Det finns flera sätt att mäta styrka. Man kan mäta tex hur snabb man är vid en bestämd hastighet (isokinetiskt), hur stark man är i den excentriska fasen eller i den koncenstriska.

I detta inlägg kommer jag dock endast att gå igenom olika sätt att ange sin en persons maximala styrka. De vanligaste sätten är absolut styrka eller relativ styrka som jag går igenom först. Därefter kommer jag även att visa på ett sätt där man kan jämföra två personers styrka trots när de inte väger lika mycket.

Absolut styrka

Det vanligaste tillvägagångssättet är att man använder sig av absolut styrka, dvs. hur mycket man maximalt klarar av att lyfta en gång (1RM). I böcker inriktade mot specifika kraftidrotter så som tyndlyftning och styrkelyft brukar man använda sig utav två värden för 1RM. Det man klarar av att lyfta i tävling (tävlingsmax) och det man klarar av att lyfta på träning (träningsmax). Detta värde skiljer sig åt hos tävlande då de under tävling bygger upp sig psykiskt på ett helt annat sätt än inför träning. Enligt Vladimir Zatsiorsky så brukar tävlingsmax vara ungefär 12 % högre än träningsmax, men det beror på övningen i fråga och hur vältränad personen är.

När man läser träningsprogram för olika tyndlyftare och styrkeidrottare är det därför viktigt att veta om de använder sig av procent utav tävlingsmax eller träningsmax. Det kan annars bli en del missförstånd i tolkningen av ett sådant resultat.

Absolut styrka är en mätvariabel som är beroende av individens kroppsvikt, detta är helt enkelt därför att muskelkraft är relaterat till tvärsnittsytan på ens muskler. Mer muskler -> högre kroppsvikt -> högre absolut styrka.

Relativ styrka

Ett annat sätt att mäta styrka är att man ser till hur många kilo som man klarar av att lyfta i förhållande till sin egen vikt. Detta kallar man för relativ styrka. Denna typ av styrka är mest relevant i sporter där man arbetar med sin egen kroppsvikt så som gymnastik. Individens relativa styrka minskar i regel allt eftersom man lägger på sig mer muskelmassa och den relativa styrkan är alltid högre i de lägre viktklasserna inom styrkeidrotter.

Relativ styrka får enligt mig lite väl mycket ”cred” när det gäller andra idrotter som egentligen handlar mer om explosivitet och förmågan att skapa stor kraft under kort tid så som hos sprinters. Om vi tar Usain Bolt som exempel så uppgav han själv i somras att han vägde ungefär 95 kg vilket med hans längd och uppskattad fettprocent på 7 % vilket motsvarar en FFMI på 23. Enligt gamla sidor på IAAF så vägde Usain Bolt endast 76 kg 2007.

Usain bolt har med andra ord lagt på sig en hel del muskler de senaste åren samtidigt som blivit snabbare och snabbare. I framtida inlägg kanske jag går lite djupare in på varför mer muskler (och därmed vikt) inte nödvändigtvis är negativt i vissa sporter som man spontant tänker är sporter där relativ styrka viktigast.

Grafen här under visar de nuvarande världsrekorden i bänkpress inom IPF. Den blå linjen visar den absoluta styrkan i förhållande till kroppsvikt och den röda linjen visar den relativa styrkan i förhållande till kroppsvikt. Man ser här klart och tydlig att den absoluta styrkan ökar medan den relativa styrkan minskar när kroppsvikten på de tävlande höjs. Orsaken till att linjerna inte alls ser så raka ut beror först och främst på att det inte är några jämna steg mellan lyftarnas kroppsvikter.

Absolut och relativ styrka i bänkpress hos rekordhållarna i förbundet IPF
Absolut och relativ styrka i bänkpress hos rekordhållarna i förbundet IPF

Jämförbar styrka

Båda metoderna som jag tagit upp hittills att mäta styrka brister i att man inte kan jämföra styrkan mellan två personer som väger olika mycket. Spontant känns det som att relativ styrka bör vara ett bra mått men grafen här ovanför visar klart att det inte är så.

Orsaken till att relativ styrka inte fungerar är ganska lätt att förstå när man tänker på det. När man räknar på relativ styrka så tar man hänsyn till en persons volym. Det är dock så att styrka först och främst korrelerar med en muskels tvärsnittsarea och det är därför detta man ska ta hänsyn till. För de som är intresserade så kan ni ser hur denna uträkning går till rent matematiskt i citatrutan här under. Övriga kan gärna hoppa över den delen.

Förkortningarna som används är:
K = Kroppsvikt, L = Längd, a = konstant, F = kraft

Ens kroppsvikt är beroende utav längden i kubik multiplicerat med en konstant:
K = a x L3

Vilket kan skrivas om som:
K1/3 = a x L

Kraft (F) är proportionerligt till areans på ens muskler som i sin tur är proportionerlig mot längden i kvadrat. Vi kan då skriva följande:

F = a x L2 =  a x (K1/3)2 = a x K2/3 = a x K0,66

Vi tar sen 10-logaritmen på båda sidorna och får följande ekvation
log10F = log10a + 0,66 x log10K
F står för den maximala kraften vilket kan bytas ut mot maximal vikt utan problem.

Teoretiskt ska man alltså hitta en koffecient på 0,66 och här under ser ni resultatet av uträkningen på bänkpressvärdena som användes i den tidigare grafen.

Relation mellan vikt och prestationsförmåga i bänkpress. Prickar är faktiska värden och linjen är teoretiskt värde
Relation mellan vikt och prestationsförmåga i bänkpress. Prickar är faktiska värden och linjen är teoretiskt värde

Riktningskoffecienten blev 0,61 vilket skiljer sig väldigt lite från det teoretiska på 0,66. I teorin så borde formeln fungera för vilken övning som helt men jag har endast tittat på bänkpressvärdena här ovan. Jag har sett tidigare uträkningar på tyndlyftare där den stämmer ännu bättre om man exkluderar supertungviktarna (2).

Tex så är är korrelationskoffecienten 0,63 hos kvinliga tyndlyftare. När det gäller styrkelyft så finns det uträkningar även på marklyft och knäböj där värdet för knäböj var nära 0,60 för män och 0,72 för kvinnor medan värdet för marklyft var lite sämre, 0,48 för män och 0,56 för kvinnor (1). Ser man till totalen i marklyft, bänkpress och knäböj blev värdena 0,63 för män och 0,71 för kvinnor (1). För de som är intresserade så blev den uträknade konstanten (log10a) för IPF-rekorden 1,26.

De teoretiska formlerna förutsätter att man är lika bra på att använda sina muskler rent neuromuskulärt, d.v.s. att ens nervsystem inte blir bättre av träningen. Detta stämmer dock inte för de flesta som tränar utan för en normal kille/tjej på gymmet så kommer antagligen 1 kg muskler att leda till en större ökning i styrka än vad formeln visar då det även sker en träning av nervsystemet. För bänkpressare på hög nivå så stämmer dock formeln bra vilket den andra grafen i detta inlägg visar.

Formeln är rolig då en gör det möjligt att jämföra ens prestationer med en kompis som väger mer eller mindre än en själv. Man skulle kunna se det som ett sätt att jämföra ens egen förmåga att aktivera och koordinera de muskler man har oberoende av muskelmassa. Så skriv in din nuvarande vikt, ditt personbästa i bänkpress och sen din väns vikt som hypotetisk vikt och se efter om resultatet i uträkningen blir högre eller lägre än din väns personbästa så får ni reda på vem om är bäst sett ur ett nervsystemperspektiv.

29 svar på “Olika sätt att testa och jämföra styrka….”
  1. Grym text Guddi! Luuv it. Men vad menas med ”hur snabb man är vid en bestämd hastighet”?

  2. Kul att gilla texten Daniel! 🙂
    Man sitter i en maskin (ofta benpress eller benspark) och får sen ta i så mycket man kan igenom en hel rörelse. Maskinen anpassar motståndet efter hur mycket kraft man skapar och rörelsen kommer att ske med samma hastighet oavsett hur mycket kraft man skapar. Exempel på bensparkmodellen, http://www.youtube.com/watch?v=3oo_yoZux-E

  3. Guddi: Kul att gilla texten Daniel!
    Man sitter i en maskin (ofta benpress eller benspark) och får sen ta i så mycket man kan igenom en hel rörelse. Maskinen anpassar motståndet efter hur mycket kraft man skapar och rörelsen kommer att ske med samma hastighet oavsett hurmycket kraft man skapar. Exempel på bensparkmodellen, http://www.youtube.com/watch?v=3oo_yoZux-E

    Okej. Det är väl samma princip som styrketestet när man mönstrar?

  4. ”K = a x L^3 Vilket kan skrivas om som: K^(1/3) = a x L”
    Tycker den omskrivningen ser fel ut, ta tredje roten ur HL så måste a oxå inkluderas, dvs det borde se ut så här:
    K = a x L^3 => K^(1/3) = (a x L^3)^(1/3) => k^(1/3) = a^(1/3) x L. Isåfall blir ju hela uträkningen fel, och därmed ge fel svar. Såvida man inte på något sätt kommit fram till att a inte påverkas av den omskrivningen?

  5. Hej Patrik!
    a är en okänd konstant. Dess värde ändras men då värdet är okänt och inte räknas ut förrän man har verkliga värden som man stoppar in i formeln så spelar det ingen roll hur man skriver det. Ett annat sätt att se på det är att vi ersätter konstanten a med konstanten b=a^(1/3) och arbetar med formeln därifrån. Jag har dock valt att kalla den ”nya” konstanten för a även den.
    Hoppas det blev klarare med den förklaringen.

  6. Ah självklart 🙂 Tänkte inte på det så, utan att a berodde på någon viss faktor och då går det inte att strunta i den men som du säger så är a okänd och därmed kan du alltså strunta i det. 🙂

  7. Ett mycket etablerat sätt att jämföra styrka mellan personer av olika vikt och även kön är Wilks formula.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Wilks_Coefficient
    Googlar man lite på nätet efter den hittar man ganska snabbt tabeller som är lätta att skriva ut och kanske sätt upp på väggen i gymmet.

  8. olle: Ett mycket etablerat sätt att jämföra styrka mellan personer av olika vikt och även kön är Wilks formula.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Wilks_Coefficient
    Googlar man lite på nätet efter den hittar man ganska snabbt tabeller som är lätta att skriva ut och kanske sätt upp på väggen i gymmet.

    Hallå Olle!
    Wilks formula används väldigt flitigt inom styrkekretsar ja, men det är en endast formel uträknad baserad på de resultat som finns. Det har alltså ingen teoretisk eller fysiologisk bakgrund likt den formel jag tar upp här. Att skriva om Wilks formula hade helt enkelt blivit ett väldigt tråkigt inlägg och hade inte gett någon kunskap alls om varför styrkan mellan olika tunga personer skiljer sig som den gör.
    Dessutom blir Wilks formula i princip det samma som jag tar upp här även om marklyft verkar bero mer på teknik och hävarmar än vad bänkpress och knäböj gör: http://journals.lww.com/acsm-msse/Abstract/1999/12000/Validation_of_the_Wilks_powerlifting_formula.27.aspx
    Men ditt tips är väldigt bra och tabeller finns bland annat här, http://www.usapowerlifting.com/lifterscorner/wilks-kilo-men.shtml
    Jag har för mig att jag också sett mobilapplikationer som gör uträkningen till en 🙂

  9. Hej Jacob!
    Du skriver: ”Kraft är proportionerligt till areans på ens muskler som i sin tur är proportionerlig mot längden i kvadrat.”
    Kan du förklara varför arean på musklerna är proportionerlig mot längden i kvadrat. Är inte längden tyngdlyftarens längd? Hur kan den påverkas av muskelarean, eller tvärt om?
    Vänliga hälsningar
    Christer

  10. Hallå Christer!
    Längden i kvadrat ger ”en uppskattning” av ens kropps area. Det är därför man använder längden i kvadrat vid BMI uträkningar. Det helt enkelt en uppskattning av ”hur rund” man är, i detta fall muskelmassa då det är idrottare vi pratar om 🙂
    Det ju lättare för en lång person att lägga på sig mycket massa överlag. Det finns en orsak till att det inte är 1,50 killar som dominerar i supertungviktklasserna. Det är endast så längden inverkar. Den sätter ett stopp för ens maximala absoluta muskelmassamängd. På elitnivå är alla uppe nära denna gräns och därför är idrottarna också oftast ganska jämnlånga där de korta är i lätta viktklasser och de långa i tunga viktklasser.
    Så längen är tyngdlyftarens längd ja. Och den påverkar inte slutresultatet som du kan se i den slutliga formeln där endast kroppsvikt är med.

  11. Hej Jacob!
    Det du skriver innebär att tyngdlyftarna skalar likformigt när vikten ökar, d.v.s. att en kort tyngdlyftare har samma proportioner som en lång. En intressant iaktagelse som verkar stämma eftersom den teoretiska exponenten 0.66 ligger nära den experimentella på 0.61. Jag skall titta noga nästa OS när de visar tynglyftning på TV. 🙂 Finns det någon rimlig förklaring att en kort tyngdlyftare inte kan bygga lika mycket muskler som en längre (maximalt)?
    Eftersom dina antagende bygger på propertionerlig skalning, och data kommer från idrottsmän som är längre när de är tyngre, så blir väl sättet som du använder din teori fel när du använder den för enskilda individer. Om jag ökar vikten med träning så ökar min muskelarea, men jag blir inte längre! Denna invändning stämmer nog väl med vad de festa som tränar har upplevt, en ganska liten ökning av vikten ger rejäl ökning av maximal kraft. Jag tror att den vedertagna hypotesen att muskelstyrkan för en muskel är proportionell mot muskelarean stämmer på individnivå, vilket innebär att en individs maximala styrka är proportionell mot muskelvikten.
    /Christer
    (PS: En liten kommentar: begreppet korrelationskoffecient är nog något helt annat än vad du menar.)

  12. Det finns ju en maxgräns för alla människor där de inte längre kan lägga på sig mer muskelmassa. Det hade ju varit väldigt underligt om den gränsen inte varit beroende av hur stor man är totalt till växten. För i så fall blir det ju in princip att en människa som är 150 cm lång skulle ha samma storlek på alla organ och vävnad som en människa på 200 cm.
    Att jämföra prestationen rakt av mellan två personer av samma vikt blir fel om de skiljer sig mycket i längd ja. Då får den längre personen en fördel då det egentligen är en större bedrift av den korta personen att vara lika stark som den långa. Så det är ingen exakt formel i alla situationer. Men det fungerar väldigt bra i de flesta sammanhang. Wilks formula fungerar ju på exakt samma vis, den tar inte heller hänsyn till längden. Att inte ta hänsyn till något och endast jämföra lyfta kilon blir ju ännu mer orättvist 🙂
    Här har du mer intressant läsning kring formeln där man även tagit fram tabeller så uträkningen ska bli lättare att utföra rent praktiskt.
    http://rodrigoborges.com/pdf/avaliacao_13.pdf
    Användandet av korrelationskoffecient är (var) helt fel 🙂 Det är åtgärdat nu. Tack för påpekandet.

  13. Jag undrar om den teoretiska modellens skulle matcha verkligheten ännu bättre om man bara räknade in muskelmassan i K?
    Med andra ord skulle man i så fall komma på något sätt att från kroppsvikten dra av massan hos skelett, fett, organ, etc. Men jag gissar att denna massan skulle kunna approximeras ganska bra med hjälp av kroppslängden.

  14. Om jag läser grafen rätt är det där inte alls RAW-rekorden i bänkpress för ipf utan rekordlyften med tröja.

  15. Ett annat schyst sätt att jämföra styrkor mellan folk som väger olika är att ta bort 1 kg bänk per 1 kg kroppsvikt, dvs 200@120 är ”lika bra” som 180@100

  16. Jacob, nu kan jag behöva lite hjälp för min mattematiska förmåga är begränsad. Men hur fel faller det ut om man räknar Relativ styrka (kallas det även styrkefaktor?) på 1RM/kroppsvikt?
    Menar
    200kg Bänkpress/120kg kroppsvikt= 1,666…
    100kg Bänkpress/60kg kroppsvikt = 1,666…
    Som ni nämner ovan kan ju kroppslängden spela in. Men är den skillanden försumbar?

  17. Relativ styrka räknas ut genom att man tar just 1RM delat på kroppsvikt. Så det blir inte fel alls att räkna så, det blir 100 procent rätt 🙂
    Jämföra styrka kan man dock inte göra genom att jämföra relativ styrka. Styrka är, under förutsättningen att nervsystemet är i fullt trim, beroende av arean på musklerna. En dubbling i area innebär dock inte en dubbling i kroppsvikt. Detta tar jag upp i inlägget. Så det fungerar inte att bara ta 1RM/kroppsvikt om du vill jämföra två personer av olika vikt.

  18. Jag är med på att det kan vara skillnad i muskeltvärsnittsarea och att denna hänger på både längd och vikt.
    Jag vet inte om du missade ”delfråga” 2; hur stor skillnaden blir om man räknar både med och utan kroppslängd (avser nu endast Relativ styrka)? Utgör således tvärsnittsarean en försumbar skillnad?
    (Är inte dum har bara otur när jag tänker) 😉

  19. Jag förstår inte frågan nu Stefan. Mitt förslag är dock att du tar världsrekordet i någon övning för olika viktklasser sen räknar du med båda metoderna och se hur skillnaden blir 🙂

  20. Intressant det här.
    Dock så är jag rätt kritisk till att ” Individens relativa styrka minskar i regel allt eftersom man lägger på sig mer muskelmassa”. Det stämmer inte alls för t ex mig och många andra tränande.
    Då snackar jag ju inte nybörjare (som kan ”plocka vikt” bara genom att förbättra tekniken) utan jag har kört 9 år drygt, utan längre uppehåll, ökat ca 58% i vikt sen jag började träna och ökat 2-3 ggr i styrka i bänkpress, axelpress, marklyft, knäböj etc. samt lyfta/bära/knuffa/dra diverse grejer som inte är gymutrustning. Senaste åren har jag på bara 10% ökning i kroppsvikt ökat 15-25% i styrka (och då har jag inte deffat eller några såna grejer och minskat vikten på så sätt – minst 10% kroppsfett försvinner ju inte obemärkt)
    En dubbling i area innebär visst en dubbling i muskelvikten för en och samma person – såvida inte proportioner och densitet på muskeln inte ändras (och det tror jag nog knappast). Precis som t ex en cylinder med en bestämd längd så är volymen linjär mot tvärsnittarean – varken mer eller mindre. Eftersom inte hela ens kroppsvikt utgörs av muskler så kommer ju en allt större del av totalvikten bli muskler ju mer man lägger på sig – då ökar man ju i styrka i snabbare än totalvikten och inte tvärtom.
    Dessutom lär ju inte nervsystemet inverka särskilt mycket såvida det fungerar normalt. Det lär inte ens handla om 10% mellan ”elit” och ”vanlig gymmande” (tänk t ex skillnaden när man verkligen tar i och försöker ”få ut det där sista” jämfört med att köra 90% av vad man klarar).
    Det som däremot inte nämns är ju däremot musklernas utväxling (hävstångseffekten), som beror på avståndet mellan lederna och muskelfästena i förhållande till benens längd. Det handlar ju om millimetrar där, som inte syns, men som är väldigt avgörande för hur stor användbar kraft man får ut från muskeln. Det är ju liksom inte så att vem som helst kan träna upp sig till att ta 200 kg i bänk med en kroppsvikt på bara 90 kg (även om det fortfarande är en bra bit under världsrekordet med den vikten) – rekorden innehas ju av individer med extremt bra genetiska förutsättningar också.
    Formlerna stämmer uppenbarligen bra för individer som redan uppnått sin maximala potential
    – men det stämmer ju inte alls för att följa sin egen uppbyggnad.
    Hade t ex jag bara hållit min relativa styrka konstant senaste 5 åren så hade jag varit ett fetto nu som fortfarande gjort en bra ökning enl formlerna, haha.

  21. Jag såg även att man jämförde med Usain bolt – även han verkar ju vara ett bevis på motsatsen. I hans fall behövs ju kraft precis i starten, och sen väldigt hög effekt när han kommer upp i fart (momentaneffekten under acceleration är ju P = m*a*f). Även effekten förhåller sig troligen på ungefär samma sätt då hastigheten muskeln kan jobba med kortvarigt troligen är mer eller mindre konstant oberoende av tvärsnittarean medan kraften ökar.
    Dessutom ger det ju ingen bra bild av hur det ser ut i normalfallet att ”gräva fram” världsrekord satta av enstaka individer. Hur starka är t ex vältränade lätta personer i genomsnitt jämfört med tyngre? Det är ju det som är mest relevant för dom flesta sporter då man inte eftersträvar några rekord utan nöjer sig att man är tillräckligt stark för att kunna kombinera med rätt teknik och nå dit man vill.
    Begränsningarna uppåt i vikt utgörs normalt av andra faktorer som t ex energiförluster när man springer, begränsningar i rörlighet/smidighet etc.

  22. Victor: Dock så är jag rätt kritisk till att ” Individens relativa styrka minskar i regel allt eftersom man lägger på sig mer muskelmassa”. Det stämmer inte alls för t ex mig och många andra tränande.

    Det är jag som har uttryckt mig slarvigt. Detta gäller inte i början eller ens de första åren av träning. Det finns ju en orsak till att gymnaster och sprinters är välbyggda trots att de arbetar ”mot” sina egna kroppars vikt. Detta gäller först när du verkligen har lagt på dig en betydlig andel muskelmassa.
    Och det gäller också när man jämför idrottare av olika längd som alla är välbyggda. De kortare atleterna har då en relativ styrka som är högre.

    Victor: En dubbling i area innebär visst en dubbling i muskelvikten för en och samma person – såvida inte proportioner och densitet på muskeln inte ändras (och det tror jag nog knappast).

    Det där sker faktiskt, https://traningslara.se/muskelarkitektur-och-pennationsvinklar/
    När en muskel växer areamässigt så försämrar också muskelfibrernas dragriktning. Varje fiber blir alltså mindre effektivt när det gäller att skapa kraft.

  23. Att kortare atleter oftast har bättre relativ styrka är ju inte konstigt däremot – musklerna blir ju kortare utan att tvärsnittarean minskar. Det ser man ju annars också – riktigt långa personer (över 1,95 m) väger ju ofta uppåt 100 kg redan som otränade. Vi som är kortare kan ju lägga på oss 10-20 kg muskler innan vi ens är uppe på den nivån dom startar på.
    Det andra var ju också intressant – speciellt i kombination med teorin om muskelfästenas placering i förhållande till benens längd (hävarmen). Stora pennationsvinklar ger ju enl diagrammen inte bara egenskapen att kraften försämras utan en kraftigare effekt verkar vara att muskelns optimala arbetsområde blir kortare. Låg utväxling gör ju att man får ut mer användbar kraft från muskeln, men den behöver ju då jobba över ett större område istället (mekanikens lagar = det man vinner i kraft förlorar man i väg), medan högre utväxling ger sämre kraft men ett kort arbetsområde.
    Dom som har den genetiska fördelen av ”låg utväxling” kan ju utnyttja den muskelmassa dom redan har effektivare – men dom kanske då inte kan lägga på sig lika mycket ny användbar muskelmassa (det är också en tendens jag tycker mig se i praktiken för dom som är små men förhållandevis starka – när man kollar diverse träningsforum och sånt).
    Det kan ju också förklara varför endel lyftare försöker korta lyftvägen så mycket som möjligt medan det för andra verkar spela mindre roll – något man ser i t ex bänkpress är ju att köra med s k ”brygga” (där man höjer upp bröstkorgen) som ibland går upp till nivåer många av oss skulle kalla ”fusk-teknik”. Om muskelfästenas rörelseområde överstiger muskelns optimala arbetsområde borde ju effekten bli precis den – man blir bara stark i en del av rörelsen.

  24. Victor: Att kortare atleter oftast har bättre relativ styrka är ju inte konstigt däremot – musklerna blir ju kortare utan att tvärsnittarean minskar. Det ser man ju annars också – riktigt långa personer (över 1,95 m) väger ju ofta uppåt 100 kg redan som otränade. Vi som är kortare kan ju lägga på oss 10-20 kg muskler innan vi ens är uppe på den nivån dom startar på.

    Ny syftade jag på extremt vältränade i oavsett längd. Inte att jämföra en person på 180 cm som väger 100kg och en på 200cm som väger 100 kg. Tittar du till exempel på eliten i gymnastik är alla korta. Orsaken är för att du som kortare person alltid kan uppnå en högre relativ styrka än en längre om vi förutsätter att de har samma förutsättningar att öka % i styrka.
    Det hänger istället på, som du är inte delvis på, att volymen ökar mer än tvärsnittsarena ju längre man blir. Just för att längden också inverkar när man räknar på volym.

  25. Jo så är det ju självklart. Men vad jag ville ha fram är ju bara att längdens inverkan är mycket mera uppenbar och att man behöver leta fram några rekord för att kunna påvisa den.
    Men jag måste ju ändå säga att det här är väldigt intressant ändå och gav svar på en del av mina funderingar. Jag har ju inte undgått att se jag heller (på nätet) dessa ovanliga men förekommande fall där folk t ex kan bänka 2,5 ggr sin vikt eller mer – eftersom jag dessutom har erfarenheten att styrkan ökar snabbare än vikten har jag ju funderat varför man aldrig sett motsvarande tyngre viktklasserna (skulle det vara möjligt så skulle förmodligen nuvarande världsrekord vara ännu mycket högre än dom är nu).
    Det är ju ingen tvekan att det finns en ”topp” där det vänder och viktökningen börjar ”gå om” styrkeökningen – frågan är ju bara när man når den, Helt klart är ju dock att en person som redan nått en hög relativ styrka vid en väldigt låg kroppsvikt inte bara utan vidare kan ”dra iväg” i absolut styrka och ändå behålla sin relativa – det är ju också något jag också tycker mig kunnat se i praktiken (när man kollat t ex träningsjournaler folk lagt upp) men som jag aldrig fått något bevis på fram till nu.

  26. Verkligen intressant! Varifrån kommer formeln?
    Finns möjligtvis formeln i ett format så man kan mata in den i excel?

  27. Niclas: Verkligen intressant! Varifrån kommer formeln?

    Formeln kommer från vår fysiologi typ. Det är matte. Du hittar den i flera olika böcker kring det här.

    Niclas: Finns möjligtvis formeln i ett format så man kan mata in den i excel?

    Den är redan i ett format som fungerar för Excel 🙂 Det var så jag tog fram diagrammen från början.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *