I dagarna släpps Kostdoktorns nya bok Matrevolutionen. Både jag och Nicklas har fått ett förhandsex i mellandagarna och jag har nu tänkt att ge min syn på boken efter att ha läst den. De som läser här eller på bland kommentarerna på kostdoktorn.se vet att jag inte alltid är direkt förtjust i det sätt som många LCHF-are kategoriskt uttalar sig. Jag har även väldigt svårt för den väldigt selektiva presentationen av studier som många gånger sker och jag har ju bland annat skrivit ett inlägg om hur just kostdoktorn enligt mig redovisar en specifik studie på ett vilseledande sätt, ”Kostdoktorn har svårt med hur man tolkar studier…”
Trots att jag inte alltid håller med Andreas (eller kostdoktorn/doc) så är hans sida ändå av den mer vettiga varianten. Han är oftast nyanserad i sin syn på mat och Andreas påstår inte att alla ska äta LCHF och han är tydlig med att han inte ens tror att alla behöver äta enligt LCHF. En självklarhet kan tyckas men bland framstående LCHF-are är Andreas ganska unik med att vara så tydlig på denna punkt. Även om jag tycker han slänger upp ett och annat dumt inlägg på sin blogg så ligger han även där klart i lä jämfört med de flesta andra LCHF-arna som verkar tävla om vem som kan komma undan med flest dumma uttalanden.
Kort och gott så är Andreas Eenfeldt en av få som är värd att lyssna på när det gäller LCHF eller lågkolhydratkost i Sverige. Det finns många andra duktiga läkare och forskare som visar sig i debatten kring mättat fett, kolesterol och kolhydrater men dessa är enligt mig mer förespråkare av mindre socker och lättsmälta kolhydrater än vad de är förespråkare för just LCHF. Hur som helst, när nu Andreas varit så snäll att han skickat ett förhandsexemplar av sin bok Matrevolutionen till mig så kände jag att jag givetvis skulle skriva en recension av den här 🙂
En bok för nybörjare
Matrevolutionen är ingen bok skriven till mig som ung och frisk hobbyidrottare med bra koll på näringslära. Det är inte heller en bok skriven till någon som har goda kunskaper kring kost sen tidigare som vill lära sig mer om hur kroppen fungerar med olika typer av mat. Matrevolutionen är istället en bok som helt klart riktar sig till personer med övervikt och utan tidigare kunskaper som växt upp med föreställningen att fett är farligt. Till personer som varje gång de försöker gå ner i vikt börjar dra ner på fettet i kosten och plockar bort pålägget på mackorna på morgonen istället för att minska på antalet mackor och lägga på mer pålägg.
Upplägget i boken är simpelt och inget direkt nytt för en lågkolhydratbok. Inledningsvis skriver Andreas om vår evolution, vilken kost vi troligen ätit under flera tusen år och hur våra kroppar kan tänkas ha anpassat sig för detta. Jag är lika allergisk mot den den typen av retorik som jag är för termen “funktionell träning”.
Stenålders/paleo/jägarfolk-snack används nästan uteslutande av förespråkare för någonting när de inte längre har några sakliga argument för sin sak. Helt enkelt för att rationalisera helt subjektiva val av matvaror. Så fort de inte har ett vettigt argument eller någon studie att backa upp sina påstående med går de per default över till argumentet utifrån deras egna lilla påhittade stenåldersmänniska.
En väldigt stor andel av alla nytillkomna kostupplägg från de senaste åren förlitar sig på deras alldeles egna lilla stenåldersmänniska som tydligen levde precis som just de förespråkare. Människans kost har varit väldigt varierad i alla tider och det går inte att säga något specifikt kring hur mycket kolhydrater, fett och protein man ska äta med det argumentet.
Lyckligtvis tar Andreas en ganska sund ståndpunkt här och det enda som läsaren egentligen tar med sig till efterföljande delar av boken är att stora mängder socker och vitt mjöl inte har funnit i vår kost mer än under en väldigt kort tid av vår evolution. Ett rimligt antagande som jag tror att få ifrågasätter. Jag tror dessutom att det ligger mycket i att raffinerad mat har en stor del i dagens hälsoproblem.
Mättat fett och kolesterol
Boken fortsätter med en hel del information om mättat fett och hur vi har blivit utsatta för en hel del skrämselpropaganda kring dess farlighet. I den här frågan undrar jag om jag är för ung för jag har ärligt talat aldrig upplevt denna skräck för fett som målas upp i mer eller mindre varje bok kring lågkolhydratkost. När jag växte upp var det givetvis direktiv om att det var massor av kolhydrater som gällde för mig som idrottare men när det gällde typen av fett har jag nästan aldrig stött på den här bilden. SLV har ju också sina fortfarande sina riktlinjer men den lilla utbildning jag fick i näringslära i grundskolan handlade nästan alltid om att undvika socker, inte någon viss typ av fett.
Inom LCHF gillar man att slänga ur sig ordet fettskrämd men jag får mer känslan av att det är de som är kolhydratskrämda. Varje litet gram gram kolhydrat kan enligt dem ställa till det något helt otroligt negativt med deras kroppar. Andreas är dock mycket mer nyanserad även på denna punkt vilket jag återkommer till senare.
Hur som helst så får vi läsa om hur dagens kostråd kom till. Var det gick snett, hur Ancel Keys fuskade med sina studieresultat och hur det kommer sig att statiner fungerar trots att kolesterol i maten inte är farligt. Andreas går igenom detta på ett väldigt pedagogiskt och bra sätt. Överlag är boken väldigt lättläst och Andreas får saker som jag redan vet om att ändå bli underhållande att läsa om. I vanliga fall har jag dåligt tålamod när det gäller upprepning så det är en bedrift. Det finns tyvärr inga referenser inne i texten men i slutet av boken finns det ett kapitel med referenser till respektive delar av boken och det är relativt lätt att finna det man söker.
Om man är rädd för fett eller känner någon som envisas med att alltid äta väldigt fettsnålt är boken värd att köpa bara för denna del. Det är som sagt inget nytt för en lågkolhydratbok att det finns med men detta är en av de bättre framställningar jag läst. Det är med andra ord väldigt bra läsning för den som alltid köper lightprodukter utan att först läsa på näringsinnehållet.
Bokens tema och ton
Som jag gick igenom tidigare är Matrevolutionen en ganska liberal lågkolhydratbok. Andreas är tydlig med att det inte finns några absolut gränser och att man får anpassa mängden kolhydrater efter vad man anser sig vilja äta eller vad tycker man klarar av rent fysiskt. I stort skulle jag nästan säga att boken mer handlar om att det är dags att folk börjar äta bra råvaror och slutar förlita sig på halvfabrikat, processad mat och snabbmat. Andreas har också medvetet gjort valet att använda termen lågkolhydratkost och inte LCHF genom hela boken.
Betoningen ligger på att folk ska börja äta mer kött, fisk, ägg och ovanjordgrönsaker. En väldig massa sunt förnuft med andra ord. I slutet av boken tar Andreas upp Michael Pollans bok, ”Till Matens Försvar” (”In Defence of Food”) och jag upplever att Andreas verkar ha funnit mycket inspiration i denna bok. En bok som även jag tycker är väldigt bra och som jag rekommenderar till alla.
Andreas tar också upp den klart sämre boken Good Calories, Bad Calories av Gary Taubes och anger den som en inspirationskälla. Som tur är upplever jag inte att det finns med lika mycket av Taubes idéer i boken förutom när Andreas tar upp det löjliga exemplet med barn som växer på längden och jämför det med växa på bredden. Det som påstås är att barn äter extra mat därför att de växer, inte att de växer för att de äter mycket mat och detta förs sen över till övervikt där man påstår att vuxna inte växer på bredden för att de äter för mycket utan de äter för att de växer på bredden (insulin är givetvis boven). Det som helt missas är att man kan börja äta så man går ner i vikt medan ett barn aldrig kan äta för att sluta växa.
Eenfeldt är envisas också med att skulle all övervikt på någon slags funktion av högt insulin från kolhydrater. Detta är en modell som han delar med Taubes men den saknar helt stöd inom vetenskapen trots att Eenfeldt igenom hela boken vill få det att låta precis tvärt om, mer läsning hittar du här, ”Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn!”
Den stora elefanten i rummet
I boken tar Andreas även upp det som jag tog upp i mitt förra inlägg om ”Kostdoktorn”, det vill säga diskussionen om vilken diet som fungerat bäst i studier. Han lägger fram en lista på studier som jämfört lågkolhydratkost med en kost lik den som SLV rekommenderar och slutresultatet är 10-0. Det vill säga 10 studier har visat på fördel lågkolhydratkost medan inga studier har visat på fördel SLV. 11 studier har visat på ingen signifikant skillnad. I själva verket har en av de tio studierna som Andreas tar upp som fördel lågkolhydrat, Krebs et al., en uppföljning både 11 och 23 veckor efter studiens avslutande där man inte såg någon signifikant skillnad (1). Så siffran 9-0 är mer korrekt.
Där finns också ett väldigt intressant mönster. I graferna här under har jag skrivit in studietiden för de 21 aktuella studierna. Den första grafen visar de 9 studier som visat en signifikant fördel för lågkolhydratkost och den andra grafen är de 12 som visat på ett oavgjort resultat.
Som ni kan se är det en väldig skillnad när det gäller studietiderna och nästan alla längre studier visar på ingen skillnad medan nästan alla kortare studier visat på skillnad. Den enda studien över 12 månader som visade på fördel lågkolhydratkost var dessutom Shai et al som jag skrivit om tidigare här på sidan, ”Aftonbladet kan inte tolka studier”. I denna studie fick deltagarna kost serverad en gång om dagen i matsalen på sin arbetsplats vilket gjorde det lättare för dem att följa sina dieter. Förutom denna studie finns det en 12 månader studier som visat på fördel lågkolhydratkost. När det gäller oavgjorda studier finns det 8 studier över 12 månader som inte kunnat påvisa någon skillnad och endast två studier är kortare än 6 månader.
Missförstå mig inte nu. De 9 studierna som visar fördel lågkolhydratkost är inget man ska ignorera. Jag är helt för att man rekommenderar lågkolhydratkost till personer som vill gå ner i vikt. Det är en diet som fungerar för många och på befolkningsnivå fungerar det lika bra som något annat om inte lite bättre, i alla fall på kort sikt. Men betoningen ligger på lite bättre. Det jag motsätter mig är därför påståendet att lågkolhydratkost är så otroligt överlägset och/eller att det är bäst för alla. Mer läsning här, ”LCHF vs kost med mer kolhydrater – vad är bäst för viktnedgång?”.
Det här är en diskussion som jag haft i omgångar med Andreas och hans argument är att motivationen aldrig är bra i randomiserade studier och om man vill veta hur lågkolhydratkost verkligen fungerar får man istället titta på studier med motiverade personer. Detta skriver också Andreas i sin bok och han tar upp flera exempel på studier där man inte har randomiserat, det vill säga där man tagit personer som vill äta lågkolhydratkost och studerat dem. Det här argumentet duger inte. När motivationen är stor kan folk svälta sig själv för att gå ner i vikt och det väldigt framgångsrikt (2, 3). För bara några veckor sen kunde man läsa om en läkare som gått ner 13 kg på 2 månader med hjälp av en diet på Twinkies och annat godis (4).
Det jag har svårt att förstå här är hur motivationen kan vara så dålig i de randomiserade studierna? Enligt Andreas är det socker och vitt mjöl (och till viss del alla kolhydrater) som gör oss överviktiga. Han säger till och med att dessa tillsammans med insulin mer eller mindre tvingar oss att äta mer (Taubes liknelse med växande barn). Förutom dessa effekter så radar Andreas upp fördelar med lågkolhydratkost och ger flera anekdoter om personer som blir av med alla andra möjliga besvär förutom vikten. Inte någonstans nämns några nackdelar förutom temporära besvär som tydligen endast varar under de första omställningsveckorna.
Trots allt detta så verkar alltså vanliga människor sluta följa sitt kostupplägg och börja gå upp i vikt igen efter de första månaderna på sin diet. Detta gäller inte bara alla randomiserade studier, det gäller även studierna med motiverade deltagare. I Karlshamnsstudien som är en av de mest hyllade inom LCHF och som Andreas också tar upp som ett exempel i sin bok gick deltagarna i snitt upp 2,7 kg efter de första 6 månaderna och ytterligare 1 kg månaderna 22 månader senare.
I min lilla värld så får jag inte det här att gå ihop. Om nu allting är så underbart med lågkolhydratkost. Snabba kolhydrater och insulin är orsaken till övervikt och fetma och personer som följer en lågkolhydratkost blir av med alla möjliga besvär. Varför fortsätter inte folk att följa dieten i randomiserade studier? När man läser argumenten från Andreas och alla andra lågkolhydratförespråkare så låter det ju som att man jämför himmelriket med helvetet, eller som de själva gillar att kalla det njutmetoden vs svältmetoden, och ändå blir problemet det samma som med alla andra dieter, följsamheten. Att inte alla följer sin diet kan jag köpa. Men att resultatet skulle bli oavgjort efter något år låter helt osannolikt. Det är något med lågkolhydratkost som gör att folk slutar följa den trots allt positiv som tillskrivs kosten. Vad det är får vi inte veta i Matrevolutionen.
Som jag ser det är randomiserade studier utmärkta även för att titta på motivationen. Själv hade jag önskat att man försökt att finna orsakerna till varför motivationen inte verkar bli bättre på lågkolhydratkost istället för att hela tiden försöka förstora upp att lågkolhydratkost alltid vinner eller fungerar lika bra som andra upplägg när det i praktiken inte är det minsta imponerande. Varför inte erkänna att det finns problem med följsamheten även för lågkolhydratkost och sen försöka hitta orsakerna bakom detta så att fler kan lyckas med sin viktnedgång? Att bara sopa saken under mattan leder ingenvart.
Jaja, nog om viktnedgång nu. Det är inte det viktigaste i boken enligt mig och det är inte heller det som Andreas betonar även om det säkert är det som leder till en stor bokförsäljning.
En sak som jag saknar och en sak som jag önskar inte funnits med
Den punkt jag saknar mest i boken är en diskussion kring GL, det vill säga glykemisk belastning. Andreas tar upp en del kring GI och nämner dess för och nackdelar, men GL nämns inte överhuvudtaget. GL är mer abstrakt än GI och inte lika lätt att applicera i verkligheten men det är istället ett mycket viktigare mått. Boken lägger som alla andra lågkolhydratböcker ett väldigt stort fokus på insulin och hur kolhydrater höjer dess nivåer. Att då inte nämna GL tycker jag blir fel. Jag skulle kunna stoppa i mig 100 gram Ahlgrens bilar varje dag utan någon mätbar påverkan på mitt blodsocker eller mina insulinnivåer. Tricket är att äta små mängder varje gång. En liten godisbil kommer inte att ha någon mätbar effekt på mitt blodsocker överhuvudtaget. Att endast nämna GI och utelämna GL ger folk lätt intrycket av att kurvan kommer se likadan ut oavsett om jag äter 100 gram godisbilar på ett bräde eller om jag äter en liten godisbil var tionde minut.
Den andra negativa saken som jag ser med boken är att det ibland blir lite väl kategoriskt. Potatis som enligt mig är ett fantastiskt livsmedel läggs hela tiden i samma kategori som pasta, ris, bröd, fikabröd, socker osv. Det är här man ser tydligast att Andreas står för LCHF. Potatis har i samband med först GI-hypen för några år sen och nu LCHF fått ett oförtjänt dåligt rykte på grund av dess höga GI. Ser man istället på potatis ur ett GL perspektiv blir det en helt annan bild av en bra råvara. Att nämna potatis som en möjlig betydande kolhydratkälla och något som personer med diabetes bör undvika köper jag. Men inte hur det kategorisk packas ihop med flera andra, klart sämre livsmedel.
Summering
Hackandet på potatis till trots så ges det flera goda råd i boken och jag ser som sagt fler likheter med väldigt bra boken ”till matens försvar” än vad jag gör med de lågkolhydratböcker jag tidigare läst. För diabetiker och personer med metabola syndromet är däremot Andreas väldigt tydlig med att han förespråkar väldigt lite kolhydrater vilket jag köper, det fungerar säkert bra.
I tidigare inlägg här på sidan har jag uttryckt min syn på faran med att fokusera på en enda sak som orsaken till allt och att detta endast leder till att folk börjar äta dåliga matvaror av annan sort (”näringsbrist med populära dieter”). Även här är dock Andreas tydlig med att det är bra mat som gäller. Jag har verkligen inte läst alla lågkolhydratböcker som finns men av de jag har läst är detta den första bok som verkligen betonar detta vilket är väldigt bra.
Jag är med på Andreas linje att mindre socker och mindre raffinerade kolhydrater är en bra kost för alla. Jag tror att de flesta skulle må bättre och ha mycket lättare att hålla vikten eller gå ner i vikt om de åt bra och näringstäta råvaror istället för halvfabrikat och raffinerade produkter. Jag tror också att många skulle må mycket bättre om de slutade äta sin vanliga kost och började följa de råd som ges i matrevolutionen.
Det här är en bok som jag rekommenderar till många personer som inte är så värst insatta inom kost men som vill börja äta bättre. Ibland tycker jag den är väl kategorisk och ur mina preferenser svänger den lite för mycket åt mer smör och mindre potatis hållet men många gånger behöver man vara lite väl kategorisk för att få fram ett budskap och jag tycker att Andreas ändå har lyckats med att göra det utan att överdriva för mycket. Nackdelen med att ge den här boken till personer som inte är pålästa är att de flesta kommer att tro att insulin är grunden till allt av ondo när de läst igenom den. Något som inte stämmer.
Lämna ett svar till Guddi Avbryt svar