Efter en rad längre ganska djupgående inlägg från min sida så tänkte jag att det var dags för ett lite mer avslappnat ämne som kan läsas både med lite humor och lite förundran.
För några dagar sedan så publicerade aftonbladet en artikel som de kallade för en bra hand?. Här är ett citat som i stort sett återger artikelns innehåll

En belgisk forskargrupp har kommit fram till att män som har stor skillnad i längd mellan pek- och ringfingrarna är något av alfahannar, mer aggressiva och tävlingsinriktade än män med lika långa fingrar

Artikeln har än så länge fått 5 kommentarer som alla är mer eller mindre hånfulla. Studien som tas upp i artikeln är dock inte den enda som är gjord på förhållandet mellan pekfinger och ringfinger (förkortat D2:D4) och jag kommer i detta inlägg att gå igenom lite av forskningen kring detta. Först dock en genomgång i hur man mäter förhållandet och vilken faktor man tror påverkar förhållandet.

Förhållandet 2D:4D

Förhållandet mellan ringfinger och pekfinger mäter man genom att mäta avståndet mellan linjerna som man har längst ner på händerna upp till toppen på fingret (inte naglar). Denna mätning gör man på både pekfinger och ringfinger och sen dividerar man längden på längden på pekfingret med längden på ringfingret och får ett värde kring 1.

Hur man mäter förhållandet mellan pekfinger och långfinger (D2:D4)
Hur man mäter förhållandet mellan pekfinger och ringfinger (D2:D4)

Det har varit känt väldigt länge att kvinnor, i medel, har ett högre värde än vad män har. Bilden nedan illustrerar normalfördelningen och förhållandet mellan kvinnor och män enligt TJ Manning (den klart största på området).
Normalfördelningen mellan förhållandet D2:D4 hos män och kvinnor.
Normalfördelningen mellan förhållandet D2:D4 hos män och kvinnor.

Man vet inte med säkerhet vad som orsakar en skillnad i förhållandet mellan pekfinger och ringfinger, men man har ganska starka indikationer på att det har att göra med testosteronnivåerna under fosterstadiet.

Exempel på samband man har märkt

2001 publicerades en studie där man bland annat tittade på elitfotbollspelare i England. Resultatet blev följande, de som hade spelat på internationell nivå hade ett lägre medelvärde än dom som endast spelat i högstaligan. Spelare i högstaligan hade lägre medelvärden än spelare i lägre divisioner.
Man såg även att spelarna i förstalaget hade lägre medelvärde än spelarna i andralaget (vem som var i förstalaget respektive andralaget avgjordes av tränarna i respektive lag).

Förhållandet D2:D4 hos fotbollspelare på olika nivå
Förhållandet D2:D4 hos fotbollspelare på olika nivå

När det gäller uthållighetsidrotter så har man hittat ett liknande samband hos konditionsidrottare som tränade löpning i snitt 5,75 gånger i veckan (män) och 3,72 gånger i veckan (kvinnor). Även här hittade man alltså ett negativt samband, dvs ju lägre värde på D2:D4 ration, desto större sannolikhet att man presterade bättre på ett löptest. I samma studie tittade man även på en grupp med 40 st kvinnliga löpare som tränade i snitt  3,98 dagar i veckan. Resultatet var det samma i denna undersökning, ju lägre medelvärde desto större sannolikhet att man sprang på en bra tid.
Förhållandet D2:D4 och prestationsförmågan vid ett löptest
Förhållandet D2:D4 och prestationsförmågan vid ett löptest

En undersökning på 288 pojkar, medelålder på 12,75 år och en spridning på 10-17 år, visade även den på ett samband mellan låg ratio och en bättre prestationsförmåga på 50 m sprint. Sambandet var dock inte lika starkt som det sambandet som man hittat i uthållighetsidrotter.
Andra studier har sett en samma trend, en låg ratio mellan pekfinger och ringfinger predisponerar till bra idrottsprestationer, tex

  1. Prestationsnivån hos längdskideåkare
  2. Kvinnor på elitnivå vs kvinnor på lägre nivå
  3. Allmän fysisk nivå hos både män och kvinnor
  4. Högsta uppnådda idrottnivå hos kvinnor
  5. Greppstyrkan hos män från olika kulturer
  6. Hur bra män är på att fäktas

Andra saker (helt irrelevanta för denna blogg)

Det finns flera saker som har visat sig korrelera med ration mellan pekfinger och ringfinger. Jag tar upp dem här därför att detta inlägg redan nu saknar all praktisk relevans, men samtidigt så kan det vara en rolig sak att ta upp med polarna och då är följande punkter precis lika intressant enligt mig.

  1. En låg ratio korrelerar med bra resultat i skolan både på universitet och grundskolenivå hos män respektive pojkar.
  2. Framgång på börsen
  3. Homosexuella personer har i olika studier en ratio som skiljer dem ifrån heterosexuella men i vissa studier har de högre ratio och i andra har de lägre.
  4. Män med låg ratio har fler sexpartners
  5. Låg ratio är associerat med en bättre förmåga att kunna rotera ett föremål mentalt (tänk IQ-test alt mönstringstest)
  6. Män med låg ratio är i snitt äldre när/om de får hjärtinfarkt
  7. Barn med autism har oftare lägre ratio

Kan allt detta stämma?

När man tittar på studierna som jag har refererat till märker man fort att ett namn dyker upp väldigt ofta, Manning JT. Samma man skrev en bok om ämnet 2002 och detta verkar vara mer eller mindre det enda han forskar på. Resultaten är ganska imponerande i många av studierna men vissa av studierna ger minst sagt blygsamma resultat och när man läser några av studierna känns det som att Manning arbetar väldigt hårt för att försöka få ihop något sammanhängande av det hela. Detta är särskilt sant när det gäller homosexualitet där Manning verkligen verkar anstränga sig för att hitta ett samband. Även de mest grundläggande sakerna så som att förhållandet mellan D2:D4 i medel är högre hos kvinnor har blivit ifrågasatt av andra forskare, men här tycker jag att Manning försvarar sig bra.
Värdena vid idrottsprestationer, särskilt när det kommer till uthållighet är däremot ganska övertygande, men jag vill helst se lite fler studier från andra forskare innan jag känner mig säker på den frågan med.  Av studierna som jag refererade till ovan är det bara tre stycken (2 kring idrott) som är utförda av forskare som inte samarbetat med Manning (i någon publicerad studie) vilket jag tycker säger en hel del om hela ämnet.

8 svar på “Pekfinger vs ringfinger, en myt?”
  1. Tjena Daniel!
    Jag mätte givetvis mina händer igår när jag skrev texten. Jag fick det till 0,97 och 0,98 för höger respektive vänster hand.

  2. Okej. Jag fick det till 0,94 på höger hand och 0,96 på vänster. Intressant det där, även om det nog egentligen inte säger ett skit. 😀

  3. Guddi
    Vi är hormonellt styrda ex tillväxthormon och via dna, så det du sa kan nog vara sant.

  4. Antar att jag är väldigt spridd fick
    0,92 på högerhanden och 0,98 på vänsterhanden

  5. har bra uthålligthet och explosivitet stark men har ändån längre pekfinger enligt det här testet så jag tror inte på skiten

  6. ulf:
    har bra uthålligthet och explosivitet stark men har ändån längre pekfinger enligt det här testet så jag tror inte på skiten

    Det är ingen som påstått att det skulle vara avgörande. Du kan givetvis få bra kondition och bli stark även om du har en dålig ratio.

  7. Hej, jag har känt till detta om ringfingrets och pekfingrets längd sedan några år. Och det har faktiskt hjälpt mig att få en förklaring till min höga testosteronhalt 27 ng/ml. (dock inom normalgränsen, jag är strax under 60 år) och varför jag är som jag är. Samt det faktum att jag har lätt för att bli stark och uthållig av träning. Framför allt så har jag alltid haft en hög grundstyrka som otränad ellr bara lätt tränad. Dessutom har jag fått insikt om varför jag inte vill backa för någon, vill liksom inte krypa för någon, går min egen väg etc. Men jag är inte aggressiv onödigtvis, men har tidigare kunnat ”explodera” i verbal ilska, så att jag inte kunnat få fram ett ord, något som mer eller mindre försvunnit då jag nu tränar mycket hårt på ett gym. Jag har värdena 0.9 på Höger hand samt 0,91på vänster.
    / Ingemar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *