med trots tolv års total avhållsamhet från alkohol – men historierna jag hör från de som varit illa däran säger att det är substansen de är beroende av jag påstår för min del att jag är mer beroende av livsstilen. Dvs jag kan inta nattvardsvin eller medecin med alkohol i utan att triggas igång – men skulle jag dricka ett glas vin till maten skulle jag få börja slåss med ”ska jag – ska jag inte” igen, att dricka socialt känns som att jag inte kan styra när och hur mycket, och då är det är lättare att inte fundera över fysiskt el psykiskt beroende utan bara låta bli.

    Men med mat och socker har jag blivit förvirrad, jag ser mig som matberoende men har svårt att se om det är viss näring eller visst beteende, och jag kan ju inte slopa problemet genom att sluta äta. Även om ”Spud Fit” Andrew Taylor gjorde en variant på det genom att äta enbart potatis under ett år…

    Jag får nog lov att jacka upp mitt kritiska öga femtielva snäpp för att inte behöva bli så förvirrad hela tiden av alla dessa tvärsäkra experter som jag i bakhuvudet fattar inte har full täckning för vad de säger men de är ju auktoriteter…. och vem är väl lilla jag att tänka själv?

  9. Charlotte Docker: men vad menar du med rubriken ” Självtesterna som flera gånger är som astrologi”?

    Jag menar att det är tester där du med lite välvilja alltid kan hitta saker som du tycker passa in på dig själv.

  10. Hej igen!

    Jag var kanske lite otydlig i min pedagogiska iver, och förtydligar sålunda:

    Ändra ”800 procent” till ”700 procent” (och gärna samtliga ”X procent” till ”X%”) i följande:

    ”I Sockerbomben kan du nämligen läsa att HFCS är 8 gånger sötare än vanligt socker.

    Det är en helt absurd siffra och jag har ingen aning var hon har fått den ifrån. I själva verket så är HFCS aningen sötare än socker eftersom fruktos är aningen sötare än glukos men den faktiska skillnaden ligger omkring 5 procent, inte 800 procent.”

  11. Jag är sockerknarkare. Jag klarar inte av att ” Ta lite” när det serveras sötsaker. Jag hamnar då i ett frosseri tills det är slut. Äter jag mjöl så går jag upp dramatiskt i vikt. Det som håller mig på rätt spår är fett och protein i stora mängder. Grädde, kött, fisk, ägg, ja ni fattar. Här är en av de senaste inläggen i debatten.

    https://illvet.se/teknik/livsmedel/socker-ar-giftigt-som-narkotika

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *