Att BMI inte alltid är ett särskilt bra mått att använda på individnivå är något jag har tagit upp i många olika sammanhang genom åren. Ett inlägg som förklarar det väldigt kort är Varför BMI är värdelöst att använda på individer där du kan se MR bilder som visar hur stor variation det kan vara i fettmassa mellan olika individer med samma BMI.

En kvinna som är fet trots att hon har normalt BMI
Den här kvinnan har en kroppsfettprocent på 36 trots normalt BMI. Hon är alltså överviktig sett till mängden kroppsfett

BMI är dock inte värdelöst i alla sammanhang. Om du till exempel skulle välja ut 1000 personer med ett BMI över 30 så kommer garanterat 999 av dem att ha för mycket kroppsfett på kroppen. Om jag skulle sätta pengar på det skulle jag satsa dem på att alla 1000 personerna har för mycket kroppsfett. Men där finns ju en och annan byggare som kan förstöra den gissningen. Men om du är en av dem så vet du om det, och alla i din omgivning vet om det då du kommer att vara väldigt muskulös.
Problemet med BMI är dock inte att det pekar ut väldigt muskulösa personer som överviktiga. Problemet med BMI är istället att det kommer att missa en väldig massa människor som är överviktiga när man ser till fettmassa men eftersom de har så lite muskler på kroppen så kommer deras BMI fortfarande att vara normalviktigt. En studie från unga tjejer i Norge som jag skrev om på Traningslara visade till exempel att omkring hälften (!!) av alla tjejer som är normalviktiga enligt BMI är överviktiga om du mäter deras fettmassa, 50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI.
I den här artikeln tar man upp en studie som exempel där man mätt både BMI och fettmassa och man fann då att av personerna med BMI över 30 så var 97 procent även feta enligt fettmassa men av de med ett BMI under 30 var det fortfarande 42 procent som var feta enligt fettmassa.

Smal i spegeln men fet inuti – vad händer med hälsan?

De här personerna som har normal vikt enligt BMI men som egentligen är överviktiga om du mäter fettmassa brukar kallas för flera olika saker, ”normal weight obese”, ”thin outside, fat inside, TOFI”, ”smalfeta” mm. För några dagar sen publicerades en översiktsartikel kring dessa personer och då den tar upp lite intressant information tänkte jag skriva om den här.

The Concept Of Normal Weight Obesity
Progress in Cardiovascular Diseases. Available online 5 October 2013
Oliveros E et al.
Individuals with normal body weight by body mass index ( BMI ) and high body fat percentage show a high degree of metabolic dysregulation. This phenomenon, defined as normal weight obesity , is associated with a significantly higher risk of developing metabolic syndrome, cardiometabolic dysfunction and with higher mortality. Recently, we have also shown that coronary artery disease patients with normal BMI and central obesity have the highest mortality risk as compared to other adiposity patterns. Therefore, it is important to recognize these high-risk groups for better adiposity-based risk stratification. There is a need for an updated definition of obesity based on adiposity, not on body weight.

Kort och gott är kontentan av den här artikeln att man måste börja gå ifrån kroppsvikt som ett mått på övervikt och istället mäta själva fettmassan. Som de redan tar upp i abstraktet finns det faktisk studier som har pekar på att personer med normal BMI men hög fettmassa är i hög risk att avlida efter någon form av sjukdom. Orsaken är troligen att dessa personer inte bara har mycket fettmassa men de har också lite muskelmassa. Det skrivs ju ofta mycket negativt kring fettmassa men något som inte nämns lika ofta är att muskelmassa har många stora positiva effekter när det gäller metabol hälsa.
Det mest intressanta i hela den här artikeln (enligt mig) är dock några stapeldiagram som är inkluderade och som du kan se här under. Det graferna visar är förekomsten av olika typer av dåliga metabola värden hos personer med normalt BMI men olika mängder kroppsfett på kroppen. Det översta diagrammet visar värdena för män och den under värdena för kvinnor. Gränserna när det gäller kroppsfett är olika för män och kvinnor, det är därför gränserna är olika mellan diagrammen.

Normalt BMI men överviktigt sett till mängden fettmassa
Personer med normalt BMI indelat i tre kategorier beroende på hur mycket kroppsfett de har på kroppen. Du kan sen se prevalensen (eg förekomsten) av olika typer av metabola markörer för ohälsa för de olika grupperna. I det här diagrammet är det endast män.

Normalt BMI men för mycket fettmassa
Personer med normalt BMI indelat i tre kategorier beroende på hur mycket kroppsfett de har på kroppen. Du kan sen se prevalensen (eg förekomsten) av olika typer av metabola markörer för ohälsa för de olika grupperna. I det här diagrammet är det endast kvinnor.

Det som är intressant med de här graferna är ju hur förekomsten av mer eller mindre alla negativa effekter förknippat med högt BMI i själva verket i mångt och mycket följer med mängden fettmassa.

Med fettmassa följer ohälsa

Det är oklart hur många människor som går runt och är överviktiga eller feta sett till fettmassan trots att de har normalt BMI. I studien jag skrev om från Norge testade man ju endast yngre kvinnor och de flesta av dessa kommer troligen att bli överviktiga när de blir äldre. Så att vara normalviktig utanpå men fet inuti är nog mer en fas för många än ett konstant varande.
När man tittat på hela befolkningar så är det inte så illa så att omkring hälften av de normalviktiga egentligen är feta. Istället brukar värdena variera från några enstaka procent upp till knappt 30 procent.
Diagrammen här ovanför visar ju förekomsten av dels metabola syndromet och sen olika delar av det metabola syndromet. Metabola syndromet defineras på olika sätt av olika personer, organisationer och forskargrupper men överlag handlar det om att ha ett försämrade värden av ett visst antal av de övriga faktorerna i diagrammet.
Det du kan se är att det är väldigt ovanligt för personer med en normal fettmassa att klassificeras med att ”ha” metabola syndromet. Tre procent av kvinnorna och fem procent av männen enligt siffrorna från NHANES.
Det verkar också skilja lite mellan kvinnor och män här. För kvinnorna verkar det ske en hel del när de går från normal fettmassa till övervikt enligt fettmassan. Särskilt när man tittar på blodsocker, bukfetma (central obesity) och just metabola syndromet så ökar förekomsten ganska mycket. För männen verkar förändringen inte vara lika tydlig och förutom bukfetma så är det ändå en ganska betydande andel av männen med normal mängd fettmassa som har försämrat värde i något av testerna.

Summering – Undvika för mycket kroppsfett är väldigt viktigt

Kontentan av det här inlägget är att det finns väldigt mycket sanning i att så länge man håller sig smal och rör på sig behöver man inte oroa sig särskilt mycket för sin hälsa. Tillägget blir ju dock väldigt viktigt och det är att smal ska innebära en mindre mängd kroppsfett.
Där finns givetvis flera andra faktorer till hälsan än smal och fysiskt aktiv och det ska inte förringas men ska man prioritera dem så är det ingen tvekan om att det är där man hamnar. Att sova ordentligt, stressa mindre, få i sig mycket näring mm är alla viktiga faktorer. Men ser man till hur dessa saker egentligen har sin negativa inverkan så är det i mångt och mycket på just övervikten och fysisk aktivitet. Särskilt sömn och stress är två stora riskfaktorer till att du ska äta mer mat och då särskilt dålig mat, Livsstilfaktorer som får dig att äta mer.
Näringsfattig mat kan direkt troligen påverka flera av faktorerna inom det metabola syndromet. Till exempel har vitamin D visat sig kunna minska insulinresistens. Men överlag är näringsfattig mat troligen mest dåligt för att den näringsfattiga maten vi har tillgång till idag i västvärlden mest är skitmat som gör att du väldigt lätt äter för mycket där med. I länder där näring verkligen är ett större problem men där det också råder brist på energi hittar du dock väldigt sällan några personer med metabola syndromet. De åker på en massa andra sjukdomar istället.

15 svar på “Normalt BMI men fet inuti”
  1. Tack för grymt inlägg, som vanligt.
    Ibland hör man ju att det är i princip lika många smala som tjocka som har hjärtsjukdom. Jag vet inte vad det ligger för sanning i det, men man hör det t ex från LCHF-hållet ”även smala som äter socker får hjärtsjukdom” osv.
    Kan det vara så att många av dessa ”smala” personer är dessa du skriver om, som man syftar på då? Alltså de med normalt BMI men mycket kroppsfett.
    Hur många med riktigt låg fettprocent (alltså typ under 10%) får hjärtsjukdom? Finns det några studier på det?

  2. Niklas J: Ibland hör man ju att det är i princip lika många smala som tjocka som har hjärtsjukdom. Jag vet inte vad det ligger för sanning i det, men man hör det t ex från LCHF-hållet ”även smala som äter socker får hjärtsjukdom” osv.

    Att det är lika många är totalt skitsnack. Som det allra mesta du får höra från LCHF-hållet. Här är ett liknande diagram som de här ovanför där man även har med hjärt och kärlsjukdom. Observera att gränserna är lite annorlunda och man har bakat ihop männen och kvinnorna.
    Förhållandet mellan fettmassa och hjärt och kärlsjukdom
    Den här bilden visar endast hur risken ökar hos personer som är normalviktiga enligt BMI. Det är ju väldigt svårt att ge några exakta siffror på den här typen av saker men lite slentriant brukar man slänga med siffran att feta är i dubbelt så hög risk som normalviktiga. Men då inkluderas ju personer med mycket fettmassa men normalt BMI som normalviktiga vilket troligen ”vattnar ur” resultatet lite.

    Niklas J: Kan det vara så att många av dessa ”smala” personer är dessa du skriver om, som man syftar på då? Alltså de med normalt BMI men mycket kroppsfett.

    Som du kan se i diagrammet här ovanför så är normal fettmassa inte något som gör dig immun. Men din risk är klart lägre än med högre mängd fettmassa. Så av de med normalt BMI så blir de med hög fettmassa överrepresenterade. Men det är ändå inte bara dessa man pratar om.

    Niklas J: Hur många med riktigt låg fettprocent (alltså typ under 10%) får hjärtsjukdom? Finns det några studier på det?

    Om du hittar en studie på det där så kommer svaret troligen vara väldigt många. Eller väldigt många av dem kommer i alla fall då väldigt tidigt. Helt enkelt för att när man är i den åldern så man börjar dö av sjukdom istället för av traumatiska orsaker så är det få människor som ligger så lågt i kroppsfettprocent och av de som gör det är troligen 99 procent av dem på den nivån på grund av någon underliggande sjukdom eller näringsbrist.
    Det finns ju traditionella kulturer där folk generellt sett har legat på en BMI omkring 19-20 och av vad man kan bedöma på bilder ner emot 10 procent och de har ju inte haft några problem med metabola sjukdomar vad man kunnat se. Intressant i dessa befolkningar är att när de är unga och starka har de en BMI omkring 22 och sen minskar den när de blir äldre på grund av minskad mängd muskelmassa. Deras kroppsfettnivåer verkar hålla sig ganska konstanta genom livet. Här finns det för övrigt även kulturer som äter en hel del råvaror med socker i.

  3. Om jag går upp ett kilo muskelmassa men behåller min fettmassa, då kommer ju min fettprocent att sjunka fast vikten och lean body mass ökar. Men minskar jag risken för hjärt-kärlsjukdom? Jag har ju fortfarande kvar lika många kilo fett.
    Det jag undrar är alltså om det är fettöverskott eller muskelbrist som är farligast?

  4. Den är en bra fråga. Och jag har funderat på det samma men vad jag vet finns det ingen som har jämfört risken för olika grupper där fettmassan är den samma och fettprocenten annorlunda.
    Men fettmassa i sig själv är negativt. Det finns flera faktorer som gör att mycket fettmassa höjer risken för flera olika metabola sjukdomar.
    Muskelmassa i sig är också positivt. Det hjälper till att reglera blodsockret och det finns även en hel del nyare forskning som pekar på att muskler, precis som fettmassa, är ett endokrint organ. Muskelmassa skickar alltså ut hormoner i blodet som påverkar resten av vår kropp. I motsats till fettmassas hormoner så är dock effekten från musklernas hormoner överlag positiva. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3710002/
    Vad som är viktigast vet vi dock inte. Men går du upp ett kilo muskler så är det positivt. Inte bara för att fettprocenten skulle minska något utan också för att muskelmassan är positiv i sig själv.

  5. Vi vet därtill sedan länge också att det är skillnad var fettprocenten sitter, är det runt magen eller runt höfterna spelar väldigt stor roll.

  6. Elin:
    Vi vet därtill sedan länge också att det är skillnad var fettprocenten sitter, är det runt magen eller runt höfterna spelar väldigt stor roll.

    Stämmer verkligen det med en så enkel beskrivning? Det man brukar skilja på är väl sk bukfett och underhudsfett, men underhudsfett kan väl sitta på magen så väl som runt höfterna?

  7. Jag förstår vad du säger, och håller i princip med. Samtidigt tycker jag att det finns skäl att notera att det tycks vara viktigare att vara fysiskt aktiv (och antagligen att äta bra mat) än att ha lite fettmassa.
    http://hyper.ahajournals.org/content/43/1/25/F1.expansion.html
    Det kan ju vara en tröst för de som har svårt att gå ner i vikt, att man antagligen får väldigt stora hälsofördelar ”bara” av att röra på sig och äta hälsosamt, även om man inte lyckas gå ner så mycket.
    Visst finns det ofta problem med inflammation och makrofagcellsinfiltration av fettvävnad, men den verkliga orsaken till både övervikt, inflammation och ohälsa är antagligen livsstilen.

  8. Elin:
    Vi vet därtill sedan länge också att det är skillnad var fettprocenten sitter, är det runt magen eller runt höfterna spelar väldigt stor roll.

    Det handlar om mängden bukfetma. Det är det som man indirekt mäter när man tittar på kroppsform. En större mage och större midjemått indikerar mer bukfetma. Som du kan se i bilderna här ovanför så ökar mängden bukfetma (central obesity) främst när mängden kroppsfett går upp emot övervikt.
    Men det finns givetvis en stor variation här. Dels genetisk, könsskillnader och det är även beroende av mängden fysisk aktivitet som AF hintar om här ovanför.

  9. A F – ursprungsliv.nu: Samtidigt tycker jag att det finns skäl att notera att det tycks vara viktigare att vara fysiskt aktiv (och antagligen att äta bra mat) än att ha lite fettmassa.

    Ett bra påpekande. Jag skriver ju lite om vikten av fysisk aktivitet i summeringen men då inlägget handlar om fettmassa så blir det nog lätt att ”pendeln svänger över” hos läsaren ändå 🙂
    Det ska dock sägas att nästan alla dessa studier som visar att fysisk prestationsförmåga är viktigare än vikten har använt sig av BMI eller så har man endast tittat på indelningen otroligt otränad vs resten. Att använda BMI innebär ju som sagt att många som egentligen har mycket fettmassa hamnar i gruppen normalvikt medan det säkert finns många i gruppen övervikt som egentligen inte har mer fettmassa än de som är i gruppen normalvikt utan istället har mer muskelmassa som ju bara är positivt för hälsan.
    Det som hade varit intressant är ju en indelning enligt kroppsfettprocent där man sen också har lite fler indelningar när det gäller fysisk prestationsförmåga. Vad jag vet är detta aldrig testat.

  10. Några tips på vad en kan göra om en känner igen sig lite i kategorin ”smalfet”? Förutom ”ät inte skitmat” då 🙂 Hur bör jag träna tex? Jag har hört att stress spelar in vid bukfetma – gäller det generellt för fettprocenten också?

  11. Intressant. Var går förresten gränsen för undervikt/övervikt/grov övervikt baserat på fettprocent? (Eller missade jag det i artikeln?)

  12. Hej Jacob, och tack för en fantastiskt bra blogg!
    Kanske mer av en metakommentar, men har du sett den här Michael Chang och hans nya dryck ”Afterburner”. Jag fick lite för mycket sälj-vibbar av honom. Men han gör stort nummer av att han står på vetenskaplig grund. Stämmer det (jag tvivlar)?
    http://sixpackshortcuts.com/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *