Normer förändras, fysiologin förblir den samma

En vän till mig skickade följande artikel ur LA-Times till mig för någon dag sen. Den här typen av nyheter skrämmer mig och gör mig orolig för framtiden på något konstigt vis.

Artikeln handlar om hur många mödrar inte kan se att deras egna barn som är lite yngre än två år är överviktiga. Jag letade upp själva studien som den artikeln i LA-Times är baserad på och här är abstraktet:

Objectives:  To examine (1) accuracy of maternal perceptions of toddler body size; (2) factors associated with accuracy of toddler body size; and (3) how maternal satisfaction relates to accuracy/toddler body size. Design:  Cross-sectional. Setting:  Low-income community sample from suburban Special Supplemental Nutrition Program for Women, Infants, and Children (WIC)/urban pediatric clinics. Participants:  Two hundred eighty-one mother-toddler dyads (toddlers: 54.1% male; mean age, 20.2 months; 70.8% African American; 8.5% underweight [<15th weight-for-length percentile]; and 29.2% overweight [=85th weight-for-length percentile]). Main Exposure:  Measured anthropometry (mother/toddler) and demographics. Outcome Measure:  Validated toddler silhouette scale (accuracy and satisfaction). Results:  Nearly 70% of mothers were inaccurate in assessing their toddler’s body size. Compared with mothers of healthy-weight toddlers, mothers of underweight toddlers were 9.13 times more likely to be accurate (95% CI, 2.94-28.36) and mothers of overweight toddlers were 87% less likely to be accurate (95% CI, 0.05-0.33); accuracy did not differ by toddler age, sex, or race or mother’s education or weight status. More than 70% of all mothers and 81.7% of mothers of overweight toddlers were satisfied with their toddler’s body size. Accurate mothers of underweight toddlers were less likely to be satisfied than accurate mothers of healthy-weight toddlers (30.0% vs 76.8%; P < .001). Conclusions:  Mothers of overweight toddlers had inaccurate perceptions of their toddler’s body size and were highly satisfied, suggesting a view of heavy toddlers as normative. Mothers of underweight toddlers had accurate perceptions yet were dissatisfied, suggesting recognition of their child as outside the norm. Because inaccurate perceptions begin early in toddlerhood, pediatric providers should help improve families’ understanding of healthy body size. Future studies should examine how satisfaction and accuracy relate to parenting behaviors.

Hela artikeln verkar vara fri för alla i fulltext så vill du läsa den själv är det bara att trycka på min länk ovan.

Ett överviktigt barnDet här resultatet skrämmer som sagt mig. Att inte alla mammor har förmågan att se brister hos sina barn är ju inte direkt någon nyhet men studien visade inte bara att mödrarna inte kunde se att deras barn var överviktiga. Som du kan se i den sista fetmarkerade raden i abstraktet så trodde inte bara mammorna att deras barn var smalare än vad de verkligen var. De var också mest nöjda med barnets vikt. Och det var inte en liten andel av mammorna som hade den här felaktiga bilden. Fördelningen kan du se i den väldigt talande grafen här under.

Grafen visar skillnaden mellan barns vikt och deras föräldrars uppfattning av barnens vikt.
Grafen visar skillnaden mellan barns vikt och deras föräldrars uppfattning av barnens vikt. Det man kan se är att nästan alla föräldrar till överviktiga barn trodde att deras barn var smalare än vad de verkligen var och väldigt få hade en korrekt bild av sitt barns övervikt

Det var faktiskt endast 6 % av mammorna till de överviktiga barnen som hade en korrekt bild av deras barns vikt. Hela 94 % av mammorna till överviktiga barn tyckte alltså att deras barn var smalare än vad det verkligen var. Samtidigt frågade forskarna också mammorna om de var nöjda eller inte med sitt barns vikt och den kategorin som var mest nöjd med sitt barns vikt var mammorna till de överviktiga barnen.

Grafen visar hur nöjda mammorna var med barnens vikt och om de ansåg att barnet nog borde gå upp eller ner lite i vikt
Grafen visar hur nöjda mammorna var med barnens vikt och om de ansåg att barnet nog borde gå upp eller ner lite i vikt. Den gruppen med mammor som var mest nöjd med sitt barns vikt var mammorna till de överviktiga barnen

Ett annat lite skrämmande fynd i den här studien var att 20 % av mammorna till normalviktiga barn önskade att deras barn vägde mer.

Alla de här fynden tycker jag visar på en stor förändring i människors syn på vad som är normalt och vad som inte är normalt. När jag skrev inlägget ”50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI” på Traningslara.se så blev det en hel del reaktioner. I den artikeln hade jag nämligen med en bild på en tjej som enligt BMI var normalviktig men som sett till mängden kroppsfet var fet. Jag fick till och med ta emot ett väldigt argt mejl från någon kvinna/tjej som menade att jag skulle ge tjejer ätstörningar när jag påstod att tjejen på bilden hade för mycket fett på kroppen.

En kvinna som är fet trots normalt BMI
Den här kvinnan har en BMI på 22,2 men en kroppsfettnivå på 36 %. Hon är alltså fet trots normalt BMI

Att tjejen på bilden är fet är inget jag hittat på. Hon är fet utifrån medicinskt uppsatta kriterier som baserade på studier av människans fysiologi. Visst är det en godtycklig gräns men det är utan tvekan så att personer med mer kroppsfett än den gränsen knappt fanns förr i tiden. Det är också utan tvekan så att personer med mer kroppsfett än så är i sämre hälsa och troligen kommer ha en sämre livskvalié, oftare bli sjuk och även kosta samhället mer pengar. Denna påverkan som kroppsfett har på vår hälsa förändras inte bara för att normerna i samhället skulle förändras. Det samma gäller de överviktiga barnen i den här studien.

Förändringen sker överallt

Den här typen av ”krypande” i normer av vad som är okej eller bra tycker jag inte mig bara se inom vikt och kroppsfett. De som följer den här bloggen eller Traningslara.se något sånär regelbundet vet också att jag anser att det samma händer inom träning. Det som förr knappt räknades som motion klassas idag av många som träning. Trots att effekterna på kropp och hälsa givetvis är de samma idag som då.

Det finns ett par klarar brister i den här studien där främst deltagargruppen utmärker sig tycker jag. Det man har använt sig av är mammor och barn från en fattig del av USA. Av mammorna var det hela 72 % som var överviktiga varav 50 % var obesa. Två tredjedelar av mammorna var också under fattigdomsgränsen. Det här var alltså verkligen inte en grupp som kan sägas representera samhället i stort. Och jag hoppas verkligen att det inte heller är så.

Men jag har svårt att se att detta skulle förändra bilden helt. Det finns studie på lite äldre barn som precis har börjat skolan och resultaten är de samma där. Föräldrar till överviktiga barn underskattar sitt barns vikt och ser inte faran med övervikten (2).

Det är många som använder övervikt hos barn som något slags bevis på att övervikt inte kan bero på medvetet överätande eller för mycket god mat och för lite motion. Den här studien tycker jag visar att det kan finnas en ”enkel” förklaring bakom. Om föräldrar upplever att deras barn är underviktiga eller väger för lite är det väl självklart att barnen får mer mat. Och hur får man ett barn som egentligen inte är hungrig att äta mer mat?

Säkerligen inte hela förklaringen givetvis. Men för de 20 % av barnen som var normalviktiga där föräldrarna tycker att de borde gå upp lite i vikt så finns nog risken att det blir lite mycket av ”det goda” som serveras.

12 thoughts on “Normer förändras, fysiologin förblir den samma

  1. Riktigt bra skrivet om ett riktigt viktigt ämne.
    Det är verkligen ett faktum att vi flyttar fram våra gränser och referensramar vartefter vi blir fetare och mer inaktiva

    Så typiskt det där med det arga mailet. Vanligt med den struts-stilen när jobbiga fakta läggs fram. Jag har själv fått smaka av det 😉 (som om det var mitt å ditt fel att folk dör som flugor runt om i världen pga. av att vi belyser livsstilsproblem av olika slag…)

    Hur som helst, tack!

  2. Jag jobbar med ätstörningar och kan förstå den personens reaktion, eftersom tjejen på bilden inte ser särskilt stor ut. Samtidigt tycker jag att du faktiskt skriver på ett sätt som uppmuntrar att tjejer INTE ska syssla med hetsbantning eller följa de diettips som media bombarderar oss med. Tycker ditt sätt att skriva snarare uppmuntrar oss tjejer (och antagligen många killar också) att tänka efter innan vi hoppar på nåt som endast syftar till att minska i vikt, men inte tar hänsyn till muskelförlust och hälsoaspekter. ”Fokus ligger hela tiden på vikten och inte på hur man mår, presterar och ser ut i spegeln.”, skriver du i en kommentar under inlägget. Just att fokusera på måendet och prestationen i samband med träning, istället för vikten torde ju vara något som motverkar ätstörningar, som ofta innebär att man är besatt av vad vågen visar.

  3. Jag tror att det handlar om att om de flesta man ser är överviktiga, då upplever man det som ”normalt”. Då tenderar man att tycka att normalviktiga (barn eller vuxna) är smala/ underviktiga. Det är ju naturligtvis ett enormt problem på många håll i USA, men också ett växande problem här, och så otroligt svårt att göra något åt.

    Jag pluggade utomlands på 90-talet i ett sammanhang med studenter från många olika länder. Där kommenterade de (stora, men inte obesa) kvinnliga studenterna från USA och Kanada att alla europeiska tjejer var så ”petite”. De uppfattade det som onormalt.

    Jag tror alltså att en mätning i Sverige inte skulle ge fullt så alarmerande resultat.

    Du antyder ju också (?) att föräldrar kanske trugar barn med godis/ skräp om de tycker att de är för smala. Du har kanske rätt, åtminstone kanske många inte tycker att det gör något om de äter mer sådant i kaloriräkningens tidevarv. Näring har kommit lite i skymundan på något vis.

    Just att ha ett normalt förhållningssätt till mat är bland det knepigaste som förälder, att erbjuda vettig mat och inte noja ur om de bara äter ris en dag, kyckling nästa och sedan bara sparris, eller inget alls. Att inte ha mat/ godis som belöning (nåja, förutom mörk choklad efter äcklig medicin som man måste få i dem), att inte tjata om att de är ”duktiga” som äter. Och att klara att säga nej ibland till alla mor- och farföräldrar som vill överösa dem med saft, godis, glass och kakor ständigt.

  4. Här har förstås BVC en mycket viktig roll. Vi har det mycket bra i Sverige med en generös och välfungerande barnhälsovård, som hjälper oss föräldrar att fånga upp problem med både vikt och annat hos våra barn. Hur är det med det i USA?

  5. En fråga om bildtexten, jag hittar inte svaret i abstraktet. Du skriver i bildtexten att nästan alla föräldrar till överviktiga barn trodde att deras barn i själva verket var underviktiga, men jag förstår bilden mer som att de trodde att barnen var mindre än vad de var, inte nödvändigtvis att de var underviktiga?

  6. Jenny:
    En fråga om bildtexten, jag hittar inte svaret i abstraktet. Du skriver i bildtexten att nästan alla föräldrar till överviktiga barn trodde att deras barn i själva verket var underviktiga, men jag förstår bilden mer som att de trodde att barnen var mindre än vad de var, inte nödvändigtvis att de var underviktiga?

    Hej Jenny!
    Det var jag som hade skrivit fel i bildtexten. Har korrigerat det nu. Tack för påpekandet.

  7. Helt sjukt… Igår låg jag å tänkte på om jag skulle skriva ett litet förslag till er angående normer kring vikt, om det fans någon forskning på det. Och nu läser jag detta 🙂
    Väldigt intressant, och skrämmande. Jag har själv ett BMI på 22 och fettprocent på ca 23 (vet inte hur tillförlitlig en sådan man nyper i fettet med är, men tränar en massa så tror det stämmer hyffsat) är helt normal (i mina ögon) får dock ändå ofta höra – äter du inget? Du ser mager ut -man måste ha lite å ta i när Åskan går osv. Senast igår läste jag i tidningen iform om en tjej som undrade hur hon skulle få bort sina trivselkilon, svaret från dietisten var -sålänge du tränar å mår bra så gör det väll inget med några extrakilon…
    2004 ändrades storleksstandarden på kläder för tjejer med två storlekar upp dvs medium som var st38 är nu st40. Får för mig att mullig är det man skall vara nuförtiden och om det då finns de som är feta trots ett normalt BMI, tänk då de som är lite tjocka.. Det är skrämmande när man tänker på folkhälsan.

    Tack för att ni är så grymma! Sveriges bästa blogg!

  8. Tina: Jag har själv ett BMI på 22 och fettprocent på ca 23 (vet inte hur tillförlitlig en sådan man nyper i fettet med är, men tränar en massa så tror det stämmer hyffsat) är helt normal (i mina ögon) får dock ändå ofta höra – äter du inget? Du ser mager ut -man måste ha lite å ta i när Åskan går osv.

    En standardreplik skulle jag säga. En svår sak att överkomma dock. Folk vill gärna tro och känna att de är normala och då många antalet människor med övervikt i princip är fler än de med normalvikt idag så blir normen övervikt.

    Tina: 2004 ändrades storleksstandarden på kläder för tjejer med två storlekar upp dvs medium som var st38 är nu st40.

    Den praxisen kallas för vanity sizing och klädföretagen gör nog inte det för att anpassa sig efter vad som är normalt utan de gör det för att om de fixar till storlekarna på det sättet så är folk (ffa kvinnor) mer benägna att köpa kläderna. Har du normalt L i storlek men får på dig storlek M så höjs ditt självförtroende och du upplever dig själv snyggare i plagget. Så du köper hellre det.
    http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1057740811001148
    http://www.nytimes.com/2011/04/25/business/25sizing.html?_r=0

    Paradoxalt nog har man sett att de kläderna som är kvar på hyllan utan de ”vanity sizes” ganska väntat inte blir lika åtråvärda. Konsekvensen blir dock att folk (återigen ffa kvinnor) i slutändan köper fler kläder. För att förbättra deras dåliga självförtroende av att de fick prova en så ”stor” storlek så köper de nämligen mer av andra kläder.
    http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1057740813000612

    Det här knepet med vanity size fungerar för övrigt med mat med. Folk dricker lättare en läsk med benämningen S än en läsk med benämningen M utan att få dålig samvete även om de egentligen innehåller precis lika mycket läsk 🙂 NPR har en ganska intressant artikel kring det, http://www.npr.org/blogs/thesalt/2012/09/26/161770336/how-food-and-clothing-size-labels-affect-what-we-eat-and-what-we-wear

  9. Tackar för ditt svar.
    Väldigt intressanta länkar du skickade, men mycket skrämmande och omoraliskt (men det är så marknaden ser ut, allt för att sälja) . Sen har vi ju ett eget ansvar att ta reda på fakta (men alla har inte den möjligheten) och för att ta reda på svaret måste man ställa rätt fråga.

    Tack igen 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *