Amerikanska USDA meddelade igår att de tänker göra en anmälan på Lance Armstrong. Anklagelserna är främst användande av olika tekniker för bloddopning vilket är i princip det samma som han anklagats för tidigare i flera olika sammanhang. EPO och användandet av sitt egna blod är den absolut vanligaste metoden för dopning inom cyklingen och fram tills år 2000 ungefär fanns det inte ens något test för att avslöja det. När det gäller tillförsel av eget blod så finns det fortfarande inget godkänt test. Att Armstrong säger att han blivit testad över 500 gånger säger alltså i princip ingenting när det gäller han befarande före år 2000 i alla fall.
Det man hoppas på numera är de så kallade blodpassen ska kunna hjälpa till att avslöja fuskare. Dessa infördes inom cyklingen år 2008, alltså några år efter det att Lance Armstrong vann alla Tour de France men det var igång som system när Armstrong sen gjorde comeback. Dessa värden säger också USDA överstämmer med användandet av bloddopning.
USDA uppger sig även ha andra bevis och även många vitnessmål emot Armstrong. Amerikanska ESPN har mycket mer information kring de nya anklagelserna i den här artikeln, Lance Armstrong denies charges.
Om du är intresserad av hur bloddopning fungerar så kommer det att dyka upp några inlägg kring det på Traningslara.se inom en snar framtid. Där kommer jag också att ta upp mycket kring de så kallade blodpassen.
En endast delvis relevant fråga: har du någon uppfattning om hur vanligt det är att naturligt ha t.ex. så höga hemoglobinvärden att man hamnar i riskzonen för att anklagas för bloddopning?
Jag minns att min bror som tonåring/ung vuxen orienterare under slutet av 80-talet vid något tillfälle testade skyhögt över gränsen för vad som då klassades som misstänkt bloddoping och då fick rådet att ta det lugnt med träningen under en period.
Möjligen är detta en ärftlig egenskap, då vår far vägrade äta järntabletter trots nästan 30 års regelbundet blodgivande; han låg ändå med god marginal över gränsvärdet för att få ge blod.
Med de nya blodpassen så är risken för att man ska råka ut för det ganska liten tycker jag. Vid första testet blir man ju misstänkt men kan man visa att det är genetiskt så blir man inte dömd. Med de gamla reglerna där man bara hade en övre gräns så var det värre. Men då var ju straffet oftast ”bara” startstopp.
Hur vanligt det verkligen är vet jag inte. Har inte hittat någon siffra på det. I ett par artiklar som jag läste för artiklarna på traningslara.se så nämner man exempel. Det mest förekommande var en finsk skidåkare vid namn Eero Mäntyranta, http://en.wikipedia.org/wiki/Eero_M%C3%A4ntyranta#cite_note-0
Här är mer information om mutationen som påverkade Eeros släkt, http://www.pnas.org/content/90/10/4495.full.pdf
Tack för länkarna – intressant!