Nicklas skolmatsprojekt och kritik mot "Matakuten"

Det här är ett litet annorlunda inlägg från min sida men det känns ändå relevant nu när andra säsongen av Matakuten börjat sändas på TV4 och skolmatsdebatten går het igen (läs mer om programmet här). Dels är ämnet som sådant relevant just nu men dessutom kanske det är lite kul för en och annan läsare att se lite vad jag och Jacob sysslar med utöver bloggandet och särskilt när det uppmärksammas massmedialt. 🙂

Jag befinner mig sedan fyra veckor tillbaka praktik som en del av termin 5 på Kostvetarprogrammet vid Uppsala universitet där jag studerar. Praktiken är förlagd på Kostenheten inom Folkhälsoförvaltningen för Karlskoga kommun och Degerfors kommun (Degerfors som är min hemort).

Utvärdering av skolmaten i Karlskoga och Degerfors kommun

Mitt projekt under praktiken bygger på att ta mig runt till skolbespisningar i Degerfors och Karlskoga för att äta lunch med elever samt intervjua dem om deras åsikter kring skolmaten och ta del av synpunkter samt fylla i ett litet frågeformulär.

Uppdraget är jättekul och givande. Jag har förutom massor av samtal med barn från förskolan upp till 3:an på gymnasiet även ätit skolmaten själv samt deltagit i produktion. Med andra ord har jag fått ta del av mattanternas arbete, fått studera köken, laga maten, äta den samt skapa mig en omfattande bild för huruvida barn och ungdomar i Karlskoga och Degerfors upplever maten och måltiden i sin bespisning. Jag undersöker alltså både vad de anser om smak men även utbudet av rätter (varje dag serveras två alternativ), matro, tid till att äta, bemötande från personal m.m. Hela måltiden i sin helhet alltså. I samma dagar som Matakuten sänds och ger en viss bild har det här varit extra intressant.

Utfallet hittills

Det intryck jag får är att maten är klart godkänd ur näringssynpunkt och att man från bestämmande håll samt från mattanternas sida försöker så gott man absolut kan att tillaga bra mat till elever. Man är måna om att försöka ha så bra kvalité som möjligt för den tighta budget som finns och man lyckas bra.

Maten äts av eleverna och är generellt sett mycket uppskattad. Ytterst få ger negativ kritik och ofta får jag höra ”maten är väl okej” samtidigt som ett berg av mat äts med god aptit så en viss ”tuff attityd” lyser trots allt igenom. 😉

Under tiden som detta projekt genomförts har jag dessutom fått mycket massmedialt uppmärksammande vilket varit superkul.

  • Båda de största lokaltidningarna har intervjuat mig och skrivit var sin stor artikel om det. Det har varit Karlskogatidningen (vars artikel tyvärr bara publicerades i tidningen och inte på deras hemsida) och Karlskogakuriren som du kan läsa här.
  • Efter det blev jag till min stora förvåning kontaktad här via bloggen av journalisten Mari Kedevik från den nationella branschtidningen Restaurangvärlden som ville göra en intervju. Så blev det och den finns publicerad här.
  • Samma dag som den publicerades kontaktades jag även av Sveriges Radio Örebro som ville göra en intervju dagen efter då det var ”Skolmjölkens dag”. Du kan lyssna på programmet här och scrolla neråt till ”Vad betyder skolmaten för eleverna?” och så kommer jag in efter ca 11:50. Däremellan är det lite musik sedan mer igen. Jag vet inte hur länge den poddsändningen finns att lyssna på men det brukar vara 30 dagar efter sändning.

Precis som jag redan nämnt och som jag även nämner i intervjuerna så är alltså utfallet mestadels positivt även om individuella variationer GIVETVIS finns. Men maten är i huvudsak bra, god och väl tillagad för de resurser som finns. Varje dag finns två rätter att välja mellan och detta har bemötts positivt av eleverna, chansen till en måltid man tycker om ökar ju markant jämfört med om man bara fått välja en maträtt per dag. Dessutom finns ofta ett bra salladsbord på skolorna, även här finns dock en ganska stor variation.

Sammanställningen är ännu inte gjord men jag har lärt mig mycket och det har varit en intressant paradoxal upplevelse med tanke på den pågående debatten och det vi får se på TV. Detta är inte på något vis en vetenskaplig undersökning eller en uppsats utan en utvärdering för förvaltningens skull, man vill helt enkelt veta vad gästerna tycker. Men kul har det varit, jag lär mig massor, jag äter gott och jag får träffa trevliga människor i alla åldrar (allt från förskolebarn till lärare och kökspersonal).

Matakuten skuldbelägger fel personer!

Först och främst vill jag påpeka att Matakuten är ett TV-program jag gillar och följer och som väckt en viktig debatt och som ställer viktiga frågor i mina ögon. Vad serveras egentligen i våra skolmatsalar och hur pass låg prioritet har egentligen skolmaten i diverse kommuner runt om i landet? Även debatten kring hel- och halvfabrikat och massor av tillsatser där man i olika omfattning kan diskutera dess nödvändighet i maten och ibland även fundera över hur bra de är för hälsan.

Tillsatsdebatten är ofta överdriven i mina ögon och en lite väl överdriven ”E-nummerskräck” föreligger men samtidigt anser jag att så lite som möjligt av riktiga livsmedelsingredienser bör bytas ut/kompletteras med vad som klassas som tillsatsämnen och alltså givits ett E-nummer (här är Livsmedelsverkets lista över samtliga godkända livsmedelstillsatser med deras E-nummer).

Inte skolkökspersonalens fel

De viktigaste frågorna som ställs i programmet tycker jag Bert Karlsson står för. Han är den som ställer de bestämmande politikerna och tjänstemännen till svars och ifrågasätter om någon där ens tar ansvar för vad som serveras och vilka upphandlingar som görs. Och att Livsmedelsverket blundar råder det ingen tvekan om. De menar att allt ansvar ligger hos kökspersonalen för att veta hur näringsrik maten är. De verkar tro att samtliga är utbildade livsmedelskemister med oändlig budget för optimala råvaror och möjlighet till kompletta näringsanalyser.

Men i övrigt tycker jag programmet lägger en extremt tråkig och orättvis skuld på personal ute i skolorna. Myten om ”den tjuriga mattanten” befästs och programmet verkar ibland vilja att personalen skall framstå som sadister utan minsta vilja till att laga god mat. Självklart är det fel.

Personalen vill såklart laga så bra och god mat de kan, men varken tid eller pengar finns. Inte heller kunskap troligtvis. För den som varit delaktig i storhushållsdrift vet att man inte hinner stå och filéa en rå kyckling för hand om mat skall lagas till 700 elever samtidigt som ett antal specialkoster skall tillredas, städning skall hinna göras, temperaturer kontrolleras, salladsbuffé fixas, varor skall tas emot och ställas in i rätt förråd och nya beställningar skall göras etc. Att då gå in i köken som stjärnkock och nästan förnedra mattanterna för val av maträtter och tillagning (vilken är helt normal i storköksdrift) är bedrövligt tycker jag. Senaste avsnittet visade ju bl.a. att Pauls mat inte räckte till.

Nog för att det var gott men om inte maten räcker borde man ju inse att det finns en medelväg att gå för bättre kvalité på maten utan att för den delen övergå till en utopisk stjärnkrog med enbart KRAV-märkta varor skördade samma dag.

Slutord

Jag håller fullständigt med om att maten innehåller onödiga mängder av tillsatser, särskilt den sannolikt carcinogena natriumnitriten (E250) som finns i all chark och alla processade köttprodukter såsom rökt och kokt skinka, korvar, blodpudding, bacon och leverpastej. Glutamat och margariner av olika slag kan också diskuteras men där är inte den vetenskapliga evidensen lika stark.

Men allt detta är en fråga om dåliga resurser och slarviga upphandlingar till leverantörer. I de skolor och de äldreboenden jag besökt under min praktik hittills har jag bemötts av fantastiska människor, lika fantastiska är jag övertygad om att Matakutens personal är och samtidigt tror jag tyvärr att de (helt felaktigt) skulle framställas som surkärringar i programmet.

Så avslutningsvis skickar jag en hälsning till all den kökspersonal jag mött som jag vet gör så gott de kan för att laga god och hälsosam mat till barnen. Jag vet dessutom att den uppskattas av elever. Samtidigt vet jag att den förvaltning där jag gör praktik är unik så till vida att de jobbat HÅRT för att få igenom kostens betydelse och drivit igenom ett politiskt beslut om matens kvalité. Det är här Matakuten har en viktig roll och jag hoppas den får rätt genomslagskraft men utan att skuldbelägga hårt kämpande kökspersonal.

/Nicklas

UPPDATERAT 2009-10-14:  Jag tog precis en titt på Aftonbladets hemsida och såg en artikel om Birgitta Melanders kamp för bättre skolmat (kökschefen från skolan i Visby där Carola befinner sig i Matakuten). Birgittas kamp verkar fortsätta även efter Matakuten så det förtjänar att nämnas tycker jag:

”De får sparka mig om det inte passar”

4 thoughts on “Nicklas skolmatsprojekt och kritik mot "Matakuten"

  1. Äntligen har du insett storheten i att vara samhällsvetare och få intervjua folk! Welcome to the dark side

  2. Christoffer (Snarlik) Hedman:

    Äntligen har du insett storheten i att vara samhällsvetare och få intervjua folk! Welcome to the dark side

    Haha, faktum är att min utbildning ÄR en samhällsvetenskaplig. Vår institution tillhö Samhällsvetenskapliga fakulteten och dessutom gick jag Samhällsvetenskapligt program på gymnasiet. Så även om jag har väldigt mycket intresse av djupare naturvetenskapliga ämnen (näringslära, träningsfysiologi, medicinska ämnen etc.) så är jag ”officiellt” samhällsvetare. 😉

    Angående intervjuer är det för övrigt den vanligaste formen av koststudier redan idag skulle jag säga. Majoriteten av det vi tar reda på om folks matvanor är ju genom intervjuer, enkäter och frågeformulär av olika slag. Just därför tycker jag ju kostforskningen är så dålig egentligen. Vi vet väldigt lite men väldigt konstaterande slutsatser dras ofta ändå.

  3. Nä du Nicklas, alla som pluggar längre bort än Engelska parken ÄR naturvetare =) Försök inte.

    Det vore ju riktigt intressant om du skulle slänga ihop en text om metodik inom kostforskning. Vanliga tillvägagångsätt, styrkor brister.

  4. Hallå!

    Kul läsning. Såg matakuten idag, för första gången och tyckte att det var ett riktigt bra program faktiskt. Det jag undrade var om dom i programmet har samma budget som dom annars har i köket? Alltså, kostar det lika mycket att handla närproducerade råvaror och tillaga dem som vad halvfabrikat kostar?

    Det kanske är frågor som tagits upp i tidigare program.

    Mvh

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *